Inlägg taggade: Speljournalistik

11:35 26 Okt 2016

1

Idag blev jag författare. Eller, egentligen började allt när jag, Carl-Johan Johansson och Jimmy Håkansson bestämde oss för att starta spelbloggen Blog ‘em up. Vi ville ha fritt spelrum för att skriva de texter vi själva ville läsa. Om ämnen som vi brann för och utan att vara rädda för att göra en djupare analys. Och det blev, ärligt talat, jävligt bra. Många av svensk speljournalistisks bästa texter finns samlade på den där lilla bortglömda bloggen.

För att fira det – och för att rädda texterna från internetdöden – bestämde vi oss för att samla alltihop i en drygt 300 sidor tjock bok. Vi gjorde det inte för att bli rika, det har liksom aldrig varit ambitionen (ekonomiskt har bloggen alltid gått med förlust). Bokslut är egentligen inget avslut, även om det på många sätt känns så. Det kanske ser ut som en punkt, men för mig kommer det alltid vara ett utropstecken. Något jag är extra stolt över att få ha varit en del av.

Läs mer om (och beställ!) boken här.

5

Foton: Jakob Svärd

2:09 30 Jun 2016

Idag drar kampanjen #Sheforhe igång.

En ”solidaritetsrörelse för att hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”, enligt en debattartikel publicerad på Aftonbladet – och undertecknad av Gudrun Schyman, Ida Östensson och Anna Giotas. I artikeln fastställer författarna att män lider av att leva i ett patriarkalt samhälle. Män lever ohälsosammare, utsätts för brott oftare och riskerar i högre grad att bli alkoholister. Till exempel. Det är inte bara ickemän som är offren för patriarkatet, helt enkelt.

Det här uppmärksammas på anrika spelsajten FZ.

Men när redaktör Joakim Bennet tar sig an debatten blir det dock ur ett annat perspektiv. Visst håller han med om att det finns problem – men han håller inte med om att män borde undvika dataspel. Så då använder han sin sajt, som når 250 000 unika besökare i månaden (enligt siffror från 2014), att basunera ut att Schyman likställer spel med pornografi.

Det här är problematiskt av ett par olika anledningar. För det första är det kontraproduktivt att fokusera på en på sin höjd tveksam formulering, särskilt om en håller med om grundproblemet. För det andra: Det Bennet skriver är inte sant. Schyman och de övriga som undertecknat texten skriver inte någonstans att de tycker att män bör undvika spel.

#Sheforhe vill:

”… hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”.

I Bennets text blir samma stycke:

”Schyman och medförfattarna menar att det är patriarkatet som är orsaken och att män skulle må bättre om de kunde lära sig att kunna prata om känslor, sluta konsumera datorspel och pornografi och söka hjälp”.

Bennet har alltså själv lagt till ”datorspel” i något som är snubblande nära ett citat. Det är hög trollvarning på det – ja, kanske till och med oärligt? För nog måste väl FZ:s kommentar ha korrekturlästs innan den publicerades?

Och även om FZ:s debattsvar (?) var oseriöst klickjagande är kommentarsfältet möjligen ännu mer problematiskt. Visst finns där personer som försöker diskutera, men där finns också personer som sprider direkt hatiska meddelanden (bland annat från en känd youtuber). Istället för att ta grundproblemet på allvar – kanske till och med försöka göra en insats själva (tänk om FZ och Fatta man kunde göra något tillsammans! Vilket genomslag det skulle kunna få!) –  underblåses minst sagt obehagliga tendenser.

Var det värt klicken, FZ?

Bilden har ingenting med texten att göra.

6:21 11 Maj 2016

Svenska Paradox kan inte göra något fel. Om det är något de senaste dagarna visat så är det just exakt det. Den svenska spelstudion (som både rymmer ett par talangfulla utvecklarstudios och en förlagsverksamhet som täljer guld) har nämligen inte bara släppt ett nytt succéspel i dagarna – de har också visat vägen för hur alla stora aktörer borde bete sig i sin relation till spelare, kritiker och nätmobbar.

Allt började med släppet av ovan nämnda spel: Stellaris. Ett så kallat ”4X”-strategispel som utspelar sig i världsrymden. Paradox vana trogen är Stellaris både ett djupt och smalt spel – även om dramat får upplevas i rymden snarare än i det medeltida Europa, till exempel. Och precis som med Cities: Skylines, stadsbyggarspelet som slog försäljningsrekord för ett år sedan, verkar det som att strategispelarna längtat efter att få kasta sina sparpengar på Paradox. 200 000 sålda exemplar på 24 timmar. Det är helt vansinnigt.

Men det slutade inte där. IGN:s kritiker Rowan Kaiser var nämligen inte med på hypetåget. Han, som uppskattat tidigare Paradox-spel, köpte inte riktigt det här. I hans recension kan en läsa om hur han ser spelet som fullt av goda idéer – som aldrig riktigt realiseras. Samtidigt öppnar han för att Paradox-spel ofta blir bättre med tiden (genom uppdateringar). Slutbetyget? 6,3 av 10.

En siffra som vissa tyckte var alldeles för låg. Kaisers recension har snart 500 kommentarer, där en betydande del ifrågasätter recensentens omdöme. Och visst, alla har rätt till sin egen åsikt. Och eftersom Kaiser är man kommer han med största sannolikhet aldrig utsättas för det drev en kvinnlig kollega i samma situation allt för ofta riskerar hamna i. Men ändå. De mest konspiratoriskt lagda började offentligt fundera över vad Kaisers agenda egentligen var.

Och här kommer förhoppningsvis slutklämmen. Paradox gick nämligen själva ut och kommenterade det som höll på att hända. I ett kort och tydligt uttalande berättar Paradox om hur de respekterar både Kaiser och IGN:s val av honom som recensent för deras spel. De fortsätter med att slå ner alla tankar om en konspiration. Och avslutningsvis:

Finally, we’d like to go on record and say that we value the freedoms of critics to make any review they see fit. It’s best for the consumer and, ultimately, best for us. Although we may in some cases disagree or be disappointed by a review, this doesn’t detract from the fact that reviewers should have absolute freedom to give their own opinions of a game, free from external duress of any kind.

Så. Sjukt. Bra. Det är så oerhört viktigt att vi alla ställer oss bakom uttalanden som det här. Och det är inte bara viktigt för spelkritiken och -journalistiken. För i ett klimat där drevmentaliteten får ta plats och sätta agendan är det inte bara kulturkritiken som hotas.

Grattis till framgången, Paradox. Det har ni förtjänat.

Här kan du läsa Paradox fullständiga uttalande.

9:52 18 Sep 2014

Feministisk kulturkritik är det största hotet mot USA sedan Hitler. I alla fall om en ska tro ett av de hot som Anita Sarkeesian får ta emot dagligen. ”Hon hittar bara på”, skriker någon som kränkts av Sarkeesians redogörelse för hur kvinnor framställs i tv- och datorspel. Och samtidigt framkommer uppgifter om att spelkonferensen GDC, som hålls i San Francisco varje vår, bombhotades när Sarkeesians skulle ta emot pris för sitt arbete.

I lördags gjorde gänget bakom P3 Spel en slags översikt över det här som kallas Quinnspiracy och GamerGate. Eftersom jag skrivit om det hela här på bloggen ringde producent-Anton upp och intervjuade mig om läget. Här kan du lyssna på programmet. Under lördagen fick jag sedan ett gäng mentions på twitter, där engelskspråkiga anhängare av #GamerGate och #NotYourShield uppmärksammades på och varnades för mig. Enligt dem var jag  en av de där konspirerande speljournalisterna som ville sopa undan den faktiska skandalen här och enbart måla upp indieutvecklaren Zoe Quinn som ett offer. Mitt ställningstagande i den här frågan har, från dag ett, varit att det är omöjligt att diskutera den journalistiska integriteten och pressetiken utifrån det här fallet. Dels för att det grundar sig i en svartsjuk och sårad ex-pojkväns utsago. Dels för att det helt uppenbart, väldigt tidigt i händelseförloppet, kidnappats av manliga internettroll som ser det som sin främsta uppgift att krossa alla försök till feministisk analys i spelkritiken.

Så här är det. Jag har jobbat heltid som speljournalist i åtta år nu, och har skrivit om spel på olika sätt sedan ännu längre tillbaka. Under hela den här perioden har jag varit en av de som försökt föra en diskussion om vad svensk speljournalistik egentligen är – och vad det borde vara. I forum, på mer eller mindre obskyra bloggar, i tidningar. Jag är inte ensam, vi är ett litet gäng. Vi som VILL tala om speljournalistisk etik. Och vi är samma personer som anser att vi som kritiker har ett större ansvar – en spelrecension är inte bara ett ändlöst rabblande av tekniska specifikationer. Vi är i minoritet i vår bransch. Och faktum är att vi stundtals får ta oändliga mängder skit för det vi försöker göra. Vi vill att vi som speljournalister ska bli tagna på allvar, men framför allt vill vi att spelen ska bli tagna på allvar. Vi kritiserar föråldrade könsstereotyper i spel. Vi diskuterar vad våldsförhärligandet har för effekter. Ibland tar vi kanske oss själva vatten över huvudet, sätter oss på en lite för hög häst – men ambitionen att bidra till något större finns alltid där.

Och för det här får vi alltid skit. I varierande grad, förstås. Hur mycket skit du får beror på var dina texter publiceras. Och, som vanligt, om författaren är kvinna eller man. Majoriteten av alla kommentarer är hatiska. Vi har inget med spel att göra så länge vi inte tycker och gör exakt som alla andra. Faktum är att det till och med händer att vi får skit från våra chefer och beställare. Vi gnäller FÖR mycket, är FÖR kritiska. Det beror på att vi har en journalistisk ambition, att vi inte helt köpt tanken att vi bara är gravt underbetalda PR-personer. Men vi fortsätter ändå. Eller försöker i alla fall. Jag har en handfull otroligt talangfulla kollegor som ofta ger uttryck för att de snart inte orkar mer. Jag förstår deras känsla. Och jag förstår också att spelkritiken – och i förlängningen spelmediet – skulle förlora så otroligt mycket om de här personerna slutade skriva.

Mina kollegor överväger att sluta arbeta som speljournalister för skiten de får. Anita Sarkeesian mottar dödshot av folk som vill att hon ska knäckas. Samtidigt slutar Phil Fish att utveckla spel för av samma anledning. Markus ”Notch” Persson säljer Mojang för att han inte orkar med ansvaret och skitstormarna. Det finns massvis att diskutera när det kommer till speljournalistik. Ett av de största problemen just nu är att journalister, forskare och utvecklare hotas till livet – för att de gör sitt jobb.

Så, min fråga till alla de som hört av sig, oroliga för speljournalistikens framtid (eftersom vi försöker förhindra häxjakten på kollegor som Sarkeesian, eller utvecklare som Zoe Quinn och Jennifer Hepler) är: var har ni varit de senaste tio åren? Varför vill ni diskutera pressetik NU, när ett par utpekade kvinnor ligger på huggkubben? Var var ni när vi diskuterade köpta recensioner, mutor och fester med glamourmodeller inhyrda för att socialisera med (manliga) speljournalister? Var var ni när vi försökte problematisera förhållandena mellan speltidningar och spelföretag?

Var var ni när speljournalistiken behövde er?

10:38 23 Maj 2014

Gratistidningen Gamereactors chefredaktör Petter Hegevall bloggade nyligen om ett läsarmail han fått. En upprörd och med största sannolikhet kränkt brevskrivare berättade där hur hen ”gått över” till Gamereactor från dess ”närmaste konkurrent”. Läsaren menar att spelmedia bytt bort sin professionalitet mot ett politiskt korrekt tänk, där enbart genusfrågor får ta plats.

Petter menar att svensk spelmedia skämmer ut sig internationellt, eftersom allt verkar behöva handla om genusfrågor och sexism. På Gamereactor är det spelen som är det centrala, inget annat.

Du kan nog se det framför dig. Petter har skrivit ut läsarbrevet och står nu och slår sig för bröstet med det.

”Det är vi mot dom”, skriker han. ”VI som älskar spel – och DOM som helt missat vad kulturkritik går ut på!”

Gamereactor älskar spel, och kommer därför fortsätta att inte ta genusfrågor på allvar. Se bara:

Gamereactor älskar spel, och tycker därför att Pressbyråns ställningstagande för HBTQ-communityt är så ”urbota larvigt” att chefredaktören nästan storknar. Detta i en tid då HBTQ-personer fortfarande förföljs och mördas världen över.

Gamereactor älskar spel, och låter därför lista spelvärldens ”skrytigaste strutar” för att uppmärksamma att de skänkte 5000 kronor till Bröstcancerfonden.

Gamereactor älskar spel, och redigerar därför bort kvinnliga karaktärer från deras omslag för det blir bättre så här (och det spelar ingen roll att de får kritik från creative directorn på samma spel).

Jag tog fram mina truth-ray-specs för att se vad bilden Petter petat ihop EGENTLIGEN betydde.

gamereactor.jpg

Och ingen i hela världen blev förvånad.