Annons
Annons
12:18 2013-11-11


Hade helt fantastiska tre timmar med SF-Anton och Bella idag. Var liksom vid golden gate -bron och i en SKOG typ en halvtimmas promenad från city? Fattade typ inte att jag var i San Francisco där ett tag pga så mycket natur. Men tydligen har den här staden allt. Känns som om jag skulle vara en lyckligare och bättre människa om jag bodde här. Bella berättade att hon blivit det när hon bott här de senaste fyra åren… Fy fan, kände en växande avundsjuka mot att de faktiskt har allt detta bara runt knuten, detta plus:

+helt fantastiska hus
+aldrig riktigt kallt
+TREVLIGA människor överallt som snackar glatt med en
+öppensinnig stämning
+bra butiker, cafén, restauranger
+palmer
+fantastiska utsikter typ överallt
+många bra medieföretag i stan där du kan göra karriär… lalala
+stan är liten, så du kan gå typ överallt
+riktiga semesterstränder bara en kort bit bort
 

Stora minuset handlar om att det i vissa områden är så sjukt många hemlösa och trasiga livsöden. Förutom den höga kriminaliten (som gör att jag känner mig rädd) i de områdena så är det bara smärtsamt att se och veta att människor lever på det sättet. Här går jag liksom omkring med nike-tights och nån jävla organisk juice i handen och så är folk så sjukt trasiga ett kvarter bort. Hela den amerikanska politken och mentaliteten som är största boven i dramat skapar ju avsmak.

 

AJA. En flytt hit över ett halvår, år kommer nog ske. Någon gång……. ska bara försöka få med Fjanton på idén *hänger morot på en pinne å springer stockholm – san francisco med anton efter*.

03:41


 

Allt oftare hör jag saker som ”vänstertok” eller ”kommunistfitta” från extremhögern. Och allt mer vanligt är det att åsikterna som uttrycks mot mina antirasistiska/feministiska inlägg handlar mycket om frustration över att inte bli lyssnad på eller att jag inte förstår. Men grejen är ju att jag lyssnar. Jag lyssnar och jag läser. Hänger emellanåt på Avpixlat och diverse andra rasistiska/nationalistiska sajter för att just förstå och få en bredare bild av vad som ligger till grund för åsikterna.

Problemet är inte att jag inte förstår. Jag läser vad de skriver, lyssnar på vad de säger och förstår hur de menar. Problemet är att jag helt enkelt inte håller med. Och det handlar inte om att jag är en vänstertok eller äter surdegsbröd på Nytorget i Stockholm. 

Det handlar snarare om att jag inte tror att pooler och teateruppsättningar gör det mer korrekt att bedriva fångläger. Det handlar om att jag inte tror att det var en härlig charterresa judar och oliktänkande fick utstå under nazismens namn. Det handlar om att jag inte tror på att vi-mot-dem-tänk löser sociala och ekonomiska problem. Det handlar om att jag inte tror att mångkulturellt samhälle är grunden till allt ont. Det handlar om att jag faktiskt tror att grunden till det som gör ont är hat och människoförakt.

Och framförallt handlar det om att jag har en genomgående övertygelse om att alla människor är lika mycket värda. 

Annons
09:53 2013-11-10

Må vara morgon hos er, men hos Päschon äre natt

 

Shhhhhhh

Annons
16:57 2013-11-09

En onsdagskväll för två veckor sedan ringde pappa. Det var det vanliga på-väg-hem-från-jobbet-så-jag-passar-på-att-ringa-mina-barn-samtalet som jag får ungefär alla vardagar i veckan. Från en telefon på en landsväg mellan Sundsvall och huset utanför Matfors berättade han något som jag tänkt på sedan dess. Han förklarade hur han den senaste tiden fått flera, för honom nya, insikter om kvinnoförtryck, sexism och feminism – något han konstaterade var min förtjänst.

Att få vara den som lär min pappa något viktigt känns stort, speciellt eftersom det i hela mitt liv har varit precis tvärtom. Har det inte handlat om algebra eller politik så har det varit existentiella frågor och livet i stort som pappa och jag pratat om. Storögt har jag lyssnat och ställt frågor som alltid fått ett svar. Min kloka pappa har varit mitt alldeles egna Google.

Men inte ens Google har alla svaren och extra svårt är det kanske om det dessutom är fött på 50-talet och saknar snippa.

Jag vet att pappa inte är ensam om att ha levt ett långt liv utan att på riktigt förstå vad en ”könsmaktsordning” faktiskt innebär. Och jag vet att det inte är av ondo. Jag vet att många ryggar tillbaka av begrepp som ”feminism”, ”patriarkat” eller ”genus”. Men jag vet också att de flesta normalt funtade människor säger sig vilja ha ett ”jämställt samhälle”. Ändå är vi långt ifrån det, varför?

Kanske ligger en del av svaret i just min pappa. Jag har tänkt mycket på hur den klokaste människan jag känner kan ha undgått en av de viktigaste frågorna jag vet. Kanske ligger svaret i att han som vit heterosexuell halvrik man har en helt annan utgångspunkt än mig. Världen vi alla lever i är skapad av och för sådana som honom, och i den världen är jag ofta undantaget. En värld han sällan behöver ifrågasätta eftersom det inte är han som riskerar att tjäna mindre på grund av sitt kön, inte han som är livrädd för att gå ensam i mörkret, inte han som lägger ner timmar på att övertyga sig själv om att hans utseende duger och det är inte han som aldrig vågar starta en diskussion i ett rum fullt av män, rädd för att behöva utstå otaliga härskartekniker.

Samtidigt är det inte heller han som sover på jordgolv i Kenya, men ändå har han ett fadderbarn där.

Till skillnad från barnfattigdomen så är kanske jämställdhetsfrågan mellan könen mer subtil och orättvisorna är inte lika greppbara som tidigare. Nu när kvinnor i Sverige faktiskt får rösta, göra abort, har några chefspositioner och till och med får kommentera fotboll(!) så vad mer kan vi begära ..?

Om än lite sent i livet insåg min pappa att det fanns mer att begära. Mycket mer. Och förutom en benhård struktur som värderar oss olika beroende av kön fann han också sin egen del i detta.

Ett sent feministiskt uppvaknande är bättre än inget alls, och kanske allra viktigast är det feministiska uppvaknandet hos alla vita rika heterosexuella män där ute. Och behöver ni hjälp med att förstå och komma in i den feministiska kampen vet jag en man från en telefon på en landsväg utanför Sundsvall som gärna hjälper till. 

06:13

What up??????

Just eating some oreos dude

Har ikväll träffat ännu en läsare av denna blogg. Min tredje dejt nu. Och de fortsätter vara helt fantastiska? Jag visste väl att vi var ett bra och vettigt hang around här inne, men inte ett SÅ bra hang around. Nu kanske ni tänker att ”men guuuuueeeeeee Hanna borde ju verkligen ta vara på att umgås med människor från världen över istället för att träffa svenskar….”.

Men! Till mitt försvar säger jag då:

1. De i min klass pratar jag ju med på dagarna och de är jättetrevliga men kanske inte några jag hänger med varje kväll. Jag är expert på att känna huruvida jag klickar med en person eller ej på ca 1 sekund, så detta VET jag alltså med 100% säkerhet….. fast ok, en öl vore ju kul. Skall föreslå detta i veckan.

2. De bloggläsare jag har träffat har alla erbjudit mig att hänka och hänga med deras amerikanska vänner i veckan = win win. Eller va? Mest win för mig, kanske inte för någon annan.

3. Martina, som jag träffade ikväll, pratade engelska med mig typ två timmar i en bar bara för att vi skulle get in the mode <3

4. Jag pratar ju med hon jag bor hos! Som för övrigt också är en helt fantastiskt trevlig person och även amerikan!

5. Sluta döm mig.

6. Vet inte om ni gör det men blir nojig.

7. Kanske dömer jag mig själv hårdast?

8. Godnatt….?

Annons
Annons