Annons
Annons
Bloggbevakning 6:30 23 Feb 2017

GabJoss:

16924198_10212115620627107_662147225_n

När jag vaknade hade jag fortfarande feber och migrän men efter en lång dusch så släppte det lite. Har lockat håret och sminkat mig lite just för att jag faktiskt känner mig piggare när jag ser piggare ut. Låter kanske knäppt men så funkar jag, haha..//GabJoss

Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Om du kan kliva upp, ta en dusch och LOCKA HÅRET så har du inte migrän.
Nej, nej, nej!!!!

Migrän – då ligger man utslagen i ett mörkt rum och varenda ljud och strimma av ljus skär som knivar genom huvudet. Själv får jag även härligt tunnelseende, aura (blixtar) och kräks.
Jag skulle inte kunna kliva upp och locka håret om jag så fick en miljon kronor.

Är detta ännu en diagnos man kan ”få en blogg-släng” i bloggvärlden?
Ni vet, en släng ADHD, en släng migrän?

Simon Strand 5:42 23 Feb 2017

Jag har varit på akuten tre gånger de senaste två åren. Varje gång har det känts som att något har varit fel, gjort ont lite på olika ställen. Har låtit tankarna vandra i väg och självdiagnostistiken bli oerhört avancerad. Läkarna har aldrig hittat något utan har skickat hem mig så snart de hunnit titta på provsvaren och röntgenbilderna.

Antingen är jag hypokondrisk eller – mer troligt – så har allmänläkarna, som väl sällan är några Dr House, helt enkelt missat mina dolda sjukdomar som vid det här laget torde vara så långt gångna att jag lär vara död inom en mycket snar framtid.

Denna oro är på gott och ont. Sedan jag har börjat misstänka att jag är döende har jag också blivit mer livsbejakande.

Hanapee 2:23 23 Feb 2017

ÄLSKADE!

Igår var dagen då jag släppte avsnitt 3 av WZUP MELLO (med riktigt bra tittarsiffror första dygnet!!) – men också dagen då jag och en av mina favvopersoner i världen; Martin Huss Knave hade vår livepod på Cantina Real.

Ångesten över att prestera innan var stor hos EN av oss innan, gissa vem……

78c4e799-1675-4622-9913-939d0dc8c05b.jpg 811cc6f5-c368-4a33-b511-b1755fa7951a.jpg

Men SEN kom vi ut till publiken som till 100% bestod av superhärlig, vettiga, öppna, roliga, fantastiska personer och min press var som bortblåst. Var helt tåris av hur jävla peppande och skrattiga de var. Alla som lyssnar på vår pod är ett urval av jordens bästa personer tror jag. Mäktigt.

Här bad jag dem tända mobilerna och svaja…… blev ju KANON det, förutom att just ”svaj” är svårt att fånga på bild.

280d8541-c237-4556-844a-a755239fce30.jpgd74d7edf-93fc-424b-9744-3fa0897f7d32.jpg

Sen stannade några soliga personer kvar och drack öl med oss. Fan vad härligt och TREVLIGT livet kan vara ändå!!!!!

Nu är jag dock helt psykiskt utpumpad och typ tom. Har tagit helt ledig idag eftersom jag jobbat så mycket senaste tiden. Ska resten av dagen ägna åt att ligga i soffan och bara glo. DET är livet det. Underskatta aldrig att bara ligga ner och glo på något hörrni.

PS. Ikväll kommer livepodden ut i alla appar. Men den måste bara klippas och censureras rätt hårt pga hängde ut personer

Kristin Zetterlund 8:09 23 Feb 2017

893520114

Jag får flera frågor om vilken andra ring jag ska ha sen, dvs vigselring. Och det här har ju varit en pärs som sagt. Inget är så klart inchöpt än men en god jävla inspobild iallafall!

Jag visste att jag ville ha en alliansring som förlovningsring, steg ett – check. Sen kände jag att jag nog vill ha en vigselring med småstenar också?? I magen bara. Skat-magen <3 Men när jag då började reka och prova i butik mötte jag ofta ”oj :)) jaha :)) vill du ha småstenar på båda ringarna :)) ganska blingigt :)) och ovanligt :)) men………….. fint :))”. Trots att jag är en strong-minded, grown ass woman så kom jag helt av mig av detta?? Och började tänka att näää men NÄÄ. Då vill jag ju inte ha det, om det nu var en så helknasig idé. Tills jag sansade mig och insåg att JAG BRYR MIG INTE OM VAD NÅN ANNAN TYCKER?? Det ska bara kännas bra i min mage!!! Och plånbok hahahahhaha.

Men det tog faktiskt ett gott litet tag innan jag ändå kunde landa i vad min magkänsla redan hade sagt och känna mig trygg i det. Allt på grund av struntpersoner som tyckte att de hade rätt att lägga sig i vad fan jag ska ha och inte? Så NÄ! Nu kommer jag att göra precis som jag känner för och ain’t nuthin’ nån kan göra åt’ett.

Jag är och har alltid varit en skata och jag kommer att stå fast vid mitt skatiga beslut! Mer stenar åt folket (eller ja, MIG iallafall)!

Julia Gummesson 5:05 22 Feb 2017

Raggmunken har en stor fanbase, men det tenderar att vara en nostalgiskt lagd skara som när de ser rätten på en restaurangmeny på det lokala lunchhaket lyckligt och med höjda ögonbryn säger Nämen, raggmunk! Det brukade alltid min mormor laga när vi var små, men som aldrig skulle komma på tanken att laga det hemma själva en standardkväll i det så kallade vardagspusslets våld. Varför är det så? Sluta tjuta över restaurangmenyer och ta saken i egna händer.

Snabblektion i raggmunksmakeri: Riv åtta stora potatisar och pressa ur så mycket av vätskan som du orkar, blanda ner i en mix av två ägg, två deciliter mjöl, fyra deciliter mjölk och en nypa salt, och gärna också en skvätt smält smör. Stek i ännu mer smör, och servera enligt tradition tillsammans med rårörda lingon och stekt fläsk (bacon från undersåkers exempelvis, fruktansvärt gott och värt varenda krona). Vill du vara som jag så gör du en coleslaw också, på spetskål, äpple, morot, majonnäs, lite lönnsirap, salt och peppar och äppelcidervinäger. Lätt som en potatisplätt.

Här kommer inspirationsbilder för att få dig på rätta spåret:

rm3

rm1

/Slaktarn

Vad blir det för rap? 12:01 21 Feb 2017

Skärmavbild 2017-02-20 kl. 22.58.05

I lördags kom den, Dree Lows mixtape JET SOM I FRANCE *franska flaggan emoji*. Den är eld, förutom Futures nya och Mr Eazi Leg Over som jag lyssnar på minst en gång om dagen så har jag inte lyssnat på NÅTT annat sen den kom. Ok så lyssna ni med, och ni vet redan hur det brukar vara med Ghetto Super Stars-släpp: det är GSSTV på youtube som gäller. Detta är omslaget:

Skärmavbild 2017-02-20 kl. 22.58.28

Och detta är tracklisten ifall ni vill lyssna på låtarna i ”rätt” ordning:

Skärmavbild 2017-02-20 kl. 22.58.44

Det finns åtta låtar, på fem av dom kör Dree över gamla beats som tex Oh No med Nate Dogg eller Air it out med Big Noyd och tre av dom är originalproduktioner av H-H-H- Hasti B. Det börjar med Den här går ut till feat. Adel som är en riktig bomb, sen kommer Hoodparty med Blizzy som är en hit från första gången du lyssnar och låter som en fortsättning på soundet som Hasti och Blizzy började bygga på Väster om väster. Men, min personliga favorit är Crollen 250, också med Blizzy, den är 5/5, fem stjärnor. Blizzy och Dree Low har en kemi tillsammans som jag tror dom byggt på sen Krabban-dagarna, dom har olika stil men dom har en känsla för melodi gemensamt och när dom kör tillsammans, det blir speciellt.

Ok, lyssna själva nu, så pratar vi mer om Dree Low sen :)

OBS: om ni , som jag, inte alltid fattar allt Dree Low säger så finns det en ny grej nu nämligen detta, där Dree själv förklarar varje rad i hela låten Räh:

Jag ser verkligen fram mot mer från det här nya kontot Haja Lyriken , konceptet är skitfett, inget extra, bara en rappare som går in på djupet i sin egen rap.

/Petter

 

PS: Lyssna på vår intervju med Hasti B och Blizzy om ni missat den, som podcast eller rakt här nedanför på youtube:

Livets ord 7:45 20 Feb 2017

Inte nog med att klädjätten H&M är ökänd för att anställa billig asiatisk arbetskraft som jobbar under förhållanden en svennebanan inte skulle palla en dag. Nu har det dessutom uppdagats att H&M är ANTISEMITISKA!

Det var under förra våren som H&M satt på ett brainstormingmöte kring vårkollektionen 2017 som en medarbetare tog fram ett förslag på en randig pyjamas-aktig dress.Skärmavbild 2017-02-20 kl. 19.33.35

Det här tycker jag ger en härligt utarmad, lätt benig, look som känns väldigt fräsch för våren 2017, började Jonas (Jonas heter egentligen någonting annat).
Men… En medarbetare avbröt. Är inte det här lite… Jonas… Är inte det här lite… Antisemitiskt? Det ser förvillande likt ut en sån där dräkt som judar i koncentrationsläger var tvungna att ha på sig.
Ja? Alltså det är det som tanken. Det är faktiskt dags att vi tar tag i den här frågan. Ni vet. Judefrågan. Det kan faktiskt inte fortsätta så här.

Tystnaden la sig över rummet.

Vet du vad Jonas? Sa en annan medarbetare. Du har helt rätt. Det är faktiskt dags att även vi vågar ta tag i den här frågan!

Alla nickade instämmande. Pyjamasen, eller dressen, eller vad det nu är skickades till slavfabrikerna i Asien. Nu skulle judarna få smaka!

SÅ gick det till! I alla fall om man ska tro den här artikeln av Aftonbladet.
 Hjältinnan i artikeln, Mimmi på Facebook, uppmärksammade Aftonbladet på den slående liknelsen mellan plagget och en fångedräkt hon sett på film. Hon kräver dessutom att plagget tas bort från sortimentet:

Alltså alla tycker ju att det är helt sjukt att ingen inom företaget sett liknelsen innan. Jag vill bara fråga hur fan de tänkte. Jag tycker att H&M ska ta bort plaggen från sortimentet. De är kränkande

Shit. H&M är genomskådade. Undrar vad det här kommer få för konsekvenser. Innebär det här att också Miley Cyrus antisemitism kommer att genomskådas?

orig-21183000

Jag börjar ana en antisemitisk konspiration bland modeföretagen! Tack Mimmi för att du är så uppmärksam!

/ Filip

We found Rihanna 5:15 18 Feb 2017

Rihanna is looking for a global makeup artist for Fenty Beauty by Rihanna. There will be on-site auditions with open interviews happening in NYC (Feb 24), Dallas (Feb 26) and LA (Feb 28). Those who make it through to the final round will interview with and apply makeup on Rihanna herself.

She’s known to work with up-and-coming artists (just last week she did a photo shoot with breakthrough stylist Farren FUCCI whom she was one of the first to discover on Twitter) so this could be a potentially life changing for aspiring MUAs and Rihanna-fans out there!

Everything you need to know can be found here, including the application link.

IMG_6540IMG_6541

Pelle Tamleht 3:01 16 Feb 2017

identitet

Ja, det är ju lite oroväckande.

Amanda Mann 1:01 16 Feb 2017

H&M och musikfestivalen Coachella (“en av världens mest populära musikfestivaler”) gör årligen(?) ett samarbete inför den. Jag minns inte riktigt hur den förra HM x Coachella-kollektionen såg ut, men förmodligen ungefär som den här. Omodern och… ful.

Kampanjen frontas av popbandet The Atomics- bestående av syskonen Lucky Blue Smith, Pyper America, Starlie och Daisy Clementine, som i videon framför en cover av Let’s Live For Today med The Grass Roots. Och enligt pressreleasen ”visar hur Coachella-looken sprider sig över världen, långt bortom själva festivalen”.

Vilket ger mig magknip. Jag vill verkligen inte att den stilen fortsätter sprida sig över hela världen. Can we not. Det är tillräckligt jobbigt att jag behöver se skiten i mitt tipsflöde på Instagram omkring festivalen.

Ok, låt oss ta en titt på årets kampanj och kollektion;

5067_02_sRGB_300

5067_03_sRGB_300

5067_04_sRGB_300

5067_ONL_05_sRGB_300

5067_ONL_06_sRGB_300

5067_ONL_08_sRGB_300

5067_ONL_09_sRGB_300

Låt oss ta en närmare titt på plaggen;

5067_SL_015067_SL_10

Blombrodyr på någonting i jeanstyg – ute

Typiskt sånt som modeller som snöat in sig på 70-talet bar hela förra sommaren. Och det var ute redan då. Och det gör fan comeback över min döda kropp.

5067_SL_21

5067_SL_31

Slipklänningar med spetskanter aka nattlinne som klänning – ute

Återigen förra sommaren, inte ens H&M borde ligga ett år efter? Alexander Wang gjorde dock en del nattlinne-artade plagg för SS17, men han är ju alltid en/två/tre säsonger efter. Betyder därför inte att det är ok i sommar.

5067_SL_26

5067_SL_25

Chokerhalsband – ute

Vi har tagit tillbaka 90-talet alldeles för många vändor, tycker att det räcker nu. Sluta.

5067_SL_33

Tights i svart mesh – ute

Tänker på 2009 när svart mesh var allt jag och ”mitt gäng” bar. Vi… jag kan knappt skriva det… kallade oss själva ”svart fashion”. Det var svart och svårt. Och nu tvingas jag tydligen se det igen. Vill kräkas över tangentbordet. Skjut mig nu.

5067_SL_11

Vem i hela helv har ens sånna jeansshorts? Min lillebror kanske. Han är 10. Och får inte ens åka på festival.

5067_SL_12

Se kommentaren ovan. Undrar igen.

5067_SL_17

Och igen.

5067_SL_22

5067_SL_29

Ingen självrespekterande vuxen borde ha de där på sig. Det är inte ens kul. Det är inte lite gulligt. Nej. Bara nej. Nej.

5067_SL_04

En bebisbody?

5067_SL_03

Med en matchande tröja.

 

5067_SL_05

Och en till.

5067_SL_06

Nämen, en till!

 

Jag kanske har missat något, men är det kläder för barn? Får barn åka på Coachella? Eller är det såhär alla vuxna människor på Coachella klär sig? Förra året också? Och året innan det? Barnstil with a touch of kinky. Ryser. Men ja. Det är typ det?

I så fall, you nailed it H&M! Spot on:)

Marcus Berggren 12:02 13 Feb 2017

Jag blir aldrig sjuk. Därför blev jag mycket förvånad när jag blev det. Jag trodde först i flera dagar att jag bara hade blivit gammal. Jag hade ont i kroppen, ringarna under ögonen var som djupt blåa tatueringar och jag började känna igen mig i Melissa Horns texter.

Men jag var inte gammal. Jag var dödssjuk. Det som avslöjade det var när jag snöt mig en röd näsduk och såg det ut som McDonald’s-loggan. Två gula strängar av självhat och frityrolja.

Malaria, skelettcancer eller denguefeber. Nån skit var det. Jag hade varit i Höganäs och uppträtt på ett bibliotek så jag hade väl fått med mig något virus som låg och frodades i nån coffeetable-bok om makramé som jag såklart inte kunde låta bli att läsa pärm till pärm.

Det kan ju också ha varit en helt vanlig förkylning. Jag vill inte utesluta det ur utredning i ett så tidigt skede.

Jag blev liggandes hemma. Allt papper tog slut på fyra minuter och jag fick snyta mig i katten som blängde på mig dömande.

“TROR DU VI DOMESTICERADE ER FÖR SKOJS SKULL!?” skrek jag.

Vi hade ingen nässpray så jag snortade örtsalt till ingen nytta. Det enda som hände var att det smakade starkt av medioker matlagning i gommen. Jag följde noggrant statens ordinerade tv-utbud och låg och glodde på Tilde de Paula och han som ser ut som Tilde de Paula med skägg/blodsockerfall när dom intervjuade olika mammor med cykelhjälm och provsmakade bacon-inlindade päronhalvor klockan halv åtta på morgonen.

Man vet att man har varit sjuk för länge när man börjar hålla med Dr. Phil. När han för fjärde dagen i rad skäller ut nån blind 16-åring som har blivit gruppvåldtagen av fyra lastbilschaffisar och säger åt henne att hon ”måste börja ta ansvar” och man ligger där med näsan rinnande som ett höstregn ner på mattan och tänker “ja nu får du fan styra upp det här”. Och sen bara “vänta lite… är det verkligen HENNES fel?” och då inser man att man behöver seriös medicinsk vård.

Jag kom till läkaren. Han kände länge på min penis. Jag frågade “varför? Jag har ju malaria!”. Han hade ingen bra förklaring och ursäktade sig muttrande och började istället speja ner i min hals. Sedan kom domen och mycket riktigt var det malaria… eller influensa, jag minns inte.

Min sjukdom var så allvarlig att dom satte mig på en helt ny medicin som heter “Lützen 1632” som är en kapsel man kastar i golvet så täcks hela rummet av en tjock dimma som gör att man blir yr och börjar tänka alla husdjur man har dödat genom övermatning. Det fungerade såklart inte alls och nu finns inte jag längre. RIP jag själv.

Nästa vecka: Stor artikelserie om världens mest rasistiska djur: Vitmakthajen. 

Karin Londré 10:27 12 Feb 2017

Jag är djuuupt nere i true crime-träsket just nu. Jag tillbringar förstås en hel del tid med att läsa om vidrigheter och har plöjt allt från The Staircase till Real Detectives, men framför allt lyssnar jag numera i princip enbart på poddar om mord och mördare. So sue me!!!

Det finns jättemånga jättedåliga poddar om mord. Helvidriga Sword & Scale är amerikanskt fläskig och gottar sig i obehagliga detaljer (på riktigt – när ett avsnitt handlade om en kvinna som la sin bäbis i mikron lade de på mikroljud i bakgrunden?!). På andra sidan spektrumet finns svenska Mordpodden som är så där universitetsduktig att jag firar att jag saknar eftergymnasial utbildning varje gång jag lyssnat på ett avsnitt. Språket känns som att de skrivit ett helt vanligt manus och sen googlat  synonymer till samtliga ord. Det låter exakt såhär:

joey1joey2

Jag har lyssnat på de där två och otaliga fler då jag sedan första säsongen av Serial har varit på jakt efter nåt att fylla tomrummet med. Och eftersom vi alla vet att andra säsongen av Serial var poddversionen av andra säsongen av True Detective, har jag gett upp hoppet om att Sarah Koenig ska kunna ge mig min fix. Jag har gone deep, och till slut hittat vad jag letat efter – true crime-poddar som av olika anledningar är jättebra på riktigt. Som tur är för er, fellow mordfreaks, är jag en god människa som gärna delar med mig av mina obehagliga favvosar.

MFM
1. My Favorite Murder
Jag upptäckte Georgia Hardstark och Karen Kilgariffs podd för några månader sedan och har sedan dess lyssnat på samtliga 50-nånting avsnitt minst två gånger för den är helt jävla underbar. Konceptet är typ såhär: Två svinroliga personer berättar varje vecka om var sitt mord. De har själva kategoriserat sig som en ”murder comedy podcast” och är rätt jävla ointresserade av research, och är min absoluta favorit. Plus de har den bästa merchen!

För all things murder har de en FB-grupp (äkta retro med ”grupp”) med typ 100 000 medlemmar, som gett true crime-fantaster smeknamnet murderinos och så skickar folk in sina ”hometown murders” som Karen och Georgia läser för varandra i bonusavsnitt. PLUS! Alla poddens avsnitt avslutas med taglinen ”Stay sexy, don’t get murdered” och sen erbjuder Georgia sin katt Elvis en cookie och så jamar han jättegulligt. Den här podden är rakt av mitt liv.

Stranglers

2. Stranglers
Har du någonsin känt en längtan att ägna en tolv-tretton timmar åt The Boston Strangler? Se hit! Ditt liv blir lättare (och mörkare) med Stranglers-podden.

Det är alltså en serie om den seriemördare (eller de seriemördare, man veeet inte) som i mitten av 60-talet dödade åtminstone 13 kvinnor. En snubbe, Albert DeSalvo, har erkänt samtliga morden men eftersom hans advokat F Lee Bailey (japp, samma F Lee Bailey som var med och såg till att OJ Simpson slapp fängelse) lyckades få till en deal med polisen om att erkännandet aldrig fick användas i en rättegång, så är ingen dömd för morden. Men många menar att han inte ens var den riktiga mördaren och dessutom funderar folk på om det kanske inte var två stranglers som ”jobbade” i princip parallellt. V.v lyssna på allt så kan vi diskutera detta i grupp vid senare tillfälle.
Criminal

3. Criminal
Det allra första avsnittet av Criminal handlar om The Owl Theory, alltså om snubben som tror att Kathleen Peterson (kvinnan som The Staircase handlar om, för er noobs där ute) blev dödad av en uggla och inte alls av sin man. Bra och VIKTIGT att någon belyser den teorin!

Det fortsätter lite sådär – avsnitten handlar liksom aldrig om John Wayne Gacy (vill du höra om John Wayne Gacy, så kan ni lyssna på avsnitt 44 av My Favorite Murder istället). Det handlar typ om hur det gick till när sjukt exklusiv bourbon av märket Pappy Van Winkle (vilket låter mer som ”artist”-namnet på nån av John Wayne Gacys clownkollegor än dyr sprit?) fick hela årets batch stulen eller så är det en intervju med en som målar av brottslingar i rätten. Och när det pratas om en mördare är det kanske en märklig sån angel of death-sjuksköterska som förgiftat hela familjer. Bra, korta avsnitt om random brottsrelaterade saker. En annan grej jag verkligen uppskattar med Criminal är att programledaren heter ”Phoebe Judge.” STARKT.

YMRT

4. You Must Remember This – Charles Manson’s Hollywood och Dead Blondes
Underbar poddjävel som handlar om ”the secret and/or forgotten mysteries of Hollywood’s first century.” De gör superresearchade serier på olika teman, och har bland annat gjort en tolv avsnitt lång special om Charles Manson och Hollywood – nåt avsnitt handlar visserligen om morden och ett par om ”familjens” liv, men ett annat handlar om Roman Polanski och Sharon Tate och nåt annat om han producenten som Manson var sur på pga han ville inte ge ut hans töntiga musik.

Varje avsnitt av den säsongen som pågår just nu (har bara kommit två avsnitt atm) handlar om en ny blond skådespelerska som dött en ”untimely death.” I Dead Blondes E01 berättas det om Peg Entwistle, som tog sitt liv genom att hoppa från H:et i Hollywood-skylten. Det drabbar mig varje gång jag tänker på det.

Bubblare: Rättegångspodden
Den här ska ju vara asbra men jag har inte lyssnat på den :( Min kompis Johanna säger att man ska börja lyssna på serien om styckmordet i Boden dock. Jag litar på Johanna. Gör det du också.

Bubblare 2: The Dollop
Kan tyvärr ej vara med på den ”riktiga” listan eftersom den här podden om amerikansk historia aldrig gör avsnitt om mördare. Men oroa dig inte, jag har icke tappat det – de gör avsnitt om brott! Kan verkligen rekommendera avsnitt 200. Det heter Otto in the attic och gästas av the patron saints of murderinos: Georgia Hardstark och Karen Kilgariff från ovan nämnda My Favorite Murder.

Läs också: Jenny Nordlanders underbara lista på sju andra true crime-favoriter. Ja, som inte är podcasts då. Eller Serial är med. Men den har ni redan koll på HOPPAS JAG.   

Tiffany Kronlöf 8:51 07 Feb 2017

Jag och Ryan, min kille har försökt göra musik ihop i ca ett år. Det har varit kul och svårt. Kul för att han är så duktig och jag får chansen att göra helt annan musik än vad jag brukar. Svårt för att det är känsligt att skapa saker ihop med andra. Vi känner varandra på massor av andra plan men har behövt lång tid för att lära känna hur den andra skapar musik. Nu har vi fattat att vi inte är dom där som har tända ljus, dricker vin och får magi att hända. Vi… Mest jag… behöver mitt eget utrymme och lugn för att i timmar stirra på min dator, spela in, radera, spela in igen.

Med den osexiga men realistiska presentationen får ni ”Leave me” den första låten av Orphan King som jag har äran att gästa.

Gillar du vad du hör? kolla in hans sound cloud, där finns fler låtar.

 

Clara Henry 10:53 01 Feb 2017

HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

Divalicious 10:47 01 Feb 2017

Bild 2017-02-01 kl. 14.06 #2

Jag har mått ganska okej de senaste veckorna och för första gången på länge känns det som om jag kan se klart. Jag känner mig motiverad och peppad på att faktiskt göra saker och sätta upp mål. Vilket är fett förvånande då jag under en vääääääldigt lång tid har haft 0% ork/motivation till något, men alhamdulilah, det verkar ljusna.

Med min nyfunna motivation har jag satt upp både små och stora mål som jag, inshallah, ska jobba med och klara detta år.  Ni vet nytt år, nya tag och jag är ganska taggad ändå?? Jag vill att detta år ska vara ett år då jag utvecklas och lär mig mer, jag vill lägga tid på må bättre/stärka mig själv, stärka min relation till min religion, och börja göra mer av det jag tycker om. Självklart ska jag också satsa på bloggandet, jag vet vikten av den plattformen jag har, och jag vill göra det bästa ut av det. Även om jag inte hinner bocka av alla dessa mål innan året är slut så gör det inget, för detta handlar om att bygga en grund för kommande åren. Alltså ingen stress alls. 2017 is all bout me.

Bild 2017-01-25 kl. 14.03*state of mind 2lax17*

Svante Allmungs 7:52 13 Jan 2017

I ett kallt fantasiland förvandlas ensamhet till dansant eufori.

Bland alla tidlösa klassiker vår svenska stolthet Astrid Lindgren har författat är Mio min Mio en av de mer underskattade, men tycks med det nya året vara redo för upprättelse när den blivande svenska popsensationen Ungdom presenterar sin tolkning av att fly till landet i fjärran – ackompanjerad av fantasiklingande synthar i popregi och sång filtrerad genom dimensioner av svävande effekter.

På förra årets slumrande soundcloudhit Mio förvandlade sångaren känslan av utanförskap i Stockholm till en ode för unga bärandes på psykisk ohälsa. Musikens drabbande tema illustreras nu genom hisnande vinterlandskap och bitande kyla i debutvideon, regisserad av Daniel Wårdh, där vår ensamma protagonist låter känslorna flöda i hopp om att någon ska höra längs de oändliga snötäckena och bland trädens folkloristiska labyrinter.

Passionen är påtaglig likt musiken är medryckande. Medan andra mer eller mindre kyliga popprojekt här i Sverige tycks famla bland redan etablerade klyschor ljuder Ungdoms musik av personlighet, självutlämnande och okonstlad, där vemod och eskapism går hand i hand med en produktion andra borde studera. Tillsammans med musikvideon blir det till en perfekt symbios och helt plötsligt tar den solitära kylan formen av melankolisk men ack så dansant eufori.

Ta del av videon till Mio och håll utkik efter Ungdom i framtiden – hen är någon de äldre generationerna snart lär blicka mot med avund – och vet att allt hen gör är för konsten, de alla vann trots allt en varsin bot på 1000 kr för olaga intrång när de spelade in den känslofyllda odyssé vi nu är inbjudna till att ta del av.

Följ Ungdom på Facebook och Soundcloud.

Jenny Nordlander 1:28 31 Dec 2016
imageedit_4_3759849965

Kollage: Jenny Nordlander

Knappt kan man vara borta och föda barn utan att ens farhågor inför 2016 slår in. Förra året svarade jag Navid Modiri, men kunde lika gärna skrivit Joakim Lamotte, på frågan om vem som får för mycket utrymme 2016. Och vilka har Pelle, min vikarie, Tamleht låtit prognostisera 2017 om inte just de två

Jag måste börja arbeta snart igen. Men först min prognos för 2017.

Vem blir årets stjärnskott?
Bahar Pars, Theresa Traore Dahlberg.

Vem får för mycket utrymme?
Zlatan. Ja, faktiskt.

Vad blir årets trendigaste diagnos?
Diabetes. Peter Jihde startade faktiskt en trend.

Vad tar vi med oss från 2016?
“Sveriges största amningssnapchat”, alltså min. Live dygnet runt från mitt liv som ko nio timmar per dygn.

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2016?
Tommy Black och alltid Zara Larsson.

Vad blir årets stora död?
Donald Trump.

Sammanfatta 2016 med tre ord:
Graviditet, förlossning, amning.

Vad slutar vi äntligen upp med?
Botox och fillers.

Vad förtränger vi från 2016?
Sverige i fotbolls-EM för män. Ann Lundbergs outfits i SVT:s Konstnärsdrömmen. Och Ernsts Billgrens programlederi.

Vad blir okej att gilla 2017?
Dansband.

Vad kommer vi att låtsas gilla?
Posörer.

Vad beställer vi i baren?
Kolsyrad mjölk med is.

Vad kommer dagstidningarna att hypa upp ett halvår för sent?
Att Martina Haag inte alls slog till en gravid kvinna på en vinbar utan i själva verket var utsatt för en smutskastningskampanj.

Vem får årets revival 2017?
Patrick Ekwall :(.

Årets stilikon 2017?
Diana Orving.

Vem blir 2017 motsvarighet till Joakim Lamotte?
Tänk om Sven Melander!

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Festivalbloggen 9:18 02 Aug 2016

unnamed

Goda nyheter för fans av tidigt-00-tals-rock! Idag släpper Way Out West bokningen The Libertines, som spelar på den inledande torsdagen. 

För första gången sen 2004 spelar bandet i Sverige, efter återföreningen 2014 och förra årets comebackalbum Anthems For Doomed Youth. Alla som någon gång har haft ett moment till Can’t Stand Me Now, klappa nu.

Läs även: Morrissey, Grace Jones och Deportees till Way Out West.

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons