Annons
Annons
Bloggbevakning 6:00 24 Apr 2017

Michaela Forni:

Att vara avundsjuk, missunnsam och hatisk är epitet jag fått höra ända sedan jag startade den här bloggen men idag – mina damer och herrar – ska ni få vatten på er kvarn och inte så lite heller.
Hela det är inlägget ska nämligen handla om saker jag är avundsjuk på och detta inlägg tillägnas Forniskan som idag står bakom den CamCamiska avundssjukan.

Jag är nämligen GRÖN av avundsjuka på folk som har fina händer.
Titta på de här drömska labbarna som Michaela har – långa, fina pianofingrar med naglar som inte kan beskrivas som något annat än GOAAAALZ i bloggvärlden.
SÅ JÄVLA ON FLEEEEEEEEEK ATT JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR TYP!!!

Inte nog med att jag begåvats med min mammas prinskorvar till fingrar – det spretar också åt alla håll likt ett Bookiskt plockepinn eftersom jag lyckades fastna med högerhand i en skidlift när jag var 14 år och bröt dem. Alla.
Fråga mig inte hur fan det gick till och nej, jag åker inte skidor efter det. Det var min första och sista gång i skidbacken och eftersom olyckan hände dag 2 av 7.
Ska tilläggas att jag åkte tillsammans med min dåvarande pingstförsamling (Inte Knutby den här gången) så kunde jag ju inte ens smygsmutta på någon gammal och kall Irish Coffee som något lämnat i ett hörn för att liva upp stämningen lite utan fick roa mig med att läsa bibeln när de andra var i backen.

Det spelar liksom ingen roll hur långa och fina naglar jag har eller hur många ringar jag klämt på varje finger för att försöka kamouflera dem – de är och förblir tuggade prinskorvar och detta mina vänner.
Detta är helt och hållet CamiMamis fel för hennes händer ser exakt likadana ut! 
Min syrra? Forniska pianohänder. Kunde man väl ge sig fan på eller?

Hanapee 6:16 23 Apr 2017

Lite osmickrande så har jag fått för mig att ni GILLAR att titta in i vår lägenhet? Vet inte om det stämmer, men tog ändå lite pics för att visa vad som faktiskt pågår här hemma i inredningsväg.

Vi börjar med det som varit vårt skräprum fram till för ett par veckor sedan då vi började göra om det till ett litet kontor! Köpte ett stringsystem som vi monterade upp:

Ledsen för rätt trist bild, men orkade helt enkelt inte göra den mer fixad. Tycker dock att det blev superfint mot väggfärgen! Vi behöver självklart en STOL som ni ser, men tyvärr har jag inte lyckats hitta någon perfekt? Och så ska ju hyllorna fyllas med mer böcker samt en lampa.

Och så kanske Anton lyckas sälja sina slalomskidor som han har där i hörnet…?

Här kommer en bild på ett kaos i vårt sovrum just nu, håll i er:

!!!! Vi hade planer på att bli färdiga med det här för typ 3 månader sen, men har bara skrapat färg då det ”känns kul” (ok Anton har) vilket ju trots allt är jävligt sällan.

Rummet ska alltså målas om HELGRÅTT, i liknande fina nyans som våra garderobsdörrar från A.S Helsingö (fler bilder kommer då det är fixat). Och fönstret ska behållas bli vita. Tänker att vi ska byta matta också till något ljust.

Hur fin är förresten vår taklampa från Betonggruvan?! ÄLSKARN!

Och sen har vi ju ny fåtölj i vardagsrummet. Älskade pk22!!!

Pelle Tamleht 2:21 21 Apr 2017

I förra veckan käkade jag middag med Mischa Billing (ni vet, Sveriges Mästerkock). Edin Dzemat (vinnare av Kockarnas Kamp 2016) och  Jonas Andersen (bartender) hade tillsammans skapat en meny utifrån Zacapa (rom), allt gick under namnet ”Nuet” och man fick stoppa sin mobiltelefon i en liten låda under själva middagen.

Peppad kille. Middagen får ett klart bättre betyg än vad min tröja vill ge tillkänna.

Hela kalaset rullar vidare till Sjömagasinet i Göteborg i nästa vecka, och går att boka här för den som är peppad.

Vad blir det för rap? 11:02 21 Apr 2017

Man eller robot? Han eller Hain. Är / slash eller backslash eller är \ slash eller backslash, det här är frågor vi aldrig kommer få svar på. Det är ingen som vet.

Hallå där Q2 och fuck off Q1.

Förra kvartalet, du kan ta din spellista 2017 grejerna Q1 och fortsätta förgylla dina 34 förföljares liv hur mycket du vill, men du kommer aldrig bli lika relevant igen som du var i januari-mars 2017. Aldrig lika relevant som min nya spellista 2017 grejerna Q2.

Inte lika relevant, men däremot är du antagligen lite mänskligare än kommande kvartalslistor. Vi har ju pratat tidigare om riskerna med att robotarna snart kommer va bättre på DINA hobbies än du själv är. De kommer vara bättre på att underhålla dig än vad du själv är.

I mitt fall gäller det specifikt det här med att kurera musik till spellistor, eller välja ut musik att prata om i min podcast Vad blir det för rap?!. 

Robotarna kommer inte bara vara bättre på att skapa rent objektivt bättre och mer aktuella spellistor, det är de säkert redan. De kommer vara bättre på att skapa spellistor och innehåll som om de vore jag. De kommer att vara bättre på att vara jag än vad jag är. En bättre version av mig. Det kommer framförallt vara värdefullt för alla poddlyssnare och olika spellistebrukare. Mer värde för alla!

Ändå känns det lite konstigt
Vad ska jag som människa göra när jag inte kan bidra med nåt alls. Helt uppenbart finns det robotar som kan göra alla våra arbeten bättre än oss, det är ju uppenbart sen länge. Men nånstans har jag nog tänkt att robotarnas arbete skulle frigöra tid för mig att syssla med hobbies och fritidsintressen. Men nu är ju alltså robotarna bättre på det också. Som jag ser det har jag två alternativ:

1. Fighta robotarna, stäng av Facebook etc.

Den kampen är för fan redan körd. Ingen har nånsin lyckats stå emot utveckling.

2. Gå ihop med robotarna

Jag har en kompis som helt enkelt har uppgraderat sig och skaffat ett sjunde sinne. Hans val föll på magnetism. Han ville förutom att ha förmågan att (1) smaka, (2) känna, (3) lukta, (4) höra (5) se, (6) ha balans också addera sinnet (7) vara en kompass.

Hur gjorde han det? Han byggde in en robotdel i sig, blev en cyborg och nu kan han hålla i en nål så vrider den sig mot väderstrecket norr.

Toppen!

Hjälp mig bli en cyborg!
Jag är lite mer sugen på att addera sinnen som gör att JAG kan bli bättre på att vara JAG än vad robotarna är. Mer specifikt, sinnen som gör mig bättre på att välja musik att lista/prata om. Här är några alternativ:

  • bpm, jag bygger in en bpm-mätare i hjärnan på nåt sätt
  • melodi, melodin borde kunna visualiseras framför mina ögon på nåt sätt
  • dansrutiner, ja jag behöver högteknologiskt stöd för att klara av att utföra alla danser jag vill. Jag ser framför mig ett datachip kopplat till mitt nervsystem som installerar ett muskelminne med relevant dans, på nån sekund. Först då kan jag egentligen avgöra om en sång är dansant eller ej.

Har ni fler förslag?

Har ni uppgraderat er kropp på ett sätt som gör att ni kan använda musik på ett mer uppfyllande sätt?

Nedan hittar ni spellistorna för Q1, och nedanför den den påbörjade för Q2.

Fuck off Q1!
/Hugo

 

Break the Internet 9:39 21 Apr 2017

Det är tid för mig, för oss, att sätta ner foten. Jag skriver detta för min egen skull, för mina syskon världen över, men framförallt för framtidens gingerkids – så att de aldrig ska behöva höra fraser som ”du vet vad man säger om rödhåriga va?”.

Vad som slutligen fick mig tappa det var den här mycket delade Buzzfeedartikeln med rubriken ”This photographer traveled to 20 countries to highlight the beauty of redheads”.

På svenska: Brian Dowling är fotograf och har rest till tjugo olika länder för att fota rödhåriga tjejer. Eller på ren svenska: Brian har varit på gingersafari. Därefter startade han en Kickstarter för att kunna ge ut boken Redhead Beauty. Han ber alltså främlingar om pengar för att han ska kunna lajva Packat och Klart – Ginger edition. Som om det inte var provocerande nog säger Brian till Buzzfeed: ”It started as a fun Instagram project”. Här åker varningsflaggan direkt upp i luften – inget bra har nämligen någonsin kommit ur ett “roligt instagramprojekt.

Vid första anblick verkar det som att Brian gör något fint, att han är genuint intresserad av att göra världen till en bättre plats när han säger saker som: ”Because redheads are unique and awesome.

Men låt er ej luras, då jag ska förklara varför!

För det första, Redhead Beauty? På riktigt? Hade folk tyckt det var uppfriskande om någon släppt böcker om andra grupper på det sättet? Jewhead Beauty, Gayhead Beauty?  Jag vågar svara nej på den frågan. Brian förklarar för Buzzfeed att han kände sig manad att göra detta fotoprojekt för att han ville belysa vad vi rödhåriga får utstå. För Brian vet nämligen hur hemskt det kan vara för oss eftersom Brian gamle gode BRUNHÅRIGA Brian själv varit utsatt: ”Redhead bullying is a REAL issue as I was even bullied for numerous year in school just for dating a redhead.” Jaaahopp, nu är det vårt fel att han blev mobbad i skolan också? BACKA BRIAN!
Att Brian blev mobbad hade förresten antagligen inget att göra med vem han dejtade, utan berodde helt enkelt bara på att han var – och är – en sån otroligt irriterande jävel.


Undertecknad som barn när hon ler på utsidan, men gråter på insidan eftersom hon på rasten blivit kallad ”moroten” .

En grej dock som vi kan ge Brian är att det känns uppfriskande att han är väl medveten om att han inte kan förändra världen: ”I want people to know I am not expecting to change the world nor can one man photograph every type of redhead in the world.” Tur han la in denna brasklapp, en sekund trodde jag faktiskt att en bok med foton kunde lösa världsfreden. Att han inte kan fota varje “typ av rödhårig” i världen är förresten kod för “jag fotar bara tjejer jag vill knulla.”

En kan luras av Brians syfte med projektet och tänka, att det uppmärksammar ett stort problem för en specifik grupp. Men det han i själva verket bidrar till är objektifieringen av rödhåriga. Att vi ses som vackra väsen, som mänskliga enhörningar, är inte något som gynnar oss. Det gynnar bara Brian och hans hard on.

Men hej, jag har kanske fel. Kanske läser en fellow rödhårig Brians bok och känner stolthet. De tjejerna som ställde upp att bli fotograferade kanske känner att de har gjort något gott för världen, att de äntligen fick bli sedda på rätt sätt. Som människor, som individer.
Kanske är jag bara jävligt förbannad över att JAG ännu inte haft privilegiet att bli sedd av Brians konstnärliga blick. Tänk om jag OCKSÅ hade velat ha en liten go fotosession med Brian? Det minsta man kan begära är väl i alla fall att bli tillfrågad, Brian? Jag hade ANTAGLIGEN tackat nej, men jag hade velat ta det beslutet själv!!!1

Hör du det Brian? Ring mig.

/Camilla.

 

Foto på Nicole Kidman av: Rita Molnár, cc-by-sa-2.5,2.0,1.0

Kristin Zetterlund 9:21 20 Apr 2017

HIYA som man säger i mitt andra hemland!!! Snart bär jag och familjen av mot Skottland! Tänkte kika in och visa den här bilden på en liten Slipsy McSlipsface från min skoltid där. YEP det var självklart skoluniform som gällde! Undra om jag fortfarande minns hur man knyter en slips?? Kanske är en ryggmärgsgrej, som att cykla. Var ju pretty jävla KING där ett tag som ni kanske förstår (så är knuten på bild asful bara för det hahahahah).

ÅHHH ni fattar inte hur jag längtar!! Har sjukt resfeber fast typ helt annorlunda än vanlig, det här är ju att återbesöka mitt gamla hem?? Är så fylld av längtan och värme <3

PS min bästa killkompis sa om bilden ”så gullig bild men också roligt att du ser ut EXAKT så där när du är full nu som vuxen” ????????? Lite lurig tyckte han. Hahahahhah jaja man kan väl se värre ut som full antar jag

Julia Gummesson 11:51 19 Apr 2017

För två år sedan åkte hyrde jag en lägenhet i Bangkok i en månad. Jag hade mycket tid för mig själv när jag var där, och den tiden ägnade jag åt att äta mig vän med staden. Satt hemma och skrev ner adresser, studerade hörn av gigantiska stadskartor och försökte hitta gatuhörn jag fått tips om, tog tåget till nya platser och använde näsan för att hitta rätt bland virrvarret av gatustånd som dök upp när klockan närmade sig lunch. Gatumaten var mest intressant. Utbudet är enormt, och den mesta gatumaten lagas framför ögonen på en (hygienmässigt bra tumregel i streetfoodsammanhang är att undvika mat som legat och väntat på en), vilket betyder att varje måltid kommer med plusmeny bestående av en gratis matlagningslektion. För mig, som ensam utforskare med problem både att förstå och göra mig förstådd, var det dessutom ett sätt att få delta i en gemenskap. Dela bord. Dela smaker.

Mätt i Bangkok

Den som vill påbörja sin relation till Bangkok på ett liknande vis bör dock lägga på en rem. Myndigheterna har som mål att innan 2018 rensa gatorna från gatumatsförsäljning av ordnings- och hygienskäl. Bangkok anses vara en slags huvudstad i gatumatsgenren, och med sina över tjugotusen gatumatsförsäljare har måltider på gatan alltid varit en stor del av stadens DNA (ett effektivt lockbete för turister, tänker bland annat på statliga Tourism authority of Thailands reklamkampanj ”Pray for Anna” som dök upp för ett par år sedan). Ambitionen att rensa gatorna på matstånd för att ”ge trottoarerna tillbaka till fotgängarna” kommer att påverka stadslivet i många skikt: de tiotusentals individer som livnär sig av att laga och sälja maten har inte erbjudits några alternativa utrymmen att verka på, och de hundratusentals fattiga invånare som dagligen får staden att gå runt kommer inte längre att ha råd att äta frukost, lunch och middag som förr.

”It’s impossible to avoid street food in Bangkok, where sidewalk vendors in different parts of the city operate on a fixed rotation.” skrev CNN när de nyligen, för andra året i rad, utnämnde Bangkok till världens bästa stad för gatumat. Bara två månader senare kom beskedet om det annalkande gatuståndsförbudet från Bangkok Metropolitan Administration. Verkar som att vi snart inte behöver  #PrayforAnna något mer.

/Slaktarn

Amanda Mann 7:52 18 Apr 2017

Det här är den officiella premiären för mitt allra första “I Couldn’t help but wonder”-inlägg. Det blir säkert skitlamt. Första gången är alltid under förväntan, många gånger riktigt kass till och med. Men snälla sweetie darlings bear with me.

En sak som jag har tänkt på en del på sista tiden är ett återkommande koncept i min vardag, som är- att jag stör ihjäl mig på något någon säger, eller något någon gör eller t.ex. chokers och att bära negligé som en “vanlig” klänning. Att jag bannlyser det. Avskyr det. Och sedan inser att jag själv brukar syssla med det, säga det- eller bära det.

Under sommaren 2016 gick jag klädd i en underklänning/underkjol som om de vore faktiska plagg hela tiden. Hela tiden. I alla lägen. Hemma, på jobbet (detsamma som hemma dvs…), under your average lediga dag och på fest. Mitt favoritplagg är även en boudoir-kimono från BACK, har den på mig alldeles för ofta. Tre dagar efter mitt Coachella inlägg gick jag och köpte en choker.*

Så jag undrar om det är en typisk grej folk gör? Att undermedvetet störa sig på sig själv, något en säger/gör/har på sig- och sen projicera den irritationen på alla/allt annat som på något vis påminner om det? Är det rimligt? Lite som att människor som är alldeles för lika varandra sällan klarar av varandra. Eller är det bara jag som är osympatisk och inte vill att andra ska säga/göra/bära likadana saker som jag? Som en lågstadieunge som vill vara unik.

???

 

**Enligt vissa gills inte det halsband jag köpt som en choker, det är mer bara ett halsband, men det är riktigt nära. Och (för att ursäkta mig själv lite mer) de chokers jag syftar på i Coachella-inlägget är de avskyvärda som ingår i 90s stilen som ingen(?) orkar med längre.

 

Nu kommer bildbevis på mitt hyckleri:

Jag i ett nattlinne: Midsommar- juni 2016.

Jag i ett annat nattlinne: Dovas- juli 2016.

Första gången jag hade på mig min boudoir-kimono: Douchegalan– maj 2016.

Här återkommer den: maj 2016.

Och igen: Nyårsafton 2016/2017.

Och igen: mars 2017.

Och igen: invigningen av Hobo– mars 2017.

Falska jag i min ”choker”.

 

Btfw, jag måste börja ta fler bilder när jag inte har Cava/alkoholhaltig dryck i handen. Har faktiskt ett liv(?).

We found Rihanna 9:33 17 Apr 2017

1. The dance-off with Christian Combs (Diddy’s son):

DANCEOFF MASKOFF @badgalriri vs @kingcombs #coachella2017

A post shared by Debbie (@chefdebbiesolomon) on

2. This god damn outfit:


3. The friends’ and family’s party snaps:


4. THIS outfit (notice her entire crew is wearing Fenty x Puma footwear):

Jenny Nordlander 10:43 11 Apr 2017

Metros nya chefredaktör, Staffan Erfors, plockar med sig en av kolumnisterna från sin tidigare arbetsplats Realtid: Roland Poirier Martinsson.

Poirier Martinsson är filosof, författare och konservativ debattör – men framförallt en av Sveriges mest kända abortmotståndare.

Metro är inte först med att rekrytera denna, eh, unika stämma. Tidigare har han skrivit för Kvällsposten, Svenska Dagbladet och som tidigare nämnt finanssajten realtid.se.
– Det känns väldigt roligt att kunna knyta en person med den tyngden och den pennan till Metro. Roland Poirier Martinsson är en riktigt tung värvning till vårt stall av kolumnister, säger Staffan Erfors i ett pressmeddelande.

Tung penna ja. Bland annat har han likställt poliser som inte vill samla in utvisningshotade barn med barnmorskor som inte vill utföra aborter.

2012 mötte Dödskalle & Mästerligt för övrigt den nya Metro-kolumnisten.

Simon Strand 6:19 01 Apr 2017

Jag vet, det är första april och mer eller mindre omöjligt att prata allvar med folk utan att bli misstänkt för att egentligen ha något lurt i görningen. Ändå tänkte jag försöka göra just detta. I går och i dag flög jag från och till Arlanda – jag lämnades med känslan av att Arlanda bara blir sämre och sämre. Den tämligen nya F-piren på Terminal 5 hade kunnat bli bra om de inte hade gjort den så förbaskat tråkig. Den nya restaurangen Pontus in the air är ett välkommet tillskott men är fortfarande inte mer än en enklav omgiven av fullständig erbarmlighet, den enda civiliserade oasen på Arlanda för oss som inte tillhör lounge-eliten. Att det finns ett McDonald’s i SkyCity är förstås trevligt men mer av en hygienfaktor än något att stoltsera med. Att Kennedy Bakircioglu hänger på hall of fame-väggen som ”folkets val” är, vid sidan av den rent estetiska invändningen, ett typexempel på hur hela systemet är riggat av dalmasar på Södermalm. Och klientelet blir värre och värre för varje år som går. Ska man ta fakirflyget på morgonen så är man oftast den enda i byggnaden som inte dricker jäger till frukost. Köerna ringlar sig ofta långa till säkerhetskontrollerna och pirerna är överbefolkade. Ibland ser Terminal 5 ut som scenen ur en såndär medial granskning om dålig djurhållning där smutsiga grisar är mer eller mindre staplade på varandra och nu är det ändå människor vi pratar om.

Förutom att själva upplevelsen av Arlanda inte är något att vara stolt över så är den inte heller ens Nordens största flygplats mätt i antalet passagerare. Faktum är att Arlanda inte ens är näst störst, utan trea, bakom både Kastrup och Gardermoen. Ska man ha en storflygplats får man satsa lite – eller lägga ned, tänker jag.

Jag vet inte vad man ska göra. Kanske vore den bästa lösningen att helt enkelt ersätta Arlanda med tio olika boutique-flygplatser för människor med olika vanor och livsstilar. En flygplats kan drivas av Riche, en annan av Jägermeister, Gröna Lund kan ta hand om barnfamiljerna och facilitera Apollos och Vings charterflyg. Ja, antagligen vore det den bästa lösningen för Stockholmsregionen i framtiden.

Marcus Berggren 11:34 23 Mar 2017

Har du märkt att dina favoritartister har börjat bete sig märkligt på sistone?

Håkan Hellström har dom senaste åren förvandlats till en jävla Pokémon som släpper emojis, mobilspel och bilderböcker om när dom gjorde bilderboken om Ullevi-spelningen. Han känns bara ett steg från att lansera ett vitaminvatten ”med smak av tjack och olycklig kärlek”. 

Hade någon sagt till mig för 17 år sedan att “i framtiden kommer Håkan Hellström att marknadsföras som en animerad Legofilm” hade jag flabbat så hårt att folk i Belgien hade kunnat måla porträtt av mitt tandkött PÅ PLATS.

För är det någonting vi inte vill ha av våra favoritartister så är det appar och gråtskratt-smileys i pophatt. Vet ni vad vi vill ha? Bra låtar.

*mind blown*

Någonting osar feltrummad gris i Håkan Hellströms hörna och någon ska fan stå till svars för det. Man pissar inte vår popfrälsares integritet i munnen hur som helst. Det är någonting med sättet som varan Håkan Hellström säljs på som luktar Mackedonken.

Jag unnar honom att tjäna alla jävla pengar i hela världen. Real Jönssonligan money. Herregud lägg ner Ronald McDonald’s barnsjukhus om ni vill och döna in pengarna på Håkans konto. Det har han förtjänat. Saken är den att han är en av få artister i Sverige som faktiskt kan tjäna alla pengar i hela världen utan att kränga appar som en 24-åring på Hyper Island. Det räcker att han går upp på scenen och spelar sina låtar så finns det en summa motsvarande ett mindre Afrikanskt lands BNP på hans konto inom två bankdagar. Så vadan denna bilhandlarmentalitet?

Har han fått en hiss i huvudet och slagit ut integritetscentrat?

Nej, han har bytt skivbolag. Hans nuvarande skivbolag heter Woah Dad och är ett hittepå-indie-bolag som kränger indie som om det vore Miley Cyrus och tvärtom.

På deras wiki står det att dom är “fristående” men dom är lika fristående som dom som plockat kakaobönorna som sedan blir KitKat. Det är typ Nestlé som äger dom. Och det verkar som att det är många på huvudkontoret som är sugna på att köpa sommarhus i Frankrike.

Det som stör mig mest är att Henrik Berggren; den sista indie-aposteln som jag trodde var omutbar in i döden, ska släppa sin nya skiva genom nämnda bolag. Och redan efter en singel vankas det barnkalas. Henrik Berggren har skaffat Instagram. Jag upprepar: Henrik Berggren har skaffat INSTAGRAM. Ursäkta mig men vem tror ni att ni lurar? Henrik Berggren har lika mycket Instagram som en utter har åldersnoja: NADA.

En medelsmart orangutang fattar ju att det sitter någon obetald praktikant och lägger upp lite halvdassiga bilder på regntung asfalt #shoreline.

Henrik Berggren ska spela på Gröna Lund i sommar! Skriv in det datumet in kalendern för den dagen dör svensk indiepop och blir ett jävla Snapchat-filter där man får svarta stjärnor under ögonen.

Henrik Berggren kommer snart sitta där och ha panikångest i Så mycket bättre och tvingas göra en svinstel cover på After Darks “La Dolce Vita” medan tre giriga skivbolagsägarpappor i Göteborg har börjat vika lustiga pappershattar av tusenlappar för att dom inte vet vad som ska göra av alla. Kul med mycket pengar. Jättekul. Tråkigt att man bara kan sälja sin integritet en gång. Må dom aldrig lyckas signa The Knife för då lär det inte dröja länge innan dom lanserar egna halstabletter ”med smak av hora och skivbolagsbossens nya sommarhus”. 

Foto: Oskar Karlin

Nästa vecka: Femton skäl att inte ta livet av dig med en bandsåg

Festivalbloggen 2:10 21 Mar 2017


I sommar byggs en labyrint den elektroniska musikälskaren aldrig kommer vilja hitta ut ur.

Den 10 – 12 augusti 2017 är det, som vi tidigare rapporterat om, dags för den elektroniska musikfestivalen Into The Factory, en uppföljare till Into The Valley. Festivalen hålls i en övergiven cementfabrik och förlängs nu med festkonceptet The Maze.

Tanken med The Maze är att åtta av Skandinaviens bästa klubbar ska bygga upp olika scener i en labyrint i skogen norr om festivalområdet, för fortsatt insupande av musik och dans.

Arrangörerna bakom The Maze utlovar intimitet, svett och att deras bokningar inte kommer krocka med Into The Factorys spelschema.

De klubbar som ingår i festkonceptet är:
Fomo – Stockholm
1991 – Stockholm
Jaeger – Oslo
Jolene- Köpenhamn
Love Potion – Stockholm
Kiloton – Malmö
Seaweed – Stockholm
Tzar – Göteborg

/Peyvand Ahmedi

Divalicious 9:21 16 Mar 2017

I väntan på varmare dagar sitter jag och drömmer mig tillbaka till värmen i dubai. Hur kan man inte sakna 44 graders värme när både ens kropp och själ fryser till is under vintern i Sverige.

dubai1 dubai2

I slutet av augusti förra året åkte jag och ma clique till dubai. Något jag är riktigt glad att vi gjorde. Vi bodde i marinan och hade en sjukt overklig utsikt.  Första dagen gjorde vi inte så mycket, eftersom vi inte hade fått någon sömn under resan så sov vi bort dagen. På kvällen försökte vi upptäcka marinan, det slutade med att vi gick vilse och hamnade till slut i Nandos (godaste maten eveeeeer).

dubai3

Andra dagen spenderas mest på stranden, och eftersom det var en måndag var hela stranden endast öppen för kvinnor. Vilket var fett nice för man kunde både bada och sola. SAKNAR!

dubai8

Andra ställen man spenderade mycket tid i var hotellets spa avdelning och JBR. Eftersom vi bodde så nära kunde vi promenera dit på kvällen för äta eller bara sitta och chilla vid stranden.

dubai6

Eftersom jag är en liten diva så bestämde jag mig för att unna mig en dag utan mitt gäng, så bokade in mig i ett hotell mitt i JBR. Hade denna utsikt från balkongen, spenderade hela dagen på att sitta där och typ reflekterade över mitt liv. Det var rätt skönt att bara få vara. Mot kvällen träffade jag upp tjejerna för att äta på shake shack, som btw var en besvikelse :/

dubai4dubai5

Fjärde dagen åkte vi till Abu Dhabi för att besöka Sheikh Zayed mosken. Vi var framme runt 6 tiden så vi hann inte se den under dagen, men det var lugnt för den var lika vacker på kvällen. Hade även en jätte fin bränna och snygg sminkning som jag självklart var tvungen att fånga i en selfie.

dubai7

Vi var tillbaka i dubai runt 10 tiden på kvällen så vi begav oss till hotellet för att fräscha upp oss lite sen fikade vi i Cheesecake Factory. Ett tips är att testa deras red velvet cheesecake, ni kommer inte att ångra det! Promise!!

dubai9 dubai11

Sjätte dagen hade vi både Burj Khalfia och ökensafari planerade.  Vi började md Burj Khalifa och åkte upp till 124 våningen, därifrån hade man utsikt över hela staden. Det var rätt coolt, men tbh något jag hade kunnat skippa. Något som var NICE var att vi käkade five guys (<3) i dubai mall, dör för deras pommes, like wow? Och det var så mycket och tog aldrig slut <3 Efter att ha stress ätit åkte vi tillbaka till hotellet och därifrån varit vi upplockade av vår safari guide. Om man är Dubai får man verkligen inte missa ökensafari, det var såååå roligt.

dubai12dubai13 Sjunde dagen spenderas mestadels på shopping. Först i Souk Al Dahab, ett självklart stopp om man vill köpa abayor och på kvällen i dubai mall. Sista dagen börjades med att chilla i hotellets spa en lång stund och packning. Runt 15:00 checkade vi ut, eftersom vårt flyg inte skulle åka förens 02:00 så hade vi massvis med tid att döda. Så vi begav oss mot Dubai mall för att äta, fönstershoppa och se på vattenfontänen. När vi hade tröttnat på det, tog vi en taxi till JBR och hamnade i Tim Hortons för att fika och ångra att vi inte hade förlängt vår resa.

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Tiffany Kronlöf 10:40 05 Mar 2017

Nu är jag back in Sweden och back on the road! Vi är på väg till Östersund för att köra vår föreställning Familjen Kaos ikväll! Det är gratis och en del av ett fett event med massa feministiskt godis! Kolla in storsjöteaterns hemsida! 

Livets ord 7:45 20 Feb 2017

Inte nog med att klädjätten H&M är ökänd för att anställa billig asiatisk arbetskraft som jobbar under förhållanden en svennebanan inte skulle palla en dag. Nu har det dessutom uppdagats att H&M är ANTISEMITISKA!

Det var under förra våren som H&M satt på ett brainstormingmöte kring vårkollektionen 2017 som en medarbetare tog fram ett förslag på en randig pyjamas-aktig dress.Skärmavbild 2017-02-20 kl. 19.33.35

Det här tycker jag ger en härligt utarmad, lätt benig, look som känns väldigt fräsch för våren 2017, började Jonas (Jonas heter egentligen någonting annat).
Men… En medarbetare avbröt. Är inte det här lite… Jonas… Är inte det här lite… Antisemitiskt? Det ser förvillande likt ut en sån där dräkt som judar i koncentrationsläger var tvungna att ha på sig.
Ja? Alltså det är det som tanken. Det är faktiskt dags att vi tar tag i den här frågan. Ni vet. Judefrågan. Det kan faktiskt inte fortsätta så här.

Tystnaden la sig över rummet.

Vet du vad Jonas? Sa en annan medarbetare. Du har helt rätt. Det är faktiskt dags att även vi vågar ta tag i den här frågan!

Alla nickade instämmande. Pyjamasen, eller dressen, eller vad det nu är skickades till slavfabrikerna i Asien. Nu skulle judarna få smaka!

SÅ gick det till! I alla fall om man ska tro den här artikeln av Aftonbladet.
 Hjältinnan i artikeln, Mimmi på Facebook, uppmärksammade Aftonbladet på den slående liknelsen mellan plagget och en fångedräkt hon sett på film. Hon kräver dessutom att plagget tas bort från sortimentet:

Alltså alla tycker ju att det är helt sjukt att ingen inom företaget sett liknelsen innan. Jag vill bara fråga hur fan de tänkte. Jag tycker att H&M ska ta bort plaggen från sortimentet. De är kränkande

Shit. H&M är genomskådade. Undrar vad det här kommer få för konsekvenser. Innebär det här att också Miley Cyrus antisemitism kommer att genomskådas?

orig-21183000

Jag börjar ana en antisemitisk konspiration bland modeföretagen! Tack Mimmi för att du är så uppmärksam!

/ Filip

Clara Henry 10:53 01 Feb 2017

HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons