Annons
Annons
Bloggbevakning 3:00 28 Jun 2017

Monas Universum:

För övrigt är jag lite deprimerad. Min sedvanliga skånesemester och Gekås-besök kommer mest troligt att utebli i sommar. Jag hinner inte. Måste vara hemma och ha koll på hantverkarna plus att jag håller på med ett projekt som drar ut på tiden.//Mona

Tack Mona för sommarens bästa påminnelse! 
Eftersom jag kan jobba lite varstans ifrån så kommer jag göra en liten turné i brumbrumbilen och besöka både de småländska skogarna och bästa kompisen i Halmstad.
Vad ligger nära Halmstad?
GEKÅS!!!!!! Himmelen på jorden och guds gåva till CamCam!
Och helt själv kommer jag vara i bilen vilket betyder att jag kan fylla den till bredden med allsköns bra-ha-saker och jag ALLTID hitta där! (Sorry för stavfel tidigare..=)
Kalla mig low life men mina absoluta favoritjeans kommer därifrån och kostade 119 kr om jag inte missminner mig helt.

Det krävs dock en hel del planering för en virrpanna som mig att åka till Ullared. Risken att jag går vilse i den enorma lokalen är överhängande så jag behöver ha med mig både vätskeersättning i en termos OCH skoskavsplåster för att inte klappa ihop helt.
GPS på kundvagnen är också en bra idé då jag annars skulle ställa ifrån mig den och tappa bort den så fort jag släppt den med blicken.
Så det kanske inte är den absolut bästa av påhitt att jag ska åka dit själv men kanske att man kan fästa en tre mil lång löplina i midjan på mig så jag hittar ut till slut?
Eller så får bästis helt enkelt följa med och hålla reda på mig?

Någon mer som ska till GEKÅS i sommar? Ska vi mötas upp? Boka stuga och handla i dagarna två? En orgie i shopping!!!!! Om nom nom…

Julia Gummesson 10:56 28 Jun 2017

När jag skulle åka hem från New York fastnade jag i säkerhetskontrollen. Någonting i mitt handbagage hade sett misstänkt ut, och på personalens inrådan började jag packa upp väskan. Mannen som övervakade det hela hade död blick och entonig röst, rimligt med tanke på hans arbetsmiljö, och såg avmätt på när jag placerade min bråte på bordet framför honom. Till sist kom jag till den vita plastpåse jag fyllt med alla de köksattiraljer jag handlat under resan, och när jag drog upp en glasburk fylld med rökt honung vaknade mannen plötsligt till liv. Han tog burken, noterade innehållet var flytande och att det definitivt översteg hundracentiliters-gränsen, och så sa han: I love this! I use it as a glaze, like when I do a barbecue. Jag blev oerhört förvånad. Han sneglade åt ena sida, och sedan den andra, och så sköt han ner burken i väskan igen och sa: I never saw this.

På grund av en ändring i reglerna på italienska staden Genuas flygplats finns det skäl att misstänka att även säkerhetspersonalen där haft svårt att neka resenärerna hemfärd i sällskap av burkar med inhemska delikatesser. Regeln om max hundra centiliter vätska per behållare gäller fortfarande, men med ett undantag: pesto.

Flyger du hem från Genua är det numera fritt fram att bära med dig hela fem hundra gram pesto i handbagaget, detta förutsatt att du donerar minst femtio cent till en välgörenhetsorganisation som arbetar för att flyga barn i behov av akut sjukvård till sjukhus. Uppenbarligen har ett ganska stort gäng pestoburkar passerat säkerhetskontrollen sedan den basilikabaserade såsen gavs fri passage, för under de första tjugo dagarna har välgörenhetsorganisationen mottagit donationer på över femhundra euro.

Vad kan vi då dra för lärdomar av detta? Jo:
1. Hundracentiliters-regeln är blaj
2. Länge leve peston!

/Slaktarn

PS: Har du ett osunt stort intresse för mat i kombination med flygplatser så får du dagens kvot fylld genom att trycka här.

Kristin Zetterlund 8:20 28 Jun 2017

Ni minns favoritsandaletterna jag så sessigt bar till gymtightsen igår?? Köpte som sagt dem i båda färgerna som fanns pga helt jävla perfekta sandaletter. En liten lil’ klackis och sköna straps över. DOCK: de ljusa i tyg är 79% skönare än de svarta då de är i mjukt tyg och de svarta är i satin och därav lite ”hårdare”??

I övrigt kör jag vidare på kingmönstret PRICKIGT när jag kan. Jag är faktiskt inte en mönstertjej i övrigt (looooooool right) utan gillar att hålla det pretty basic och är sjukt kräsen med sånt. Därför passar prickar och randigt mig perfa!! Både stråväskan (slutsåld :(( ) och klänningen (adlink) är från & Other Stories och solisarna är mina gamm-favvisar från Céline!

Nu tycker jag att vi allihopa kollektivt ber/mediterar/samlar universums krafter för att bringa åter det himmelska sommarvädret som vi upplevde när dessa bilder togs!!!!!

Hanapee 11:50 27 Jun 2017

Den här bilden fotade min älskade, älskade kollega Jacob idag (känd från min Insta story!). Vi har suttit i redigeringen från tidig morgon till kvällen och klippt! Klippt! Klipp! Glömt tid och rum! Inte pga stor inspiration och fokus utan pga avsaknaden av fönster och klocka i rummet.

Men vid åtta blev jag riktigt less på att sitta där så då jag gjorde jag det enda rätta, dvs ringde Linso och bah ”ska vi ta en promenad?”, hon sa ja och OJ vilken promenad det blev. Nästan en mil runt i hela Nackareservatet. Såg rådjur och massa ankor. Sprang också någon kilometer bah sådär, ingen vågade stanna förrän jag sa att vi ju kunde spurta uppför en backe och sen vila lite där uppe… sprang inte ett steg efter det 8-)

Fan vad man älskar Linso! Vi pratade självklart en del om hästar, hon har ju tävlat i hoppning som ungdom och vunnit en massa mästerskap!!! Duktig!!!! Det var också hon som peppade mig till att delta i Stjärnhoppningen ”du kommer bli frälst Hanna” lovade hon och tänk att hon kunde se in i framtiden?! Sc-c-caaaarryyy.

Obs! vi pratade även om andra saker än djur. Typ jobb och bröllop (HON SKALL GIFTA SIG! OCH HA SYRANSKT BRÖLLOP!!!!!! Alltså hennes fästman Samir är syrian så inget hon ska ha för ”kul” hahaha lol).

Sen satte jag mig här och blickade ut över näckrosorna. Oroade mig över en ankfamilj som korsade över vattnet när Linso sa att det fanns ”massa gäddor däri” och eftersom hon uppenbarligen kan se in i framtiden så fanns det anledning att oroa sig.

Men de överlevde.

Cyklade btw förbi tre jättensygga medelålders-pappa-sportar-på-cykel-killar. Börjat älska den typen av man. Vill på riktigt att Anton ska vara en nördig 40-åring snart!

Pelle Tamleht 10:37 26 Jun 2017

Tillbringade större delen av förra veckan på ett av Piemontes trevligare utflyktsmål i form av Villa La Madonna. Såhär såg min kontorsplats ut måndag till torsdag. Jag skulle nog kunna tänka mig jobba så nästan jämt om det inte vore så satans svårt att se skärmen i all UV-strålning, men men.

Nu börjar allvaret igen. Vill ni se mycket finare bilder än såhär rekommenderar jag varmt Elsas eller Sandras blogg.

We found Rihanna 1:22 24 Jun 2017

For her final collection with Manolo Blahnik, a collaboration that started with ”Denim desserts” back in May 2016 and continued with ”Savage” a couple of months later, Rihanna has created 4 embellished heels that are truly the best we’ve gotten from Fenty’s stay in the luxury shoe biz (alongside the 9 to 5’s).

This third and final collection is called ”So stoned” (I see what you did there Rih) and $he made sure to wear one of the designs in the video for Wild Thoughts. The shoe is called ”Poison Ivy” and will cost about 1000x more than any mortal can afford (thanks to capitalism and his friend class differences). Looks amazing though.

Mamacita rocking ”Poison Ivy”.

It’s not always she’ll promote her work and/or designs but we should all consider us lucky this month of June because both video and shoes are getting the best of treatments. Yesterday Rihanna posted three gorgeous pictures, taken by her main photographer Dennis Leupold, of the shoes on her Instagram. Below are ”Bajan Princess”, ”Spice” and ”Poison Ivy” (in that order):

 Pictures by Dennis Leupold for Manolo Blahnik.

The final design is called ”Purple Chalice”, which we’ve only gotten a promo pic of so far:

All the shoes have Swarovski crystals on them, cost between $1,265 to $2,325 and will be available for purchase on July 6th over at manoloblahnik.com.

Simon Strand 4:10 18 Jun 2017

Att föreställa sig framtiden är en lyx förbehållen de som har andra, mer grundläggande bekymmer avklarade. Det är också kanske den enskilda faktor som allra mest distingerar oss människor från andra djur; medan människor har ett episodiskt minne är djuren ”stuck in time” – och saknar förmågan att separera dåtid, nutid och framtid.

Ett samhälles framtidsfokus är ett bra mått på dess nuvarande tillstånd och – kanske ännu mer – på den utvecklingskurva man kan förvänta sig. Ju mer man ägnar sig åt att fundera kring och planera för framtiden, desto bättre förutsättningar för att det faktiskt ska gå bra.

Man kan såklart påstå att orsakssambandet ser ut så att framtidsfokus uppstår i de samhällen där det finns anledning att vara optimistisk, och det är delvis sant, men samtidigt är det sant att framtidsfokus skapar sådana anledningar; det finns en växelverkan.

För både samhällen och individer är det lätt att bli närsynta i en hypermedialiserad era då allt uppdateras i realtid. Eller bli tillbakablickande – ett vanligt symptom i havererade samhällsbyggen. Ta Grekland som exempel. Den grekiske författaren och tv-personligheten Nikos Dimou skrev: ”När en grekisk man vaknar ser han den Alexander den Store i spegeln”. Att bli tyngd av skuggan av sitt forna jag är en säker väg ned i en ond spiral.

Då är det bättre att ägna sig åt att visualisera sitt framtida jag. Därför tycker jag det är roligt att Stockholm har ägnat sig åt just detta genom att skapa en av världens främsta framtidskonferenser. Brilliant Minds betecknas ofta som techkonferens, men skulle lika gärna kunna kallas framtidskonferens i en tid när techsektorns frågor blivit framtidsfrågor för alla.

Årets tema för Brilliant Mands var ”numanity”; hur vi som människor kommer att relatera till teknik i framtiden och hur tekniken i sin tur kommer att forma mänskligheten. Bland de internationella gästerna fanns Usher, Action Bronson, Marina Abramovic, Jeff Koons, Maye & Kimbal Musk, Pharrell Williams med flera. Svenska gäster var bland annat Robyn, Daniel Birnbaum och Timbuktu. Seminarierubiker som The Next Brilliants in Tech, Robots: Are we There Yet?, The Future is Female, Future of Investment: Utopia or Oblivion? kännetecknar evenemangets ambition att ta sig an de stora framtidsfrågorna.

En annan sådan framtidsfråga, som bland annat diskuterades under vinjetten ”Powering Human Connection with Technology”, är naturligtvis framtidens fordon och transportsystem. Jag var där för att bevaka konferensen åt BMW. Mycket av detta har man läst och hört om tidigare, men i samband med konferensen fick jag det tydligare kategoriserat för mig – de fyra olika trender som driver techutvecklingen i bilindustrin, och därmed i grunden förändrar hur vi kommer förflytta oss i framtiden:

Car-pooling
Forskning visar att en bilpoolsbil på sikt kommer att kunna ersätta upp till tio privatägda bilar. Därför har BMW utvecklat DriveNow, som finns i elva europeiska storstäder, däribland Stockholm, och har drygt 850 000 användare. Man kör helt enkelt nya BMW- och MINI-bilar och betalar bara för de minuter dmananvänder bilen. I Stockholm har DriveNow nära 20 000 registrerade användare.

Connectivity
Bilen kopplas upp mot internet och proppas med mjukvara. Du kan till exempel se var den är parkerad, fjärrstyra värme och ventilation eller öppna och låsa den samt få realtidsinformation om alltifrån trafiksituationen till närbelägna restauranger. BMW:s Connected Drive har också en funktion som gör att bilen blir en wifi hotspot för passagerna.

Självkörande bilar
Redan andra halvan av 2017 kommer BMW att testa 40 fullt självkörande bilar i trafik, i och omkring München.

Elektrifiering
Övergången från en bilpark som drivs av fossilbränslen till eldrivna bilar. En flaskhals är utbyggnaden av laddningsstationer, men BMW:s ingenjörer har utvecklat en laddbox som är lätt att bygga samman med befintliga lyktstolpar. Systemet används redan i stor skala i München.

Hur vår fysiska rörlighet kommer förändras i grunden genom dessa utvecklingsprocesser är en av de viktigaste framtidsfrågorna just nu. Och det är spännande att besöka en miljö som sätter sådant fokus på att lyfta blicken. Särskilt i en tid när mediebevakningen handlar om realtid, näringslivets vd:ar mäts på kvartalsresultat och politiker inte har starka skäl att blicka längre fram än till slutet av mandatperioden, då lyckas Brilliant Minds bidra med den långsynthet som faktiskt skiljer framgångsrika länder från de mindre framgångsrika.

Festivalbloggen 1:44 10 Jun 2017
nifelheim_sweden_rock_festival

Nifelheim, Sweden Rock Festival 2017

Nifelheim

Att Nifelheim placeras på 4SOUND Stage klockan 13:15 var ett ganska underligt drag från schemaläggarna och det blir inte mindre krockartat när solen tittar fram under dessa svenska black metal-ikoners spelning. Gänget kunde dock inte vara mindre brydda om de rådande omständigheterna utan levererar blasfemier på löpande band. Tyvärr dras det generella intrycket ner av inkompetent hantering av ljudtekniken då nivån på en av baskaggarna är helt nere under HELA konserten.

Foto: Johan Jakobsson, Doro – Sweden Rock Festival 2017

Doro

Den tyska hårdrocksveteranen är en artist som med sin traditionella anslag passar in perfekt på Sweden Rock Festival. Hon må ha varit soloartist länge, men när hon nu drar fram en setlist av Warlock-material blir det än mer tydligt att det är detta material som hon gjorde sig ett namn med. Bandet gör ingen besviken och med tre gitarrister lämnas inget åt slumpen. Men varför de gör en totalt onödig cover på Judas Priests Breaking The Law frångår mitt förstånd.

Foto: Johan Jakobsson, Doro – Sweden Rock Festival 2017

Foto: Johan Jakobsson, Steel Panther

Steel Panther

Hata eller älska dem – men Steel Panther kommer köra sin grej oavsett. Det seriösa satirbandet spelar bättre 80-talshårdrock än de flesta av sina konkurrenter och levererar en konsert som är lika mycket musik som rå stand up. Det vältras i skämt om droger och sexism samtidigt som bandet gör narr av sig själva. Det är ett väl inrepat skådespel där bandet plockar fram de grabbigaste versionerna av sina scenroller och framför ett av de tajtaste framföranden på festivalen.

Foto: Johan Jakobsson, Steel Panther

Aerosmith

Om det är sista gången vi ser Aerosmith på svensk mark eller inte är svårt att avgöra. Att band har fortsatt efter att de har sagt sig göra sin sista visa är inte ovanligt på Sweden Rock, men skulle bandet ta ner flaggan så gör de det när den står i topp. Det är en otrolig konsert bandet ger där de blandar hits från hela karriären och ger en spektakulär show i inlevelse. Den stora behållningen är så klart den eminente Steven Tyler. Han showar på ett sätt som får en att tro att han är nära odödlig. Den 69-årige frontmannen springer runt scenen, ligger på marken, står på ett piano, headbangar och sjunger som om han inte vore en dag äldre än från deras storhetstid. De må vara tredje gången de är här, men det är en högst motiverad repris.

Amanda Mann 11:51 08 Jun 2017

Mitt hjärta värker.

Det känns overkligt att du inte längre finns med oss. Så orättvist.

Allt du kämpat med, allt och alla du kämpat för.

Aldrig har jag träffat en människa så varm, så osjälvisk, så genuint omtänksam.

Tack för allt ditt stöd. Tack för all den kärlek du gett mig.

Vila i frid, min vän.

Dig glömmer vi aldrig.

<3

Vad blir det för rap? 9:16 05 Jun 2017

 

Shoo!

Content-innehåll i dagens avsnitt:

  • Trina Day. Det är en officiell dag!
  • Mest osannolika rap-bråket på länge. Ludacris vs Mac Dre (rip)!
  • Mera Mwuana
  • Danmark levererar mycket bra røvhul rap.

Ha det ok.

Whatever?! xoxo

Lyssna där poddar finns, t ex här:

 

 

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)

 
Sånger från avsnittet:

  1. Trina – Told Y’all feat. Rick Ross
  2. Ludacris – Get Back
  3. Nump som nyhetsankare i TZLR News!
  4. Sleep Dank – You Lose Chris
  5. Mac Dre – Genie of the Lamp
  6. Mwuana – Ja MÂ Jag Leva
  7. Catastrophic – There She Go
  8. Molo – Skejsen
  9. KESI – Mamacita feat. Bennt Jamz

Som utlovat, Røvhul Rap:

Spellista, alla sånger från alla avsnitt:

 


Mega tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Varför? Hur? Vad? Läs här.

Eller köp MERCH! Vi har en ny shop med nya sweatshirts, t-shirts och påsar i en hel del olika tryck! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

 

(Vi har lite gamla grejer på vbdfr.tictail.com också)

S/O till vår studio storstadmedieproduktion.se.
S/O till vår redovisningsbyrå Åhnberg & Partners som fixa vår ekonomi!

Divalicious 8:18 04 Jun 2017

Vakna (check), fixa sig (check), stressa till bussen och jobba (check). Mina morgnar ser likadana ut. Senare, medan solen fortfarande står mitt på himlen passar jag på att promenera. Oftast går jag i skogen. Det är min nya, eller egentligen återfunna, fristad. Jag beundrar de åldrande träden, njuter av att höra fåglarna kvittra, andas in den friska luften och tänker hur synd det är att jag inte går på denna ojämna mark oftare.

Vissa dagar skippas promenaden och jag sover istället. Bara en liten stund, intalar jag mig själv. En halvtimme blir till tre timmar, och jag vaknar till det varma och sköna kvällsljuset. Jag ligger kvar i sängen, tittar på serier, läser böcker, planerar i huvudet att jag behöver köpa växter och fixa skrivbordsytan. Ibland är skymningsljuset ännu vackrare och jag kan inte motstå behovet av att dokumentera det. 12 bilder senare, öppnar jag dörren till vår lilla lilla balkong och förlorar mig själv i den sockervadsfärgade himlen. Jag andas in den friska kvällsluften och tänker ”jag kanske klarar det här ändå”.

Jag ställer mig på kopparfärgade bönemattan. Försöker dra all min fokus åt bönen och avskärma allt annat. Ibland går det, för det mesta inte. Men det gör inget, jag får bara försätta försöka. 00:30. Vänder mig om, har svårt att somna. För ljust. Drar täcket över ansiktet. För varmt. Drar ner det. 02:15. Går upp, tar ner den svarta sjalen från kroken, knyter den om ögonen och tänker ”jag måste hitta min ögonmask imorgon!!!”. Finally. Mörker. Försöker somna igen, lyckas denna gång. Om tre timmar upprepas denna rutin igen.

Livets ord 11:05 30 May 2017

Här kommer ett lite pretentiöst inlägg.

Om jag var tvungen att välja mellan att bli blind och att bli döv skulle jag välja det förra. Det skulle verkligen suga att inte kunna skriva. Men att inte kunna höra hade varit värre, eftersom det då vore omöjligt att uppleva musik.

Språk och musik har förvisso stora likheter (musik är en form av språk kan man väl säga). Det är inte bara det att bägge konsterna är stimulerande och kreativa, och befriande eftersom det finns regler, men man kan också välja att skita i reglerna, typ, jag lägger in ett A-ackord i en låt som går i C, som i och för sig är en rätt trist tonart, nåväl, eller, dom säger att man inte får ha för många bisatser, det är säkert officiellt sett för många kommatecken i den här meningen, men man kan om man vill, vem ska stoppa mig liksom, och vilka är ens ”dom”?

Det finns fler likheter. Ord behöver inte betyda det de officiellt ska betyda. Detta faktum är både befriande och ger upphov till ångest. Säg att en vän till dig uttalar följande mening: ”Jag har saknar dig”.  Vad betyder det? Att hon satt på en uteservering förra veckan och kom på att det vore trevligt om du vore där och kunde bjussa på en bärs? Kanske är det bara en ren artighetsfras, totalt tom på mening, något man säger för att vara snäll? Eller är det så att hon grät hela vägen hem på tunnelbanan sist ni sågs eftersom hon visste att hon inte skulle få se dig på ett bra tag?

Ingen vet med säkerhet. Orden är ju till för att vi ska kommunicera med varandra, men eftersom det inte går att med fasthet klargöra deras exakta betydelse – varje försök kommer att leda till en så kallad infinit regress, det vill säga, det enda sätt vi kan förklara orden är genom att använda andra ord, som då drabbas av samma problem – är vi för alltid fast i en evig semantisk gissningslek. Och ja, ”vi kommunicerar till största del med kroppsspråket”. Men det gör inte saken bättre, snarare tvärtom.

Precis som med harmonier, melodier och rytmer kan ordens innehåll vara något annat än formen. Men de låtsas ju inte vara det. Därav irritationen. Någon tycker säkert att just det är det fina, men jag skulle som sagt hellre vara blind.

Musik kan förmedla det orden inte kan. Det är en sann klyscha. Exakt VAD detta är går ju så klart inte att beskriva. Musik är ju en rätt abstrakt grej egentligen. Definitionen är ”systematiskt ordnade ljud”. Och det är ju bara… En syntslinga. En körstämma. Ett gitarrsolo. En ackordföljd. Ett hårt trumbeat. Som förstärker och förklarar. Det är det enda som till hundra procent kan beskriva.

Jenny Nordlander 3:11 30 May 2017

Vill spy. Läs och lyssna på det här från P4 Västernorrland genast.

En otroligt viktig granskning och bra gjort av P4 Västernorrland. MEN. Hur tänkte redaktören som lade till den rosa rutan nedan? Inte alls tror jag. ”Är det rimligt?”. Nej. Och det är inte rimligt att ställa den frågan för det ger intrycket av att det är diskuterbart.

Break the Internet 11:33 24 May 2017

Jahopp… Det var ju tråkigt att min karriär som komiker skulle ta slut såhär. Jag kan faktiskt lika gärna lägga ner nu när jag sett en mås som dansar till Maniac, för jag kommer ändå aldrig kunna skapa något roligare själv.

 

Tack måsen, för ingenting. Du har förstört min karriär. Hoppas du är nöjd.

/C. Fågelborg.

Marcus Berggren 3:33 19 May 2017

Vaknade tidigt. Så tidigt att världen inte fanns. Jag reste mig upp som i ett töcken; en haschdimma av det östmarokanska slaget. Materia fanns inte. Allt var bara ludd. Tittade ner och såg att jag inte hade några ben.

Skönt, har alltid hatat dom jävlarna. Långa och seniga, går aldrig dit man vill (krogen). Varenda dag står man där mitt ute i Judareskogen i Bromma och en storvuxen tant som heter Claire eller Clarion bussar sin kinesiska nakenkatter på en. Vilket jävla pli hon har på dom små elaka asen och man bara va i helvete jag skulle ju till Krukan och dricka bärs jävla benhelveten.

Ganska snart såg jag inte att jag inte hade några ben längre för jag hade inga ögon att se med. SÅ TIDIGT VAR DET. Skönt att vara ögonlös ändå… nu kan väl Stevie Wonder-miljonerna rulla in. När jag var ett barn i Kungälv på 90-talet fanns det en blind kille i hela kommunen. Han hette Tor och det ryktades om att han var smart. Jävligt smart. 250 decimaler in i pi-smart. Det sades att Mensa ringde honom för att kolla att deras facit verkligen stämde. Det fanns inga belägg för han intellektuella överhet. Förmodligen var han bara blind. Men vilken rockstjärna! Tor. En gud bland människor.

Tillbaka till min morgon: jag stapplade in i köket som tydligen fanns, tiden gick ju, fipplade mig fram till frysen och plockade upp 20 kg barkis. Det ska man alltid ha hemma anser jag. Stekte det i sina egna safter och när det luktade brandkår i hela grannsamfälligheten klädde jag på mig hud, hår, rökdon samt paraflax och gav mig ut för att mata änderna.
Jag mötte brevbäraren i trapphuset. High-fivade honom rakt in i väggen det lilla kioskmongot. Räkningar, räkningar, räkningar… vart är mina kärleksbrev? Tor fick säkert bara kärleksbrev. Synd att han inte kunde läsa dom.
Nu fanns världen: bussar, bar, slem och en man som heter Gösta som spelade bas i stans bästa stretjazz band på 80-talet. Hela hans kropp var ett jam. Uh vad det svängde. Han kanske bara hade problem med höften?
Tyvärr hade någon halalslaktat alla ankor. Hatar när det händer. Jag grät en skvätt ner i ett vattenglas och spädde på med medhavd ouzo och sen var jag redo för dagen.

Trevlig helg!!!

Tiffany Kronlöf 9:20 15 May 2017

Familjen Kaos, aka. Jag,Bianca och Thom har vart i Vasa i Finland i helgen och spelat på Wasa svenska teatern. Det var vårt första gig i Finland och det var så roligt! Det var fint att se att dom Finska feministerna tog emot oss med öppna armar! Här är lite bilder från uppträdandet!

Ljusdesign: Frank scenkonst. Foto: coolingar på Instagram. 






Tack Vasa och Tack alla som hjälpte oss sprida ordet! Utan er, ingen show! 🙌🙌🙌

PS. Vill du uppdatera dig på finska feminister? Kolla in dom här tunga bloggarna Blejk, fejt och fab! Eller Ideala Catariina jätteroliga och intressanta bloggar. Plus att det är bra att läsa vad feminister i våra grannländer håller på med, hålla sig uppdaterad och ta del av ett annat lands feminism. In och läs! 

KRAM

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Clara Henry 10:53 01 Feb 2017

HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla
Annons
Annons
Annons
Annons