14:17 19 Okt 2015
 
Nu undrar du: Vad är det egentligen hon håller i sin hand där på bilden. Är det älgbajs? Jag svarar då att nej, det är det absolut inte, det hör inte hemma i en matblogg. Och usch vad barnslig du är. Vi börjar om.
 
Vad blir: Vitlök – fränhet + sötma?
Svar: Black Garlic.
 
 
Svart vitlök blir till genom en fermenteringsprocess i hög temperatur av hela vanliga vitlökar. Vissa källor hävdar att det inte alls är en fermenteringsprocess, utan en lagring som resulterar i en slags karamellisering eller maillardprocess, och det kan ju de lärde tvista om bäst de vill, resultatet är i vilket fall en vitlök som saknar alla de negativa egenskaper som många förknippar den med – fränheten, den stickiga doften, hur den kan ”ta över”. Istället får vi svarta mjuka vitlöksklyftor med en mjuk och krämig konsistens, vars smak bäst kan beskrivas med söt kolaliknande molasses, balsamvinäger, fruktighet och umamidjup, med ett uns mjuk vitlökskaraktär någonstans där i bakgrunden.
 
Jag skaffade mig ett litet gäng svarta vitlöksklyftor igår. De distrubueras av ett amerikanskt företag som kort och gott heter Black Garlic, och finns på välsorterade butiker runt om i landet, som Möllans Ost i Malmö och Urban Deli i Stockholm. 
 
 
Jag närmar mig den med stort intresse, men också en viss blygsel och tafatthet. Hittills har jag bara blandat dem med majonnäs och haft som tillbehör till en måltid. Nästa steg är att blanda dem med choklad och inkorporera i någon slags efterrätt. Har du som läsare erfarenhet av denna vitlökens sexigare kusin tar jag del av dem med stor tacksamhet.
 
 
/Slaktarn
13:10 18 Okt 2015
Hej hej hallå. Det var det här med kikärtorna ja, att det går att använda kikärtsspad istället för ägg. Och så får man en shit load kikärtor över. De kan man ju göra en laddning hummus av. Eller så äter du de till middag? Varsågod, två genvägar till kikärtshimlen (finns det en sådan?), tillika perfekta söndagsmiddagar.
 
KYCKLING I GJUTJÄRNSGRYTA MED KIKÄRTOR OCH HARISSA
 
 
Harissa = Nordafrikansk chilipasta med jordigt och murrigt kryddjup. Ingen sort liknar den andra, så smaka innan du lägger till i grytan för att det ska passa just din preferens.
 
1. Okej! Värm ugnen till 200 grader. Plocka fram kycklingen, som bör vara kycklinglår med skinn och ben, det blir godast. Salta och peppra ordentligt och bryn kycklingen i rejält med olivolja i en gjutjärnsgryta. Lägg inte i allt på en gång, utan se till att alla bitar får ordentligt med space att röra sig på. Målbild: Gyllenbrun färgn och krispigt skinn. Lägg åt sidan på ett fat.
 
2. Sänk värmen till låg/medel. Skär en gul lök grova bitar och finhacka ett par vitlöksklyftor. Kör de i grytan tills de är mjuka, rör ofta så att de inte tar färg. När de blivit mjuka kör du i ett par rejäla matskedar tomatpuré. Fräs på den tills den mörknar i färg. Nu tillsätter du två burkar avhällda kikärtor, runt en halv dl harissa (som sagt, gå på känn här – smaka innan och se vad du tycker) och det rivna skalet av en citron. Börja med lite och lägg till mer om det behövs. Häll i ett par deciliter kycklingbuljong.
 
3. När alltsammans bubblat upp lägger du i din kyckling med skinnsidan uppåt. Ställ in i ugnen och kör i 20-25 minuter tills kycklingen är genomstekt. Servera med grovhackad slätbladig persilja och valfritt platt bröd som du kan använda att suga upp såsen med.
 
 
KIKÄRTOR OCH SPENAT TOPPAT MED STEKT ÄGG
 
 
Hittar du färsk spenat så kan du vara glad, hittar du inte det kan du bli lika glad av ett paket grönkål. I vilket fall – laga mycket och förvara i kylen, så kan du steka äggen a la minute när du blir sugen på ett snabbt mål mat. Får du massor över och har tröttnat på ägg föreslår jag att du trycker ner alltsammans i ett pitabröd och smular i lite fetaost.
 
1. Fram med en stor stekpanna med höga kanter eller en låg, vid gryta. Värm olivolja och frös en stor hackad vitlöksklyfta. När den blivit svagt gyllene i färgen lägger du i ett stort knippe spenat som du delat upp i grova bitar. Var inte rädd att ta i, spenaten slokar ihop ganska omgående i kontakt med värme, och det som såg mycket ut från början kommer snart att kännas futtigt. More is more. Kör 1-2 minuter tills spenaten slokar men fortfarande är grön. Salta och peppra och för över till en skål vid sidan om.
 
2. I med lite mer olivolja och ägg i en finhackad gul lök och tre finhackade vitlöksklyftor. När löken mjuknat utan att ta färg adderar du 1 tsk kumminfrön och 0,5 tsk rökt paprikapulver. Låt de gå ett par minuter, du kommer känna på doften när de så att säga vaknat till liv av värmen. Häll i två burkar avrunna kikärtor och en burk krossade tomater och brynbryn allt i oljan tills kikärtorna börjar ta färg en anning. Sänk värmen och tillsätt grönsaksbuljong så att det precis täcker alltsammans. Rör om ordentligt och se till att inget fastnat i botten. Mosa en del av kikärtorna med något lämpligt verktyg, och låt sjuda i 15-20 minuter tills såsen tjocknat.
 
3. Lägg i skålen med spenat, rör om försiktigt och häll i mer buljong om såsen känns för torr eller för tjock. Låt alltsammans sjuda vidare i tio minuter för att smakerna ska gå ihop ordentligt. Under tiden kan du ägna dig åt att steka ägg, ett per ätande person. Lägg upp i skålar, toppa med ägg, ät!
 
Er tur! Ge mig kikärtstips! Eller brinn i kikärtsskärselden!
/Slaktarn
06:00 14 Okt 2015
 
För inte så länge sedan skulle jag hjälpa två närstående personer med en sak. De kom hem till mig för att ordna med bestyren, och när de kom var de mitt uppe i en ganska spänd diskussion som inte hade något med mig eller anledningen till att de var där att göra. Man skulle kunna kalla det ett bråk. Till saken hör att vi inte ses allt för ofta, och jag hade väl hoppas att en viss ”god ton” ändå skulle upprätthållas när vi nu väl sågs. Så jag blev irriterad, men förmådde mig ändå inte att sätta ned foten, på grund av att jag är ett mähä. Ett par dagar senare när ilskan hade bråttat ned mähäet i mig skred jag till verket. Jag satte mig ned och författade ett brev till Magdalena Ribbing där jag förklarade vad som hänt, och frågade huruvida detta var okej eller inte, och vad jag borde säga till personerna. Sedan författade jag ett påhittat svar från Ribbing där jag i bestämda ordalag förklarade att detta INTE var okej, och att personer som sysslar med sådana barnsligheter inte borde vistas i möblerade rum om de inte kan lägga band på sitt gnabb. Sedan skickade jag texten till de båda personer som var orsaken till min ilska, för att så att säga sätta dem på plats.
 
Att tänka utifrån perspektivet ”vad skulle Ribbing gjort?” är ett bra knep att ta till när man känner att man håller på att tappa kontrollen över olika situationer. Hon är så betryggande säker på sin sak, och förmedlar alltid sin åsikt på ett kortfattat och bestämt vis. Ibland behövs inte ens det, utan det kan hjälpa att gå in på hennes etikettfrågespalt och läsa lite, så känns det genast bättre.
 
Idag var en sådan dag. Jag har läst många sidor i spalten. Speciellt en fråga gällande motvilja mot banan stod ut i mängden, och den tänkte jag dela med mig av nedan.
 
Fråga: Jag är en person som inte tycker om banan. Jag har ingen allergi, jag kan alltså äta banan utan att bli sjuk av det. Men jag tycker att det är extremt äckligt, så pass äckligt att jag blir illamående när jag känner lukten av det. Senast på midsommar serverades det en tårta som innehöll banan och då jag inte visste det så tog jag en stor bit och stoppade i munnen med resultat att jag fick kväljningar. Då jag följt denna spalt en del är jag medveten om att man aldrig ska anmäla något annat än allergier eller om man är vegetarian/vegan. Att anmäla något bara för att man inte tycker om det är inte bra vett. Jag vill inte heller ge mina värdar extrajobb om de planerat något med banan och jag kan ju inte heller hävda allergi. Det har hänt att jag tackat nej till fester på grund av detta, eller avstått att äta av maten på festen då det har varit banan i flera av rätterna. Kan jag med hedern i behåll ändå anmäla banan som en allergi, eller bör jag acceptera att jag ibland får avstå mat? Kan jag avstå denna mat utan att vara ohyfsad mot värden/värdarna?
 
Svar: Du är inte ensam om att hysa obehagskänsla för banan. Bland många andra är det en av de främsta svenska kockarna, Pontus Frithiof, som liksom du ogillar denna frukt. Helt okej är att du säger som det är till inbjudaren: ”jag klarar inte att äta något med banan så att du vet, om jag kanske avstår från någon rätt.” Det är inte oartigt att säga detta om man har en så tydlig äckelkänsla som du av detta födoämne, bättre än att må illa av det som bjuds. Du ber/kräver ju inte att få något annat att äta, och banan är sällan huvudingrediens på det sätt som skaldjur eller kött/fläsk eller fisk kan vara. Men vill du inte krångla eller skylta med din matfobi eller vad det kan kallas så är det enklast att du avstår från den rätt som du ser eller förstår innehåller banan. Intressant att du har råkat ut för banan i flera rätter på fest – det måste ändå höra till undantagen om du inte umgås i  vegetariska kretsar. Eller om bjudningen har tema banan – fast då hade du förstås tackat nej, vänligt!
 
Som vi alla vet är bananer fånig mat som bör undvikas, möjligen undantaget för småbarn eller  primater. Tack Magdalena Ribbing, för att du återigen visat hur man sätter ner foten.
16:36 13 Okt 2015

Alla som vet vad svartrot är räcker upp en hand! Jaha, ungefär hälften. Då ska jag berätta lite kort så att vi kan gå vidare med våra liv.

Svartroten (eller fattigmanssparris, som den också kallas lite von oben-aktigt) är betydligt mycket mer populär i Frankrike och Belgien än vad den är i Sverige. De är långa, smala och jordiga och behöver skalas innan användningen. När du står där och kämpar med skalningen kommer du att upptäcka två saker som kan få humöret att dala en smula. Det ena är att de är ett helvete att skala då de innehåller enormt mycket stärkelse. Händerna täcks i ett klistrigt slem som det jordiga skalet gärna fastnar i. När du kommit förbi detta initiala hinder möts du av nästa motgång. Svartroten mörknar oerhört snabbt efter skalning, så det gäller att vara kvick! Ner i en skål med vatten och några droppar citron om du behöver ha de ståendes en stund, eller pang på tillagningen.

Varför ska man då gå igenom denna skärseld, undrar du nu. Naturligtvis är det för att smaken är fantastisk, och på alla sätt värd det. Svartrotens smak är som en hybridav vit sparris och palsternacka. Det finns ett gäng olika metoder att tillaga de små rackarna: koka i saltat vatten, baka i ugnen eller stek i smör. Servera som huvudattraktion till förrätt med en skummig hollandaisesås och riven parmesanost, eller låt de vara sidekick till protein av valfritt slag. Själv är jag överlägset mest förtjust i när de rullas in i salt bacon och bakas i ugnen. På bilden syns en maträtt där jag tillagat svartroten just på det viset och serverat den tillsammans med kokta rödbetor och getost och en skvätt balsamvinäger. Är man intresserad av bacon kan man ringla lite brynt smör med sardeller och vitlök över alltsammans istället.

Svartrot med bacon

Nog om denna rot till allt gott. Vet du vilken grönsaksvärldens 007 är, och vilken grönsak som passar bäst som huvudbonad på Lady Gaga? Jaså, inte det. Du har skolkat från grönsakslektionerna. Ta igen de genom att läsa resterande grönsaksrelaterade inlägg.

/Slaktarn

17:22 12 Okt 2015
När jag var liten och kom hem från skolan brukade min far fråga vad jag hade lärt mig den dagen. Vissa dagar hade jag lärt mig mycket, andra dagar kom jag hem utan nya upptäckter. Nu är jag lite äldre, men vissa dagar innan jag ska sova funderar jag ändå på vad jag egentligen lärt mig under dagen. Igår lärde jag mig vad Github är. Idag har jag lärt mig att man kan ersätta ägg i bakning med något mycket oväntat.
Aquafaba. Varsågod, ett nytt underligt ord att drämma i skallen på folk som säger att man inte kan baka utan ägg, eller lite mer specifikt: namnet på något så ointressant som det simmiga gulaktiga spadet som kikärtorna badar i när man köper de färdigkokta på burk eller tetra. Värdelöst för alla utom de som av något skäl undviker ägg. Exakt hur detta går ihop kemiskt har jag googlat fingrarna blodiga utan att få reda på. Det finns mängder av substitut för att härma konsistensen som ägg bidrar med i bakverk, men väldigt få har förmågan att efterlikna den luftiga och styva textur som äggvita ger. Kikärtsspad har, enligt de få källor jag hittat, några av de viktiga egenskaperna i vitan och några av de viktiga egenskaperna hos gulan, men inte alla av båda. Aquafaba är alltså inte en fulländad imitatör, men tillräckligt nära för att baka både maränger, fluffig chokladmousse och utmärkta våfflor.
Går man in på sidan Aquafaba.com får man lära sig att det är en man vid namn Goose Wohlt som ligger bakom upptäckten av kikärtsspadets oväntade egenskaper. Wohlt själv är vegan, och exprimenterade hemma med äggersättningsprodukter i maräng. Just kikärtsspadet visade sig vara en hit, och han döpte vätskan till aquafaba (aqua = vatten, faba = böna på latin). Sidan, som startats av samma man, har bland annat till syfte att samla in donationer för att forska mer på den kemiska sammansättningen, för att i förlängningen kunna skapa en kommersiellt gångbar produkt.

ÄGGFRI MARÄNG A LA MR. WOHLT

1. Sätt ugnen på 100 grader. Häll av spadet från en konservburk kikärtor i en skål och vispa med elvisp till ett hårt fluff.
2. Blanda 1,5 dl strösocker med 1 tsk vaniljsocker och häll ner långsamt under fortsatt vispning.
3. Pressa i en skvätt citronsaft, smaksätt med vad sjutton du nu kan ha lust med. Choklad, lavendel, polkagrisar, torkade bär, lakritspulver, vad som helst!
4. Vispa tills du har ett hårt fluff, såpass att du kan vända bunken upp och ned utan att det rör sig. Klicka eller spritsa ut på bakplåtspapperklädd plåt. Grädda i en timme. Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar på eftervärme i minst en timme till. Ät!
Det enda som återstår är att fråga sig vad man ska hitta på med alla kikärtor som blir över. Ett förhållandevis lättlöst problem för den med lite fantasi.
/Slaktarn