11:23 25 Jul 2016

Jag och snygg-Becca drog ner till Malmö över en helg för att hälsa på min kompis kaos-Mikaela. Mikaela är en av de roligaste personerna jag känner så det hela verkade lovande. Jag hade dessutom väldigt höga förväntningar på Malmö. Som en blandning av Stockholm och Berlin. Pulserande svartklubbsliv och allt sånt.

Och jag måste säga att jag älskar Malmö som stad. Att hela stan sitter ihop är på något sätt unikt för Sverige. Folk brukar beskriva Malmö som kontinentaaaaaalt och så är det ju! Stockholm kan kännas extremt segregerat, och då menar jag inte enbart på ett socioekonomiskt (nu blire fancy words) plan, utan även på ett människotypplan. Hippa människor på söder och backslick på Östermalm, barnfamiljer på Kungsholmen osv. Malmö känns som ett virrvarrr av allt och det älskar jag.

Problemet med Malmö är uppenbarligen människorna. Jag har varit där en helg så det kanske är dumt att generalisera men bajsnödigheten ligger som en våt filt över Malmö. Jag och snygg-Becca älskar att dansa. Det gjorde vi som fan båda kvällarna men det ledde mest till snea blickar.

Värst var på ett open air. Är inte Open Airs väldigt tråkigt?? Vi kom dit och var aspeppade men vi möttes bara av ett tiotal svala människor som stod och nickade huvudet framför en DJ. Nu kanske det inte är unikt för Malmö, så för att sätta fingret på bajsnödigheten i staden: Jag har en kompis som blev anklagad för att vara homofob för att hon tyckte att franska ”låter fjolligt”. Alltså herregud. 

Tacka gudarna för Stockholm. Här har det på senaste tid växt fram någon slags nyironisk våg där det viktigaste inte är att tycka saker om allt eller ens tycka rätt saker utan att kunna driva om saker. Den självdistansen är SÅ nyttig och gör ALLT mycket roligare.

Kvällen på svartklubben slutade med att kaos-Mikaela klev på något som gjorde att hon började blöda lite i foten. Mikaela, som är hysterisk hypokondriker, var 05.00 övertygad att hon hade klivit på en kanyl och fått aids. När hon skulle undersöka sin fot ramlade hon baklänges rakt ner i ett snår och nu har hon rivsår över hela kroppen. Jag älskar dig Mikaela!!!!

Malmö, vi ses när du dragit ut den där feta pinnen du har i röven.

/ Filip

hipstermollan

11:48 20 Jul 2016

 

Jag skaffade faktiskt Pokémon Go. Man ska ju va trendig, tänkte jag, och tankade ner appen. Men efter att jag fått förklarat för mig vad spelet egentligen innebär ångrar jag mig djupt. Jag skulle bara ha varit anti från början. Det är nämligen den enda strategin som funkar.

Spelet handlar inte bara om att man ska knalla runt i nån variant av Google Maps och fånga söta figurer, förstod jag efter ett tag. Min kompis Anton förklarade för mig: Man ska välja lag. Sedan ska man gå till olika stationer och tävla med sitt lag, mot andra lag. Om man är dålig kan laget förlora ett helt område. Därför måste man träna sina Pokémons så att de inte åker på stryk. (Klandra mig inte för att jag har noll koll. Jag var sex år gammal år 1997 och samlade bara på Spice Girls-bilder. Det där japanska brydde jag mig inte om.)

Här nånstans började det bli svårare för mig att skratta åt manin och entusiastiskt fortsätta min jakt på låtsasdjur. Välja lag. Tävla mot dom röda. Inte förlora mark. Hjälp. Det här är inget oskyldigt mobilspel. Det här är IRL. Precis som ”fånga flaggan” på gympan på högstadiet.

Ingen gemenskap är så stark som den som uppstår mellan två personer som hatade idrottslektionerna i skolan. Jag avskydde inte gympan för att jag var lat, utan för detta:

Vafaan nej vi vill inte ha Karin och Therese i vårt lag dom kommer ju sabba allt! Jag vill välja om! Det är orättvist! Dom fattar ju ingenting, bara springer åt fel håll jävla idioter! Amen för i helvete jävla nolla kan du inte kämpa liiite hårdare eller? Öööh subba!! Vi måste vinna det här för faan! Jävla värdelös du är! Jävla värdelös!!!

Det var så förödmjukande. Inte att bli kallad subba (vad är det för mjäkig förolämpning egentligen?). Förnedringen bestod i att tvingas stå på en fånig plan, med uppgift att kuta över till det andra lagets planhalva för att fånga nån idiotisk flagga. Vad är det för geni som kom på det? Vad är nyttan? Vad är poängen? Om motion nu var syftet kunde vi ju lika gärna fått kuta tre kilometer runt kvarteret, med freestyles i stället för pubertala målbrottsvrål i öronen. Men det är så bra för lagandan, sa dom. Ja, om syftet är att bryta ner den delen av klassen som fasade varje onsdagsmorgon och fredagseftermiddag.

I nian, när jag blivit en rebellisk och jobbig elev, gjorde jag och min kompis till och med aktivt motstånd. Vi krävde att de skulle ge oss bra anledningar att vara med, vilket de inte hade (”att killarna med flit simmar mellan era ben för att kunna dyka upp mitt emellan är bara ett sätt att visa uppskattning!”). Mitt favoritminne är när gympaläraren tvingade oss att städa hela simhallen på lunchrasten som straff för att vi för sjunde gången vägrat vara med. Vi tog alla simdynor och leksaker vi kunde hitta och strödde ut dem i hela badhuset i stället.

”Men det är så bra att de icke-teoretiska eleverna har ett ämne de kan vara bra på”, brukar folk säga när de försvarar den fascistoida institutionen som kallas idrott och hälsa. Men de har missat att kungen av en högstadieklass inte är den som har bäst betyg i svenska. Att vara bra på att böja franska verb slår inte särskilt högt när man står där på en trött skolgård med sten i skon och håller på att svimma av lågt blodtryck eftersom det varit utspädd minestronesoppa till lunch. Det räckte inte ens att jag var bäst på musiklektionerna, tar man tjejträt på brännbollen (ja, det hette så) är man ändå jävla värdelös. I en högstadieklass är det nämligen de coola killarna som styr, och de coola killarna är alltid bra på sport.

Just därför drabbas jag av en mild variant av posttraumatisk stress varje gång jag ser den där Pokémonappen i telefonen, eller så fort någon nämner det jävla spelet. Nej alltså du måste dra lite snabbare på skärmen… Dra snabbare! Nej inte så! Fan nu försvann den! Jag fasar för hur det skulle bli om jag började spela på riktigt. Om jag gick till en sån där träningsstation. Blickarna från de som valt samma lag som jag när min Pokémon förlorar mot motståndarnas. Varför står det ”CP” på skärmen när jag försökte fånga den där figuren liksom? På fredag ska det tydligen vara något slags träff där tusentals människor ska tävla mot varandra. Vilken skräck. Tur att man inte är 13 längre.

/Karin

11:00 15 Jul 2016

Haha oj det blev faktiskt hela tre delar av mina dejtingtips.

I den här delen kommer vi att prata om en av de viktigaste sakerna på en dejt. Hur ska man prata?

Vadå hur ska man prata, tänker du. Men det är faktiskt förvånansvärt få människor som förstår sig på hur man har en vettig konversation. Jag är HELT säker på att Magdalena Ribbing approves this message.

Det finns faktiskt jättebra konversationsregler som någon gammal grek kom på som jag definitivt tycker att varje dejt borde följa.

1. Prata inte för mycket
Alla har vi varit med om att ens dejt aldrig slutar prata. Det är otroligt tröttsamt och tråkigt. En dejt är egentligen bara ett samtal mellan två personer. Det bygger på att båda får prata ungefär lika mycket. Se därför till att hålla det på en bra nivå och om din dejt är blyg, ställ frågor!

2. Prata inte om dig själv
Now hooooold up. Tänker du. Inte prata om mig själv? Hur ska det gå till? Nej, det är skitsvårt. Alla älskar att prata om sig själva. FAKTUM (haha) är att när du pratar om dig själv så produceras dopamin och du blir naturligt hög. Varsågod för den naturvetenskapslektionen.

Men det är inte så kul för din dejt att bara sitta och lyssna på vad du tycker, vad du gör, vad du gillar etc. Det är helt ärligt skittråkigt, tro mig. Du kommer inte att kunna låta bli helt och hållet, men försök!

3. Gör inte din dejts historia till din egen
Exempelvis, om personen pratar om hur najs det är att bada på ställe X så är det FÖRBJUDET att avbryta historien för att berätta om hur mycket najsare det är att bada på ställe Y.

4. Avbryt inte
Behöver väl inte ens beskriva?

5. Håll dig till ämnen av allmänt intresse
Ingen bryr sig om det där spännande jobbprojektet du roddade förra veckan, om det inte typ innehöll kändisar eller annat av allmänt intresse. Däremot kan de flesta relatera till dina roliga jobbkompisar eller din konstiga chef eller andra saker av allmänt intresse!! ALLMÄNT INTRESSE!!!

6. Var inte rädd för tystnad
Det kommer att bli tyst ibland. Ta det lugnt. Världen går inte under. Ett ligg blir inte uteslutet på grund av några sekunders tystnad. Men om du är nervös inför faktumet kan du förbereda några frågor som du tycker är roliga. OBS: Vid pinsam tystnad, undvik frågor som: jaha, så hur många syskon har du? Ställ en konstig och roliga fråga istället. Har ni bra frågor som ni brukar ställa? Kommentera!!!

Det här var slutet på den här spektakulära dejtingserien!! Ha så kul!!

Puss & kram

/ Filip

Läs också: Guide till den perfekta dejten – del 1, del 2

TODAY-I-DON-T-FEEL-LIKE-DOING-ANYTHING-EXEPT-YOU-I

8:00 13 Jul 2016

Hur ska ni sitta på en dejt?
Det vanliga i en sån här typ av text är väl att man skriver saker som: ansträng dig inte för mycket, var dig själv, framhäv dina bästa sidor, ta det cool, klä upp dig men inte för mycket, ljug inte blablablabla.

Allt det här stämmer säkert. Men det här inlägget kommer mer handla om förutsättningarna för att på ett trevligt sätt lära känna varandra. Hur du klär dig, om du framhäver dina bästa sidor eller låtsas vara avslappnad kan säkert påverka din dejt, men jag tror inte det har SÅ stor betydelse.

Istället ger jag er ett handfast (älskar ordet handfast) tips som är en förutsättning för en lyckad dejt:

Sitt bredvid varandra!
Det här är viktigt. Risken med att sitta mittemot varandra är att din dejt upplever sig granskad och otrygg, detsamma gäller för dig. Det uppstår massa jobbiga grejer: Hur ska du göra med ögonkontakt? Hur mycket ska du glo in i den andras ögon?

Om ni istället sitter bredvid varandra i en soffa (eller i en bar om det inte finns något annat alternativ) så måste ni inte titta på varandra hela tiden, vilket kommer att kännas så mycket mer avslappnat. Dessutom undviker du något så hemskt som en tåflört. Om du gillar din dejt och vill växla upp kan du helt enkelt flytta lite närmre.

Hur gör man då när det finns ett bord där man kan sitta mittemot varandra eller bredvid varandra? Ja, du säger helt enkelt: jag tycker det är mycket roligare att sitta bredvid varandra på en dejt, kan vi inte göra det?

Underförstått är att ni sitter med ryggen mot väggen, på så sätt kommer ni få en bra blick ut över baren ni är på och således ha gott om saker att titta på och prata om.

Apropå att prata, i nästa del kommer vi att prata om hur och vad man ska prata om under en dejt!!

PUSS

/ Filip

Läs också: Guide till den perfekta dejten – del 1

datedinner3

12:07

Trenden med hamburgare har växt sig stark senaste åren. Fler och fler får upp ögonen för denna egentligen ganska simpla rätt. Över hela Södermalm har liksom ett hamburgeros lagt sig. Det är hippt och trendigt med burgare. Men var ska man egentligen gå om man blir hungrig? Livets ord frågade Bawar Ismail, journalist och antagligen Sveriges främste hamburgerexpert.

Jag börjar med att fråga Bawar det viktigaste. Vilken hamburgerkedja i Sverige är bäst?

”Jag skulle sätta Max som etta. De har lätt Sveriges godaste burgare, exempelvis Friscomålet – perfekt kombination av saftigt kött, smält cheddar, bacon och Max-dressing.” Bawar får något lätt romantiskt i blicken när han pratar om Friscomålet. Man förstår att det inte är vilken burgare som helst. ”Och brödet! Brödet är helt fantastiskt.”

Men den som tror att Bawar är ett kött-freak misstar sig. Han framhåller att han gillar Max för deras vegetariska burgare. De har ju till och med en vegansk variant. Dessutom har Max bra milkshakes, och det glömmer man ofta bort – ibland när man är på en snabbmatsrestaurang blir man sugen på just milkshake. Max vinner inte bara förstaplatsen för att deras mat är något utöver det vanliga, utan för att de ligger i framkant rent teknologiskt. ”Man slipper stå i kö eftersom de har så många automater man kan förbeställa i”, poängterar Bawar.

13664839_1195976503745825_1721350569_n

Jag tittar mig om för att säkerställa att ingen i personalen hör oss. Vi sitter på McDonalds, så det känns lite konstigt att prata väl om konkurrenten. Men alla Donken-fans därute kan andas ut: Sveriges främste hamburgerexpert har givetvis ett gott öga även åt kedjan där vi just nu befinner oss. Orsaken? Man kan inte tacka nej till en BigMac.

”På andra plats kommer McDonalds. Man känner alltid igen smaken hos en BigMac. Det är ett tryggt alternativ. Och tänk så här: Du är ute, du har festat… Då är det nice att ta en cheese eller chicken junior, eller chili cheese för den delen”.

Här måste jag nicka instämmande. Chili cheese är förmodligen det bästa fyllekäket som någonsin existerat.

McDonalds har också den bästa kycklingburgaren, enligt Bawar. Max funkar, menar han, men det är inte den godaste. Dessutom har donken sina olika kampanjburgare. Det leder till variation, i trygg vetskap om att de stabila alternativen alltid finns där.

Nummer tre på listan är faktiskt inte Burger King. Bawar väljer hellre Frasses. Och han hymlar inte med anledningen till bronsmedaljen. På Frasses får man mycket dressing.

”Dessutom har de bra bacon”, säger han med eftertryck.

Allteftersom samtalet leder in på var det är bäst att luncha och vilka erbjudanden som kedjorna erbjuder denna månad försvinner pommesen från våra brickor. McDonalds, och alla andra hamburgerrestauranger för den delen, har just denna funktion. Ätandet är socialt. Man snor lite dippsås från sin kompis, kanske byter man en mozzarella stick mot en grillad kycklingklubba. Här skapas gemenskap.

Men BK då, kanske någon undrar. Jodå – ”Home of the Whopper” har en plats på listan. Bawar är dock inget fan av burgaren, eftersom den enligt honom mest smakar kött och grönsaker. Såsen är inte speciell – som på en BigMac – och det är nånting med BK-burgare och stora salladsbitar.

13672526_1195976050412537_462645298_n

Man antyder en ambivalent inställning till Burger King. Bawars kroppsspråk är tydligt. Pratar han om Max är han glad och entusiastisk, men inställningen till BK är betydligt mer skeptisk. Han sitter med armarna i kors och blickar ut över restaurangens gäster, lite förstrött, som om han egentligen tänker på annat. Kanske förstår han inte varför Burger King inte lär sig av sina konkurrenter och skippar överdrivet kladd. Kanske försöker han fundera ut något som ändå är positivt med BK. Efter att har sörplat lite på sin Cola säger han:

”Det… Deras Chicken Royal är god, väldigt simpel… Lång kycklingbröstskiva på Subwaybröd. BK har dessutom goda, starka burgare. Det missar konkurrenterna.”

Jag frågar Bawar vad som är viktigast med en hamburgerrestaurang. Är det bra pommes, variation…? Faktiskt inte. Enligt Bawar är standardmenyn det viktigaste.

”McDonalds har BigMac, de har McFeast, de har QP… tre burgare som funkar. Max har ju sina: Friscomålet, orignialmålet och diverse andra. Framförallt, när de har olika kampanjer, kanske man känner: Jag vill ha det ni alltid erbjuder.”

Något som också är viktigt för Bawar är personalen. Han har själv jobbat på McDonalds och vet vilken kärlek och vilket hantverk som ligger bakom varje Frisco eller Big Mac. Att de anställda visar omsorg om både maten och gästerna är centralt för en bra snabbmatsupplevelse, menar han. ”Är det inte bra service, plockar jag inte upp efter mig. Det är en princip jag har.”

”För väldigt många människor är pommes centralt”, fortsätter Bawar. ”Du nämnde det tidigare. Men för mig är det inte så viktigt. Det heter hamburgerhak och inte pommeshak. Men om jag måste rangordna vinner Max. Det är knaprigt, de sparar skalen. Burger King är sämst. De är tjocka…”

”… Påminner om de pommes frites man fick i skolan?”

”Exakt. Som var värmda i ugn. Perfekt liknelse. Det funkar inte alls.”

Något som ofta underskattas, enligt Bawar, är tillbehören. Man kanske är sugen på fika, och där står sig klassikern McFlurry bra. En klassiker som alltid håller.

Och på tal om klassiker.

Det talas ju ofta om att hamburgare har blivit en hipstergrej. Bawar håller dock inte med.

”Hamburgerkedjor är till för alla. Här finns en blandning av folk. För mig handlar det nog om simpelheten. Går du till ett kebabställe vet du inte vad du får, om du inte är stammis. Går du till Max eller Donken vet du vad du får. Det symboliserar stabilitet och kontinuitet.”

Är hamburgare en frihetssymbol, frågar jag.

”Det är det närmsta vi kommer USA.”

13652769_1195977180412424_965946101_n

Tycker folk att det är lite konstigt att du är så intresserad av hamburgerrestauranger? Får du höra att du är en hipster på grund av ditt intresse och din detaljkännedom? Finns det fördomar?

”Ja, det är klart. Jag känner mig diskriminerad”, skrattar Bawar. ”Nej, jag bryr mig inte. Jag vet vad jag gillar. Det är snabbmatskedjor. Det är läsk. Det är snus. Det är Kim Kardashian. Star Wars… Har jag glömt nåt? Nej, jag tror inte det.”

Vi lämnar McDonalds vid Slussen. Solen, vars färg är märkbart lik det gyllene M:et, speglas i de stora fönstren på byggnaderna runt om Södermalms torg. Folk skyndar över de uppsatta broarna som som ska fungera som trottoarer under den tid Slussen byggs om. Mycket förändras, men en sak består: Människors kärlek till hamburgare.

/Karin

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla