Annons
Annons
Hanapee 4:01 12 Feb 2016

  
Att vakna och käka frukost till utsikt som denna gör något för själen. Känner mig som ett slags…. Djur. Sen fick jag jordens mensvärk idag så sket i att åka skidor och spenderade istället tid på ”byn” med mitt eget fantastiska lilla sällskap! Fan vad kul jag hade! Gick och skämta på med mig själv som den tok man är! 

Nä, var jättetråkigt. Så jag åkte hem och duschade(?) och nu ska jag sminka mig jättelänge. Samtidigt som jag dricker vin. 

Blev tårögd nu pga så härlig syssla.

Greta Thurfjell 3:47 12 Feb 2016

”Is it too late to say sorry that I don’t know the song I’m Sorry by Justin Bieber?”

Jon Hamm visar klart och tydligt redan i videons första sekunder att han inte kan Justins mästerverk Sorry. ”Videon” being, närmare bestämt, detta hyllningsmedley som Vanity Fair har satt ihop med hjälp av ett gäng superstjärnor, skådespelare och artister. Och vilka superstjärnor de har bjudit in, hörni.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.57.14

Ärlig fråga: hur lyckas man ha på sig gubbkeps – objektivt det fulaste plagget genom tiderna – och fortfarande vara så instantly fuckable? Jon Hamm, du dödar mig. Fastän du inte ens vet att låten du reciterar heter Sorry.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.57.30

Ja, ni känner ju mig. Barnsligt förtjust i Iron Man, därför barnsligt förtjust i Colonel James Rhodes, även känd som Don Cheadle. Trots att han bara säger, med en allvarlig ögonbrynshöjning: ”At all my honesty”.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 14.59.56

Zosia Mamet, mer känd som den jobbigaste i Girls, Shoshanna, lyckas med konststycket att vara jobbig trots att hennes uppdrag består av att säga ”at forgiveness”! I världens allra mest markerade ögonbryn!

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 15.04.45

Elizabeth Moss! I jultröja! Underbara, underbara människa.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.58.05

Ännu en man älskar: Natasha Lyonne, Nicki i Orange Is The New Black, skrattar så mycket att hon knappt kan få ur sig refrängen ”Is it too late now to say sorry?”.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.58.11

Maya Rudolph!!! Tokig i henne. P.S. Fruktansvärt snyggt hår + läppstift. D.S.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.58.16

Nick Jonas! Har jacka på sig inomhus, always a douche move. Men har å andra sidan ett otroligt övertygande minspel – med tillhörande rödblöta ögon.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.58.33

En equally rödgråten Ellen Page lyckas allra bäst med gråtskaket på rösten av hela gänget.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.58.38

Gammal spaning, tack, jag vet, men när ska egentligen Chloë Sevigny skaffa en ”vuxen” stil. Alltså, jag undrar verkligen. När. Ska hon släppa rosetterna.

Skärmavbild 2016-02-12 kl. 13.59.02

Judd Apatow får avsluta hela spektaklet och gör det, inte helt oväntat, genom att vråla ut de sista raderna: ”Yeah I kno-o-ow that I let you down, and is it too late to say sorry now?”. Värdigt.

Jaha, det var dagens mysigaste på internet, tack för mig.

/er ”mysigast på internet”-korre, Greta

Pelle Tamleht 1:59 12 Feb 2016

dn-vs-fokus

DN går ut med att de ska utmana tidningen Fokus, genom att starta en helgbilaga som heter…håll i er…Fokus!

Screenshot 2016-02-12 13.59.21
Fokus svarar blixtsnabbt med att lansera det nya bakmagasinet Degens Nyheter, genom twitterkontot @degensnyheter.

Och folk frågar mig varför jag har valt att jobba i mediebranschen.

Frans 10:47 12 Feb 2016


Foto: Kanal 5

I förrgår så sändes äntligen avsnittet där Anna Book fick besök av Arga Snickaren. Redan nu en modern tv-klassiker, med så mycket gråt och kroppsvätskor att man skulle kunna bevattna Sydsudan en hel sommar. Jag som varit hemma hos Anna Book innan renoveringen, tycker dock inte att det var så fruktansvärt hemskt och vidrigt som tv-produktionen försökte få det till.

Arga snickaren går t.ex. till attack mot att Anna Book har stökiga garderober och källarförråd. Man ba wow!!! Ungefär som att Anna Book var ensam i hela världen med att ha oreda i sina förråd? Arga snickaren får det att låta som att Anna Book har begått ett krigsbrott och borde ställas till svars hos FN-tribunalen i Haag för att det är bristande framkomlighet i klädkammaren. Anna börjar såklart gråta, och Arga Snickaren får ett raseriutbrott på Annas 13-åriga son för att han har ”händerna i fickorna” och inte hjälper till. 13-åringar som brukar vara så arbetsvilliga och ansvarstagande i hemmet!

Man förstår snabbt att Anna har problem med att slänga saker. Det är egentligen det som är det största problemet. ”Hon är en hamster” som Arga Snickaren konstaterar. Alla förvaringsutrymmen i hemmet är överbelamrade med gamla löpsedlar och Allers-tidningar där Anna Book varit med i ett korsord. Jag kan faktiskt förstå det. Om jag var på omslaget av Allers så hade jag också velat spara det. Problemet är väl bara att hon har slängt in dem i en garderob och inte organiserat upp det från början.

Ett annat problem som löper som en röd tråd genom programmet är den dåliga ekonomin hos familjen Book Toledano. Tvättmaskin och torktumlare är sönder, elen är feldragen i badrummet (eluttaget är ihoplimmat med tejp) och i handfatet så har det varit en spricka sedan 2009 som inte har blivit fixad eftersom Robertos mamma dog precis när Anna Book skulle lyfta luren och ringa efter en hantverkare. ”DET ÄR SEX ÅR SEDAN!” vrålar Arga Snickaren, och Roberto säger att familjen befunnit sig ”i en svacka” sedan dess. Arga Snickaren påpekar att Anna Book inte är den enda personen i hela världen vars mamma har dött.

Anna mår stundtals väldigt dåligt i programmet. Hon säger själv att hon inte vill vara hemma i onödan, och får en ångestattack när hon går in i matsalen för att det är så fula stolar och ovälkomnande atmosfär. Ingen i familjen pratar med varandra. Allt är misär!

Men säg den ångest som inte går att ordna med nya köksluckor och en köksö!!!! Arga Snickaren stormar in med ett team av hantverkare från Tullinge, och fuskrenoverar köket genom att lackera befintliga luckor och slå ner en vägg för att skapa en köksö. Anna Book rensar förråden och slänger ett par gamla pjäxor. Starkt. Altanen blir inoljad och Anna gråter ännu mer, men den här gången är det av lycka!!!

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till programmet. Det kändes stundtals för privat, och nästan lite olustigt. Anna Book börjar storböla över sin döda mamma medan Arga Snickaren skriker på henne, och 1 meter bort står en hantverkare från Tullinge med minen ”vad fan är det som pågår?”. Det känns som att det mesta borde ha kunnat lösas bakom stängda dörrar.

Det var jättehärligt för Anna att få en köksö och lite mer ordning i källarförrådet, men jag ställer mig tveksam till familjeterapin med Arga Snickaren på bästa sändningstid. Jag är inte direkt någon moraltant, men det kändes konstigt att Kanal 5 gav Anna Book en ny torktumlare i utbyte mot att hon bölade lite.

 

Kristin Zetterlund 7:47 12 Feb 2016

Den här låten går ut till alla mina ladeez, vill att den ska tonsätta er fredag, helg OCH LIV! Just Fine med Mary J. Blige är en sån jävla klassiker som i alla fall jag nästan glömt bort tills jag såg ett gammalt avsnitt av Lip Sync Battle för ett tag sen där <3 Taraji P. Henson <3 och Terrence Howard från Empire gästade. Taraji uppträdde med denna och BROUGHT MARY OUT! Förstå att få dela scen med en så pass levande legend, ja jag hade också kaxat loss som hon gjorde efteråt.

Och låten i sig är typ definitionen av feel good mysig girl power lady anthem och vad bättre att lägga som soundtrack för sin helg!

Julia Gummesson 7:15 12 Feb 2016

Veckor kommer veckor går, förvirring och yrsel gällande omvärlden består. Här är några juveler ur den skattkista som är veckan som gått.

  1. Hur gör man den här tiden på året dräglig?
    Inte är det med superbär och råsaft på rödbeta i alla fall. Fram med folkölen och d-vitamintillskotten så är du snart i hamn.
    Skärmavbild 2016-02-12 kl. 00.29.05
  2. Att recensera en kokbok
    Längst bak i kokboken Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren.
    12722044_10153845344791405_915927742_n
  3. Äntligen!
    Det var inte bara jag som var taggad på semmeldagen, utan även en av de anställda på mitt lokala Ica.
    12735829_10153845344826405_292029211_n
  4. En grön och en röd
    Louisiana hot sauce i orginal- och jalapeñoutförande är stapelvaror hemma hos mig. De är goda, man vill äta de hela dagarna, och de kostar ungefär lika mycket som att skicka ett sms.
    12735904_10153845344786405_911058225_n
  5. Vegorätt har tryckt på mixerknappen för sista gången
    Någon uppmärksam kanske läste det jag skrev om att en minst sagt ansenlig andel av recepten i SVT:s omtalade nya matprogram Vegorätt kräver att man äger en mixer. Sista och fjärde avsnittet hade temat ”Smarriga juicer och goda snacks”. Det drog inte direkt ned procenten. Vi lämnar nu Vegorätt bakom oss, och tar med oss kunskapen att hela 28 av 32 recept ur programmet kräver mixer.
    Skärmavbild 2016-02-11 kl. 17.18.41
  6. Två kvistar i en tratt av plast
    Vad är det med världen egentligen. Varför är den så snål!? Där står man i butiken, glad i hågen över att ha beslutat att kvällens middag ska involvera en sås på äppelcider och dragon. Plötsligt finner man att man inte är så värst glad i hågen längre, för den rätt så dyra lilla krukan färsk dragon innehåller inte mycket av just dragonen. I ren rättshaveristisk anda blir det därför ingen sådan sås till middagen, det blir ALDRIG sås till middagen igen. I alla fall inte om den tvingar mig till sådan förnedrande tjugofyrakronorsunderkastelse.
    12735663_10153845344761405_562652833_n

Det var detta om detta. Vi ses en annan vecka.
/Slaktarn

 

Hej Sonja 10:10 11 Feb 2016

twittercitat från dagenJag avskyr att prata politik och debatter går jag helst kring och förbi om jag kan (ändå halkar jag in på såna ibland, huu). Jag har en vän som en gång kallade politisk debatt för ”smutsig syltburk som man inte vill stoppa fingrarna i” och det tycker jag var väldigt bra sagt.

Politik är en smutsig syltburk

Men nu när det luktar 30-tal i Europa så känner jag att det är ett extremt dåligt läge att inte prata och då tänker jag en hel del på till exempel ”oskyldiga” saker som tyvärr duggar rätt tätt omkring oss och som får allvarliga konsekvenser om det får stå oemotsagt.

Till exempel tänker  jag på all sortens ”oskyldiga” rasistskämt (tex skämt om att muslimer/flyktingar skulle vara en belastning/sämre/dummare/snålare/i vägen)

Varför är rasistskämt farliga?
– För att de är elaka, sårande och för att såna skämt bidrar till att avhumanisera och trivialisera självklart fullvärdiga människor och få dem att framstå som till exempel snåla, våldsamma och som icke fullvärdiga människor,  vilket i sin tur gör att vi inte reagerar på övergrepp som utförs mot dem på samma sätt som vi skulle göra om det gällde en i ”egna gruppen”. Och det, mina vänner, är katastrof.

Om du mot förmodan skulle ha missat att det pågår en avhumaniserng och svartmålning av till exempel ensamkommande flyktingpojkar och flyktingar i allmänhet (som är oroväckande långt gången) så kan det hända att dina ögon sitter djupt inne under armhålorna.

Invänd alltid på rasistskämt. Även när du anar att personen ifråga bara kommer att skratta åt dig, eller bli arg och kanske, ve och fasa, påstå att du saknar humor.

twittercitat från dagen
”Oskyldiga skämt” bidrar till detta.

Detsamma gäller blint delande av politisk rassepropaganda med bristfällig källa som  har en agenda att svartmåla människor som är mörkare i huden än till exempel jag.

Varför är politisk rassepropaganda farligt att dela?
– För att det är vansinne.

Källor till sådan propaganda kan vara till exempel avpixlat, fria tider och Mattias Karlssons (SD) facebook (Mattias Karlsson länkar gärna till etablerade medier, men han gör det ofta på ett sätt som subtilt eller helt öppet hetsar mot muslimer/flyktingar).

Informera personen som sprider sånt att det är vedervärdigt.


 

Alltså, minns ni när vi var små och man tyckte att nazisterna var helt dumma i huvudet och att deras anti jude-propaganda var så pinsamt genomskinlig, att man undrade hur i hela friden tyskarna kunde gå på en sån uppenbar svartmålning av ett helt folk?

Och nu så inser man precis hur det gick till och att vi i Sverige visar tydliga tecken på att vara exakt lika dumma huvudet som tyskarna var under sin mest genomdumma tid.

Så det verkar som att till och med vi som är konflikträdda mähän måste försöka prata mer än vad vi egentligen känner oss riktigt bekväma med. Att det springer omkring maskerade huliganer på våra gator som misshandlar random medmänniska på grund av ”han ser ut att komma från en annan kultur”  är katastrof. Det förstör och trasar sönder människor och relationer – på riktigt.

Hur är det för alla som känner sig i riskzonen för att bli utsatt för våldshuliganer?  Vad gör den här otryggheten med vuxna, deras barn, hela familjer? Hur känns det att inte veta om skolpersonal, grannar och bekanta tycker illa om en, om de kommer ge sig på en, ens barn, ens man, på grund av ens hudfärg?

Jag vet inte, för jag har aldrig behövt uppleva det, men det behövs ingen särskilt stor inlevelseförmåga för att komma fram till att otrygghet och osäkerhet skapar reaktioner som försämrar oddsen till att känna glädje i livet.

Vi har en plikt att se till att se till att alla ska känna sig så välkomna och trygga som möjligt.

 

bibelcitat jesaja 21:14-15

Och eftersom jag är kristen så ber jag gärna bön så fort det är nåt
Kära Gud. Hjälp mig att bidra till ett land som är tryggt för alla. Öppna mina ögon för orättvisor och ge mig mod att påverka. Hjälp oss att se människor så som du ser människor, och hjälp oss att se vad som är gott. I Jesu namn, Amen.

Lästips: ”Någons barndom pågår här” (Andrev Walden, Café)

Svante Allmungs 1:49 11 Feb 2016

I Stockholms stad är kanske asfalten blöt och täckt av grus. Men i den mytomspunna värld Yemi har byggt upp, den vi alla känner vid namnet Neostockholm, tycks snön aldrig smälta. Luften är där evigt tung och har gjort rapparen kall inombords förklarar han på sin nya låt, passande nog betitlad Kall, där han kämpar genom efterdyningarna av ett förlorat förhållande.

Sen länge har jag längtat efter en rappare med förmågan att applicera den svenska ängsligheten på ett beat och ge vinterdepressionen en hymn. Med Yemi har nu väntan nått sitt slut, när han flowandes över en egen produktion av melankoliskt klingande synthtoner ger oss en inblick i ett svenskt överfruset helvete. För ibland verkar kärlek vara något ackompanjerat av demoner, men en ångerfull Yemi fruktar dem inte. Det enda rapparen fruktar är kylan han själv bär på som gör honom för evigt icy, med konsekvensen att närkontakt kan leda till frostskador.

Som en del av gruppen Europa Gang – bestående av han själv samt vännerna Busu och Teo Sweden – hämtar Yemi, till skillnad från många andra rappare, inte sin inspiration från västerut bortom Atlanten. Den egensinniga gruppen siktar istället söderut och tillbaka i tiden till det industriosande 90-talets mest hypnotiska eurodance-musik.

Uppgivenheten den senaste singeln speglar ekar dock för mig personligen ännu längre tillbaka, till den franska coldwave-vågen under 70-talet – passande namn, inte sant? Och när synthmelodier påminner en själv om sorg och ångestladdade svek kan jag inte hjälpa och känna att detta är hur Asylum Party hade låtit med traptrummor, helt enkelt sjukt bra om något smärtsamt.

En iskall låt kräver en iskall musikvideo och än en gång står Natan Gullström för regin när dansaren Evelina Jacobson Potenciano gör comeback – efter en storslagen insats i Fenix-videon – för att här försöka vinna uppmärksamheten av en tjej lika kylig som Yemi. Något av en dragningskraft gör att de två inte kan slita sig ifrån varandra hur mycket de än försöker, men som alla fans av tonåriga såpoperor vet så är det dömt att misslyckas, dock fångar de två skådespelarna den hjärtebristande känslan perfekt om än något dramatiskt.

Låtens huvudperson glider samtidigt ensam genom snöpulserande landskap för att sedan sluta upp själv i en neonbländande loge – med ett par Gucci goggles kring sitt huvud som om han vore Sveriges DJ Nate – fortfarande ledsen för allt. Vemodet är påtagligt och bland de lila ljusen ger musikvideon låtens tårögda essens en axel att luta sig mot medan tårarna porlar.

Huruvida Yemi fryser idag eller ej så vill jag bara passa på och säga att värmen kommer till slut, det är i alla fall vad jag brukar få höra. Med det sagt får låten gärna slå an på mina ömmaste känsloband när den vill, för ibland kan det vara lite befriande att känna sig kall.

Foliant 11:51 11 Feb 2016

potter2

Ni har väl inte missat den senaste nyheten, i sommar, den 31a juli kommer en ny Harry Potter bok!

Boken som har fått titeln Harry Potter and the Cursed Child utspelar sig 19 år efter att den senaste tog slut. Boken är baserad på en pjäs med samma namn.

Harry, nu 40 år, jobbar hårt på ministeriet, har 3 barn och är gift med Ginny och boken sägs handla om hans försök att uppfostra sonen.

Jag älskar Harry Potter böckerna och rekommenderar dem jämt till ungdomar på bibblan, men häromdagen sa en mamma när jag tipsade om Harry ”Är inte Harry Potter lite väl töntigt?”. VA?! Töntigt! Är det töntigt att besegra Voldemort och typ nästan dö på kuppen va? Är det det? Va?! är det töntigt att ha sålt i över 300 miljoner exemplar världen över? Nä trodde väl inte det.

Jag har sett att åsikter går isär kring att det ska komma en ny bok, vissa tycker det är bra som det är och att denna historia bara borde fått stanna vid att vara en pjäs, medan andra skriker och hoppar av glädje över denna nyhet. Jag tycker vi iaf ska vara glada över att det är originalförfattaren själv som har skrivit så det inte hade leasats ut till någon annan författare á la Lagercrantz härvan.

 

 

 

Vi som aldrig skrev prosa 10:13 10 Feb 2016

En stor litterär händelse som sker i juni är att Katrin Zytomierska släpper en roman! Hon skriver på den just nu! Vad kommer den att handla om? Att leva med psoriasis? Uppbrottet från Bingo (hoppas!)? Jag hoppas på en skvallrig bok om typ tiden då hon var gift med Alex Schulman. Åren kring 2008 är verkligen en blind fläck i den svenska litteraturhistorien, precis som året 2002. Plus jag vill ha lite drama bland de medelålders mediemänniskorna, inte bara att de poddar och åker på semester.  Gud vad jag förresten tror att den här boken kan bli bra?! Kommer ihåg att jag läste Katrins blogg back in the days och att den var riktigt rolig. Hoppas hon skriver nåt liknande nu! Bloggprosa <3 <3

Screenshot_2016-02-10-17-48-42

Fy fan Katrin, we feel you angående att skriva prosa! Jag håller också på med det nu och jag skrev lite om det här. Jag har i alla fall kommit en bit nu, rösten, formen och storyn sitter, det är väl typ det som krävs! Men så ska man skriva skiten också! Ett tips, om du tröttnar för att boken aldrig blir så lång som en bok ”ska” va, så gör massa radbrytningar och kalla det för diktsamling :) Det är inte fusk utan bara vanligt sunt förnuft.

Lycka till!! <3

/Anna

Soraya 10:33 09 Feb 2016

Har sett nya Point Break nu. Inte för att jag trodde den skulle vara bra (älskar så klart Kathryn Bigelows version), utan för att jag njuter av att se riktigt usla filmer på bio. Speciellt om de är snygga. Vilket den här ju var, det måste man ändå ge den. Och grön var den. Jättegrön.

Mitt utlåtande? Well, ni får aldrig – alltså aldrig någonsin – klaga på Vegorätts Moder Jord-Gaia-yoga ute på fältet-allt i naturen är så naturligt-mumbo jumbo igen förrän ni har sett den här filmen och tagit er en funderare på varför nya Point Breaks tuffa äventyrskillkaraktärer kommer undan med exakt samma blubb (fast ett gäng resor värre pga folk dör och de ba ”men vi ger tillbaka till jooordeeen”), medan tjejerna i matlagningsprogrammet var tre sekunder från att brännas på bål för att de har en konstig relation till grönkål.

Alltså don’t get me wrong, jag har skrikskrattat gott åt deras mixande, slow motion-hälla-saker-i-saker-hällande och ”den bästa kryddan är skogspromenaden”. Fast kanske mest åt alla (två?) blundande killar som dyker upp i tid och otid med instrument och starka musikkänslor *insert rökmaskin i skogen*. Men fair ska vara fair, hånar ni verkliga Karoline och Elenore ska ni fan håna fiktiva Utah och Bodhi 2.0 också!

Se så! Gå på bio redan i helgen och ta med det stora anteckningsblocket, för här finns gott om material som ni inte vill glömma när det är dags för hånfesten på Twitter (förnjut av trailern här nedanför). Ser verkligen fram emot vad ni kommer på för kul och kreativt om de här två.

Kram!

 

Clara Henry 9:26 09 Feb 2016

Hej blöggy. Idag var jag i Vaggeryd!

Har ni varit där? Inte jag heller. Ligger mitt inne i Smålands djupa skogar. Åkte tåget hit vid 12 och nu sitter jag på tåget tillbaka.

Möttes på stationen av två äldre kvinnor. ”Clara?” frågade de på avstånd från under ett stort gult paraply, och jag ropade ja, och de ropade ”Claraaaaa!” och kramade mig båda två på samma gång.

Det visade sig att ett gäng pensionärer i Vaggeryds teaterförening hört mitt sommarprat och bokat in mig för en föreläsning. De bjöd på räkmacka och var så snälla att jag typ fick ont i kinderna av att le så mycket.

Sen föreläste jag inför typ 200 tjejer, mestadels, i alla möjliga åldrar. Det var kul. Och efteråt tog vi selfies i en timma innan jag behövde åka till tåget. Shoutout till Moa som kom fram, började gråta och blev så panikslaget starstruck att hon började blöda näsblod. Det var det bästa jag varit med om. My #1 fan.

Sedan fick jag en goodiebag med lite frukt och en vaniljbulle som tack. Så jävla cute.

Jag älskar Vaggeryd. När får jag komma tillbaka?

image

Vad blir det för rap? 7:40 04 Feb 2016

Kommer ni ihåg innan Nicki blev sådär super-mega-världs-kändis som hon är nu? Ni vet typ innan hon släppte Pink Friday? Åh herregud nu googlade jag när den skivan kom… 2010 FML jag börjar bli gammal? Fatta att det är 6 år sen. AJA.

Jag älskade gamla Nicki jättemycket! Nya Nicki har mina känslor pendlat för men jag har ändå alltid plats för henne i mitt liv. Idag va dock en sån dag då mitt hjärta började bulta lite extra för Nicki. Varför? Jo pga av:

Japp. Nicki har bestämt sig för att gästa en dude som befinner sig åtminstone 5-15 trappsteg under henne på kändisstegen. Min älskade Yo Gotti. Den här låten har allt. Bevis:

1. Omslaget

down-in-the-dm-remix.jpg

Bara kolla på det? Det är alltså en nästan naken tjej som bokstavligen RAMLAR NER i DM-lådan på insta!!!

2. Nu kanske jag gör bort mig totalt, men detta måste ju va första gången Nicki + Yo Gotti jobbar ihop sen denna dänga

3. Nickis verser här… var ska jag ens börja? Sammanfattningsvis: nästan alla killar är sämst och det viktigaste är att de e bra på att ”go downtown” = BUDSKAP!!

4. Nicki använder sin ”jag är Nicki Minaj jag vet att ni tror jag är en rosa popprinsessa som sålt ut och att alla mina fans e 10-åriga tjejer o därför avfärdar ni mig för ni föraktar 10-åriga tjejer men guess what nu tänkte jag rappa sönder er samtidigt som jag låter dryg och liiiiiite äcklad av er hela tiden”-röst. Lätt topp 3 Nicki-röster.

5. Fatta hur glad Yo Gotti måste vara just nu? Jag börjar le bara jag tänker på det.

Men på riktigt kommer ni ihåg Nickis gamla features??? Herregud va skräp hon gästade, men också EXTREMT bra grejer finns från perioden innan/runt hon släppte Pink Friday. Här e några personliga favoriter:

Året var 2009… Teairra Mari hoppades fortfarande på en comback efter att Beyoncé bidragit till att Roc-A-Fella ditchade henne till fördel för Rihanna. Idag är Nicki världsstjärna, RiRi är världsstjärna och Teairra kämpar på med sin blazer collection och omöjliga relation till Ray J i LAHH Hollywood. Livet e bra orättvist va.

Den här låten är verkligen SVINBRA, tack Hugo för att du påminde mig om dess existens i nått gammalt avsnitt. Yung Ralph asså… numera kallar han sig för Juugman och släppte ett mixtape senast i december typ. Heja honom.

Den här låten hade jag alltså på riktigt som favoritlåt en period sommaren 2009 (gissningsvis). Spontant håller den väl inte jättebra och jag undrar fortfarande VAD GÖR MASE DÄR??? Och vem var ens Ron Browz? Fatta att han idag nog inte är tillräckligt känd för att få vara i samma byggnad som Nicki….

Det finns också… vad ska vi kalla det? En hel del… lågvattenmärken… asså verkligen… en hel del…

/Sanna

Amanda Mann 5:38 04 Feb 2016

En kanske tror att jag inte närvarade under modeveckans sista dag, eftersom att jag skrev noll inlägg igår- så det skulle absolut vara ett rimligt antagande, men jag var där minsann. Bara fullständigt förstörd.

Modeveckan, ja, det är en speciell liten vecka. När den absolut sista visningen har varit känns det lite som att äntligen få åka hem från en klassresa. Supernöjd över att ha fått leka av sig i tre dagar, men totalt jävla utmattad och trött på skiten. Att umgås med exakt samma människor på exakt samma platser i tre hela dagar är… vidrigt. Jag orkade knappt krama två av mina favoritpersoner (även i verkliga livet) hejdå igår när jag skulle stappla hem från Berns.

Nu hade jag tänkt att jag skulle göra en sammanfattning av Stockholm Fashionweek, det kan få kompensera lite för den bristfälliga bevakningen av dag tre. Här kommer den:

Bästa visningar

Ida Sjöstedt A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Under Idas visningar är det, som tidigare nämnt, alltid så fantastiskt fin stämning. Det känns som att alla verkligen är genuint glada över att få vara där.

Det går inte riktigt att greppa hennes mode, vilket jag älskar, det är så så så fulsnyggt och så så så tacky. Jag förstår inte hur en kan göra plagg som ser ut att komma från en marknad i London samtidigt som att de ser ut att kosta mer än Prada.

Ida Klamborn A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Det var som vanligt en enda stor feministisk maffia på Ida Klamborns visning, bossiga brudar överallt, vart en än tittade. Vilket liksom gör en dödskär i allt som har med visningen att göra innan den ens har dragit igång. Likt föregående visning presenterade Ida denna gång sin A/W16-kollektion på en armé vuxna kvinnor, däribland Carolina Gynning(!). Det är så befriande att kunna relatera till de kroppar som plaggen sitter på, att det är faktiska personer och inte en hord unga modeller som gjorts till en samling anonyma identiska klädhängare.

Kollektionen kändes betydligt mer rå och mindre finpolerad än tidigare kollektioner, lite som ett nytt steg i Idas modeskapande? Ett nytt steg som jag vill se fortgå, det känns helt rätt.

DRKN A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Jag är inte helt såld på själva modet, pga smaksak. Har extremt svårt för när mode anstränger sig för att vara sådär svårt och hårt. Men, det var garanterat den mest underhållande visningen.

Allt detta erbjöds:

Ett: En lasershow(!).

Två: Spännande casting, b.la. Mwuana gick visningen(!).

Tre: Silvana Imam uppträdde(!).

(!!)

Alltså, slår det mesta med hästlängder.

Bästa mingel

Faggot Apparel på Taverna Brillo? Minns inte de andra.

Här frågar jag vart vinet är. Vi vet alla vart vinet är.

Bästa person

Sebastian Nowacki

Som myntade ett nytt begrepp.

Bästa quote

“Jag har så himla hög toleransnivå”
-Agnes Grefberg Braunerhielm klockan 14.30, dag ett.

Bästa samtal

Anonym
-Kommer ni ihåg att alla hade en sån där Busnelkofta i skolan?
Anonym 2
-Jaaa!!!
Mandy Mann
-Nej
Anonym 1&2
-Va!? Alla hade ju det?
Mandy Mann
-Men ni har väl gått i skolan på Lidingö, eller nåt?
Anonym 1
-Östermalm
Anonym 2
-Djursholm
Mandy Mann
-Jag är från Farsta, ingen hade Busnelkoftor där

Detta inträffade alltså innan Busnel-visningen.

Övergripande kommentar

Det känns lite som att detta kan ha varit den sista Stockholm Fashionweek. Visningsschemat blir tunnare och tunnare för varje säsong, de stora svenska märkena letar sig utomlands, de nya unga har inte råd att visa, andra intressanta modeskapare stretar emot det “klassiska” sättet att jobba med mode på. Så, jag kanske ska avsluta med ett R.I.P i förtid.

Puss och Kram

//A Man Da Mann

Livets ord 10:45 04 Feb 2016

Recension: ”Negerkungens återkomst”
Av Makode Linde
Kulturhuset

Att syna sina fördomar är inte alltid lätt. I en tid där analysförmåga ofta lyser med sin frånvaro och framförallt – där humor och ironi nästan är bannlyst, är protesterna mot Makode Lindes konst väntade. Vid entrén till utställningen, som hade vernissage i lördags, samlades några representanter för organisationen Kultwatch. ”Makode Linde, du för inte vår talan”, stod det på ett plakat.

På något sätt kan jag inte låta bli att älska de ytliga, alarmistiska protesterna. De tillför ännu en nivå av allvarlig komik i Makode Lindes konst. Omedvetet blir Lindes fiender en del av konstverket. Mig veterligen har nämligen Linde aldrig gjort anspråk på att föra en hel grupps talan. Att hans kritiker däremot tolkar det så vittnar om en rasessensialistisk människouppfattning, där man ofrivilligt tilldelas egenskaper efter gruppkategori, och förväntas agera i enlighet med de riktlinjer gruppens informella ledare upprättar. Rasistisk antirasism, om man hårdrar det.

För en person som jag själv, som tror att alla är ironiska hela tiden, är Lindes verk uppenbart antirasistiskt. Det första som slår mig när jag stiger in i Makode Lindes på förhand utskällda konstverk är just vilken befriande humor konstnären har. Bland det första betraktaren möter är papperslappar som sitter uppklistrade på stängda dörrar: Stänkt på grund av kränkt, stängt på grund av dålig humor, stängt på grund av policy. Sedan välkomnas man med en enorm dörrmatta, avbildad efter den afrikanska kontinentens konturer, och inträder i en absurd grottliknande sagovärld.

Här finns alla tänkbara stereotyper av Afrika och afrikaner: huvuden placerade på pålar, enorma kvinnobröst, statyer med blackface, små bakverk som kräver att inte kränkas. Som besökare erbjuds man en påse att trä över huvudet, vilket gör att man hela tiden är medveten om sin egen närvaro och gör det omöjligt att försöka smälta in, för det gör man ju inte, inte jag i alla fall. Det är obekvämt och absurt. Konstnären tar en välkänd nidbild, blandar den med något helt annat, och ur detta uppstår någon form av potpurri av föreställningar som man får svårt att förhålla sig till. Hur ska man reagera? Ska man skratta? Kan man avfärda sin obehagskänsla med argumentet att jag minsann inte alls har sådana fördomar?

Makode Lindes konst är så långt ifrån den präktiga, nervösa antirasistiska politiska debatten man kan komma. Hans antirasism är raka motsatsen till alla dessa krav på att rensa bort obekväm litteratur. Han inte bara belyser rasism, han överdriver och ironiserar, och lyckas på så sätt frigöra sig från den. Det är upplyftande.

Karin

http://d20tdhwx2i89n1.cloudfront.net/image/upload/t_next_gen_article_large_480/xmumya0p95rutae9gxn3.jpg

Makode Linde.

Michael Gill 3:25 03 Feb 2016

Supercharmiga speltrailers till spel som ännu inte släppts och ingen riktigt vet vad de handlar om. Så skulle rubriken till det här inlägget kunna se ut. Men nu blev det lite kortare och ”snärtigare” istället. Kort och gott handlar det om två trailers som fångade mitt öga och/eller hjärta lite extra den här veckan.

Till exempel ”The artful escape of Francis Verdetti”. En synnerligen psykedelisk trailer om en dude med glasögon som gillar att spela akustisk gitarr i skogen. Och, du vet, springa runt i LSD-skogar och prata med sjukt märkliga varelser om livet.

Och så min absoluta favorit den här veckan: Knights and Bikes. En kickstartertrailer för ett spel som görs av folk som tidigare jobbat på klassiker som Little Big Planet, Ratchet and Clank och fantastiska Tearaway. Det ser lite ut som en blandning av aktuella Oxenfree, Costume Quest och tidigare nämnda Tearaway. Om den uppräkningen titlar inte gjorde något för dig är det väl bara att klicka på klippet nedan. Du lär inte ångra dig.

 

 

Jenny Nordlander 11:13 27 Jan 2016

Efter att ha skärmdumpat mig igenom intervjun med den fantastiska Agnes Wold och hennes klockrena citat i Min Sanning häromdagen, kan jag inte se på tv utan sökande blick.

Det kommer bli tufft för mig nu när SVT släpper andra säsongen av Gift vid första ögonkastet. Experterna säger verkligen så himla mycket som är sant. Som här, en riktigt smart grej av prästen Gösta Tingström.

Skärmavbild 2016-01-25 kl. 20.20.23

Simon Strand 10:18 26 Jan 2016
 
Det ska motvilligt erkännas, min egen matpreferens kan inte beskrivas som något annat än eurocentrisk. Inte minst på Nöjesguiden kan denna antiexotism betraktas med oblida ögon av såväl redaktion som läsare. Säkert kan man hitta någon patologisk intersektionalist i denna läsarskaras undervegetationer som skulle hävda att en preferens för europeiska kök gränsar till rasism. Men trots detta är det inget jag tänker sticka under stol med. Faiblessen för det franska, italienska och spanska betyder emellertid inte att jag helt missat vad som händer i matvärlden utanför det gamla Europa. Man försöker följa med även där efter bästa förmåga.
 
En sak som jag har sett och hört om allt oftare är ”ramen”. För något år sedan uppfattade jag detta begrepp för första gången – någon Facebook-incheckning här, ett restaurangtips om något ”nytt ramenställe” där. Som det fungerar med trender ackumuleras dessa små intryck här och var så småningom till ett intresse, en nyfikenhet, på vad detta nyupptäckta mönster kan tänkas betyda. ”Vad är egentligen ramen?” blir förr eller senare frågan som den utan förkunskaper måste ställa sig.
 
När dessutom ett ”ramen”-ställe vann på DN:s kroggala Gulddraken i går, samtidigt som flera andra liknande ställen var nominerade, blir man inte direkt mindre nyfiken på vad ramen egentligen innebär. Man kanske till och med borde testa?
 
Men efter att ha gjort en del efterforskningar har jag kunnat konstatera att ”ramen” inte innebär något annat än nudlar, eller nudelsoppa. Det är helt enkelt en neologism för att markera avstånd från de nudlar många av oss känner från Överskottsbolaget eller kanske ICA Maxi. Liksom i fallet ruccola behövdes ett nyord för att omdefiniera något som tidigare upplevts som tråkigt och fattigt.
 
Ja, det är trist när förhoppningar raseras. Men nu vet vi i alla fall sanningen om ramen.
Divalicious 4:58 12 Jan 2016

Jag känner att jag behöver förtydliga detta då jag har fått många förfrågningar om när nya inlägg kommer postas på bloggen osv, jag uppskattar att ni gillar min blogg, men det är så att jag just nu mår verkligen inget bra psykiskt. Jag mår som skit. Så jag försöker ta en dag i taget och försöka göra det jag orkar, och just nu prioriterar jag mitt mående först. Jag skulle kunna skriva inlägg varje dag här, men det skulle bara framkalla mig mer ännu mer ångest och kännas tvingat, vilket är varför jag inte gör det, jag vill inte att skriva i denna blogg ska vara något som jag ”måste” göra, utan att blogga ska vara kul och något som jag vill. Så nu vet ni iaf varför det är glest med inlägg här, men förhoppningsvis så vänder det snart! Ta hand om er!

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons

Mest läst på NG

Annons