Annons
Annons
6:44 8 Apr 2015

Hej alla coola, töntar och mittemellan. Som ni kanske vet är jag krogredaktör i för Nöjesguiden Malmö och Lund. Det är ett mycket givande och skojigt jobb, som jag inte tänker gå närmare in på här. Saken är den att det betyder att jag ibland kanske häver ur mig ett och annat om ovan nämnda region. Och om ni misstänkte att det är vad jag planerar att göra nu så har ni rätt.

Det är nämligen så att jag för några dagar sedan nåddes av nyheten att den amerikanska jätten Dunkin’ Donuts öppnar i Malmö nästa år. Man börjar kanske inte flämta av extas över detta, men det är ändå något i mig som vaknar till liv och blir lite pirrigt, och det skäms jag över. Jag fascineras av jättekedjor av det superamerikanska slaget på samma sätt som stockholmare kategori hippa kände för American Apparel innan de etablerade sig i Sverige. Ni vet, nån åkte utomlands och kom hem i en superenkel hoodie eller en tygpåse med loggan på, och alla sneglade avundsjukt. Eller för all del: någon hade varit i New York och kom hem med en sån där fånig termosmugg med starbucksloggan väl synlig, och det var lite sådär jaha minsann, den där rackarn har varit ute i världen ser jag. Det verkar som att Coffee & Brands Sweden, som är de som knipit franchiselicensen för Dunkin’ Donuts Sverigefalang, planerar att ta landet med storm. VD:n Tommy Svensson säger i en kommentar till Sydsvenskan: ”Vi planerar att gå in i Göteborg och Malmö med början nästa år”. Hjälp! Det låter så hotfullt, som att de vore en armé med världsherravälde i sikte. Men det är väl det Dunkin’ Donuts är också. En armé av munkar. Fettiga, massproducerade och doppade i emaljfrätande söt glasyr i grälla färger, toppade med stössel.

Grönsaker med dipp har ju lite av en looserstämpel på sig som någon form av substitut för fetare snacks. Slår vad om att tasteline har lagt in recept på grönsaker och dipp under kategorin “tjejmiddag” (inget ont om tjejmiddagar, men det bör ej vara synonymt med grönsaker och dipp). Nåja, ser man bortanför substitutkänslan finner man att grönsaker och dipp faktiskt är både trevligt och dessutom går att uppdatera från mesmat till något mycket mer intressant.

Vill man verka sund och cool på ett lite sjuttiotalsaktigt sätt kan man bjuda sina gäster och sig själv på rädisor och aioli.

Skölj och ansa rädisorna. Gör en aioli på två äggulor och kallpressad rapsolja (se till att både äggen och oljan har rumstemperatur, annars är du dömd att misslyckas). Rosta tre stora vitlöksklyftor i sina skal på 200 grader i ugnen. Efter tjugo minuter kan man plocka ut klyftorna och liksom pressa ut innehållet som då bör ha förvandlats till en mild, lite nötig vitlökskräm inuti sina frasiga skal. Blanda ner dessa i aiolin tillsammans med en stor nypa flingsalt, nymald svartpeppar, ett par matskedar vitvinsvinäger och en tesked dijonsenap. Hacka ett par sardeller fint och blanda ner de också. Sedan är det bara att servera på ett lite retrolarvigt sätt som synes ovan, förslagsvis med en bubblig kyld dryck.

Frukt är godis! Grönsaker är chips! Allt är upp och ned!

/Slaktarn

Annons
1:54 7 Apr 2015

Jaha! Här sitter jag och bryter mot reglerna. Dricker en gin och tonic fast det inte är Internationella Gin &Tonic-dagen förrän i övermorgon. Ja, det är sant, det finns en sådan dag. Kvällens val av cocktail och närheten i tid till ovan nämnda högtidsdag inspirerade mig att ge en liten infostund om denna dryck.

Kinin är ett ämne som utvinns från kinaträdets bark och användes förr för att lindra malariasymptom. Kinin råkar dessutom ha förekommit i högre halter i tonic (inte nu längre dock). När britterna tog över styret i Indien i mitten på artonhundratalet konsumerades mängder av tonic i den brittiska armén för att hålla malarian i schack. Kinin har en mycket bitter smak vilket gjorde att sodavattnet på den tiden inte var så värst smakligt. Nu föll det sig så att man upptäckte att den ginranson var man hade till sitt förfogande passade lämpligt att blandas med den bittra tonicen. Sagt och gjort. Drinken kompletterades med is, lite socker för att ytterligare göra smaken snällare samt en skiva lime. Tack malaria för GTn på mitt bord.

Ha så mysigt på torsdag när det är internationella GT-dagen.
/Slaktarn

Annons
4:23 5 Apr 2015

Här kommer kloka ord av Clarissa Dickson Wright från det legendariska TV-programmet Two Fat Ladies: ”In the eighties I was sent to teach etiquette to yuppies in need, so I went up with the train every week. One of the things they wanted to learn was how to eat the artichoke. They were very worried about eating artichokes! And i used to say, well use your hands, you can’t eat it any other way. You just got to pull theleafs off, dip them in your sauce and eat them. And only when you get to the bottom, when you get to the heart of the artichoke, you pick up your knife and fork. They couldn’t understand this at all, and I said well you try and eat it any other way! But… the yuppie is gone and the artichoke remains…”

Kronärtskockan, denna grönsakslandets aristokrat, är inte i säsong förän i slutet av sommaren. Till dess rekommenderar jag att man håller till godo med den här varma kronärtskocksdippen gjord på kronärtskocksbottnar på burk.

Aktionsplan: Öppna en burk kronärtskocksbottnar och häll av vätskan, släng ner innehållet i en bunke och mixa tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta, rivet skal av en halv citron, grovmalen svartpeppar, en burk creme fraiche och ett par rejäla nävar finriven parmesanost. Smaka och strössla i lite flingsalt efter smak, eventuellt en slatt olivolja om du får feeling. Ös ner alltsammans i en ugnsfast form och baka i ugnen på 200 grader i femton-tjugo minuter. Ta ut, bre på bröd eller ät som tillbehör till något du tycker om.

Får man verkligen för sig att ta ut svängarna kan den här dippen varieras hur mycket som helst. Hacka ner ett par salta sardeller, rosta mandel och strö över, Lägg till persilja eller färsk körvel, släng i något starkt som chiliflingor eller tabasco. Ja ni fattar. Låt inte mig begränsa er.

/Slaktarn

9:03 3 Apr 2015


Four eggs on a plate av Lucien Freud

Hörrni! Det är påsk. Det betyder för vissa att man samlas i blåkulla och har gruppsex med djävulen och för andra att man myser med familjen och äter godis. För er som läser den här bloggen betyder det utbildning om ägg.

Jag bläddrade lite i min favoritbok Smaklexikon av Niki Segnit och kom över följande intressanta stycke:

Ägg och kyckling: Konstigare kombination än man kan tro. Kommer du på något västerländskt recept med bägge ingredienserna? Kycklingomelett, möjligen. Men blir du sugen på det? Kanske finns det en inbyggd kulturell motvilja mot att servera föräldrar och avkomma tillsammans. Det asiatiska köket saknar sådana hämningar. I Kina knäcker man ägg i kycklingsoppa, stekt ris och i kycklingrisgröt. I Japan finns en risrätt som heter oyakodon, “mor och barn”, kyckling, ägg och salladslök som sjuds i en blandning av soja, dashi och mirin, och serveras på risbädd. Paul Simon lär ha inspirerats till titeln Mother and Child Reunion av en kinesisk restaurangmeny i New York.”

Nej, vi får väl alla medge att det är en ganska stor aning avtändande. I det judiska köket är det strikt nej till att koka killingen i sin modersmjölk. En vän till mig avslöjade sin morbida önskedröm om att någon gång skapa en middag helt baserad på djur-i-djurprincipen (tänk typ: ett ägg i en vaktel i en höna i en gås – paus för äcklade miner och förvirring). Där har vi en västerlänning utan kulturell motvilja mot att servera förälder och avkomma tillsammans.

Glad påsk!
/Slaktarn

Annons
Annons