Annons
Annons

Again – Hell hath no fury like a woman scorned

19:00 19 Maj 2017

Sandra Beijer:

På förmiddagen kom min räddare i nöden: min kompis Patrik!! Han hörde av sig efter att ha läst mitt måndagsinlägg och bara: jag kan gå ner med dig till källaren om den är läskig och hämta grejer.
Så snällt. <3333
Så det gjorde vi och hämtade mina balkongprylar. En hel del kläder mitt ex hade glömt kvar där nere upptäckte jag. Synd att valborg är över annars hade det kunnat bli en charmerande liten majbrasa.//Sandra

Precis när man tror att Sandy Bell släppt taget om sin ilska och gått vidare i livet så visar hon tydligt att hon minsann inte alls är klar med att vara arg på sitt ex.
Och varför skulle hon? Egentligen? Alla säger att man ska släppa, förlåta och gå vidare men visst måste man få ha sin ”arga” fas eller den ”ledsna” fasen?
Är inte det egentligen det enda sättet att på riktigt ta sig igenom någonting jobbigt? Att låta varje fas få ta sin tid?
För om man kan gå vidare och förlåta någonting sådant här med en klackspark så kan man ju inte ha brytt sig så mycket från första början tänker jag.

Och Sandra! Valborg må vara över men om du styr upp en liten brasa någonstans så lovar jag att komma med både grillkorv och rosévin!

Har ni förresten gjort något liknande mot ett person – ex eller annat – som behandlat er illa?
Tagit sönder någon? Kastat ut alla personens saker genom fönstret? Bajsat i någons brevlåda? Folk tenderar till att bli väldigt kreativa av ilska.

69 kommentarer | “Again – Hell hath no fury like a woman scorned”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. TT skriver:

    My`s depression har helt plötsligt gått över !
    Date med B… s kapslar å lite jordgubbar löser allt ! Småler hela kvällen ……………!
    Money, Money

    1. Bästa/Bloggpolisen skriver:

      Ojoj!!! Avundsjuka och bitterhet äter upp dig/er😉

    2. Nina skriver:

      Och inte utmärker hon sitt inlägg med reklam heller, normalt att ligga på en gräsmatta med 2 burkar kosttillskott…….det gör jag varje dag.

    3. SH skriver:

      Vet inte riktigt vad du pratar om, ingen person vars blogg jag läser/läst. Men kan bli så trött på när personer ska använda denna slags retorik om att om någon är glad en stund/en dag så är depressionen borta och inte längre ett problem. Man kan ha okej dagar även som deprimerad. Kom relativt nyligen ur en depression och hade flertalet stunder där jag på diverse vis kunde tränga bort allt som var jobbigt under en liten stund, oftast var det med min sambo. Och det var helt ärligt nog så himla bra, utan sådana stunder vill jag inte ens föreställa mig hur ännu mörkare den tiden hade vart. Men en del bra stunder eller dagar gör ju tyvärr inte så att alla andra problem eller depressionen i sig magiskt försvinner.

  2. Lisa skriver:

    När min allra första pojkvän var otrogen mot mig blev jag förkrossad. Jag gick sönder i tusen bitar och har aldrig varit ihop med någon efter det för jag vågar inte. I alla fall så minns jag att jag skrev långa brev till honom på Facebook och talade om hur jag kände. Jag ångrar verkligen att jag gjorde det men jag var bara arton år och det var tolv år sedan. Vi kanske hade varit vänner idag om jag hade låtit bli men jag hade uppenbarligen inte huvudet med mig alls.

    1. Broccoli skriver:

      Om han inte ens klarade av att vara en bra pojkvän (iom att han var otrogen), så skulle han nog inte heller ha kunnat blivit en bra vän. 😉

      Det är inte ditt fel att han var en skitstövel och krossade ditt hjärta. Det är inte heller ditt fel att ni inte är vänner idag. Ni är inte vänner för att han var otrogen och därmed förstörde er relation. Det var hans förlust och när du väl vågar börja dejta igen så kommer du att tillslut hitta rätt. 🙂

      Mitt första förhållande tog också slut som 18-åring och jag blev helt förstörd. Det tog över 5 år innan jag vågade släppa in andra killar i mitt liv igen. Men nu är jag förlovad med en superbra kille (har varit tillsammans i 7 år) och är världigt tacksam över att mitt första förhållande tog slut. Det som jag har nu är tusen gånger bättre.

      1. Lisa skriver:

        Nej det har du verkligen rätt i. När jag var tjugofem år försökte jag släppa in en ny men det var det största misstaget jag någonsin har gjort. Han tryckte ned mig psykiskt och jag var helt borta mentalt och kände inte igen mig själv alls. Två misslyckade förhållanden är nog för det dåliga självförtroende jag redan har. Det enda jag gjorde efter det så kallade förhållandet var att alla dyra saker som han hade köpt till mig skänkte jag till bättre behövande. Kändes bra och in his face.

        1. Mickis skriver:

          Blir så ledsen när jag hör eller läser hur totalt knäckt man kan bli. Jag har också varit där och det är fruktansvärt. Jag hoppas du en dag finner en partner som vill ditt bästa och får dig att känna dig 110% trygg.

          1. Lisa skriver:

            Hoppas jag med ❤

  3. Maria skriver:

    Det värsta jag har gjort var nog när jag hällde sand i tanken på killens moppe 🤔 Gick typ i sjuan haha

    1. VaC skriver:

      HAHAHA, och så blev en av årets deppigaste dagar så mycket bättre. <3

    2. En annan S.. skriver:

      Hahaha skrattade rakt ut när jag läste din kommentar 😂

  4. ML skriver:

    Har öppet gett fingret till en person som gjorde mig illa.

  5. Julia skriver:

    När jag och mitt ex var tillsammans köpte han alltid saker till mig för han trodde att han inte behövde visa kärlek om jag ändå fick smycken och väskor etc. Han var en riktig idiot som inte kunde må bra utan att trycka ner andra. När jag dumpade skiten ur honom sålde jag alla grejer och fick inte så mycket pengar men ändå helt okej med pengar 😋😋 jag sparade faktiskt dom för jag ville göra något som jag visste han skulle hata; och det mina kära vänner slutade med att jag bjöd min nuvarande man på vår allra första date. Mitt ex hatade utlänningar och min man är somalie 😉 Jokes on him since he pratically payed our dinner 😂😂😂

    1. Moppjävel skriver:

      Vilken jäkla comeback! 😀💪

    2. Jojo skriver:

      Haha underbart! 😁

  6. Apan skriver:

    Jag skulle hellre käka arsenik än ge någon tillfredsställelsen av att de sårat mig. Jag bryter omedelbart utan ett ord. Personen är död för mig.

    1. Emmsi skriver:

      Samma här. Att leva vidare är det absolut värsta straffet enligt mig iallafall.

    2. Mupp skriver:

      Önskar jag var likadan..
      Blev dumpad på sms av min största kärlek idag. Har nog ringt 1000 ggr och skickat en miljon sms men inget svar.
      Kan inte sluta..

      1. Apan skriver:

        Förstår att det är svårt, jag är rätt glad över min förmåga att stänga av. Försök hålla dig sysselsatt och om du måste, lämna bort mobilen så att du inte KAN messa/ringa.

        Det kommer bli lättare fortare än du tror nu.

      2. Anonym skriver:

        Glöm inte att hela poängen, ja, själva syftet med ditt liv är att det är ditt, inte hans eller hennes. Sanningen är hård men den personen vill inte ha dig, och jag kan tänka mig att du någon gång ställt dig frågan ‘varför?’, men det du egentligen ska fråga dig själv är varför du inte vill ha dig själv. Du vill ge dig själv, fullkomligt kastar dig själv, till någon som varken vill se dig, uppskatta dig, bry sig om dig eller ha dig, samtidigt som du fortgående låter ditt välmående styras, kanske rent av kontrolleras, av denna person. Denna person som inte längre ens vill försöka se dig för den person du är. Det är, faktiskt, att pissa på sig själv, och det är relevant att fråga sig varför man inte tycker sig vara värd mer, än en person som inte vill ha dig. Du är så mycket mer värd, och din roll i ditt liv är inte att spela någon annans minne, utan att skapa en framtid som tar hänsyn till, respekterar, och, framför allt, växer och spirar av allt det fantastiska som är – du. Ta tillbaka kommandot, för det är du som styr den här båten.
        I am the master of my faith; I am the captian of my soul.

  7. Linnea skriver:

    Med tanke på vad han gjorde hade jag bränt allt han rört vid också.

    1. M3 skriver:

      Vad gjorde han då? 😮

  8. Anonym skriver:

    My taxi- FUCK YOU!

  9. Mudkip skriver:

    Alltså… Trodde ni överdrev om Blondinbella, men kollade precis på hennes senaste insta och ehum… Hon skriker ju när hon skrattar? HAAA HAAA HJAAHAAH. Jag sitter med öppen mun på tåget och är nästan lite chockad. Är hon 12 år? Hon är ju helt hysterisk.

    1. E skriver:

      Skulle precis gå in här och skriva samma sak! Vad håller hon på med? ”HAHAHA” Tre instastorys på raken med ”HAHAHAHA”

      1. Hubby skriver:

        Alltså jag håller med…. skämskudden är vad som behövs för att kolla igenom hennes instastorie. Seriöst SÅ pinsamt när hon glider in på kontorets aw. Jag DÖR!

        1. E skriver:

          Är det gamla nannyn som springer runt och filmar hela dagarna?

    2. Anonym skriver:

      Jag tycker hon är gullig 🙂

      1. Mudkip skriver:

        Hej Simon!

        Skoja.

        1. ML skriver:

          Hahahha 😅

    3. Sia skriver:

      Manisk! Tror ärligt talar hon har problem..

    4. Hanna B skriver:

      Helt jävla hysterisk och så ansträngt på något sätt!

      1. Vic skriver:

        Min barndoms bästis skrattar så! Älskar hennes ohämmade skratt 🙂
        Och hennes är inte falskt. Bella kanske också skrattar så bara!

  10. LINN! skriver:

    Mitt ex var en sån som njöt av att trycka ner mig. Efter ett par år när jag tillslut förstod att han var ett asshole och gjorde slut så sa han ”jag kommer ändå glömma dig minuten du går härifrån”. Tro fan att jag la ut kort på mig lite här och var i hans lägenhet, även i hans kartonger i källaren som jag visste att han inte skulle röra på några år, minst! Lycka till att glömma bort mig. Svin.

    1. W skriver:

      Fan vad härligt petty. Jag gillart! 😀

    2. Caroline skriver:

      LINN! ❤

    3. Anonym skriver:

      HAHAHA!! Trodde jag var den enda som gjort det! Hoppas de inte packar upp dem förrän de flyttar ihop med någon annan, det blir sköj att förklara varför de har en massa bilder på deras ex kvar 😃👍🏻

      1. Apan skriver:

        Fast det är väl inte det minsta konstigt att ha kvar foton på ex? Jag har massor. T om ett inramat på väggen. Inga problem alls för min man.

        1. Anonymis skriver:

          Jo, det är ganska konstigt?

        2. M skriver:

          Jo apan. Det är lite märkligt faktiskt ☺️

          1. Anonym skriver:

            Inte nödvändigtvis, tycker jag. I alla mina relationer så har jag delat någonting fint med en annan människa, och fina minnen är värda att bevara. Att vi då, under våra då rådande livssituationer, såg det för bäst att inte fortsätta tillsammans innebär inte att det vi hade ska förkastas eller förvanskas.
            Jag är en växande människa, och självklart känner man sig fram innan man finner rätt, men goda minnen är inte bara goda minnen utan – mest – det som i mångt och mycket har format mig till mitt jag i dag. Att se gott för gott och utan pardon kunna kassera det som är ont tycker jag, heltv odramatiskt och utan att fästa mer vikt därvid, är en sund och självklar del av att växa som människa. Jag är mitt liv och allt det som det har lärt mig och skänkt mig, och min mognad som person och människa bottnar i min förmåga att kunna sålla bort det dåliga som tär mig, från det goda som har stärkt mig, och den person min partner älskar idag har sprungit ohejdad från den historia som har skapat jag’.
            Vi levde ett liv innan vi levde tillsammans, och det anser jag inte att man ska behöva skyla, eftersom allt det som fanns där och då, ledde till allt det vi har – idag.

  11. J skriver:

    Min pojkvän var på utlandstjänst, jag väntade troget 6 mån hemma. När han kom hem gick han ut första kvällen och gick hem till en annan tjej och dagen efter sa han att de dejtade??!! Han var nån slags befäl där nere i Kosovo så av nån anledning kom det en massa post eftersänd hem till mig/oss från försvaret som var adresserat till honom på campen. Det kom en stor låda med porrtidningar med hans namn på, dessa tryckte jag in allihop i tjejens brevinkast. Barnsligt men kändes bra.

    1. Ex skriver:

      Eh… Vad du tillsammans med samma arsle som jag? Han var också där på utlandstjänst och det visade sig sedan – ett bra tag efter att han kommit hem – att han levt ett dubbelliv med en annan kvinna i sisådär 6 mån efter ihärdigt FBI-jobb från mitt håll ( han vägrade erkänna). Mycket skit som flöt under den bron då, och hämnden är ljuv. Dock vågar jag inte skriva ut det här för det skulle outa mig, men det är en jäkla outstandig story. Kanske blir en bok en dag! 😉

  12. Anonym skriver:

    Det här var för många år sedan, innan man hade kommit på att kolla upp folk på ratsit, facebook fanns inte mm. Jag var i ett mkt sårbart läge, hade flyttat många mil från alla jag kände, bodde inneboende i en kall källare, kände mig galet ensam och åkte dessutom på en infektion och fick åka ambulans och ligga på sjukhus. Livet var allmänt grått och ledsamt.

    En dag när jag orkade surfa lite på nätet så hamnade jag på en chatt ( ingen dejting utan typ expressen chat) och fick kontakt med en jättegullig kille som peppade och gav mig uppmärksamhet. Han bodde på andra sidan landet och utbildade sig till brandman.Vi bytte nummer och började ringa varandra. På eniro stod hans nummer på samma adress som en tjej, men han förklarade att det var hans ex som varit otrogen och lämnat honom för en annan och han bara inte hunnit ändra.

    Han sa att han skulle komma och hälsa på och muntra upp mig och jag blev så glad, köpte hem mat och fixade. Väntade och väntade med han kom inte och jag blev sååå orolig!

    Nästa dag hörde han av sig och påstod att han varit med om en trafikolycka och låg på sjukhus. Jag, fortfarande jättesjuk och med massa mediciner i kroppen, beställde tågbiljett och åkte 60 mil dit. Dök upp på sjukhuset i hans hemstad … och där fanns det minsann ingen XX. Han fanns däremot i deras register, men där framgick att han bodde med tjej (och- fick jag veta sen, deras barn).

    Lång historia, men det slutade iaf med att jag ringde upp hans sambo och berättade hela historien. Det var inte mycket som var sant i hans berättelse, han var tex inte brandman utan snickare men var väldigt fascinerad av just räddningstjänsten. Jag kände mig som en lättlurad idiot, men kan se i efterhand hur desperat jag längtade efter någon vänlig själ när jag var så sjuk och utsatt. Jag var naiv och det där med dejting via nätet hade jag knappt koll på, trodde liksom gott om alla.

    Hade det hänt idag hade jag varit tuffare och verkligen hängt ut honom, men jag är ändå nöjd med att hans tjej fick veta hur han betedde sig.

    Numera är jag lyckligt gift – med en brandman:)

  13. Anonym skriver:

    Mitt ex var otrogen så jag bytte nummer på tjejen han var otrogen med och han chefs nummer så så han råkade skicka snusk till sin chef. Sen bytte jag en siffra i alla hans andra sparade nummer. Detta hände typ 2005, och jag var 18 och lite omogen…

    1. T skriver:

      Hahaha fantastiskt!

    2. CHarlotte skriver:

      Helt totalt underbart!

    3. 👍 skriver:

      Genialiskt för tusan!

  14. M skriver:

    En fråga, måste man förlåta någon som sårat en för att må bra igen? Eller kan man gå vidare utan att göra det? Jag har en fd vän som har svikit mig för flera år sedan. Det hen gjorde är oförlåtligt enligt mig, men bitterheten håller på att äta upp mig. Jag funderar på att förlåta av rent egoistiska skäl för att kunna gå vidare, men hen förtjänar det inte. Hur gör man? 🙁

    1. 🙃 skriver:

      Man ska alltid förlåta av egoistiska skäl, att förlåta är inte att ge med sig eller att acceptera det som hänt utan en befrielse för dig från det som sårade dig.

    2. Helena skriver:

      Hej M!
      Jag lyssnade på Jonas Colting på kostdoktorn, och då så han en grej som jag alltid kommer tillbaka till när jag är ledsen.
      ”Smärta är oundvikligt, men lidande är valfritt”.
      Alltså, du kommer att bli sårad och/eller ledsen i livet, men att älta och fortsätta bli sårad av det är ditt eget val. Det är du som bestämmer hur du väljer att reagera på händelser. Du bestämmer över dig själv, och du är viktiga är i ditt liv. Du kommer först.

      1. Helena skriver:

        *viktigast

      2. Linnea skriver:

        Vilket fantastiskt bra motto. 🙂

    3. CHarlotte skriver:

      Inte förlåt utan helt enkelt acceptera att du råkade ut för ett svin!

  15. Anonym skriver:

    Efter att otrohet och annat värre uppdagades gnuggade jag hans tandborste under badrumsmattan på hotellet vi var på. Det var en sån där billig, äcklig badrumsmatta i fluffigt plastmaterial och som det sa ”sqwish” om när man klev på eftersom att den var blöt och vidrig. Det här var dessutom i ett land där man inte gärna dricker kranvattnet. Satan vad dålig han blev i magen. Han spenderade resten av resan med rännskitan från helvetet. Mehehe.

    Sen slängde jag hans (snordyra) favoritbyxor. Och lite annat. Han trodde (och tror väl fortfarande) att de typ snoddes av väskhanteringspersonalen men faktum är att de aldrig följde med till flygplatsen utan hamnade uppslängda på ett tak i ett land långt borta. Dyra dojjor med snörena ihopknutna flyger långt med hjälp av en arg kastarm.

    Hell hath no fury like a woman scorned!

  16. L skriver:

    Hittade mitt ex strumpa hemma efter att vårat kaotiska förhållande var slut. Klippte sönder strumpan, det kändes rätt bra i själen

  17. Anonym skriver:

    Mitt ex var konstant otrogen. Min bästa hämd var att jag aldrig gjorde något illa mot honom. Än idag 10 år senare säger han att han mår kasst för hur han behandlade mig och att han aldrig kommer finna en lika bra tjej som mig.

  18. Malin skriver:

    Jag eldade upp kort som han hade gett mig samt gav tillbaka saker som han hade köpt. Förlovningsringen åkte i soporna.

  19. CHarlotte skriver:

    Jag var 18är och tillsammans med en jättefin kille (trodde jag) sen 5år- en kväll hade vi fest och hans bästa killpolare (en av dem) tryckte upp mig mot en vägg, tog fram snoppen och bad mig suga av honom….gjorde såklart inte det men när händelsen nådde min pojkvän valde han att tro på sin polare som sa att det var jag som viljat det och att jag raggat på honom hela kvällen – vi gjorde slut pga att jag ”försökt vara otrogen”….som straff låg jag med hans andra bästa killkompis (de var tre stycken i ett litet gäng) och sedan visade det sig att en annna sett den där killen trycka upp mig mot väggen och berättade det för min föredetta – och det kom fram att jag legat med den tredje killen – Snipp, snapp, snut så var deras lilla vänskap slut!

    En pojkvän som inte litar med på sin flickvän än sin kompis är inget att ha….

  20. Anonym skriver:

    Många av dessa historier känns ju verkligen enbart patetiska och pinsamma. Ännu mer pinsamt hur de skriver dessa kommentarer med en stolt ton när en själv typ måste ta fram skämskudden… herregud.

    1. Kattfan skriver:

      Du menar cringe?

      (Använde jag ordet rätt nu?!? Har nyss fått lära mig det av mina barn.. shit va gammal jag känner mig.. 🙈)

    2. B skriver:

      Fan pratar du om?
      Det som skrivits är ärligt öppet och med glimten i ögat, fantastiska anekdoter som man kan relatera till och heja på! Så tyst på dig du surekatt!
      Lite full är man ju men ändå, come on❤️
      Tycker det var skitbra leverans på kommentarerna.

      1. Kattfan skriver:

        Surekatt?!? Är det mig du menar? 😔

        1. B skriver:

          Haha nej menar inte dig!! 😘

    3. Anonym skriver:

      Att bli sårad – sviken – av någon som ska ha ens rygg, och agera därefter, är inte patetiskt. Människan är en kaosartad kärna av känslor omgiven av förnuft och sans, varför vi självklart också reagerar känslomässigt, barnsligt, helt irrationellt, när någom attackerat just vår innersta kärna. Essensen som skiljer människa från maskin.
      Det är lätt att vara rationell i hypotetiska teorem, men att sänka garden och bli slagen göder helt enkelt inga goda förutsättningar för att agera rationellt. Vi känner; det är så vi lever, och det är så vi växer.i
      Självklart måste ett visst mått av självinsikt någon gång uppstå för att vi ska kunna nå någon form av progression, men.min erfarenhet säger mig att de som lär bäst av det som varit är de som tillåter sig att agera irrationellt, snarare än de som kyligt begräsar sitt känslospann till vad det borde vara. Du lever och du känner, och det varken kan eller bör man till fullo försöka styra för i slutändan är det de som känner, och lär, som faktiskt, tillslut, också växer.

  21. Anonym skriver:

    Mitt ex var jävligt knepig och hela förhållandet gick i princip ut på att jag grät för att han var en skit. Himla romantiskt.

    Typ en månad efter vi hade gjort slut fick jag inbrott och hela lägenheten blev förstörd. Detta hörde han på omvägar och hörde av sig för att fråga om jag behövde hjälp ( han var snäll ibland.). Det kändes så SJUKT gött att svara ”nej tack, jag fixar detta själv, jag behöver inte dig”.

  22. Moa skriver:

    Några veckor efter att jag och mitt ex gjorde slut så skulle jag se på Mello med en gemensam vän till oss. Hon hade varit och handlat med mitt ex tidigare på dagen, och rådfrågat den om vad för godis jag gillar för att hon skulle kunna ladda upp inför vår helkväll. Dock så är mitt ex en petty motherfucker och har tydligen pekat ut godissorter jag hatar, för det är det som finns i skålen. Jag blev inte ens arg.

  23. Lisa skriver:

    Ja hon hällde ju rödvin på Magnus igår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp
Annons
Annons

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Besök min personliga blogg!!!

Tidigare Sveriges största musikblogg och nu ett komplement till den här där jag är aningens mer personlig.

Du hittar den på www.camillagervide.com

11825942_10153987804947119_8492206023948476019_n

Läs min hunkiga sambos blogg!!

WWW.MAGNUSHUSS.SE
mh

Senaste kommentarer

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons