1:19 3 Mar 2017

Jag har en katt. Eller det är inte min katt. Det är min flickväns. Jag skulle aldrig självmant skaffa katt. Ser jag ut som en kvinnlig bokcirkel som älskar doftljus och “funderar på att ta ett halvår i Marocko”?

Lite. Jag vet.

Jag är uppvuxen mittemellan vischan och stan. “Kranskommun” som det så fint heter. Det är som en förort fast istället för att bränna bilar bränner man flintastekar. Alla spelar golf och heter Kevin. Kattpopulationen är nästan 0.

Så jag hade knappt sett en katt på kattfilm innan jag flyttade ihop med min flickvän. När hon sa att hon hade en katt trodde jag att hon skojade. En vuxen människa i Stockholm city som inte gillar att “utforska sin sexualitet genom keramiken” men som självmant tar hand om ett levande djur? Skulle inte tro det gosse.

Hon visade katten för mig. “Titta här är min katt”. Jag trodde henne fortfarande inte.

“Det där är bara utkammat torktumlarludd som du har satt en svans på för att verka speciell”

“Men kolla då… den jamar ju för i helvete”

“Jag kan också jama men jag är väl ingen katt för det?”

Sedan försökte jag dra av “masken” på “katten” för att bevisa att det bara var en prop men då bet det ludna aset mig så nu har jag en ofrivillig örontöjning så stor att folk stannar mig på gatan och frågar om jag “också gillar Hoobastank”.

Så sedan bodde jag ihop med en livs levande katt. Eftersom jag är “komiker” är jag antingen i Halmstad och står och drar fräckisar på en lastpall utanför Coop för småväxel (ständigt utkonkurrerad av en trevlig rom) eller så ligger jag hemma i fosterställning och lipar för “bristen på psykologisk klangbotten i modern buskis”.

Och plötsligt var den jävla katten där hela tiden. I början var jag väldigt tveksam till den och funderade på att spola ner den och säga till min flickvän att “den flyttat till Märsta”.

Men som med allt man tvingas spendera mer än åtta timmar med som inte är öppen nazist eller luktar fotogen så började jag gilla den. Den håller käften och är gosig. Vad kan man mer begära? Den har inga åsikter inrikespolitiska skeenden och den delar absolut inga “roliga” kattklipp.

Min mamma ringde och frågade hur jag mådde. Jag svarade “kanon, jag har en katt nu”.

“Men Marcus du är ju jätteallergisk mot katter”.

Och samtidigt som hon sa det så kom jag på att “just det, jag dör ju om jag är med en katt”.

Så nu är jag tyvärr död men jag hade åtminstone en väldigt fin sista tid i livet med en luden jamare. Han ska för övrigt spela Björn Olssons “Tjörn” på min begravning.

Nästa vecka: Fem viner du inte ens vill bjuda din värsta fiende på

17093003_10211010722255448_273711290_o

12:02 13 Feb 2017

Jag blir aldrig sjuk. Därför blev jag mycket förvånad när jag blev det. Jag trodde först i flera dagar att jag bara hade blivit gammal. Jag hade ont i kroppen, ringarna under ögonen var som djupt blåa tatueringar och jag började känna igen mig i Melissa Horns texter.

Men jag var inte gammal. Jag var dödssjuk. Det som avslöjade det var när jag snöt mig en röd näsduk och såg det ut som McDonald’s-loggan. Två gula strängar av självhat och frityrolja.

Malaria, skelettcancer eller denguefeber. Nån skit var det. Jag hade varit i Höganäs och uppträtt på ett bibliotek så jag hade väl fått med mig något virus som låg och frodades i nån coffeetable-bok om makramé som jag såklart inte kunde låta bli att läsa pärm till pärm.

Det kan ju också ha varit en helt vanlig förkylning. Jag vill inte utesluta det ur utredning i ett så tidigt skede.

Jag blev liggandes hemma. Allt papper tog slut på fyra minuter och jag fick snyta mig i katten som blängde på mig dömande.

“TROR DU VI DOMESTICERADE ER FÖR SKOJS SKULL!?” skrek jag.

Vi hade ingen nässpray så jag snortade örtsalt till ingen nytta. Det enda som hände var att det smakade starkt av medioker matlagning i gommen. Jag följde noggrant statens ordinerade tv-utbud och låg och glodde på Tilde de Paula och han som ser ut som Tilde de Paula med skägg/blodsockerfall när dom intervjuade olika mammor med cykelhjälm och provsmakade bacon-inlindade päronhalvor klockan halv åtta på morgonen.

Man vet att man har varit sjuk för länge när man börjar hålla med Dr. Phil. När han för fjärde dagen i rad skäller ut nån blind 16-åring som har blivit gruppvåldtagen av fyra lastbilschaffisar och säger åt henne att hon ”måste börja ta ansvar” och man ligger där med näsan rinnande som ett höstregn ner på mattan och tänker “ja nu får du fan styra upp det här”. Och sen bara “vänta lite… är det verkligen HENNES fel?” och då inser man att man behöver seriös medicinsk vård.

Jag kom till läkaren. Han kände länge på min penis. Jag frågade “varför? Jag har ju malaria!”. Han hade ingen bra förklaring och ursäktade sig muttrande och började istället speja ner i min hals. Sedan kom domen och mycket riktigt var det malaria… eller influensa, jag minns inte.

Min sjukdom var så allvarlig att dom satte mig på en helt ny medicin som heter “Lützen 1632” som är en kapsel man kastar i golvet så täcks hela rummet av en tjock dimma som gör att man blir yr och börjar tänka alla husdjur man har dödat genom övermatning. Det fungerade såklart inte alls och nu finns inte jag längre. RIP jag själv.

Nästa vecka: Stor artikelserie om världens mest rasistiska djur: Vitmakthajen. 

3:13 24 Jan 2017

Kära seende utav uppradade bokstäver. Välkomna till min galna värld. Jag är som Gandalf of Alfapet.

Skämt åt sidan, jag är jättedålig på Alfapet, gjorde slut med min förra tjej efter att hon systematiskt krossat mig i nämnda spel. Mitt “liv” var i spillror. Jag ordkonstnären March… Marhc… Markus Berrgren… hade tappat inte bara ansiktet utan hela sablans hjärnkontoret rakt ned på den stinkande heltäckningsmattan och alla skrattade åt mig som inlagda valrossar och man såg den där lilla äckliga pillevippen inni gommen vifta som en flagga en blåsig vårdag.

Åtminstone kändes det så. I verkliga verkligheten gick folk vidare med sina liv och browsade Tinder efter “hot ass” och sa saker som “mer öl?” och “vad trevligt vi har”.

TREVLIGT?!

Jag var inte en människa längre. Jag var en bortklippt statist i otecknade “Scooby Doo 7: Låt mig gissa? Det är den jäveln som har tivolit som är monstret för att skrämma bort alla turister och han hade nog fan lyckats om det inte vore för dom där snokande ungdomarna och DERAS FÖRBANNADE BYRACKA”. Den gick inte ens direkt till dvd. Den släpptes som muralmålning på ett stödboende för blinda pälsallergiker. Kli fick dom.

Jag övervägde ett sånt japanskt hederssjälvmord… vad det nu heter? Murakami? Tame Impala? Anna-Greta Leijon? Det kändes inte jättesmart att åta mig något jag inte ens kunde namnet på och suget minskade avsevärt då jag kom på att det vassaste föremålet i det Berggrenska hemmet var ett paraply. Det skulle ta timmar. Gästerna skulle hinna gå. Och tänk om det regnade imorgon?

Då skulle jag förutom att vara sämst i hela länet på Alfapet också vara död och blöt. Det är en för mycket.

***

Hasse Alfredsson berättade i en intervju att han och hans fru, som jag inte kommer ihåg vad hon heter pga männen skriver historien och jag är blott en läsare, gick upp innan Gud varje morgon, kokade meth… skoja: kokade te, och spelade Alfapet hela förmiddagen. Det var därför han hade lyckats med mästerstycket att vara äldre än dom flesta byggnader och ändå pigg och så pass finurlig att det skrevs böcker om honom.

Trodde han iallafall.

Han kan ju lika gärna bara ha haft tur med vädret.

OM NI FATTAR VAD JAG MENAR!?!?!

Jag förstår faktiskt inte själv vad jag menar. Det är orättvist mot er kära läsare av meningar att belasta er med den bödeln.

***

Jag är på semester på hemlig ort. Det är ingen här som vet vart vi är.

Jag har ingen lust att smäda kändisar. Det kanske jag får igen när jag kommer hem. Det brukar börja som en ilning i benet. Man ligger bakfull av livet och slösurfar på Expressen för att se vilken bevisföring nu GW har rosslat fram på källa feeling. Sen hamnar man på nån artikel om nån med skopor (gräv) fler följare än undertecknad och nån skit denne har hittat på. Ilningar fortplantar sig till orgasmer av medeltida småsinthet i knäleder, rusar i illfart rakt igenom pungkulorna, om man nu har två… låt mig titta efter, japp det var två, och sedan vidare förbi manstuttarna som börjar likna ett par helt ok kvinnotuttar, bådar gott inför eventuella framtida könskorrigeringar, jag tycker man ska byta kön några gånger för att vara på den säkra sidan att man verkligen har fått rätt kropp, sedan upp till huvudet som inte är mycket att skryta med, min hjärna kommer att dissekeras av just ingen alls efter min död, inga köer kommer ringla för att se mitt hjärna i formalin och tur är väl det, visa då hellre kuken. Den har tagit mig till toppen. Den och hårt arbete. Ofta i samarbete.

Väl i huvudet svartnar det. Sen vaknar jag upp tre timmar senare enskilt ansvarig till en publik avrättning av nån stackare som bara ville skriva en bok eller sjunga en sång. Jag själv har inget minne av händelsen och tar givetvis avstånd från alla mina åsikter. Om någon annan vill stå för dom: Varsågod. Har dock svårt att se att någon skulle vara i trängande behov av gamla sunkiga åsikter. Det går ju inflation i åsikter. Varenda en med ögon å öron å tacoshål har dom. Du har ju en åsikt om den här texten. Den skulle jag väldigt gärna vilja köpa av dig för framtida utvärdering.

Hör av dig.

Er oförsiktige Jan Marcus Berrgren…. Berggren.

1:39 5 Jan 2017

Hej underbarn, normal- och lågbegåvade. Nu är det vårsäsong och dags att flabba. Nedan är dom klubbgigen som inbokade hittills. Det tillkommer fler plus lite andra överraskningar men dom tar vi då.

Så passa på att boka mig nu innan det blir helt fullklottrat i kalendern. Jag gör alla typer av evenemang som konferenser, fester, bröllop och begravningar (helst inte begravningar). Hoppas vi syns i vår!

Foto: Karl Anton Björkman

Foto: Karl Anton Björkman

P.S.

Jag ser mycket gladare ut på scen.

D.S.

6 januari: Maffia Comedy, Stockholm

7 januari: Maffia Comedy, Stockholm

14 januari: Headlinar Stockholm Comedy Club

Biljetter: www.stockholmcomedyclub.nu Sök på “Marcus Berggren”

3 februari: Maffia Comedy, Stockholm

4 februari: Maffia Comedy, Stockholm

10 februari: Höganäs med Carl Stanley, Info kommer

15 februari: Stockholm Comedy Club

17 februari: Maffia Comedy, Stockholm

18 februari: Maffia Comedy

4 mars: Stockholm Comedy Club

9 mars: Droppa Micken Comedy Club, Falköping

https://billetto.se/droppamicken9mars

15 mars: GASTA, Gävle

21 mars: Humorfalangen, Lund

22 mars: Stockholm Comedy Club

25 mars: Stockholm Comedy Club

1 april: Stockholm Comedy Club

5 april: Oslipat, Malmö

http://www.kulturcentralen.nu/evenemang/oslipat-med-simon-gardenfors-petrina

8 April: Västerås Comedy Festival, Västerås

http://vasterasnoje.se/evenemang/comedy-festival/

26 april: Stockholm Comedy Club

13 maj: Headlinar Stockholm Comedy Club

Biljetter: www.stockholmcomedyclub.nu Sök på “Marcus Berggren”

Nästa vecka: Fem dansband som egentligen var satanister

8:59 31 Dec 2016

Här kommer min traditionsenliga årssammanfattning för första gången. Tack alla ni som har läst i år. Vi hörs nästa. Frågorna har jag fått från Underbara Clara i utbyte mot en köttlimpecupcape på mors vis. 

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Skrev en årssammanfattning

Genomdrev du någon stor förändring? Tapetserade om hos grannarna när dom var bortresta. Indiska “solkors”. Dom blev inte glada men dom tror att det är kärringen under för hon var kattvakt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Mina föräldrar erkände till sist mig som deras biologiska barn.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? Jag minns bara 10 minuter bakåt i tiden så jag får väl säga 31 januari.

Dog någon som stod dig nära? Samtliga. Men det är lite skönt när ingen ringer eller faxar.

Vilka länder besökte du? Preussen och “Bulgarien” OM NI FATTAR VA JAG MENAR!?

Bästa köpet? En elektrisk stol till min mamma. “Massagestolen” kallar hon den. Hård kärring.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att först bli fasthållen och kittlad och sen släppt och kunna andas.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? En sjua i slutet på årtalet.

Vad önskar du att du gjort mer? Torkat mig…

Vad önskar du att du gjort mindre? ISIS-flaggan jag hängde på balkongen.

Favoritprogram på TV? 12-stegsprogrammet.

Bästa boken du läste i år? Manualen till farmors morfinpump.

Största musikaliska upptäckten? Fiss.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att ingen från julfesten väckte åtal.

Största framgång på det privata planet? Minigolfbanan i mittgången

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag vet inte men jag var mer lik en tunna än en morot om man jämför med föregående år.

Vad spenderade du mest pengar på? Olja, vapen och förseningsavgifter.

Något du önskade dig och fick? Brock.

Något du önskade dig och inte fick? Bromsmedicin.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Längtade till min namnsdag så att det kunde bli lite REAL MOTHERFUCKING PART-EEEEEY

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ph-värde, kärlek, pengar och bostad.

Vad fick dig att må bra? Receptbelagda läkemedel.

Vem saknade du? Vanliga Clara. Alltså Clara anno 2014. Innan pissiga utmattningen kom ivägen.

De bästa nya människorna du träffade? Tre spädbarn som heter Ludvig, Sudvig och Vidlugg.

Mest stolt över? Hur stor den Ungerska nationen var under kejsaren.

Högsta önskan just nu? Kaksmet.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Inte skriva någon årssammanfattning.

Nästa vecka: Vill du sänka ditt BMI? Såg av dig ett ben! Absolut inte båda benen.