Snälla – kan jag få slippa att någonsin bli 23 igen?

17:00 11 Okt 2017

Annica Englund:

Jag missuppfattade tydligen Annicas bilder så här är en uppdaterad variant.

Jag satt och skrollade igenom min Instagram för några dagar sedan och hamnade tillslut på 2013, alltså gud vad jag hade snygg kropp för fyra år sedan. Då bodde jag och Marcelo på Tulegatan, jag startade varje morgon på Sats Tule och var slimmad, tonad och vältränad… Nu är jag visserligen mer vältränad, jag är bra mycket starkare men det här underhudsfettet vart har det kommit ifrån? Snälla kan jag få bli 23 igen!? Jag ska fortsätta med min morgonträning för jag vill verkligen ha den kroppen igen! 😀//Annica

Nu kan inte jag tala för exakt hur Annica kände när hon var 23 år men om jag ska tala ur egen burk av erfarenhet så skulle jag hellre hugga av mig ena tutten med en rostig gaffel än att vara 23 igen.
När jag var 23 år så hatade jag min kropp – trots att när jag tittar på bilder nu inser att jag var vacker på alla sätt och vis – så nej, jag skulle aldrig vilja vara 23 igen för inte fan skulle jag ha vett uppskatta det då heller.
Eller menar hon kanske att hon vill ha tillbaka sin 23-åriga KROPP?
Skulle jag det? Ha tillbaka min 23-åriga kropp med ryggrad i ett stycke och inga större olyckor under bältet? Mjaaaa…..
När jag var 23 så inledde jag mitt livs värsta relation med en man som misshandlade mig psykiskt och fysiskt – så kanske ändå… Jag vill ha min 23-åriga kropp, mitt 37-åriga psyke och en knölpåk. Mitt 37-åriga jag skulle hellre slå ihjäl honom än låta honom misshandla den 23-åriga Camilla en enda jävla gång.
Det skulle väl vara det då…
Annars saknar jag ingenting med att vara 23 år. Ångest, en självbild som var trasigare än Monas Universums gamla toalett och ett medberoende från barnsben så allvarligt att jag inledde en relation med mannen vars bild man får upp när man googlar något av valfritt ord:
– Kvinnomisshandlare
– Narkoman
– Alkoholist
– Psykopat
– Manipulativ
Aaaaahhh….the list goes on!
Vilket jävla kap han är! *högersvajpar mentalt så hela mobilen åker i golvet*

Skulle vi vilja vara 23 år igen?
(Ni behöver inte svara om ni är under 23 eller är nyss fyllda 24 hehe..)


Här har ni 23-åriga CamCam.
Ni ser ju att minspelet inte ändrats avsevärt på de här åren av bilden till vänster att döma. 🙂
Vad jag önskar att man kunde lägga upp bilder i kommentarsfältet så ni hade kunnat visa upp era 23-åriga jag.

73 kommentarer | “Snälla – kan jag få slippa att någonsin bli 23 igen?”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Fåret skriver:

    Och så fick man kroppsångest direkt av att se kroppsbilder på Annica… Thanks.

    1. Anonym skriver:

      varför?

    2. Rebecca' skriver:

      Men man kan ju inte gömma undan alla kroppar som tillhör ”idealet”. Tänk att Annica har lika stor rätt att synas som du har.

    3. Emily skriver:

      Du skrev precis likadant till hugo. Dafuq?

    4. Anonym skriver:

      Ditt fel och problem att du inte har en kropp du är nöjd med, det ska inte andra ha skit för. Gå ut och springa, jobba på självkänslan, lyft lite vikter eller vad helst det än nu må vara som får dig att känna att din kropp inte duger. Det är ditt problem; börja jobba på det.

  2. Polly skriver:

    Vet inte vem hon är den här Annica. Spontant känns det sorgligt att hon inte är nöjd.

    Jag är 33 nu och faktiskt nöjd med min mammakropp. Magen blir aldrig som förr men jag tycker min kropp är fin. Skulle aldrig få för mig att jämföra med min 23-åriga kropp som aldrig varit gravid.

  3. BAAM 👟 BAAM 👟 BAAM 👟 skriver:

    Blondinbella lanserar nog snart en tidsmaskin eftersom hon ser behovet hos alla stackars latmaskar som tittar på tv att FÅ EN NY CHANS TILL FÖRSPRÅNG!!!

  4. Anonym skriver:

    Jag tycker inte ens hon ser särskilt vältränad ut på de gamla bilderna?

    1. Alice skriver:

      Det var inte den översta bilden hon själv lagt ut på sin blogg.. Annica la ut helt andra bilder på sig själv på sin egen blogg när hon refererade till att hon var 23.

  5. Kattis skriver:

    Jag säger också nej tack till att vara 23 igen.

    Hade varit kär i samma kille sen jag var 13 och insåg plötsligt att relationen vi hade inte var vad jag behövde eller ville ha. Jag ville ha honom, jag var dödsförälskad fortfarande, men jag ville inte ha det vi hade ihop. Och det ville inte han heller. Vi insåg väl ungefär samtidigt att vi tog sönder varandra mer än vi byggde upp varandra där mot slutet och det fanns egentligen ingen annan utväg än att helt gå skilda vägar – men fy fan.

    Fyyyyyyy faaaaaaaan.

    Jag var så trasig, visste inte vad jag ville med mitt liv utan honom, visste inte vad jag tyckte om, visste ingenting om mig själv utan honom. Jag var trasig när vi träffades men när vi skildes åt hade jag gått upp i atomer. Det var ju dock början på ett nytt liv och bara året senare mådde jag betydligt bättre, hade börjat förstå vem jag var. Hade du frågat om jag hade velat vara 24 igen så hade jag kanske sagt ja. Det var som att livet började då, typ. Även om jag fortfarande inte var hel som människa så kände jag mig inte trasig längre.. men 23, nej. Nej nej nej nej nej.

    1. Maria skriver:

      <3 <3 <3 <3 <3

  6. Annika skriver:

    Läste hennes inlägg och tolkade det som att de undre bilderna är från 2013.

    1. Broccan skriver:

      Jag med 🙂

    2. Anonym skriver:

      De undre bilderna är nyare så Cam har tolkat rätt 🙂

        1. Anonym skriver:

          Jag skulle precis rätta mig själv. Pinsamt när jag till och med läste hennes blogg på den tiden.

    3. Kics skriver:

      Stämmer, de bilder som camcam skrivit 2017 på är från 2013!

  7. M skriver:

    OT: Isabella är nu stolt som en tupp över att hon var så busy att hon var tvungen att ta en telefonintervju och köra bil samtidigt vilket ledde till att hon blev så okoncentrerad att hon körde fel och parkerade galet. Insert gapflabb here. Ny nivå av provocerande idioti.

  8. anonym skriver:

    Hon är jätte smal och pratar om underhudsfett?? Fattar inget. Det är sorgligt. 😯

    1. Sia skriver:

      Hon är ju mycket snyggare nu än spis ligger som då… Hon kommer aldrig bli nöjd!

  9. Sia skriver:

    Skulle gärna bli 23 igen men inte pga kroppen! Livet var roligare då! Älskar min kropp idag.

  10. Hon är säkrad Gamla Bettan skriver:

    Låten ”25” med Oscar Linnros handlar väl om just det här. Eller jag tolkar den så iaf…

  11. M skriver:

    Hon har min drömkropp på de där bilderna. 😍 Men sen har jag inte heller kroppsångest fast jag inte ser ut sådär. Har istället liknande ångest över min personlighet, någon som känner igen sig?!

    Det pratas om kroppsångest till höger och vänster, men få pratar om hur det är när man avskyr hur man är som person. Jag har ofta ångest över att min sociala förmåga inte är den bästa, att jag sällan är sådär glad och peppig som Bella är och att jag inte är tillräckligt driven. Alla andra är översociala och klarar av alla jobbiga situationer medan jag är så awkward.

    1. Anonym skriver:

      Jag har ångest över allt. Precis allt. Jag har förutom generellt ångestsyndrom, som det kallas, även HSP. Highly Sensitive Person. Jag orkar inte vara social och peppig som andra. Jag vill helst vara ensam. Orkar inte småprata, det tar SÅ OTROLIGT mycket energi. Jag blir alltså lite socialt awkward. Det har tagit många år och en del psykologbesök att förstå varför jag inte orkar vara så social som andra.
      Jag rekommenderar TED TALK av Jordan Raskopoulos

      Ta hand om dig

      1. Madelon skriver:

        En nyfiken fråga, vilken psykolog har gjort bedömningen att du skulle vara en HSP-person? HSP är ingen diagnos, ingen störning och inget funktionshinder och vad jag har förstått kan man inte genomgå en psykiatrisk undersökning där det fastställs.

        Rätta mig gärna om jag har fel men jag har fått informationen från flera verksamma psykologer på olika mottagningar.

        Skulle vara intressant att veta om någon alltså går mot strömmen och jobbar med HSP.

        1. Anonym skriver:

          Diagnos var väl att ta i, men när jag besökte psykolog för min depression och min ångest pratade vi ju så klart om hur jag är som person och vad som triggar min ångest (vilket är typ allt :P) så frågade hon om jag kände till uttrycket HSP. Vi pratade lite om det och kom överens om att det stämmer bra in på mig, sen hjälpte hon mig att identifiera lite mer specifikt vilka situationer som kan vara jobbiga för någon som är HSP och vilka strategier man kan använda sig av.
          Hon sa att HSP är bara ett karaktärsdrag typ. Jag är sån, det går inte att göra något åt det. Det kan inte ”botas” eller ”gå över”.

          Vet inte om det var svar på din fråga, haha

          1. Madelon skriver:

            Tack för ditt svar, uppskattar att du förklarade. Jag antar att du har GAD utifrån det du berättar och hoppas att du får bra hjälp att hitta strategier för att hantera den. Eller, helst bli av med den såklart 🙂

            1. 👶 skriver:

              HSP är ingen diagnos utan snarare ett personlighetsdrag. Något som man identifierar sig själv som. På samma sätt som man kan vara blyg eller tillbakadragen.

    2. Godistanten skriver:

      Tack för era kommentarer ”M” och ”Anonym”. Älskar denna bloggen. Det är så skönt att läsa att det finns fler som mig där ute. Att man inte är helt ensam i den stora världen som känner sig som en knäppgök ibland.

      Ärligt talat så tänker jag ofta på hur tråkig och osocial jag är. Får panik av att läsa Bellas blogg och fattar inte hur hon hinner med allt?? Jag orkar inte vara så driven som hon är. Att småprata med folk tar sån energi från mig att jag måste vila i flera dagar efter det. Ändå tycker jag om att träffa folk och vara social ibland men helst är jag ensam. Men det förstår inte min sambo som tjatar om att jag måste skaffa vänner…

      Haha, vet inte ens vad jag vill komma fram till. Kände bara så igen mig när jag läste era kommentarer! Kram från en annan awkward person.

      1. Anonym skriver:

        Precis så. Många bloggares liv gör mig alldeles yr i huvudet. Jag skulle ALDRIG orka med brunch med vänner på restaurang, eftermiddagsfika med kollegor och sen ett event på kvällen. Så mycket folk! Jag måste avboka allt annat om jag ska på typ fest. Jag kan göra max en social grej i månaden, annars går jag sönder. Tack och lov är min man likadan, så vi kan åtminstone vara osociala tillsammans.

        Det är inget fel på dig. På oss.

      2. L skriver:

        Åh är precis likadan. ORKAR inte massa sociala händelser och jag vill liksom inte heller. Gillar att vara hemma och ta det lugnt för mig själv. Får ångest för det ibland för tänker att jag boooorde ju tycka det är kul att gå ut/festa/umgås, alla andra gillar ju det (känns det som).

        Men sen tänker jag vafan, varför ska jag göra sånt som andra tycker är kul om jag själv inte vill det? Det är inget fel på såna som oss, kom ihåg det!

      3. Anna-Lena skriver:

        Tycker inte att ni ska jämföra er med andra. Bella har valt det yrket hon har för att hon är bra på att socialisera och ”nätverka”. Hon är förmodligen sämre på annat som ni kanske är bra på?
        Ni kan vara precis lika drivna som Bella, fast i ett yrke som passar er!

  12. Malin skriver:

    Hade gärna tagit kroppen från 23 års ålder (29 nu), men vill absolut inte vara 23 igen då mitt liv är så mkt mer komplett nu.

  13. Anonym skriver:

    Annica är innerst inne en liten flicka utan minsta lilla självkänsla och kommer aldrig att bli nöjd med nåt innan läkt sitt inre i stället för att ständigt köpa nytt , operera allt som inte duger just då, Näsan,benen,brösten. botox och fillers. Löshår ,lösnaglar och löshår,tatuerade bryn och så brukar hon kalla sej helt naturlig om hon inte har mascara nån dag , HAHAHA 🙂

    1. P skriver:

      Så lösnaglar skaffa man för att man anser sig själv inte duga?

      1. 👶 skriver:

        Tycker man att ens utseende är oväsentligt finns det ingen anledning TT skaffa lösnaglar. Sen finns det nivåer av allt..

  14. Johanna skriver:

    Trodde det var Reachel från vänner på bilden till vänster på dig (?) 😁

    1. Johanna skriver:

      Rachel*

    2. Lärkan skriver:

      Jag med! Jättelikt ju 😊

  15. S skriver:

    När jag var 23… det var det året som jag träffade min underbara sambo (eller egentligen fästman men det låter så töntigt) som hjälpte mig att bli hel igen efter en hemskt trasig relation med både fysisk och psykisk misshandel innan. Nu, 4år senare så har vi barn och hus, jag kommer att vara evigt tacksam för att jag träffade honom och för allt han gjort för mig.

    1. anonym skriver:

      S så glad för din skull 😊

  16. M skriver:

    Hon har min drömkropp på de där bilderna. 😍 Men sen har jag inte heller kroppsångest fast jag inte ser ut sådär. Har istället liknande ångest över min personlighet, någon som känner igen sig?!

    Det pratas om kroppsångest till höger och vänster, men få pratar om hur det är när man avskyr hur man är som person. Jag har ofta ångest över att min sociala förmåga inte är den bästa, att jag sällan är sådär glad och peppig som Bella är och att jag inte är tillräckligt driven.

  17. Asterixia.se skriver:

    Det var lättare att se vacker förr när inte kamerabilderna var så otroligt avslöjande.

    1. Elin skriver:

      Å andra sidan finns Photoshop o dyl. idag.

      1. Anonym skriver:

        Har funnits sen 1988 🙂

  18. Hanna skriver:

    Jag är nyss fyllda 24 och blir ändå på något sätt glad av att läsa detta. Att det blir bättre liksom. Har ångest varje dag, hatat min kropp sen 14-åring och undrar om en någonsin kommer att ändra det tankesättet? Och det verkar ju som det, så det känns ju kul!!!

    1. Marie skriver:

      Det blir verkligen bättre! Haft problem med ätstörningar sen 13års ålder och nu (26år) känner jag mig ändå fin de flesta dagarna trots att jag väger 10kilo mer än innan jag fick barn.
      Började min graviditet på undervikt och är tacksam över att jag inte har tappat all vikt efteråt, väger nu normalt för min längd och är min kropp evigt tacksam för att den bakat en liten människa trots att jag misshandlat den så många år innan..

  19. Karin skriver:

    Mitt liv var underbart när jag var 23. Bodde tillsammans med min fd sambo i min hemstad i min drömlägenhet och trivdes så bra med livet, var väldigt tillfreds. Saknar den tiden oerhört vilket känns så sorgligt. Trodde allt skulle vara bättre idag, 29 år gammal. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig.

    1. Madelon skriver:

      Du ska se att det snart vänder och blir bättre. Livet består av så många faser och inte sällan blir man förvånad vilka vändningar det kan ta.

      Låter kanske klyschigt, men jag talar av egen erfarenhet.

      1. Karin skriver:

        Tack <3

  20. Camimami skriver:

    Det blir ännu bättre, när Ni blir ännu äldre.
    Jag har hängtuttar, muffinmage och hängknän… och jag tycker att jag är en toppenpingla på snart 63.

    Och det tycker min man också. 🙂

    1. Camimami skriver:

      Vá fasen…. jag ÄR ju 63.

    2. Hanna skriver:

      hahah åh vad glad jag blev av din kommentar!!!

  21. Annah skriver:

    Satan i gatan vilka schyssta ben och arm-muskler!

  22. Madelon skriver:

    Annica var supersnygg både 2013 och 2016. Hard work pays off och allt det där. Själv tittar jag på bilder på mig själv i bikini som 20-åring och tjuter ”Varför var jag inte nöjd??”

    Med åren kommer förfallet. Men jag känner mig väldigt lycklig, det är det som räknas.

    1. L skriver:

      Så brukar jag också känna av gamla bilder. Utgår från att det kommer vara så när jag om fem år ser bilder på mig från detta nuet, försöker tänka utifrån det och vara nöjd där jag är. 🙂

  23. M👩🏽‍💻 skriver:

    Jag är 29 och känner mig mer säker på mig själv än när jag var 23 år. Ibland kan jag väl se tillbaka och tänka att jag hade ett ”roligare” liv utan ansvar, det viktigaste då var väl kompisarna, shoppa och festa. Men samtidigt så inser jag att jag mådde inte så bra o va väldigt osäker men dolde det genom att dricka för mkt, för ofta o sedan ha ångest dagen efter och så var d varje helg. Då föredrar jag den här åldern, det händer kanske inte så mkt spännande saker enligt andra, det roligaste jag kan dela med mig om handlar oftast om mitt barn men fan vad jag älskar att jag accepterat mig själv för den jag är vilket jag absolut inte hade gjort när jag var 23.

  24. Anonym skriver:

    Jag är 32, singel sen i somras då jag blev dumpad, olycklig, går på antidepp som gör att jag går upp i vikt och känner mig så extremt ensam så fort jag kommer hem från jobbet. Alla har någon, alla har barn, alla är i relationer och jag är singel och dessutom steril så no babies for me. När jag var 23 var jag lyckligare än vad jag är idag. Så. Nu har jag kräkts ur mig en massa skit.

    1. Brukar ha ett annat nick skriver:

      Ofrivillig ensamhet och barnlöshet är nog en av dom mest förgörande sakerna en människa kan uppleva, jag är inte ofrivilligt barnlös men jag har varit väldigt ensam i mitt liv. Från barndomen, med frånvarande föräldrar till en tom lägenhet när jag var 18. Jag gick i en dimma där jag arbetade ensam, gick till en tom lägenhet med enbart en säng, hade ingen att prata med och jag trodde att det var så livet skulle vara. Det har varit bättre i perioder då jag haft pojkvän och fått familj och vänner därifrån men jag har även hållit mig kvar krampaktigt i förhållanden för att jag är rädd för ensamheten. Men det vände, jag är 32 år och jag har en familj. En familj kan vara mycket mer än partner och barn och det kan vara en klen tröst just nu men jag hoppas att du en dag får landa där du trivs och får komma till ett hem med liv. ❤️

    2. Maria skriver:

      Livet ser olika ut för alla och jag hoppas att du känner dig bättre snart. Det kanske inte betyder något att en främling på internet säger det här till dig, men uppbrott och viktuppgång kommer blekna. Du är betydelsefull och det blir bättre!

  25. Lottta skriver:

    Fattar inte hennes InstaStories idag…men nu har hon raderat flera av dom (igen). Hon har fått parkeringsböter, bett läsare swisha pengar till henne, lyckats fått något företag involverat om man ”swipar upp” (den är nu raderad) och innan hon har hunnit äta sin lunch så har hon fått sin bot betald av andra (den är också raderad). Det där med handling och konsekvens gäller inte när man är en influenser, eller?

    Ganska soft liv när man kan avboka sitt arbetesmöte för att istället gå på ansiktsbehandling.

  26. Josse 🤰🏻 skriver:

    Kan vi ta en tyst minut för ditt utseende CamCam? Hur kan du vara vara typ 10 år äldre nu än på bilderna, men se EXAKT likadan ut??
    Inte en rynka så långt ögat kan nå.

    1. Bloggbevakning skriver:

      Jag är förvånad själv. Jag har levt i smog och fått alla allergier som finns men inte så många rynkor… jag vet faktiskt inte…

  27. Sofie skriver:

    Är planen att göra djupdykningar och på gränsen till artiklar i varje inlägg? I min värld är artiklar artiklar och det här är bara ett förlängt svammel.

    Känner att det har blivit lite för mycket info i varje inlägg. Jag varken hinner eller ids läsa någons livshistoria, tror inte jag är ensam om det. Trist om Camilla är toppstyrd kan jag känna.

    1. Sia skriver:

      Läs vad du vill läsa, vad är problemet? Inte tid, eller kanske su bara suger på att planera?! Kanske inte har tid att skita heller?!

  28. Deyndra skriver:

    Såna här gånger inser jag hur knäpp jag är, folk drömmer om drömkroppen och jag drömmer om ett pastellset från Faber-Castell. 😀

    MVH,
    Knäpp, fattig konstnär

    1. Anonym skriver:

      Man kan ju drömma om mer än en sak i taget

    2. Guags skriver:

      Din kommentar gjorde mig riktigt glad på något sätt. Fick lust att bidra med lite pastell så att du kan fortsätta fokusera på det konstnärliga!

      1. Deyndra skriver:

        Anonym: NÄJ! 😀 Bara drömma om en sak i taget! Annars blir det feeeel. 🙁

        Guags: Awh, så söt du är, jag är glad att jag kan sprida lite glädje med min konstiga livssyn där konstnärsmaterial är viktigare än ALLT! Well.. Min katt är viktigare, you get my point.

        Jag har sovit 2 timmar, därav knasig text, jag vill mest fnittra åt allt just nu. 😀

  29. Annan anonym skriver:

    Livet vid 23: helt okej, lite mer flexibelt och socialt än nu (p g a var student), lite mer ensam.
    Livet vid 26 (nu dvs): helt okej, tråkigt att ha ett tråkigt jobb men kul att få lön, hinner aldrig något alls, men har världens bästa sambo

    Såeh, hugget som stucket, men kanske är för kort tidsspann för att kunna jämföra rättvist.

  30. Something skriver:

    När jag var 23 gifte jag mig med mitt livs kärlek, så 2013 var ett bra år för mig! Skulle gärna åka tillbaka i tiden och uppleva det igen. 🙂

    Såhär som 27-åring trivs jag ännu bättre dock. Känner mig mer säker i mig själv, mer mogen, och har växt som person.

  31. 👽👑 skriver:

    När jag var 23 blev jag dumpad av kvinnan jag trodde var min livskärlek. Det gjorde så ont. Jag kunde inte andas. Det kändes som jag skulle dö. Jag kunde inte existera utan henne. För det var det hon fått mig att tro under två års tid. Långsamt långsamt långsamt hade hon brutit ner mig. Jag kommer ihåg att jag grät varje kväll det sista året vi var tillsammans. Och hon fick alltid mig att känna som att det var mitt fel. Att jag var helt värdelöst. Det tog ett tag för mig att våga bryta mig loss. Hon kontrollerade mig även efter det vi gjort slut. Det var inget jag fattade. Några månader senare. Jag var fortfarande 23. Träffade jag en kvinna som kunde visa mig vad äkta kärlek är. Hon visar mig fortfarande det. Varje dag. Och hon älskar mig för alla mina konstigheter, knäppigheter. Inte trotts dem. Idag har vi varit tillsammans i ett och ett halvt år. Vi förlovade oss nyligen. Och jag mår bra. Jag är lycklig. Det blir bättre.

  32. 👶 skriver:

    Jag var definitivt en 10:a när jag var 23. Bodde i La och levde on top of the world. Nu är jag gravid med andra barnet och har en helt annan kropp. Skulle aldrig vilja byta tillbaka. Så mycket tid som jag la ner på mitt utseende då är definitivt inte värt det. Visst fick jag en massa fördelar på grund av hur jag såg ut men hela mitt liv var så ytligt och artificiellt. Saknar varken det eller mitt utseende. Har så mycket tid över till annat nu och är inte alls lika ängslig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla