Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

På Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

I Stockholms stad är kanske asfalten blöt och täckt av grus. Men i den mytomspunna värld Yemi har byggt upp, den vi alla känner vid namnet Neostockholm, tycks snön aldrig smälta. Luften är där evigt tung och har gjort rapparen kall inombords förklarar han på sin nya låt, passande nog betitlad Kall, där han kämpar genom efterdyningarna av ett förlorat förhållande.

Sen länge har jag längtat efter en rappare med förmågan att applicera den svenska ängsligheten på ett beat och ge vinterdepressionen en hymn. Med Yemi har nu väntan nått sitt slut, när han flowandes över en egen produktion av melankoliskt klingande synthtoner ger oss en inblick i ett svenskt överfruset helvete. För ibland verkar kärlek vara något ackompanjerat av demoner, men en ångerfull Yemi fruktar dem inte. Det enda rapparen fruktar är kylan han själv bär på som gör honom för evigt icy, med konsekvensen att närkontakt kan leda till frostskador.

Som en del av gruppen Europa Gang – bestående av han själv samt vännerna Busu och Teo Sweden – hämtar Yemi, till skillnad från många andra rappare, inte sin inspiration från västerut bortom Atlanten. Den egensinniga gruppen siktar istället söderut och tillbaka i tiden till det industriosande 90-talets mest hypnotiska eurodance-musik.

Uppgivenheten den senaste singeln speglar ekar dock för mig personligen ännu längre tillbaka, till den franska coldwave-vågen under 70-talet – passande namn, inte sant? Och när synthmelodier påminner en själv om sorg och ångestladdade svek kan jag inte hjälpa och känna att detta är hur Asylum Party hade låtit med traptrummor, helt enkelt sjukt bra om något smärtsamt.

En iskall låt kräver en iskall musikvideo och än en gång står Natan Gullström för regin när dansaren Evelina Jacobson Potenciano gör comeback – efter en storslagen insats i Fenix-videon – för att här försöka vinna uppmärksamheten av en tjej lika kylig som Yemi. Något av en dragningskraft gör att de två inte kan slita sig ifrån varandra hur mycket de än försöker, men som alla fans av tonåriga såpoperor vet så är det dömt att misslyckas, dock fångar de två skådespelarna den hjärtebristande känslan perfekt om än något dramatiskt.

Låtens huvudperson glider samtidigt ensam genom snöpulserande landskap för att sedan sluta upp själv i en neonbländande loge – med ett par Gucci goggles kring sitt huvud som om han vore Sveriges DJ Nate – fortfarande ledsen för allt. Vemodet är påtagligt och bland de lila ljusen ger musikvideon låtens tårögda essens en axel att luta sig mot medan tårarna porlar.

Huruvida Yemi fryser idag eller ej så vill jag bara passa på och säga att värmen kommer till slut, det är i alla fall vad jag brukar få höra. Med det sagt får låten gärna slå an på mina ömmaste känsloband när den vill, för ibland kan det vara lite befriande att känna sig kall.

Som om Yemi hade varit nedfrusen i en kryostillande sömn sen det tidiga 2000-talet, börjar nu isen längs hans ansikte smälta, redo att explodera med den nya singeln Fenix – en låt doftande av överarbetade rökmaskiner och med pulsen av frenetiska strobeljus taget ur en illegal klubbtillställning för ett decennium sen.

För den musikintresserade 90-talisten var ZTV en logisk tillflyktsort efter milleniumskiftet. Även fast kanalen erbjöd allt från uttjatade listettor till svettig hårdrock, vilade något mer lockande under tablåns senare timmar. Elektronisk musik härstammande från Europa likt trance, hardstyle och givna eurodance hade där och då ett hem, samt en kultur, ytterst främmande för någon vars klubbliv inte ens hade börjat bubbla.

Nu flera år senare återuppstår den – precis som fågeln – med Yemis senaste låt. En självsäker rap-odyssé om odödlighet, slumrandes i en annan tid med en alarmklocka satt på år 2015. Med rader om den vardagliga grinden tar rapparen sikte mot skyn – och får luft under sina vingar när producenten Yung Guds vrålande melodier assisterar – redo att aldrig någonsin återvända hem. Det är lika nostalgiskt som egensinnigt framåtsträvande, och Yemi gör sitt hittills största avtryck på ett Stockholm där endast nattljusen härskar.

Om inte vurmen för hardstyle-gnistrande ljudbilder var nog med låten, ges den desto mer sprängkraft när den ackompanjerande videon regisserad av Natan Gullström träder in i bild. Uppbackad av den redan nämnda producenten, rapkollegan Busu och dansaren Evelina Jacobson Potenciano – vars rörelser är av den hypnotiserande sorten – ges Yemi en storslagen entré och tas därefter på en medryckande resa. En vid vy över ett vattendränkt grustag blir till ett inferno helt i linje med musiken när vi alla tas igenom skärselden. Det är en rödfiltrerade adrenalinchock, gjord för att slita sönder sulor till medan synder dryper längs kroppen – med andra ord, droppa denna när ravesugna själar siktar mot himlen Gud.

Medan nordiska grannländer har anammat 808s och Lex Lugers trumrytmer väntar vi fortfarande på någon som kan ta spetsen i en progressiv och svenskspråkig rapfront. Trap har helt klart gjort sitt avtryck på Sverige de senaste åren, men medan flera kan liknas vid ”den svenska Future” eller ”Stockholms Migos” gör en rappare något distinkt eget.

Yemi gjorde till en början väsen av sig tillsammans med vännerna i kollektivet Basgränd, en installation numera nerlagd och nyrenderad. Dessa dagar representerar rapparen istället Europa Gang och med det sagt är det uppenbart att mer än svensk eller amerikansk rap är fokuset, här tycks istället grunderna för något med europeisk anda läggas.

Nya låten Filer är — istället för att vara uppenbart influerad av den amerikanska södern — något förankrad i Soundcloud-scenen med ett färgsprackande synthmönster producerat av Teo Sweden, där Yemi utan problematik kan switcha datafiler eller bara glida med en BMW. Den medackompanjerande musikvideon illustrerar väl låtens autotuneade sentiment om visioner av blödande kapitalistiska rapdrömmar, dränkt i neoner och svartvita kontraster helt i linje med rapparens bild av ett neosthlm.

Liknelser lär säkert göras, men ärligt talat är det uppenbart att Yemi gör något eget i nuläget. Om du mot förmodan inte håller med har han en rad musikfiler från tidigare eskapader som du kan söka upp.