Kolla vädret i Prag i helgen! Hurra! Då blire vans och inga långkalsonger! Mvh den obotliga fashionistan.
Tack för alla tips om Prag. Du läsare som skickade ett helt word-dokument(!) med tips via mejl är jag evigt tacksam. Och så du läsare som varnade för nattklubben med strippstänger älskar jag extra mycket. Vad skulle jag göra utan er?
Svar: gå vilse, hamna i kriminella gäng och dansa på strippstänger.
Är för övrigt lidande av ett enormt resesug nu. Ska bli jättekul att resa i helgen med mina bästa vänner, men håller också på att trixa och fixa med en ensamresa i november. Vet inte alls om det kommer att hända, av den enkla anledningen att jag är fullkomligt livrädd för att resa ensam. Samtidigt känner jag att det är något som vore bra för mig på flera sätt. En grej är att det vore spännande att vara utan Anton. Jag har trots allt levt hela mitt vuxna liv med honom och funderar en del på vem jag är utan honom.
I början av sommaren sa jag till mig själv att jag ska börja göra saker jag är rädd för. Om det så handlar om att dyka från bryggan, befinna mig på ångesttriggande platser, köra om alla lastbilar jag ser eller våga äta senap. Och att resa ensam är ju verkligen en sån grej (och lite läskigare än att äta senap). Det är något jag känner att jag VILL göra, men ca 80 procent av känslan inför att resa ensam består ju av att jag är rädd. Då är det svårt att ta vara på de där andra 20 lustfyllda procenten.
I det stora hela handlar det ju om en känsla av vilja utvecklas. Och hur utvecklas en som människa? Genom att befinna sig i trygghetszoner och se på 7th Heaven i pyjamas i soffan med hämtmat….? Nä, men genom att göra saker och vara i situationer en inte är helt bekväm/trygg/bekant med. Och det är i de situationerna både längtan och rädslan finns.
Nu gäller det bara att klappa händerna hårt tre gånger, ta sats och våga.
Jag reste ensam till London på språkresa när jag var 17 och det var läskigt, vart ganska ensam så det var jobbigt i början men andra å sista veckan var väldigt bra och lärorik :D
Ensamresa är en av de grymmaste sakerna jag gjort för mig själv. Åkte på charter i en vecka förra året och det var helt fantastiskt och faktiskt helt oläskigt och oensamt. Ta med massa böcker, filmer och podcasts ifall att bara.
Åk för f*n! Jag har nästan enbart åkt själv. Första gången som 20-åring knappt torr bakom öronen men kom hem med skinn på näsan. Sen åkte jag på en 3 månaders backpacking resa till Australien, Nya Zeeland och Thailand. Kommer ihåg att alla tyckte jag var modig som gjorde det som tjej…. Fick till och med en utskällning av en passkontrollant i Singapore på grund av det. Jag lovar att en kille inte hade fått det.
Det kan ju (nästan) aldrig bli värre än att du får alla, ALLA dina värdegrejer stulna i Syd Amerika, i ett land utan svensk ambassad… Och helt utan pengar, pass, telefon eller något annat sätt att kontakta familjen hemma och utan någon som helst spanskakunskap i ett land där ingen någonsin hört talas om engelska, ändå lyckas att ta sig hem. Man överlever ju alltid, även när man tror att man inte gör det. Min första ensam-resa gick käpprätt å helvete haha, men jag ångrar inte en sekund utav det! Det var det absolut bästa jag någonsin har gjort, man växer så otroligt jävla mycket som person. Det kommer att vara så värt det om du gör det!!
Alltså ibland undrar jag om du är jag, fast sex år äldre?? Känner precis som du, att jag är rädd för det mesta och jag borde verkligen börja våga mer. Har också velat åka iväg själv, men varit så himla osäker pga ångest. Men alltså kan du så kan jag! Kämpa, master!
ÅÅÅÅÅÅKKK! Jag hade aldrig rest ensam förut innan jag fick ett jobb som ”krävde” massor med ensamresande, hur jävla skönt som helst! Ingenting som för mig skulle ersätta att åka med sällskap men definitivt så jävla skönt. Du gör precis vad du vill, du bestämmer allt själv. Du känner dig så jävla grym? Du kan läsa hela flygresan ut att bry dig om ditt sällskap. Bajsa hur länge du vill. Äta vad du vill. Du lär mycket mer om resmålet för att du googlar och fixar och trixar helt själv. Du känner dig modigast i hela världen och det är så skönt att vara ensam!!!!!!!!!!!!!!!!
Kände som du, så jag tog mig i kragen och åkte till Indien, helt ensam, i vintras. Var fruktansvärt rädd, men mest innan avresan. Väl där så var jag inte rädd alls, alla läskiga utmaningar blev självklarheter som jag helt enkelt var tvungen att klara av. Sen var varje hinder så litet i jämförelse med det stora steget att jag faktiskt bestämt mig att resa till Indien ensam och nu befann jag mig där. Utvecklades enormt mycket, vilket var bra både för mig själv och min relation (blev mindre osäker och mer spontan, bra för det mesta egentligen). Sen så lärde jag känna många som var i min egen sits, ensam i ett främmade land, så helt ensam är man inte. Det är så bra att bara lämna allt det trygga, om bara för en stund, för något helt annat, för väl där kommer du finna en annan slags trygghet och liksom förstå att livet alltid hittar ett sätt oavsett förutsättningarna. Nu låter det superflummigt, men lite så är det.
Hej Hanna!
Vad skönt att läsa att du känner att du vill göra detta för dig själv, trots att di befinner dig i ett förhållande. Jag tror absolut på att vi kan växa som personer genom nya erfarenheter och som du skriver genom att utsätta oss för våra rädslor. Jag har länge drömt om att resa bort själv i en vecka, men har för mim egen skull tagit lite Baby-steps. Förra året när jag var i Turkiet med min mamma och bröder, bokade jag en båttur till ön Rhodos där man under en dag kunde strosa runt på gatorna i gamla stan. Jag satte mig vid ett mysigt fik direkt, beställde en sallad och läste en bok. Otrolig känsla. Sedan flög jag hem från Milano denna sommaren, då min bror flyttat dit. Min största rädsla som jag övervunnit är känslan av att folk skulle stirra på en om man som tjej reste själv. Men det gjorde ingen. Jag känner mig stark och självständig och ser fram emot nästa år då jag tar mig an en resa på egen hand. Lycka till vännen!
Hej Hanna!
Jag ska till Prag i slutet på oktober så jag undrar om du, efter du varit i Prag kan göra en liten guide med det du upplevde, åt osv! skulle vara super :)
Jag är precis som du i en relation och har varit det hela mitt vuxna liv (är 25 nu). Vi planerar att gifta oss om ett år och i sommras så kände jag att herre jävlar! Inte kan kan gifta mig utan att veta vem jag är utan Peter! Jag reste då ensam till Island i en vecka. Efter det känner jag mig mycket lyckligare, tryggare och tvekar inte alls på vårt giftemål och framtida liv tillsammans. Underbart skönt. Framförallt eftersom jag gjorde det innan jag reste. Så åk.
Läste i en av kommentarerna om tips på att åka på charter. Jag tycker inte du ska åka på det då det är dåligt för värdlandet på många plan, vi exploaterar deras resurser och tar med oss de ekonomiska vinsterna ut ur landet (jag läser hållbar utveckling och gjorde nyss ett arbete om turism). Mitt tips är istället att söka på aktiviteter som intresserar dig och boka boende innan du åker. Jag bokade exempelvis turridning de två första dagarna med ett lokal företag så att jag visste vad jag skulle göra på dagarna, att jag hade mat och boende. Det kändes tryggt. Sedan rullar tiden på efter det. Lycka till!
För en månad sen åkte jag och min resväska till Berlin på obestämd tid. Nu sitter jag här, 19 år och stoltare än någonsin. Aldrig förr har jag varit med om så mycket motgångar på 4 veckor; min flatmate blev ofrivilligt drogad och kissade på heltäckningsmattan, jag fick en bot på 10 000 kr för att jag laddat ner Hangover 3, mina nya vänner hade inbrott i lgh, min telefon gick sönder, jag har varit sjuk och besökt sjukhus helt själv samt gråtit minst en gång om dagen. Språket har varit svårt, hemlängtan har varit mer än påtaglig och ensamheten svår att förklara. Men fan, jag fixade det!!! Jag är kvar här, har ett jobb, ett fint rum att bo i, nya fina vänner och ett så jäkla mycket bättre självförtroende. Börjar nästan lipa av stolthet nu när jag skriver detta. Oavsett om jag skulle behöva åka hem imorn av oklar anledning, så har jag lärt mig så sjukt mkt om mig själv och livet på en månad!! Jag kan nog klara vad som helst faktiskt!! Så Hanna, åk själv och njut av egoboosten!
Resa ensam är kul! :) En träffar folk en antagligen inte skulle träffat om en reser med andra.
klart du kan resa ensam! heja heja master!
Hejje! Jag åkte ensam på språkresa jag också, till Malta när jag var 16! Bästa jag gjort i hela mitt liv! Åkte som en liten flicka och kom hem som en KVINNA, så mycket utvecklades jag. Roligt hade jag också. När jag fyllde 20 åkte jag själv till södra Tyskland och sommarjobbade. Bodde hos en tysk familj. Kunde inte tyska. MEN det gick bra ändå och var skitkul! Jag är så glad att jag gjorde detta, både sommarjobbet och språkresan. Låter så klyschigt, men man utvecklas enormt, även om man bara gör en kort liten resa. Så åk! Om det inte blir bra är det ju bara att åka hem igen! :)))))
Jag vet att du skrev att du funderar på att åka ensam, men om du ångrar dig har du en liten undersåte (eftersom du är MASTER) här som gärna hakar på! ;)
De e bah å åk! Jag åkte ensam till Australien (mötte dock upp min kompis där efter 2 dygn själv i Sydney) och grinade hela mellanlandningen i Peking (ca 7 timmar). Var livrädd dagen innan avresa, kramade mamma och sa att jag inte ville. Men en får mindfucka sig själv typ…och tänka att nu är massa pengar investerade och de vore trist att förlora. Och när en väl sitter på planet finns ingen återvändo! Då äre bara att hänga på och göra det bästa utav det. OCH till sist; är det alldeles för pissigt med panikångestattacker och bara hemskt, då kan en bara åka hem igen. TADA!
ÅK! Du kommer inte ångra dig :)
Åh Hanna blev så glad och peppad av det här inlägget. Har precis insett att jag också ska börja våga göra läskiga saker. För fatta coolt när man vågat och inser att man kom ut levande?! Så coolt ju. Har bland annat funderat på att backpacka själv. Har även tänkt flytta för att se om jag kan överleva själv utan pojkvän eller vänner runt omkring mig hela tiden.
Varför uppdateras sidan så min kommentar försvinner medans jag skriver? Nu blir det ingen berättelse från mig :( (ÅK SJÄLV DU KOMMER INTE ÅNGRA DIG)
Ja du vågar att resa ensam!
Jag åkte till LA för ett år sedan helt ensam i 6 veckor. Bland det värsta & bästa jag gjort i hela mitt liv. Tack vare att jag åkte så fick jag ett så mycket bättre självförtroende och bor idag i Stockholm, helt ensam flyttade jag från lilla trygga Öland för ett halvår sedan! :)
Men ja håller med alla du kommer växa som människa. Jag åkte fem veckor själv i Sydamerika men träffade ständigt nya människor på färden som jag hängde med eftersom en inte har sitt sällskap att bli uppslukad av. Utan bussätet bredvid mig var ledigt och redo för ett nytt samtal. Bland de bästa jag gjort (såklart motgångar med men självförtroendet i att ha klarat av dem själv?!) och ja, jag har nog aldrig känt mig så fri. Även fri i att reflektera hur jag vill utan att någon leder in mig på hens tankebanor. Blev lite galen där ett tag :)))
Gört! Våga! Yolo!
Att resa ensam är fantastiskt! Det kan dock kännas lite ensamt ibland, så ett tips är att hitta ställen där du kan träffa folk på resmålet om du skulle vilja. bo på ett hostel med sovsalar och bar, på couchsurfing.org kan man hitta pubkvällar o annat kul i de flesta städer, boka in dig på en dagstur av något slag, gå en kurs(matlagning, surfing, etc)
eller bara njut av att vara ensam. Att göra precis vad du vill, när du vill.
hej hanna! jag älskar att resa och kände i januari att jag tröttnat på tråksverige, ville bara bort bort bort! dock hade jag ingen kompis som varken kunde eller ville åka så jag bestämde mig för att åka själv, ett beslut jag höll fast vid i ca en minut innan jag panikade sönder. fick planera om.
något jag oxå velat göra länge och som jag kände skulle utveckla mig lika mkt som om jag reste ensam var att åka med en FRÄMLING: sagt och gjort. jag fick kontakt med en tjej över internet och två månader senare möttes vi upp på andra sidan jorden och reste runt tillsammans i fyra månader. när jag lämnade sverige var jag inte ett dugg nervös, bara kände inom mig att det skulle funka skitbra, vilket det oxå gjorde. när jag kom hem igen frågade mina vänner mig om det gått bra och vilken tur jag haft att jag och den här tjejen klickat så bra. först DÅ fattade jag att det ju faktiskt var som att resa ensam bara det att jag bestämt med en av alla de jag träffade på vägen att vi skulle ses innan.
jaja dit jag vill komma med detta, ÅK SJÄLV! skiter det sig kan du ju bara åka hem igen. ha inte för höga krav på vad som ska hända och hur mkt kul du ska uppleva och hur mkt du ska utvecklas. nu kanske du inte ska göra en så lång resa eller vara borta så länge, men en kan ha lika kul tre dagar i låt säga danmark som flera månader på andra sidan jorden :)