Annons
Annons
2:31 16 Mar 2017

I samma stund som jag fick höra om Salvador och Gala Dalí’s gamla kokbok från 1973, och att den åter fanns i produktion, klickade jag hem ett exemplar till mig själv i en slags alla hjärtans dags-bevis på uppskattning mot mig själv. Några dagar sedan dök den upp, lika svulstig som jag hade hoppats: en stadig pjäs med ett omslag i guld och smarriga juveltoner. Nästan irriterande excentrisk.

Jag öppnar boken och upptäcker att jag har tolv kapitel framför mig. Titlarna på vardera kapitel är även de en slags uppvisning i författarparets förtjusning i dramatik. Endast ett par riktiga divor skulle väl få för sig att döpa ett kokbokskapitel på ämnet sniglar och grodor till ”les spoutniks astiqués d’asticots statistiques”? Jag är fel person att konsultera gällande den exakta översättningen, men som av ett mirakel vet jag sedan tidigare att ordet asticots översätts fluglarver, och det får faktiskt räcka.

dali

Innan läsaren kastas in i en serie bilder där Dalí, iklädd röd sammetskavaj och med uppspärrade ögon står eller sitter bakom olika pampigt (guld, påfåglar, allehanda fruktstilleben) dukade middagsbord, får vi också veta att Les diners de Gala är en bok som helt och hållet är dedikerad smaklökarnas njutning, och inget annat: ”Don’t look for dietetic formulas here. We intend to ignore those charts and tables in which chemistry takes the place of gastronomy. If you are a discipline of one of those calory-counters who turn the joys of eating into a form of punishment, close this book at once; it is too lively, too aggressive and par too imperient for you.”

Det är väl på plats att nämna här att Salvador Dalí dog av hjärtsvikt.

dali1

dali2

Nå. Till recepten. Vi börjar med kapitel nummer ett, som täcker kategorin ”exotic dishes”. Efter ett recept på Bamako soup och innan receptet på Tropical chicken finner vi ett ett recept på en ganska spektakulär paj med det högst relevanta namnet Oasis leek pie (se bild nedan), en skapelse med fyllning av purjolök, ost, curry och bacon som strax innan servering ska krönas av en horisontell purjolök vars blast skurits för att likna palmblad. Fiffigt!

dali pieOasis leek pie

Jag fortsätter min utbildning i Dalí-parets repertoar av exotiska rätter, genom recept på Conger of the rising sun (conger = ål), Peruvian crayfish, sedan genom Mexican baby turkeys, och får slutligen ta del av Parisrestaurangen Maxim’s recept på vaktelägg med rysk kaviar.

Nästa kapitel täcker ämnet ägg och skaldjur, och åtminstone det senare tycks ha legat herr Dalí varmt om hjärtat. Han avskydde spenat, och det av anledningen att den var otilltalande formlös efter upphettning. Skaldjur däremot var han mycket förtjust i, och det för att de var spenatens motsats: klädda i rutstning. Så här: ”I only like to eat what has a clear and intelligible form. If I hate that detestable degrading vegetable called spinach it is because it is shapeless, like Liberty. I attribute capital esthetic and moral values to food in general, and to spinach in particular. The opposite of shapeless spinach, is armor. I love eating suits of arms, in fact I love all shell fish… food that only a battle to peel makes it vulnerable to the conquest of our palate.”

Vad finns då att hämta i detta ägg-och-skaldjurs-kapitel? Först ut är ett helt uppslag täckt av en illustration av rätten The Crayfish of Paracelsus. Helt enkelt ett berg av kräftor som enligt författarparet ”has to be served along with the head or torsos of hot-blooded martyrs”. Se bild nedan.

dali15Kräftor på en bädd av hetlevrade martyrer!

Lite mindre uppmärksamhetssökande är nästa recept på Kräftconsommé. Efter detta följer recept på Egg broth, räkparfait, och så ett recept kallat Goose eggs som inleds med orden ”of course, these are nothing but hen’s eggs. We are simply going to transform them”. Sedan har vi sillpuré, och så Oysters à la Brolatti från restaurang La tour d’Argent i Paris. Vidare förbi tusenåriga ägg och Mussels surprise finner vi det spexiga receptet på Eggs on a spit, som inleds med orden ”It is fun to present this dish, which is also good to eat”. Det tror jag när jag ser det! Vem känner sig manad?

Förrättskapitlet, Les suprêmes de malaises lilliputiens (översättning tack?! Står det verkligen det jag tror att det gör?) inleds med ett löfte: ”Here is the supergelatinous, the flabby, the supersoft, the vicious, the dish deserving a persistent memory”. Dessa dramamakerskor har på nytt lyckats maximera min nyfikenhet. Liksom mina annalkande äckelkänslor. Nyfiken tar dock som nästan alltid i matsammanhang överhand, och jag finner när jag bläddrar vidare recept på puréad kalvlever, ett recept på Blood sausage and chestnuts souffle, som är presenterat på ett särskilt äcklande vis där blodkorven ringlande sticker upp ur kastanjesufflén som en slemmig ål. Sedan har vi foie gras inslagen i kyckling, kalvhjärna med bacon, och sedan Tripe of yesteryears, som är ett mycket avancerat recept på komage för tio middagsgäster.

dali blsVarsågod, en go Sufflé på kastanj och blodkorv.

Kapitel fyra täcker kötträtter, men först, ett helsideuppslag med en målning av olika stora köttklumpar. Vad annars. Här presenteras nog ändå bokens mest ”normala” rätter: Vad sägs om Rost side of beef and vegetables eller Leg of lamb shot with madeira? Det betyder dock inte att Dalí-parets fallenhet för dramatiska uppläggningar tagit semester. Stuffed saddle of lanb roasted in its juice tillexempel serveras upplagd på ett enormt silverfat, omgärdat av en solfjäderformation av enorma mängder späda sparrisar, och inledningen till kapitlet sparar inte heller den in på dramakrutet: ”Take a walk among the fossil meats of the Diplodocus. You will not be permitted to eat rocks, however, I will let you devour – on certain sundays – some iceberg.”

Vi måste vidare, och hamnar nu bland de recept som behandlar ingredienserna sniglar och grodor. Först ut är snigelstuvning, sedan grodkräm och White snails. Därpå får vi receptet på Snail broth, där vi i inledningen får veta att vi i detta recept, till skillnad från de tidigare, inte kan använda oss av burksniglar utan behöver levande sniglar. ”Our ancestors already knew quite well how invigorating this broth could be, and how fitting it was to serve the day after a big feast”. En fantastisk bakiskur, med andra ord! Vidare finner vi recept på ramekins of frog’s legs, Snail saltimbocca, ett recept på sniglar i chablis, och så inkastat mitt i allt: Crab meat with mushrooms. Recept nummer femtiosju är det på grodpastejer, och det är lyckligtvis ett av de som förärats en bild. Se nedan.

dali frogRecept nummer femtiosju: Frog pasties

Mina vänner, vi har inte ens hunnit halvvägs, och jag måste iväg och uträtta några ärenden. Jag tar mig således rätten att dela upp detta blogginlägg i två delar, för vi har sju kapitel till att ta oss igenom! Under tiden föreslår jag att ni, om ni nu mot all förmodan inte fått nog av kokboksknas, trycker på kokbokstaggen, för då får ni upp samtliga kokboksrelaterade inlägg. Min egen favorit bland dem är inlägget som behandlar Kris Jenners kokbok.

På återseende,
/Slaktarn

9:56 15 Mar 2017

Igår plingade telefonen till med ett meddelande från en vän. Hon hade skickat en skärmavbild från aftonbladet, som innehöll en annons av särskilt underhållande karaktär. En annons från vinguiden.com.

”Kan ett vin smaka smör?” undrar de, och väljer att illustrera det hela med en bakgrund av gyllengult smör som skrapats upp i en elegant loop, och framför denna ett inklipp av en av deras experter hållandes i ett vinglas. Bredbent och med böjda knän, liksom hukandes, och med vinglaset i en tvåhandsfattning, framhållet mot en som om det vore en attack. Titta!

vinguiden

 

Och så en närbild.

vinguiden2

Jag är av uppfattningen att tvåhandsfattningar i fråga om att äta och dricka bör undvikas till varje pris. De är helt enkelt för barn och ekorrar, och är du ingetdera… ja. De bör kanske specielltundvikas när det gäller vinglas. Behöver man två händer för att greppa sitt vinglas bör man förmodligen inte dricka ur det alls. Lyckligtvis verkar inte alla hålla med mig i min åsikt, och vi får ta del av underhållande marknadsföring som den ovan!

Länge leve tvåhandsfattningen, ändå.
/Slaktarn

Annons
4:25 8 Mar 2017

Att åka tåg har jag gjort så det räcker och blir över i mina dagar. Något jag lärt mig av det är: ta med matsäck! Jag vet inte hur de lyckats, men maten i SJ:s bistrovagnar är var aldrig varit något att hänga i granen. Svampiga frallor med klistrig currygul kycklingröra, inplastade kondisbitar signerade Delicato (älskar i och för sig deras damsugare…), hal pastasallad kategori sparsmakad kryddprofil. Senaste åren har dock en långsam men ändå märkbar förändring kunnat anas. Senast noterade jag tillexempel att vegetariska grytor från Spoons fanns i sortimentet, och gången innan det var det väl något rotfrukschips som svallrade om att nya tider var i antågande.

Och hör här då: från och med den fjortonde mars kommer resenärerna på SJ:s tåg att kunna stilla hungern med en specialkomponerat rätt från Kalf & Hansen.

”Fokus är på närodlade grönsaker efter säsong och tillbehören är alltid någon form av köttbullar eller frikadeller av ekologiskt kött, fisk eller grönsaker. Råvarorna kommer från småskaliga producenter runt om i Sverige och lagas till under hantverksmässiga former i Kalf & Hansens kök. Varje maträtt kommer att finnas till försäljning i sex veckor”, skriver SJ i ett pressmeddelande.

I linje med Kalf & Hansens övergripande hållbarhetstänk är sexveckors rotationen på maträtterna, som förresten kommer att vara laktos- och glutenfria, nödvändigt för att råvarorna ska följa årstiderna och tillgången på råvaror. ”Vi vill alltid använda det som är bäst för stunden, då blir det bäst för alla: producenterna kan odla det som är bäst på platsen de odlar på, vi som lagar maten får använda och arbeta med de bästa råvarorna och kunderna får de finaste råvarorna att äta. Råvaror som inte bara är goda, utan också näringsrika, hälsosamma och bra för miljön”, skriver de om SJ-samarbetet på den egna hemsidan.

Här kommer lite matbilder från Kalf & Hansens instagramflöde för att få upp aptiten.

Skärmavbild 2017-03-08 kl. 16.29.54
Skärmavbild 2017-03-08 kl. 16.30.11

Skärmavbild 2017-03-08 kl. 16.30.47
Skärmavbild 2017-03-08 kl. 16.31.23

Ses på tåget med truten full av mungbönor!
/Slaktarn

Annons
9:49 6 Mar 2017

Sedan urminnes tider har de lärde tvistat samma fråga: vad ska jag laga för middag ikväll? Och dagen efter det? Och alla andra dagar som följer? Det är inte så lätt att vara påhittig hela tiden, men det är därför sånna som jag finns och kan berätta för dig att det åtminstone då och då kan vara halloumi tikka masala.

Den som orkar med att googla ”tikka masala” får upp en miljard recept. Det finns säkert bättre och sämre varianter, och vem vet var receptet jag tänker dela med mig av hamnar på skalan, men det roliga med sån här mat är egentligen att se receptet mer som en skiss och härja runt lite med det, testa sig fram med kryddmängderna (läs: använda näsan och smaka på maten ofta medan du lagar). För hur kan jag vara säker på att dina kumminfrön är lika aromatiska som mina? Du kanske måste ha i lite mer än vad jag hade. Hur kan jag veta att din halloumi har samma sälta som den jag använder? Det kan jag inte! Alltså kanske du måste axla en del av ansvaret själv. Men ansvar är kul, och misslyckanden gör för det mesta att man utvecklas. Det finns således inget att förlora på att vara lite gutsy.

Men, detta sagt: vissa dagar orkar man kanske inte ens orkar borsta tänderna innan man går och lägger sig, så hur ska man då orka vara gutsy med kryddor? De dagarna lägger du improvisationerna på hyllan och bara följder receptet. ”Rutiner är frihet”, som min mamma brukar säga.

Halloumi tikka masala (4 personer)

hal tik mas

1. Börja med att sno ihop en liten marinad till din halloumi (ibland skiter jag i det och bara försteker den som den är så att den får fin färg, och har i marinadkryddorna i såsen istället, men nu låstas vi inte om det): Blanda 1-2 deciliter syrlig yoghurt, 1 matsked garam masala, en matsked malda korianderfrön, en rejäl nypa salt, och en ännu större nypa svartpeppar. Skär 500 gram halloumi i kuber, lägg i marinaden och blanda runt. Låt stå kylt i någon timme, sedan steker du bitarna på medel/hög värme tills de ser snygga ut och luktar gott. Lägg tillbaka i eventuell kvarvarande marinad och ställ åt sidan.

2. Steg nummer två: såsen! Första momentet är att hacka lite grejer. Två gula lökar i stora bitar, två vitlöksklyftor i små bitar, en ordentlig bit skalad ingefära (tänk dubbla dina tummar) i minimala bitar, och om du vill: färsk röd chili. Jag föredrar att dra på ordentligt med ingefära istället och få hettan därifrån, men smak som bak. Andra momentet är att fräsa det du hackat. Börja med löken, kör den på medelvärme tills den är transparent, och lägg sedan till resten.

3. Vid sidan om detta har du under tiden rostat dina torra kryddor i en torr panna: en halv tesked spiskummin, en tesked kumminfrön, en halv tesked gurkmeja, en matsked bockhornsklöver, och ett tiotal hela gröna kardemummakapslar som du gett en hyfsat oambitiös bankning med mortelstöten. Medelvärme gör susen, de ska inte brännas. När de börjar dofta gott är de klara.

4. Blanda nu ner kryddorna i lökmixen, och tillsätt ett par ordentliga matskedar tomatpuré. Hög värmen och se på när tomatpuren lider i värmen medan den mörknar. Häll sedan i en burk krossade tomater (400 gram) och låt bubbla upp. Tillsätt salt, en knapp tesked eller så, och en matsked socker. Avsluta med att hälla på tre deciliter vispgrädde, sänk till låg/medelvärme, låt sjuda runt tjugo minuter.

5. Kontrollera att konsistensen är som du vill, är kryddningen som du vill? Om det är för torrt tillsätter du lite vatten. Vill du så mixar du alltsammans slätt i detta läge, men det är inte nödvändigt och enligt mig inte ens att föredra. Ös nu i halloumin och blanda runt. När den hettas upp i såsen uppstår en slags underbar ostmagi: krispig och smakrik på utsidan tack vare sin marinering och stekning tidigare, men mjuk och halvsmält på insidan. YES.

Jaha, så var du i hamn. Servera varmt, eventuellt med yoghurt- och myntasås men definitivt med basmatiris och mangochutney vid sidan. Sen äter du! Som om det inte fanns någon morgondag då du måste komma på något nytt att laga till middag!

Vad har ni läsare för tikka masala-trix och knep? Jag vet nog att ni sitter på ett berg av visdom.

/Slaktarn

7:00 3 Mar 2017

De som älskar den amerikanska hamburgerkedjan Shake Shack älskar den djupt och innerligt. Jag besökte Shake Shack för första gången förra våren, skrev till och med en liten berättelse om besöket efteråt som jag kallade ”Man skulle inte missa att äta på Shake Shack”. Nu till våren släpper Shake Shack kokbok, skriven av VD:n Randy Garutti, kokboksförfattaren Dorothy Kalins och kulinariskt ansvarige Mark Rosati.

shake shack

Titeln på boken blir Shake Shack: Recipes & Stories och kommer finnas att köpa från och med sextonde maj, men går att förbeställa redan nu. Danny Meyer som är grundare av hamburgerkedjan har skrivit introduktionen till boken, och utlovar utöver sjuttio recept och tvåhundra bilder alla tips du behöver för att återskapa Shake Shack-burgarna hemma.

/Slaktarn

Annons
Annons