GAH. Jak & Jil.

Jag har sketatråkigt. Så jag tar lite bilder på mig själv, leker med dem och tänkte dricka ett glas vitt på Kåken snart. Så jävla BLOGG.

Jag lever i tentapluggslimbo. Och det känns som om det aldrig kommer ta slut. Man känner sig ful också. Idag hade jag min killes tjockstickade, noppriga polotröja. Låt mig upprepa: POLOTRÖJA. Jag bar runt på böcker, matlåda och hade markeringspennor i högsta hugg. Men jag tog faktiskt på mig lite mascara för att slippa se helt unfuckable ut.

Fy fan alltså. This life ain’t for me.

Men sen svängde jag förbi NG-kontoret och fick en present. Fiiiiiiiiiin. Parisa filled me in on all the gossip. Asså den bruden är helt sjuk. Hon vet liksom allt. Om alla. Det är för härligt ibland, speciellt i mörka tentatider som dessa.

Har alltid hatat mina tänder. De är så.. överallt. Min kille simulerar att kasta tärning typ varje gång jag ler. Han kallar mig Yatzy, som i att man kan spela Yatzy i min mun för alla mina tänder ser ut som om de kastats dit likt tärningar.

Jag lär mig mer och mer att tänka på såna här egenskaper ur en positiv synvinkel; att det är sånt här som gör ens utseende speciellt. Det är väl sånt tänkande som kommer med åldern. Sen skadar det så klart inte att min kille tatuerat in konturen av tre av mina tänder för han tycker de är så söta. That’ll boost a girls confidence right up, I tells ya!

Tack Elgiganten och Comhem!

Två av Sveriges mest hatade företag har skött sig alldeles ypperligt mot mig de senaste dagarna. Jag vet hur pissiga de kan vara mot folk, men jag ville bara lysa typ ett litet, litet ljus mot dem nu och säga ”bra jobbat och tack för hjälpen!” denna gång. Rötägg till personal finns överallt, men samma gäller även för trevlig personal!

Fan, det här kommer jag säkert få äta upp snart.