Annons
Annons
6:29 27 Sep 2016

1. Sandwich-glassar

2. Maskinen som skalar och klyftar äpplen

3. Den här fruktansvärt kompetenta glaceringsmaskinen!

/Slaktarn

10:14 26 Sep 2016

Jag har senaste månaderna renoverat kök (när jag säger ”jag” menar jag egentligen ”hantverkare”). Detta har rört upp en mängd olika känslor, inte minst glada sådana, för jag har aldrig egentligen haft ett fint kök förut, knappt ett funktionellt. Att renoveringen nu äntligen börjar närma sig sitt slut betyder alltså att jag är mycket lycklig.

Det har dock inte varit en helt friktionsfri process. Nu syftar jag inte på alla de där sakerna man får räkna med, sånt där att det drar ut på tiden eller att elen knasar. Jag känner mig även mer än lämpad att besluta kring hur det min mor refererar till som ”flödet” ska se ut (”Tänk på flödet! Det viktigaste av allt är flödet!”), alltså hur man rör sig mellan de olika delarna i köket och att det ska vara praktiskt. Jag är helt enkelt optimal i fråga om att planera kök. Nej, det som orsakat oväntade bekymmersrynkor är själva… utseendet på köket.

Här kommer några olika röster från vänner och bekanta:

”Jag har alltid velat ha ett mörkgrönt kök. Mörkgröna luckor. Det är så himla fint.”
”Visste du att köksfläkten egentligen bara är ett kolfilter? Det betyder ju att man kan sätta in en köksfläkt i vad som helst! Man kan sätta in det i en sån där gammal möbel, en gammal skänk med hyllor! Och så installerar man hällen under!”
”Ska ni inte ha en sån där liten japansk ugn? De är extra små”
”Kanske LANTLIG stil?”
”Jag skulle tagit vitt. Det ångrar man inte, det är klassiskt. För tänk på att om lägenheten säljs så kanske de som köper inte vill ha typ ett mörkgrönt kök”
”Vinställ är borgerligt”
”Kanske FRANSK stil?”
”Vad ni än gör: välj inte öppna hyllor. Dammet.”

Ni förstår säkert min osäkerhet. Den enorma lyckan har naggats i kanten av en oro att inte välja rätt, att göra fel. Det är inte ett obekant förlopp för mig, jag gjorde nämligen som jag brukar göra: väljer det enklast tänkbara alternativet, det alternativ som medför minst risk. På många sätt en klok plan, men som också kan bli negativ i all sin ängsliga passivitet. Nu, när köket nästan är klart, kommer plötsligt de där oroliga tankarna. Hade det inte varit fint med mörkgröna luckor? Varför valde vi inte ett stengolv? Tänk om det blir tråkigt med det vita, personlighetslöst? Varför tog jag handtag och inte knoppar! Och hade inte öppna hyllor varit bra ändå, fint?!

Lyckligtvis kommer realisten i mig till undsättning, läxar upp mitt bortskämda jag: Kom ihåg alla år med spisar som tog så lång tid att få upp värmen på att man hann se både ett avsnitt av Ally McBeal (på den tiden det gick på TV levde jag med en oerhört dålig spis) och repetera sina engelskaglosor (ja, jag var ett barn) innan man lade baconet i pannan. Alla år med mullrande gamla kylskåp som hotade att kasta in handduken när som helst. För att inte tala om alla år utan köksfläkt, då det luktade stekos i hela huset och brandvarnaren ständigt gick igång. Sprucket laminat. Klibbiga ytor. Öppet fönster på vintern, för att hela köket inte skulle imma igen.

Det ska bli så SKÖNT med ett nytt kök!
Och tänk vad mycket mat det ska lagas.

/Slaktarn

Annons
1:37 23 Sep 2016

Ladies, andra: jag ska fatta mig kort, tänkte bara titta in och lämna av ett middagstips. Sitter och äter resterna av gårdagens middag och tänker att det är en hejdundrande god rätt. Jag läste nämligen den här bloggen, som jag nyss upptäckt och tycker mycket om, och inspirerades till ett köttbullsknåperi.

kottbullar

Maten jag lyckades få till var något så ovanligt som en bulgur (ett sällan skådat inslag i min diet!) med granatäpple, persilja, finhackad rödlök (är det för stingig, lägg i ett litet vattenbad en stund och häll av) citron och olivolja. Rostade bulgurkornen lätt i torr panna innan jag tillagade dem, det ger en nötig underton som är killer tillsammans med resten av ingredienserna. Köttbullarna är ett samarbete mellan komponenterna nötfärs, fräst gul lök, mortlade korianderfrön, muskotnöt, paprikapulver och hackad persilja. Tomatsåsen gjorde jag av passerade tomater, selleri, vitlök, salt, chiliflingor och en rejäl nypa kanel. Som kronan på verket: en skur krossade pistaschnötter (och innan du sitter och stör dig på det: man kan tydligen stava både pistage och pistasch? Who knew).

En maträtt som ger stort utrymme för improvisation! Hurra för det.

Happy friday!
/Slaktarn

2:52 21 Sep 2016

Förr i tiden var de flesta eniga om följande påståenden:

– Tallriksmodellen är bra
– Mjölk gör dig stark
– Om man äter fett går man upp i vikt, om man motionerar går man ner i vikt.

Nu för tiden är saker och ting lite mer komplicerade.

Här kommer några frågor: vad är egentligen ”detox”, och finns det några vetenskapliga belägg för att det fungerar? Finns det livsmedel som är ”super foods”? Minskar verkligen en glutenfri diet inflammationsnivåerna i kroppen? Och kanske den mest omtvistade frågan: vad är egentligen det bästa sättet att gå ner i vikt?

Den del av matlitteraturen som fokuserar på hälsa är något av ett översvämmat träsk. Det ges varje år ut ofantliga mängder böcker på olika teman. Du kanske vill äta dig lycklig? Eller pigg, smal, smart? Ät dig till ett längre liv, ät fyra mandlar mellan varje måltid, drick bara juice på gröna grönsaker, ät inga kolhydrater men gärna ohyggliga mängder fett. Ät bara basisk mat, för det hämmar tillväxten av candidasvamp. Din kropp är tydligen full av candidasvamp. Ät dig ”ren”, börja idag, för du är smutsig på insidan, riktigt igengrodd, och vem vill vara det?

Igår publicerade DN en text av medicinreportern Amina Manzoor där hon går igenom olika påståenden från den här typen av ät-dig-frisk-böcker, för att se hur de faktiska vetenskapliga beläggen ser ut. ”Det mesta i böckerna är kraftigt överdrivet eller rena lögner”, får vi veta redan i ingressen. Forskning på ämnet mat och hälsa är komplicerad då människors hälsa påverkas av en mängd olika faktorer, för att inte nämna faktorn att våra dieter hela tiden förändras i samband med livsstilsförändringar och allehanda trender. Att fältet är så svårforskat kombinerat med att vi alla vare sig vi vill eller inte tvingas utveckla någon slags relation till vad vi äter lämnar helt enkelt öppet mål för de som tycker mest och har högst röst.

Ord som ”superbär” och ”detox” får mitt blod att koka. Predikningar av typen visste du att chiafrön innehåller sju gånger mer omega-3 än lax!? (mer utförlig rant här!) ger mig ungefär lika mycket tonnårsaktiga trotskänslor som när någon säger om horskop att de verkligen inte tror på sånt, men… det finns ändå nånting där. Nej, det finns inget där. Inget antyder att det ”finns nåt där”. Anledningen till min irritation är att jag kommit att bli en riktigt torr liten vetenskaps-lover på gamla dar, så ni kan säkert föreställa er hur jag satt och såg självgod ut när jag läste Amina Manzoors text.

Hur olika mattrender och inriktningar uppkommer är naturligtvis mycket spännande, men att i print basunera ut felaktig fakta om hur du bör äta för att förändra ditt liv tycks man komma undan med allt för lätt. Speciellt när det kombineras med lite gammalt hederligt påprackat kroppsförakt. Det är helt enkelt bara ett snitsigt sätt att profitera på samtidens osäkerhet för kroppen (är den fin? är den ful? är den invaderad av svamp?!) under täckmanteln ”goda råd”.

/Slaktarn

12:46 19 Sep 2016

Här skrivs det mest om mat. Men vad vore mat utan allt annat kul i världen? Bara ett ändlöst hav av kalorier. Därför tänkte jag att vi skulle shake things up litegrann, jag kan nämligen inte hejda min entusiasm över att ha hittat den här 20-talsinnovationen. Kära läsare, låt mig presentera: The Isolator.

isolator1

En slags hjälm vars syfte är att öka bärarens koncentrationsförmåga genom att stänga ute diskraktioner. Synen minskas till en smal horisontal springa, ljudet är helt utestängt och syretillförseln sker med hjälp av syrgastuber.

isolator3 isolator2

Vi har en man vid namn Hugo Gernsback att tacka för den här fantastiska hjälmen. Det låter ju som en dröm! Minus den möjligen besvärande faktorn att vara inklämd i en säkerligen tung sak som får ens huvud att se ut som ena änden på en daggmask, alternativt diglett.

diglett_ag_anime

Diglett – en varelse i rakt nedstigande led från ”The Isolator”?

Det var tankarna för dagen. På återseende,
/Slaktarn

Annons
Annons