Vårt största genusfailhittills: Martin pratar om att mönstra, göra lumpen, bandy och fotboll. Hanna pratar om andlighet, rädslor, relationer …….och att spy på sig själv i duschen.
Ni hittar den som vanligt på iTunes och i apparna Podcaster och Acast. Gör du egen sylt, håller på med fosteryoga och klär dig bara i linne? Tryck play nedan:
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
|
|
Krogrecension: Bambi |
Krogrecension: Olli |
Krogrecension: Bord |
Nysatsning för Sveriges största ölfestival |
Krogrecension: Bistro Renard |
Ny takrestaurang väntar vid Fridhemsplan |
Krogrecension: Ett Hem |
Victor Leksell: "Jag hatar samarbeten" |
Om Anton aldrig fötts, du var jättesingel, och inte heller Josefin, Bo eller bebis existerade i detta universum, och Martin var ledig och tillgänglig och ba sådär härlig som ba Martin kan va, TROR du att du skulle blivit kär i honom om sådant tillfälle liksom ba hände att *sparks* hade kunnat börja uppstå?
Jättehypotetisk fråga, men är lite intresserad av hur det egentligen funkar med typ *soulmates*, om man typ skulle KUNNA va kär i flera eller om han liksom har en, eller vääldigt få *the ones* out there i världen. Jag tänker liksom, om jag var singel, skulle jag va kär i ngn av mina killkompisar då?! De är ju härliga! Jag är inte singel och inte alls kär i någon annan än min *mr perfect*, men liksom, singeljag hade kanske kollat efter andra kvalitéer i männavännerna än vad jag gör nu?! ELLER?! Skillnad på nya eller gamla vänner? Hade jag sett alla dem som de 100% osexuella gråa trädstammarna som jag ser dem som nu, och hittat någon annan *härlig* typ att kära ner mig i? Eller hade jag liksom holkat med typ MÅRTEN?!?!?! EEEEWWW!!!!!!
förlåt vet inte vrf vartannat ord kommer ut på engelska, gud vad töntig jag är?!?! Måste träna bort det :( Eller är jag egentligen för cool för att förstå det själv?!
Haha kul kommentar! Tror absolut inte på soulemates, tror att livet kan bli bra/lyckligt med flera olika och tror kanske jag hade varit lite småkär i Martin nån gång KANSKE? Gud svårt att tänka sig förstås. MEN tror dock inte det hade blivit lika bra/härlig tvåsamhet och liv som jag har med Anton. Puss och kram
Hanna gud vilken igenkänning i att man inte bara skall identifiera sig som ”flickvännen” utan en EGEN person i sin kärleksrelation !!!! Pratar konstant om detta, och hur krävande man kan uppfattas i sin relation för att man vill liksom ha det jämställt. Det e asviktigt.
!!! Love you