4:54 25 Jan 2016

Om ni ska till filmfestivalen i Göteborg i år (you should – den är grym!) så vill jag tipsa om en asbra grej:

Kalle Wannerskog (känd för saker som att skriva om krog för Nöjesguiden i Göteborg och läsa upp Ekot i radio när andan faller på) och jag ska hålla i en youtube-battle. HUR MYSIGT????

Folk ska alltså tävla i youtube-klipp och vi ska va goa gubbar på scen. Här kan ni läsa mer om det i programmet.

Som extra bonus har Djungeltrumman frågat oss om våra favoritklipp, jag listade mina här. Sista klippet är… nä asså det är typ livets klipp. Har sett det hundra miljarder gånger och vill se det lika många gånger till!

 

 

 

11:58 14 Jan 2016

Det finns inte en chans i hela helv att ni de närmsta dagarna kommer lyckas missa det här klippet när James Corden åker bil med Adele, men om just ert Facebookflöde är en tyst öken utan roliga klipp:

Mina favoritbitar är när hon pratar om hur viktiga Spice Girls var för henne och när hon rappar Nicki Minajs Monster.

Om ni mot förmodan har missat James Cordens andra Carpool Karaoke-klipp när han åker runt med artister och sjunger så hittas alla här. Mina favoriter är Stevie Wonder, båda Justin Bieber-klippen, Mariah Carey och Jennifer Hudson. Rod Stewart är lite mysig också (fast också lite tråkig).

Enjoy!

10:18

THIS FACE!!!!!!!

Om ni är i stan, känner nån som är här etc etc etc. Kl 18 på Kvinnohistoriskt museum. Helt gratis och allt. Kom kom!

8:50 13 Jan 2016

Ni som under hösten tänkte att den där Taikon-filmen, den måste jag ju se… Det är dags nu. Alltså NU. Den ligger på svtplay, men bara till på söndag så gör det nu med en gång! Eller ikväll då kanske, men gör det!

Jag ska vara ärlig. Jag hade noll himla koll på Katarina Taikon. Inte ett smack visste jag innan alla i mitt flöde började snacka som att hon alltid funnits i deras liv. Och det har hon kanske, men inte i mitt. Jag läste aldrig Katitzi-böckerna när jag växte upp även om jag i vuxen ålder hört namnet på dem. Det kanske också var därför jag sköt upp att se filmen. Men jag är så glad att jag gjorde det till slut. Dels för att jag fick lära mig om en människorättshjälte, men också för den säger lika mycket om vår historia som vår samtid.

Såhär, de senaste typ tio åren pratar vi ständigt om att vi upprepar vår historia. Rasismen, inskränktheten, fördomarna och misstänkliggöranden mot minoritetsgrupper som inte tillhör normen (nope sverigedemokrater, ni är inte normbrytarna i det här sammanhanget heller *ler*) ökar och varje dag ser jag uppdateringar om hur allt det inte bara påverkar hur vi som privatpersoner börjat prata och tänka, men även hur media rapporterar och politiska beslut tas. Förfasat jämrar vi saker som ”Ser vi inte var vi är på väg?”, ”Kommer vi inte ihåg hur det var i 30-talets Tyskland?” och ”Hallå, minns ingen här inne Lasermannen/ Ny Demokrati/ annat gott 90-talsexempel????”. Filmen är en stor fet käftsmäll av den sleven. Jag blir helt vansinnig när jag ser den. Hur kan vi inte ha kommit längre? Sverige, landet som fram till nyligen gladeligen gråtrunkat sig till sömns över sin självbild av att vara mest tolerant, öppet och solidariskt i vääärlden. Jag fattar naturligtvis att verkligheten inte har sett ut så, men jag tror att den där självbilden eller attityden if you will som sätts uppifrån spelar roll. Mycket hellre den inställningen, än detta vi jobbar med nu där vi plötsligt ska… skapa andrum från människor som flyr för sina liv? Dafuq?!

Igår skrev Johan Hilton en krönika i DN som så exakt sätter ord på den där känslan. Han undrade om det går att dra paralleller mellan 1600-talets häxjaktsmentalitet med vår samtid. Han skriver bland annat ”Det krävs förvånansvärt lite – en karismatisk inkvisitor och proklamationer om att det bara finns ett enda objektivt sätt att betrakta ett problem, till exempel – för att vi i skräck ska sluta oss inåt, kasta en psykologisk verklighet på soptippen och med liv och lust anamma en annan.” och ”En gammal föreställning om internationella regler, humanism och mänskliga rättigheter har bytts till misstro, kostnader, faror. Till vikten av att visa tolerans för rasister.” (Läs hela krönikan, den är riktigt – RIKTIGT- bra!)

Hur hamnade vi här? Och vart fan ska det sluta?

Lawen Mohtadi som gjort filmen tillsammans med Gellert Tamas säger i Nöjesguidens stora reportage #hatet att ”Ibland kan det kännas som att det är ett steg framåt och två steg tillbaka, men det kommer en ljusning. En ny generation växer fram, en som tar plats på ett annat sätt. Och när reaktionerna på det har lagt sig kan det finnas en annan förståelse för att vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle.

Jag hoppas hon har rätt. Fy fan vad jag hoppas hon har rätt.

4:07 12 Jan 2016

Vårt kontor är det kallaste som hänt sedan… Istiden? Tog en bild på mitt lidande, visade sig att jag ovetande gått omkring och varit Paul Simon hela dagen!

Med en brutal släng av gulsot, men ändå!

Så all in all skulle jag säga att det var en bra dag.

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla