Kramas eller inte kramas?

21:00 10 Aug 2017

Hugo & Paulas:


Smset som Hugo & Paula kommer skicka ut.

I Spanien var vänner hos oss som ville hälsa på våra barn på det sättet, och dom ryggade tillbaka. Där och då har jag inte mage att säga ”Ni behöver inte” utan att puttade lite på Mollys rygg och frågade om hon inte kunde hälsa på det traditionella sättet.

Våra mor och farföräldrar söker mycket kontakt med våra barn. Tydligen så visade en studie att barn som har god till sina mor och farföräldrar tenderar att bli trygga. Att kontakten och samspelet med andra än föräldrarna visar på att barn i tidig ålder blir bekväma och vågar skapa förtroende för andra vuxna människor. Jag tror att det stämmer, it makes sense. Dom förstår inte medvetenheten kring tänket att barnet faktiskt måste få bestämma själv, när hen vill ha närkontakt i form av en kram eller gos. Så till nästa stora familjetillställning kommer jag att skicka ut ett sms.//Paula

Jag tycker det är en fantastisk idé att liksom ”förvarna” släkten för att om barnet säger nej så är det nej.
På så sätt slipper det bli en lite märklig stämning, släkten slipper bli snarstuckna och det blir lättare för Hugo & Paula att stå på sig.
Det är även betydligt mindre uppseendeväckande än att ha en tisha på ungarna som det står ”Stopp! Min kropp!” på. 🙂

Hur gör ni med kramar och så med era barn eller barn ni möter?
Jag har verkligen börjat respektera att Lilla Palt och min andra gudson L inte alltid vill kramas med mig när jag ska åka. L brukar bli ledsen för att jag ska åka och inte vilja säga hej då alls och då tänker jag ju liksom inte tvinga mig på honom och jag tror att det är lite samma sak med Lilla Palt. Dock möter han mig alltid med öppna armar när vi ses så jag går inte helt kärlekstörstande ur mötet. 😉

52 kommentarer | “Kramas eller inte kramas?”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Johanna skriver:

    Mina små behöver aldrig krama/pussa någon om de inte vill. Jag tar heller aldrig ”betalt” i pussar t.ex. jag ger dig glassen men bara om jag får en puss etc. Även om jag helst skulle vilja ha 1000 pussar från dem ❤

  2. Anonym skriver:

    Bellas två senaste inlägg – när andra vilar och är Lata på kvällarna jobbar hon. När hon läser DV och äter choklad kallas det för ”ladda batterierna”

    1. Jessica skriver:

      Hon är ju för mycket. Gör inget tråkigt som att städa, handla, trädgård osv. Men hon vilar aldrig som vanliga Svenssons gör (som behöver göra allt det tråkiga hon köper tjänster för att få gjort), hon laddar batterierna. Som att det inte är vad många gör framför TV? Blir tokig på att hon lever i någon fantasivärld…

    2. Anja skriver:

      Nu undrar jag uppriktigt (tolka inte mitt inlägg som ett hatinlägg), men vad gör hon som är så jobbigt? Vad är hennes jobb? Att flänga runt, bli sminkad, prova nya outfits, testa produkter, bli filmad av sin fd. barnvakt? Vad exakt gör hon som är så fruktansvärd jobbigt? Jag känner att hon har outsourcat precis varenda jobbig sak.

      Hon har någon som sköter hemmet, barnen två veckor varje månad, frisör och makeupartist, spökskrivare till bloggen, marknadsföringsteam, ”chefer” till alla möjliga småuppgifter som att hitta samarbetspartners och besvara alla hennes e-mails. Så vad exakt är det hon tycker är så jobbigt? Kan ingen förklara? Jag tycker hon verkar leva lyx med tanke på hur lite hon egentligen verkar göra.. Jag som själv har startat bolag kan inte ens föreställa mig att delegera så mycket. Hade inte ens känt att bolaget vore mitt? Jag hade tappat kontrollen fullständigt.

      1. Anonym skriver:

        Word. När hon jobbar på kvällarna sitter hon och godkänner kommentarer på bloggen. kan inte föreställa hur jobbigt det är….

        1. Anja skriver:

          Eller hur! Men hon har faktisk också en anställd som sköter just den biten med, tror typ personen heter ”Head of Accepting Comments on the Blog”.

          Nej men på riktigt, det är en av hennes anställda som sköter godkännandet av kommentarer.

          1. Tess skriver:

            Nej nej, det blir nog något mer fancy som Head of Dialogue and administration… 😂

      2. Jessica skriver:

        Anja, hon bestämmer ju faktiskt hur hennes produkter ska dofta och hur de ska se ut, inte i detaj dock för det intresserar henne inte 😉 kollar på hennes blogg ågon gång då då, men det har blivit mer och mer sällan då man brukar få reda på det mesta här inne 😊

        1. Anja skriver:

          Hahahaha. Läste precis ett stycke ur hennes senaste inlägg: Hon orkade alltså inte vara med på ett produktmöte om HENNES (som hon så fint markerar i nästan alla inlägg) bolags framtida produkter, så hon gick därifrån med ursäkten ”Jag har inte tillräckligt med intresse för att ta ett bra beslut kring det här, det är bättre att ni pratar ihop er och bestämmer”. Alltså, hjälp? Inte har tillräckligt med intresse?

      3. S skriver:

        Ja men verkligen. Nu kanske jag låter ännu värre än vad du gör, haha, men jag skulle vilja dra det så långt att det känns som att Bella bara är där med sin närvaro för att bolaget liksom kommit att handla om .. eh.. henne. Känns som alla andra anställda gör att företaget faktiskt kan drivas. Undrar vad hennes kollegor på riktigt tänker om Bella. Innerst inne. Chefen som glider runt och syns men man vet inte vad hon gör.

    3. M skriver:

      Nu får hon ge sig! Blir uppriktigt stött när hon öser ur sig att det är ovärdigt henne att t.ex slappna ac framför Netflix och ingenting hon slösar tid på för hon jobbar minsann alla dygnets timmar – sen skriver hon ytterligare ett inlägg om att hon struntar i att jobba utan istället tar ett bad och läser en tidning. Hon är ju mytoman på riktigt. Läser hon inte sina egna inlägg?!

      1. Anja skriver:

        Jag får ångest av att läsa hennes blogg, så har slutat helt med det. Jag kämpar så hårt dagligen med att försöka slappna av (då jag jobbar så mycket), sedan slänger hon upp i ansiktet på en att hon minsann ”inte är en sådan lat typ som ser TV eller scrollar i telefonen”, jaha..

      2. Karin skriver:

        Nej alltså vad är det med Bella?? Gillade henne förut, tyckte hon var så skön och bjöd på sig själv med glimten i ögat och med självdistans, men nu är hon rent utsagt vedervärdig!!! Klarar inte av henne men fascineras ändå av henne, på ett negativt sätt. Undrar så vem hon är bakom bloggfasaden. Vad hände med gamla roliga osminkade Bella som gick utan bh och med otvättat hår? Känns som att hon är en HELT annan människa nu, så tråkigt

      3. 🏊🏼‍♀️ skriver:

        Blir lätt sådana krockar i innehållet när det är flera som skriver inläggen…

    4. Elin skriver:

      Jag förstår inte att folk går på det här gång på gång. Och liksom orkar reagera ens. Efter alla år. Har vi inte lärt oss nåt? Isabella som för några år sen hade som strategi att publicera provocerande inlägg strax innan lunch pga att läsarna då är hungriga och därför mer lättirriterade = mer kommentarer = trafik till bloggen. Tror Bella har svårt att lämna det provocerande eftersom det uppenbarligen är det som drar trafik. Skulle man ha tid och engangemanget skulle man säkert kunna utskilja ett mönster. Minst en gång i veckan känns det i alla fall som den här typen av inlägg dyker upp där Bella berättar för alla om hur hårt hon jobbar (mer än alla andra förstås) om hur hon är lyckligare än genomsnittet, hur effektiv hon är utan någon dötid, hur hon inte har tiiiid att lyssna på vänners problem för det tar för mkt energi, osv. Och kommentarerna kommer ju… det är ju oftast dessa inlägg som har flest kommentarer. Sen när det fått pågå ett tag kommer ett ”jordnära” inlägg som handlar om barnen, skilsmässan eller nåt personligt. Visserligen lite mindre kommentarer på de inläggen men oftast nästan bara positiva. För att liksom vinna lite sympati och alla läsare som minsann skulle sluta läsa bloggen är tillbaka. Sen kommer ett par intetsägande inlägg tills det provocerande inlägget kommer och så snurrar hamsterhjulet på.

  3. J skriver:

    Vi har sagt till våra barn sedan de var pyttesmå att man bara kramas när man själv vill. Jag brukar ta upp ämnet lite då och då i närmsta kretsen så det är ingen som tjatar/tvingar eller förhandlar sig till några kramar. Om det är ”okända” tar vi ansvar och stöttar barnen om vi ser att de inte vill. Typ säger till avlägsen släkting ”idag är det vinkning som gäller”. Det stora barnet (10) förväntar vi oss att han tar i hand om någon initierar det. Det lilla (3) tvingar vi inte att ta i hand.

    Vårt lilla barn vill ofta krama gäster ”hejdå” och om hela kroppsspråket signalerar kraaaama mig, då brukar vi säga till honom ”vad du ser kramsugen ut” så kan ju folk välja själva om de vill nappa på den inviten. (Det gör alla!)

    1. J skriver:

      Förövrigt närmar jag mig aldrig andras barn eller djur utan ger dem space, men är uppmärksam på om de vill närma sig, då är de välkomna och det visar jag. Slutar oftast med att jag har både barn o hundar i knät. 😂👌🏻❤️

  4. Kattis skriver:

    Tycker det är konstigt att ens vilja krama någon som inte vill krama en, oavsett om det är ett barn eller en vuxen? Min morbror har två söner varav den ena nog aldrig velat krama mig, varken hej eller hejdå, medan den andra vill kramas hela tiden. Den som inte vill kramas har fått en vink eller en high five istället. Jag har vänner som ogillar att kramas också, jag försöker ju inte tvinga mig på dom heller även om jag är en kramig person.

  5. Krista skriver:

    OT men vill bara hylla din blogg lite CamCam, tycker det är så kul att komma hit, som ett trevligt mysigt vardagsrum med en pratglad kompis som levererar roligheter <3

  6. Sb skriver:

    Detta är ett ämne som jag är så glad över att det har börjat diskuterats. För annars hade jag nog tyvärr inte tänkt i dessa banor. Har även pratat med min familj om vad som gäller. Ingen förälder är väll perfekt men väldigt tacksam över att jag har blivit upplyst!

  7. Elin skriver:

    Att inte Gabriella Joss blir matbloggar på heltid? Vilka fantastiska måltider hon lägger upp suddiga mobilbilder på! Och alla helfabrikat de använder varje dag är ju tydligen helt fantastiskt goda. Bara lite havre fraiche och frysta grönsaker till det hela och sen kan Mannerström slänga sig i väggen.

  8. Maja S skriver:

    När jag inte vill kramas så gör jag inte det.
    Varför ska jag så tvinga ett barn eller barnbarn att kramas?

    Nej är nej. Punkt!

  9. S skriver:

    Tycker faktiskt att det är superbra. Minns själv hur min morfar alltid ”höll fast” mig en stund efter att vi kramats hej när jag var liten och jag tyckte det var såå jobbigt och obehagligt. Själv sa man ju ingenting för man ville vara snäll men det har faktiskt resulterat i att jag än idag har svårt att krama min morfar. Önskar att min mamma sett att jag såg obekväm ut och agerat men det är ju säkert samtidigt lite känsligt då det är hennes pappa/min morfar och honom ska man väl vilja krama?

    1. Emma skriver:

      Men alltså spot on! Jag har aldrig haft en relation (vad säger man ens) med min morfar, han har egentligen aldrig brytt sig om varken mig eller någon annan i min familj, men ändå var man tvungen att kramas varje kalas, trots att både jag och kramaren visste att kramen endast skedde för syns skull. Likadant med vissa andra släktingar man bara känner att det känns ”fel” att krama.

      Kommer definitivt ta till mig av det som folk har kommenterat när jag själv får barn i framtiden, för att undvika att de ska känna så som jag själv kunde göra som ”snällt och artigt” barn gjorde så många gånger.

      1. Emma skriver:

        Har också blivit tvångskramad av flera släktingar under hela uppväxten. Jag har aldrig velat.. och har idag väldigt svårt med kroppskontakt förutom med min sambo. Undra om det kan ha ett samband.

    2. Neline skriver:

      Håller verkligen med! Jag är en väldigt kramgo person men som endast kramas med personer som jag känner väldigt väl/ är bekväm med. Tycker till och med nu i vuxen ålder att det är jobbigt att kramas vissa släktingar. Har också släktingar som prompt skulle kramas(och fortfarande ska) och som Emma skriver så är det mest för syns skull och inte för att man egentligen vill. När var liten så gick jag till och med och gömde mig när släktkalasen var slut för då visste jag att då ”skulle” man kramas. Det värsta var ju att en del av dessa släktingar gick ju och letade efter en och de gav sig inte förens de hittade en, och när dom väl hittade en så skulle man hållas fast (”kramas”) ett bra tag innan dom släppte en och jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt jobbigt och obehagligt! Så jag tycker att det är otroligt viktigt att detta ämne tas upp och pratas om!

  10. Sacha skriver:

    Mina barn ger en kram när de själva vill. Vill man så får man men man måste inte är vårt motto vad gäller närheten på det sättet.

  11. E skriver:

    Tycker det låter som en toppenbra grej att värna om barnens integritet och rätt att säga nej. Jag har inga barn själv men minns väldigt tydligt hur obehagligt det var att behöva krama hela släkten på sammankomster, hur mina föräldrar tvingat mig och mina syskon till det. Har alltid haft extremt svårt med fysisk kontakt med andra människor, hatar även att krama mina föräldrar fortf och vill gärna undvika det.

  12. Rostat bröd skriver:

    Jag får seriöst ont i magen av att se hur Nikolina/ankpung sitter och filmar på snapchat samtidigt som hon kör i 150 km/h. Finns det inga gränser eller? Skönt att barnen inte verkade vara i bilen iallafall.

    1. 🦄 skriver:

      Dessutom är vägarna där hon bor och till jobbet väldigt smala och snirkliga. Tänk sen att hon skrivit två rader med text innan hon lagt ut bilden 🤔 Känns ju sådär måste jag säga

      1. Rostat bröd skriver:

        Ja, fy vilken fara hon utsätter sig själv och andra för! Kan man inte tappa körkortet för en sån film?

  13. Josse 🤰🏻 skriver:

    Skulle aldrig få för mig att tvinga min son att krama någon annan. Jag är själv ingen kramare (även om jag älskar att få hålla om mitt barn, men på hans villkor. Jag frågar om en kram, men vill han inte så vill han inte.) och skulle aldrig krama en kompis eller liknande som jag möter på stan eller liknande.
    Alla är vi olika 🙂

  14. S skriver:

    Jag har varit tydlig från början med släkt och vänner att mina barn äger sina kramar. Vill dom kramas så får dom göra det, vill dom inte ska ingen tjata till sig det heller.
    Ena barnet kramar gärna släktingar men inte bekanta, andra barnet kramar ingen och vi har sagt att det är helt okej. Jag skiter fullständigt i om någon tar illa vid sig! Jag själv skulle ju aldrig gå fram till svärmor och tvinga till mig en kram eller tjata på svägerskan om närkontakt, du ska inte barnen bli utsatta för det heller.

  15. Idainteigår skriver:

    OT! Booken är ute och går helt ensam och tycker synd om sig själv. Hon har filmat och lagt upp på insta. Alltså hur orkar man tycka synd om sig själv HELA tiden?

  16. Tess skriver:

    Jag brukar säga till barnen om vi ex har varit hos någon och ska hem ”har ni sagt hej-då till xxx nu?” Sen hur de väljer att göra det, kramas eller ej är upp till dem.
    Men det tog till andra barnet till det blev så, första grabben kramas gärna och blir tom ibland klängig på sin farmor o bonusfarfar. Grabb nummer två har vägrat kramas om han inte vill och har alltid visat det tydligt så har aldrig tvingat honom att kramas. Det var som svärfars fru sa, att när han väl gav en kram då visste hon att han kände sig trygg och accepterade henne. Han har alltid haft lång startsträcka med nya människor och redan som mycket liten otroligt stor integritet, både på gott och ont. Ibland kan det ta ett tag för andra att läsa och förstå honom. Framför allt, att förstå att tjat inte lönar sig, då sluter han sig ännu mer.

  17. F skriver:

    Jag förstår verkligen inte varför så många är så besatta av kramarna. En kram, särskilt en man bett om, betyder ju egentligen inte så mycket alls. Jag har inga egna barn, men syskonbarn som jag står väldigt, väldigt nära. De gånger vi hamnar i en kramsituation med andra och barnens föräldrar inte är med så säger jag ”Du behöver inte kramas” så fort jag märker att barnet blir lite obekvämt. Det måste den vuxne kunna ta… kanske tycker hen att jag är jätteotrevlig, men då får det vara så. Jag har inga skyldigheter gentemot andra vuxna människor i den här frågan, bara gentemot barnen som jag älskar av hela mitt hjärta. När jag själv säger hejdå till barnen säger jag ”Hejdå hjärtat”, sen är det inte mer med det. Ibland får jag en kram, oftast inte. De möter mig dock oftast med en stoooor kram och kramas gärna apropå ingenting. Då passar jag på att njuta extra mycket, för det är ju de spontana kramarna som är de enda som faktiskt betyder något.

  18. Anonym skriver:

    Det här med vissa ”kändisars”? grej att köra alla instastories genom barnen gör mig mörkrädd. Ser att du redan har tagit upp Anitha Schulman resp Calle Schulman med nya bihang och deras inbördes inofficiella men flitigt följda profilers inbördeskrig. Otäckt😳 Finns förvisso x antal fler som håller på. Lever lyxlivet åtminstone på pränt. Nej visst, de sover säkert skönt om nätterna med gott samvete😎

    Nå, men Katrin Zytomierska? Blir mer och mer uppenbart att de äldre sönerna inte tycker att det är sådär jättebekvämt att ständigt(?) bli filmade och utlagda på sociala medier för klick och allehanda smygreklam. Har senaste veckornas instastories mötts av en Ringo som börjar med frågan ”filmar du?” Eller en Rambo som känns mer än lovligt stagead.

    Stageade barn finns det f.ö gott om i denna influenser(avskyr uttrycket)-fixerade bransch. Väljer att tro på att trenden snart kommer att vända. Naiv tanke? Fast annars orkar man ju inte…..

  19. L skriver:

    Alltså, fattar inget av vad som skrivs.”De ska kramas på sina egna villkor”, ”mina barn har integritet” & ”jag skulle aldrig tvinga dem”. Mitt barn får (och behöver) kramas antingen hon vill eller inte. Så många som vill krama henne – och så kort livet är? Ska hon då välja om ”hon känner för att ta emot kärlek just idag” eller ska jag lära henne att ta tillvara på den ömhet som faktiskt finns runtomkring henne när den bjuds? Det senare, tror jag helt bestämt. Gillar inte alls ”integritet” som tar sig uttryck på detta sätt (eller annat som skapar avstånd) snarare än intimitet – mellan människor. Det är INTE vad någon behöver. Sedan så är det något helt annat om kramen kommer från någon hon på riktigt finner motbjudande, såklart!

    1. Jenny skriver:

      Påtvingad kärlek är väl ingen äkta kärlek? Med den logiken är det fritt fram för människor på stan att gå fram och hålla fast varandra i en ”kram”. Alla människor har ett personligt space, vissa mer och andra mindre. När någon tvingar sig in i detta space blir det obehagligt även om tanken från den som tvingar sig in bara är god.

    2. J skriver:

      Är du på riktigt? Skulle du tycka det var roligt om nån tvingade dig att kramas? Det man gör vid ett såbt tvång är att lära barnen att det är okej att vuxna gör vad dom vill med dig. Barn måste få lära sig säga nej när de inte vill kramas och det ska respekteras av vuxna.

      För visst vill du att ditt barn säger nej om någon försöker utnyttja det sexuellt? Då måste du även lära barnet att det får säga nej till en kram. Att det är barnet som bestämmer över sin egen kropp.

      Tror knappast att du skulle tycka det var så kul om folk skulle tvångskrama dig.

  20. Ceccano skriver:

    När jag läser ditt kommentarsfält via mobilen så poppar det upp en sjukt stor ruta med din bild på och texten Bloggbevakning på. Denna ruta är alltså ungefär lika stor som hela min skärm så jag kan läsa typ två rader, scrolla neråt, läsa två rader igen, osv. Har inte läst om någon annan som haft samma problem men kanske det finns så jag hoppas det är något lättfixat för det börjar bli jobbigt. 😞 😊

    1. 🦄 skriver:

      Jag har en liknande svart uppe i högra hörnet. Täcker mycket text så man får liksom läsa under den hela tiden. Drygt

      1. Emma skriver:

        Gud jag också. Trodde att det var min skärm som på något mystiskt sätt alltid började lägga av när jag är inne på denna sidan

      2. C skriver:

        Så ser det ut för mig med!

  21. Anonym skriver:

    Helt ok att inte kramas men att hälsa är ej förhandlingsbart 🙂

  22. Aa skriver:

    Nej, usch! Varför ska det kramas åt alla håll och kanter. En kram ska vara genuin och äkta. Inte något påtvingat trams.

  23. L skriver:

    Superbra, önskar sådana här tankar hade varit på tapeten när jag var liten. Hatar att kramas. Har det problemet som vuxen också, kan man på något vis undvika kramar från kramglada personer? Jag vill inte att de ska krama mig och jag tycker att jag visar det med mitt kroppsspråk men de förstår det ändå inte. Värst är de som ska kramas näääära och lääääänge, jag får panik.

  24. Molly skriver:

    Håller inte med! Att kramas när man säger hej och hejdå är en del av det sociala spelet och tyder på social kompetens. I min familj kramades vi aldrig när jag växte upp vilket gett mig problem som vuxen: de där hälsningskramarna kommer liksom inte naturligt. Och det märks. Jag vill att mina barn lär sig både kramas och kindpussas när situationen kräver det. Hatar socialt inkompetenta personer som mig själv. Att lära barn att de får hälsa precis hur de vill kommer inte hjälpa dem i framtiden, tvärtom. Man bör kunna ta i hand, kramas och kindpussas utifrån situation.

    1. 🦄 skriver:

      Kindpussas? Herregud hade nån försökt göra det på mig när jag var liten hade jag nog smällt av 😂 Aldrig mött en vuxen människa i mitt liv som försökt kindpussas en gång. Vart bor du? Är du en ”fin” människa? Det är bilden jag får iaf 😂

      1. Molly skriver:

        Skojar du? I större delen av Europa kindpussas man, bland annat i Frankrike. Är vanligt i Sverige med.

  25. Linn skriver:

    Min kille kramas gladeligen, både när han träffar folk han längtat efter eller ska säga hejdå. Jag frågar alltid ”ska du ge farmor en kram innan vi går” men jag beordrar aldrig. Han är två och har vett att säga ja eller nej. Förskolepersonal kramar han t.ex aldrig. Blir själv obekväm när folk ska kramas, jag vill inte. Min mans släkt ska alltid kramas och trots att vi levt ihop i många år tycker jag fortfarande att det är lika jobbigt. Önskar att jag hade mage att stå upp för mig själv lika mycket som för mina barn ibland. 😒 Är dock en väldigt introvert person och vill inte att folk ska komma innanför min bekvämlighetszon hur som helst.

  26. Kollo skriver:

    Älskar att kramas, men inte med vem som helst. Älskar att krama mina närmsta vänner, men har svårt att krama mina föräldrar.

    Med mitt barn som är under året kommer jag aldrig tvinga att krama eller pussa släkten men jag kommer inte heller be om lov att själv få krama eller pussa på mitt barn. Menar att vill hen inte kramas eller ta emot pussar så kommer hen visa det tydligt med sitt kroppsspråk.

    Däremot längre framöver så kommer vi diskutera integritet och vad är okej och inte, vill tex inte att mitt barn tar på ett annat barn på ett nedvärderande eller kränkande sätt vilket kan ske i tidiga åldrar, minns själv vad jag var med om i förskolan. Utan barnet ska förstå vad som är ett nej tidigt och även då innan en situation sker.

    Nu ska jag pussa på mitt barn och sedan krama min sambo.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste kommentarer