Vi som aldrig skrev prosa – Återkomsten

7:25 26 Maj 2016

Hej älskade!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Förlåt att vi inte har skrivit på så länge. Det har inte berott på att ni har gjort något fel, utan det har helt och hållet berott på oss. Det har varit mycket att göra. Så känn ingen skuld eller skam över tiden som gått, snälla.

*projektion, en underskattad försvarsmekanism som borde användas mer*

Idag intervjuade min pojkvän en författare som sa att han är ett fan av denna blogg. Och överallt där man kommer och går får man reda på att Sveriges författarelit lever och andas genom den här bloggen. Den är det enda roliga i deras liv. Så känner att va fan… Får väl skriva nåt. Varför inte recensera Skurups skrivarlinjes nya antologi?

Skrivarlinjer är roliga, det känns som att folk som går där tar sig själva på väldigt stort allvar på fel sätt. Lite lillgammalt av mig att säga detta eftersom jag själv gick på just Skurup för ca tre år sen. Men talar väl för mig själv också i så fall. Alltså, att man gör en bok där man ska visa upp klassens skrivande tycker jag är jättebra, det är att ta sig själva på allvar på rätt sätt. Men sen att ha en sån här framsida:

12938268_220807214952711_3956533624454859737_n

Dom ba… Kan vi ha en väldigt grå framsida som får en att tänka på hur det är när man dör och hamnar på ”andra sidan”… Och titeln… Den förpassas till en alldeles unik massgrav med bland annat låtar av Håkan Hellström och böcker av Alex Schulman. Jag menar, vem spionerar på nån bakom ett träd, det gör ju ingen. Tycker inte man ska skriva om sånt ingen gör.

Nu ska jag skriva om några favoriter i den här antologin, gör en stjärna * om jag känner personen ifråga eftersom jag tycker man ska kunna skriva om folk man känner (vem ska annars skriva om dem + så har det varit i alla tider) men det kan ju vara schysst att redovisa det!

Carl-William Ersgård, Förpliktelser – Romanutdrag som handlar om nån som vandrar i öknen (?) och träffar på nån gammal bekant som gett sig av till en ”ny värld” (lite svårt att förklara, tror det är fantasy och jag är inte så van vid att läsa fantasy). I vilket fall är det väldigt välskrivet på gränsen till spännande.

Ylva Gripfelt* – Finstämd pjäs eller dialog eller vad man ska säga… Lite sådär Margurite Duras-aktig att den inte riktigt leder nånstans och man vet inte riktigt vad det handlar om, men väldigt bra dialoger!

David Zimmerman*, Ljus och strålning – Wow alltså, vilka dikter. jag sluter ögonen / april står och slår i fönstret / med sin mun / eller vad / det nu kan vara. Man bländas av det Zimmermanska ljuset. Men så har han ju också blivit Veckans poetiska babe här på Vi som aldrig skrev prosa. Kanske hade de här dikterna tjänat på att bli ännu mer minimalistiska, att man skurit ner på berättandet, vad vet jag. Det ska i alla fall bli spännande att se vad han skriver härnäst!

Alice Hedström, HOPPAS HÄNDERNA SOM / HÅLLER ER NU ÄR TRYGGA – Varför ha versaler i en lång titel? Räcker med väl att den är lång. Det blir sådär, ja ja, vi ser redan vad din text heter. Versaler skulle man kunna använda i en titel om titeln var kort till exempel NAV. Eller HYDDA. Eller DRAG. Hur som helst. Tycker Hedström skriver bra. ”Jag följde inte med av egen sorg. Jag följde med som sällskap till min mors sorg.” ”Vattnet hade börjat lämna hennes hud, sjönk tillbaka mot haven, mot skogens bäckar, mot vattnet i våra flaskor.” Ibland känns texten lite utkastaktig men det gör inte så mycket. Fint om självmord!

Adam Björelius – Ganska bra dikter, men vad sägs om att skippa radbrytningarna så det blir som prosalyriska stycken? Tycker inte det ska vara radbrytningar i onödan!

Déa Solin – Först tänker man, vad är det här. Lite sådär pluttinuttigt skrivet är det som man lätt stör sig på. Men ju mer man läser desto mer meditativt blir det och man tänker att det är det bra med konst öht, nånting kan se ut som nåt som är nåt annat när man väl ägnar det uppmärksamhet.

Albert Smith, Saker som finns – Det här är en bra dikt som jag läst förut och som ligger mig nära hjärtat, den var nära att publiceras på Fame Factory! Det är en lång dikt som handlar om saker som finns, t ex finns det gamlingar på bänkarna som som man måste sätta på hem så att nya gamlingar får plats på bänkarna.

Jaa… Det var en liten recension. Som sagt, skicka böcker hem till mina föräldrar om ni vill ha dem recenserade. Adress finns på Eniro.

//Anna

 

2 kommentarer | “Vi som aldrig skrev prosa – Återkomsten”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Feedback66 skriver:

    Ja det var ju en comeback man kunde ha varit utan tyvärr.

  2. Ida skriver:

    Alltså personen ovan är sämst . Bra comeback !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp