Annons
Annons
Hanapee 11:41 26 Aug 2016

Jag har sett dem alla. Idag blir det totalt 133 stycken och runt 22 timmar material som jag plöjt mig igenom. Oftast nattetid, då Anton somnat och jag legat och kikat på mobilen i jakt på rogivande tittning.

Jag pratar om Jon Olssons vloggar. Den gamla extremskidåkaren som jag känt till det senaste decenniet, men som jag nu på riktigt (alltså: PÅ RIKTIGT RIKTIGT) börjat intressera mig för.

En vlogg per dag gör han. Tillsammans med sin inhyrda(!) kameraman och numera vän Markus. Det är oftast Jon, Markus och flickvännen Janni som syns i vloggarna. Janni har inte bara har en stor blogg, utan också ett utseende som verkar vara gjord i någon slags fabrik för perfekt DNA.

Efter 22 timmar vloggtittande skulle jag säga att Janni är en stor del till anledningen bakom varför jag tittar. Hon verkar tuff, rolig, knäpp och smart. Såg henne på en dagsfest på musikaliska i somras och stod såhär -> O_O

Aja. En analys var det ja (sjukt att jag gör det här, men NÅGON måste ju, visst då?).

Så tja, vad ska man säga? På mindre än ett halvår har följarantalet gått från ett par tiotusen till över 200 000 prenumeranter. Och det folk fastnar för är:

  1. Kvaliten. Herrejävlagud vad bra Leicakamerorna är.
  2. Berättandet. Mycket påminner om världens(?) största vloggare Casey Neistat med snabba miljöfilmningar och housiga låtar, men skillnaden är att Jon Olssons vloggars faktiskt är…. bättre?
  3. POSITIV ATTITYD. Jag är ju i princip immun mot sånt här sen jag jobbade på tidningen Egoboost, men finns det någon vlog där Jon inte säger att ”THIS DAY IS GOING TO BE AMAZING” eller ”I JUST LOOOOOVE TO DO FUN STUFF!” eller ”WOW I FEEL SO ENERGIZED TODAY!” osv. osv.
  4. Kameramannen Markus ”sköna attityd”. Han sover länge, är inte lika bra på sport som Jon, men är superhunkig och kan klippa vloggarna gudomligt. I kommentarsfälten ÄLSKAS Markus.

 

…Varför JAG tittar är väl ungefär samma anledningar, men också för att Jons oskyldiga pojkighet fascinerar mig på ett obehagligt sätt. Han känns så otroligt mycket som en… liten… grabb.

Jag gick alltså från att störa mig så otroligt mycket på när han kallade viss träning för ”girlie” (och syftade på något dåligt) eller den vloggen då han sa att ”Janni inte är som andra tjejer, hon blir aldrig arg” – till att ömma för honom.

Det är något med blicken! Som att han helt enkelt bara är….. snäll. Och helt sig själv. Lite osäker ibland och vill bara vara omtyckt! Som oss alla. Och när hans sömnproblem och extrema energi ibland lyser igenom som lite jobbigt för honom, ja då vill jag ge honom en kram och förlåter all icke-påläsning i Genusböckerna.

Och jag kan ju tyvärr inte blunda för det; förutom den där opålästa biten och störiga energin så påminner han liiiiiite om min Anton. Prylfixeringen, jakten på nästa nivå och att vara sådär otroligt ambitiös hela tiden.

Övriga frågor/tankar kring vloggarna:

 

  1. Hur klarar Jon och Jannis förhållande av att ständigt umgås med kameramannen Markus? Man kan ju ändå TÄNKA SIG att ett sexuellt umgänge med dem tre ihop inte är långt borta? Å andra sidan dricker de inte alkohol, så det kan ju inte bli något roligt fyllemisstag :-(
  2. Hur mycket ser egentligen Jon upp till Jannis pappa? Han slutade dricka pga honom, han säljer grejer för att ”Jannis pappa har sagt att man ska sälja grejer så fort någon vill köpa”. Hela hans nya livsglada attityd känns som om det kommer direkt från farsan.
  3. Kommer Jon komma till insikten att även om han som barn plockade blåbär för att kunna åka på skidläger – ändå sitter på en hel del privilegier som gjort att han är där han är?
  4. Hur ser ekonomin ut? Jag menar, Jon var bra på skidor för 10 år sen, och Redbull kan väl inte ge SÅ mycket för att någon ska bära en keps? Och väskföretaget han driver riktar ju sig trots allt mot sportpersoner som ändå är sponsrade med den typen av prylar och inte vill köpa grejer? Jag är såklart övertygad om att vloggen görs för att fortsätta kunna upprätthålla livsstilen och att tex hotellet på Bali är sponsrat för att de ska filma där (OBS inget fel med det).
  5. Hur stort är hans rädsla för att bli sedd som en ”lat jävel” ? Har nämligen tappat räkningar på antalet gånger han sagt ”vi filmar inte när vi jobbar, jag svarar på mejl tidigt varje morgon, lägger ner själ och hjärta i arbetet, har projekt på gång” osv. osv. osv. JA VI TROR DIG JON.

 

Slut på denna sinnessjuka analys. För den här gången det vill säga. för vad jag vet så kommer ju ytterligare 232 vloggar innan vloggåret tar slut.

Och japp, jag kommer se varenda bildruta.

 

jon olsson vlogg

Frans 11:04 26 Aug 2016

Igår var jag med om något fantastiskt! Edward Blom bjöd mig och 11 personer till på en sydtysk brakmiddag i en lägenhet på Karlaplan. Det serverades självklart spätzle och hargryta, två favoriter som funkar till det mesta. För er som undrar hur hare smakar så kan jag upplysa er om att det påminner om kanin. Om ni inte heller har ätit kanin så kan man säga att det ”typ smakar som kyckling”, dvs precis som allt annat man inte kan beskriva. Till det så drack vi x antal Weihenstephan, alltså tysk veteöl.

Hur gärna jag än vill påstå att Edward bjöd in mig personligen så var det faktiskt en genrepsmiddag arrangerad av en PR-byrå inför hans Poppen-Sie-Up-middag den 1 september, som man kan boka plats på om man använder AirDine. Det är alltså fritt fram för vem som helst att få äta obegränsat med spätzle tillsammans med Edward nästa vecka.

Dricker öl och äter hare med Edward Blom. Imorgon ska jag sjukanmäla mig.

A photo posted by Tramsfrans (@tramsfrans) on

Här är vi! Edward Blom är verkligen en av de soligaste personerna jag vet. Om jag ska ranka min upplevelse så skulle jag säga att det var på samma nivå som att dricka sangria hemma hos Anna Book. Något av det roligaste jag gjort! Skulle kunna sitta och lyssna på Edward i flera timmar när han berättar om olika druvor och hur tokigt det var i Bayern på 80-talet.

Idag mår jag dock som jag förtjänar. Blev nog lite för mycket hare och Weihenstephan igår kväll, och sen gick vi dessutom vidare. Man kan ju inte säga nej när Edward Blom insisterar!? Försök att neka till att ta en till öl då. Omöjligt!

We found Rihanna 3:34 25 Aug 2016

Latest in the growing list of creatives incorporating Rihanna into their work is REILLY, a Royal College of Art graduate and London based artist mostly known for his illustrations and graphic art. His piece entitled Rihanna (2015) will be part of the upcoming exhibition called ”RECASTING” at Cambridge University Museum of Classical Archaeology. The show which ”aims to provoke conversations between the classical tradition and the art of the present” will be open to the public September 5th – October 15th.

hdfashdfis

Much of REILLY‘s work is about deconstructing celebrities, myths, pop culture, art and fashion. A good example of what this might look like would be ”Hybreed”, a series in which portraits of celebrities are layered on top of each other. Or ”15 seconds”, ”Rollercoaster” and the 2015 series called ”Pieter”, in which the image of Rihanna and Aphrodite of Knidos was first seen alongside celebrities as Adele, Micheal Jackson, Obama and Amy Winehouse mutated into classic sculptures, paintings and each other. Much like Juan Sebastián Peláez and his mythical ewaipanomas, right?

I love to come across artists that, much like myself, has this fascination with celebrities (and specifically Rihanna). A scroll down at REILLY’s Instagram is such a treat.

What do you think of Rihanna hanging in yet a museum? I’d say for a 28 year old gal from Barbados, it’s pretty cool.

Clara Henry 10:56 25 Aug 2016

Har ni hunnit se veckans vlogg än? Inte? Varsågoda då, för den skrikigaste video jag någonsin gjort. Och den äckligaste. Fast ni slipper se det mesta. Ni får se mina reaktioner istället. Lolade så mycket när jag klippte den. Tadaaa:

Har faktiskt klämt finnar efter att jag filmade den här. Många, till och. Praise the lord att jag inte blev ärrad för livet.

Hörredu, du som läser förresten. Jag funtade på det här med mina vloggar. Prenumererar ni på mig på youtube, och ser dem där först? Eller ser ni dem här via bloggen? Hur funkar det? Om jag missar att blogga om klippet, tittar ni på det ändå? Fattar ni vad jag menar eller ska jag vara ännu mer övertydlig?

Nu ska jag iväg på kinesiologi. Japp. Vi får se hur det går. Hejdå.

tacohej

 

Amanda Mann 1:09 24 Aug 2016

nhorm_mg_1389

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck. Foto: Märta Thisner.

Det, jag skulle vilja kalla hypeade, märket NHORM gör nästa vecka debut på Stockholm Fashion Week med sin Spring Summer 2017-kollektion. De har tidigare presenterat sina kollektioner tillsammans med andra mindre märken på den alternativa modeplattformen AMAZE men kommer nu att ta sig an det mer klassiska visningsformatet – en alldeles egen visning, i Stora Salongen på Berns. All eyes on NHORM.

I måndags klockan 20.03 chattade jag upp hjärnorna bakom märket – Mathilda Nilsson och Hanna Rudebeck – för att prata om, ja, det mesta. Om N(H)ORM, AMAZE, deras känslor inför och omkring visningen, om kollektionen och om dem. Det var ett extremt mysigt en timme och tjugoen minuters chattsnack. Chattintervju måste från och med nu bli det enda intervjuformatet för mig. *klappar mig själv på axeln för den idén*

Nedan följer det fina chattsnacket. Enjoy.

 

Amanda Mann (20.03)
hej!

Mathilda Nilsson
hej!

Amanda Mann
hur är läget?

Mathilda Nilsson
bra!! mkt att göra men kul!

hur mår du?

Amanda Mann
vad bra!!! kan tänka mig det!

jag mår också bra, så glad för att ni vill chatta med mig!

har jag er båda ”på chatten”

?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, vi står här som två ljus vid datorn

chattintervju är nytt för oss hehe

vi är glada att du vill intervjua

blev skitglada!

Amanda Mann
åh, vad bra

haha, chattintervju är nytt för mig också

vad härligt!!! har så mycket att fråga er

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
åh kul!

Amanda Mann
kan ni inte börja med att berätta lite om er?

vilka NI är

så bred fråga haha

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
åh svårt

vi är mathilda nilsson och hanna rudebeck

vi har jobbat ihop sedan 2011, det började i princip som att vi var varandras bollplank vilket
sedan utvecklades till ett tätare samarbete: vilket är NHORM

det var till en början på distans, malmö – sthlm. men sen ett år tillbaka är vi båda i stockholm och det är också sedan ett år som det har blivit ”real”

Amanda Mann
vad har ni gjort innan?

er bakgrund liksom

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
pluggat i tusen år… nej men vi träffades på textilhögskolan i borås där vi gick ett grundår, det var då tanken på ett samarbete väcktes. inte nödvändigtvis för att vi såg likheter utan snarare att vi funkade väldigt bra när vi tittade och gav kritik o respons på varandras arbeten

jag, mathilda, flyttade till stockholm o började på konstfack. hanna till malmö och började på KADK i köpenhamn

och just nu är vi endast NHORM och inte så mkt mer… haha

Amanda Mann
haha, det finns inte så mycket tid för annat just nu?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
nej inte mkt tid alls för ngt annat! men det är också ganska härligt

det är så enkelt att veta vad man ska göra när man går upp, varje dag, fram tills första september… då kommer kraschen

Amanda Mann
vad händer 1a september?

varför blir det krasch då?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
dagen efter visningen…

Amanda Mann
gosh, jag har förträngt att september är så nära… och att jag ska härja runt på modeveckan så snart

haha

men självklart, det är dagen efter visningen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kan du inte snälla härja runt rejält på vår…

Amanda Mann
såklart!

jag ska anteckna som en galning

och titta med uppspärrade ögon och öppen mun

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
gärna!!

jubla högt, stampa i golvet osv

Amanda Mann
ja, jag jublar och klappar alltid opassande mycket om något är riktigt bra!

vilket jag anar att ert kommer vara, att döma av de tidigare kollektioner jag sett

jag vill höra lite mer om märket, om er estetik

har den flätats samman nu?

ni har hittat ett gemensamt formspråk?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, estetiken blir mer och mer sammanflätad. till en början kunde vi lätt säga vem som gjort vad i kollektionen. nu finns det inte ett plagg i kollektionen vi kan titta på o säga att ”det här gjorde jag…”

Amanda Mann
vad är er designvision?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi har alltid haft som mål och vision att folk ska ha det på sig. vi är intresserade av den bärbara delen av mode. det ska va bärbart men med en själ, nhorm-själen… och nhormsjälen den är vårt samlade uttryck, det som uppstår i mixen… språngbrädan i varje kollektionen är nästintill alltid en existerande plaggtyp som sedan omformas, med hjälp av en annan plaggtyp eller metod

som i förra kollektionen, infinhity, där vi använde paneler som en metod för att omforma, tex cargojackan som blev en vippig klänning osv

“Aesthetically NHORM combines a laid back approach to dressing with elegance executed with a raw edge. The collaborative nature of the line explores a continuous dialogue, constantly redefining and challenging each other’s ideas to push the concept further.”

så har vår pr-byrå beskrivit det. det är en ganska bra beskrivning

det är något som uppstår i en konstant dialog

Amanda Mann
vad står NHORM för?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
NHORM står för så mkt som nilsson hanna & rudebeck mathilda

Amanda Mann
och får en att direkt tänka på begreppet norm

handlar det om att utmana någon slags modenorm?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
njaaaaa

kanske att man kan kalla det en kaxig ordlek?

Amanda Mann
det är absolut en ordlek!

och en ganska kaxig

haha

men jag tycker att ni lever upp till det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
på vilket sätt då? kul att höra (så vet vi vad vi ska svara i nästa intervju;)

Amanda Mann
i och med den omförhandlingen av redan existerande plagg

som ni själva beskriver

ett nytt sätt att bära kläder på

det är inte bara design och produktion av nya plagg liksom

ni leker med originalen

utmanar dem ganska direkt skulle jag säga

så jag ser på er design alltså!

hehe

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi pratar väldigt mkt om att kombinera respektlöst, mixa referenser och kontrastera. det kan man väl kalla postmodernistiskt förhållningsätt…. postmodernismen var väl tänkt som en kritik så på så vis kanske man kan säga att vi utmanar normer?

oh nu snöar vi in oss här

Amanda Mann
haha, men det är bra, precis vad jag vill höra!

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kul att höra vad du tänker om det. det är inte så ofta man får tillgång till folks tankar om ens design

Amanda Mann
är det så?

jag tänker att alla har så jävla mycket åsikter hela tiden?

fast den svenska modebranschen kanske är väldigt snäll och försiktig

diplomatisk

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, men vi får aldrig höra det folk tänker

den är extremt snäll…

sen har vi har aldrig blivit recenserade (hjälp det kommer vi bli nu…)

Amanda Mann
sant, sällan man får det

och tankar är så ofiltrerade!

väldigt fina att få höra och lyssna till generellt

hur känns det? är ni nervösa!?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
det känns förvånansvärt lugnt. tror inte vi riktigt greppat hur stor visning det faktiskt är

vi fick höra första utkastet av visningsmusiken i helgen, då sög det till i magen o tårades i tårkanalerna

Amanda Mann
wow

vad mäktigt allt måste kännas

extremt svårt att sätta sig in i

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja det är spännande att få visa för en bredare publik. vi har visat ganska safe innan, bland folk vi på ngt sätt vet uppskattar vad vi gör. nu visar vi för alla o öppnar också upp för även de som kanske inte alls kommer uppskatta vad vi gör

för ”alla”

ah du fattar

Amanda Mann
haha, för alla

men ja, jag fattar

att ha en helt egen visning under fashion week blir ju något helt annat

ja, ni har ju visat på AMAZE förut!

vilket som ni säger är en ganska trygg zon

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, och det har varit fantastiskt att visa tillsammans med andra, sättas i ett sammanhang osv

Amanda Mann
AMAZE känns nästan lite som en subkultur

eller ja, för en viss liten del av modebranschen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi tänker fortfarande att vi tillhör det sammanhanget som AMAZE är…

Amanda Mann
ja, det tänker jag också, hehe. nämen AMAZE är ju en slags alternativ modeplattform och det blir väl lite automatiskt så att ett ”alternativt” modemärke sammankopplas med den

men ni har valt att inte visa på AMAZE i år

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck

ja, vi vill testa hur det är att visa på den scen vi förväntas visa på, hur det blir och vad det ger…

nu förväntar sig kanske folk iofs att vi ska visa på AMAZE… så att visa på Berns är mer revolutionerande för oss kanske…

men det betyder inte att vi lägger AMAZE bakom oss

Amanda Mann
ja det blir ju lite omvänt

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha ja

Amanda Mann
det är det jag tycker är intressant

men har ni valt bort AMAZE just för att nå ut till en bredare publik?

att ha en egen och så pass stor visning är ju väldigt bra pr

eller kanske som någon slags milstolpe för ett modemärke

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
en annan publik iaf… vi vill ta oss an en klassisk visningsvenue och allt vad det innebär, och är väldigt nyfika på hur det ska bli… det ska bli spännande att se hur NHORM ser ut när man ser det så som vi själva alltid sett mode…

Amanda Mann
jag måste säga, att även om det ibland kan kännas mossigt att mode oftast visas på det sättet, så är det fan ganska mäktigt

kläderna får sån power

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
VI VET!!! visst är det…

Amanda Mann
när alla bara sitter där tyst och stilla

och det bara är kläderna som får tala

jag tänker ofta på det när jag kollar på något som jag inte gillar, att jag inte har nåt att säga
till om där och då, jag är fast med kläderna

haha

det är deras moment

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
och det är också det som är läskigt… hur kommer det se ut på alla foton, med allt ljus. och det står själv… håller det måttet? klarar det av den exponeringen?

Amanda Mann
jag fick rysningar nu

förstår att det måste kännas heeelt sjukt

wow

första kollektionen i det sammanhanget

berätta lite om kollektionen!

inspirationen bakom den

visionen

temat

ALLT

utan att spoila haha

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
inspirationen är egentligen en fortsättning på förra kollektionen

tema hip hop möter konståkning

men det har mer och mer halkat över i att bara handla om 90-tal, tidigt 2000-tal i hip hop. i siluetter, plaggtyper, material, detalj. och i hur allt kombineras, igen

vi upplever den ”stilen” mycket som en galen, respektlös mix av olika influenser

Amanda Mann
åh, svårt med comeback nu, men det låter magiskt

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kombinationer och kontrast är supercentralt i kollektionen, och för oss när vi designar överlag

ett enkelt exempel i det nya är tex hur vi jobbat med kontrast i siluett; små dekorerade toppar ihop med baggy, oversizeade byxor

och så har vi rört runt ett varv till och kombinerat det med grejer som är signifikanta för oss. Sjalen är supercentral tex. och en mer elegant siluett

Amanda Mann
stilen konståkning var min drömstil när jag var liten

eller ja, från att jag var liten

till och med att jag fyllde 13 och blev punk

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha, ja bra stil

extra allt

Amanda Mann
eller ja, ”punk”

haha

släppte aldrig glittret

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja

och nej det har vi inte släppt ännu

maxat glitter i det nya! vi har jobbat med strassdekorationer som glimmar till här och där, en konståkningsreferens från början men mer bling-bling-lek nu

och du ska se våra skor;)

Amanda Mann
det gör mig glad att höra!

och fy f*n vad jag längtar efter att få se skorna

nästan elakt att ni nämnde dem

men tillbaka till det här med n(h)orm

hur ser ni på just konceptet kollektioner och säsonger?

är det något ni vill utmana?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi har inte förhållit oss till det direkt innan, bara jobbat på i projekt

men nu har vi precis börjat sätta oss in i sälj och märker redan att det är svårt att inte förhålla sig till säsonger

speciellt när vi är så små, så nya

vi har inte makt – eller ekonomiskt kapital att utmana

Amanda Mann
jag kan tänka mig det, att det är svårt att inte förhålla sig till det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
när det kommer till att sälja in kollektionen till en butik tex, det gör man under en viss period, stå i ett showroom gör man under en viss period osv

knutet till säsong

men vi tänker inte så mycket säsong i kläderna fortf

ganska flytande höst, vinter, vår, sommar

Amanda Mann
personligen har jag sån hatkärlek till det här med säsonger och snabba trender

jag blir så stressad av det

samtidigt som att det är oundvikligt, livet, allt handlar ju om trend

alltså, att något kommer och går

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, så är det ju

Amanda Mann
ja, ni jobbar kanske med ett eget språk så pass mycket att det inte blir så starkt knutet till trend och säsong

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi försöker använda oss av vårt eget arkiv en del nu dock

utveckla en redan gjord design till något ”nytt” i relation till nya kollektionens tema

det handlar en del om säsong, trend kanske

men allra mest om att utveckla något som funkar i rel till det tema vi jobbar med för stunden

men vi är superintresserade av trend, förhåller oss till trend hela tiden

Amanda Mann
jag hatar när folk förkastar och förlöjligar trend

men tycker att det är fullständigt ointressant när designers/märken endast jobbar med det

det blir inget hjärta i det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja.. konstigt föhållningssätt, då är det som att man blundar inför omvärlden, alienerar sig

nä det handlar väl mycket om balans

därför är nhormsjälen viktig:)

Amanda Mann
:’)

nu tappade jag tråden lite

er sista mening var så stark

kändes som en sån punchline

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha bra!

Amanda Mann
ska vi kanske sluta där?

vid nhormsjälen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck (21.24)

absolut, det gör vi

 

Om en vecka kommer alltså NHORM att ha sin första visning på Berns under Stockholm Fashion Week. Klockan 15.00, onsdag den 31:a augusti. För alla som jag förmodar är exakt lika sugna som jag är på att insupa nhormsjälen- ni kommer att hitta visningsanteckningar och bilder här hos yours truly Modebevakningen post visningen.

<3

Julia Gummesson 12:22 24 Aug 2016

På dagis fick jag och mina kamrater lära oss att ”inte slänga skräp i skogen, för fåglarnas skull”. Vi brukade göra utflykter där vi gick i långa led, två och två och hand i hand, för att plocka skräp i skogsdungar och vid vägkanter. En dag berättade vår dagisfröken om Svanenmärkningen. Sedan satte vår dagisfröken upp en stor plansch på väggen, där det var en bild av Svanenmärket, och under den ett slags rutmönster. Etthundraen rutor. På den sista rutan var det en bild på en grön tårta. ”När vi har samlat in hundra svanenmärken ska vi äta tårta med grön grädde” sa hon. Vi, barnen alltså, skyndade oss hem den kvällen och klippte svanenmärkningar ur allt vi kunde komma över. Jag gick igenom hela skåpet under vasken och klippte ut botten på papperskassarna vi förvarade där. På morgonen hittade min mamma den här lappen på matbordet.

barn_1138650922_9102270

En påminnelse om att ”ta mä miljömärken”. Inte så mycket för fåglarnas skull kanske, utan mer för den där grönfärgade tårtans skull. Allt detta var långt innan begreppet växthuseffekt gick från hot till sanning, och långt innan grön karamellfärg kanske inte kändes som det bästa sättet att uttrycka sin vördnad för naturen.

Plastförpackningarna i alla fall, de där vi plockade upp från vägkanten som barn för att sedan som tonnåringar slänga ner igen. De svämmar över. Fattar ni hur mycket emballage människors liv ständigt kräver? Just precis nu, i skrivande stund, sitter jag och äter en Bibimbap ur en engångsförpackning plast. Ikväll när jag går och handlar kommer jag plocka ner saker i korgen som samtliga är inplastade, på ett eller annat vis.

Nu har ett gäng forskare vid USA:s jordbruksdepartement tagit fram ett förpackningsmaterial som är tillverkat av mjölkproteinet kasein, tänkt att ersätta plastförpackningar för mat. Det är genomskinligt, kan göras lika tunnt som plast, tål väta, och stänger ute syre femhundra gånger mer effektivt än plast vilket skyddar maten bättre. Bonus: du kan äta upp förpackningen, om du nu inte riktigt blivit mätt av maten den skyddat. Bioligiskt nedbrytbara förpackningsmaterial är ingen nyhet, men de flesta tidigare framtagna sådana har varit baserade på stärkelse. Men stärkelse är poröst, och står inte emot påfrestningar särskilt bra.

Förutom att mitt inre svanenmärkessamlande barn jublar betyder detta att jag också vilt kan börja spekulera i smaksättningar på förpackningar! I nuläget säger forskarna att materialet inte smakar någonting alls, men de är inte främmande för att addera smaker och kryddningar såväl som vitamin- och mineraltillskott.

Kossorna levererar. ”För fåglarnas skull”.
/Slaktarn

Kristin Zetterlund 10:18 23 Aug 2016

ZÄTA! ska på bröllop på den engelska landsbygden(!) nu i sept och *vet ej* vad jag ska ha på mig? vill va classy men inte utklädd plus megasnygg såklarrrr. Please help a gurl out! xxxxx J

BABY CAKES!

Klart jag ska försöka hjälpa dig!! Blandar högt och lågt här efter humör men allt som jag 100% tycker e megasnyggt. En sak jag ändå måste slå ett slag för är Nellys egna ”finkollektion” NLY Eve som jag klämde på i showroom häromveckan. SÅ mycket finare och i bättre kvalitet än vad jag kunde ana faktiskt, eggstremt prisvärt skulle jag säga!! LEGGO:

301183-0012_1

En go KNUT är ju en av mina favoritdetaljer på plagg, som ni vet by now. Gillar även GREIGE (grå/beige) och tycker man att ringningen är lite väl djup *lol d tycker man inte* så kanske en sån här lowkey färg väger upp på nå vis?? Om en nu känner så. Från NLY Eve!

301192-1126_1

Okej nu pratar vi old school beaut right here. Och hallå hur brittisk färg (??????????) lol men jo känns fan som det. Ugh hur snyggt och smickrande kommer det livet att sitta över Les Bystes!!!! Från NLY Eve!

301201-0012_1

Gah okej denna ser rätt basic ut framifrån MEN så runt hals och ner för ryggen har den megafina stendetaljer!! En liten go slits hann vi med där också ja ;)) Från NLY Eve!

301266-0029_2

#teamruche!!! Ni vet att jag älskar den skiten. JA du kanske kommer ge en brittisk granny lite hjärtflimmer men livet är för kort för att INTE göra det också? Från NLY Eve!

301362-1173_1

Jag är megainne på guld just nu (varför kanske ni får se till fredag på GULDKNAPPEN!!) så denna föll mig så jävl i smaken. Modellen i sig är ju så enkel och fin men så är den GOLD ALL IN MY CHAIN bara så där och de är ju himla trefligt. Från NLY Eve!

302067-0012_1

Underskatta ej ett godt SET har jag ju alltid sagt!! Och medan en fortfarande kan flexa under någorlunda sommartider är ju dessa färger så jävla prima. Från NLY Eve!

351862-6469_1

Ja här samlar jag alla favoriter minsann!!! Näst ut är inget mindre än PLISSERAT! Den här modellen är ju ganska loose fit och skön, men blir ändå lite extra snajdig med det smala bältet i midjan. Från Miss Selfridge!

911450-0286_1

Här snackar vi J.Lo jag veeeet men jag kunde inte hjälpa det!! Midnattsblå skimmerjävel med en fkn enaxlat keyhole-ringning. Kommentarer överflödiga. Från John Zack!
image1xxl

Vill du gå all out britt så är väl denna så hand i handske som kan bli??? Off shoulder, perfekt 90-talsgul färg och silhuetten ändå speciell och kul med långa viket över axlarna! SÅ FIN!! Från Asos!

Livets ord 8:10 22 Aug 2016

Det är något med 2016 och Joe & The Juice.

De flesta av oss minns videon från i våras på en av juiceföretagets barer, där unga halvnakna män hade någon slags kukmätartävling i att göra juice. Och förra veckan var det dags igen när Joe & The Juice lanserade den snubbigaste reklamfilmen sen Cola Zero. Syftet, tror jag, var att filmen skulle locka unga (dock inte bara män enligt företaget) att börja jobba på Joe & The Juice.

De flesta av oss undrade: varför i helvete vill man börja jobba på Joe & The Juice efter att ha sett den här filmen? Och då är det inte att den är snubbig som är problemet. För det första måste man tydligen gå upp sjukt tidigt. Kolla på väckarklockan. Ska man gå upp klockan 4 för att göra juice? Vad är det för liv. För det andra ska man vara beredd att ge ALLT för sitt team. Vem fan vill jobba på kafé och ge ALLT?

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 19.25.46

Jag blev så fundersam över det här att jag helt enkelt var tvungen att besöka en Joe & The Juice för att få svar på mina frågor.

Bakom kassan inne på närmaste juicebar står två riktiga dudes. T-shirts med neutral färg, tajta svarta jeans och hår som är tillräckligt långt för att dra bakom öronen men som ändå envist åker fram (vilket resulterar i att de konstant måste dra håret bakom öronen i en, helt ärlig, ganska sexig rörelse).

– Tjena!
– Nämen hej!
– Vad är du sugen på?
– Ehm, jag vill gärna ha en juice.
– Något särskilt?
– Nja, jag vet inte, vad ska man ta?
– Vill du ha något sött? Matigt? Syrligt?
– Jag tar gärna något sött om du har.
– Absolut, apelsin med lite ingefära, hallon och (nånting annat spännande, minns inte riktigt), låter det bra?
– Det låter supergott!
– Alright.

Jag studerar min dudes rörelser. Han drar håret bakom öronen, kastar frukterna lätt i luften och allting sker med kraft. Fan vad han får ligga, tänker jag.

– Det blir 50 spänn.
– Femt… Aa, okej… Hörni, förresten. Jag skriver på en blogg och undrar om jag får ställa några frågor till er?

Snubbarna bakom kassan byter blickar, men tvekar inte direkt. Absolut, det går bra.

Hur länge har ni jobbat här?
– Ehm, jag har jobbat här i typ 10 månader sammanlagt, fast lite uppdelat. Jag var ute och reste i tre månader så jag kom tillbaka för ett tag sen, säger den ena duden.
– Jag har jobbat här i typ 6 månader.

Var ni ute och reste tillsammans?
– Näe, jag kom in när han drog iväg och reste, säger den mindre erfarna juicemakaren.

Vart reste du?
– Jag drog en trip till Asien.

Vad var det som fick er att börja jobba på Joe & The Juice?
– Jag hade några polare som jobbade här och fick jobbet genom dem, eller de kände chefen, så jag fick jobbet så och inte via ansökan på hemsidan.
– Ah, typ samma för mig.

Men vad var det som lockade med just Joe & The Juice?
– Nämen det är skön stämning här, liksom. Vi är inte lika strikta som många andra kaféer där det typ är förutbestämt vad man ska säga och så. Här kan man bara vara lite skön, och kunderna tycker ju om det.
– Ah, och de som jobbar här är softa liksom.

Det har ju varit ganska mycket snack om Joe & The Juice på sistone, är det något ni har följt?
– Du menar den senaste promotionvideon?

Ja, inte bara den men även den där videon som släpptes i våras med någon slags show off. Har ni sett den?
– Haha, ja, den är faktiskt filmad här.

Är det sant? Vad tyckte ni om filmen?
– Äh, jag vet inte riktigt. Eller det blev väl lite fel, för det där var ju egentligen en företagsgrej. Det är ju inte som att vi beter oss sådär i vanliga fall. Det var folk från olika Joe & The Juice som körde en show off.

I att göra juice?
– Aa, precis. Men det är sjukt vad den filmen fick mycket uppmärksamhet. Det var ju nån snubbe som hade en tröja som det stod PK på och folk trodde att den liksom var politisk. Men det var ju för att han jobbade, eller hade jobbat på, PK-huset.

Får ni mycket skit för att ni jobbar här?
– Haha, ja, man får faktiskt en hel del skit. Eller framför allt ser man ju grejer på internet, kompisar som delar på Facebook och bah: ”hahaha, fan vad larvigt”.

Hur hanterar ni det?
– Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket.
– Nää, man får ta det med en klackspark.

Många har ju kritiserat Joe & The Juice och särskilt de här filmerna för att de spär på machokultur och dessutom tar något väldigt banalt, som att göra juice, och förstorar det till något lite väl coolt. Vad svarar ni på den kritiken?
– Jag vet inte, men det är väl roligare att göra någonting av det? Visst man kan väl servera apelsinjuice i en tom lokal utan att göra nånting. Men vem vill ha det? Folk gillar det vi gör och kunder kommer tillbaka för att de gillar stämningen. De gillar vår attityd, att vi är trevliga och avslappnade.
– Sen finns det såklart rötägg överallt, liksom. Men det gäller ju inte bara oss.

Tror ni att det finns fler på Joe & The Juice?
– Haha, jo, det tror jag faktiskt.

Hur kommer det sig?
– Äh, men de har väl brandat sig som väldigt snubbiga och då kommer det ju komma såna personer ibland. Men det är faktiskt en myt att det bara jobbar killar här. Om någon vecka börjar fyra tjejer här.

Jag tackar för juicen och att de tog sig tid. Jag går ut samtidigt som en amerikan som glatt vinkar hejdå till grabbarna.

– Bye man, see you!

/Filip

Pelle Tamleht 11:26 22 Aug 2016

pt-gt

I helgen avgjordes en av världens viktigaste tävlingar, och då pratar jag inte om cykelguldet i OS utan om Sveriges bästa GT. För andra året i rad hade jag äran att sitta i juryn, och för andra året i rad provade jag ett tjugotal drinkar. Vann gjorde slutligen gymnasiechefen Johan Skofterud med tolkningarna ”På myren” och ”Under Äppelträdet”. Starkt jobbat!

Nu är det vardag igen.

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Simon Strand 5:17 19 Aug 2016

Stockholm_Grand_Hotel

Jag funderar på att starta ett parti som går till val på sänkta priser. Det är egentligen rätt sjukt att många prislappar får stå helt oemotsagda. Politikerna säger ingenting. Konsumenterna handlar på som vanligt. Prisbubblorna har blivit så vanliga inslag i människors vardag att ingen reagerar längre.

Det borde finnas utrymme för ett parti som exploaterar denna väldigt centrala, men latenta, fråga. Många saker är helt enkelt omotiverat dyra. ”Sänkta priser!” är en tilltalande plattform som är lätt att förstå sig på och som fungerar som svar på de allra flesta politikområden.

Låt mig ta upp några exempel på prissättningar som inte kan beskrivas som något annat än skandalösa.

Här kommer listan över några av de sjukaste prissättningarna just nu:
1. Blini på Grand Hotel. 385:-
2. Apelsinjuice på Riche. 68:-
3. Konsult från PR-byrån Westander. 2 100:-/h
4. Internationell sjörättsadvokat från Mannheimer Swartling på Nordstream-kontot. 38 000:-/h
5. iPhone-reparation. 2 500:-
6. Lämna in tvätt motsvarande fyra maskiner på Sveriges enda laundromat vid Odenplan. 2 500:-
7. Fängelsecell under markplan på valfritt Scandichotell. 1 500:-
8. Arlanda Express enkelbiljett. 260:-
9. Parkeringsplats på Östermalm. 1 300 000:-
10. Räkmacka på Arlanda. 189:-
11. En meter motorväg. 50 000:-
12. En meter spårväg på Hamngatan i Stockholm. 1 000 000:-
13. Elsladd till Macbook-dator. 1 000:-
14. Färskpressad juice på ICA Esplanad, liten flaska. 89:-

Detta borde göra det alldeles uppenbart att fri prissättning inte fungerar. Egentligen borde inget få kosta mer än 150. Det är i alla fall min åsikt.

Dela gärna detta inlägg med vänner och familj! Tillsammans kan vi åstadkomma hyperdeflation.

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Michael Gill 1:22 16 Aug 2016

Brittiska ”The Register” bjuder på veckans kanske bästa klickrubrik (som jag snott på ett okej sätt genom att sätta citationstecken runt den) med ”Swedish Pokemon teens terrorised by laser-wielding ‘sex pigs'”. Om någon bara slängt in en sån där hoverboard-grej med två hjul hade det kanske varit den mest tidsmarkerade klickbetesrubriken genom alla tider.

Riktigt så scifidystopiskt som det låter är det ju förstås inte. Laserbestyckade sexgrisar är inte en grej. Än. Istället handlar det om ett par personer i Insjön som har tagit på sig grismasker, plockat med sig gröna laserpekare och eventuellt haft sex mot ett vattenhjul. Men det bjuder förstås ändå på fler än en fundering. Var det parets plan hela tiden att skjuta Pokémon-spelare med grön laser samtidigt som de hade sex? Vad hade ”King”- och ”Queen”-tischorna med saken att göra? Är vattenhjulet i Insjön en särskilt upphetsande plats?  Är offentligt sex bara ofredande om någon blir upprörd? Är det okej att ens skämta om det här?

Men kanske är det inget att bli förvånad över. Enligt spelbloggen Kotaku är nämligen ”pokemon nudes” en grej nu (obs klicka ej om du inte vill se en miljard bilder på män som har en Diglett som kommer upp ur gylfen). Samtiden, va?

Vad blir det för rap? 9:16 16 Aug 2016

avsnitt 112

 

HALLÅ!

VBDFR är var fortfarande utan studio (vid inspelningstillfället [sic]), så detta avsnitt kommer direkt från Sannas säng. Eller iaf delvis, Petter fick sitta bredvid. Tillsammans pratar dom hursomhelst om ny rap från Sverige av både unga och gamla rappare, och ny rap från USA av både gulliga och hmm… kanske inte riktigt lika gulliga rappare.

Ett avsnitt i om rap i både Dur och Moll!

Relevanta länkar:
Revolt TVs intervju med A Boogie Wit Da HoodieVladTVs intervju med 21 Savage

 

PS. Bara dagar efter denna inspelning kom en co-signade allas vår Drake rapparen a Boogie Wit Da Hoodie, som vi pratar om i detta avsnitt. Lyssnar han på våra inspelade filer? Är hans algoritm SÅ stark??

PS2. Avsnittet spelades in för några veckor sedan mitt under pågående sommaruppehåll. Vi pratar mer om Onda i kommande avsnitt.

Whatever?! xoxo

 

 

Ljud:

Podbean
iTunes / Podcaster Subscribe
Android Subscribe
Acast
RSS
Soundcloud (äldre avsnitt)

Sånger från avsnittet:

1. Pato Pooh feat. Jireel & Denz – Driftig
2. Ondy & Mächy feat. Antabuz – Giftig Freestyle (S&C av Trappadon)
3. Lorentz, M Sakarias & Paragon – Giftig Remix
4. ILLE FreeWay feat. Ayoo S.G.L – Natten
5. A-Boogie With Da Hoodie – My Shit
6. A-Boogie With Da Hodie – Jungle
7. A-Boogie With Da Hoodie – Bando
8. 21 Savage – Real N***a
9. 21 Savage feat. Future – X
10. Jidenna – A Little Bit More

Några av sångerna finns i spotify-spellistan med alla sånger från alla avsnitt!

MERCH! vbdfr.tictail.com.

Festivalbloggen 9:18 02 Aug 2016

unnamed

Goda nyheter för fans av tidigt-00-tals-rock! Idag släpper Way Out West bokningen The Libertines, som spelar på den inledande torsdagen. 

För första gången sen 2004 spelar bandet i Sverige, efter återföreningen 2014 och förra årets comebackalbum Anthems For Doomed Youth. Alla som någon gång har haft ett moment till Can’t Stand Me Now, klappa nu.

Läs även: Morrissey, Grace Jones och Deportees till Way Out West.

Karin Londré 12:24 29 Jul 2016

Jag ber om ursäkt för att jag nu kommer ge den ”skönaste snubben” i din kompiskrets ännu ett Youtube-klipp att spela på förfesten, men fler människor borde verkligen se Björn Afzelius och Triple & Touch spela Pata Pata på Hovdala Slott. 

Året var 1989, årstiden var sommar, vädret var dåligt. Men det hindrade inte ett härligt gäng svenskar från att bege sig till Hovdala Slott för att insupa Triple & Touch live tillsammans med Björn Afzelius. Döm dem inte, det här var enklare underhållningstider. Eller ja, egentligen är det exakt lika enkla tider idag – då som nu tycker många svenskar att det är en utmärkt underhållning att se Lasse Kronér knäppa fingrarna ett par timmar.

Det finns gott om höjdpunkter i det här klippet, där en samling glada, supervita män i riktigt dåliga frisyrer har en fantastisk stund tillsammans medan de approprierar en sydafrikansk låt på ett sätt som till och med gör Jimmy Åkesson lätt queasy. Oroa dig inte – jag kommer lista mina highlights alldeles strax. Men först: insup detta stycke, förslagsvis med en skämskudde the size of Lasse Kronérs flint nära till hands.

DE SJU MEST ABSURDA ÖGONBLICKEN NÄR TRIPLE & TOUCH OCH BJÖRN AFZELIUS SPELADE PATA PATA PÅ HOVDALA SLOTT

1. Redan tolv sekunder in i klippet inser vi att något är lite märkligt med den här spelningen. Triple & Touchs fjärde medlem, som enligt en tråd på Familjeliv.se med rubriken ”Vem är snyggingen?” heter Håkan Johansson (fast Håkan Glänte nu) dansar in med ett leende som inte skådats sedan Pablo Escobars glansdagar och torkar sig odiskret diskret under näsan. Kuriosa om Håkan: Han slutade i bandet senare samma år och är enligt (i ärlighetens namn halvsäkra) källor lika gammal som Lasse Kronér. Det sistnämnda är intressant eftersom de ser ut att komma från olika sekel.

OBS! Nu säger jag inte att Håkan tagit kokain. Att påstå något sådant skulle vara förtal, och det sysslar jag verkligen inte med.

2. Lite drygt åtta sekunder senare får vi se ett gulligt barn med en dansstil som inte ens en mor kan älska.

3. Det här klippet är en snabblektion i det svenska folket mot slutet av 80-talet. Och är det något vi kan lära oss av dessa fyra minuter och 25 sekunder är det följande: alldeles för många hade alldeles för stort dans-självförtroende på den tiden. Och alla älskade tydligen Pata Pata. Lex 1.00.

4. Just när du inte trodde att det kunde bli mer cringeworthy bestämmer sig gänget på scen för att det kan och ska bli värre. 1.22 är det dags att droppa meningarna ”Pata Pata is the name of a dance we do down Johannesburg way. And everybody starts to move as soon as Pata Pata starts to play.” Det är bara det att Göran Rudbo droppar raderna på ett sätt som man bara kan anta är hans bild av hur en ”afrikan” låter. Han hänger sig därför åt en rekordrasistisk imitation, ivrigt påhejad av glada Håkan och gänget.

Skärmavbild 2016-07-29 kl. 12.23.11

5. Runt 2.22 inleds en ny era i klippet – det är äntligen dags för det efterlängtade klarinettsolot! Jag tror att det är en klarinett i alla fall, vi bestämmer att det är nu. Så: Aldrig tidigare, eller senare, har ett klarinettsolo tagits emot med sådan uppskattning. Triple & Touch kryper tätt intill solisten och lyssnar uppmärksamt, som vore han den första killen att få knulla i ett högstadiekompisgäng. Håkan skaffar sig stankface för han är så peppad, och Lasse, underbara Lasse, knäpper fingrarna som aldrig förr. I hela en minut och femton sekunder pågår det där solot. En. Minut. Och. Femton. Sekunder. Klarinettsolo.

6. Vänta nu – har de här kvinnorna anställt ett paraplyhållar-barn?

7. Vid 3.25 dyker det härliga gänget framför scenen upp för kanske tredje gången och de är nästan mina favoriter. För jag tror att de är ironiker. De har gått för att kolla på Triple & Touch på ett slott ironiskt. Och så kommer Pata Pata, en låt som de älskar (helt ironiskt) igång och så dansar de allt de orkar, alldeles, alldeles ironiskt. Låt mig påminna dig: Det här är hela två år innan Killinggänget startade, och jag är ganska säker på att den här goa trion var inspirationen.

Så, där har du det. Ett stycke svensk historia, ett av svenska YouTubes mest obehagliga klipp. Nu tar vi helg.

/Karin

UPDATE: En man vid namn Petter har informerat mig om att instrumentet heter sopransax. Tack Petter, din gamle hjälte! Sopransaxsolo är dock ett alldeles för krångligt ord för att skriva mer än en gång, så klarinetten blir kvar.

Hej älsklingar!

Jag sitter här med massa ansiktskrämer i ansiktet och njuter. Jag brukar oftast vara full när jag bloggar men nu ska jag prova mina vingar nykter.

Det är så roligt att så många läser mina recensioner trots att de kommer så sporadiskt <3 jag får dock motta en del HAT och HOT. T.ex:

Screenshot 2016-07-26 at 22.16.32

(ang. förra inlägget)

Jag ba åh herregud, nån ser in i min själ, vad ska jag göra. Men min farmor ba: ”chilla, det måste varit SD som skrivit den”.

Nåååååååväl, detta är sommarpratarna jag lyssnat på den här gången, hoppas jag gjort ett rättvist urval och att ingen känner sig kränkt över att inte få bli recenserad här på Vi som aldrig skrev prosa – Sveriges bästa blogg.

Först ut: Emil Jensen !!!

Emil Jensen.

Hej Emil. Alla jag vet som heter Emil ser ut sådär. Emil, vilket konstigt namn förresten, när/om man säger det högt? 

Först vill jag bara säga en sak. När jag var ca 17 år så var Emil Jensen min Gud!!! Jag ba herregud kan det finnas så bra män, så feministiska och miljömedvetna!! Haha, känns som ingen bryr sig om miljömedvetenhet längre? Identitetspolitiken har slagit ut djurens rätt och skönt är väl det. Jag menar vem håller på med det längre. Till och med de mest vänster personerna jag känner slukar en köttbulle då och då och om man äter sushi är det ingen som kollar snett för att man äter en jätteräka. Förresten hörde jag att jätteräkor inte längre är utrotningshotade? Eller vad det nu var de var. Har vi förlikat oss med att jorden kommer att gå under? Sorgligt i så fall. Vi måste fortsätta kämpa!!

Hur som helst, i ett helt annat decennium kändes det väldigt viktigt att tänka på djuren och miljön. Jag hade till och med en pojkvän som gav mig herpes, och när jag sa det till honom så sa han att det var ju synd för du kan inte äta den medicinen för det är i gelatinkapslar. Man ba, okej, då har jag herpes 4ever då. Ibland fick han panikångest och man ba vad tänker du på han ba djurens rätt :(:(:(:( Men i den här lilla världen var Emil Jensen en sån man såg upp till! Typ ville ha honom som pojkvän istället. För han gjorde nämligen en turné på cykel för miljöns skull. Jag gör en enkel googling för att se om mitt minne matchar verkligheten och mycket riktigt: ”Sommaren 2007 genomförde jag hela min sommarsoloturné per cykel som en personlig och symbolisk men också stenhård, global och konkret aktion för hållbar utveckling och miljön.” Alltså hur kunde detta vara sååå på tapeten för tio år sen och nu ba: miljön, ja det är väl den där saken man fångar pokémon i (eller nåt, mogen fyrtioårsaktig samtidsreferens).

Jag visste att poetry slam nån gång skulle komma till nytta och det gör det i Sommar i P1 för det är så skönt med nån som pratar fort, tänker jag, tills jag inser att det inte kommer göra sommarpratet kortare :) Men det är förvånansvärt skönt med nån som… vet hur man pratar rytmiskt. Jag kan inte hjälpa det men när nån pratar rytmiskt och rimmar på skånska så får jag liksom rysningar genom hela kroppen (av obehag). Men Emil Jensen är helt OK! Jag minns varför jag älskade honom när jag var sjutton, han är ju fyndig liksom! Let’s make fyndighet sexy again.

Men seriously, sluta håll på och ba: jag vill hylla den vanliga människan!! ”Inte kändisarna som skriver odödliga verk utan de som bara vill njuta av ännu en dag i sommarstugan.” ”Det som aldrig får några medaljer”, nej och varför får de inte det? Kanske för att ingen bryr sig ett skit. Han tar som exempel, hör och häpna, en GYMNASIELÄRARE som älskar sitt ämne, hen startar inga revolutioner men är älskvärd ändå, man ba jahapp, jo ja några älskar honom säkert men vem bryr sig. Även Bingo Rimér står väl och steker nån jävla flintastek till sina barn en tisdag eller vad det kan vara, är han älskvärd för det?

Förresten varför blir skåningar aldrig kända på riktigt utan bara lite halvkända, fast i Skåne blir de såklart en älskad kulturpersonlighet men de slår aldrig igenom riktigt brett?? Jag tycker det är oroväckande och fel!

P.s. Emil Jensens sommarprat är riktat mot hans döda syster men det gör inget för han pratar inte så mycket om själva döden. Även om det är oroväckande att hon hade hypokondri innan hon blev sjuk för det betyder att det inte hjälper mot riktig sjukdom att ha hypokondri, man kan så att säga inte minska chansen för cancer genom att tänka massa på cancer och det är synd tycker jag. Det var samma sak i Annika Lantz sommarprat, hon hade varit rädd för cancer hela livet och sen fick hon det.

Och vem har vi här om inte Emilia Lind?

Emilia Lind krans

Emilia Lind, lyssnarnas sommarvärd. Kan inte låta bli att tänka på den där låten om lilla söta fröken Cecilia Lind.

Först och främst: är det helt sjukt att recensera detta sommarprat, lite som att skriva om ett uppträdande i Småstjärnorna eller såga en bok som är utgiven på eget förlag? Eftersom hon inte är nån offentlig person utan blivit framröstad. (Man spelar in 15 min hur man vill att ens sommarprat ska vara på Sveriges Radios telefonsvarare sen får lyssnarna rösta, vet dock ej hur det går till för jag är lyssnare men ingen har sagt till mig hur man röstar??? Kränkt). Jag ska försöka vara respektfull. Läs hela följande stycke helt gravallvarligt. Oj oj oj vad det här var sorgligt. Det handlar om att Emilias mamma dog när hon var 16 år (Emilia var det alltså). Hon var en vanlig 16åring som ville bli fotbollsproffs, hittade till och med på en egen fotbollslåt som gick ”Fotboll fotboll fotboll i mitt hjärta”. Det framgår inte hur gammal hon är nu men hon verkar ha sånt perspektiv på sitt liv, blir lite avundsjuk på det, typ veta att man är en ”envis ung tjej”, bara veta det om sig själv, vilken ynnest. Tyckte dock det var så märkligt när hon åkte på fotbollsläger och fick veta att hennes mamma dött, för då sa kompisens mamma: Emilia kom! och så gick de till stranden. Där stod tränaren och tittade ut över havet, och helt plötsligt dök det upp en präst. Alltså jag har aldrig fått ett dödsbesked (peppar peppar ta i trä!!), men är det såhär iscensatt att nån tar en till en vacker plats och där står nån med ryggen emot och stirrar i fjärran och sen kommer en präst gåendes?

Thank God så har Emilia blivit en bra person trots detta tragiska. Det hon vill med sitt sommarprat är inte att få medlidande utan visa att det går att lyckas. Pga sin styrka så fick hon så pass bra betyg att hon kunde komma in på socionomprogrammet. Där studerar hon nu, i Umeå, eller Ume som de säger där uppe. Och fotbollskarriären? Nej den blev det ingenting med, men vad gör väl det när man bor i Umeå och studerar på socionomprogrammet.

Aja, värdig Lyssnarnas Sommarvärd tycker jag faktiskt! Men jag måste komma ihåg att rösta nästa år i denna viktiga tävling! Note to self.

Sist men inte minst: Sakine Madon

Sakine Madon.

Som Mona Lisa har sitt leende, så döljer också du en hemlighet! Eller?

Sakine Madons sommarprat handlar ungefär om att hon flydde från Turkiet som femåring och att hon är uppväxt i en vänsterfamilj, och att hon trots detta inte vänster utan värsta liberal, typ lite busigt. Hon tycker att Lars Vilks är modig och gillar inte identitetspolitik. Hon berättar när hon sökte jobb och nån sa ”du är som ett kinderägg – invandrare, ung och tjej”, liksom inte så kul att reduceras till det fast samtidigt bra för henne att hon fick jobb.

Bonuspoäng får Sakine Madon för att hennes sommarprat varken är snyft- eller framgångshistoria, utan mest bara jag tycker såhär och såhär, här har ni en låt, här har ni en till låt, här är en åsikt till, sen slut. Behagligt att inte få en persons största trauman levererade och behöva förhålla sig till hela tiden.

Nej nu får ni sluta sitta vid internet och gå ut i sommaren istället, den försvinner fort!! Snart är hösten här. Gud vad jag skulle vilja skriva ett sånt somrigt nyhetsbrev nån gång, eller hålla ett skolavslutningstal och ba: nu har ni varit duktiga hela terminen och nu står sommaren för dörren bla bla bla, det vore kul tycker jag.

 

//Anna

Svante Allmungs 5:23 26 Jul 2016

Sommarens stora rapbubblare är Floyd, Atlantas nästa autotunefiltrerade rapexport som dominerar Soundclouds flöden.

Det tåls att upprepa, Atlanta är raps kanske mest potenta stad när det kommer till skapelsen av medryckande traphits. Från den nyligen frisläppta frälsare Gucci Mane till alla hans apostlar som Young Thug och Future, listan av rappare med en talang för autotune, perfekt klingande refränger och råa gatuberättelser kan göras lång. Och även ifall Guwops återkomst med ett nytt album är stadens huvudsakliga fokus just nu så har vi samtidigt en rad unga talanger redo för rampljuset, och en av dem råkar vara Floyd.

Visst, associationerna namnet väcker är kanske lite mer grundade i rockgenren, vilket egentligen är rätt logiskt då Floyd för sig likt en rockstjärna på sina låtar. Hans portfolio är kanske inte den djupaste men på bara några låtar har redan lyckats etablera en påtaglig självsäkerhet i det han gör. För de bekanta med kollektivet Keyworld – som Floyd är en del av – kommer detta knappast som en överraskning då rapparen backas upp av ett gäng begåvade producenter.

Den hittills största hiten som finns att finna på Floyds Soundcloud är Be Us, en tv-spelssamplande och basskickande banger i alla dess bemärkelser, vars kristalglimrande potential är uppenbar då den på bara en månad har lyckats samla på sig över 100 000 spelningar. Under de två senaste veckorna har han följt upp denna succé med den ljudande pengaoden Money – självklart namn där – och dancehallinfluerade Attention, en kärlekshistoria med en ljudbild vars soundcloudinramning skulle kunna göra den till Floyds nästa repostbomb.

Trenden är uppenbar, Floyd kommer snart lämna internets bekvämlighet för större scener, se till att du befinner dig där då.

https://soundcloud.com/16yrold/money

 

Divalicious 3:01 01 Jun 2016

yas

Detta är det jag gör på dagarna när jag inte jobbar, spenderar timmar på att sminka mig. Det har blivit mitt sätt att fly verkligheten, så skönt att bara testa läppstift och välja ögonskuggor och inget annat för en stund. Och på tal om smink jag tänkte svara på några smink relaterade frågor här som jag har tagit från Olivias senaste yt-video, och yes sjävklart måste ni titta på den!!  *rooting för svarta tjejer att ta över den svenska youtube världen!!*  Ja, jag kanske jag tog fram min systemkamera som jag inte har använt på 4 år?? för denna post

1.Vilken är den äldsta produkten i din sminkkollektion?

Tror det är detta anti-shine pudert från The Balm, har nog haft det i två år?? sorry skin …

DSC_0015

2. Vilken är den nyaste produkten i din sminkkollektion? 

Denna babe från The Balm, är redo för att se ut som en glazed donout in da sunlight.

DSC_00330

3. Vilket steg hoppar du över i din sminkrutin?

Mina ögonbryn för det mesta, kan inte hantera de.

4. Om du fick skapa en egen sminkprodukt, vad skulle du skapa då?

Läppstift lätt!! Hade varit så kul att hitta på en ny nyans eller bara skapa den perfekta nude läppstiftet för mig/andra svarta tjejer för jag har fortfarande inte lyckats hitta en som passar mig.

5. Vilket är ditt absoluta favoritsteg i din sminkrutin?

Ögonskugga!! Tycker det är sååååå avslappnade och kul att blanda samt testa olika ögonskuggor. Mitt mål 2016 är helt ärligt att bemästra konsten av att applicera ögonskuggor.  Tycker också om att contour:a ansiktet, så himla tillfredställande att se mina icke-existerande käkben komma till liv.

6. Vad har du mest av i din sminkkollektion?

Läppstift och läppennor, jag ÄLSKAR läppstift även om jag inte använder det jätte ofta.

DSC_0043

7. Vad har du minst av i din sminkkollektion?

Foundation, har bara en som jag aldrig använder för den för ljus :/

8. Vilken är din favoritsminkborste?

Dessa två, Buffing brush från Real technique som jag applicerar min BB-cream med, får en ganska bra flawless finish när jag använder den. Den andra är Cream cheeck från Zoeva och den använder jag för min contouring (jajajaa vet att det inte är ett ord), säger bara detta: DEN ÄR LIVEEEEET.

DSC_0050

9. Vilket är ditt favoritsminkmärke?

Tror faktiskt inte jag har ett ?? Kanske Mac för det var första sminkmärket som jag kom i kontakt med som hade basprodukter som passar min hudfärg samt att jag gillar deras läppstift och läppennor. Kan vi även ägna en minut och uppskatta hur BRA fix+ är?!?!

10. Vad vill du ha härnäst i din sminkkollektion?

Hmmm inte mycket, bara the laura mercier translucent loose setting powder, urban decay eyeshadow primer och några ögonskuggor från makeup geek.

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Jenny Nordlander 12:02 07 Mar 2016

Screen Shot 2016-03-07 at 12.15.53
Magnus Wennmans fantastiska bild ”Där barnen sover” som fick pris som Årets bild.

Tidigare i år skrev jag, och många med mig, upprört om hur 14 av 16 nominerade till Stora Journalistpriset för 2015 är män. Mönstret upprepar sig nu i en mycket närliggande bransch.

På lördagen delades priserna för Årets bild 2016 ut. 29 personer var nominerade i olika kategorier. Av de är fyra kvinnor. 4 av 29. Inte mycket bättre än 2 av 16.

Precis som i fallet med Stora Journalistpriset säger det här inte bara något om själva priset utan om hela branschen och vilka som får jobba som fotografer.

NOMINERADE:
Christian Andersson, Apelöga
Urban Andersson, Aftonbladet
José Figueroa, Frilans
Pi Frisk, Frilans / Svenska Dagbladet
Jeppe Gustafsson, Frilans / Östgöta Correspondenten
Niclas Hammarström, Frilans / Aftonbladet / Kontinent
Anders Hansson, Dagens Nyheter / Kontinent
Paul Hansen, Dagens Nyheter
Christoffer Hjalmarsson, Frilans / Expressen
Lotta Härdelin, Dagens Nyheter
Nikolai Jakobsen, Frilans / Aftonbladet
Pavel Koubek, Icon Photography
Joel Marklund, Bildbyrån
Stefan Mattsson, Aftonbladet
Jack Mikrut, Dagens Industri
Clément Morin, Frilans / Kontinent
Bosse Nilsson, Kristianstadsbladet
Daniel Nilsson, Frilans / Dagens Nyheter
Nils Petter Nilsson, Frilans / Expressen
Tomas Ohlsson, Frilans
Pontus Orre, Frilans / Aftonbladet
Erik Simander, Nordens Fotoskola
Åsa Sjöström, Frilans
Ludvig Thunman, Bildbyrån
Roger Turesson, Dagens Nyheter
Viktor Wallström, Frilans / Rockfoto
Magnus Wennman, Aftonbladet
Frida Winter, Frilans
Axel Öberg, Frilans

VINNARE:
Nyhetsbild Sverige
1:a pris Anders Hansson, Dagens Nyheter
2:a pris Urban Andersson, Aftonbladet
3:e pris Bosse Nilsson, Kristianstadsbladet

Vardagsliv Sverige
1:a pris Frida Winter, Frilans
2:a pris Christoffer Hjalmarsson, Frilans / Expressen
3:e pris Pavel Koubek, Icon Photography

Bildreportage Sverige
1:a pris Erik Simander, Student (Nordens Fotoskola)
2:a pris José Figueroa, Frilans
3:a pris Tomas Ohlsson, Frilans

Nyhetsbild Utland
1:a pris Anders Hansson, Dagens Nyheter
2:a pris Roger Turesson, Dagens Nyheter
3:e pris Nikolai Jakobsen, Frilans / Aftonbladet

Vardagsbild Utland
1:a pris Paul Hansen, Dagens Nyheter
2:a pris Axel Öberg, Frilans / Expressen
3:e pris Lotta Härdelin, Dagens Nyheter

Bildreportage Utland
1:a pris Magnus Wennman, Aftonbladet
2:a pris Anders Hansson, Dagens Nyheter / Kontinent
3:e pris Niclas Hammarström, Frilans / Aftonbladet

Porträtt
1:a pris Magnus Wennman, Aftonbladet
2:a pris Åsa Sjöström, Frilans
3:e pris Pi Frisk, Frilans / Svenska Dagbladet

Porträttserie
1:a pris Magnus Wennman, Aftonbladet
2:a pris Magnus Wennman, Aftonbladet
3:e pris Magnus Wennman, Aftonbladet

Sportbild
1:a pris Ludvig Thunman, Bildbyrån
2:a pris Joel Marklund, Bildbyrån
3:e pris Jeppe Gustafsson, Frilans / Östgöta Correspondenten

Sportreportage
1:a pris Jack Mikrut, Dagens Industri
2:a pris Nils Petter Nilsson, Frilans / Expressen
3:e pris Pontus Orre, Frilans / Aftonbladet

Multimedia
1:a pris Magnus Wennman, Aftonbladet
2:a pris Stefan Mattsson, Aftonbladet
3:e pris Clement Morin, Frilans / Kontinent

Kultur/Nöje
1:a pris Viktor Wallström, Frilans / Rockfoto
2:a pris Daniel Nilsson, Frilans / Dagens Nyheter
3:e pris Paul Hansen, Dagens Nyheter

Årets Fotograf
Anders Hansson, Dagens Nyheter

Årets Bild
Magnus Wennman, Aftonbladet

Årets Rookie
Erik Simander, Student (Nordens Fotoskola)

Årets Humor
Christian Andersson, Apelöga

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons