Hanapee 1:03 18 Aug 2017


Klev upp 03:50 och så vips 6 timmar senare var vi framme vid Playa De Palma! Världens turistställe men bor jättebra och har redan klämt två ööööööl.

Ska försöka googla rätt på en VETTIG restaurang här i området (mottar gärna förslag) men antar att det får bli nån slags fryst hamburgare eller överkokt pasta bolognese… i morrn gör vi Palma city! Nu måste jag smörja mig igen för tror jag redan bränt öronen :-( 

Puss alla 

Bloggbevakning 11:00 18 Aug 2017

Blondinbella:

Bara så att jag förstår det hela rätt?
Bellas tighta schema i Paris gick alltså ut på att åma omkring framför Eiffeltornet och sen att gå på spa?
Allt medan assistent-Emma rasslar efter och filmar Bellas hysteriska ”HIIIIII GUUUUUYS!?”
Hur den här människan hinner med att vara head of business and development eller vad hennes titel nu är och samtidigt filma Bellas varje steg, packa upp hennes kläder och sätta ihop små outfits av sponsrade kläder är för mig en gåta. Där kan man snacka om tight schema…

Pelle Tamleht 10:34 18 Aug 2017

I nästa vecka öppnar H&M:s supernya koncept Arket sin första butik, i London på Regent Street. Till Sverige kommer den nya kedjan först i vår, men man kommer att kunna handla på nätet från och med den 25 augusti.

Sortimentet består av kläder för män, kvinnor och barn tillsammans med inredning och varje butik kommer att ha ett café. Det råder dock ingen tvivel om vad som mest fångade min uppmärksamhet. 573005-200 kommer snart att ha ett nytt hem.

Kristin Zetterlund 9:07 17 Aug 2017

Kvällen innan bröllopet i Italien bar jag en ny klänning från COS som jag fyndat på halva priset!!! Jag har faktiskt inte handlat där på ett bra tag men så gled jag in där en dag i somras och chockades till av goda grejer. Och guess what: allt på rea???? Det händer ju aldrIG att prick allt man vill ha i en butik dessutom är på rea. Unheard of?!

Tyvärr verkar inte klänningen finnas kvar längre, men den kändes ändå rätt o-COSig pga så pass party ändå. Jättesvårt att göra de fina detaljerna rättvisa på bild men jag gjorde så godt jag kunde med en liten iPhone! Skorna från H&M verkar också vara slut och väskan är en gammel en från YSL. Halsbandet är från Jane Koenig och mitt glow är en blandning av svett och bra jävla smink!

Julia Gummesson 5:11 17 Aug 2017

Varje gång jag dricker sangria upplever jag det som en hyllning till mitt sextonåriga jag. Not a girl, not yet a women som Britney skulle formulerat det, och dryckesvalet – de gånger valet överhuvudtaget fanns – landade naturligtvis på en kanna vin pumpad med socker- och fruktsterioder. Rödvinsangrian må (för det mesta) tillhöra mitt förflutna, men nu är vi i mitten av augusti och det är dessutom fredag imorgon, så det är inte mer än rimligt att vi alla utökar sangriarepertoaren med en extra somrig variant gjord på rosévin, rabarber och jordgubb.

Det finns något en måste ta ställning till när det gäller att blanda till en sån här anrättning, och det är huruvida man accepterar grumlighet eller inte. Jag personligen gör det, uppskattar det till och med, men vi är ju inte alla av samma skrot och korn. De som är kräsna i frågan gör bäst i att koka en sirap på rabarber och jordgubb (detta recept är tjänligt, men släng i en kanelstång också while you’re at it), medan vi andra lite mer jordnära individer håller oss till puré-approachen. Det är också just där, i purén, vi tar avstamp nu när det nalkas recept.

1. Börja med att rensa och skära sådär fyra rabarberstjälkar i bitar. Lägg i en kastrull tillsammans med några ansade och delade jordgubbar, ett par-tre stycken räcker men ta så många du vill så länge du passar dig för att övermanna rabarbersmaken. Lägg till 1,5 dl strösocker och en kanelstång. Det kan behövas mer eller mindre socker beroende på rabarbernas syra, men sött är gött i detta fall. Låt bubbla på medelvärme i femton minuter.


2. Du bör då finna dig stirrandes ner i något som liknar det på bilden ovan. Plocka nu ut kanelstången och fös ner rabarberkoket i en mixer (eller använd mixerstav). Häll i lite vatten eller limejuice för att få fart på puréandet, och ge inte upp förrän du har en slät sörja.

3. Eftersom min plan var att ta med alltsammans till en god vän och blanda min rosésangria där packade jag ner min puré i en pålitlig gammal burk, och det är förresten en bra idé oavsett om du ska frakta den eller inte – du kommer nämligen förmodligen få lite över som du kan ställa i kylen och äta på havregrynsgröt följande morgonen.

Men nu till det verkligt viktiga: sangriamonteringen. Välj en kanna du gillar och häll i en hel flaska av ditt föredragna rosévin. Komplettera med runt en deciliter av din rabarber- och jordgubbspuré, släng i några isbitar och ordentligt med jordgubbar, eventuellt en kanelstång och, om du tillsatte limejuice i puréfasen, ett gäng limeskivor.

Nå, detta må vara den perfekta sommardrinken, men det betyder tyvärr inte (förutsatt att du inte använde dig av sirapsmetoden) att det är den perfekta emulsionen. Nej, denna drink kräver ett omrörningsverktyg, något som lyckligtvis betyder att du får användning för eventuella överblivna rabarberstänger – de kommer dig gladerligen till undsättning om du kallar på dem.

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Nu återstår bara att låta din vän hälla upp i lämpliga glas och för dig att ta dig en näve chips i ena handen och ditt glas i den andra, och så avnjuter ni denna hyllning till livet, sommaren och den inre sextonåringen.

/Slaktarn

Vad blir det för rap? 4:11 13 Aug 2017

 

Ännu ett avsnitt inspelat i Sannas sovalkov, där Petter och Sanna tvingas sitta med sina ansikten obehagligt nära varandra under hela inspelningen. Massa ny bra rap, lite om Meek Mills nya album, och en liten utläggning om soundcloudrappare från Petter, som kanske eller kanske inte bara var en ursäkt för att få spela en jättegammal Gucci Mane-låt.

Whatever?! xoxo

Podcastavsnittet från NYT Popcast som vi nämner i avsnittet hittar ni här.

Lyssna i din podcast-app eller rakt HÄR:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)


Sånger från avsnittet:

  1. Trick Daddy & Trina feat. Ali Coyote – Smooth Sailing
  2. Z.e – Caramel
  3. Quavo feat. Remy Ma & O.T. Genasis – Push it 2017
  4. Rawa – Dom runtomkring mig
  5. TEKA$HI69 ft. Famous Dex, Schlosser, DALYB – Zeta Zero 0.5
  6. Gucci Mane – Swing My Door
  7. Meek Mill – Left Hollywood
  8. Prospectt feat. 1WayFrank – Make A Play
  9. Young Scooter feat. Future – Can’t Play Around
  10. Payroll Giovanni feat. HBK & B Ryan – How we move it
  11. Lamix feat. Mwuana, Jireel, Blizzy & Elias – Hey Baby Remix

SPELLISTA, ALLA SÅNGER FRÅN ALLA AVSNITT:


Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Varför? Hur? Vad? Läs här.

Eller köp MERCH! Vi har en ny shop med nya sweatshirts, t-shirts och påsar i en hel del olika tryck! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

(Vi har lite gamla grejer på vbdfr.tictail.com också)

 S/O till vår redovisningsbyrå Åhnberg & Partners som fixa vår ekonomi!

We found Rihanna 5:08 11 Aug 2017

It’s not just any day, it’s Jennifer Rosales‘ birthday! She’s Rihanna’s personal assistent as well as one of her closest friends. As a navy I know her as the one who always makes Fenty laugh, which of course I love her for. As a stan, I’m a bit scared of her haha, but that’s ok.

Here’s a few (or many) favorite moments of friendship from her Instagram (if you’re a navy you follow, if not I’m happy to be at your service and tell you to start doing so today):

Who wore it best? 😜💃🏻 @badgalriri @valerianmovie #valerian #setlife🎥

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

#coachella2017 #stillgoing #happybirthdayrajad @badgalriri @mdollas11 @lora_arellano @the_aa

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

Another day at the office. #work @badgalriri @mdollas11

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

Happy birthday $chlumpa $chtoten!! Love you to the 🌛 and back! @badgalriri #weneverstoplaughing #antibirthday #28turnup

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

TROW it's all the way back mel! 😜 @mdollas11 @badgalriri #circa2009

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

Livin' la vida loca @mdollas11 @badgalriri #Barbados

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

Mojito life. #Cuba @yusefhairnyc @badgalriri @ciarrap

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

Last nights recap …. Always a good time @badgalriri #coachella

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

#TBT when @ciarrap was killin' the jawline game

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

TURTLE POWER!! @badgalriri @mdollas11 @sonyabens

A post shared by Jennifer Rosales (@jennnrosales) on

My biological dad would have turned 70 today, had he been alive, so here’s a happy bday for him as well. *cheers*

Simon Strand 5:48 10 Aug 2017

I min senaste bok, Drömmen om Nederländerna, får man följa en vanlig svensk grabb i ung vuxen ålder som har en dröm: att flytta till Nederländerna. Sverige är ett bra land, absolut, men samtidigt är det något som skaver. Han kommer inte ifrån den provinsiella känslan av att bo här, den förföljer honom ständigt. Småaktigheten, avståndet mellan människor, de långa geografiska avstånden inom landet, det långa avståndet till Västeuropas mest pulserande delar. Och Danmark är för bullrigt. Det är som de säger, anser han, att i varje svensk bor en polis och i varje dansk bor en tjuv. Och Tyskland är för tyskt, och Frankrike för franskt; de är helt enkelt för svåra länder att bli en del av, att uppgå och ingå i. Den flamländska delen av Belgien? Kanske. Men det man ändå älskar med Sverige är funktionalismen, och Belgien är tyvärr inget fungerande land. De flesta andra länder kan omedelbart avfärdas av lätt insedda, men olika, skäl. Så han drömmer om Nederländerna. Fucking Nederländerna. En dag ska han flytta dit. Han säger som Harvey Specter i Suits: ”I don’t have dreams, I have plans”. Men någonstans är det ändå inte riktigt sant. Han har svårt att komma till skott, och avståndet mellan verkligheten och drömmen omsätts inte i en tydlig plan, utan i en gnagande ångest. Åtminstone till en början. Att flytta till Nederländerna blir till en kamp, och en serie mycket viktiga beslut måste fattas för att det ska kunna bli möjligt. Kampen får man följa i boken, ända till det eventuella flyttlasset. Drömmen om Nederländerna är en bok om att bryta upp, om att varje geografisk resa föregås av en psykologisk, och om att ta makten över sitt varande.

Och vad som är särskilt roligt är detta: boken ska bli film! Underbart. En fantastisk känsla!

Divalicious 10:08 17 Jul 2017

Jag vet hur svårt det har varit. Att du skulle komma så långt som du har gjort nu fanns inte i dina tankar. Du har legat alldeles för många gånger i fosterställning, gråten i halsen, armarna runt om dig själv medan tankarna spökade. Alldeles för många gånger för att du skulle börja tvivla på allt. Alldeles för många gånger för att vela försvinna och sluta existera. Och varje gång krympte ditt hjärta lite mer och en del av dig försvann. ” Jag vill inte leva’’ har du tänkt hundratals gånger. ’’Kommer jag överleva detta?’’ Ja du har överlevt hittills. Om, och om. Det gör du alltid.

Förlåt. För att jag tvivla på dig. Inte trodde på dig. Förlåt till den 10åriga du, som grät sig till sömns varje natt och trodde allt var hennes fel. Förlåt till den 15åriga för att jag inte tog hand om dig. Förlåt till den 19åriga du, för att spenderade timmar, dagar och mängder på att hata varenda del av dig. Förlåt att jag var grym mot dig, för att jag försökte dämpa ner dig, trycka in dig i en mall, för att jag försökte tysta ner dig. Förlåt. För att jag inte fanns där för dig. För att jag inte trodde på dig. Jag borde ha skyddat dig. Älskat dig.

 

Det har tagit dig allt att börja läka. Så jag tackar dig. För ditt mod. Tack för din styrka men också din svaghet. För att du vågar och tillåter dig att känna trots att du mest vill slippa. För att du låter dig falla, misslyckas och lyckas. Tack för alla gånger du tvingade dig själv att göra saker du tyckt var jobbiga, tack för de gångerna du lät dig slippa det jobbiga. Tack för att du alltid söker kunskap och försöker utvecklas. TACK FÖR ATT DU GER UPP IBLAND OCH TACK FÖR ATT DU INTE GER UPP FÖR DET MESTA. Du är min hjälte.

Var inte hård mot dig själv, det gör inget om du inte når dina mål idag. Du har morgondagen. Skratta mer, du har det vackraste leendet jag sett. Våga drömma och dröm stort. Jag är så så så stolt över dig. Överrösta dig själv med snälla tankar. Unna dig då och då med sådant som gör dig glad. Omringa dig med människor som får dig att känna dig trygg. Jag har sett dig utvecklas och blomma ut till denna otroligt omtänksamma, starka och kloka personen och jag kan inte vara annat än stolt. Tillåt dig själv att läka, att älskas och älska andra. Låt inte din rädsla för misslyckande stoppa dig, gör allt du vill göra. Jag tror på dig, vi kommer komma långt. Din resa är inte över. Du har en lång väg att gå men jag vet att det inte skrämmer dig längre. Du kommer vara okej.

Festivalbloggen 4:05 16 Jul 2017


Har ni hört? Nu går det att vinna en extremt lyxig resa till Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti, och den där festivalen som pågår samtidigt.

Våra vänner på Opel lånar ut tre exemplar av nya Opel Adam, som tre vinnare plus varsin vän får använda till att göra en roadtrip mellan Stockholm och Göteborg den 10 augusti. De som vinner får dessutom ta med sig en person var, och får bo i dubbelrum på Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti. Och får biljetter till en festival som äger rum samtidigt. Och får åka med Nöjesguidens tåg tillbaka till Stockholm. Galet bra tävling.

Gå in här och tävla.

Jenny Nordlander 10:48 03 Jul 2017

I Aftonbladet publiceras idag en debattartikel med anledning av NMR:s närvaro i Almedalen. Den är undertecknad av 73 debattörer och den är mycket bra. Läs!

Det finns en naiv tro att just rasism bekämpas bäst med ett öppet samtal, men av historien har vi lärt att det inte är så. Rasism har mycket lite med logiskt tänkande att göra – och kan därför inte bekämpas genom logiska resonemang. Rasismen vinner på att synas, och framförallt på att normaliseras.”

Amanda Mann 11:51 08 Jun 2017

Mitt hjärta värker.

Det känns overkligt att du inte längre finns med oss. Så orättvist.

Allt du kämpat med, allt och alla du kämpat för.

Aldrig har jag träffat en människa så varm, så osjälvisk, så genuint omtänksam.

Tack för allt ditt stöd. Tack för all den kärlek du gett mig.

Vila i frid, min vän.

Dig glömmer vi aldrig.

<3

Livets ord 11:05 30 May 2017

Här kommer ett lite pretentiöst inlägg.

Om jag var tvungen att välja mellan att bli blind och att bli döv skulle jag välja det förra. Det skulle verkligen suga att inte kunna skriva. Men att inte kunna höra hade varit värre, eftersom det då vore omöjligt att uppleva musik.

Språk och musik har förvisso stora likheter (musik är en form av språk kan man väl säga). Det är inte bara det att bägge konsterna är stimulerande och kreativa, och befriande eftersom det finns regler, men man kan också välja att skita i reglerna, typ, jag lägger in ett A-ackord i en låt som går i C, som i och för sig är en rätt trist tonart, nåväl, eller, dom säger att man inte får ha för många bisatser, det är säkert officiellt sett för många kommatecken i den här meningen, men man kan om man vill, vem ska stoppa mig liksom, och vilka är ens ”dom”?

Det finns fler likheter. Ord behöver inte betyda det de officiellt ska betyda. Detta faktum är både befriande och ger upphov till ångest. Säg att en vän till dig uttalar följande mening: ”Jag har saknar dig”.  Vad betyder det? Att hon satt på en uteservering förra veckan och kom på att det vore trevligt om du vore där och kunde bjussa på en bärs? Kanske är det bara en ren artighetsfras, totalt tom på mening, något man säger för att vara snäll? Eller är det så att hon grät hela vägen hem på tunnelbanan sist ni sågs eftersom hon visste att hon inte skulle få se dig på ett bra tag?

Ingen vet med säkerhet. Orden är ju till för att vi ska kommunicera med varandra, men eftersom det inte går att med fasthet klargöra deras exakta betydelse – varje försök kommer att leda till en så kallad infinit regress, det vill säga, det enda sätt vi kan förklara orden är genom att använda andra ord, som då drabbas av samma problem – är vi för alltid fast i en evig semantisk gissningslek. Och ja, ”vi kommunicerar till största del med kroppsspråket”. Men det gör inte saken bättre, snarare tvärtom.

Precis som med harmonier, melodier och rytmer kan ordens innehåll vara något annat än formen. Men de låtsas ju inte vara det. Därav irritationen. Någon tycker säkert att just det är det fina, men jag skulle som sagt hellre vara blind.

Musik kan förmedla det orden inte kan. Det är en sann klyscha. Exakt VAD detta är går ju så klart inte att beskriva. Musik är ju en rätt abstrakt grej egentligen. Definitionen är ”systematiskt ordnade ljud”. Och det är ju bara… En syntslinga. En körstämma. Ett gitarrsolo. En ackordföljd. Ett hårt trumbeat. Som förstärker och förklarar. Det är det enda som till hundra procent kan beskriva.

Break the Internet 11:33 24 May 2017

Jahopp… Det var ju tråkigt att min karriär som komiker skulle ta slut såhär. Jag kan faktiskt lika gärna lägga ner nu när jag sett en mås som dansar till Maniac, för jag kommer ändå aldrig kunna skapa något roligare själv.

 

Tack måsen, för ingenting. Du har förstört min karriär. Hoppas du är nöjd.

/C. Fågelborg.

Marcus Berggren 3:33 19 May 2017

Vaknade tidigt. Så tidigt att världen inte fanns. Jag reste mig upp som i ett töcken; en haschdimma av det östmarokanska slaget. Materia fanns inte. Allt var bara ludd. Tittade ner och såg att jag inte hade några ben.

Skönt, har alltid hatat dom jävlarna. Långa och seniga, går aldrig dit man vill (krogen). Varenda dag står man där mitt ute i Judareskogen i Bromma och en storvuxen tant som heter Claire eller Clarion bussar sin kinesiska nakenkatter på en. Vilket jävla pli hon har på dom små elaka asen och man bara va i helvete jag skulle ju till Krukan och dricka bärs jävla benhelveten.

Ganska snart såg jag inte att jag inte hade några ben längre för jag hade inga ögon att se med. SÅ TIDIGT VAR DET. Skönt att vara ögonlös ändå… nu kan väl Stevie Wonder-miljonerna rulla in. När jag var ett barn i Kungälv på 90-talet fanns det en blind kille i hela kommunen. Han hette Tor och det ryktades om att han var smart. Jävligt smart. 250 decimaler in i pi-smart. Det sades att Mensa ringde honom för att kolla att deras facit verkligen stämde. Det fanns inga belägg för han intellektuella överhet. Förmodligen var han bara blind. Men vilken rockstjärna! Tor. En gud bland människor.

Tillbaka till min morgon: jag stapplade in i köket som tydligen fanns, tiden gick ju, fipplade mig fram till frysen och plockade upp 20 kg barkis. Det ska man alltid ha hemma anser jag. Stekte det i sina egna safter och när det luktade brandkår i hela grannsamfälligheten klädde jag på mig hud, hår, rökdon samt paraflax och gav mig ut för att mata änderna.
Jag mötte brevbäraren i trapphuset. High-fivade honom rakt in i väggen det lilla kioskmongot. Räkningar, räkningar, räkningar… vart är mina kärleksbrev? Tor fick säkert bara kärleksbrev. Synd att han inte kunde läsa dom.
Nu fanns världen: bussar, bar, slem och en man som heter Gösta som spelade bas i stans bästa stretjazz band på 80-talet. Hela hans kropp var ett jam. Uh vad det svängde. Han kanske bara hade problem med höften?
Tyvärr hade någon halalslaktat alla ankor. Hatar när det händer. Jag grät en skvätt ner i ett vattenglas och spädde på med medhavd ouzo och sen var jag redo för dagen.

Trevlig helg!!!

Tiffany Kronlöf 9:20 15 May 2017

Familjen Kaos, aka. Jag,Bianca och Thom har vart i Vasa i Finland i helgen och spelat på Wasa svenska teatern. Det var vårt första gig i Finland och det var så roligt! Det var fint att se att dom Finska feministerna tog emot oss med öppna armar! Här är lite bilder från uppträdandet!

Ljusdesign: Frank scenkonst. Foto: coolingar på Instagram. 






Tack Vasa och Tack alla som hjälpte oss sprida ordet! Utan er, ingen show! 🙌🙌🙌

PS. Vill du uppdatera dig på finska feminister? Kolla in dom här tunga bloggarna Blejk, fejt och fab! Eller Ideala Catariina jätteroliga och intressanta bloggar. Plus att det är bra att läsa vad feminister i våra grannländer håller på med, hålla sig uppdaterad och ta del av ett annat lands feminism. In och läs! 

KRAM

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Clara Henry 10:53 01 Feb 2017

HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

Michael Gill 11:53 08 Dec 2016

Gillsnack testar arbetslivet! Och den här gången utan den där jobbiga pappan…

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!