09:08 7 Dec 2015

Av lite olika skäl som är ganska tråkiga att höra om gick jag för några dagar sedan igenom mina bilder i telefonen. Eftersom jag sällan byter telefon och därför hade bilder sedan flera år att gå igenom var det lika delar härligt som jobbigt. Jag är nämligen mycket nostalgiskt lagd, och det kan ju generera märkligt ambivalenta känslor. Nostalgin har dock minskat med åren. I tonnåren var den på sin peak, och när jag tittade på alla dessa bilder från olika tider i mitt liv vaknade plötsligt min inre tonnåring till liv ur sin mångåriga dvala. Den ville vara med och titta, vältra sig i de motsträviga känslorna som är glädje över det som varit, och sorg över att allting alltid till sist tar slut.

Många av bilderna visade sig vara relaterade till mat eller måltider. Precis som bilderna i sig tar mig tillbaka i ett kick, kan också maten jag åt åstadkomma samma sak. Det finns mängder av exempel på mat som böjer tid och rum, förflyttar en till en annan värld som kanske inte längre finns. Som kokt mandelpotatis med smör. Varma mackor. Eller varm och kall direkt ur tetran. Jag tänkte dela med mig av några bilder och dess sammanhang.

Den här bilden är från ett gatumatstånd i Krung Thon Buri i Bangkok, där jag och min respektive hade hyrt en lägenhet i en månad förra året. Damen på bilden stod på samma ställe varje dag och lagade Pad Thai till lunchsugna. En dag, efter att ha ätit hennes mat några gånger, vågade jag slutligen fråga henne om hon kunde visa mig hur hon gjorde. Så när hon fick en lugn stund höll hon privatkurs för mig, på en blandning av knagglig engelska, thailändska och kroppsspråk. Sedan gick jag till den lokala matbutiken och handlade.

Det här är jag vid matbordet en tidig morgon  i november 2010, när jag intar min frukost bestående av en klementin. Den natten hade jag sovit tre timmar, egentligen mest för att jag tyckte att det kändes jobbigt att sova, för det betydde att dagen efter skulle komma så fort. Problemet med att varje dag blev till en ny hela tiden var att jag arbetade på ett ställe där jag vantrivdes något överjävligt, men av någon anledning inte drog. Lärdom av den tiden: Om det känns dåligt är det dåligt. Samt att klementiner inte är fullgod frukost.

Lite mer up beat! En sockerkaka jag åt på ett bokcafé i Paris för fyra år sedan. En sockerkaka, jaha, tänker du. Det fina med just den här sockerkakan var att att den hade krönts av något ovanligt. Ni vet när man pressar apelsiner för hand och får en massa fruktkött och kärnor i pressen? Här hade de pillat bort kärnorna och öst ut fruktköttet över varje sockerkaksskiva. En påminnelse om det fina med det enkla.

Fylla tjugofem i en stad långt bort och vara lyckligare än någon gång tidigare i livet (och dricka drink med sockerrör som drinkpinne = amazeballs).

Fiska, varje sommar i en sjö som ligger i i den lilla byn Vitvattnet i Västerbotten. Ute på sjön är den enda plats myggen inte kan ta en. Och så är det fantastiskt vackert där, med det spegelblanka och kvällen som aldrig blir mörk. Ibland får man massor av abborar. Ibland får man inga. Ibland får man en enorm gädda på kroken, en sån som är uråldrig och vis och sliter av linan för en. När vi rott i land och dragit upp bryggan på strandkanten letar vi reda på en kvist, på vilken vi trär alla abborrarna och bär hem dom. Sedan rensas de, och på morgonen panerar vi de i stöbröd och steker dem i smör till frukost.

I Indien finns det en by som heter Agonda. Dit åker många för att lära sig Yoga, ”hitta sig själva” eller dricka olika juicer och ligga på stranden. Tar man en riksha upp i bergen finner man en liten restaurang som är familjeägd och vegetarisk, många av rätterna är veganska. Det finns en terass där man kan sitta och lyssna på ljud från jungeln utanför. Ibland går strömmen, och då får man vänta längre på maten. På bilden syns ost- och zuccinifritters med dipsås, grovt bröd med cashewnötssmör och en liten sallad på tomat. Min kropp kränger och vrider sig som en plågad daggmask när jag tänker på att jag aldrig tog receptet.

Att promenera längs memory lane är lite mer som att jogga längs memory lane och ha riktigt dålig kondition. Det är vansinnigt utmattande. Så vi får ta resten en annan gång om det finns intresse av sånt.

…Tills dess!
/Slaktarn

18:59 4 Dec 2015

Ni vet den där katt vs gurka-grejen som blev viral för ett tag sedan? De stackars djuren blir så skräckslagna att de nästan teleporterar sig därifrån. Det ser ganska roligt ut, jag fnissade friskt när jag såg dessa gifar (säger man gifar? Gifs?) och youtubevideos. Funderade ett tag på att testa på min egen katt, tills hela grejen fick en backlash i form av diverse ”kattexperter” (bland annat en kattprofessor från ett brittiskt universitet? orka) som sade att detta gurk-prank var elakt och sadistiskt. Att en instinkt gammal som elden vaknar till liv i den stackars katthjärnan, en instinkt som knappt ens behövs i en nutida husdjurskatts liv. Instinkten som får djuret att blixtsnabbt tänka: ORM!!! Dessutom var det extra elakt eftersom gurkan alltid placeras nära kattens matplats. Matplatsen är en helig och trygg plats för katten. Genom att göra sådär gör man kattstackarn otrygg för all framtid. Otrygg i sitt eget hem! Tänk.

Idag var jag på väg hem i det otrevliga vädret när det plötsligt hände något mycket otäckt. Plötsligt låg en gurka framför mig på gatan. Jag såg den väldigt sent, eftersom jag tittade nedåt för att skydda mig från den starka vinden. Min reaktion var för mig mycket oväntad, jag blev rädd för gurkan och utstötte ett ljud som lät ungefär: Uuuööh! Och hoppade hastigt åt sidan. Oklart vad gurkan gjorde där på trottoaren. Oklart varför det orsakade så starka känslor i mig. Plötsligt känner jag stark sympati för dessa stackars katter som vi alla gjort oss lustiga över.

Nu ska jag äta en skål ris. Sen ska jag dricka bubbel. Det är ju fredag.
/Slaktarn

Det var det här med Picard, ja. Att det är en bra och uppiggande livsmedelsbutik. USP: Allt är fryst, det mesta är gott/intressant/åtråvärt. För ett tag sedan gladdes jag åt att Picard nu äntligen öppnar i Malmö. När jag fick pressutskicket hörde jag genast av mig till en vän vars mor bor i Lund. Modern har nämligen länge gått och gnällt över bristen på Picardbutiker i sydsverige, men nu skulle alltså min vän äntligen få leverera lite glada nyheter till henne.
– Åh, hon kommer att bli så glad! Sa min vän efter att jag berättat om Malmöetableringen.
– Skicka henne den här länken så kan hon läsa! Sade jag.
– Nej, vet du vad, jag väntar nog med att berätta till efter jul. Annars kommer hela julbordet bestå av Picardgrejer, sade hon.
Vi har dock ett… problem. Picard verkar ha delat upp befolkningen i två läger. De som besökt butiken i utlandet, och därför känner sig extatiska och som fisken i vattnet där i frysmatens himmelrike, och så de som skrämt tittar in på den obehagligt kliniska lysrörsflimrande butiksmiljön, nyfikna men utan en tanke på att det bara är att öppna dörren och gå in. Att det bara är frysmat i frysdiskar. Att det finns funktion för detta i deras liv. Så nu ska vi reda ut begreppen lite. Se det som en slags nybörjarguide till detta frysmecka. En checklista på saker att plocka ned i kundkorgen, den gång du tar steget in och igenom butiken, för att slutligen blygt närma dig kassan. Jag kommer att lista mina favoriter att köpa. Och försöka berätta vad de olika sakerna egentligen ska vara bra för.
1. Tarte Tatin och dess vänner
En så snaskigt tillfredställande efterrätt som Tarte Tatin med lättvispad grädde är svår att slå. Men det är inte alltid man har lust att stå och slaska med smör och frukt och gud vet vad i en stekpanna. Picard säljer en mycket god sådan, som finns i version stor samt tvåpack version mindre. Tarte aux abricots är också satans god, liksom tarte aux pommes och … ja kort sagt, investera i så många tartes du orkar bära. Och så förvarar du dem i frysen tills du en vacker dag drabbas av det oresonliga suget efter en, eller fem.
2. Styckfrysta kammusslor (aka Noix de Saint-Jaques)
För 159 spänn höjer du nivån av sofistikering hos din frys i ett kick. Jag tycker om att laga en rätt där spaghetti samsas med en sås på vitt vin, persilja och smör och så mängder av dessa små rackare i varje generösa portion. Eller, gör en förrätt med några stycken stekta musslor som du serverar tillsammans med snabbkokt savoykål och brynt smör och några saltflingor.
3. Styckfrysta körsbär
Jag har förstått att det finns individer som inte tycker om körsbär. Som fått för sig att det måste vara likvärdigt med de vidriga körsbärspralinerna man alltid försökt undvika att välja i chokladasken. Det är fel. Och har du inte gett körsbären en ordentlig chans ska du faktiskt inte komma med pekpinnar i frågan. Här är det lämpligt att citrera Niki Segnit i min favoritbok The Flavour Thesaurus: ”Medan hela världen höll andan och undrade vem som mördat Laura Palmer sitter jag och drömmer om att slå mig ned bredvid agent Cooper på Double R Diner och dricka en kopp kaffe och äta en bit av deras berömda körsbärspaj”. Använd till: Paj med vaniljglass, värm upp bären med lite socker i en kastrull (och kanske lite sprit) och ha till vaniljglass eller chokladmousse eller i en chokladtårta, eller ha som tillbehör till en köttbit av vilt-typ.
4. Bake-off grejer
Croissanter som man bakar i ugnen, pain au chocolat i minivariant, bagels och allehanda bröd. Fyll frysen och var aldrig utan bröd på morgonen igen. Glutenfritt fölk need not apply.
5. Såser och buljonger
Jag ska erkänna att jag endast provat skaldjurssåsen (bra till pastan med kamusslor jag nämde ovan!), ankleversåsen och beurre blanc-såsen. Baserat på dessa smak är jag öppen för att testa resterande utbud. Buljongerna är också bra, men det finns tyvärr ingen vegetarisk variant av dessa.
6. Fikon i klyftor & mirabelleplommon
Alla årets månader då fikon inte är i säsong är dessa frysta ett bra alternativ. Tina upp i rumstemperatur och ät som de är till goda ostar, eller som sidekick till en bit anka. Eller lägg i bröd, om du nu skulle få för dig att syssla med brödbakning.
I boken Igelkottens elegans finns en karaktär som är portvakt och som ägnar sitt liv åt att mörka sina o-portvaktsaktiga specialintressen, vilka är klassisk musik, läsning, reflektion och mirabelleplommon. Dessa är inte så lätta att få tag i om a) man inte bor i Frankrike, eller b) de inte är i säsong. Här är lösningen på det problemet. Om man nu tycker att det är ett problem. Det tycker jag. De här kan man göra paj av, eller kompott som man har till ostbricka, på sin gröt, yoghurt eller vad man nu har lust med.
7. Pajdeg
Jag hatar att göra pajdeg. Men jag tycker mycket om paj. Och jag misstänker att jag inte är den enda som känner på detta vis. Picard har fryst utkavlad pajdeg, till söta pajer eller matpajer, bakade på riktigt smör. Bliss.
8. Småsnacks
Det finns ca en miljard snittar, tilltugg och förrättsgrejer i sortimentet. Allt från minihamburgare och små friterade räkor till smördegsknyten fyllda med getost. Jag är rätt förtjust i dessa baconlindade katrinplommon. Måhända inte något i samtligas smak, men de behöver man ju inte bjuda på middag då.
9. Salta tartes
I princip alla minitartes är bra. Speciellt den med ovan, och den med tomat. Den kan man äta all day every day.
10. Bovetegaletter
De här frysta galetterna gjorda på bovete är en bra stapelvara att ha i frysen. Lägg ut i en medelvarm stekpanna med liten smörklick och ös på det du känner för. Ost av olika slag, creme fraiche, rökt lax, getost, spenat, stekt ägg, vad sjutton som helst.
Kanske vågar ni er på en tur in nu. Kanske kan ni också tipsa mig om grejer, om ni har några?
Tack för idag,
/Slaktarn
11:28 2 Dec 2015
Färsk pasta i plastförpackning. Jag har alltid tyckt att den känns så själlös. Samtidigt hör man både kreti, pleti och någon slumpmässigt utvald tv-kock basunera ut hur hääärligt det är med färsk pasta, hur det förhöjer rätten till astronomiska nivåer, eller åtmonstone är det enda korrekta när du ska bjuda din käresta. Jag köper konceptet så länge det handlar om hemgjord färsk pasta, men den där plastförpackade sladdrigheten till tagliatelle som ligger och stirrar dött ur kyldisken på mig medan jag försöker rafsa ihop det jag ska äta till middag är inget jag har velat ta med mig hem. Torkad pasta är oftast godare än den sorten, och varför skulle man inte välja det godare alternativet? En bra tumregel jag tycker att alla borde både leva och lära.
 
 
Över en tidsrymd av ungefär ett år har jag dock utvecklat en speciell relation till färska lasagneplattor. De har blivit en slags… vän. Och det är endast av det mycket specifika skälet att jag njuter av att skära i dem. Att lägga en lasagneplatta på en plan yta, förslagsvis ens favoritskärbräda, och sedan sätta en liten vass kniv i den och karva fram precis den bredd eller form humöret bjuder in till. Sedan, en till, en till, och en till, tills paketet är slut.
 
 
Efter detta är det fri lek. Jag uppskattar detta moment så mycket att jag lika väl skulle kunna slänga hela rasket i sopen efteråt och ändå tycka att det var värt det, men att slänga mat är egentligen mest ett tecken på ointelligens, och så vill jag varken att jag själv eller andra ska se mig. Så jag ägnar denna fria lek åt att koka upp flera liter vatten i en rymlig kastrull, salta ordentligt, och sedan sänka ner mina skräddarsydda remsor i den med en tång. De får koka snabbt och bullrigt, någon minut bara, sen är det slut på det roliga. Nästan! Innan dess ska de naturligtvis bekanta sig med någon sås av fritt val. Ibland bara med olivolja, svartpeppar och finriven parmesanost. Det spelar ingen roll. Jag har redan fått min dos av tillfredställelse.
 
/Slaktarn
22:27 1 Dec 2015

På grund av att jag är av det täcka könet (alltid tyckt att det uttrycket är så otäckt?) har jag några dagar varje månad då jag behöver ro, tröst och att folk helt enkelt håller sig på sin kant. Trösten tar, som jag tidigare skrivit om, olika former. Idag manifesterade den sig i ett nästan en timme långt youtubeklipp där Nigella Lawson intervjuas av Gabrielle Hamilton i och med släppet av hennes senaste bok. Finner ni er i en liknande situation som jag, det vill säga att ni behöver något typ av ”balsam för själen” som det kallas, rekommenderar jag att ni tar er an detta klipp. För att ytterligare övertyga den som inte redan fallit för min övertalning har jag valt ut två Nigella-citat ur nämnda intervju:

”Everyone thinks the home cook is this nurturing person, but actually, cooking is a way of controlling people”
”One can think and wear eyeliner at the same time”

(paus för kontemplation)

Varsågoda, här har ni spektaklet:

/Slaktarn