Alla applåderade över de spolningsbara toaletterna på Coachella. Men lyckan blev kortvarig. 

Bara några timmar efter att portarna öppnats blev de omtalade toaletterna översvämmade och katastrofen var ett faktum. Det blev de eviga bajamajorna som räddade tusentals besökare ikväll. Det är är kaos utanför dem, men stämningen ganska bra i vilket fall. Några tjejer försöker peppa varandra med att det nog ska gå bra ändå eftersom de gjort så många squats hittills i år.

39 minuter. Så lång tid tog det för biljetterna till Coachella att sälja slut i år. Nu är tiotusentals jeansshorts nedpackade för att fraktas två timmar söder om Los Angeles, till en polobana utanför Palm Springs där festivalen kommer att äga rum. Huvudakterna för i år är Drake, AC/DC och Jack White och förväntningarna är skyhöga. Den sextonde upplagan av Coachella Valley Music and Arts Festival kan börja.

Coachella innebär startskottet för utomhusfestivalsäsongen. Med över 200 artister finns det något för alla, alltifrån Angus and Julia Stones gulliga folkmusik till de forna Wu-Tang Clan-medlemmarna Raekwon och Ghostface Killah. Pinsamt nog har arrangörerna bara lyckats boka 16 % kvinnliga artister och det är märkligt att fortfarande sker år 2015. Förhoppningsvis tar bokarna till sig kritiken och skärper sig till nästa år.

Unikt för Coachella är att festivalen är uppdelad på två helger, men med identiska scheman. Samma artister kommer alltså att spela på samma tider under två helger i rad. Det kan göra en neurotisk festivalbesökare aningens nervös – vilken helg kommer att vara bäst? Är den första helgen bara en uppvärmning, eller blir den andra helgen en blek kopia av den första? Eftersom jag bara kommer att kunna gå på den första helgen bestämmer jag mig för den är bäst. Först är störst. Eller nåt.

Det är få som har råd med inträdet för båda helgerna. Coachella drar in mest pengar av alla musikfestivaler i världen och bara biljettintäkterna i sig blev 62 miljoner dollar förra året. Hur bohemisk kan en festival som serverar VIP-middag för 225 dollar egentligen vara?  Kommer Action Bronson och Azealia Banks att försonas på scen efter sitt stora twitterbråk  tidigare i år? Vilka artister kan tänkas göra surprise-framträdanden? Jag hoppas att få svar på alla mina frågor nu under helgen. 

/Miriam Ohlsson

Att gå på festival i USA är verkligen motsatsen till hur det är i vårt lilla land. Till att börja med så är det inte så mycket fylla här. Visst att folk dricker öl, men inte så att dom blir kaosfulla. Aldrig sett ett bråk, aldrig sett en spya, det ligger knappt skräp på marken. Nu har jag å andra sidan inte varit på campingområdet, men har hört av folk som bor där att det är väldigt soft stämning där också. Området är såklart stort, men scenerna ligger faktiskt väldigt nära varandra så att gå från den ena scenen till den andra tar liksom aldrig längre än 10 minuter om man går i normal takt vilket är väldigt soft. Finns väldigt många små tält sponsrade av t.ex Samsung, H&M, Absolut Vodka, Spotify och liknande där man kan hitta på grejer. Bland annat så kan man vinna grejer, vilket Greken gjorde. En sprillans ny Samsunglur.

På spelningarna kan man stå nästan hur långt fram som helst och ändå inte bli sönderklämd för folk är väldigt måna om varandra och trycker liksom inte framåt för dom har insett det är INTE nice. Så det är väldigt skönt om man är en liten smurf som jag på 165 stolta centimeter, och väger 53 kg. Men det är såklart röjjigt samtidigt, folk står liksom inte bara där och glor. Det känns lite som att ganska många som åker hit inte är supermusikintresserade, utan kommer hit och har kul bara och dansar hela nätterna.

Några typiska Coachella-karaktärer:

Veteranerna: En del äldre människor som är här, som förmodligen varit på Coachella varje år sen dom fyllde 20. Väldigt söta.

Frat Packsen: Grupper av biffiga boys, som ofta springer runt utan tröja och är jävligt högljudda. Kan vara lite osofta men oftast snälla!

Bohemtjejerna: Antalet blommiga hårband och virkade toppar på den här festivalen är too damn high. Dom hoppar runt och skrattar och blåser såpbubblor mest hela tiden. Jag är ju för bitter för sånt där. 

Kändisar: Ja, satan vad det kryllar av famous people. Vi såg tyvärr inga irl detta år… Men nog är dom där alltid. Såg nån video från i år där Leonardo DiCaprio står och dansar på MGMT’s spelning. Chill.

Tumblrkids: HUF-strumpor, hawaiiskjortor, 5 panel-kepsar, you get my point.

Men dessa roliga stereotypes är ju då bara en bråkdel, glöm inte att Coachella har någonstans runt 80 000 besökare per helg så det är ju såklart fullt med olika typer av människor där och inte bara dom jag nämnde. LÅT ER INTE LURAS AV MITT TRAMS. Det är helt klart en festival som alla borde besöka någon gång, känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen satsa på att åka dit även nästa år!

Tack och hej!!!

/F

Sorry för seg uppdatering här, det har varit lite wifi-strul men nu så ska jag gå igenom dag 3!

Såååååå vi började dagen med ännu en failure, rullade in på området precis lagom till att Justin Bieber gled av scenen efter att ha gästat Chance The Rapper. Jag har en liten sweet spot för Biebz, särskilt efter hans senaste album. Skulle liksom inte banga på att se honom live men orkar för fan inte pallra mig på hans konserter och bli halvt ihjältrampad av 12-åringar, så tillfällen som dessa är ju dom man borde ta vara på. Vi mötte upp grekröran istället och satte oss i solen, och tog en liten liten öl som plåster på såren.

Ja här sitter dom och har the time of their lives. 

Trött försök till gruppbild. Kanske borde kört en ”excuse me, could u take a picture of us?” istället.

Fick uppleva min första Coachella moshpit denna dag!. Har ju varit med om en hel del sådant i Sverige, men i USA är folk så himla måna om varandra så det händer väldigt sällan. Men när vi såg Flosstradamus (ja, boysen med 4 monsterblunts på scenen) så började dom i slutet hetsa alla i publiken att göra den största moshpiten någonsin så blev det lite kaos där ett tag. Inte i närheten lika våldsamt som dom jag upplevt på Emmaboda, men ändå nått. Nice try America.

Efter det såg vi Alesso en stund, ännu en gång för att han är suedi och det känns som att man då måste se det nästan. Var lite småseg och det har blivit rätt mycket EDM under dom här dagarna men det var rätt chill. Det var dessutom sjukt mycket folk. Hur känner alla till Alesso ens? Svensk musik är fan the shit här ute i världen har jag märkt. Cred

En grej med Coachella är att tiden går så fort! Man kommer till området tidig eftermiddag och sen vips är det liksom mörkt. Det är sjukt att det är nästan lika varmt även om solen inte är uppe. Som svennebanan är man ju van vid att när det är mörkt så är det kallt! Här är det typ 20+ mitt i natten, med varma brisar som blåser. Nästan för behagligt. Iallafall, vi fortsatte vidare och såg Calvin Harris som var en av dom få elektroniska akterna som spelade på en av dom största scenerna (Tror det bara var han och Disclosure som gjorde det faktiskt.) Det var helt galet mycket folk på Calvin, mycket allsång och hela det där köret. I slutet av hans spelning så blev det även eldkanoner och konfetti, sicken fest. 

Tillbaka till ölområdet!!! Denna gång köpte vi margaritas istället. Fancy. Men dom blandar ju som ryssar här så när man får en drink är det typ 60% sprit i glasen så man blir rätt drunk ganska fort. Området vi var på låg precis brevid en av dom stora scenerna där Lana Del Rey spelade, så vi såg henne därifrån. Men ah alltså, hon är ju ingen liveartist måste jag säga. Hon står ju liksom bara där, för vad annat kan man göra när man spelar den typen av musik? Hade iofs varit hilarious om hon sprang runt och headbangade samtidigt som hon sjöng ”Video Games” eller nått. Men nä hon var tyvärr inte jätteintressant, men hade inte förväntat mig så värst mycket mer faktiskt. 

Then it was time för Disclosure som jag var aspeppad på för jag såg dom på Way Out West förra året, och då var dom asbra. Men inte denna gång. För det första så var ljudet fett lågt, så man fick inte så mycket feeling. För det andra så gick dom lös lite väl mycket på liveinstrumenten. Senast jag såg dom lyckades dom hålla det på en lagom nivå, men nu drog dom igång trumsolon och då blev jag fan lite less. Vi bestämde oss för att dra och se Jhené Aiko efter att ha kollat 20 minuter av Disclosure, och det var en jädra tur för hon blev gästad av ingen mindre än Drake! Fyfan vad nice det var, äntligen något vi INTE missar! Prisa gud osv. 

Vi avslutade festivalen med 10 minuter i Yuma som är en inomhusscen där det spelas lite mer techno och house. Hörde en superentusiastisk kille i bandana droppa citatet ”It’s not techNO, it’s techYES!!!!”. Genius.

Vart inga coola efterfester eller så i år. Vi övervägde saken sista kvällen men det blev inget med det för vi var ärligt talat heeeeelt slut, och vi skulle behövt ta taxi hem i typ 45 minuter. Hade man varit på rätt mode så hade det varit en annan grej men är man seg och längtar efter sin säng så låter 45 minuter hemväg inte så lockande. Jag vet vi är supertråkiga. Men det var en bra helg ändå! Tänkte skriva ett sista inlägg om festivalen i sig, människor som är där, och lite good advice.

Tjo!

Här har vi lite artsy fartsy grejer som var jävligt nice. På dagen var det som stora speglar…

…och på natten så lyser dom i olika färger!

Här är jag och my main bitch 

Här har vi en av scenerna som heter ”Sahara”. EDM-tältet typ, nästan alla Djs spelar här. Musiken behöver inte ens vara nice utan det är alltid mäktigt att stå där för det är så sanslöst stort.

Deras big ass astronaut som åker runt på området!

Lite mer artsy stuff 

Haha asså Flosstradamus hade typ cannabistema på sin spelning, och hade 4 gigantiska blunts som stod och ”brann” på scenen.

Denna rulle. Seriöst den var så jävla tasty, ni fattar inte!!!

Greken hittade ett par brillor på marken och skulle kolla om dom var från nått exklusivt märke.

The Do Lab, aka LSD-hörnan. Här spelar olika Djs från att området öppnar till stängning, och dagtid när solen är uppe så står det folk och sprutar med stora vattenkanoner från scenen på alla svettiga peeps