Ni vet den där katt vs gurka-grejen som blev viral för ett tag sedan? De stackars djuren blir så skräckslagna att de nästan teleporterar sig därifrån. Det ser ganska roligt ut, jag fnissade friskt när jag såg dessa gifar (säger man gifar? Gifs?) och youtubevideos. Funderade ett tag på att testa på min egen katt, tills hela grejen fick en backlash i form av diverse ”kattexperter” (bland annat en kattprofessor från ett brittiskt universitet? orka) som sade att detta gurk-prank var elakt och sadistiskt. Att en instinkt gammal som elden vaknar till liv i den stackars katthjärnan, en instinkt som knappt ens behövs i en nutida husdjurskatts liv. Instinkten som får djuret att blixtsnabbt tänka: ORM!!! Dessutom var det extra elakt eftersom gurkan alltid placeras nära kattens matplats. Matplatsen är en helig och trygg plats för katten. Genom att göra sådär gör man kattstackarn otrygg för all framtid. Otrygg i sitt eget hem! Tänk.

Idag var jag på väg hem i det otrevliga vädret när det plötsligt hände något mycket otäckt. Plötsligt låg en gurka framför mig på gatan. Jag såg den väldigt sent, eftersom jag tittade nedåt för att skydda mig från den starka vinden. Min reaktion var för mig mycket oväntad, jag blev rädd för gurkan och utstötte ett ljud som lät ungefär: Uuuööh! Och hoppade hastigt åt sidan. Oklart vad gurkan gjorde där på trottoaren. Oklart varför det orsakade så starka känslor i mig. Plötsligt känner jag stark sympati för dessa stackars katter som vi alla gjort oss lustiga över.

Nu ska jag äta en skål ris. Sen ska jag dricka bubbel. Det är ju fredag.
/Slaktarn