Brysselkål nu igen. Det är, som vi tidigare avhandlat, lätt att missförstå brysselkål. Kanske har du bara exponerats för dem i fryst form tidigare, grådassiga och svavelosande mosiga stirrar de upp på dig, sist kvar på tallriken. Men, med samma kraft som de straffar dig om du behandlar dem illa kommer de att belöna dig när du tar dig an dem med lyhördhet och respekt.

En personlig favorit bland snabba middagsrätter är brysselkålspasta. Jag lagar den med olika komponenter varje gång, men receptet följer alltid samma grundritning: lägger du till ett salt element så tämjer du beskan i kålen (tillexempel sidfläsk eller sardeller), ett sött inslag höjer smaken (torkade tranbär, stekta äppleskivor), och så någonting som fångar upp brysselkålets nötiga kvalitéer (exempelvis brynt smör, rostad hasselnöt). Det är enligt samma gamla princip min senaste nästan lite juliga version av brysselkålspasta tagit form, en variant där kålen får samsas med granatäpple och valnötter, och där vitt vin och grädde binder samman allt med spaghettin.

Pasta med brysselkål, granatäpple och valnöt

1. Börja med att ansa och putsa dina brysselkål – med detta menar jag skär bort lite av basen, och ta bort de allra yttersta bladen om de ser skruttiga ut. Dela stora på mitten och behåll små som de är. Bryn kålen på medelvärme i lite olivolja eller ännu hellre smör. Dra i nymald svartpeppar och salta ordentligt med flingsalt, det finns ingen anledning att vara blyg – brysselkål älskar salt och kan ta mycket av det.

2. När kålen fått fin färg och mjuknat en aning höjer du värmen och har i en matsked sirap eller honung plus hälften av valnötterna du ska ha i, grovhackade (jag säger lite luftigt att det totalt sett blir ”en näve” i slutändan). Rör runt ordentligt så att alla brysselkål involveras i detta nya. Häll sedan i en stor skvätt vitt vin, låt bubbla upp och reduceras till hälften, och häll på lika mycket grädde.

3. Blanda såsen med pasta, förslagsvis spaghetti, och ha i kärnor av ett halvt granatäpple samt resten av valnötterna. Grovhackad slätbladig persilja är inte heller dumt till, men inget måste. Lägg upp och avsluta alltsammans med ytterligare några drag med svartpepparkvarnen och några extra granatäpplekärnor som pynt.

Och voilà, en snabb pastarätt som har julens alla önskvärda element och där vårt kära brysselkål verkligen får chans att visa sig från sin bästa sida. Det gjorde vi bra.

/Slaktarn

PS. Brysselkål är goda till sobanudlar också, med sesam och tamarind.

I mitt nyinförskaffade exemplar av boken Home Cooking av Laurie Colwin står det såhär i förordet: ”No one who cooks, cooks alone. Even at her most solitary, a cook in the kitchen is surrounded by generations of cooks past, the advice and menus of cooks present, the wisdom of cookbook writers.” Vilka fina ord, och så sant det är. Nu ska du få ännu klapp på axeln, en ryggdunk från en matlagare till en annan, i form av något så simpelt som en sallad. Laga den, och ägna mig en tanke när du gör det, så blir vi båda lite mindre ensamma och lite mer mätta.

Just nu tycks mitt stora mål i livet vara att få i mig så mycket dill som möjligt under så kort tid som möjligt. Jag har helt enkelt fått, förlåt jag kan inte hålla mig, dille på dill. När jag tidigare i veckan stod och bökade med att få ihop en måltid bestående av en slags färsbiffar med libanesisk kryddning, yoghurtsås och ugnsrostade grönsaker kändes det således inte mer än rätt att jag även slängde in denna favorit bland sallader: tomat i bitar, stora mängder dill och rostade valnötter. Fantastisk som den är, eller om man nu är på det humöret, blandad med tillexempel bulgur.

Att ta sig från start till mål är ingen konst när det gäller denna sallad. Du delar några tomater i bitar (behåll kärnhusslabbet eller kasta bort, båda är okej i min bok), hackar upp ett rejält knippe dill, gör detsamma med en handfull rostade valnötter. Rör sedan ihop alltsammans med några matskedar god olivolja, en halv pressad citron, lite flingsalt, och – om du har lust – några drag med svartpepparkvarnen. Voilà – ett samspel så gott som något: dillen är pigg och *fräck* medan valnötterna bidrar med matighet och stabilitet.

Sitter du på något eget recept som involverar dill och som du tycker är särskilt briljant är det hög tid att glappa på käften nu, min resa i dillens värld är inte på långa vägar är över. Hit me.

/Slaktarn

Hej på er. Ännu en dag, ännu en samling brunchmackor. Med de veganska mackorna bakom oss blir det idag vegetariska. För varje ingrediensbegränsning som lättar ökar dock beslutsångesten – vilka ska man välja? Ni förstår säkert att de tre recept som följer är välförtjänta av exponeringen, givet konkurrensen.

Waldorfmackan

Patrick Bateman är upprörd, frågar sin flickvän Evelyn varför Donald Trump inte var inbjuden till julfesten. Flickvännen blir irriterad, säger att hans besatthet av Trump måste upphöra, att han beter sig som en idiot. Bateman svarar, sammanbitet: “It was the Waldorf salad, Evelyn. It was the Waldorf salad that was making me act like an ass!”. Jag älskar hur den här strama gamla salladen får kanalisera den spända stämningen! Här modifierar vi dock salladen till något lite mer vänligt, greppbart. En macka.

1. Waldorfsallad är en simpel sak som består av fyra huvudelement: valnötter, selleri, äpple och majonnäs. Till den här brunchmackan behöver vi göra valnötterna bredbara. Det åstadkommer du genom att börja med att rosta några rejäla nävar valnötter lätt i en panna. Lägg undan en halv deciliter, häll sedan resten i en matberedare. Mixa like crazy tills texturen blir tät och smulig. Skopa i en klick naturell färskost (ibland använder jag vispgrädde) och en nypa salt, blanda om ordentligt. Ration avgör du själv, men låt inte färskosten ta över.
2. Steg två är själva salladen. Hacka upp ett oskalat urkärnat äpple och en-två selleristjälkar, hacka valnötterna du lade åt sidan grovt och blanda ihop alltsammans med majonnäs – max en tesked. Det ska binda ihop, men inte bli kladdigt.
3. Utse en lämplig brödbit, förslagsvis ljus, och så monterar du alltsammans. Glöm inte att garnera med en tunt skuren äppelskiva och den finaste valnöt du kan gräva fram för extra retropoäng!

Frukost-Bánh Mì med sriraca och stekt ägg

Mackornas macka, denna gång i frukostvänligt utförande. Autentiskt vietnamesiskt, näh, men vem bryr sig när man är hungrig? Bánh mì bör dock aldrig tillredas på något annat än en riktigt, i brist på bättre ord, prasslig baguette, en som är lätt som ett moln med tunt krispigt skal.

1. Det finns en sak som sätter käppar i hjulen för tempot i det här receptet, och det är pickelsen. De behöver minst en timme i kylskåpet innan de kan konsumeras… men å andra sidan håller de i tre dagar när de väl är färdiga. Med andra ord: gör mycket och ät tills du storknar. För tillräckligt med pickles till en macka: börja med att blanda en matsked socker och två teskedar salt i en skål. Skär en morot och samma mängd rättika i späda stavar, blanda med salt/socker-mixen. Låt stå i tio minuter så att vätskan släpper och salt/socker-mixen är helt upplöst. Tillsätt en halv deciliter risvinäger och lika mycket vatten, rör runt och lägg i en lufttät behållare i kylen.
2. Lägg brödet att värmas några minuter i ugnen utan att ta färg. Stek under tiden ägg på medelvärme i rejält med smör, lägg åt sidan. Skär en skåra i brödet på längden, stryk eventuellt på ett lager majonnäs och definitivt en rejäl slatt sriracasås, lägg på pickels och generöst med koriander,, och slutligen äggen. Toppa med tunt skuren chili och vårlök. Ät upp allt själv, eller dela i mindre bitar om ni är flera.

Kartoffelmad

Ett danskt smörrebröd med ett tydligt budskap – det är potatis, det är mat. Tro dock för den sakens skull inte att det skulle vara något utan finess. I Köpenhamn kryllar det av smörrebrödställen, men råkar du befinna dig på Dyrehaven Spiseri tycker jag du ska slå till på just ett av detta slag.

1. Potatisen har huvudrollen och bör därför väljas ut med omsorg. Jag är mycket förtjust i mandelpotatis, men vanlig färskpotatis är mer än fullgod för ändamålet. Skrubba (eller skala om du måste) och koka i rejält saltat vatten. Låt svalna till rumstemperatur och skiva upp.
2. Stek gul lök i smör. Mycket lök! När den är gyllene och krispig plockar du upp den och lägger att svalna på  pappershandduk. Gå vidare med att blanda en klick räddfil med färskriven pepparrot – hur mycket pepparrot är omöjligt att säga, du måste smaka dig fram till mållinjen.
3. Monteringsdags! Innan vi börjar: var inte blygsam – högst matberg vinner. Fram med en stor tunn skiva danskt rågbröd och på med ett något relativt platt och stort salladsblad. Lägg ut potatisskivorna, huller om buller eller i fina formationer, och klicka på gräddfil. Dra några varv med svartpepparkranen, och så på med löken. Avslutningsvis toppar du hela skapelsen med ett monstruöst berg finhackad gräslök, och eventuellt krasse alternativt färsk körvel.

Med det tackar jag för mig, men ser redan fram emot morgondagen och allt vad det innebär – då blir det som utlovat extra allt. Fågel, fisk och mittemellan. Som vanligt uppskattas er input i ämnet, har ni egna vegetariska brunchmackefavoriter bör ni tala nu.

Kram! Tack! Hej!
/Slaktarn