Annons
Annons
Bloggbevakning 9:45 18 Jan 2017

Ankpung:

Vad är det som saknas i mig eftersom jag inte har behovet av att visa upp och dela med mig av sånt här som Nikolina gladeligen postar till omvärlden?

Att bland annat filma sig själv naken när man jobbar natt och publicera på Snapchat – är det jag som är tråkig som inte gör sådant eller är vi fler prydhattar där ute?

IMG_6311
IMG_6310

IMG_6312

Kristin Zetterlund 7:31 18 Jan 2017

Innehåller adlink

IMG_8222IMG_8160 IMG_8161

Kolla vad glad man blir av nytt läppstift!!!!!!!

Om man är besatt av materiella ting…………………

……… vilket jag råkar vara sooo………………………………………

Var lide skeptisk till detta chubby stick från Stories för såna brukar sitta så dåligt men det gjorde icke denna! Bra pigment och håller genom en god cavalunch med dina tjejer t o m. Just när jag började använda insåg jag att jag inte ens har en vässare för tjocka pennor?? Blev irriterad att jag var tvungen att köpa en ny först. Sen kom jag på att det nog var lika bra pga den lilla befintliga jag har är lika gammal som jag (SERR då jag tog över/snodde min mammas gamla schletna en gång i tiden). Yuck I know right men sån är jag :)) Lite skit i mungiporna har ingen dött av okej?

En annan sak som är värd att notera för alla som inte redan märkt det på sig själva: det är ju LUSTIGT det där med läppstiftsfärger! På oss pigmentshandikappade, aka spökbleka, blir ju tex ovan mysiga blek-mauva färgen väldigt MÖRK. Fast på färgkartan ”ska” den vara mycket ljusare! Samma sak med alla läppstift jag har egentligen, allt blir så satans mycket mörkare än tänkt? Och jag förstår ju att det innebär det motsatta problemet med de med motsatsen till min hy! De nyanserna måste se så mycket ljusare ut. Well well. Drömmen vore ju en nyansen som anpassade sig på något magiskt vis efter hur du såg ut………………. Let a girl dream whydontcha!!

Tiffany Kronlöf 6:31 17 Jan 2017

Har suttit som muminpappan med en pipa och skrivit mästerverk hela dagen med Bianca på Skype. Jag röker inte pipa men  det kändes författaraktigt att ha en pipa i närheten. Det kanske kan hjälpa mig med stavningen åtminstone… 


Man ser ju att nån som sitter här och skriver kommer på bra och djupa saker …efter att den spenderat halva dagen med att fota sitt skrivbord istället för att jobba #allafrilansare2017. 

Tillslut gav jag upp och gjorde det fruktansvärda valet att träna. Som ni ser gav det resultat direkt…

Avslutade min muminpappa/pauloroberto dag med en promenad för att fånga som sista sekunderna av dagsljus så att jag inte dör av D-vitamin brist. 
Puzzzz på er raringar! 

Hanapee 10:40 17 Jan 2017

MARTIN HAR FÅTT EN LITEN TJEJ! Så nu är han tvåbarnspappa. Det hela hände i lördags, vilket har gjort det lite klurigt för oss att spela in ny pod.

Men! Precis innan han fick sitt andra barn intervjuade jag honom. Tyckte det blev fint och mysigt, öppensinnat och härligt.

Som vanligt hittar i podden i iTunes och i apparna Podcaster och Acast. Tämjer du kråkor, kör diet på bär och hatar eluttag? Tryck play nedan:

Julia Gummesson 11:40 16 Jan 2017

Nu ska vi göra en övning som går ut på att du tänker på dig själv som ett superbär. Visualisera: till synes oansenlig, men med ett inre som vid mer ingående studier visar sig vara exceptionellt, kanske till och med undergörande (att ingen orkar konsumera så mycket av en för att kunna tillgodogöra sig de undergörande effekterna är en annan femma – ett vanligt problem med diverse ”supermat” tyvärr). För mig är du den mjukisbyxklädde grannen jag hejjar motvilligt på i hissen, men vilket slöseri – du är ju inte vilken vattnig växthustomat som helst – du är källkoden, hela jäkla afabetet, lösningen på gåtan! Frågeställningen dock, idag igår och imorgon: Hur får du mig att läsa mellan raderna? Hur blir du en supermänniska och inte bara en formstöpt zombie? Jo, du väver ett nät av berättelser, skapar bilder som stimulerar och jagar upp fantasin, tätar dina fula sprickor med de känslor som uppstår i mig när jag dras in i ditt antioxidantrika universum. Du tar till den ädla konsten i att skapa mervärde med hjälp av en bakgrundshistoria, i marknadsföringssammanhang även känt som storytelling.

Det handlar om att hitta den där magiska dramaturgin kring produkten som gör att just den, och inte den snarlika från det konkurrerande märket, hamnar i varukorgen och får färdas vidare till självscanningens pärleport. Var god ursäkta min tidigare superbärsreferens, men de är ett utmärkt (och gravt uttjatat) exempel – begrunda tillexempel detta: hur kommer det sig att det gamla hederliga nordiska blåbäret, som ju faktiskt är ganska så mirakulöst i sin näringssammansättning, skamset fick lämna sin plats på den hälsomedvetnes tallrik för det mer exotiska gojibäret, och det mitt på närproduktionsvurmens peak? Bläddra fram till facit och läs där i stora gojibärsröda bokstäver: Storytelling.

När allt finns i överflöd och i ändlös variation måste en känsloanknytning till. Du har något jag känner igen, något jag kan relatera till, något jag vill ha. Autencitet kanske. En bit av det förflutna. Ett löfte om framtidens goda hälsa förankrat i hundraårigt gojibärsknaprande? Idag har vartenda storföretag värt namnet en story som ess i rockärmen, allt som oftast sann enligt någon definition, och allt som oftast både sockrad och saltad. Det är inget fult i att berätta en berättelse, tvärtom. Det är den bästa presenten, som dessutom har den fantastiska egenskapen att vara vansinnigt klibbig – en bra berättelse fastnar på allt och alla som en självhajpande igel. Perfekt i PR-syfte alltså.

Raljerandet ovan härstammar i att jag idag såg en video gjord för att promota en startup på crowdfundingsidan Kickstarter, som är ett klockrent exempel på storytelling som på alla sätt gått för långt. Varsågoda, promotionvideon för kniven ”//SKID”:

Det är alltså en kniv i trä med en yttre skena av metall. Den påstås vara miljövänlig som sjutton (sparar in trettio liter vatten per tillverkad kniv – lika mycket som en fyra minuters dusch!) och vara lika hygienisk som en vanlig kniv på grund av träets antibakteriella egenskaper (det tror jag inte på, och därför är de där trettio litrarna vatten nog ganska kvickt ikappvaskade på grund av rengöringsmanin som uppstår vid bruk). I ett försök att hålla sarkasmerna i styr vill jag också tillägga detta: den är fin. Ibland räcker det kanske med att bara säga: ”här är en kniv som jag gjort, jag tycker den blev fin, tycker inte ni? Ska vi köra?”, snarare än att göra en video vars voice over låter som manuset till ett game of thrones avsnitt. Here in these woods my grandfather and his father before him used to roam free, blacksmiths seeking answers in the fire and the melting metal etcetera.

Jag vill avsluta med ett ganska dåligt skämt jag skräddarsytt för denna text:

Fråga: Vad kallar man storytelling som surnat?
Svar: Storysmelling.

/Slaktarn

Pelle Tamleht 3:09 16 Jan 2017

daniel-quetzala

I helgen avgjordes Stockholmspriset för örtionde året i rad. Galan leddes av Daniel Hallberg och Quetzala Blanco, som båda debuterade som konferencierer men aldrig verkade ha gjort något annat, och allt utspelade sig på Scalateatern.

Här hittar du alla vinnarna, och vill du se bilder från kvällen finns det några riktigt goa sådana här.

Kul var det iallafall, riktigt kul!

Vad blir det för rap? 10:44 16 Jan 2017

avsnitt 120

 

Tjena.

I årets första VBDFR?! ställer Sanna och Petter frågor som:

  • ”har Yo Gotti gjort ett misstag som signat med Jay-Z?”
  • ”har Jay-Z tappat lusten att leva?”
  • ”hur kan Dae Dae göra så bra låtar och hur kan han va så koselig?”
  • ”vad är egentligen ett ‘år’?”.

Även: ny bra musik från Malmö, England samt Mario.

Whatever?! xoxo

Lyssna där poddar finns, t ex här:

 

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)

Sånger från avsnittet:

  1. Guleed & Ozzy – Kom se
  2. Abra Cadabra feat. Kush – The Roads
  3. Yo Gotti feat. Kodak Black – Weatherman
  4. Lil Yo – On my wat to Texas
  5. Yo Gotti feat. YFN Lucci – They like
  6. Kartellen – Dominobrickor
  7. Dae Dae – What U Mean (Family to feed)
  8. Dae Dae – Dont you change
  9. Dae Dae – Woke up
  10. Mario – Let me help you

 

Några av sångerna finns i spotify-spellistan med alla sånger från alla avsnitt.

MERCH! vbdfr.tictail.com.

S/O till vår studio storstadmedieproduktion.se.

Svante Allmungs 7:52 13 Jan 2017

I ett kallt fantasiland förvandlas ensamhet till dansant eufori.

Bland alla tidlösa klassiker vår svenska stolthet Astrid Lindgren har författat är Mio min Mio en av de mer underskattade, men tycks med det nya året vara redo för upprättelse när den blivande svenska popsensationen Ungdom presenterar sin tolkning av att fly till landet i fjärran – ackompanjerad av fantasiklingande synthar i popregi och sång filtrerad genom dimensioner av svävande effekter.

På förra årets slumrande soundcloudhit Mio förvandlade sångaren känslan av utanförskap i Stockholm till en ode för unga bärandes på psykisk ohälsa. Musikens drabbande tema illustreras nu genom hisnande vinterlandskap och bitande kyla i debutvideon, regisserad av Daniel Wårdh, där vår ensamma protagonist låter känslorna flöda i hopp om att någon ska höra längs de oändliga snötäckena och bland trädens folkloristiska labyrinter.

Passionen är påtaglig likt musiken är medryckande. Medan andra mer eller mindre kyliga popprojekt här i Sverige tycks famla bland redan etablerade klyschor ljuder Ungdoms musik av personlighet, självutlämnande och okonstlad, där vemod och eskapism går hand i hand med en produktion andra borde studera. Tillsammans med musikvideon blir det till en perfekt symbios och helt plötsligt tar den solitära kylan formen av melankolisk men ack så dansant eufori.

Ta del av videon till Mio och håll utkik efter Ungdom i framtiden – hen är någon de äldre generationerna snart lär blicka mot med avund – och vet att allt hen gör är för konsten, de alla vann trots allt en varsin bot på 1000 kr för olaga intrång när de spelade in den känslofyllda odyssé vi nu är inbjudna till att ta del av.

Följ Ungdom på Facebook och Soundcloud.

Karin Londré 10:53 11 Jan 2017

Jag har en liten spaning: samhället ställer orimliga krav på folk vilket gör att de har supermycket ångest över sina kroppar på alla möjliga sätt. THERE I SAID IT!

Detta bär med sig massor av hemskheter, som ätstörningar, att människor tror att deras egenvärde enbart ligger i deras utseende och inte minst: att så kallade ”bullfittor” diskuteras flitigt på ett ställe med fler freaks per kapita än darkweb: Familjeliv.se. Jag har läst nio av dessa forum och är nu förändrad i grunden.

Forum med rubriker som ”Vad definierar en bullfitta?”, ”Bullfitta, vad tycker ni killar om det EGENTLIGEN???” och ”Faaan jag har en bullfitta!” Forum med uttalanden från folk som var nojiga för sina könsorgan, folk som killgissat kring mentioned könsorgan och folk som rakt av verkar ta varje chans att skriva en cringeworthy sexnovell i tweet-längd. Forum som jag alltså läst igenom, plockat det allra bästa från och nu tänker dela med mig av till er. You. Are. Welcome.

 

1. Vi börjar från början. Ungefär såhär inleds oftast trådarna:

1

 

2. … Och de allra flesta verkar vara eniga om att en bullfitta är ungefär det här.
fo%cc%88rklaring

 

3. MEN ÄNDÅ. Lyckas folk diskutera det här i tråd efter tråd, och det finns så mycket fint att lära sig! Vi introduceras till exempel till begreppet ”anknäbbsfitta.”

2

 

4. En slutsats man snabbt kan dra är att en del tänkt väldigt mycket på det här, och inte sällan har de fittförklaringar som är alldeles omöjliga att förstå.

3

 

5. Klart häftigt med ett extra bröst uppe på fittan!
4-klart-ha%cc%88ftigt

 

6. Denna person är en sån som ba ”alltså, jag är rak och ärlig, jag säger som jag tycker. Kan du inte ta det får du dra!” Hen ÄGER.
6-gra%cc%8ata7. Lösningsorienterade människor va. 7-fettsug

 

8. I en tråd dök en spännande diskussion om cykelbyxor upp.8-cykelbyxor1

 

9. … Som ledde fram till en liten debatt om träningsmode…9-cykelbyxor2

 

10. … Och om vilka tyger som bäst framhäver fittan!10-cykelbyxor3

 

11. Jag vet inte det här säkert men tror kanske att TS skulle på studentresa till Aya Napa och ville kunna dra sitt bästa skämt ”internationally.”
11-engelska1

 

12. Högljudd vagina är alltså inte korrekt, och förstås inte heller cameltoe. Fat cunt däremot!
12-engelska2

 

13. Tror du på chemtrails och lever i villfarelsen att 9/11-flygplanen var hologram? SE HIT! Här är din bullfittaförklaring:
13-engelska3

 

14. Och varför skulle man INTE vilja safta till det?!
14-sist

 

 

 

 

 

 

Så där ja. Varsågod. Nu behöver ni inte söka er till internets baksida idag heller, åtminstone inte för att forska på ”bullfittor”. Enda anledningen skulle vara om ni är sugna på att läsa sexnoveller som ger skamkänslor av helt fel anledningar. Jag tog till exempel inte med snubben som skrev om att hans svärmors bullfitta ”satt som gjuten” på hans kuk, så den är fortfarande up for grabs där ute. Spara ner och lägg i sunkmappen, era sjuka jävlar!

Apropå sjuka jävlar, känns som de som var svinnojiga för att de har lite kuddighet på fittan var de enda som inte var sjuka i hövvet. Till er har jag bara <3 <3 <3 Hoppas ni gillar era pussies snart!

Har förresten startat uppropet ”Fluffy shehole hill till SAOL” – join the cause!

Läs också: Nio av @familjeliv_txt:s mest relatable tweets.

Simon Strand 8:40 11 Jan 2017

Häromdagen började jag fundera kring vilka regeringschefer i modern tid (andra halvan av 1900-talet fram till i dag) som har haft bäst stil, alltså rent utseendemässigt. Med viss hjälp från mina Facebookvänner har jag lyckats åstadkomma följande fem-i-topp:

15873035_10155053126067275_673500583879062999_n

1. Julia Tymosjenko, tidigare premiärminister för Ukraina.

62616579e2e5bd1d78f64dba6cf6c49c

2. Mobutu Sese Seko, tidigare president för Zaire.

15895030_10155053126327275_4989699962626808373_n

3. Goodluck Jonathan, tidigare president för Nigeria.

helle-thorning-5

4. Helle Thorning-Schmidt, tidigare statsminister för Danmark.

evo_morales__3581743b
5. Evo Morales, nuvarande president för Bolivia.

Amanda Mann 1:41 11 Jan 2017

hope-sizing

Från och med att SS17-kollektionen landar i butik kommer Hope att märka samtliga plagg med både dam- och herrstorlekar. Det är tänkt att ”göra det lättare” för deras kunder att ”välja hur de vill uttrycka sig oavsett kön.”

Super! Men nu undrar jag – efter att ha suttit som en galen forskare ett tag och förvirrat mig i storlekssystemet, helt fast i en oändlig spiral av siffror – hur det ska fungera? Jag får inte ihop det.

Om vi alla vill ha en tight blus, en blus som ska sitta riktigt snortight (nu vet jag inte om Hope någonsin gör något snortight men som exempel) på en dam och en herre, är det fullständigt omöjligt att den kan märkas som 36(wom) och 46(man) på samma gång? Vilket bilden på den nya lappen indikerar, att det är så det kommer märkas. Men en ”dam” S är enligt standardmått inte detsamma som en “herr” S. För att dubbelmärka ett plagg, för att visa på att det inte endast är till för en “wom” eller en “man” utan för både och, krävs ett helt nytt storlekssystem? Ett storlekssystem som i så fall behöver förklaras grundligt för jag har svårt att se hur alla dessa shoppare klurar ut det på egen hand, hur det blir lättare, då 36 alltid har indikerat en S dam och 46 alltid indikerat en S herr.

Om den där blusen är tänkt att se ut på ett visst sätt- tex snäv all the way blir en 36 wom kanske detsamma som en 42 man, inte 46? Så, är tanken att wom-personen (du “standard” 36a) ska bära plagget mer oversized, och att man-personen (du standard 46a) ska bära det snävare? Eller betyder 36 och 46 någonting helt nytt, helt nya mått? Eller ska det inte spela någon roll? Tanken kanske är att du ska ignorera siffrorna 36&46, och bara testa dig fram och välja passform helt fritt. Vilket kanske är vad som gör det hela normbrytande. Att det blir diffust hur plagget ska sitta, helt upp till en själv, det finns inget ”rätt” eller ”fel”? Eller?

Hjälp tack.

Hur som haver, jag tänker/tycker att, vill en verkligen bryta normer hade de två (ping två kön) storlekarna tagits bort helt. I en drömvärld hade Hope gjort helt nya storlekar och ett helt nytt storlekssystem, baserat på helt nya undersökningar och mätningar, den genomsnittliga människan(?) inte average hon/han. Ett enormt storlekssystem á la A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö. Ett storlekssystem som inte är uppdelat i två slags storlekar utan en variant som sträcker sig från det minsta möjliga till det största möjliga. Så hade en fått ta reda på sin bokstav, sin nya moderna storlek, och shoppa därefter- helt fritt såklart, du kanske hittar en bralla som är tight i “din” enligt dina mått storlek K men vill att brallan ska sitta så mini att du ej kan andas eller så stort att du drunknar så då väljer du A eller Ö.

Och sen hade hela världen apat efter det nya Hope-storlekssystemet och så hade (kläd)kategorierna hon och han inte funnits längre!

Men ja, en drömvärld.

Ps. hängde någon med i den här dialogen?

80s

We found Rihanna 2:24 06 Jan 2017

Let it be known that a remix changed my life. I’ve been really down the past couple of days but seeing/hearing This Is What You Came For in an 80s version somehow helped me breath again. Something about the aesthetics of the video is super calming too. All hail art helping us all to hang in there.

I want more of these soft, semi-sad and calming songs in my life. Nelly Furtado’s Pipe Dreams also fits the category but I need more so send me some suggestions please. <3

Ps. This is also exactly what I mean/need! Could it be I’m just craving 80s songs? Sounds too weird to be true.

Marcus Berggren 1:39 05 Jan 2017

Hej underbarn, normal- och lågbegåvade. Nu är det vårsäsong och dags att flabba. Nedan är dom klubbgigen som inbokade hittills. Det tillkommer fler plus lite andra överraskningar men dom tar vi då.

Så passa på att boka mig nu innan det blir helt fullklottrat i kalendern. Jag gör alla typer av evenemang som konferenser, fester, bröllop och begravningar (helst inte begravningar). Hoppas vi syns i vår!

Foto: Karl Anton Björkman

Foto: Karl Anton Björkman

P.S.

Jag ser mycket gladare ut på scen.

D.S.

6 januari: Maffia Comedy, Stockholm

7 januari: Maffia Comedy, Stockholm

14 januari: Headlinar Stockholm Comedy Club

Biljetter: www.stockholmcomedyclub.nu Sök på “Marcus Berggren”

3 februari: Maffia Comedy, Stockholm

4 februari: Maffia Comedy, Stockholm

10 februari: Höganäs med Carl Stanley, Info kommer

15 februari: Stockholm Comedy Club

17 februari: Maffia Comedy, Stockholm

18 februari: Maffia Comedy

4 mars: Stockholm Comedy Club

9 mars: Droppa Micken Comedy Club, Falköping

https://billetto.se/droppamicken9mars

15 mars: GASTA, Gävle

21 mars: Humorfalangen, Lund

22 mars: Stockholm Comedy Club

25 mars: Stockholm Comedy Club

1 april: Stockholm Comedy Club

5 april: Oslipat, Malmö

http://www.kulturcentralen.nu/evenemang/oslipat-med-simon-gardenfors-petrina

8 April: Västerås Comedy Festival, Västerås

http://vasterasnoje.se/evenemang/comedy-festival/

26 april: Stockholm Comedy Club

13 maj: Headlinar Stockholm Comedy Club

Biljetter: www.stockholmcomedyclub.nu Sök på “Marcus Berggren”

Nästa vecka: Fem dansband som egentligen var satanister

Jenny Nordlander 1:28 31 Dec 2016
imageedit_4_3759849965

Kollage: Jenny Nordlander

Knappt kan man vara borta och föda barn utan att ens farhågor inför 2016 slår in. Förra året svarade jag Navid Modiri, men kunde lika gärna skrivit Joakim Lamotte, på frågan om vem som får för mycket utrymme 2016. Och vilka har Pelle, min vikarie, Tamleht låtit prognostisera 2017 om inte just de två

Jag måste börja arbeta snart igen. Men först min prognos för 2017.

Vem blir årets stjärnskott?
Bahar Pars, Theresa Traore Dahlberg.

Vem får för mycket utrymme?
Zlatan. Ja, faktiskt.

Vad blir årets trendigaste diagnos?
Diabetes. Peter Jihde startade faktiskt en trend.

Vad tar vi med oss från 2016?
“Sveriges största amningssnapchat”, alltså min. Live dygnet runt från mitt liv som ko nio timmar per dygn.

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2016?
Tommy Black och alltid Zara Larsson.

Vad blir årets stora död?
Donald Trump.

Sammanfatta 2016 med tre ord:
Graviditet, förlossning, amning.

Vad slutar vi äntligen upp med?
Botox och fillers.

Vad förtränger vi från 2016?
Sverige i fotbolls-EM för män. Ann Lundbergs outfits i SVT:s Konstnärsdrömmen. Och Ernsts Billgrens programlederi.

Vad blir okej att gilla 2017?
Dansband.

Vad kommer vi att låtsas gilla?
Posörer.

Vad beställer vi i baren?
Kolsyrad mjölk med is.

Vad kommer dagstidningarna att hypa upp ett halvår för sent?
Att Martina Haag inte alls slog till en gravid kvinna på en vinbar utan i själva verket var utsatt för en smutskastningskampanj.

Vem får årets revival 2017?
Patrick Ekwall :(.

Årets stilikon 2017?
Diana Orving.

Vem blir 2017 motsvarighet till Joakim Lamotte?
Tänk om Sven Melander!

Clara Henry 11:38 27 Dec 2016

Hej bloggen. Jag har varit hos tandläkaren. Det är synd om mig.

Tandsten har en tendens att älska mig. Det är ingen ömsesidig känsla, så en gång om året går jag och skrapar bort skiten hos tandläkaren. Har en ståltråd fastlimmad på insidan av tandraderna, som tydligen de flesta som haft räls får för att tänderna inte ska flytta sig tillbaka till sina ursprungslägen, och eftersom jag redan är prone för tandsten så gör ståltrådshelvetet inte saken bättre eftersom där hamnar massa skit under och runt om som är svinsvårt att få bort. Vilket leder till att jag får feta inflammationer i tandköttet och blöder som ett troll i käften av att bara typ tvätta ansiktet, och så vidare.

Hur som helst. I förra veckan tog vi bort tandsten i överkäken. Idag skrapade vi underkäken. JAG FICK BEDÖVNING. FÖR ATT TA BORT TANDSTEN. Förstår ni hur illa det är då? 

Nu har jag en bortdomnad underkäke. Kan inte känna min läpp. Och allt gör ont. Allt som jag inte har någon känsel i värker. Logiskt. Känns som när en varit hos specialtandläkare och spänt åt rälsen. Kan inte prata ordentligt och allt värker. Ni som har haft räls fattar. Det är synd om mig. 

Så jag har fått nålar stuckna i tandköttet både denna veckan och förra. Och så fick jag en nål stucken i örat också, för jag kunde helt enkelt inte få nog. Tog nämligen hål i örat i fredags:

Kristina var med. Jag höll henne i handen för jag trodde att hon skulle typ kräkas, eller åtminstone få någon form av sur uppstötning, när de körde nålen genom örsnibben. Hon överlevde. Jag med! Ni får se örat sen när det läkt ordentligt. 

Men jag tänkte berätta en annan grej också, som inte alls har med nålar att göra. Det hela börjar för sviiiinlänge sen. Snart fyra år sedan. Detta har jag redan bloggat om en gång, men risken att ni inte hängde med på den tiden är rätt stor, så vi tar den igen:
Jag målade naglarna imorse.

Jag: *skakar händerna i luften så att lacket ska torka*

Kimba: Blås på dem. Det går fortare då.

Jag: Åhh, önskar jag hade en sån liten plastapa som sitter och blåser på naglarna när man målat dem.

Pap (ropar): Christoffer!

Christoffer: Mm?

Pap: Kom hit. Clara behöver din hjälp.
Hahahaha. Har tänkt på detta ofta genom åren. Det är så jävla roligt. Och det roligaste är att Kimberlys julklapp till mig var JUST EN SÅN HÄR APA!!!!

Blev helt chockad. Och jätteglad. Och sen fett besviken för den blåser inte ur munnen utan ur ett litet hål nere vid plattan, och blåsten missar dessutom fingret, så den är egentligen helt meningslös. Och sen blev jag glad igen för jag kom på att det i alla fall skulle bli ett svinroligt blogginlägg.

Anyhoo. Det var allt jag hade att berätta från min julledighet. Hur har ni haft det? Vad har ni gjort?

Nu ska jag åka till människan jag är kär i på Gotland! Tjoho! Aldrig varit där förut! Raukar och saffranspannkake!

Go jul finisar.

Livets ord 6:58 15 Dec 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-12-13-kl-22-25-18Ni har säkert sett dom. De går långsamt. Står på fel sida i rulltrappan. De ska börja prata med folk på tunnelbanan. Lantisar. Bönder. Bonnläppar. Töpar. Hatat barn har många namn. De kommer hit. Tar våra bostäder. Tar våra jobb. Bara i år har 14 000 nyutexaminerade mediakommunikatörer från Linnéuniversitetet flyttat till hit.

Vi har därför bestämt oss för att starta ett nytt parti: Stockholmsdemokraterna. Det stockholmsvänliga partiet.

Vi i Stockholm har länge burit det här landet på våra axlar. Vi har erbjudit svenska medborgare som flytt diverse sketna hålor runt om i landet jobb och tak över huvudet. Vi har betalat för deras barns utbildning samtidigt som vi betalat deras kusiners kommunala budgetar.

De flesta lantisar som flyttar till Stockholm har en helt annan kultur. Det har på senare år kommit in attityder och normer är helt annorlunda mot våra. På grund av det här uppstår det ofta kulturkrockar som i vissa fall slutar med våld.

Snart är stockholmarna en minoritet i Stockholm. Det är nog nu. Stockholm behöver ett andrum. Vi behöver en inflyttningspaus.

Vi motsätter oss inte inflyttning till Stockholm, men den måste vara på en nivå som inte hotar Stockholms identitet.

Vi har därför tagit fram till ett principprogram för Stockholmsdemokraterna.

  1. Inför omedelbar inflyttningspaus till Stockholm. Idag behöver du stå i kö i typ 20 år för att få en bostad. Lantisarna kräver mindre i lön och bor inte sällan trångt. Vi måste reda ut den nuvarande situationen innan vi kan ta emot fler bönder.
  2. Hjälp lantisarna på plats. Redan idag betalar Stockholm merparten av Sveriges kommuners budgetar. Men eftersom det uppenbarligen inte räcker för att hålla kvar lantisarna får vi gå på offensiven och skapa simulatorer av tunnelbanan 08.15 i alla Folkets hus i avskräckande syfte.
  3. Inför ett generöst återvändningsbidrag för de lantisar som vill flytta tillbaka.
  4. Låt endast en begränsad mängd människor från hålor flytta hit. Fiskrensare och halvdanskar har egna städer de kan hålla sig till. Föreslagsvis utgår vi från ett index där traktorer per capita avgör hur många som får flytta hit. 
  5. Inför ett stockholmstest för dem som flyttar hit. Eftersom vi genom detta endast tar hit de värsta lantisarna måste vi ha ett gediget assimileringsprogram. Genom att underlätta för assimilering kan de värsta kulturkrockarna undvikas. Innehållet i stockholmstestet låter vi det här kommentarsfältet avgöra. Men det ska åtminstone vara obligatoriskt att kunna uppvisa normalt tunnelbanebeteende för att få flytta hit.
  6. Språket är en nyckel för assimilering. Därför bör alla nyanlända stockholmare, utöver stockholmstestet, skriva ett gediget språkprov. Man säger inte ” Hornstull”, exempelvis. Om man inte vet vad en raggarballe med svängdörr är, vad man menar när man frågar ”vad gäspar dinkan?”, eller tror att en kjorre är en fågel får man det svårare på arbetsmarknaden och i det sociala livet.
  7. Res en staty över Anna Kinberg Batra och gravera in order ”Stockholmare är smartare än lantisar” nedan.

Genom ovanstående punkter kan vi åter trygga staden från människor som inte kan åka kommunalt, säger hej på gatan eller inte vet om man ska gå på höger eller vänster sida mellan T-centralen och Centralstationen.

PS. Martin Soneby luftade denna tanken i någon podd nångång. Han är därmed andlig ledamot i partistyrelsen. Med eller mot sin vilja. Vi vet inte. Även om han är nästan lika okänd som vi är så får han gärna höra av sig om han vill bidra till kampen. Alla andra som någon gång luftat den här tanken men inte gjort slag i saken: skyll er själva. 

REDIGERAD TYDLIGEN STAVAR VI SOM LANTISAR SONEBY HETER HAN INTE SONNEBY!!! OMG!!!!

Filip Wästberg,
partiordförande

Karin Pihl,
vice ordförande och ideologisk ledare

Martin Soneby,
Andlig ledamot

stockholm3

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Divalicious 6:41 26 Oct 2016

Allt som jag innan tyckt var kul är nu oerhört krävande och ångestframkallande.  Att gå upp ur sängen och gå till jobbet är en kamp. Flera gånger har jag gått upp, klätt på mig, gått ut ur huset men vänt och gått hem igen pga ångesten. Jag kan inte svara på viktiga e-mails eller sms, det är som om min hjärna har glömt bort hur man formulerar ord.  Jag orkar inte träffa mina vänner för att allt jag kan tänka på är hur sämst jag är. Att jag är inget i jämförelse med de. Jag är deprimerad och det suger.

Det finns mycket jag vill göra men antingen har jag ingen ork att utföra något, ligger i sängen flera dagar i streck. Eller så ältar jag och tänker destruktiva tankar om mig själv. För jag kan väl aldrig åstadkomma något bra? Det tär på en. Att ständigt kritisera och trycka ner sig själv. Men jag fick nog och slutligen bestämde mig för att söka vård. Även om det tog ett tag innan jag samlade på mig tillräckligt med mod och ork att göra det.  *klappar händerna*

Ärligt talat det som drev mig att söka hjälp och prata med någon, är tanken på att aldrig mer behöva känna att jag inte borde existera. Att lyckas känna riktig glädje och kunna tänka ”YAS JAG ÄR BÄÄÄÄÄST ” om mig själv och tro på det 100%. Fatta hur underbart det skulle vara att faktiskt orka leva och må psykiskt bra.   Im not gonna lie, det är tufft att gå på dessa träffar och jag är långt ifrån att må okej. Jag kämpar på helt enkelt. Vissa dagar går det bättre, andra dagar funkar det inte alls och det är också okej. För jag vet att jag kommer klara detta. Jag har ju kommit såhär långt.

I guess det jag vill säga med detta inlägg är att det är värt att söka hjälp för sitt mående, alla förtjänar att må bra, psykiskt och fysiskt. Det går att vända sig till sin vårdcentral eller ungdomsmottagningen för att få träffa en kurator/psykolog att prata med. Och ja, jag kommer skriva om mitt mående oftare här, helt enkelt för att det inte känns bra att hålla allt detta inom mig.

Ta hand om er <3

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Festivalbloggen 9:18 02 Aug 2016

unnamed

Goda nyheter för fans av tidigt-00-tals-rock! Idag släpper Way Out West bokningen The Libertines, som spelar på den inledande torsdagen. 

För första gången sen 2004 spelar bandet i Sverige, efter återföreningen 2014 och förra årets comebackalbum Anthems For Doomed Youth. Alla som någon gång har haft ett moment till Can’t Stand Me Now, klappa nu.

Läs även: Morrissey, Grace Jones och Deportees till Way Out West.

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons