Får man uppfostra andras barn?

15:00 11 Okt 2017

Lady Dahmer:

Lady Dahmer medverkade i Magnus Betnérs favoritprogram ”Malou efter 10” och pratade föräldraskap tillsammans med Messiah Hallberg och Vanja Wikström.
(Eftersom jag inte kan bädda in klippet så ser ni det HÄR.)
En av frågorna de tog upp var ifall de tyckte att det var okej att amma någon annans barn eller att låta någon annan amma deras samt ifall det är okej att uppfostra någon annans barn.
Eller om det är okej att uppfostra en förälder som på ett felaktigt sätt – enligt en själv – uppfostrar sitt barn på ett felaktigt sätt.
Får man det? Vad tycker ni?
Skulle en förälder stå och gorma på sitt barn på ett kränkande sätt eller ta till våld så skulle i alla fall jag ingripa – eller..det HAR jag gjort – men det handlar ju mer om att skydda barnet än att kritisera förälderns sätt att uppfostra sitt barn på.
Men att kritisera en förälder som på bästa sätt – om än inte mitt sätt – försöker hantera ett skrikande barn som inte får köpa godis i mataffären och i ren protest lägger sig på golvet och skriker skulle aldrig falla mig in.
Eller som Natashja säger – kritisera en förälder som inte kan få tyst på ett skrikande barn i kollektivtrafiken.
Man vet – som fellow medförälder/medbonusförälder – att svetten redan rinner på ryggen på den smått panikslagna föräldern eftersom alla tittar och suckar ljudligt så varför lägga mer ångest på den stackaren än den redan har?
Man vill ju mest bara ge dem en påse valium när ingen ser… 🙂
(Obs skämt givetvis. Man ska inte skoja om beroendeframkallande mediciner så klart. Ajabaja…)

88 kommentarer | “Får man uppfostra andras barn?”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. 😈 skriver:

    Komiskt, jag vände mig om och spände ögonen i en gnällig 6-7 åring senast i söndags på spårvagnen.
    Satt under tio minuter och skällde på sin mamma för att den var tvungen att vara kvar på fritids mellan kl 14-17 när kompisarna gick hem.
    Satt och halvgrinade och sparkade med fötterna och sa att mamma var elak. Det räckte med en 5 sekunder lång iskall blick för att få tyst på skitungen resterande 6 hållplatser tills jag gick av!

    1. Issa skriver:

      Det var ju enbart för att du är en ”läskig främling”.

    2. Lady Dahmer skriver:

      Verkligen konstruktivt. Men konstruktivt menar jag givetvis helt tvärtom. Barnet var uppenbarligen arg och/eller ledsen. Helt legitima känslor som hen behövde få utlopp för. Att tycka att mamma är elak när man är liten ska få vara ok utan att främlingar som uppenbarligen saknar kunskap om barns behov ska skrämma tyst på dem. Hade nån gjort så mot mina barn hade det tagit hus i helvete. Mina barn har rätt att tycka att jag är dum och har rätt att uttrycka det och rätt att bli ledsna besvikna och arga över saker de saknar kontroll över.

      1. Henrietta skriver:

        Ja du, du kan inte kontrollera hur andra tittar. Du kan börja gorma bäst du vill men då kommer alla bara tro att du är helt galen. Liksom vad fan ska du göra åt saken? Jag tar på mig hörlurarna så får du skrika till döva öron.

        1. Lady Dahmer skriver:

          Vi vet att du tycker det är coolt att hata och skrämma barn.

          1. Henrietta skriver:

            Näeh, mer som nödvändigt faktiskt. Ba lämna mig ifred så lämnar jag dig ifred. Det är så jag resonerar med alla oavsett ålder.

      2. 😈 skriver:

        Men dina barn har inte rätt att störa mig och sparka på mitt säte under 17 minuter och har inte föräldern hjärnsubstans nog att få tyst på kräket så ska jag hjälpa till med det

        1. Tove skriver:

          Jag tror vi alla är överens om att man såklart kan be barn som sparkar på ens säte att sluta med det.

          1. 😈 skriver:

            Alla utom LD

            1. Tove skriver:

              LD också skulle jag tro, vi kan ju fråga henne. Det framgick inte orginalinlägget att ungen sparkade på medpassagerare.

              (Men det år såklart roligare att tänka att LD tycker att barn måste får sparka vuxna i ryggen fritt)

        2. Joanna skriver:

          Hade ett barn på 8-10 år gammalt som satt mitt emot mig i tåget en gång i somras. I 4,5 timme satt hon och sparkade på mig, på mina saker, la upp sina ben över mina, sträckte ut sig som om jag vore en soffa.

          Jag försökte knuffa bort hennes ben lite lätt och hon blev även tillsagd av sin pappa, men fortsatte hela resan. Jag hade kunnat säga rätt ut till henne att jag inte vill ha hennes smutsiga skor på mina saker, kläder och i mitt knä, men nej, jag höll ut. För givetvis hade man blivit utskälld själv av någon förälder. Får skylla mig själv som inte sa ifrån på skarpen att man inte gör så eller säger till hennes pappa, men som sagt, hade inte orkat med det som blivit efter.

      3. Hajhatt skriver:

        Givetvis har barn rätt till sina känslor och att få uttrycka dessa. Däremot har de inte rätt att bete sig hur som helst i det offentliga och allmänna uttrycket. Där har alla rätt till en acceptabel tillvaro och då innebär det att man ska få slippa höra barn gapa och skrika på sina föräldrar.
        Ingen ska få lägga sig i hur du uppfostrar dina barn men sköt då det hemma eller åtminstone utom hörhåll för andra.

    3. 🦊 skriver:

      Bäst är du😃 jag gör likadant.

      För nån vecka sen var det en unge på ca 3 år i mataffären som gick och drog in min korg, när jag höll i den. Jag ryckte i korgen och spände ögonen i den vuxna som höll ungen i andra handen och bara skrattade åt barnet.

      1. Masha skriver:

        Men jösses, du verkar vara en trevlig person, spänner du blicken i alla som råkar störa dig i ute i samhället?

      2. 😈 skriver:

        Det är som att vissa tappar allt förnuft när de blir föräldrar

  2. Jen skriver:

    jag tycker olika beroende på vad det är för situation, det är en rätt bred fråga. Om ett barn slår ett annat barn (tex ens eget) tycker jag det är okej att säga åt barnet som slog att man inte får slåss och att det är fel. (Detta behövs förmodligen inte om föräldern till barnet som slog också såg vad som hände). Men jag håller med LD att man inte behöver komma med pekpinnar om ett skrikande barn i kollektivtrafiken.

    1. Hajhatt skriver:

      Testa att åka tåg i flera timmar med en förälder som släpper loss bägge barnen i vagnen och låter dom störa alla andra. Sitt och se hur samma förälder sätter på sig lurar och säger att hen måste få vara ifred eftersom det faktiskt är jobbigt att resa själv med barn. Hur många timmar hade du stått ut?

      1. Tove skriver:

        Såklar man kan säga till då. Men rätt ofta ser mam ju skrikande ugnar och föräldrar som svettas sönder för att de blir så stressade. Människor som ägnar sig åt mördarblickar eller åthutningar då gör inte jättemycket nytta.

  3. M skriver:

    Jag anser att det beror på vilken relation man har till föräldern. Om det är min svägerska och vi har en bra relation, umgås ofta och våra ungar leker flera gånger i veckan – DÅ kan jag känna att det är okej att säga till den andres barn att inte slåss/dela med sig till exempel. Men bara gällande såna småsaker och bara om båda tycker att det är okej.

    I övrigt – att uppfostra andras barn och speciellt främlingars är inte okej. Att uppfostra en förälder kan behövas om det är fara för barnets välmående och föräldern uppenbart brister, men aldrig annars.

    1. M skriver:

      Okej har nu läst andras kommentarer och tar tillbaka mitt svar. Det är tydligt att barn behöver uppfostran från flera håll då föräldrar inte tar sitt ansvar.

  4. 👻 skriver:

    Självklart! En mördarblick eller en tillsägelse från andra/okända biter oftast tio gånger bättre

  5. Hajhatt skriver:

    Verkligen? Tips gällande barnuppfostran från LD?
    Jag ser också framemot på receptförslag från Anna Book, hjälp med att hålla en budget från Catrin Hedlund samt en kurs i avslappningsövningar från Blondinbella.

    1. Lady Dahmer skriver:

      Har du träffat mina barn? På vilket sätt menar du att de är dåligt uppfostrade? (För det är ju det du antyder med din kommentar)

      1. Hajhatt skriver:

        Var skriver jag att dina barn är dåligt uppfostrade? Jag skriver, på ett raljerande sätt, att din syn på barnuppfostran är att likställa med Anna Books pulversås. Detta baserar jag på dina egna inlägg och berättelser.
        Om din låt-gå-attityd och jag-gör-allt- för-att-slippa-konflikter inställning ändå har resulterat i barn som respekterar andras plats i offentliga miljöer så tror jag vi kan tacka den svenska skolvärlden och dess pedagoger.

    2. Anonym skriver:

      Maken till ödmjuka, väluppfostrade, omtänksamma och vänliga barn får man nog leta efter. LDs barnuppfostran är definitivt väldigt bra.

    3. Linn skriver:

      Men snälla…
      om det är någon som är en jävligt bra mamma så är det väl ändå LD. Jag är 30 i år och vill typ inget hellre än att hon adopterar mig 😛

  6. 🐞åsnan skriver:

    Spände en mördarblick i en grinande sparkande 6 åring idag, blev helt tyst!

    1. Henrietta skriver:

      Ja! Mördarblick är sjukt effektiv. Också ett ”nej” från en främling, kort och gott, när ungar förväntar sig ett ”ja”. Dom blir liksom helt paffa.
      När man står och väntar på ett tåg med sin valp och en unge kommer fram och frågar om hen får klappa. Säg bara ett nej och ingenting mer. Funkar varje gång. Att ignorera funkar ej har jag märkt, för då tror dom att man hör dåligt och de kan repetera i all oändlighet. Då kan jag säga att jag inte vill prata.

      1. Madelon skriver:

        Åh Gud, detta tjat om att få klappa hunden. Vi har en hund av mer sällsynt slag och bor dessutom granne med en förskola/skola (kombinerat). VARJE DAG är det minst en unge som springer fram mot hunden och skriker ”FÅÅÅ JA KLAPPA?!”

        Varje gång svarar jag nej. Alltid. Lika kul varje gång att se hur ungen tvärnitar, helt paff, och utbrister ett förvånat ”Va?”

        Och ja, jag har egna barn. Två stycken. Som aldrig någonsin sprungit rakt fram mot främmande hundar eller inbillat sig att dessa hundar finns till för att tillfredsställa deras klappbehov.

        1. Henrietta skriver:

          Ja, precis så. Mina hundar finns inte till för någon annan än mig själv. Dom klassas faktiskt som egendom och jag bestämmer över min. Jag har tränat mina hundar för att dom ska ignorera människor och andra djur och inte flamsa runt som dårar bland främlingar i allmänna platser. Så då vill jag inte att främlingar ska klappa på dom, det är helt kontraproduktivt. Och jag finner ingen anledning till att förklara detta för främlingar heller så ett enkelt ”nej” får duga.

        2. Henrietta skriver:

          Ja, jag vet det där. Som om mina hundar skulle vara till och tillgängliga för alla.

      2. Petra skriver:

        Brukar du tycka att det är ok att ignorera folk som pratar med dig? Barn FRÅGAR alltså om det är ok att klappa din valp, vilket visar att de förstår hur man ska göra när man är omkring djur, och din första impuls är att ignorera? Och tycker det är konstigt att de frågar igen?

        Det är ju du som behöver uppfostras, inte de här barnen du skriver så hånfullt om.

        1. Henrietta skriver:

          Jag ignorerar nästan varje dag folk som försöker prata med mig. Tiggare, försäljare, någon som vill att jag donerar pengar till Amnesty eller nåt liknande. Tar du själv varje gång och faktiskt pratar med dom eller? Det är sjukt uttröttande..ta av hörlurar hela tiden och pausa och ta en diskussion när du inte vill, när du redan vet vad dom vill. Och vill jag inte hälsa och vinka till varenda unge i en mataffär t.ex.så gör jag inte det. Det är ingen lag på att jag måste vara social med folk.

          1. Petra skriver:

            Ja, jag behandlar folk som folk, eftersom jag har en normal uppfostran.

            1. Henrietta skriver:

              Jaja Petra, säg så du, men mest sannolikt är du också en sån som sitter tyst med näsan i telefonen när en tunnelbanetiggare går runt med sina lappar och muggar. Jag har fan då inte inte träffat många som faktiskt pratar med dom. Dom allra flesta ignorerar dessa rakt av.

              1. Petra skriver:

                Jag svarar oftas, ”nej, tyvärr”, det kostar på precis lika lite som att svara hej när en tiggare hälsar.

          2. Sofia skriver:

            Det är väl inte så svårt att svara med ett nej tack, eller bara ett lätt skak på huvudet och ett leende ä… Istället för just bara ignorera?

      3. W skriver:

        Skrattade så jäkla högt av din kommentar att jag råkade väcka min bebis. Tur att jag inte hade vatten i mun. Spexiellt delen ”att ignorera funkar ej för då tror dem man hör dåligt”.

        I övrigt, självklart får man säga nej till barnen avseende klappande av hundar. Viktogt att barn lär sig att respektera gränser och inte vara ta för sig som den curlade medel- och överklassens ungar.

        1. Madelon skriver:

          Oj, det var en något märklig generalisering må jag säga. Själv uppvuxen med en fot i vardera samhällsklass du nämner och det är inga homogena grupper. Snarare är det en generationsfråga eftersom många barn idag saknar grunduppfostran. Oavsett vilket samhällsskikt de tillhör.

          Vuxnas respekt för barn var mindre förr, men numera har barns respekt för vuxna försvunnit.

  7. A skriver:

    Som sagt; beror på situation. Och jo; föräldrar får faktiskt ta ansvar för sitt barn. Utless på de som ba glor i telefonen eller stirrar åt annat håll när deras småttingar låter som sirener och gör kaos.

  8. skriver:

    Jag hoppas att andra vuxna känner att de kan säga åt mina barn om jag inte är närvarande. De ska inte komma undan med att bete sig illa bara för att jag inte ser vad de gör.
    Och därför säger jag också åt barn jag själv ser beter sig illa.
    Är vi någonstans där andra regler än de vi har hemma gäller så ser jag heller inget konstigt i att någon rättar mina barn.
    Jag utgår dock från att alla har respekt för varandra och förstår att vi kanske ser på saker annorlunda. Jag är väldigt noga med att tala om VARFÖR saker är på ett visst sätt, det tror jag är väldigt viktigt så att inte barnet bara rättar sig efter någon utan att förstå varför.

  9. VIS skriver:

    Satt på bussen bredvid en mamma med ett barn i knät. När barnet några gånger sparkat på mig sa jag till barnet att det inte var ok att sparka någon annan. Mamman som varit upptagen med att diskutera återlämnande av en klong vas med en annan person blev irriterad på mig för att jag sa till barnet och sa åt mig att det inte var ok att säga så till hennes barn. Mycket märklig reaktion. Jag började faktiskt skratta åt det absurda i situationen.

  10. Jessica skriver:

    Har aldrig kommenterat ett skrikande/gråtande barn någongång. Däremot så har jag sagt till ett barn på ett flygplan en gång. Ungen på runt 5-7år satt och sparkade kraftigt på min stol bakifrån, då jag har kronisk smärta i ryggen fick jag väldigt ont, så vände jag mig snällt om och sa lugnt att jag får väldigt ont i ryggen av detta, kan du vara snäll att sluta? Ungen hånflinade och slutade tills jag vände mig om (tackade när jag gjorde det till och med). Tog två sekunder så började han igen, då vände jag mig om till mamman som satt brevid honom och frågade om hon kunde säga till honom (hon hörde garanterat första gången också…). Får då som svar ”nej han ska få välja själv vad han vill och inte vill göra”. Jag blev helt ställd av svaret och sa till honom på skarpen då han ännu inte slutade, varav mamman blev arg på mig. Efter mycket om och men så fick jag till och med byta plats då inte ens personalen kunde få honom att sluta sparka på stolen!

    1. ira skriver:

      Dah! Vilken rövförälder!

    2. Anonym skriver:

      Mamman verkar ha blivit skolad av LD 🙂

      1. Lady Dahmer skriver:

        Anonym: vad baserar du det på? Mina barn har aldrig någonsin betett sig på det sättet mot andra människor. Och hade de det så hade jg sagt ifrån.

        Tycker det är ganska olustigt med kommentarer som antyder att mina barn beter sig illa.

      2. HejaLD skriver:

        Tror du verkligen att LD skulle låta sina barn sparka i ryggen på andra? Det tror inte jag. Vilken jävla dum kommentar.

      3. Tove skriver:

        Nej såklart inte. Jag undrar om det finns en enda person inne på denna stora blogg som tycker det där var OK från mammans sida?

        Jag förstår att folk har olika värderingar ang uppfostran men tycker det är märkligt att så många tolkar LDs och andras uttlanden om att barn måste få visa känslor och vata arga på sina föräldrar som att det är OK att fysiskt skada främmande människor? Såklart man inte tycker det. Det är som att jag skulle tillskriva alla er som är för klassisk sträng uppfostran att ni är OK med barnmisshandel eftersom jag sett en mamma slå sitt barn en gång istället för att faktiskt lyssna på vad ni argumenterar för

      4. Mickandialog skriver:

        Enkelspårig kommentar.
        Ld beskriver hur barnet har rätt till sina känslor. Hur hon vill ara lyhörd för dessa signaler. Om barnet är ledsen eller arg kan det ju. Ge sig i olika uttryck. Hon har ju inte snackat något om fri uppfostran.

        Enda gången jag har blivit arg p ett främmande barn, var när denne jagade och slog en anka. Föräldrarna satt på detta torg i godan ro, utan att reagera. Då kom en äldre man och sa till flickan med. Då grep föräldrarna in och kallade honom gubbjävel.

        1. Mickandialog skriver:

          Ursäkta. Mobilem

    3. Henrietta skriver:

      Så alltså, detta barn dikterade i princip över ett helt flygplan och alla passagerare och personal…rimligt… Helt absurt faktiskt.
      Föräldrarna borde hamna i någon slags ekonomisk kompensationsläge typ. Eller få flygförbud eller nåt, om ingen, verkligen ingen, med lagen i ryggen, kan få ungen att sluta bete sig sådär.
      Skulle en vuxen göra så så skulle personalen få binda fast en i sätet och det hade blivit konsekvenser för personen efter landning.

    4. Hedda H skriver:

      Jag hörde en historia på sjuttiotalet om något liknande. En tjej som sett hela händelsen sparkar till mamman och säger ”jag fick också en fri uppfostran”. Med största sannolikhet hittepå. Men rätt kul.

  11. Eek skriver:

    En gång såg jag två större pojkar som stod och slog en mindre pojke och drog i hans ryggsäck så att alla hans saker åkte ut på marken eller en annan gång då jag kom på två småpojkar som gjorde illa en katt.

    Jag grep in båda gångerna. Skällde ut både skitungarna som mobbade lillkillen och kattplågarna.

    Tycker det är ens skyldighet som vuxen att gripa in när det kommer till sådana situationer när ett barn gör destruktiva saker som att göra andra barn och djur illa när deras föräldrar inte är i närheten.

    Sen om det är handlar om en unge som gapskriker i kollektivtrafiken så är det upp till föräldern att försöka lugna sitt barn.

    1. Anonym skriver:

      Det är, enligt mig, att vara en medmänniska mer än att uppfostra. Alltid rimligt att säga till när någon gör något farligt. För andra eller sig själv

    2. Tove skriver:

      Oavsett om det gäller barn eller vuxna så ska man såklart säga till om man bevittnar misshandel av människor eller djur.

  12. Helena skriver:

    Det är väl klart att man är med och uppfostrar de barn man har i sin närhet och ibland även de man bara råkar stöta på. För det första är det jag som bestämmer vad man får göra hemma hos mig, inte gästande föräldrar. Det är inget problem utan mina vänner uppskattar att jag ”stöduppfostrar” . Samma sak gäller om andras barn är med mig utan sina föräldrar, jag som vuxen bestämmer. Säger även till barn som kastar sten mot bilar eller andra dumheter. I somras stod jag en kö där en 6-åring spottades, föräldrarna försökte mesigt säga ifrån. Jag finner mig inte i att bli spotta på så jag sa till, tydlig! Så ja man får fostrar andras barn.

  13. H skriver:

    Annica drar på sig ytterligare en p-bot och kommer på den ”briljanta” idén att be instagramföljare betala hennes p-bot genom att trycka på en länk i nästkommande instastory, då det ger henne 2kronor/klick (!!!). Efter bara ett litet tag berättar hon glatt att läsarna betalat för mer än hennes p-bot och hon fikar glatt vidare med sin bästis daniel parisaren på Joe & juice.

    Att hon inte skäms? Att ens komma på idén, är det ens lagligt? Sjukt Provocerande!

    1. Madelon skriver:

      Haha, vad är det för puckon som klickar på länken? De får ju skylla sig själva.

      1. H skriver:

        Inte dem som klickar på länken jag menar med detta inlägg. Jag menar Annicas sätt att lägga ut en annonslänk, uppmana folk att klicka för att faktiskt betala hennes p-bot! Då hon får 2 kr/klick. Jag skiter i om folk väljer att trycka på den, alla gör som man vill. Men jag undrar om det går emot regelverket att göra så här? Vet inte ens vad hon länkande till för företag då jag ej tryckte på länken men hade varit intressant att veta vad hon är beredd att göra för pengar……

        1. Madelon skriver:

          Jag förstod väldigt bra, och undrar fortfarande vad det är för puckon som klickade på länken för att skänka pengar till hennes parkeringsbot. Även om det är upp till var och en så undrar jag varför i hela friden någon gör det.

  14. Madelon skriver:

    Jag har tidigare jobbat i ett showroom fyllt med sköra föremål och exklusiva saker. Tror ni skulle bli förvånade över hur en del föräldrar beter sig. Priset togs av en pappa som sade åt sin 3-4 åring ”spring och lek nu så att jag får lyssna på vad flickan säger”.

    Jag och mina kollegor fick ständigt säga till både föräldrar och barn. Mest föräldrarna (att de skulle hålla reda på ungarna).

  15. Maria skriver:

    Fast nej, svetten verkar rinna på långt ifrån alla föräldrar vars barn är högljudda i kollektivtrafiken. Snarare sitter många och kollar ut genom fönstret medan deras barn spelar spel med ljud på eller retar sitt syskon så de båda skriker.

  16. Anna B skriver:

    En gång i ett offentligt rum såg jag en kille i 9 års åldern trycka in fingrarna i en flickas (också runt 9 år) mage. Hon sa stopp och drog sig undan men han lyssnade inte, så då gick jag fram och sa ifrån, att nej betyder nej. Vi måste börja agera i vardagen!

  17. Anonym skriver:

    Haha ni är roliga. Klagar på barn och deras nyfikenhet. Det ni inte förstår är att med era metoder så får ni just såna barn som ni själva ty cker är ”jobbiga” barn! Skulle någon försöka skrämma mitt barn till tysnad skulle Fan få se!

    1. Anonym skriver:

      Nyfikenhet? Ja, så kan man ju också kalla det… Snarare bortskämd snorunge-beteende.

    2. Hatar barn rakt av!! skriver:

      Äckelungar finns det gott om, kom och var nyfiken på mig så ska jag trampa foten av dig med min överviktiga fot!

      1. Anonym skriver:

        Tycker du verkar äcklig och obehaglig.

        1. Hatar barn rakt av!! skriver:

          Mycket möjligt, det ursäktar ju knappast att föräldrar inte uppfostrar sina egna barn

          1. Ppåpo skriver:

            När är uppfostringen klar då? Hur uppfostrar man barn om dom aldrig får göra fel eller vara bland folk? Jag uppfostrar mina barn hela tiden, förklarar och svarar på deras frågor, berättar vad man får och inte får göra osv. Men barn är barn och har ingen impulskontroll och barnuppfostran handlar inte om att säga en sak en gång och sen har barnet lärt sig det. Det finns vuxna människor som slåss, som stjäl, som skäller ut butikspersonal, som tafsar, inte låter äldre sitta, snäser av andra, låter hundar hoppa upp på folk och mycket, mycket värre, men du hatar barn? Barn där vi har möjligheten att forma framtidens vuxna till respekterande, ödmjuka, vänliga och hjälpsamma vuxna genom att vara ett gott exempel. Jag tycker synd om dig och alla här inne så går runt med ett sånt stort agg att man reagerar aggressivt mot barn. Många historier här om föräldrar låter som råttan i pizzan och den dagen någon behandlar mitt barn så, då kommer jag att säga till den idioten så att hon eller han aldrig mer vågar spänna en blick i ett barn. (Tydligen det som har saknats i er uppfostran enligt er själva)

            1. Henrietta skriver:

              Ja vet inte när uppfostran är klar men det finns barn som slåss, som stjäl, som tafsar, som plågar djur, som inte låter äldre sitta, och allt det där du just rabblade. Oftast är inte föräldrarna då ens närvarande utan barnen gör det här utanför hemmet och skolan utan vuxnas vetskap. Hur ska dessa barn hanteras tycker du? Gud nåde den ungen som vågar sig på att misshandla mina djur, för då har vi passerat onda blickar -stadiet kan jag meddela dig.

              1. Ppåpo skriver:

                Ja, då säger man ju till barnet såklart som en vuxen människa. Skulle du ge dig på ett barn så får du en polisanmälan på dig, ger din hund sig på någon får du också en polisanmälan och en avlivning på köpet. Barn som plågar och misshandlar djur provocerar mig med men små barn förstår inte alltid, att barn beter sig illa ibland är självklart och det är då möjligheten att uppfostra uppkommer. Du Henrietta verkar ha gått miste om mycket kärlek som barn med din auktoritära uppfostran och jag tycker verkligen synd om dig.

                1. Henrietta skriver:

                  Om en 10 åring sparkar på min hund med avsikt, hånflinar och är uppkäftig, vad gör jag då? Får jag hålla fast ungen och tillkalla polisen? Det måste jag väl få göra. Du kan inte säga att man som vuxen är helt bakbunden om man inte är varken föräldern eller självaste polisen. Eller är man verkligen det?
                  Jag som hundägare vet exakt viket ansvar jag har över min hund, och vad jag får för konsekvenser om ansvaret brister, om så bara för en sekund. Men vad får en 10 åring och dens föräldrar för konsekvenser om ungen är en liten sadist?

          2. Anonym skriver:

            Ha dina föräldrar har lyckats, verkligen!

  18. Anonym skriver:

    Ok, så det där fiiina med it takes a village to raise a child stämmer inte denna gång mao.
    Tyckte f ö ld är en helt annan person när hon pratar, långt mer resonabel än i sin blogg

  19. Anonym skriver:

    Nej jag uppfostrar inte andras barn, som är med sina föräldrar, men jag säger till dem, om de är själva ute, sparkar på cyklar, rycker upp buskar, drar iväg barnvagnar mm, då ryter jag ifrån 😏

  20. Loppan skriver:

    It takes a village to raise a child!!!
    För var detta en självklarhet.
    Jag förutsätter att andra vuxna säger till mina ungar om det behövs och om jag inte är i närheten för att själv göra det. Det handlar ju om att vi alla har ansvar för att socialisera våra unga medmänniskor. Jag tror att det är den bristen på civilkurage som gör att det är full kaos på skolorna i dag. Det betyder ju inte att man ska kränka, skrämma eller förnedra barn. Men om man inte säger ifrån, hur ska dom lära sig? Att sedan föräldrar som har otur när dom tänker eller som inte har en ”hiss” som går hela vägen upp, blir förbannade ”För ingen annan får säga något till miiina barn” det är ju bara helt bedrövligt enligt mig i alla fall.

    När det gäller bebisar och att amma andras barn. Självklart hade jag gått med på det om jag själv var sjuk, skadad och kanske medvetslös. Jag hade själv heller inte haft några problem att amma någon annans barn under de premisserna.

  21. Hedda H skriver:

    Ja, jag tycker att man får uppfostra andras barn. Man inte bara får, jag tycker att det är vår skyldighet att hjälpas åt. Min grannes unge lekte skogsbrand för några veckor sedan, inte OK. Däremot kanske jag inte säger något om de bara låter litegrann. Men vissa beteenden är inte okej och då tycker jag att det är min plikt att säga ifrån.

    Är föräldrarna däremot inne i en diskussion med en unge som högljutt protesterar mot något så får man ha lite överseende.

  22. Maja S skriver:

    Nuförtiden ska man vara kooooompis med sina barn. Friiiiiii uppfostran = ingen alls.
    Barnen får bete sig preeeciiiis som de vill.
    Föräldrar säger inte åt dem att ”bete sig”.

    Föräldrar ta ert djvla ansvar o uppfostra era barn.

    Och jaaaa jag är också förälder. Men är sååå trött på föräldrar som inte tar sitt föräldraansvar

    1. Elisie skriver:

      Lite som LD då

      1. Maja S skriver:

        Que?

        Orkar inte lyssna på videoklippet.

        Jag pratar inte om att jag o andra vuxna ska uppfostra andras barn.
        Jag pratar om att barnets föräldrar ska uppfostra barnet. Nått som verkar borta nu.. då man ska vara kompis med sitt barn. Istället för att ge barnet ramar, regler osv…

        1. Elisie skriver:

          Ja? Precis som LD ju

    2. sofie skriver:

      Jaså? Jag känner då inga sådana föräldrar. Däremot har man väl gått ifrån idén om att det är rimligt att skrämma, hota och slå sina barn till tystnad. Och tur är väl det. Är det detta du syftar på med ”fri uppfostran”, eller vad är det?

      1. Maja S skriver:

        Fri uppfostran= barnet gör som de vill överallt.
        Springa omkring på restaurang, affärer, sparka på allt o alla. Skrika o gapa som de vill när de vill utan att bli tillsagda osv osv osv
        Ingen vuxen säger nånsin stopp eller så.

  23. Det arga biet som smet skriver:

    Mitt barn är överlag väldigt glatt av sig och hälsar gärna på främlingar när vi är ute och går. Inget avancerat utan hen säger ”hej” och ler. Övervägande delen av människorna hon säger hej till hälsar tillbaks, men sen finns det en klick som blänger och ser sura ut. Får lite ont i hjärtat av det då hon inte förstår varför andra inte vill hälsa tillbaka. Det är säkert så att jag grubblar på det mer än vad det påverkar henne. Skriver detta som ett svar på vissa kommentarer ovan där det står att dessa vuxna har rätt att koppla på sin sociala sida när de själva vill. Såklart är det så, men jag kommer ändå aldrig förstå mig på det. Tycker synd om er som går runt och tjurar hela tiden och stör er. Och hata barn? Hata är verkligen ett starkt ord… Lång blev denna kommentar, men så är det ibland.

    1. Anonym skriver:

      Fattar din känsla, man vill ju att andra ska bemöta ens barn på ett fint sätt. Samtidigt är det ju en bra lärdom för henne, att världen inte är helt igenom god och snäll. Bättre att lära sig den läxan av främlingar än av personer som står en nära, liksom.

    2. Mickandialog skriver:

      Tycker att vi alla har ett kollektivt ansvar för barnen. Att hälsa och vara snäll. . Det visar p empati och artighet. Tids nog lär de sig ändå vad motsatsen är. Men kanske även har lärt sig ara det är fel.
      Man behöver inte älska folk. Men man kan ju föregå med gott exempel och uppföra sig.

  24. sofie skriver:

    Jag har inga egna barn och är inte särskilt förtjust i barn heller. Tycker ändå inte att det är svårt att förstå att barn är barn och att barn skriker, dreglar och far omkring som yra höns om de är på det humöret. Och även om föräldrarna kan göra mycket för att lugna sina barn så kan de inte – med lagliga och moraliskt försvarbara metoder – tvinga sina barn att vara tysta och sitta stilla. De kan försöka men det är ingen garanti för att det fungerar, det finns ju ingen av-knapp. Därför stör jag mig på folk som pratar om föräldrar som ”inte har vett att få tyst på sina ungar”.

    1. Maja S skriver:

      Klart det inte finns nån avknapp.

      Jag pratar om de föräldrar som inte inte försöker utan verkligen låter barnet göra som det vill

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla