Älskar att jag skrev ”nobelprisdeltagare” i förra inlägget. Typ som omdet var som Melodifestivalen och ba JAG STÄLLER HÄRMED UPP I NOBELPRISFESTIVALEN MED ETT EGENKOMPONERAT BIDRAG I ÅR!!! Lol. Önskar att Nobelpriset var uppbyggt så istället. Med massa delfinaler och arenaturné och Björn Ranelid. Borde börja fakturera SVT för mina idéer. 

Som ni ser så orkade jag inte ens kapa av bilden i det förra inlägget på ett snyggt sätt MEN SÅN ÄR JAG. Jag är bloggarnas motsvarighet till Berlin typ. Lite halvt tilltufsad och skabbig och fylld med sjukdomar men alla älskar mig ändå. Eller inte. 

Känner mig ungefär som en mozzarellaost just nu. Alldeles kall och blek och dallrande. När jag knäpper upp skjortan så måste jag stå lutad över diskbänken och låta allt vatten rinna ut. Hatar det! Siktar på att bli en halloumi tills sommaren och vara alldeles brunbränd och fin, direkt från stekpannan.