Annons
Annons
2:50 26 Apr 2017

Häromdagen klickade jag hem ett par Prada sandaletter från eBay (se ovan, bli avis). Ett par jag drömt om sen 2012. Det är livets skor. Fäller en glädjetår nu när jag tänker på att de enligt www.canadapost.ca befinner sig i Vancouver “being forwarded to destination country” och påväg hem till mig.

Inatt drömde jag att min vän var på besök och att jag lyckligt visade upp mina nya skor. Då sa hon till mig att “du borde inte ha dyra kläder på dig, det ser ändå bara billigt ut”. Som om allt jag vidrör blir lika fattigt som jag. Som om skorna blev billiga by association.

Det hemska är att jag tror att det är så det funkar. Klass sitter så djupt rotat. Jag ser inte dyr ut för att jag har en dyr outfit på mig. Tyvärr gumman.

Ett vältränat öga ser på mils avstånd att mitt hår är tvättat med “vanligt” schampoo och balsam, att naglarna är målade hemma av mig själv, att min jacka aldrig kemats och att min väska är fake. Jag kan inte föra mig som Emilia de Poret och Ebba Von Sydow. Så mina skors faktiska pengar-på-banken-värde sjunker på grund av… mig. Och kan inte se dyra ut.

Nu har jag inga ambitioner att ha klass eller vara överklass (pga föraktar dess existens) men ändå. Jag kunde inte inte tänka på och försöka ”analysera” min kompis kränkande(komplimenterande?) kommentar.

XOXO

7:52 18 Apr 2017

Det här är den officiella premiären för mitt allra första “I Couldn’t help but wonder”-inlägg. Det blir säkert skitlamt. Första gången är alltid under förväntan, många gånger riktigt kass till och med. Men snälla sweetie darlings bear with me.

En sak som jag har tänkt på en del på sista tiden är ett återkommande koncept i min vardag, som är- att jag stör ihjäl mig på något någon säger, eller något någon gör eller t.ex. chokers och att bära negligé som en “vanlig” klänning. Att jag bannlyser det. Avskyr det. Och sedan inser att jag själv brukar syssla med det, säga det- eller bära det.

Under sommaren 2016 gick jag klädd i en underklänning/underkjol som om de vore faktiska plagg hela tiden. Hela tiden. I alla lägen. Hemma, på jobbet (detsamma som hemma dvs…), under your average lediga dag och på fest. Mitt favoritplagg är även en boudoir-kimono från BACK, har den på mig alldeles för ofta. Tre dagar efter mitt Coachella inlägg gick jag och köpte en choker.*

Så jag undrar om det är en typisk grej folk gör? Att undermedvetet störa sig på sig själv, något en säger/gör/har på sig- och sen projicera den irritationen på alla/allt annat som på något vis påminner om det? Är det rimligt? Lite som att människor som är alldeles för lika varandra sällan klarar av varandra. Eller är det bara jag som är osympatisk och inte vill att andra ska säga/göra/bära likadana saker som jag? Som en lågstadieunge som vill vara unik.

???

 

**Enligt vissa gills inte det halsband jag köpt som en choker, det är mer bara ett halsband, men det är riktigt nära. Och (för att ursäkta mig själv lite mer) de chokers jag syftar på i Coachella-inlägget är de avskyvärda som ingår i 90s stilen som ingen(?) orkar med längre.

 

Nu kommer bildbevis på mitt hyckleri:

Jag i ett nattlinne: Midsommar- juni 2016.

Jag i ett annat nattlinne: Dovas- juli 2016.

Första gången jag hade på mig min boudoir-kimono: Douchegalan– maj 2016.

Här återkommer den: maj 2016.

Och igen: Nyårsafton 2016/2017.

Och igen: mars 2017.

Och igen: invigningen av Hobo– mars 2017.

Falska jag i min ”choker”.

 

Btfw, jag måste börja ta fler bilder när jag inte har Cava/alkoholhaltig dryck i handen. Har faktiskt ett liv(?).

Annons
9:00 10 Apr 2017

Efter fortsatt kritik mot Åhléns val att sälja de rökskadade produkterna (till rabatterat pris) från fredagens terrorattack har de nu publicerat en ursäkt (se ovan) på sin Facebook sida “för ett dåligt beslut” och informerar om att de inte kommer att sälja de skadade produkterna.

Dvs det enda rimliga att göra i detta läge. Det enda rimliga.

Men jag kan inte riktigt släppa att det impulsiva beslutet som fattades i den här situationen var att öppna varuhuset – även om det var sprunget ur “tanken om att stå upp för öppenhet och inte låta onda krafter få styra våra liv” – så snabbt som möjligt på bekostnad av sin egen moral och humanitet.

Jag kan inte släppa det. Och jag kommer inte att besöka Åhléns på ett bra tag därav.

Annons
10:27 8 Apr 2017

Med start imorgon kommer Åhléns City att rea ut sina rökskadade produkter. Såhär såg ett mail ut som de tidigare idag skickade till sina kunder:

 

Detta har efter hård kritik följts upp av ett ”förtydligande” meddelande på varuhusets hemsida som lyder:

”Vi har under dagen fått väldigt många frågor om hur medarbetare mår och när vi öppnar igen. Vi har därför idag gått ut med ett mail till våra kunder med den informationen. Efter en säkerhetsgenomgång med polis och andra aktörer fattade vi idag ett beslut om att öppna vårt City varuhus imorgon. Det är viktigt för oss att visa att vi inte viker oss för onda krafter. Vi vill vara en del av det öppna samhället och genom att öppna vårt varuhus igen vill vi visa att inget får står i vägen för det.

Av respekt för våra kunder ville vi vara tydliga med att berätta vad de hade att förvänta sig vid morgondagens öppning. Vi har rökskadade produkter i våra varuhus som vi inte kan sälja till fullt pris.

Vi är jätteledsna om vårt informationsmail har uppfattats som något annat än det vi ovan avsåg. Det var verkligen inte vår avsikt.”

Deras ursäktande meddelandet gjorde situationen ca 0% bättre, då det faktum att de ska rea ut de rökskadade produkterna kvarstår.

Det känns helt absurt och respektlöst mot de drabbade av terrorattacken att de på något vis ska göra någon slags vinst i detta läge. Rent av äcklig, jag skäms och jag ryser. Först och främst tänker jag på de som omkommit och deras närstående, och på de som skadats och deras närstående. Sen tänker jag också på de som bevittnade det hela, var där mitt i allt, livrädda och traumatiserade. Och jag tänker på Åhléns personal, att de ska stå och sälja dessa produkter.

Det är så grovt. Att folk ska köpa resterna av ett terrordåd. I kapitalismens namn.

1:22 6 Apr 2017

Jag har tänkt en hel del på min blogg på sista tiden (ca varje dag) och skämts. Den har ju inte varit en fungerande/faktisk blogg sedan… 2015? Jag har tänkt på varför jag inte känner ett sug att skriva. Varför det inte händer. Varför jag har gått från att med glädje skriva prick varje dag till ca en gång i månaden. Jag har tänkt och jag har kommit fram till följande:

Att bevaka “modenyheter” dagligen är helt irrelevant i bloggformat då den modeintresserade personen kan hitta dem straight from the source en sekund efter att de skett på exempelvis vogue.com eller Instagram eller Twitter eller Facebook. Varför vänta in en bloggare? Varför läsa i andra hand? För varje år som går går allt som har med WWW (ja jag är 55 plus) att göra snabbare och snabbare och snabbare. Och jag orkar inte sitta och invänta nyheter dygnet runt för att sedan skriva så fort jag får/ser dem, inte ens hinna tänka. Det är omöjligt att hinna före någon. Sen är väl poängen med t.ex. min blogg att en vill läsa någon slags analys, en persons tankar kring nyheten. Men det är ytterst sällan det händer något särskilt intressant, och att jag känner ens lite grann inför det. Och då slutar det hela i att jag fullständigt skiter i mina egna ord, mina egna åsikter. Och vem vill läsa text som den som skrivit den inte ens bryr sig om?

Summa summarum, jag måste antingen omformatera min blogg- hitta ett nytt sätt att skriva på, eller ge upp.

Att säga hejdå är jag inte redo för än, för det är så kul att blogga när det är kul att blogga. Så, nu får jag helt enkelt lov att testa ett nytt format. Som jag hoppas att ni tappra läsare (shout out till er) vill ta del av.

En person (följt av ytterligare en person) sa till mig att hen ville se på mig som Stockholms Carrie Bradshaw. Den idén gillar jag. Inte att jag actually skulle skriva en superkänd (har inte skev självuppfattning) kolumn om sex. Men skriva i ett mer “I Couldn’t help but wonder-format”, ha sylvassa klackar och vara luspank- men på något mirakulöst vis ändå gå runt(!?). Som en (mode)dagbok. Fashion and the City. Skoja. Haha. Men ja.

TBC

<3

Sidenote: Något som är strängt förbjudet framöver är så här långa inlägg, om det fortlöper kanske jag tröttnar på mig själv igen.

Sidenote 2: Till de som efterfrågat en skvallerblogg i form av vem gjorde vad på vilket event- det är nästan bara jag som är gränslös så det blir inte så kul för mig att skriva tyvärr, och jag vet att min farmor läser min blogg ibland. Men jag bjuder på en bild på mig från förra fredagens fylla på öppningen av Hobo(!?) Hotel samt- tack och förlåt och kram till alla som träffade mig då<3

Sidenote 3: haha var så berusad att jag inte ens lyckades täcka – ni vet vad som Instagram inte tillåter – ordentligt.

Annons
Annons