No cure for a broken heart

17:00 15 Jul 2017

Sandra Beijer:

Jag vet såklart att jag mår bättre nu, till och med bra. Jag drömmer inga mardrömmar längre och jag räknar inte längre timmar i väntan att att dagarna ska ta slut. Jag hamnar till och med i tillfälliga men häftiga förälskelser i vissa unga män jag träffar. De avtar efter några dagar utan undantag, men ändå – de händer och de måste vara ett tecken på en tillfrisknad om något.

Men jag drabbas fortfarande av korta illamåenden när jag ser saker som påminner, eller när någon säger att de sett honom på stan. Dessa illamåenden uppstår lika fort som de försvinner, men de stannar av mig och lämnar mig i obalans resten av dagen, blir till en bitter eftersmak i munnen.//Sandra

Det var ett tag sedan Sandra nämnde sitt ex på bloggen.
Hon har legat lite lågt med det sedan rödvinsincidenten på Trädgården men nu skriver hon om honom igen.
Att hon mår bättre än tidigare och hamnar i tillfälliga förälskelser i unga män men att exet återkommer som en bitter eftersmak då och då.
Usch, bitter eftersmak är det värsta. Bättre då att bli illamående, spy upp exet, borsta tänderna and be done with it.

Jag upplever det som att jag kommit över mina ex relativt snabbt, även då jag är den som blivit dumpad. Ingen aning om varför det är så, en överlevnadsinstinkt kanske? Eller är jag känslomässigt otillgänglig som bara knallar vidare i livet? Mest av allt tror jag att jag går över i någon typ av ”praktiskt mode” där jag bara fokuserar på att lösa allt det praktiska som boende mm.
Fast vad är egentligen ”snabbt” eller ”längre” när det kommer till ett brustet hjärta? Kan det någonsin lagas helt?
Just nu jämför jag mig med Sandra och hur längesedan det var det tog slut med Magnus, men alla gör väl på sitt sätt för att komma över någon?
Hur länge är för länge liksom?
Vad är era bästa tips för att komma över någon? 

52 kommentarer | “No cure for a broken heart”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anonym skriver:

    Jag blev dumpad igår 🙁 Woohoo. Hade väl haft det på känn ett tag men trodde inte att det skulle ta slut, mer kanske att vi skulle ha ett snack och jobba på våra olikheter. Mitt bästa tips är: ha ej kontakt med exet! Umgås med vänner! Kolla bra mysiga roliga filmer/serier! Gå promenader och lyssna på bra poddar! Viktigaste tipset: HA EJ KONTAKT MED EXET. Det drar bara ut på skiten.

    1. Emma skriver:

      Kram ❤

    2. Anna skriver:

      Ja, Men oxå att tillåta sig själv att faktist vara ledsen ett tag. . Det blir ju lite lättare för var dag som går.

    3. Anonym skriver:

      Kram, kämpa på <3

    4. Sandra skriver:

      Trams! Klart man kan vara vän med sitt ex! Blir tom grannar omntbå veckor och bor ihop forfarande. 10 PR ihop och bi förblir bästa vänjer!

      1. L skriver:

        Kul för dig men nu var det ju inte en rinna-ut-i-sanden-lycklig separation som nån snackade om här

  2. Emma skriver:

    Håller med ovanstående, bryt helt.
    Vi gjorde slut för snart 5 månader sen.

    Jag träffar på honom säkert varje vecka (vi bor drygt 100 meter från varandra) och det är lika jobbigt fortfarande.

    Mitt bästa tips är väl egentligen att omge sig med sina vänner, hitta på roliga saker och framförallt låta det ta tid.

  3. CHarlotte skriver:

    Det break up jag snabbast kom över var det när jag, för en kväll, kom under hans bästa vän!

    Ja, jag är hemsk men killen var ett svin, bästa kompisen var superhet och jag var ung, full och sårad….

  4. Viola skriver:

    Be någon man litar på låsa in alla ens mobila enheter så att man inte kommer på sig själv med att stalka sönder ex:ets kompisar/kusiner/döda morföräldrar på sociala medier. Finns en tendes till att man gärna gör det annars….

  5. Stephanie skriver:

    Det är väl olika för alla men det som funkat för mig är:

    *Radera telefonnummer & blockera om din operatör/telefon tillåter.
    *Ta bort/blockera från samtliga sociala medier. *Radera alla bilder på hen/er.
    *Radera alla sms/meddelanden/mail.
    *Släng allt som är från hen, kläder, tandborste, etc.
    *Informera hen att du inte vill ha mer kontakt, var tydlig med att du bryter och ej vill att hen ringer, skriver, taggar inlägg osv.
    *Gråt, skrik, var arg/ledsen/glad/skratta.
    *Gör det DU vill. Äta pizza i badkaret? Äta glass till frukost? Dricka vin mitt i natten? Kör!
    *Hur surt det än må vara, undvik ställen du vet att hen är på ofta för att slippa springa in i hen.

    Sen hur jävligt det än känns just då – kom ihåg att du är underbar, fantastisk och värd att bli älskad och behandlad därefter. En person som inte förstår det är inte värd din tid men människan som är det finns där ute nånstans och ni kommer finna varandra!

    Kärlek & Lycka till er alla!

  6. ah skriver:

    Första tiden:
    Ligg hemma och gråt. Fulgrina. Titta på hemskt romantiska filmer där alla är lyckliga och hata dem för det. Grina lite till. Ta bort exet från din adressbok/sociala medier, ditt liv och lägg bort lyckliga bilder på er.

    När de värsta tårarna ebbat ut:
    Börja gå ut. Hitta på saker. Sätt upp nya mål/drömmar. Omge dig med folk som får dig att må bra. Försök vara positiv. Tänk inte tankar som ”vi kanske kan försöka igen” utan snarare ”det finns någon annan där ute för mig”.

    När det börjar kännas bättre:
    Gör saker för dig och ditt eget bästa. Åk på en resa. Gör något du alltid velat göra. Gör något som gör att du växer som person.

    Det här har fungerat för mig.

  7. Hanna skriver:

    Herregud, tycker att hon är bloggvärldens Agneta Sjödin (ej komplimang), så fort någonting handlar om henne så har det med ett havererat förhållande att göra. Antingen att hon dumpat någon kille eller att hon själv har blivit dumpad och sedan alla känslor däremellan.Gäääääääsp!!

    1. L skriver:

      Va? Hon har varit i förhållanden som har varit flera år långa. Läser du hennes blogg vart tredje år? 🙂

  8. L skriver:

    Forskning visar att harmoniska och trygga relationer går snabbare att komma över än stormiga. Ovissheten när man pendlar mellan hopp och uppgivenhet i en dysfunktionell eller ah ojämlik eller svajig relation, gör en beroende. Så att vissa går vidare lättare kan bero på att de inte har så skeva mönster i kärlek eller helt enkelt har haft en sund relation. Men det kan även bero på att de har empatiproblem eller är väldigt rationella, självupptagna eller oförmögna att verkligen älska. Men det är alltså fakta att överlag är det svårare att skuta vara kär i någon som gjort en olycklig – förutsatt att den ibland gjorde en hoppfull.

  9. Lisa skriver:

    Det tog flera år innan jag kom över min allra första pojkvän och jag tänker på honom ännu lite då och då och det var tolv år sedan. Träffade en kille när jag var tjugofem och han stör jag ihjäl mig på så för mig existerar han inte och alltså har jag varit singel sedan jag var 18 år. Bästa tipsen är att vara ledsen om du vill vara ledsen men tillåt dig även att vara glad om du känner för det. Stäng inte in känslorna för då blir det bara värre och försök att inte göra något dumt.

  10. Anonym skriver:

    Vänta, har du och Magnus gjort slut?? Eller menar du Sandras ex Magnus? Skittråkigt om du menar dig och din Magnus 😔❤

    1. Anonym skriver:

      Hmm ser inte att hans blogg är länkad i högerfältet som den brukade vara, och den är tydligen inte uppdaterad sen maj… Tråkigt om det är slut 🙁

      1. Bloggbevakning skriver:

        Det är inte det minsta slut. 😍😍

  11. Sandra skriver:

    Jösses vilka barnrumpor det finns här! Klart man kan vara vän med sitt ex!

    1. SH skriver:

      Klart man KAN. Men det beror ju väldigt mycket på hur förhållandet var och hur det tog slut, samt hur man själv känner. Man är inte en ”barnrumpa” för att man av någon (för dig helt okänd) anledning inte vill/orkar/klarar av att vara vän med sitt ex.

    2. Emma skriver:

      Really? Har man blivit dumpad och fått hjärtat krossat är det väl inte så konstigt om man inte kan/vill ha kontakt första tiden. Klart man kan bli vänner i framtiden, men tipsen handlar ju om hur fan man överlever den första tiden när man knappt kan andas lixom.

  12. Fsftw skriver:

    Ot:
    Bente har enligt hennes sc blivit misshandlad på hennes kompis födelsedags fest.
    Hennes kompis (som hade födelsedags festen) säger dock att hon inte blev misshandlad utan var stupfull.

    1. Kattis skriver:

      Det ena utesluter ju inte det andra? Man kan väl bli misshandlad när man är stupfull?

      1. Fsftw skriver:

        Jag har int sagt att det utesluter nånting, men om nått sånt händer brukar väl inte ens vän säga att det int stämmer utan backa denna personen.

        1. Kattis skriver:

          Kompisen är väl antagligen vän med dom som (eventuellt) misshandlade Bente också. Jag har sett för många människor försvara för många svin för att inte väga in det.

        2. Kattis skriver:

          Förresten så använde du ”misshandlad” och ”stupfull” som motsatsförhållanden i din kommentar.

  13. Elina skriver:

    Fan vad jag behöver ta till mig flera av tipsen här. Blev dumpad för några veckor sen, i en stad jag är ganska ny i. Har haft honom plus hans vänner. Jävligt just nu. RIKTIGT.

    1. Anonym skriver:

      Känner igen det där, det suger. Var med om samma sak för ett par år sedan. Hade också honom och hans kompisar som umgänge. Det är så svårt med småstäder, för om man inte vill springa på honom så behöver man undvika så mycket… Ja, kan säga mycket mer, men förstår hur du har det och hoppas verkligen att du hittar ett bra sätt att hantera det på!

  14. Anna skriver:

    Har fortfarande inte kommit över mitt ex, trots att det är 6 år sedan. Har haft flera förhållanden sen dess men han var mitt livs kärlek.

    1. Hannah skriver:

      Ojdå jag gillade, men insåg sen att det kanske är konstigt. Gillade pga att jag hejar på dig att du hittar någon fantastisk människa som gör dig superlucklig resten av livet!

  15. Anna B skriver:

    Jag gjorde slut med mitt ex för en månad sedan efter att han sade ”jag orkar inte bry mig om dig”. Och den meningen svider än. Han orkade inte lägga 30 sekunder per dag och skicka ett jag älskar dig-sms.

    1. HannaL skriver:

      Du ville att han skulle skicka ett sånt sms varje dag? Handlade nog isf inte om tiden, utan uppmaningen…

      1. Anna B skriver:

        Han satt hemma och spelade dator, så visst fan tycker jag han kunde tagit tid till mig och skickat ett sms (alternativt valfritt annat medel, bara någonting!), när han visste att min släkting nyss gått bort. Jävligt svårt för vissa att visa lite kärlek.

        1. L skriver:

          Anna, låt inte denna dataspelsgubbe svida nå mer tycker jag. Att han inte skickade sms berodde på hans otillräcklighet. Inte din. Om han får svida så är det samma som att förminska dig själv inför dig själv (förutsatt att svedan inte handlar om ”fan varför la jag tid på den tönten”).

          1. L skriver:

            Eh oj missade att det var nyligen ni bröt. Självklart gör alla krossade drömmar ont ett tag men själva grejen med vem man ser som otillräcklig när man blir dumpad eller ej får kärlek… den betyder så mkt för hur man väljer kille nästa gång (om man nu gillar killar. Tycker de är så töntiga ofta?! Haha)

    2. Pella skriver:

      Jag och min kille är på väg att gå isär, orkar bara inte ta tag i något nu över semestern, flänger så igen mig i Annas kommentar.
      Vi har vart tillsammans över1,5år men han älskar mig inte (ännu). Känns som jag bara går och väntar….

  16. Kneja skriver:

    Jag har precis blivit singel efter 18 år ihop.
    Allt känns skitsvårt just nu.
    Speciellt det där med vänner, de jag har lever sina liv med småbarn och hitta nya när man är 30+ är inte det lättaste.
    Känner mig väldigt ensam och är livrädd för att jag ska dö ensam (med hundra katter som gnager på min kropp efter några veckor).

  17. Linn skriver:

    Blev dumpad för några dagar sen.. Aldrig känt så starkt för någon innan. Jag menar han var inte den skarpaste eller renaste kniven i lådan.. Men jag kunde skita i det för att jag älskade människan så mycket. Dock gjorde han slut för att han inte trodde jag ville vara en del av det ”dumma” liv han älskade och nu i efterhand så fattar jag inte, skulle ge upp allt för han även att leva sida vid sida av den ”dumma” sida han har. Det blir bara jobbigare för varje dag som går jag inser mer och mer hur mitt hjärta bara förblöder och trycket över bröstkorgen försvinner inte. Vet att jah förtjänar bättre men vill ha han, någon som känner igen sig? Har tagit bort han överallt men är där och kollar hela tiden och jag vill inte sluta hur ont det än gör. Snälla har någon något tips. Hur får jag han att sakna mig och agera? För att det är det enda jag vill just nu, att han ska agera och visa att jag betyder lika mycket som han säger och ja han vet själv om nu att han gjorde slut av ingen anledning och skulle kunna gå tillbaka, men jag antar att egot är för stort för han att ge med sig.

    Ska till vårdcentral kommande vecka för att starta en utredning för grov depression, men han är inte anledningen för er som tror det, han var bara botemedlet som fick mig att tänka på böttre saker och utan han här vill jag inte leva. Ingen får mig att se bra saker längre, ingen får mig längre att tänka på annat, eller få mig att känna mig trygg. Istället känner jag mig ensammast i världen och jag stänger ute alla som inte är han för att jag bara vill ha hans tröst. Och jag vet att han saknar min tröst.

    Vänner, jag vet inte vad jag ska ta mig till

    1. Anna skriver:

      Känner igen mig så mycket. Det som funkade bäst för mig var att säga upp kontakten helt. Han kommer tycka att du är skitjobbig om du kontaktar honom hela tiden. (Been there, done that) Genom total tystnad kan det skapa en slags saknad från hans sida. Skit jobbigt i början, lättare efter ett tag. Acceptansen att det är slut är det värsta. Men när du kommit dit går det bra! Kram

      1. Linn skriver:

        Tack Anna för att du tog dig tid att svara mig. Ska göra som du säger och ta bort alla konversationer.. Saken är bara den att det fortfarande känns som om att jag har han kvar ibland, och jag vilk inte förlora den känslan, jag väntar på hans sms som förr när han undrade om jag ville käka ute, titta på en film etc. Men jag vet att det aldrig kommer komma. Jag klarar inte att ta bort bilderna på oss och han, har inte ens gått in och kollat i albumet, för jag vet att jag inte skulle kunna leva med mig själv mer när jag ser vad jag lever utan.. Jag saknar så mycket att vara vaken om nätterna när jag inte kan somna och ha han bredvid att pilla på. Nu är jag vaken om nätterna som förr men han är inte där.

        Jag förstår mig inte på dessa känslor, hur kan vi känna så starkt när allt ändå har ett utgångsdatum, det kan inte vara en överlevnadsinstinkt för jag känner mig närmare döden än livet just nu.

        Fan rent utsagt, kan inte tänka på annat hur jag än försöker, och jag kan inte ta mig från min säng hur gärna jag än vill..

        1. L skriver:

          Destruktiva relationer är beroendeframkallande. Det du upplever just nu är avtändning. Försök att vara snäll mot dig själv på alla andra sätt än att kontakta honom för det är INTE en tröst. Du behöver pang bom sluta med honom som när nån slutar med knark. Fyll all tid med umgänge med snälla människor och/eller med glättiga tv-serier. Kör på ett steg i taget. En minut i taget. Bryt! Du kommer starkare ur detta om du ser att det var destruktiv. Känn det du känner men agera inte på det. Nu är din chans att visa dig själv respekt och på så vis få bättre självkänsla och falla för nåt mindre destruktivt nästa gång. Fake din självrespekt till you make it. Heja dig! En minut i taget. Snart blir det lättare

          1. L skriver:

            Avtändning är fel ord tror jag. Kan inte knark-språk men menar såklart att det är samma obehag som när ngn slutar knarka. Att ha ett beroende och bli fråntagen det man är beroende av. Abstinens. Men det betyder INTE att beroendet är bra

  18. Emma skriver:

    Hade göra-slut diskussion idag men vi bestämde oss för att fortsätta tillsammans. Ska dock flytta till ett annat land för hans skull om tre veckor. Har bott där förut med honom och pluggat men nu undrar jag hur det ska gå med jobb och kompisar och sånt. Känns som att jag bara har honom och det är så osäkert på något vis.

    1. Anna skriver:

      Det där tror jag är vanskligt. Att hänga upp sitt liv på någon som en kanske inte ens är helt säker på. Önskar er förstås allt gott, men tänk en gång till 💕

      1. Emma skriver:

        Ja vi har ju aldrig varit osäkra på varandra förut, det är därför jag har tagit beslutet att flytta. Det är också för att vi inte har några andra alternativ om vi vill vara tillsammans, distans känns liksom inte som ett alternativ längre. Men efter idag får jag nog ta och fundera ett varv till …

  19. Väljer ett annat nick idag. skriver:

    Jag känner så igen mig i det Sandra skriver. Det är ungefär 1 år sedan min depression gick över. Vilket innebär att det är ungefär ytterligare ett år sedan mitt ex gjorde slut.

    Jag visste att det skulle hända, men ändå inte, Jag hade kämpat så jäkla hårt för vår relation, men han hade helt enkelt inte några känslor för mig. Jag ramlade rakt in i den värsta depressionen jag haft i mitt liv. Jag grät varje dag.Såg jag honom eller något som påminde om honom så började hela min kropp skaka. Jag känner fortfarande ett jävla sug i magen när jag åker förbi huset han bor i. Efter ett tag gick det över till att jag varje dag tänkte tanken att jag ville dö. Varje jävla dag. Det slutade till slut handla om honom, det handlade om mig. Saker jag inte dealat med.

    Mycket handlade nog också om att jag var/är i en ålder där alla mina närmsta vänner var gravida eller hade fått barn. Och där var jag, helt oförmögen att hitta någon att leva med. Till slut bestämde jag mig för att jag var tvungen att sparka mig själv ut igen. Och nu i dag har jag en fantastisk kille i mitt liv.

    Men en idag, två år senare, så gör det fortfarande ont när jag tänker på hur lite jag betydde för honom. Inte ett sms på fyllan, ingenting. Jag undrar fortfarande när hans känslor dog. Efter första månaden? Tredje? Sjätte? jag kommer aldrig få svaret, men jag torterar mig med det där ibland ändå..

  20. Anonym skriver:

    En kompis åkte till Australien i ett år med sin flickvän. Det skulle vara deras livs äventyr och de hade så mycket skoj planerat. Han hade slutit som ett djur och jobbat typ dygnet runt i ett år för att ha råd. En vecka efter dom kom dit blev hon blixtkär i en britt och dumpade min kompis. Där satt han, tusentals mil hemifrån, utan reskamrat och med ett krossat hjärta.

  21. Lisa skriver:

    På tal om brustna hjärtan och allt vad det innebär. Jag är en person som inte trivs ute i vimlet och har inga vänner att vimla med och känner att jag gärna vill träffa någon nu och funderar på nätdejting men har gjort det tidigare och det gick åt helvete. Hur stora är oddsen att jag kan träffa en normal kille på nätet? Ser så många program om folk som blir utsatta för både det ena och det andra av människor de träffar på nätet så det skrämmer skiten ur mig.

    1. Lina skriver:

      Min erfarenhet av nätdejting är lite dubbel. Dels har jag hittat riktiga rövhattar som visat sig köra med falskt namn eftersom de hade sambo hemma. Dels har jag hittat fina killar, både för långa vänskaper och förhållanden. Min nuvarande sambo träffade jag för övrigt på Happypancake.

      Så – kör. Det finns bra människor också. Men ha i bakhuvudet att det finns idioter. Kolla gärna upp personen innan, så uppgifterna de gett dig stämmer, och träffas på en publik plats i början.
      För mig personligen funkar det inte att brevväxla för länge innan man träffas – jag bygger upp en bild i huvudet som kanske inte riktigt stämmer och då finns risken att jag blir besviken.
      Men det där är väldigt individuellt!

      Lycka till! ❤

      1. Lisa skriver:

        Känner samma som du men jag ska ha alla dina råd i bakhuvudet! Tack! ❤

    2. Sofi skriver:

      Vet flera som träffat sina nuvarande på Tinder, varav en hittade rätt på första försöket. Själv träffade jag min sambo på Instagram, så självklart går det att hitta kärleken online ❤

      1. Alex skriver:

        Jag träffade min partner på tinder, första och enda som jag träffade därifrån !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla