Annons
Annons
11:05 30 Maj 2017

Här kommer ett lite pretentiöst inlägg.

Om jag var tvungen att välja mellan att bli blind och att bli döv skulle jag välja det förra. Det skulle verkligen suga att inte kunna skriva. Men att inte kunna höra hade varit värre, eftersom det då vore omöjligt att uppleva musik.

Språk och musik har förvisso stora likheter (musik är en form av språk kan man väl säga). Det är inte bara det att bägge konsterna är stimulerande och kreativa, och befriande eftersom det finns regler, men man kan också välja att skita i reglerna, typ, jag lägger in ett A-ackord i en låt som går i C, som i och för sig är en rätt trist tonart, nåväl, eller, dom säger att man inte får ha för många bisatser, det är säkert officiellt sett för många kommatecken i den här meningen, men man kan om man vill, vem ska stoppa mig liksom, och vilka är ens ”dom”?

Det finns fler likheter. Ord behöver inte betyda det de officiellt ska betyda. Detta faktum är både befriande och ger upphov till ångest. Säg att en vän till dig uttalar följande mening: ”Jag har saknar dig”.  Vad betyder det? Att hon satt på en uteservering förra veckan och kom på att det vore trevligt om du vore där och kunde bjussa på en bärs? Kanske är det bara en ren artighetsfras, totalt tom på mening, något man säger för att vara snäll? Eller är det så att hon grät hela vägen hem på tunnelbanan sist ni sågs eftersom hon visste att hon inte skulle få se dig på ett bra tag?

Ingen vet med säkerhet. Orden är ju till för att vi ska kommunicera med varandra, men eftersom det inte går att med fasthet klargöra deras exakta betydelse – varje försök kommer att leda till en så kallad infinit regress, det vill säga, det enda sätt vi kan förklara orden är genom att använda andra ord, som då drabbas av samma problem – är vi för alltid fast i en evig semantisk gissningslek. Och ja, ”vi kommunicerar till största del med kroppsspråket”. Men det gör inte saken bättre, snarare tvärtom.

Precis som med harmonier, melodier och rytmer kan ordens innehåll vara något annat än formen. Men de låtsas ju inte vara det. Därav irritationen. Någon tycker säkert att just det är det fina, men jag skulle som sagt hellre vara blind.

Musik kan förmedla det orden inte kan. Det är en sann klyscha. Exakt VAD detta är går ju så klart inte att beskriva. Musik är ju en rätt abstrakt grej egentligen. Definitionen är ”systematiskt ordnade ljud”. Och det är ju bara… En syntslinga. En körstämma. Ett gitarrsolo. En ackordföljd. Ett hårt trumbeat. Som förstärker och förklarar. Det är det enda som till hundra procent kan beskriva.

7:45 20 Feb 2017

Inte nog med att klädjätten H&M är ökänd för att anställa billig asiatisk arbetskraft som jobbar under förhållanden en svennebanan inte skulle palla en dag. Nu har det dessutom uppdagats att H&M är ANTISEMITISKA!

Det var under förra våren som H&M satt på ett brainstormingmöte kring vårkollektionen 2017 som en medarbetare tog fram ett förslag på en randig pyjamas-aktig dress.Skärmavbild 2017-02-20 kl. 19.33.35

Det här tycker jag ger en härligt utarmad, lätt benig, look som känns väldigt fräsch för våren 2017, började Jonas (Jonas heter egentligen någonting annat).
Men… En medarbetare avbröt. Är inte det här lite… Jonas… Är inte det här lite… Antisemitiskt? Det ser förvillande likt ut en sån där dräkt som judar i koncentrationsläger var tvungna att ha på sig.
Ja? Alltså det är det som tanken. Det är faktiskt dags att vi tar tag i den här frågan. Ni vet. Judefrågan. Det kan faktiskt inte fortsätta så här.

Tystnaden la sig över rummet.

Vet du vad Jonas? Sa en annan medarbetare. Du har helt rätt. Det är faktiskt dags att även vi vågar ta tag i den här frågan!

Alla nickade instämmande. Pyjamasen, eller dressen, eller vad det nu är skickades till slavfabrikerna i Asien. Nu skulle judarna få smaka!

SÅ gick det till! I alla fall om man ska tro den här artikeln av Aftonbladet.
 Hjältinnan i artikeln, Mimmi på Facebook, uppmärksammade Aftonbladet på den slående liknelsen mellan plagget och en fångedräkt hon sett på film. Hon kräver dessutom att plagget tas bort från sortimentet:

Alltså alla tycker ju att det är helt sjukt att ingen inom företaget sett liknelsen innan. Jag vill bara fråga hur fan de tänkte. Jag tycker att H&M ska ta bort plaggen från sortimentet. De är kränkande

Shit. H&M är genomskådade. Undrar vad det här kommer få för konsekvenser. Innebär det här att också Miley Cyrus antisemitism kommer att genomskådas?

orig-21183000

Jag börjar ana en antisemitisk konspiration bland modeföretagen! Tack Mimmi för att du är så uppmärksam!

/ Filip

Annons
5:58 25 Jan 2017

I dag har vi nåtts av nyheten att Nyheter Idag, en sajt med så kallad invandringskritisk profil, rekryterat marxisten Markus Allard som skribent. Allard har alltså inte gått och blivit fascist, säger han, utan han vill bara ”bidra till att avslöja kartellen mellan politiker, media och kapitalister i hur de bedriver rovdrift mot vårt land”. Så här säger han till nättidningen:

”Folk undrar om jag har blivit fascist, muttrar Allard när Nyheter Idag talar med honom.

Har du blivit fascist då?

– Nej.

Har du fått några andra reaktioner?

– Nej, det var typ det. Någon sa att Chang Frick var fascist, men då sa jag att hans politiska åskådning i princip enbart består i att legalisera cannabis.

Kan man inte vilja legalisera cannabis och vara fascist på samma gång?

– Det vet väl du bättre än mig? funderar Allard i telefonen.”

Det är förvisso inte första gången höger- och vänsterytterkanter finner varandra. Så man kanske inte ska dra på för stora växlar. Huruvida man kan vara fascist och vilja legalisera cannabis på samma gång är dock osagt.

http://nyheteridag.se/markus-allard-ny-medarbetare-pa-nyheter-idag-du-kan-ana-vad-som-hande-sen/

Annons
6:58 15 Dec 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-12-13-kl-22-25-18Ni har säkert sett dom. De går långsamt. Står på fel sida i rulltrappan. De ska börja prata med folk på tunnelbanan. Lantisar. Bönder. Bonnläppar. Töpar. Hatat barn har många namn. De kommer hit. Tar våra bostäder. Tar våra jobb. Bara i år har 14 000 nyutexaminerade mediakommunikatörer från Linnéuniversitetet flyttat till hit.

Vi har därför bestämt oss för att starta ett nytt parti: Stockholmsdemokraterna. Det stockholmsvänliga partiet.

Vi i Stockholm har länge burit det här landet på våra axlar. Vi har erbjudit svenska medborgare som flytt diverse sketna hålor runt om i landet jobb och tak över huvudet. Vi har betalat för deras barns utbildning samtidigt som vi betalat deras kusiners kommunala budgetar.

De flesta lantisar som flyttar till Stockholm har en helt annan kultur. Det har på senare år kommit in attityder och normer är helt annorlunda mot våra. På grund av det här uppstår det ofta kulturkrockar som i vissa fall slutar med våld.

Snart är stockholmarna en minoritet i Stockholm. Det är nog nu. Stockholm behöver ett andrum. Vi behöver en inflyttningspaus.

Vi motsätter oss inte inflyttning till Stockholm, men den måste vara på en nivå som inte hotar Stockholms identitet.

Vi har därför tagit fram till ett principprogram för Stockholmsdemokraterna.

  1. Inför omedelbar inflyttningspaus till Stockholm. Idag behöver du stå i kö i typ 20 år för att få en bostad. Lantisarna kräver mindre i lön och bor inte sällan trångt. Vi måste reda ut den nuvarande situationen innan vi kan ta emot fler bönder.
  2. Hjälp lantisarna på plats. Redan idag betalar Stockholm merparten av Sveriges kommuners budgetar. Men eftersom det uppenbarligen inte räcker för att hålla kvar lantisarna får vi gå på offensiven och skapa simulatorer av tunnelbanan 08.15 i alla Folkets hus i avskräckande syfte.
  3. Inför ett generöst återvändningsbidrag för de lantisar som vill flytta tillbaka.
  4. Låt endast en begränsad mängd människor från hålor flytta hit. Fiskrensare och halvdanskar har egna städer de kan hålla sig till. Föreslagsvis utgår vi från ett index där traktorer per capita avgör hur många som får flytta hit. 
  5. Inför ett stockholmstest för dem som flyttar hit. Eftersom vi genom detta endast tar hit de värsta lantisarna måste vi ha ett gediget assimileringsprogram. Genom att underlätta för assimilering kan de värsta kulturkrockarna undvikas. Innehållet i stockholmstestet låter vi det här kommentarsfältet avgöra. Men det ska åtminstone vara obligatoriskt att kunna uppvisa normalt tunnelbanebeteende för att få flytta hit.
  6. Språket är en nyckel för assimilering. Därför bör alla nyanlända stockholmare, utöver stockholmstestet, skriva ett gediget språkprov. Man säger inte ” Hornstull”, exempelvis. Om man inte vet vad en raggarballe med svängdörr är, vad man menar när man frågar ”vad gäspar dinkan?”, eller tror att en kjorre är en fågel får man det svårare på arbetsmarknaden och i det sociala livet.
  7. Res en staty över Anna Kinberg Batra och gravera in order ”Stockholmare är smartare än lantisar” nedan.

Genom ovanstående punkter kan vi åter trygga staden från människor som inte kan åka kommunalt, säger hej på gatan eller inte vet om man ska gå på höger eller vänster sida mellan T-centralen och Centralstationen.

PS. Martin Soneby luftade denna tanken i någon podd nångång. Han är därmed andlig ledamot i partistyrelsen. Med eller mot sin vilja. Vi vet inte. Även om han är nästan lika okänd som vi är så får han gärna höra av sig om han vill bidra till kampen. Alla andra som någon gång luftat den här tanken men inte gjort slag i saken: skyll er själva. 

REDIGERAD TYDLIGEN STAVAR VI SOM LANTISAR SONEBY HETER HAN INTE SONNEBY!!! OMG!!!!

Filip Wästberg,
partiordförande

Karin Pihl,
vice ordförande och ideologisk ledare

Martin Soneby,
Andlig ledamot

stockholm3

8:50 13 Dec 2016

 

Efter ett möte springer jag in på Clas Ohlson för att köpa USB-minnen. Jag älskar Clas Ohlson, det är något med blandningen av gubbar som står och dammar framför hyllrader med skruvar, skarvsladdar och högteknologiska ficklampor som gör mig varm i hjärtat.

Efter att ha stått i kassakö i en halvtimme kastar jag mig hemåt. Tunnelbanevagnen är knökfull som vanligt. Doften som uppstår av ett tiotal filtjackor från ett tiotal människor som står och svajpar på en yta på tre kvadratmeter fyller mig alltid av en känsla av modern urbanitet.

Väl hemma hittar jag en matlåda i kylen som möglat. Slänger den och njuter av upplevelsen att rensa ut det gamla, in med det nya, det vill säga en liter mjölk och ett paket Bregott. Lagar en enkel pastarätt till middag, som jag avnjuter med en skvätt rödvin som jag unnar mig efter en arbetsvecka.

På fredagskvällarna gillar jag att sitta och skriva eller göra musik, men när jag väckt laptopen till liv ringer Hugo och frågar om vi ska ta en öl. Att dricka öl gillar jag så vi möts på den mysigaste puben söder om Slussen. De har en stor stark till ett riktigt bra pris. Känslan av att två personer blev knivhuggna på toaletten någon gång under 90-talet får det att pirra i magen. Man känner sig som en ”gangster”!

På lördag morgon sover jag ut ordentligt. Går upp klockan elva och sätter mig på en stol och känner mig stressad över att jag inte vet vad jag är stressad över. Sedan kommer jag på – Filip och jag ska ju DJ:a i kväll! Tar upp mina USB-minnen och börjar tanka över låtar i rask takt.

Vi möts upp i Hornstull. Eftersom ingen av oss har pallat laga mat köper vi en utsökt kebabrulle på mojen. Det är en härligt traditionell Solna-gorv-grill, men man måste betala med kontanter eftersom ägaren troligtvis skattefifflar. Sedan går vi och sveper en öl innan vi glider ner till vår favoritbar.

Stämningen på Cosmo är som vanligt gemytlig. Jag älskar det stället, är helst där två gånger i veckan. Tydligen är det en 40-årsfest på gång. Vi blir igenkända av en man som säger att han älskar vår musik. Alltid kul att få uppskattning!

Vi drar igång vår discomusik. Eftersom vi, som vanligt, egentligen inte fattar vad vi håller på med tar det ett tag innan vi kommer in i det. Som tur är lyckas Filip skicka en snapchat-film precis när jag för en gångs skull gör en snygg övergång och det är ju huvudsaken.

När klockan slår ett är det dags att stänga. Vi känner oss nöjda över att vi kan titulera oss som Stockholms sämsta DJ:s. Tillsammans med vänner och bekanta står vi utanför och undrar vad vi ska göra. Någon vill gå till en bar, jag vill gå till Berns, någon vill gå till Marie Leveau. Det slutar med att vi tar tunnelbanan till Östermalmstorg men klockan är redan kvart i två vid det laget så det är svårt att få tag på en stärkande öl. Köerna till Sturekompaniet, Hells Kitchen och de andra ställena i området slingrar sig långa och vi inser att vi aldrig kommer att komma in, även om vi skulle låtsas vara kändisar.

Därför går vi till Stureplans lökigaste ställe. Någon drar ett icke välkommet skämt i kön och det blir lite dålig stämning, men det är ingenting lite öl och dans inte kan muntra upp. Därinne är det smockfullt, en snubbe tror att han kan ragga upp mig genom att bli ”upprörd” över min kräksgest när de spelar Håkan Hellström, men jag blir som tur är av räddad av Benjamin.

Vid tre blir vi trötta och går därifrån. Jag älskar det kalla, stickande ljuset på tunnelbanan mitt i natten, det får en att känna sig ung och gammal på samma gång. Jag säger till Filip att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv, han säger att jag är så begåvad att det nog löser sig.

Jag tar en liten promenad från tunnelbanan eftersom jag till min glädje har 37 procent på mobilen. Går ner till vattnet och blir med ens medveten om hur mycket vinter det är. Ställer mig på en brygga och börjar sparka på den blöta snön samtidigt som Jocke Bergs ljuva stämma strömmar genom mina hörlurar. Snöblafforna landar tungt i det svarta vattnet.

På söndagsmorgonen vaknar jag bakfull. Går upp och äter flingor. Får ett sms från Filip där han skriver att jag har gett honom existentiell ångest. Föreslår att vi ska ta en promenad medan det är ljust, för att sörpla den D-vitamin som erbjuds denna tid på året. Han säger att TV4 precis har börjat visa en julfilm, men jag envisas.

När vi har knallat runt i en timme i det härliga vintervädret och lyckas undvika att halka sätter vi oss på ett mysigt kafé. Båda väljer varsin härlig bulle och en kaffe som hade smakat ljuvligt om det inte vore för att det antagligen stått sedan de öppnade på morgonen. Jag frågar Filip om hur det går med romanen, sedan skrattar vi i en blandning av självförakt och ironi.

Söndagskvällen avslutas med tvättid. Älskar att ha rena kläder, det är så mycket bättre än att tvingas leta fram några gamla strumpor med fem hål. Jag känner mig ordentligt uppvilad och redo för en ny vecka.

Berättat för: Karin

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons