Annons
Annons
10:55 9 Maj 2017

I kategorin jättekul nyheter: Malmöbaserade dessertkungen Joel Lindqvist öppnar glassfabrik i Stockholm i juni!

Min kollega Hateff Mousaviyan skriver om det hela här (där finner du dessutom den åtråvärda infon om releasekalaset).

I sann Joel-anda blir det nordiska smaker och hantverksskicklighet, alltsammans under namnet Nordic Fauna Ice Cream. Sedan tidigare kan man avnjuta Joel Lindqvists skapelser i egna butiken och matstudion på Amiralsgatan i Malmö, och det är också dit den Malmöbo som är nyfiken på Nordic Fauna-glassarna bör bege dig, för de kommer att finnas till försäljning även där under sommaren.

/Slaktarn

PS! Läs också Hateffs halvårsgamla intervju med Joel Lindqvist här, och min egen (mer uråldriga) här.

7:00 5 Maj 2017

När vi ändå kacklar på som besatta om vegetariska hamburgare kan vi lika gärna nämna detta: Hamburgerkedjan Max har teamat ihop med Fontana och gjort en halloumi för burgare som ska säljas i dagligvaruhandeln.

Invändning: hade inte Fontana redan en halloumiprodukt som var rund och platt som en biff och ämnad just för burgarbruk? Jo! Det hade dom! Så vad är nu detta, eller för att tala ur skägget: vad är skillnaden, utöver en Max-logotyp?

”Intresset för halloumiburgare har ökat markant och på Fontana är vi marknadsledare inom kategorin. Därför är vi glada över att samarbetet med Max fortsätter och att vi nu får en chans att erbjuda samma unika storlek på halloumiburgaren till våra konsumenter, så att fler kan upptäcka den cypriotiska nationalosten” säger Fontanas VD Loizos Papadopoulos i ett pressmeddelande.

Det är alltså storleken som är skillnaden. Storleken spelar roll. Den här nya Fontana/Max-hybriden kommer att säljas i paket om fyra stycken á sextio gram vardera, och för en upphostad femtiolapp kan du gå hem och grilla, steka, eller fritera dig till dina drömmars halloumiburgare.

/Slaktarn

Annons
12:31 4 Maj 2017

Den som vill vara med och dra sitt strå till stacken vid öppnandet av ett veganskt gourmet-hamburgerhak i Stockholm har nu sin chans. Crowdfundingen för pubkonceptet GRUB öppnade första maj, och har i skrivande stund nått elva procent av finansieringsmålet på femtontusen euro. Tjugofemåriga Selena Hami ligger bakom konceptet.

“I början lagade jag mat inspirerad från Mellanöstern och skapade den första burgaren- rödbetsfalafel med karamelliserad lök, hummus på grilla paprika och vitlöksmarinerad aubergine- som blev så populär att jag började experimentera fram nya burgare. Tillslut hade jag skapat en hel meny med ett koncept jag tycker saknas i Stockholm idag: en vegansk pub med gourmet street food, hantverksöl och sociala aktiviteter som konstutställningar och bordspel”, säger hon i ett pressmeddelande. Förutom veganska burgare kommer det också finnas en del latinamerikansk street food på menyn.

Mer om Selena Hami och projektet finns att läsa här, och crowdfundingsidan hittar du här.

/Slaktarn

Annons

Som eventuellt framgick av föregående inlägg har jag genomgått en lite omvälvande period. I en studie utförd under ett tillfälle på en försöksperson (mig själv) visade det sig att vanliga bieffekter vid så kallade ”omvälvande perioder” är att det inte lagas eller äts så värst kul. Det annars glada ordet mat reduceras till  det nödvändigt onda kost, och vid de tillfällen det lagas något blir det hafsigt och slafsigt. För att inte tala om fantasilöst. Det visade sig också att försökspersonen under den ”omvälvande perioden” konsumerade en hel del Magdalena Ribbing-råd, detta på grund av dess bevisat lugnande effekt.

Nå, det är ingen nyhet för er som följer denna ordström slaviskt: jag uppskattar hennes etikettspalt enormt. Hos Ribbing är världen behagligt begriplig. Alla spörsmål du kan tänkas ha har ett svar, och det inte helt sällan med tillhörande reprimand ifall frågeställaren är koketterande eller uppvisar orimlig stelbenthet. Jag må inte alltid hålla med henne, men måste likväl erkänna detta: Ribbing helt enkelt sätter ribban.

Jag återvänder hem från min senaste resa till etikettdrottningens rike med det ständigt omtvistade saltet i skallen. För högt saltintag betyder stroke, hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck. För lite salt betyder att du förmodligen kommer dö i förtid ändå, på grund av uttråkning efter ett chipslöst liv på sparlåga. För så här är det ju, det vet alla: du är en mes om du undersaltar och smaklös om du översaltar. Pust, kraven på den lilla människan nu för tiden! Jag själv är något av en översaltare, väl medveten om det och i ständig kamp att hålla tendensen tyglad. Varje måltid är förenad med återfallsrisk, för har man en gång trappat upp kan det vara knivigt att återgå till ett liv utan extrasaltande, krävas möten flera gånger i veckan, tolvstegsprogram. Att du bryter med ditt gamla middagsgäng. Det är tufft.

Saltet, eller snarare saltandet, avslöjar dig. Är du aktsam eller impulsstyrd? I en av Ribbings senaste etikettutläggningar behandlas frågan om förlämpningssaltande, och ännu viktigare: förvägssaltande. Frågeställaren, vars namn inte framgår, funderar på huruvida dennes vän verkligen har rätt i att det skulle vara ohyfsat att strö salt på mat man bjuds på efter att man stoppat den i munnen, alltså verka förolämpande för matlagaren, och om det i så fall är att föredra att helt enkelt förvägssalta maten om man är lagd åt det saltsugna hållet. Utan att ha smakat.

En vanlig fråga, svarar Ribbing, och fortsätter med att sätta ner foten så som sig bör: ”Förvägssaltande är givetvis urdumt”. Snarare än att ösa salt på maten efter att ha smakat ska man alltså skona matlagarens eventuellt sårade känslor genom att utgå ifrån att maten är undersaltad, innan den ens avsmakats? Trams, menar Ribbing. ”Det finns bara ett rätt i detta ämne: vänta med att salta till dess att maten har smakats på och eventuellt befunnits för lite saltad. Och alla förvägssaltare kan genast sluta med tramset om att saltande efter smakandet skulle vara oartigt.”

Sätter ribban, som sagt. Det skulle nog även den avlidne gamle Marcus Wallenberg hålla med om: han brukade enligt myten ta med sina tilltänkta VD-rekryter ut på lunch, och om de förvägssaltade ströks de bums från listan. Det var ett tecken på att personen var benägen att till förutfattade meningar, en inte speciellt attraktiv egenskap, i alla fall enligt hans egna förutfattade meningar.

Just denna Wallenberganekdot tas för övrigt upp i kommentarerna till Ribbings svar, som är lika läsvärda som texten de kommenterar. Om du ändå är igång, menar jag.

Förvägssalta hälsingar,
Slaktarn

8:20 2 Maj 2017

Kära läsare. Jag har varken lagat eller ätit något kul senaste tiden, vilket känns själadödande och på många sätt onödigt, men vad gör man när annat i livet kräver ens fulla uppmärksamhet? Sitter man hungrig, alternativt tuggandes på någon gammal äcklig sula? Ja, det kanske man gör. Men mest drömmer man sig bort. Nedan följer en drömsammanställning.

1. Bang Bang Cauliflower

Blomkål som rostas med panko och sriracha, inte en totalt skitdålig idé va? Jag har suttit på den här rätten länge nu, bidat min tid, tänkt att jag ska återskapa hemma. Det har än så länge inte blivit av. Tills dess kanske någon annan kan axla ansvaret? Recept finns här.

2. Dining on a Dime

Roligaste saken som finns: resa runt i världen och äta. Jag hade tänkt skriva att Eater-producerade Dining on a dime släcker den värsta törsten efter det, men det är ju helt fel. Det är tvärtom. Dining on a dime får det att klia över hela kroppen i vild panik över att jag inte är någon annanstans på jorden och utforskar det kulinariska utbudet, istället för att sitta och äta på samma gamla avocadomacka i samma gamla kök. Se på egen risk.

3. Allt med pistage

Har senaste tiden gått och närt en stark längtan efter ett fluffigt saffransgult persiskt ris, med pistagenötter och knalligt röda torkade tranbär eller granatäppelkärnor. Men kan lika väl tänka mig att lägga mitt pistage-krut på att göra en sån här pistagemousse innan dess.

4. Italien

Den här gamla semesterbilden från Comosjön för ett par somrar sedan triggade en längtan att återvända till pizzans (och Italodiscons) förlovade land. Så nu tänkte jag se till att göra drömmen till verklighet, och har bokat tio dagar på Amalfikusten med start om en dryg månad! Den ganska lilla staden Ravello är huvuddestinationen, där tänkte jag frodas i sällskap av diverse ät- och drickbart under ett parasoll, och den som varit där och har något saftigt tips får gärna höra av sig.

Tack och hej för denna gång, vi ses snart igen och pratar mer mat.
/Slaktarn

Annons
Annons