Annons
Annons
7:00 15 Feb 2017

Förutom att måla stora människoblobbar och speglar ute i öknen brukade Salvador Dalí då och då även ställa till med hejdundrandes middagsbjudningar tillsammans med hustrun Gala. Jag har själv inte fantasi nog att föreställa mig exakt hur dekadenta och bisarra dessa måste ha varit, men lyckligtvis sammanställde de en bok tillsammans på temat som utkom första gången 1973 – en raritet titulerad Les diners de Gala, mycket sällsynt och starkt åtrådd av såväl kokboksfanatiker som Dalíälskare. Förlaget Taschen beräknar att endast fyrahundra exemplar av kokboken finns kvar ute i världen, så åtråvärda och dyrbara att de förmodligen tillhör en liten skara biljonärer som stuvat undan dem i bankvalv vaktade av sfinxar.

Nyligen beslutades att boken skulle ges ut i en andra upplaga, och alltså kan nu även kreti och pleti ta del av de hundratrettiosju recepten. En av dessa är undertecknad, jag klickade nämligen precis hem boken från Adlibris i en slags alla hjärtans dags-baserad våg av uppskattning för mig själv, och jag är nu så exalterad att jag eventuellt kommer att sprängas.

dali2

dali3

Mat och surrealism är goda kompanjoner (personligt favoritexempel: middagsscenen i Fellinifilmen Satyricon). Kulinariska inslag i mer eller mindre aptitliga variatoner är ett stående inslag i Dalís verk, allt från självporträtt med grillat bacon till hummertelefoner. Boken är dessutom enligt vad jag förstått genomgående fylld av erotiska inslag. Kapitel tio som bär namnet The l’eat GALA handlar enbart om afrodisiakum och är tillägnat hustrun och medförfattaren.

dali5
dali4

I introt utlovas läsaren en resa i njutningens tecken, både smakmässigt och visuellt, men individer med fäbless för dieter och kaloriräknande göra sig icke besvär – om dessa ska Dalí ha yttrat följande ord: ”If you are a discipline of one of those calorie-counters who turk joys of eating into a form of punishment, close this book at once; it is too lively, too aggressive, and far too impertinent for you”.

Jag ser mycket fram emot att om två till fem dagars beräknad leveranstid kasta mig in i det kulinariska universum signerat Gala/Salvador, fyllt av grodbakelser, kannibalcollage och rakbladsuppskurna stekta ägg på smältande tallrikar.

/Slaktarn

PS. Är du också ständigt hungrig på nya kokböcker, och allra helst då av det mer bisarra slaget, föresår jag att du trycker på kokbokstaggen så får du upp allt kokboksrelaterat som skrivits här. Kul va!?

10:35 14 Feb 2017

Om det var någon som gick och funderade på när nästa gång man skulle få se Lotta Lundgrens fejs igen kan denne nu sluta undra.

Coop har nämligen slagit sig i slang med matprofilen för en serie reklamfilmer tänkta att slå ett slag för vardagsmiddagen, som kommer att visas både i reklamkanaler och digitalt. Varje vecka kommer nya recept som Lundgren själv tagit fram, samtliga för fyra personer och till en kostnad av åttio kronor (baserat på genomsnittspriser i Coops större butiker).

– Jag tar vardagsmaten på stort allvar. Livet består av så väldigt många vardagar. Middagen är den tid på dagen man möter de man lever med. Med filmerna vill jag göra vardagsmiddagarna både godare, mera prisvärd och lite roligare, säger Lotta Lundgren i ett pressutskick.

Annons
1:00 13 Feb 2017

I högstadiet hade vi en musiklärare som hette Karin. Karin hade ett år kvar till pensionen, och var tyvärr den typen av lärare som lyckades ta all eventuell glädje ur ämnet hon undervisade i. Jag själv var inget musikaliskt underbarn, lyckades väl på min höjd ta ut ackorden till Shoreline på gitarr (den enda låt som motivationen räckte till), men jag hade förmodligen kunnat ta mig i alla fall en Broder Daniel-låt längre med rätt typ av motivation från lärarens håll. En dag kom vi till lektionen och möttes av nyheten att det hade blivit dags för oss att skriva varsin raptext. ”Alla kan inte sjunga”, sa Karin, ”men alla kan rappa!”. Jag, som var av övertygelsen att alla inte alls kan rappa och definitivt inte jag själv, lämnade aldrig in någon raptext. ”Julia har inte lämnat in sin rap-text!” stod det i anteckningarna på kommande föräldramöte, vilket triggade ett oväntat fniss hoss både min klassföreståndare och min mor. Den enda lärdom jag fått ut av det experimentet var en liknande läxa inom matlagandets ädla konst: Alla kan inte laga mat, men alla kan wrappa.

Tunnbrödswrap med renskav, potatis, spetskål och pepparrot

wrap1

wrap4

Ja, ännu ett recept med renskav. Inspirerad av den grovt modifierade kålpuddingen på Agrikultur uppstod denna wrappade version plötsligt en eftermiddag då jag stod med en näve kokta potatisar som blivit kvar från kvällen innan och undrade vad som skulle hända härnäst. Det går att göra det enkelt för sig med den här wrapen, men det är alla små extrainsatser som gör den riktigt fin, så varför inte klämma i från tårna?

1. Skär spetskål i stora bitar och lägg i en ugnsfast form. Blanda i en liten kastrull en stor matsked messmör (gammeldags version, inte den ”med smak av vanilj”…) och en deciliter vatten. Salta och peppra ordentligt. När blandningen smält ihop och bubblat upp häller du den över spetskålen, ställer in alltsammans i ugnen och bakar på 200 grader i femton-tjugo minuter.

2. Hetta upp en stekpanna och stek en stor gul lök i smör. Tank wrapvänliga bitar, båtar eller halvmånar alltså. Lägg i din renskav och gör det man gör med renskav: stek, skrapa av, vän, stek, skrapa av. Repetera tills allt är skavt. Om du har en liten slatt vitt vin är det en bra idé att hälla över det nu, men salt och peppar är obligatoriskt. Ställ åt sidan.

3. Skär upp dina kokta potatisar och bered dig på att wrappa! Bröd väljer du naturligtvis själv, det finns oerhörda mängder goda flatbröd där ute i världen, men den som inte får tag i annat nöjer sig med mjukt tunnbröd. Förutom renskaven, potatisen och den messmörsbakade spetskålen lägger du till rosésallad (god att ha i för sin lite bittra smak) och rårörda lingon, samt ordentligt med riven pepparrot och avslutningsvis några pimpinetta små körvelkvistar.

wrap2

Kan inte hålla mig, måste skriva det: It’s a wrap!

/Slaktarn

Annons
3:51 8 Feb 2017

Förra veckan blev jag, något överraskande, tagen med storm av en genialisk syltkaka. Några dagar senare bestämde jag mig för att försöka återskapa upplevelsen genom att baka egna, och förhoppningsvis komma så nära orginalkakan som möjligt. Att tycka om att laga mat är dock inte ekvavilent med att tycka om att baka, så att ägna en afton åt att bena ut receptet på den perfekta syltkakan är något av en uppoffring. Men, hör och häpna, väl värt besväret! Och jag kommer att göra om det snart igen! Hur sjukt är inte det! Processen att konvertera till tant är uppenbarligen påbörjad.

Låt oss först bryta ner syltkakan i delar och analysera sönder dem innan vi äter dem. Det vi talar om här är i princip samma recept som när man (man? gör man?) bakar drömmar, men sedan petar man en grop i varje kakan och häller i en klick hallonsylt. Snabbt avklarat och föga utmanande, även för den mest klåfingrige av bagare, alltså med andra ord perfekt för mig. Jag var dock säker på att de flesta recept på syltkakor inte matchar den tidigare nämnda heliga graal-kakans storhet, så modifikationer var nödvändiga. Jag ville bli av med den där märkligt florsokerfrasiga känslan man kan få när man biter genom vissa småkakor, ni vet när det känns nästan som när man biter genom en isglass. Avskyr det. Lösningen skulle visa sig heta dinkelmjöl, mandelmjöl och råsocker. Förutom det ycker jag att man kan låta vaniljsockret vila lite, och istället plocka fram det tunga vaniljkavalleriet: vaniljstång, en bra vaniljessens eller ett äkta vaniljsocker typ det jag fick i Kökets box. Sist men inte minst löken på laxen, som i detta fall är själva hallonsylten. Gör egen. Det är inte jobbigt, det är inte svårt, det tar inte ens lång tid. Och det är hundra procent godare.

syltkakan5

Ditt livs godaste syltkaka

3,5 dl dinkelmjöl
1 dl mandelmjöl
1 dl råsocker
1 tesked bakpulver
0,5 tesked salt
En hel urskrapad vaniljstång (eller 2 teskedar vaniljsocker/en rejäl slatt vaniljessens)
200 gram smör

Ett paket frysta hallon (ca 400 gram)
1 dl strösocker
1 matsked maizenamjöl

1. Sätt ugnen på 150 grader. Häll hallonen och strösockret i en kastrull och dra på värmen. Låt det stå och bubbla på medelvärme tills allt smält ihop till en jämn sörja, och låt fortsätta bubbla på medan du ägnar dig åt kakorna.

2. Blanda samman de torra kakingredienserna i en skål. Skrapa i vaniljstången (eller vad för form av vanilj du nu behagar använda) och skär smöret i småbitar och arbeta snabbt ihop till en deg, antingen i matberedare eller med händerna.

3. Gör valnötsstora bollar och platta till dem, lägg ut på en bakpappersklädd plåt. Gör en fördjupning i varje kaka.

4. Åter till hallonen! De har nu stått och bubblat på så länge att de bör ha reducerats något, blivit mer sirapsartade i konsistensen. Häll nu i ditt maizenamjöl och vispa som en galning tills allt är utblandat. Detta är bra för konsistensens skull, sylten får inte vara för rinnig. Klicka nu ner en rejäl pöl i varje kaka, skjutsa in i ugnen och grädda i femton minuter.

5. Ta ut och låt svalna ordentligt innan du hugger in, helst på ett galler.

syltkakan4

Hoppas ni uppskattar mitt handmodellande, för det är inte lätt att fota samtidigt ska jag säga er. Ät kakorna tillsammans med ett glas kall mjölk eller havremjölk, eller om du till fullo vill omfamna din inre tant: en god kopp kaffe. Yes. Naturligtvis vill du det.

Ett syltkaksrecept tillryggalagt har vi nu nått slutet på denna kaknyhetsrapport, lite klokare och bättre i största allmänhet. Lycka till.

/Slaktarn

11:07 6 Feb 2017

Jag har en irrationell tanke att kroppen vet bäst själv vad den behöver, att den kommer att säga till när någon av staplarna i diagrammet jaget blir för låg för sitt eget bästa. Att precis som när den säger till mig att jag är törstig då vätskehalten är för låg kommer den också att be mig äta en stor ruska grönkål när den inte är nöjd med senaste tidens järnintag. I verkligheten vet jag naturligtvis att det här inte fungerar, det finns alldeles för många faktorer som stör kroppens grottmänniskomässiga felsökning: koffein, socker, alkohol. Underlig kroppsbild. För att nämna några. Oavsett hur effektivt detta system är tycker jag åtminstone om tanken på det, och det räcker ibland för att jag ska luras in i mataffärens gångar på jakt efter något att lappa ihop det hus jag kallar mitt hem med.

Senast jag agerade på den här känslan var det på grund av ett stort sug efter frukt. Jaså din rackare, är det c-vitamin du vill ha, tänkte jag. Knock yourself out. Jag föreställer mig att det är så det känns att vara gravid och ha sånna där nyckfulla begär som de alltid har i film, typ komedier där någon maniskt kraskar i sig jättestora dillpicklade gurkor eller ligger på sofflocket och äter jordnötsmör direkt ur burken (gör folk det i verkligheten? /mvh barnlös). Kanske är det den kopplingen som gör att jag vill lita på min kropp, känslan av att den vet bäst själv och har någon förprogrammerad mjukvara som guidar mig i livsmedelsdjungeln, vill den ha en saltgurka har den säkert något urgammalt skäl för det som inte bör ifrågasättas.

Återigen, bara blaj, men en härlig tanke. Det är skönt att rätt och slätt ge kroppen vad den vill ha, slippa uppfostra och tukta hela tiden. Man behöver inte ens bry sig om konventionella frukost-middag-lunch-tider.

/Slaktarn

Annons
Annons