Annons
Annons
Bloggbevakning 1:00 24 May 2017

Blondinbella & Michaela Forni:

LET’S GET READY TO RUMBLE!!!!!!
Århundradets duell är här! Äntligen kommer vi få svaret på frågan vi alla undrat över och som i alla fall JAG legat sömnlös över. Som en mask med klåda har jag vridit och vänt på mig där hemma och gång på gång skrikit ut min ångest och rådvillhet:
– ”Vilken produkt för fiffin kommer ta hem intimprodukternas Oscars-staty?
Vilken?
Kvinnan med de inbokade andningspausernas Löwengrip Care och Color eller Ambassadör Fornis Deo Docs?!
VILKEEEEEEEEN!?!?



DeoDocs produkter ser ut som en blandning mellan ett gott te och en lyxig parfym, medan Bella haft balls big enough för att smyga in lite gammal, hederlig smygreklam för Löwengrip Color and Care bland sina Instastories trots att hon precis blivit fälld av RO för ungefär samma sak men på SnapChat – och den typen av exceptionellt mod måste ju premieras, eller hur?

Men den stora frågan måste väl ändå vara:
Vill du gå runt och lukta Stockholm Summer, From Paris to Persia och Honolulu Breeze (DeoDocs) mellan benen eller föredrar du att vara helt fri från andra dofter än din egna inbyggda fiffi-lukt med LCCs parfymfria produkter?

Och VAD är egentligen doften ”Swedish summer”?
Är det lukten av använd engångsgrill, en tom bibba rosévin, bakfylla och en mindre dos ångest? Ångest från att ha kastat ett glas rödvin på sitt ex eller dennes nya partner månne? Är lukten av Swedish Summer egentligen lukten av Sandra Beijer?

Men Bellas smygreklam? Tröttsamt.

Hanapee 12:59 24 May 2017

 

Tröjan är svingammal från soliga(…) American Apparel, kjolen är sexig (visst då?!) från H&M och skorna är, som ni ser, ett par vans.

Så här ser det förresten ut inne på mitt jobb. Ändå lite ful-fint va? Många av utrymmena i tv-huset är inte renoverade sen 70-talet och ibland är det förjävligt men ibland lite fint. Som allt det ljusblå.

Kram alla denna soliga onsdag på väg till långhelg!

 

 

 

 

Break the Internet 11:33 24 May 2017

Jahopp… Det var ju tråkigt att min karriär som komiker skulle ta slut såhär. Jag kan faktiskt lika gärna lägga ner nu när jag sett en mås som dansar till Maniac, för jag kommer ändå aldrig kunna skapa något roligare själv.

 

Tack måsen, för ingenting. Du har förstört min karriär. Hoppas du är nöjd.

/C. Fågelborg.

Kristin Zetterlund 10:13 23 May 2017

Vi är framme vid sista bildlasset från Los Angeles! Sen får det faktiskt vara nog och jag måste börja leva i nuet :(((

Vi besökte självklart & Other Stories megafina butik på North Beverly Drive! HUR fin är denna byggnad?? Stannade mitt i vägen för att fota, kanske inte det smartaste jag gjort meeeen men det var det ju helt klart värt.

Lyckades ta oss till Venice Beach där vi gick på Abbot Kinney och försökte att inte ruinera oss! Ville prompt ha bild i denna fina stol *barn*.

Sen tog jag en lite coolare bild :)))

Sen promenerade jag och Maria längs stranden och kunde typ inte njuta mer!!!

Kvällen kom och då begav vi oss till Santa Monica för att kunna checka av det från listan! Inte helt fel med en drink i solnedgången precis vid havet, amirite?? Min drink hade dock marmelad i sig och det lät roligare än vad det faktiskt var.

Vi avslutade resan med en hike upp till Griffith Observatory med en bananaaaas utsikt över stan?! Jag hade ju dessutom precis sett La La Land på ditresan och ni som sett den minns ju den magiska scenen som utspelas just här. Iiiih så mysigt att vara där! Utsikt över prick allt, sista bilden är på Hollywoodskylten som man ser högst upp. Klockan 6.30 var det bara vi och ett helt gäng med seriöst 90-åringar med kryckor på väg upp?? Blev så jävla impad?! Vad som tog oss 20 minuter måste typ tagit dem timmar. Så coola!!

I’ll be back LA! <3

We found Rihanna 11:35 22 May 2017

We just found out Rihanna and Lupita will indeed star in a Netflix exclusive! 

It’s a dream come true! Like HOW?! This genius made a tumblr post about it back in 2015, which then came to Twitter a couple of weeks ago and was seen by Lupita who tweeted Rih who answered and here we are with a soon to be realization of the fanfic. I LOVE IT SO MUCH I CAN HARDLY BREATH. And just as in the Twitter saga, Ava Duvernay will be the director and Issa Rae is in talks to write. Apparently negotiations went down at the Cannes Film Festival and Netflix came out on top. So very exciting and what kind of future do us Rihanna fans have ahead of us? Unreal.

Will end this with some gifs to illustrate my emotions upon receiving these news:

  

Divalicious 9:14 22 May 2017

Hade man frågat mig för tre år sen ”honeyy vad vill du göra efter gymnasiet?” Hade jag svarat: bo i London ett tag, flytta hemifrån, plugga till psykolog och bo utomlands. Jag hade tråkat ut er med mina livsplaner, för jag hade många. Nu två år senare har inget av allt jag planerat skett och det känns som om jag fast. Som om jag inte kan röra mig, min kropp har frusit till is och min hjärna hemsöks av en storm. Tankarna växer till kraftfull orkan som sköljer bort allt hopp.  Det känns som om någon har tryckt en paus knapp och stoppat mitt liv. Jag kämpar för att ta ett steg fram, men det går inte. Jag är frusen, stel, fast. Hur hamnade jag här?

Jag vet att min depression är anledningen till jag befinner mig i detta tillstånd. Jag vet att det är okej att inte veta vad man vill göra när man är 20. Det är ingen stress. Jag försöker trösta mig själv med att jag en dag kommer må bättre. Att jag en dag kommer kunna göra allt jag vill. Att livet kommer erbjuda mig mer. Jag försöker att inte jämföra mig med andra.  Men det är svårt att komma bort ifrån den känslan.

Alla omkring mig lever, lever på riktigt. Deras liv flyter på, de reser, pluggar, jobbar. De vet vad de vill med deras liv. Medan jag sitter här, helt oförmågan att klara av något så enkelt som att gå till affären. Jag vill plugga, jag vill resa, jag vill jobba. Jag vill klara av min vardag. Jag vill vara lycklig. Men vart börjar jag ens? hur kommer jag dit? Är det såhär mitt liv ska vara? mörkt, hopplöst och tråkigt. Ett enda röra av meningslösa dagar spenderandes i mitt rum. Jag vill bara reda ut det här. Reda upp denna röra som är mitt liv.

Vad blir det för rap? 5:12 22 May 2017

 

Hej!

Avsnitt 129 är äntligen här. Kul va.

  • I avsnitt 128 pratade vi om SOB x RBE och att deras stjärna Yhung To borde släppa solo. Detta har nu hänt!
  • Westcoast har hittat sitt sound? ADG-PericoNef etc låter funk och 2017 på en och samma gång
  • Tee Grizzley låter så jävla mäktig!
  • Tee Grizzley låter så jävla mäktig att defensive tacklen Malick McDowell från Michigan State ville möta världen till hans hit First Day Out, när han valdes av Seattle Seahawks i andra rundan av NFL-draften för några veckor sen. Vi snackar om vilka mer walk up songs som valdes och anar några trender!
  • Vem är bbymutha?

Ha en ok lyssning!

Whatever?! xoxo

Lyssna där poddar finns, t ex här:

 

 

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)

 
Sånger från avsnittet:

  1. Yhung T.O – On My Momma
  2. AD feat. Kool John – Who Dat
  3. Tee Grizzley – First Day Out
  4. Tee Grizzley feat. Lil Yachty – From The D To The A
  5. Tee Grizzley – 10K
  6. Tee Grizzley – How Many
  7. Lil Cray & Sir Chubbie – Juice
  8. House of Pain – Jump Around
  9. Magic System – 1er Gaou
  10. E-40 & Keak Da Sneak – Tell Me When To Go
  11. bbymutha – Dark and lovely
  12. bbymutha – Roses
  13. Playboy Carti ft Lil Uzi Vert – wokeuplikethis*


Mega tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Varför? Hur? Vad? Läs här.

Eller köp MERCH! Vi har en ny shop med nya sweatshirts, t-shirts och påsar i en hel del olika tryck! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

 

(Vi har lite gamla grejer på vbdfr.tictail.com också)

Spellista, alla sånger från alla avsnitt:

S/O till vår studio storstadmedieproduktion.se.
S/O till vår redovisningsbyrå Åhnberg & Partners som fixa vår ekonomi!

Jenny Nordlander 3:56 19 May 2017

Det har blivit dags för förstärkningar på redaktionen!

Musikrecensenter
1. Vi söker framförallt skribenter som är sugna på att recensera kommersiell och bred r’n’b och pop.
2. Då vi har en övervikt av manliga musikrecensenter söker vi framförallt en kvinnlig.

Gillar du musik, är bra på att uttrycka dig i skrift? Skriv ihop en provrecension och skicka den och en kort beskrivning av dig själv och dina kunskaper till musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@ng.se.

Nöjesguiden strävar alltid efter mångfald och bred representation. Vi är partipolitiskt obundna men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet.

Marcus Berggren 3:33 19 May 2017

Vaknade tidigt. Så tidigt att världen inte fanns. Jag reste mig upp som i ett töcken; en haschdimma av det östmarokanska slaget. Materia fanns inte. Allt var bara ludd. Tittade ner och såg att jag inte hade några ben.

Skönt, har alltid hatat dom jävlarna. Långa och seniga, går aldrig dit man vill (krogen). Varenda dag står man där mitt ute i Judareskogen i Bromma och en storvuxen tant som heter Claire eller Clarion bussar sin kinesiska nakenkatter på en. Vilket jävla pli hon har på dom små elaka asen och man bara va i helvete jag skulle ju till Krukan och dricka bärs jävla benhelveten.

Ganska snart såg jag inte att jag inte hade några ben längre för jag hade inga ögon att se med. SÅ TIDIGT VAR DET. Skönt att vara ögonlös ändå… nu kan väl Stevie Wonder-miljonerna rulla in. När jag var ett barn i Kungälv på 90-talet fanns det en blind kille i hela kommunen. Han hette Tor och det ryktades om att han var smart. Jävligt smart. 250 decimaler in i pi-smart. Det sades att Mensa ringde honom för att kolla att deras facit verkligen stämde. Det fanns inga belägg för han intellektuella överhet. Förmodligen var han bara blind. Men vilken rockstjärna! Tor. En gud bland människor.

Tillbaka till min morgon: jag stapplade in i köket som tydligen fanns, tiden gick ju, fipplade mig fram till frysen och plockade upp 20 kg barkis. Det ska man alltid ha hemma anser jag. Stekte det i sina egna safter och när det luktade brandkår i hela grannsamfälligheten klädde jag på mig hud, hår, rökdon samt paraflax och gav mig ut för att mata änderna.
Jag mötte brevbäraren i trapphuset. High-fivade honom rakt in i väggen det lilla kioskmongot. Räkningar, räkningar, räkningar… vart är mina kärleksbrev? Tor fick säkert bara kärleksbrev. Synd att han inte kunde läsa dom.
Nu fanns världen: bussar, bar, slem och en man som heter Gösta som spelade bas i stans bästa stretjazz band på 80-talet. Hela hans kropp var ett jam. Uh vad det svängde. Han kanske bara hade problem med höften?
Tyvärr hade någon halalslaktat alla ankor. Hatar när det händer. Jag grät en skvätt ner i ett vattenglas och spädde på med medhavd ouzo och sen var jag redo för dagen.

Trevlig helg!!!

Julia Gummesson 12:59 19 May 2017

Knappt hann jag höra ett rungande ”Jaaa!” innan jag skrider till verket. Här kommer en rätt man kan äta som den är rakt upp och ner, eller slå in i det berömda libabrödet: en kryddig gryta på mifú, kikärtor och lök som toppas med dill och pistagenötter, innan den serveras tillsammans med ugnsbakad strimlad rödkål och yoghurtsås. Heja heja.

1. Vi börjar med paprikor och rödkål, för de ska vara i ugnen. Strimla upp ett berg rödkål, en näve per ätande, och placera i ugnsfast form. Ringla över lite olivolja, ett par-tre matskedar sirap, och slutligen en ganska rejäl skur flingsalt.

Halvera några röda paprikor och kärna ur. Lägg med skalsidan uppåt på en ugnspapperklädd plåt. Ställ ugnen på grill, maximal hetta, och placera plåten högt upp i ugnen. Ställ in rödkålen under paprikorna, någonstans i mitten.

Paprikorna går på ett kick att grilla: tanken är att de ska svida till ordentligt i de små liven, de ska bli svarta och förkolnade på ryggarna. När de är täckta i svart sot tar du ut dem och lägger de i en plastpåse och stänger till. Detta gör att det svarta ”skalet” blir lätt som en plätt att skala av. Vänta tills de är ljumna innan du skrider till verket med skalningen, och ställ sedan de skalade grillade paprikorna åt sidan.

När paprikorna är ute ur ugnen ändrar du inställningen till vanlig varmluft/under- övervärme, sådär 180 grader, och låter rödkålen bakas vidare i 15 minuter. Ta sedan ut, rör om, häll över ett gäng hackade valnötter. Ställ åt sidan.

2. Gryt-tajm! The best time! Skala och grovhacka en stor gul lök, fräs på medelvärme i olivolja. Häll i en nypa kanel, torkade chiliflingor efter smak, en nypa paprikapulver, en fet nypa hela kumminfrön och nåt lagerblad. När löken är mjuk för du över den till en skål vid sidan om.

Öka nu på värmen till hög, häll i lite mer olivolja, och stjälp i din mifú (mer utförlig mifú-info och produktrecension finns här). Planen är att mifúkornen ska få lite stekyta, och det kräver tilltro och tålamod. Först vätskar de sig, bubblar på som sjutton som om de vill kokas och inget annat, men sedan när pannan blir torrare ljusnar stekyteförutsättningarna. När de ser torra ut och (förhoppningsvis också) fått lite färg hackar du snabbt upp en klyfta vitlök och häller i.

Häll i löken igen, tillsammans med en burk förkokta kikärtor (som du naturligtvis hällt spadet av och duschat i kallvatten innan) och addera 400 gram krossade tomater. Lägg till en knapp tesked socker för att ta udden av burktomaternas stickiga syrlighet. Smaka av med salt och peppar och eventuellt mer kanel/kumminfrön/paprikapulver. Låt bubbla på medelvärme under lock i sådär femton-tjugo minuter.

3. När grytan är klar, det vill säga när den gått en stund för sig själv och du känner dig nöjd med alla syra/sälta/sötma-parametrar, då tar du den av värmen och hackar upp ett rejält lass dill och öser i. Detta gör all skillnad, piggar upp som sjutton. Plötsligt går maten från murrigt grott-happy meal till lyxig eftermiddagstreat i palatset. Och ännu bättre blir det ju när du också lägger till en näve pistagenötter, grovhackade och vackert grönrosa.

4. Servera med någon slags yoghurtsås (min version för dagen var yoghurt blandad med torkad mynta), och om du vill, inlagd rödlök eller vildgurka. Slå in i libabröd, eller använd brödet för att skopa upp med. Eller bara strunta i bröd! Du gör som du vill. It’s your life. And it’s now or never. Oavsett tycker jag att du kan toppa med extra dill, kanske också extra pistage. Det går liksom inte att överdosera.

Vad kul, nu har du lärt dig något nytt. Och jag har fått skriva av mig. Dessutom är det fredag. Kan det bli bättre.

/Slaktarn

Pelle Tamleht 6:16 16 May 2017

 

Ska jag söka? Lite småsvårt med ledigheten där men men, ingenting är väl omöjligt?

Tiffany Kronlöf 9:20 15 May 2017

Familjen Kaos, aka. Jag,Bianca och Thom har vart i Vasa i Finland i helgen och spelat på Wasa svenska teatern. Det var vårt första gig i Finland och det var så roligt! Det var fint att se att dom Finska feministerna tog emot oss med öppna armar! Här är lite bilder från uppträdandet!

Ljusdesign: Frank scenkonst. Foto: coolingar på Instagram. 






Tack Vasa och Tack alla som hjälpte oss sprida ordet! Utan er, ingen show! 🙌🙌🙌

PS. Vill du uppdatera dig på finska feminister? Kolla in dom här tunga bloggarna Blejk, fejt och fab! Eller Ideala Catariina jätteroliga och intressanta bloggar. Plus att det är bra att läsa vad feminister i våra grannländer håller på med, hålla sig uppdaterad och ta del av ett annat lands feminism. In och läs! 

KRAM

Amanda Mann 4:00 11 May 2017

Exakt prick nu ligger jag på en solstol och (ursäkta uttrycket men…) blickar ut över havet. OCH är en sån där störig människa som skriver sina memoarer (aka blogginlägg) för hand.

Det är 32 grader och jag har pga vampyrblek precis bränt knäna.

För den som bryr sig så är målet med min kära resan hit att – hitta mig själv och en rik Siciliansk maffiaboss att gifta mig med. Skoja, ska bara gråta ut lite och (ursäkta uttrycket men…) bli solkysst.

XOXO

//A Man Da Mann

Sidenote: skrattade (men ville också gråta) så mycket när en vän till mig påpekade att det är extremt kul att jag bestämde mig för att åka på en självrannsakande resa till vackra Italien och packar… en selfiestick, och det första jag gör är… att lägga upp en bild (se ovan) på mig själv i bikini. Inga romantiska miljöbilder/inga bilder alls- dvs leva analogt och lyckligt. En bild på mig. Exakt som jag skulle gjort i Stockholm om jag vore där nu, bara att jag är iklädd bikini pga det är sommar här. Enda skillnaden.

Sidenote 2: min resa till Sicilien är sponsrad av Försäkringskassan- är sjukskriven pga tänkte reda ut mina psykiska problem.

Simon Strand 6:19 01 Apr 2017

Jag vet, det är första april och mer eller mindre omöjligt att prata allvar med folk utan att bli misstänkt för att egentligen ha något lurt i görningen. Ändå tänkte jag försöka göra just detta. I går och i dag flög jag från och till Arlanda – jag lämnades med känslan av att Arlanda bara blir sämre och sämre. Den tämligen nya F-piren på Terminal 5 hade kunnat bli bra om de inte hade gjort den så förbaskat tråkig. Den nya restaurangen Pontus in the air är ett välkommet tillskott men är fortfarande inte mer än en enklav omgiven av fullständig erbarmlighet, den enda civiliserade oasen på Arlanda för oss som inte tillhör lounge-eliten. Att det finns ett McDonald’s i SkyCity är förstås trevligt men mer av en hygienfaktor än något att stoltsera med. Att Kennedy Bakircioglu hänger på hall of fame-väggen som ”folkets val” är, vid sidan av den rent estetiska invändningen, ett typexempel på hur hela systemet är riggat av dalmasar på Södermalm. Och klientelet blir värre och värre för varje år som går. Ska man ta fakirflyget på morgonen så är man oftast den enda i byggnaden som inte dricker jäger till frukost. Köerna ringlar sig ofta långa till säkerhetskontrollerna och pirerna är överbefolkade. Ibland ser Terminal 5 ut som scenen ur en såndär medial granskning om dålig djurhållning där smutsiga grisar är mer eller mindre staplade på varandra och nu är det ändå människor vi pratar om.

Förutom att själva upplevelsen av Arlanda inte är något att vara stolt över så är den inte heller ens Nordens största flygplats mätt i antalet passagerare. Faktum är att Arlanda inte ens är näst störst, utan trea, bakom både Kastrup och Gardermoen. Ska man ha en storflygplats får man satsa lite – eller lägga ned, tänker jag.

Jag vet inte vad man ska göra. Kanske vore den bästa lösningen att helt enkelt ersätta Arlanda med tio olika boutique-flygplatser för människor med olika vanor och livsstilar. En flygplats kan drivas av Riche, en annan av Jägermeister, Gröna Lund kan ta hand om barnfamiljerna och facilitera Apollos och Vings charterflyg. Ja, antagligen vore det den bästa lösningen för Stockholmsregionen i framtiden.

Festivalbloggen 2:10 21 Mar 2017


I sommar byggs en labyrint den elektroniska musikälskaren aldrig kommer vilja hitta ut ur.

Den 10 – 12 augusti 2017 är det, som vi tidigare rapporterat om, dags för den elektroniska musikfestivalen Into The Factory, en uppföljare till Into The Valley. Festivalen hålls i en övergiven cementfabrik och förlängs nu med festkonceptet The Maze.

Tanken med The Maze är att åtta av Skandinaviens bästa klubbar ska bygga upp olika scener i en labyrint i skogen norr om festivalområdet, för fortsatt insupande av musik och dans.

Arrangörerna bakom The Maze utlovar intimitet, svett och att deras bokningar inte kommer krocka med Into The Factorys spelschema.

De klubbar som ingår i festkonceptet är:
Fomo – Stockholm
1991 – Stockholm
Jaeger – Oslo
Jolene- Köpenhamn
Love Potion – Stockholm
Kiloton – Malmö
Seaweed – Stockholm
Tzar – Göteborg

/Peyvand Ahmedi

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Livets ord 7:45 20 Feb 2017

Inte nog med att klädjätten H&M är ökänd för att anställa billig asiatisk arbetskraft som jobbar under förhållanden en svennebanan inte skulle palla en dag. Nu har det dessutom uppdagats att H&M är ANTISEMITISKA!

Det var under förra våren som H&M satt på ett brainstormingmöte kring vårkollektionen 2017 som en medarbetare tog fram ett förslag på en randig pyjamas-aktig dress.Skärmavbild 2017-02-20 kl. 19.33.35

Det här tycker jag ger en härligt utarmad, lätt benig, look som känns väldigt fräsch för våren 2017, började Jonas (Jonas heter egentligen någonting annat).
Men… En medarbetare avbröt. Är inte det här lite… Jonas… Är inte det här lite… Antisemitiskt? Det ser förvillande likt ut en sån där dräkt som judar i koncentrationsläger var tvungna att ha på sig.
Ja? Alltså det är det som tanken. Det är faktiskt dags att vi tar tag i den här frågan. Ni vet. Judefrågan. Det kan faktiskt inte fortsätta så här.

Tystnaden la sig över rummet.

Vet du vad Jonas? Sa en annan medarbetare. Du har helt rätt. Det är faktiskt dags att även vi vågar ta tag i den här frågan!

Alla nickade instämmande. Pyjamasen, eller dressen, eller vad det nu är skickades till slavfabrikerna i Asien. Nu skulle judarna få smaka!

SÅ gick det till! I alla fall om man ska tro den här artikeln av Aftonbladet.
 Hjältinnan i artikeln, Mimmi på Facebook, uppmärksammade Aftonbladet på den slående liknelsen mellan plagget och en fångedräkt hon sett på film. Hon kräver dessutom att plagget tas bort från sortimentet:

Alltså alla tycker ju att det är helt sjukt att ingen inom företaget sett liknelsen innan. Jag vill bara fråga hur fan de tänkte. Jag tycker att H&M ska ta bort plaggen från sortimentet. De är kränkande

Shit. H&M är genomskådade. Undrar vad det här kommer få för konsekvenser. Innebär det här att också Miley Cyrus antisemitism kommer att genomskådas?

orig-21183000

Jag börjar ana en antisemitisk konspiration bland modeföretagen! Tack Mimmi för att du är så uppmärksam!

/ Filip

Clara Henry 10:53 01 Feb 2017

HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons