Härligt med självdistans!!

13:00 11 Aug 2017

Kissie:

Bild 4: Brorsan som tog den bilden, gled runt och tyckte jag var superkänd haha..

När andra mest vill gömma undan sina bilder från förr så lägger Kissie glatt ut dem på sin blogg!
Sånt gillar jag! Att hon kan bjuda på sig själv trots att bilderna är från den tiden då hon enligt egen utsago ska ha brottats med dålig självkänsla och precis hade börjat med fillers och liknande.
Ja, hur ser mina egna bilder ut från de unga åren? 2009 var jag ändå mer eller mindre lika vuxen som jag är idag men när man kollar tillbaka på bilderna från gymnasiet och liknande – maj gaaaaad!
Het som solen! Eller inte. 🙂

Spökade ni ut er som unga och är ni som jag, som ett fint vin som bara blir bättre med åren? 
Ellr är ni som en bibba Gosa som bara ska tömmas för effektens skull? Typ, ju fullare du blir, desto snyggare blir jag?
Den perioden har man ju också haft… Tog en paus från det fina vinet ett tag och körde mer på Bag In Box-teorin… 🙂

72 kommentarer | “Härligt med självdistans!!”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Lo skriver:

    Jag var gothare när jag var liten. Men jag hade inte råd att köpa kläder osv på Shock, så jag körde bara på allt svårt jag kunde hitta på Myrorna och så H&M-kajal cirka ned till mungiporna.
    Nu är jag 28 och har fortfarande bara svart på mig. Enda skillnaden är väl att jag blivit lite bättre på att sminka mig (sotade ögon osv), har ett par extra piercingar och tatueringar och tar mig själv på extremt mycket mindre allvar. Skäms inte för att jag inte enbart lyssnar på death metal, liksom. Det är att jag tog mig själv på alldeles för stort allvar som är mest pinsamt i efterhand – jag var så pretentiös. Men. Grown-up goth ftw! Som tur är har jag ett jobb där jag uppmuntras se ut hur fan jag vill, så jag slipper eventuella stigman som skulle komma av min stil ifall jag t ex hade valt att bli, jag vet inte… mäklare?

    1. Anonym skriver:

      Jag var någon slags gothpunkare som ung. Nu är jag blond, fräknig och bär typ bara blommigt och pastell, haha.

      1. Suss skriver:

        Själv var jag punkare. Nu är jag hippie, med dreads, ädelstenar, fri kärlek och skogsrejv.
        Behöll min septumpiercing (klenod från 2001) men har bytt ut allt annat från hår till musiksmak.

        Blir dock så där nostalgisk när jag såg en ung tjej med tuppkam häromdagen 😊

        1. M skriver:

          Ses i skogen då ✨

          1. Jossan skriver:

            Japp ses i skogen (i mån av barnvakt, haha). Är nog lite mer klubbmänniska iofs. Har rejvat sen tonåren på sena 90-talet. 😊

          2. MMX skriver:

            En till rejvare här 👋 hoppas vi ses på nåt svettigt dansgolv, fortsätt sprida kärlek 💖

    2. Sandra skriver:

      Äger inte ett svart plagg 😂

  2. Anonym skriver:

    Jag tyckte att jag var så ful så jag sminkade mig jättemycket och fixade håret på ett extremt sätt för att dölja mitt riktiga utseende. Då var jag 14-15 år och de flesta i skolan trodde att jag ville ha uppmärksamhet. Därför blev jag rätt mobbad och illa behandlad vilket gjorde mig ännu mer osäker. Är 23 år idag och önskar att jag kunde gå tillbaka till mitt tonåriga jag och förklara att jag dög som jag var.

    1. D2 skriver:

      Hemskt att bli mobbad, jag lider verkligen med dig Det blev jag också av en random kille från skolan som bodde i andra sidan porten till mig (var väl 7-8?). Blev slagen till och från skolan (som bara var 5 min bort) och en gång vägrade jag gå hem utan en lärare som fick gå med mig hem.

      Barn är tyvärr förjävliga och riktigt elaka, även när de är äldre (typ 13-15 år). Folk säger att barn är ärliga och har något oskydligt över sig men de är också de som kan vara de mest elaka. Man har inget förstånd över konsekvenser och bara mobbar andra utan en andra tanke.

      Kram på dig!

    2. Rostat bröd skriver:

      Så mycket igenkänning på detta! Jag tyckte att jag var så megaful att jag gjorde mig ännu fulare så jag slapp skämmas för att jag försökt göra mig fin och misslyckats…

    3. Anonym skriver:

      Jag var också väldigt mobbad. Jag skaffade mig en ”alternativ stil” så att jag kunde intala mig själv att det var kläderna dom hatade och inte mig. Det är över 14 år sedan nu, men jag förstår fortfarande inte varför dom hatade mig så.
      Jag är nästan 30 år och har gått i en del terapi, men jag har fortfarande lite svårt att lita på folk. Jag har en fästman och några få vänner, men jag tycker inte om att släppa folk nära.

      Jävla skitungar som gjorde så och jävla skitvuxna som inte gjorde någonting

      1. Suss skriver:

        Jag blir så ledsen när jag läser det här, kanske för att man känner igen sig så mycket.
        Har fortfarande en alternativ stil, skillnaden nu mot då är att folk dras till mig, de tycker att jag är spännande och annorlunda.

        Och du är verkligen skitcool som inte ändrade dig eller din stil oavsett vad de gjorde. Du borde vara stolt över ditt tonåringa jag ❤

      2. Susawoo skriver:

        Men jaa!

        Min sambo blir otroligt sur och arg över att jag fortfarande mår dåligt över mobbningen jag led av. Det började när jag var 12, och blev bara värre och värre. Jag var också punkare med svart hår i en liten byhåla. Jag grät av lycka när jag gick ut nian och kunde säga hej då till de där rövhålen. Jag blev mest ignorerad och kallad saker, saker stals och förstördes, slagen ibland… Jag slog tillbaka i nian och blev lännad ifred de sista veckorna. Jag mår bättre nu, när jag är 23. Jag har gått i terapi. Jag får fortfarande ångest och mår så dåligt p.g.a. dessa människor. Jag blir typ förvånad över att jag har vänner, att ingen ber mig vara tyst när jag pratar… Och så säger sambon åt mig att gå vidare. Som om jag vill må dåligt p.g.a. några (en hel skola) skitungar.

        1. Bloggbevakning skriver:

          Det tog mig 6(!) år av KBT att kunna släppa samma sak så ge inte upp! Be om mer hjälp! Man KAN komma över det!! Jag lovar! <3

        2. Lisa skriver:

          Jag har fortfarande problem från mobbningen när jag var tonåring och nu är jag 30. Jag litar inte på någon över huvud taget. Vill inte bilda nya bekantskaper om det inte är absolut nödvändigt och jag vill inte inleda något förhållande för jag blev sårad när jag var 16 år och träffade min allra första pojkvän och tilliten är helt som bortblåst. Det är enkelt för din sambo att uttala sig om sådant han har inte varit med om själv men du är inte ensam ❤

        3. Ellie skriver:

          Jag kom ihåg att jag försökte mig på emo-stilen och när jag var i Stockholm var jag sååå taggad för att handla på Shock (slutade med att jag fegade ur och gick därifrån, tror jag var 12år)
          Har även försökt mig på fjortisstilen, med Kanye West randiga solbrillor och blont tuperat hår med orangeliknande Foundation från dollarstore, men det höll sig inte så länge och det är jag glad för!
          Älskade också Tokio Hotel,Tom Kaulitz var jag så kär i, även Gustav Schäfer tyckte jag såg gullig ut 🙂 Även Avril Lavigne var jag ett stort fan av

          Är 22 år idag, och väldigt nöjd med mitt liv. 🙂

          1. Ellie skriver:

            Oj var inte meningen att lämna som ett svar utan som en egen kommentar haha 😉

          2. Am skriver:

            Åh, jag älskade också Tokio Hotel när jag var 15år. Tack vare dem bor jag nu i Tyskland sedan sex år tillbaka.

            Åkte till Tyskland för konserter och öppnade upp mina ögon för landet. Är inte längre ett fan av dem, bara ett fan av deras hemland.

      3. Jossan skriver:

        För mig är det ofattbart att vuxna och i synnerhet lärare gör så lite åt mobbing. Så många lärare borde inte ha med barn att göra öht.

        1. Anonym skriver:

          Detta är så sant! Jag minns redan på dagis hur en kille slog mig, jagade mig, drog mig i håret osv. Jag var jätterädd för honom och en gång när han jagade mig sprang jag till dagispersonalen och ville ha hjälp, men de skrattade bara och sa att det bara var gulligt för att han var kär i mig.

        2. C skriver:

          Absolut ska vi lärare göra ALLT vi kan i vår makt emot mobbning och inte förminska en sådan situation som beskrivs här ovanför. Dock tycker jag att, först och främst, ska alla föräldrar sluta tro att deras barn är änglar. Prata med era barn som att de faktiskt skulle kunna tänkas sig utföra mobbning. Tänk inte ”nej men mitt barn skulle aldrig, så jag behöver inte prata med hen”. Lägg inte allt på lärarna, tillsammans med föräldrarna kommer vi längst.

  3. D2 skriver:

    Tror alla kan se tillbaka på sina tonår och inse att man levde mitt under en identitetkris (vem är jag, vem ska jag bli och vad vill andra att jag ska vara?). Det senare är tyvärr det som präglar en mest, man försökte passa in och säkert klädde/sminkade/agerade sig efter vad man tror att andra ville se/höra. Men man lär sig att sluta bry sig vad andra tycker och då kommer ju ens riktiga, fina och underbara sida fram. Men jag tror det är naturligt steg att gå genom hela den där förvirrande fasen innan man hittar sig själv.

  4. Ella skriver:

    Jag var tack och lov rätt chillad under skolåren. Noppade aldrig ögonbrynen, vilket jag är tacksam för idag när jag sminkar mig och de växer normalt och jag inte behöver fylla i dem i all oändlighet. Hade vanliga, albeit väldigt dyra, kläder på mig och gjorde inget förhastat eller något jag ångrar. Man kan kalla mig tråkig, men jag kan iaf kolla tillbaka på mig själv och tänka att jag iaf känner igen mig själv och den jag var.
    (nej, självklart tycker jag inte det är något fel med att gå igenom olika tonårsfaser och att man får se ut som man vill)

  5. Lisa skriver:

    Jag var Gothare/punkare på skolan där det enbart gick seglarbrats och där alla hade likadana vita jeans och Henri Lloyd jackor. Jag masade mig runt i korridorerna med kängor från Gripen med stålhätta och antingen svarta byxor med kedjor eller svarta kjolar med kedjor och nätstrumpbyxor. Sedan hade jag en sådan där lång Matrix-liknande skinnrock som gick ner till fötterna och en palestinasjal. Jag är blond och fick inte färga håret svart för mamma (tack och lov!) så jag köpte en svart sprayburk från Glitter och sprayade hästsvansen svart. Jag var mobbad eftersom jag såg ut som jag gjorde så jag hade inga vänner och det har jag inte nu heller. Nu är min stil klassisk och tidlös men jag går fortfarande mest i svart fast stilrent den här gången haha.

    1. Anonym skriver:

      Jag tycker din gamla stil låter ascool, haha. Det var mitt drömutseende när jag var 15

      1. Lisa skriver:

        Haha vad gullig du är! Tack! Det var den allt men det var himla besvärligt att gå runt i sådana kläder på sommaren när solen låg på haha. Jag hade en kille i min klass på gymnasiet som jag var lite förtjust i och han var sådär fint klädd i slitna jeans och en skjorta i en fin färg och så första gången vi pratade hade jag en svart långkjol och mina kängor och en svart polojumper med en guns n roses t-shirt över som jag hade köpt på myrorna i fem storlekar för stor som jag sedan klippte av ärmarna på haha. Han var en väldigt öppensinnad och gullig kille men kände mig så dum!

    2. Fredrik skriver:

      Med tanke på hur de andra kidsen såg ut, är du från Kungsbacka? Låter som det med alla dessa Henri Lloydjackor…

      1. Lisa skriver:

        Och är du singel? 😉 haha skoja bara. Nej jag är från västra Göteborg och även här fanns det brats i mängder. Men när jag gick på gymnasiet och åkte bussen blev jag uttittad av alla brats och stekare från Kungsbacka.

  6. Nyfiken skriver:

    Jag var både punkare och fjortis 13-15år. Men garanterat fjortis. Fixade mig varje dag i skolan och tog över 1 timma att bara sminka mig med flera lager foundation, puder. När jag var ”punkare” var det svarta cheep monday (stavning) byxor, convers (har kvar dom än idag) och rockig tröja och pappas slips 😂 Efter några månader tröttade jag och gick tillbaka till ”fjortisstilen” med vita byxor och spets linnen och missfärgat blont (gult) hår. Härliga tider, haha! Är idag 26år

  7. G skriver:

    Jag hade alltid tre par byxor på mig från 14 till typ 17 år för jag tyckte jag var för smal. Vill inte riktigt tänka på hur det såg ut 😑

    1. M skriver:

      Men ja! Känner igen detta. Hade långkalsonger eller tjocka strumpbyxor under jeansen hur länge som helst (trots varmt väder) för att inte se så smal ut. Fick ofta höra att jag hade ätstörningar men det hade jag absolut inte, åt så mycket jag bara kunde.. blev även mobbad för annat så det där var iofs bara äpplet på moset eller vad man säger.

      1. MMX skriver:

        Åh det är som att jag hade skrivit den där kommentaren 🙁 hade också alltid tjocka lager långkallingar under jeansen, blev så mobbad och alla kallade mig för anorexia-barn,pinne,äcklig. Såklart på toppen av alla andra glåpord.
        Sanningen är att jag åt som en häst men har en sköldkörtelsjukdom så gick inte upp i vikt..

  8. Kneja skriver:

    Själv öste jag på med så mycket concealer runt ögonen under gymnasietiden att jag såg ut som en tvärtom-tvättbjörn.
    Och så stringtrosor högt uppdragna och jeans så låga och tighta att rumpan konstant riskerade att rymma. Givetvis bars även en push-up bh som matchade trosorna… brösten var så uppuffade att jag nästan kunde vila hakan på dem.
    Jag var jäkligt classy i gymnasiet. 😂

    1. Jenny skriver:

      Hahaha älskart!!

  9. Anonym skriver:

    Jag är så ledsen. Efter många om och men blev jag äntligen gravid med nr 2.
    Det tog lång tid innan första graviditeten lyckades, har tre missfall bakom mig innan det lyckades på fjärde försöket. Blev nu äntligen gravid igen efter en alldeles för lång tid. Jag har dock inte kunnat glädjas över detta speciellt mycket, väntar bara på nästa missfall.. Idag kom dagen jag väntat på. Smärtor i magen och blödning.

    Det kanske inte är meningen att det ska bli fler barn?

    Jag (och sambon) har utretts för detta tidigare, men jag orkar inte genomgå detta igen.

    Många vet inte hur jävla lätt de har det…

    1. M skriver:

      Kan inte föreställa mig hur du känner, måste vara fruktansvärt jobbigt 🙁

      Bara ett tips om du inte visste om det och jag vet inte om det är relevant i eran situation så jag bara slänger ut det ändå – vissa kvinnor har en MTHFR mutation. Den gör att kroppen inte kan ta upp och använda folsyra och ibland kan det leda till upprepade missfall. Dessa kvinnor får då äta höra doser folat (folate på engelska) och aspirin inför en eventuell graviditet. Finns studier att läsa om detta. Hur som helst önskar jag er lycka till <3

    2. 🐳 skriver:

      Vill inte låta allt för kall men är detta verkligen rätt forum? Det låter verkligen hemskt och jag hoppas du får det stöd du behöver men att du kanske råkar ha någon närmare dig själv som kan hjälpa dig deala med det än vad du kanske kan finna här…

      Lycka till och kram!

  10. Anonym skriver:

    Nä, jag hade typ jeans, toppar, stickat under uppväxten. Skorna var sneakers varvat med ankelboots. Exakt som jag har nu. The occasional makeup fail men väldigt nertonad. Krisade/revolterade aldrig. Trivdes som fan som jag var trots att jag alltid var utanför. Jag hade min bästis och tillsammans var vi oslagbara ❤

  11. Emma skriver:

    Tonårstiden är ju till för att hitta dig själv! 🙂 Jag var allt från punkare, popare med stjärnor under ögonen och tjock blond lugg till fjortis med JL tröja och goodyear skor. Idag klär jag mig väldigt klassiskt. Är glad för att jag experimenterade i tonåren och hittade mitt egna jag både stilmässigt och personlighetsmässigt. 🙂

  12. 🦄 skriver:

    Var typ emo/”alternativ”. Eller fail-emo som jag kallar det nu 😂 Hade inte råd att köpa dyra kläder på typ shock heller som första kommentaren så köpte allt randigt och svart jag hade råd med på HM. Svarta jeans med häng och kalsonger under med typ superman eller nått, schackrutigt skärp och schackrutiga hängslen som hängde ner. Massa kajal och mascara och inget mer. Svart hår halvt tupperat och sidecut och ful-blonderade partin 😂 Hade inte råd att färga håret innan studenten så klippte sidecut i det blonda som var färgat på ena sidan så alla mina studentfoton ser ut som hej kom och hjälp mig. Och 5 piercingar runt munnen för JAG ÄR 18 JAG GÖR VAD JAG VILL MAMMA!!! 😂 Och! En svart höghatt använde jag också ett tag. Blev kallad trollkarlen i skolan och hemskt mobbad för det men gick i en skola med bönder och fjortisar så det bekom mig inte så mycket faktiskt 😊

    Stilen hänger kvar lite. Har fortfarande sidecut, snakebites och alltid svarta kläder men har inte mig själv lika seriöst längre. Tycker fortfarande illa om typ blommigt och ”tjejigt” men kan iaf ha en lite finare topp om den är svart. 👌

    1. Koolio skriver:

      Åh hej tvilling! (Ok spydde nästan lite i munnen där för känner mig astötnig som skrev tvilling hähä.) Men åh jag har kvar mina snake bites också känns lite gulligt på något sätt nu när jag har vuxit upp och även om jag inte är ”fail-emo” längre utan blond och eh ”söt” haha wtf så har jag ändå piercingarna kvar som påminner mig om att jag ändå är den där ”coola”. Alltså varför köpte vi färgglada kallingar och hade häng på stuprörjeansen? 😂 Oki, ville bara säga hej och puss!

      1. 🦄 skriver:

        Haha men hej tvilling! 😄 (Vi får vara så idag det är okej 😉) vad roligt att det inte bara var jag som körde/kör på detta! Kände mig väldigt ensam med det som yngre 😄 Ja nog har man funderat på om man är för gammal för snakebites men jag gillar dom lika mycket än som när jag var yngre så nog får dom stanna ett tag till. Det var ju sååå tufft med häng 😉 Ballade brudarna i stan!

        Du gjorde min kväll, tack ❤️

        1. Koolio skriver:

          Åh vad glad jag blir, alldeles cheesy blir jag faktiskt! ❤️ Samma här, precis som du bestod min skola av bönder/raggare och fjortisar så var väldigt ensam i min stil eftersom jag bodde ute på landet men kändes skönt att sticka ut och vara en pinne i andras ögon 😬 Definitivt coolaste brudarna i stan 😉 Åh, nu minns jag min dinosaurie ryggsäck jag hade… vad gullig en var ändå! Heja oss och våra gamla snakebites som får hänga med oss i vuxna år också hihi 😙

  13. Margit skriver:

    Jag läste Darling (fortfarande HELT oslagbar tidning alla kategorier!) och hittade allt det där som var och är jag som jag då inte visste fanns. Genom dem upptäckte jag riot grrrl och Le Tigre och fattade att det var ascoolt att vara tjej och töntig.

    Såg lite ut som om en rainbow unicorn kaskadkräkts på en Edward Scissorhands-lajvare, men är ändå så glad att jag vågade. Trots att folk kastat saker och ord efter mig. Även främmande vuxna på stan. Oh, well. Deras problem om jag var too fab to handle.

  14. CHarlotte skriver:

    Hehe – jag ser nog i princip likadan ut då som nu…. FilippaK då och FilippaK nu 😀

  15. Silverräven skriver:

    My ego was writing checks my body couldn’t cash.

    Fattade aldrig varför jag inte fick till det med de snygga killarna i skolan.
    Nu när jag ser bilder på mig från den tiden blir det uppenbart, jag såg ju inte klok ut.

  16. vvv skriver:

    Jag har typ haft alla stilar och det slutade med att jag tog lte av vare och mixade ihop en egen. Det finns inte många människor som gissat rätt på min musiksmak utifrån min stil.

  17. Johanna skriver:

    Jag var popflikka (ni som vet vet) med BD-tröja, svart page och stjärnor under ögonen. Var absolut snyggare då än nu.

  18. Anonym skriver:

    Haha får se om någon fattar vad jag pratar om. Jag började med när jag var typ 13 och var ”punkare” och lyssnar på green day och hade svettband runt handleden, hängslen, svarta kläder och typ… säkerhetsnålar som smycken? Sen ”emo” och lyssnade på My chemical romance, då var jag mest svartklädd och sminkad. Sen blev jag lite inspirerad av scene så då ville jag färga tiger-stripes eller vad det hette men nöjde mig med en sidecut, det enda bandet jag visste var scene var några som hette millionares så dom lyssnade jag på bara för att. Sen blev HC inne men kom bara upp i den nivån att jag lyssnade på Bring me the horizon men det är ju inte riktig HC, töjde öronen iallafall det är ju ganska hardcore. Sen blev straight edge coolt så det försökte jag anamma ett tag men gav upp när det krockade med att jag precis upptäckt och börjat dricka alkohol.
    Haha ja ni hör ju 😂

    1. M, skriver:

      Hahaha åååh HC!!!! Gud vilken grej det var alltså… Oli Sykes var allas husgud tills ryktet om att hans growls och pig squeals var fake 😄

      1. J skriver:

        M, haha ja! Gud jag ville verkligen gilla Bring me the horizon men kunde inte ta mig till det så kände mig som en dålig emo ahahah ville ju vara HC och som jessecupcake eller vad alla scen-tjejer hette på bilddagboken 😂

        1. M, skriver:

          Åh ja alla bdb kändisar!! Var bekant med ett par och ville alltid att dom skulle lägga upp bild på mig med mitt användarnamn så jag fick följare men blev aldrig av :((((

          1. J skriver:

            M, haha oh no ;(( Själv tog jag bara smygkort på emo bdb-kändisarna när jag såg dem och önskade att de var mina vänner men dom såg dock alltid så elaka ut irl, så sjukt seriösa haha

    2. J skriver:

      Haha men yes!! Kommer ihåg att jag gillade en kille som var ”emo” men sen blev han HC och berätta för mig att han gilla inte mig längre för han är för harcore och gillar inte emo längre. Okeeeeej! Ville så gärna då lägga ut på hans ”coola” dayviews där alla beundrade honom att han suttit och gråtit i webcamen för han inte visste hur en målade med kajal och att jag satt o hjälpte han med allt ifrån smink o töjningar medans han fråga om vad för saker han skulle köpa och göra för att BLI emo 😂

  19. Maria skriver:

    Måste bara säga till alla er som var punkare eller emo eller hade någon stil som stack ut att jag var och är så jävla imponerad av erat mod. Att så ung redan då våga vara annorlunda och våga sticka ut! Så jävla härligt och jag önskar att jag hade haft det modet. Skulle inte ens idag 30år gammal våga klä mig i något för utstickande.

    1. Margit skriver:

      Om du vill kan vara mer rebell än alla identitetssökande teens och göra det nu istället. Det hade på riktigt varit hur fint som helst! Börja i smyg och ta det lite allt eftersom, eller så vräker du på direkt. Eller skaffa ett alter ego som får leva ut allt det där, lite som att gå i drag.

      Det där med att det krävs mod är både sant och inte. För mig var också ett skydd eftersom folk såg mitt yttre, vilket gav mig en känsla av att vara mindre utsatt för vem jag som person var/är.

  20. M, skriver:

    12-14 år var hej hej hej jag är bara 14 år

    14-15/16 år var jag ”normal”

    15/16-20 år var jag enligt familj ”emo”. Såg mig aldrig som emo men enligt Spotify emo playlist så var alla band jag lyssnade på emo…… hmmm. Färgade alltid luggen i annan färg – brunt hår med gul (skulle vara blond) lugg, svart med lila lugg osv.
    Snakebite, en supernära mungipan och en Monroe plus smiley. Saknar dock smileyn! Och mina töjningar 🙁 tog ut och ena örat är fortfarande stort.

    Har alltid velat gilla söta ”flickiga” kläder men alltid känt mig obehaglig i det, och nu brukar min stil dra sig mer mot skate än annat! Är 26 år så än är inte sista potatisen satt!

    1. J skriver:

      Haha jag dör på potatisen på slutet!!!

      1. J skriver:

        Och ja, jag känner med dig varför tog jag ut mina töjningar ;( Har tänkt på att börja töja ut dom igen och så testar jag och bara nope, nepp, nej kan inte göra detta igen. Aj! Inte för att det är speciellt eller något med är 26år också 😎

        1. Anonym som skrev om HC skriver:

          Haha förlåt men var det inte standard att säga ”jag ser inte mig själv som emo” när man försökte allt man kunde för att vara det. Eller kanske bara var jag 😂

          1. M, skriver:

            Haha ja det var sjukt standard att säga att man inte var emo men man var 😄 Men såg mig påriktigt inte som emo överhuvudtaget 🙈🙈

        2. M, skriver:

          Töjde för över 10 år sedan så minns knappt smärtan men tejpade pga snål så öronen är ju lite sketet töjda 😬

          1. J skriver:

            Själv körde en på tops-metoden, klippte av topsen diagonalt så de blev som kanyler och tryckte i en efter en. Hade min första riktiga töjning när örat var 15mm, innan det var hålet fyllt med massa små tops-rör. 😂

          2. Anonym som skrev om HC skriver:

            Haha men shit, DET är fan hardcore om något 😂 Jag töjde med spiraler, 2 mm åt gången, mesigt i jämförelse 😂

          3. J skriver:

            M, och Anonym som skrev om HC ni är ju för goa 😍 Tack för kvällens nostalgitripp!

          4. Anonym som skrev om HC skriver:

            Tack själv 😍😍

  21. Anonym som skrev om HC skriver:

    Haha åh kul att några kunde relatera. Haha saknar bdb så mycket ibland. Har hänt när jag har tråkigt att jag börjar tänka på dom som var mest ”kända” och måste kolla upp hur dom ser ut idag. Kanske fascinerande att se hur folk förändras 😃

    Själv har jag mina töjningar kvar. Gillar att ha en pytteliten edge till min annars rätt vanliga stil nu. Ibland när jag känner mig genomskinlig tänker jag på att jag har dom och visst är lite cool, haha.
    Jag är 23 förövrigt så vi verkar ju vara i ungefär samma generation 😉

  22. F skriver:

    Haha jag var någon typ av hårdrockare under tonåren, som följd av många års mobbning gav det väl mig någon form av trygghet att tänka att det bara är kläderna dom hatar mig för, precis som någon skrev längre upp.
    Idag är jag blond, mina absoluta favoritkläder är kostymbyxor och en snygg figursydd skjorta, och är väl sådär ”allmänt piffig”.
    Men älskar fortfarande tatueringar så det är alltid lika kul att se typ kollegors miner när dom råkar se min döskalle-sleeve för första gången eller när någon hör min Spotifylista på högsta volym 😎 ”du som ser så redig ut” eeeeh de kan jag va ändå elleeeerrr

    1. Anonym som skrev om HC skriver:

      Det är så snyggt med tatueringar och en i övrigt ganska ren stil 😍 Alltså är snyggt med tatueringar oavsett men är något i den kombinationen jag älskar!

    2. Anonym skriver:

      Du låter ju svincool!

      1. F skriver:

        Haha ååh första gången jag blivit kallad cool 😍 (får hoppas det inte va sarkastiskt nu bara så jag framstår som dum som blev genuint glad, haha)
        Nej men tackvare mobbning under hela grundskolan så är jag nu i vuxen ålder fortfarande väldigt blyg och tillbakadragen pga livrädd att folk ska hitta fel på mig igen. Och det är väl det som gör chocken ännu större; min personlighet är väl inte riktigt den stereotypiska för just den musiksmaken och kroppskonst jag har. Som tatuerad är man ju automatiskt ”lågutbildad”, ”ung och dum” eller att hårdrock och heavy metal är bara till för ”trotsiga tonårspojkar”.
        Tycker bara det är intressant att jag som kvinna döms oftast hårdare för att jag utåtsätt borde vara den söta lilla flickan men det visar sig att jag, uppenbarligen, inte är helt vettig. Medan man inte hade höjt ögonbrynen nämnvärt om jag istället fötts som man…
        (det här inlägget blev lite ot men tycker diskussioner om förutfattade meningar är så intressanta eftersom vi alla oftast har dom mer eller mindre)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla