Annons

Inlägg taggade: kakor

12:56 17 Mar 2017

Att fryst mat skulle vara det som fick detta ishjärta att tina upp kom ju som något av en överraskning. Men så är det. Det betyder att jag titt som tätt tittar in på Picard för att se vad de har för nytt att erbjuda mig och min redan överfulla frys. Jag var där i förrgår och gjorde en räd, och kom hem en påse ogräddade croissanter, ett par små tomattarteletter, samt fyra chokladeclairer som jag slukade i rask takt medan jag kollade på det senaste avsnittet av Girls (stackars Ray). Utöver dessa sedan länge goda vänner fick jag också med mig ett par nya bekantskaper: pommes frites på sötpotatis, och ogräddade skivor kakdeg innehållande chokladbitar.

Sötpotatisen kommer i påsar om femhundra gram och kan tillagas i fritös eller ugn. Att göra egna pommes frites är sannerligen ingen konst (touchar ämnet lite löst i det här inlägget) men ibland finns det saker som känns vansinnigt mycket mer lockande än att skala, skära och olja in ett antal potatisar, speciellt om man ska tillaga stora mängder, och då kan den här typen av genväg vara synnerligen bekväm. Jag har inte testlagat ännu, så någon utförligare recension är inte aktuell just nu, men förhoppningsvis är det fåniga talesättet ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” applicerbart.

picard 3

Och, appropå bekvämlighet: kakdegen. Mellan den trettonde mars och tolfte april har Picard någon slags kampanj de kallar ”united tastes of America”, i vilken ett antal limited edition-produkter ingår. det är munkar med glasyr och krossade smarties, en hysteriskt tumblr-vänlig tårta med ett inre i regnbågens alla färger, en så kallad bretzel med pastrami och cheddar, och så sist men inte minst den där frysta kakdegen jag släpade med mig hem.

picard 2
picard 1

Innan jag går in på eventuella för- och nackdelar med den här produkten vill jag prata lite om själva företeelsen.

Minns ni den där TV-reklamen för Ekströms smulpaj från 2008? En mor och hennes dotter står i ett ljust pastelligt kök. De öppnar frysen och tar fram förpackningen, mamman häller ut först bären och sedan pajmixen i en form, och medan pajen gräddas i ugnen blir de *lite galna*: sätter upp håret i varsin slarvig knut och tar på sig förkläden, hänger upp en gammal bonad med det broderade budskapet ”baka baka liten kaka” på väggen, klappar in vetemjöl i ansiktet och beter sig allmänt busigt, och så tar de ut pajen lagom till att det plingar på ytterdörren. När gästerna dyker upp, lika pastelliga som scenografin, står mor och dotter uppställda med en nybakad smulpaj redo. Hela förloppet avslutas med att de sitter till bords, och mamman och dottern möter varandras blickar medan de ler ett slags vår-lilla-hemlighet-leende.

Den reklamen var mitt första möte med den här typen av produkter. Jag minns att jag då tänkte att det var helt sjukt, att just smulpaj av alla saker man skulle vilja ta genvägar till att baka var så orimligt, för det tar ordagrant tre minuter att göra själv. Tre minuters genväg till busshållplatsen, ja tack, men tre minuters-genväg till smulpaj? Då tar man väl hellre en noll minuters-genväg och köper en färdig, godare?

Så tänkte jag då. En slags matsnobbism kanske, som inte direkt avhjälptes av den där löjliga reklamen som anspelar på någon slags femtiotalsartad värdinneroll, men där hon tillåter sig att så att säga ta en liten paus, leva lite, busa till det lite. Inte baka från scratch! Nu sitter jag här med ett gäng frysta kakdegsklumpar i frysen, och planerar knappast att bjuda någon på dem och låtsas att jag bakat de själv, men jag känner mig nöjd – för visst är det så att trots tidsbrist eller allmän ovilja mot bakning är det det nybakade man vill åt, doften som kommer av något som gräddas i ugnen? Då hjälper det kanske inte att ta noll minuters-genvägen, den som innebär att gå till valfritt närliggande bageri och köpa en troligtvis mycket godare kaka för ett liknande pris. Och det är där detta segment av produkter kommer in.

Skärmavbild 2017-03-17 kl. 00.52.27Två personer som bara LÅTSAS baka!?

Om man bakat kakor själv tillräckligt många gånger vet man att det går att frysa in kakdeg. Rulla ihop alltsammans till en avlång korv, ta fram och skär upp en bit när helst du har lust, och BAM! en kvart senare har du en alldeles underbar nybakad kaka, precis så som du helst vill ha den. Svinbra grej. Det är dock så att inte ens en övermänniska som jag kan förmå mig att syssla med sånt, och bakar jag någon gång kakor så gräddar jag allesammans. Jag sitter inte och håller på kakdegen som en annan deg-horder. Det är inte realistiskt.

Alltså blev jag glad när jag såg denna kakdegsskapelse där i Picards frysdisk. Det finns liknande produkter i handeln, färdiga men ogräddade kakdegar alltså: jag vill exempelvis minnas att Ica har en egen variant som dök upp för ett par år sedan, men jag har inte stött på några vars innehållsförteckning inte multiplicerar antalet ingredienser i ett normalt kakrecept med tio. Jag har heller inte lokaliserat några halvfabrikat som innehåller smör, de tenderar istället att innehålla någon slags härdad fettbomb, en sprängdeg som aktiveras av ugnsvärme och som när du slukar den är redo att brisera i dina stackars artärer. Fördel med Picardvarianten: jag begriper innehållsförtäckningen! Och de innehåller smör. God bless the french. Nu återstår bara att smaka.

/Slaktarn

7:00 17 Feb 2017

Fredag! Det betyder att du kan gå hem och ta dig en spritstark americano, självklart med tillhörande friterade svartpeppriga bläckfiskringar, samt att jag kan summera veckans (matrelaterade) intryck i bilder. En win win helt enkelt.

1. Barnens happy hour

vi2

Fint väder har gjort en comeback i veckan, och på en promenad spottade jag ett etablissemang som kan det här med konvertering. Barn äter gratis varje söndag, illustrerat på ypperligt vis av en mycket nöjd ung man i full färd med just att äta gratis varje söndag.

2. Sockerkakan på Solde

vi5

För en tid sedan publicerade kafferosteriet Solde i Malmö ett instagraminlägg som jag då upplevde som särskilt tilltalande,och jag har denna print screen sparad i kamerarullen som bevis. Här är bilden nu igen för er skull. Det är nog det perfekta fikat, och som grädde på moset (i detta fall den rostade sockerkakan) också till det perfekta priset. Allt man kan önska sig på en bricka i rostfritt stål. Här är en gammal intervju med hjärnorna bakom Solde signerad undertecknad.

3. Semlan från helvetet

vi3

Av alla semlans desperat frampressade avarter måste detta vara den värsta. VÄRSTA! En så kallad ”chiasemla”, det vill säga tre slemmiga lager slabb serverade i sedvanligt genomskinligt glas. Mycket ska man tvingas se i sina dagar innan man kastar in handduken, och denna ”chiasemla” kan mycket väl vara det som slutligen får mig att trilla av pinn. Med vänlig hälsning, semmelkonservativ och stolt.

4. Kaka på bädd av marmor

vi1

Två saker:
1. Har bakat IGEN! Och detta min avsky för bakning till trots. Begriper inte vad som händer med mig, men jag har svårt att tro att det är något negativt (inte minst på grund av studier som denna).
2. Har korsat en linje jag aldrig trodde jag skulle korsa: att fota mat på marmor. Instagramkonto för hundra procent ointressant dokumentation av lunchande ute på lokal nästa, tänker jag nu. Kakorna blev goda i alla fall, använde samma recept som till syltkakorna fast med aningen mer mandelmjöl istället för dinkelmjöl, och med rostad mandel och mörk choklad i. Skål.

5. Ett smart tacotrick signerat Snoop Dogg

vi4

6. Det pyttelilla ägget

vi6

Nu för tiden köper jag bara ägg från Sanda, i väntan på den dag då en egen höna magiskt uppenbarar sig vid min sida. Intervju med Anna-Lena Karlsson från Sanda finns förresten här, den tycker jag du ska läsa om du inte gjort det innan. I alla fall öppnade jag min nya äggbox och fann där bland sina normalstora likar ett pyttelitet ägg. Det gjorde mig oförklarligt glad. Tanken på att det fick vara med alltså, och inte hamnade i en stor ledsen hög tillsammans med andra icke-normativa ägg. Länge leve äggvariation.

7. Bar Americain

haymarket-by-scandic-bar-pauls

Hade anledning att fira i veckan och premiärbesökte därför nyligen gulddrakenominerade baren Bar Americain på Haymarket i Stockholm. Allt var underbart, inklusive drinkarna. Mitt enda minus är att medelåldern var lite väl hög. Om du är under trettiofem och sugen på att sitta i en lokal med överhängande guldorienterad inredning tycker jag du ska gå dit och bada i champagne, det är bra för samtliga inblandade.

8. Slaktarns nya kläder

slaktarn1 gang-of-three.regular

Sist men inte minst vill jag påpeka att jag har en fräsig ny bloggbanner. Sitter som en smäck tycker jag själv. Hoppas ni håller med!

Tack för idag, slut för idag.
/Slaktarn

3:51 8 Feb 2017

Förra veckan blev jag, något överraskande, tagen med storm av en genialisk syltkaka. Några dagar senare bestämde jag mig för att försöka återskapa upplevelsen genom att baka egna, och förhoppningsvis komma så nära orginalkakan som möjligt. Att tycka om att laga mat är dock inte ekvavilent med att tycka om att baka, så att ägna en afton åt att bena ut receptet på den perfekta syltkakan är något av en uppoffring. Men, hör och häpna, väl värt besväret! Och jag kommer att göra om det snart igen! Hur sjukt är inte det! Processen att konvertera till tant är uppenbarligen påbörjad.

Låt oss först bryta ner syltkakan i delar och analysera sönder dem innan vi äter dem. Det vi talar om här är i princip samma recept som när man (man? gör man?) bakar drömmar, men sedan petar man en grop i varje kakan och häller i en klick hallonsylt. Snabbt avklarat och föga utmanande, även för den mest klåfingrige av bagare, alltså med andra ord perfekt för mig. Jag var dock säker på att de flesta recept på syltkakor inte matchar den tidigare nämnda heliga graal-kakans storhet, så modifikationer var nödvändiga. Jag ville bli av med den där märkligt florsokerfrasiga känslan man kan få när man biter genom vissa småkakor, ni vet när det känns nästan som när man biter genom en isglass. Avskyr det. Lösningen skulle visa sig heta dinkelmjöl, mandelmjöl och råsocker. Förutom det ycker jag att man kan låta vaniljsockret vila lite, och istället plocka fram det tunga vaniljkavalleriet: vaniljstång, en bra vaniljessens eller ett äkta vaniljsocker typ det jag fick i Kökets box. Sist men inte minst löken på laxen, som i detta fall är själva hallonsylten. Gör egen. Det är inte jobbigt, det är inte svårt, det tar inte ens lång tid. Och det är hundra procent godare.

syltkakan5

Ditt livs godaste syltkaka

3,5 dl dinkelmjöl
1 dl mandelmjöl
1 dl råsocker
1 tesked bakpulver
0,5 tesked salt
En hel urskrapad vaniljstång (eller 2 teskedar vaniljsocker/en rejäl slatt vaniljessens)
200 gram smör

Ett paket frysta hallon (ca 400 gram)
1 dl strösocker
1 matsked maizenamjöl

1. Sätt ugnen på 150 grader. Häll hallonen och strösockret i en kastrull och dra på värmen. Låt det stå och bubbla på medelvärme tills allt smält ihop till en jämn sörja, och låt fortsätta bubbla på medan du ägnar dig åt kakorna.

2. Blanda samman de torra kakingredienserna i en skål. Skrapa i vaniljstången (eller vad för form av vanilj du nu behagar använda) och skär smöret i småbitar och arbeta snabbt ihop till en deg, antingen i matberedare eller med händerna.

3. Gör valnötsstora bollar och platta till dem, lägg ut på en bakpappersklädd plåt. Gör en fördjupning i varje kaka.

4. Åter till hallonen! De har nu stått och bubblat på så länge att de bör ha reducerats något, blivit mer sirapsartade i konsistensen. Häll nu i ditt maizenamjöl och vispa som en galning tills allt är utblandat. Detta är bra för konsistensens skull, sylten får inte vara för rinnig. Klicka nu ner en rejäl pöl i varje kaka, skjutsa in i ugnen och grädda i femton minuter.

5. Ta ut och låt svalna ordentligt innan du hugger in, helst på ett galler.

syltkakan4

Hoppas ni uppskattar mitt handmodellande, för det är inte lätt att fota samtidigt ska jag säga er. Ät kakorna tillsammans med ett glas kall mjölk eller havremjölk, eller om du till fullo vill omfamna din inre tant: en god kopp kaffe. Yes. Naturligtvis vill du det.

Ett syltkaksrecept tillryggalagt har vi nu nått slutet på denna kaknyhetsrapport, lite klokare och bättre i största allmänhet. Lycka till.

/Slaktarn

7:30 6 Aug 2016

Jag har begått ett dåd. Bakat kakor. Det hör verkligen inte till vanligheterna, och nu känner jag att jag vill dela med mig av processen, dels på grund handlingens sällsynthet, och dels för att de blev så satans goda. Jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att jag för ovanlighetens skull ansträngt mig lite gällande fotograferandet – som ni ser har jag tagit fram en rutig kökshanduk och försökt få till något av ett ”kakstilleben” på den. Testat olika formationer (stapla? nonchalant slänga fram?). Jag ger resultatet av ansträngningen ett medelbetyg, men naturligtvis förtjänar jag även A for effort, som det brukar kallas.

Till detta projekt kommer du att behöva en matberedare. Och en ugn. I övrigt är det inga konstigheter.

Plocka fram:
2,75 dl havregryn
2,5 dl vetemjöl
En halv tesked bakpulver
En halv tesked bikarbonat (Erkännande: jag struntade i det. Hade inget hemma. Det gick fint ändå.)
1,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad i bitar
115 gram mjukt smör
Ett ägg
En näve hackad sötmandel som rostats i torr panna
Valfritt: en rejäl nypa flingsalt

Gör sedan detta:
Häll alla torra ingredienser samt blockchokladen i en matberedare. Kör tills det ser ut ungefär som sand. Ta fram en bunke och blanda däri ägg, smör och nötter. Blanda sedan ner din sandiga mix med en träslev eller *kroppens egna träslevar*, händerna. Ta fram en plåt och lägg på bakplåtspapper, och skrid sedan till verket med att forma kaksmeten till bollar. Tänk typ valnötsstorlek. Lägg på plåten och platta till, och så kör du de i ugnen på 190 grader i tio minuter. Varken mer eller mindre!

Tips: Maximera upplevelsen genom att konsumera kakorna tillsammans med ett stort glas Oatly.

/Slaktarn

11:26 17 Jul 2016

Några år efter födseln är det dags att börja skolan. Med ny ryggsäck och nytt pennskrin vandrar man iväg, och förhoppningsvis lär man sig saker. Förhoppningsvis får man också några kompisar. Om man lyckats med det, att få kompisar, kan det hända att man vill vara med dem även efter att skoldagen är över. Då ringer man varsin förälder, frågar får X komma hem till oss och leka? Ja, säger föräldern, det går bra. Man leker. Men så småningom sker en gradvis och oundviklig förändring. Man slutar gå hem till varandra för att leka. Man ”hänger” istället, man frågar om man ska ”va” efter skolan. Det leks fortfarande, men man pratar inte om det. Lekandet övergår långsamt i andra aktiviteter. Kolla på TV, sitta och snacka. Och märkligt nog, baka. Jämt skulle det bakas, liksom för att fylla tomrummet av den försvunna leken. Hem från skolan med vän i släptåg, fram med mjöl socker och ägg, in i ugnen och sedan andaktsfullt glufsande av a) kladdkaka, eller b) s.k. ”kärleksmums”.

Jag utökade efter hand min egen bakrepertoar med något som kallades citronrutor. Det bakades nästan uteslutande citronrutor, och inte så konstigt det, för de är fruktansvärt goda. Än idag är det i princip det enda bakverk jag orkar ägna mig åt, faktiskt senast nu i veckan. När jag sedan låg i soffan som en strandad skalbagge på rygg och mumsade i mig just en av dessa högt älskade citronrutor tänkte jag: varför inte inviga er läsare i detta?

Receptet kommer från kokboken Annas mat, skriven av Anna Bergenström.

Degen
2,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker eller en skvätt vaniljextrakt
150 gram smör

Citronkrämen
3 ägg
1 stor ekocitron
0,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker

1. Använd matberedare om du har, för det första steget i denna process är att göra degen, och det är som bekant skittråkigt. Tycker i alla fall jag. Lyckligtvis är det inte en speciellt komplicerad historia i detta fall: lägg alla ingredienser till degen i en bunke, fnasa runt med dina noggrannt rengjorda fingrar tills du har en smulig deg. Tryck ut i en form på ungefär 20×25 cm. Grädda i ugnen i tio minuter på 200 grader.

2. Under tiden du förgräddar degen kan du pyssla med citronkrämen. Även den är något vilken apa som helst skulle kunna klara av, vilket alltid är skönt. Börja med att vispa ägg och socker, se till att det blir rejält fluffigt. Häll i resterande torra ingredienser, och även finrivet skal och saft av citronen. Häll ut över din förgräddade botten, och så kör du alltsammans i ugnen i knappt tio minuter till.

3. När du tar ut kakan kommer smeten att se lite wobbly ut, och det är alldeles i sin ordning. Låt den svalna helt, och pudra sedan en skur florsocker över alltsammans. Skär i fyrkanter. Sim salabim, klart!

Övriga mycket viktiga noteringar:
Jag brukar göra dubbel sats av citronkrämen, för jag älskar allt som är smetigt. Viktigt då är att den får gå en aning längre i ugnen, sådär runt tolv-fjorton minuter.
Citronkrämen är en svinbra grej att ha i rockärmen (obs! endast bildligt talat), för den är mångsidig. Man kan ha den i pajskal (naturligtvis behöver den gå längre i ugnen då) eller hälla i en tjockbottnad kastrull som man låter stå på låg värme medan man rör om, då tjocknar den och blir till en slags curd. God att ha i tårta eller på rostat bröd eller vad man nu får för sig.

Nu får det vara slut på den här bakningspsykosen jag hamnat i, först körsbärspajen och nu detta. Enough, som Jennifer Lopez skulle sagt.

/Slaktarn

 

Annons