Sweden Rock Festival – Dag 2

5:49 10 Jun 2016

Variationsrikedomen i festivalens banduppställning motsvarar även ganska bra de kraftiga svängarna i det rent kvalitativa på Sweden Rock Festival anno 2016.

Att inleda soltimmarna med stabil dödsmetall i form av Entombed A.D. är lite som att träffa en gammal släkting. För all del ett trevligt återseende, men ett socialt sammanhang som snabbt blir ganska tråkigt. Denna upplaga av Entombed känns mer som en andrahandssortering där covers avhandlas. LG Petrov låter trött och konserten lyfter aldrig. Detta får mig mest att se fram emot Close Up-båtens bokning av originalsättningen.

Ytterligare en gammal släkting är Slayer, som däremot är mer än välkommen att stanna långt efter att kaffet har serverats. Bandet är ett säkert kort för alla festivaler i dag, både i form av dragplåster för publik men också som ett rent kvalitativt inslag. Blasfemi, psykopati och krigsbrott har aldrig låtit bättre i thrash-format och Tom Araya leder oss stadigt i en mysig, men allvarlig berättarton. Gary Holt är som vanligt ett häpnadsväckande energiknippe.

Eleine fyllde Rockklassikertältet med symfonisk och katchig metal.

Eleine fyllde Rockklassikertältet med symfonisk och katchig metal.

Mer finstämd stämning hölls det i Rockklassikertältet när Eleine poppade till det med sin symfoniska metal. Det unga bandet spelar sina maffiga dängor oerhört självsäkert och är tajtare än många andra konkurrenter. Eleines tonsäkerhet är ett av bandets starkaste kort. Med sina starka stämband och hennes självsäkra scenpersonlighet behärskar hon konsten att lyfta låtarna från sina redan pompösa originalutföranden.

Dagens största besvikelse står det norska black metal-bandet Mayhem för. Gruppen vars historia föregår dess musikaliska bedrifter har trots allt ändå skapat genredefinierande musik och är således en av de största i stilen. Återkomsten av den forna vokalisten Maniac är dock inte ett av de smartaste dragen bandet har gjort. Hans kraxande är halvhjärtat och när han inte trasslar in sig i stativets taggtråd, framstår han mest som förvirrad gammal man med sina underliga scenkonster. Ljudmixen är i särklass en av de sämsta jag har hört, men jag kan i alla fall trösta mig med att jag fick höra den mästerliga trummisen Hellhammer tydligt.

Maniac är inte någon uppgradering för de norska legendarerna Mayhem.

Maniac är inte någon uppgradering för de norska legendarerna Mayhem.

Medan den norska ljudfadäsen underhållit en sparsam skara har Queen med Adam Lambert spelat för en enorm publik på festivalens största scen. Bandet bjuder på en publikfriande hitskavalkad och stämningen i öltälten liknar nära ett Glee-avsnitt. Adam Lambert äger verkligen scenen och hans ton såväl som kropp andas självsäkerhet – det är ett värdigt framträdande. Men jag kan tyvärr aldrig riktigt skaka av mig känslan att det mest låter som ett ambitiöst American Idol-framträdande så fort han öppnar munnen. Hans sång är och förblir formad för popmusik, vilket lämnar mig måttligt intresserad.

Kvällens kung, och kanske rent av hela festivalens, är exildansken King Diamond. Med ett svenskt band tar de med oss på en resa genom hans klassiska album Abigail, samt ett par hits och svängar från Mercyful Fate. Den vackert smyckade scenen bär två majestätiska inverterade kors samt ett stort lysande pentagram. Hela konserten är en uppvisning i klassisk heavy metal: riffigt drivna låtar och ondsinta melodier ramar in kvällen till ren perfektion på Lemmy Stage.

Christoffer Bertzell

En kommentar | “Sweden Rock Festival – Dag 2”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Eleine skriver:

    Tack för de fina orden om oss! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp