Annons
Annons
12:30 26 Apr 2017

I avsikt att skriva slog jag mig ner med en kopp kaffe och Orinoco Flow (tack för att du finns, Enya) på högsta volym, och insåg snabbt att det var en hel vecka sedan jag krängde ut något nytt här. Var tar tiden vägen? Obegripligt. Mycket vatten har i alla fall runnit under broarna sedan sist.

Man skulle kunna tro att så lång tid borde resulterat i någon mer revolutionerande eller åtminstone inspirerande tanke än den jag snart kommer att presentera, men så är inte fallet. Jag har ägnat denna vecka åt att sova, stirra in i väggen och äta varmkorv. Eftersom jag tycker om att ”gräva där jag står” som det brukar kallas är det också just varmkorven som nu är föremål för granskning. Eller, bättre bestämt, varmkorvens bröd.

Som middag på tu man hand tycker jag ibland om att avnjuta två korv i bröd med tillhörande folköl. De kan se ut ungefär så här: en klick coleslaw i varje bröd, hårdstekt hot chorizo från Astrid och aporna ovanpå, och så senap, ketchup, hackad smörgåsgurka och rostad lök ovanpå. Kanske toppat med lite smörgåskrasse om jag har det hemma. Se här själva (notera min tröjklädda mage som tydligen nästlat sig in i bild i nedre högerkant).

Varmkorv är ju egentligen mest en fråga om att montera, minus stekningen eller kokningen av själva korven då, och det var just i detta moment som viss irritation uppstod. Varje gång jag står i begrepp att använda ett korvbröd stör jag mig på samma sak: snittet. Varför ligger snittet på sidan? Låt mig illustrera vad jag menar, med hjälp av det i användarvänlighet oslagbara ritprogrammet MS Paint:

Nackdelen med sidosnittet är att varmkorven blir instabil när den ligger på tallriken, för att inte tala om dess benägenhet att helt falla sönder om man som i ovanstående fall använder sig av en slabbig komponent så som coleslaw eller för all del räksallad. Ett toppsnitt skulle lösa problemen. Dagen efter på den lokala coopbutiken gjorde jag till mitt mål att försöka lokalisera ett korvbröd med ett toppsnitt. Hittade inga. Finns det några på marknaden, eller ska man tvingas baka ett själv? Det skulle ju slita charmen ur hela varmkorvsmiddagen, då poängen med den är att det är tillfredställande mat som går snabbt som sjutton att pussla ihop och inte kräver någon tankekraft eller ansträngning. Alltså är en hembakt avlång fralla är ett effektivt sätt att få hela ekvationen att rasa ihop.

Frågorna hopar sig:
1. Finns det fler där ute vars liv skulle kvalitetshöjas av en toppskuren korvbrödsprodukt?
2. Och, ännu viktigare – finns det någon som har hittat en?

/Slaktarn

11:51 19 Apr 2017

För två år sedan åkte hyrde jag en lägenhet i Bangkok i en månad. Jag hade mycket tid för mig själv när jag var där, och den tiden ägnade jag åt att äta mig vän med staden. Satt hemma och skrev ner adresser, studerade hörn av gigantiska stadskartor och försökte hitta gatuhörn jag fått tips om, tog tåget till nya platser och använde näsan för att hitta rätt bland virrvarret av gatustånd som dök upp när klockan närmade sig lunch. Gatumaten var mest intressant. Utbudet är enormt, och den mesta gatumaten lagas framför ögonen på en (hygienmässigt bra tumregel i streetfoodsammanhang är att undvika mat som legat och väntat på en), vilket betyder att varje måltid kommer med plusmeny bestående av en gratis matlagningslektion. För mig, som ensam utforskare med problem både att förstå och göra mig förstådd, var det dessutom ett sätt att få delta i en gemenskap. Dela bord. Dela smaker.

Mätt i Bangkok

Den som vill påbörja sin relation till Bangkok på ett liknande vis bör dock lägga på en rem. Myndigheterna har som mål att innan 2018 rensa gatorna från gatumatsförsäljning av ordnings- och hygienskäl. Bangkok anses vara en slags huvudstad i gatumatsgenren, och med sina över tjugotusen gatumatsförsäljare har måltider på gatan alltid varit en stor del av stadens DNA (ett effektivt lockbete för turister, tänker bland annat på statliga Tourism authority of Thailands reklamkampanj ”Pray for Anna” som dök upp för ett par år sedan). Ambitionen att rensa gatorna på matstånd för att ”ge trottoarerna tillbaka till fotgängarna” kommer att påverka stadslivet i många skikt: de tiotusentals individer som livnär sig av att laga och sälja maten har inte erbjudits några alternativa utrymmen att verka på, och de hundratusentals fattiga invånare som dagligen får staden att gå runt kommer inte längre att ha råd att äta frukost, lunch och middag som förr.

”It’s impossible to avoid street food in Bangkok, where sidewalk vendors in different parts of the city operate on a fixed rotation.” skrev CNN när de nyligen, för andra året i rad, utnämnde Bangkok till världens bästa stad för gatumat. Bara två månader senare kom beskedet om det annalkande gatuståndsförbudet från Bangkok Metropolitan Administration. Verkar som att vi snart inte behöver  #PrayforAnna något mer.

/Slaktarn

Annons
2:22 13 Apr 2017

Skärtorsdagen är dagen då alla häxor har kick-off för den årliga Blåkullakonferensen. Här kommer en rätt som passar bra för dem att äta när det är dags att ta lunchpaus.

Det rör sig om en sallad på lågtempad lax med blodapelsin, vattenkrasse och brynt smör. Varken bättre eller sämre. Jag lade till skivad kokt mandelpotatis här, men det gör man ju som man vill. Ingen kommer att bränna dig på bål om du struntar i det.

1. Börja med laxen. Ta skinnet av en laxsida (hur mycket får du faktiskt avgöra själv, jag kan ju inte veta hur många ni är och hur mycket var och en tänker trycka i sig) och ringla över olivolja, flingsalt, svartpeppar och rivet skal av blodapelsin. Stick en stektermometer i mitten av den fetaste delen, och kör in i ugnen på knappt hundra grader tills termometern visar 40-45 graders innertemperatur. Ta ut, ställ åt sidan.

2. Nu är det dags för blodapelsinen att äntra scenen. Skär skalet av så många du vill (Jag tycker att i alla fall två per person är rimligt, de brukar vara ganska små), och skiva upp så att du får fräsiga små rundlar.

3. Välj ut ett stort platt serveringsfat och lägg ut apelsinen. Skiva den eventuella potatisen och lägg till den, nyp av en bunt vattenkrasse och strö över, och så tar du fram laxen och delar den med händerna eller ett par gafflar i flikiga ojämna bitar (snyggare än att bara gå lös med kniven).

4. Dags att bryna lite smör. Skär en rejäl smörklick och se på medan den smälter, bubblar upp och långsamt förvandlas i färg. När det slutat bubbla och en nötig arom uppstår är smöret redo: ringla det över din sallad.

5. Finishen! Som en gammal rysk dam min mamma kände förr brukade säga: det finns inga fula flickor, bara lata. Det gäller i rätt stor utsträckning även maträtter. Detta betyder att du avslutar med lite extra pynt: en skur solroskärnor (inte bara snygga, de har bra crunch också), extra flingsalt, mer nymald svartpeppar. Sen är det bara att hugga in.

Glad påsk på er, era kärringar.
/Slaktarn

PS. På påsken gillar många att äta ägg. Klicka här så kommer du till en ägg-text jag håller särskilt kär.

Annons
2:51 12 Apr 2017

Hej på er. Här ska ni få lite tidigarelagt påskgodis i kategorin fruktansvärd bilolycka som du trots allt inte kan sluta stirra dig mätt på. Det gäller en krogrecension av Parisrestaurangen Le Cinq, belägen i anslutning till Four Seasons George V, skriven av Jay Rayner för engelska The Guardian.

Recensionen inleds med orden: ”It was supposed to be a joyous trip to one of France’s famous gastro palaces – what could possibly go wrong?”. Redan där vaknar min inre haveristpåhejare till liv, vittrar blod, känner adrenalinet rusa, väser: Allt kan gå fel. Allt. Redan i ingressen får läsaren veta att besöket på Le Cinq, när det gäller prisvärdhet och förväntningar, är den värsta restaurangupplevelsen skribenten haft under sina arton år som krogkritiker. Varför! Berätta varför! morrar det inom mig. Sjutusen tecken senare vet jag. Och jag kommer länge att bära med mig flera av formuleringarna som används för att beskriva besvikelsen. Varsågod, unna dig här att avnjuta ett axplock:

1. Angående interiören: ”The dining room, deep in the hotel, is a broad space of high ceilings and coving, with thick carpets to muffle the screams. It is decorated in various shades of taupe, biscuit and fuck you.”

Le Cinq, a.k.a. det som recensenten refererar till som ”brottsplatsen”

2. I måltidens linda bjuds skribenten på en amuse bouche: ”The canapé we are instructed to eat first is a transparent ball on a spoon. It looks like a Barbie-sized silicone breast implant, and is a ‘spherification'”. Den stackars sfärifikationen (kul ord!) liknas sedan av skribentens sällskap vid en dammig kondom, varpå det konstateras att det är ett återkommande inslag genom hela måltiden: ”Spherifications of various kinds – bursting, popping, deflating, always ill-advised – turn up on many dishes. It’s their trick, their shtick, their big idea. It’s all they have.” Aj.

3. I mötet med en puré på vattenkrasse (detta är min personliga favorit): ”My lips purse, like a cat’s arse that’s brushed against nettles.”

4. En förrätt på gratinerad lök får sitt öde beseglat: ”It is mostly black, like nightmares, and sticky, like the floor at a teenager’s party.”

5. Och så var det efterrätterna. ”A dessert of frozen chocolate mousse cigars wrapped in tuile is fine, if you overlook the elastic flap of milk skin draped over it, like something that’s fallen off a burns victim.”

6. Skribenten blickar ut över den halvfulla restaurangen, konstaterar: ”Pictures of plates are snapped. Mind you I also take pictures, but mine are shot in the manner of a scene of crime officer working methodically.”

Avslutningsvis får vi se dessa bilder, de skribenten själv knäppt med sin telefon, för att förtydliga liknelsen av den gratinerade löken med ”black like nightmares” och så vidare. Anledningen är att de egna pressbilder restaurangen tillhandahållit inte riktigt liknar det som dök upp på tallriken.

Nå, det gör ont att läsa, det krampar i magen och fladdrar till oroligt i bröstet. Men det är också omöjligt att slita sig. Det är essensen av skräckblandad förtjusning. Läs hela recensionen här.

/Slaktarn

5:29 11 Apr 2017

Silvio Berlusconi är ju inte guds bästa barn, och just på grund av detta kommer hans senaste utspel som något av en överraskning: han har lyckats reta upp den italienska slakteribranschen genom att ansluta sig till en vegetarisk kampanj och adoptera fem lamm, och därmed rädda dem från att bli påsklunch.

Under helgen har en video signerad djurrättsorganisationen Italian Defence League of Animals and the Environment cirkulerat i diverse sociala medier, där man kan se Berlusconi och hans flickvän Francesca Pascale (även hon aktiv inom Berlusconis gamla parti Forza Italia, från vilket han själv är avstängd sedan 2013 på grund av skattebrott) gosa med sina nya lamm och mata dem med nappflaska framför en skylt med texten ”Defend life, choose a vegetarian easter”.

Förra året skrev flera italienska tidningar att den nu åttio år gamla forne premiärministern verkar ha blivit vegetarian, men det är inget han själv konfirmerat. Vegetarian eller ej så har i alla fall kampanjen upprört den italienska slakerilobbyorganisationen Assocarni, som nu uppmuntrar till bojkott av Berlusconis tv-kanaler och tidningar. ”Det är otroligt att han trots att han är affärsman bidrar till att skada köttindustrin på det här viset, och det för att få röster från djurälskare”, säger de i ett uttalande.

Annons
Annons