Särbo för evigt

21:00 7 Dec 2017

Blondinbella:

I ett nytt förhållande kommer jag vara särbo. Jag vill ha huset för mig själv. Jag kan tänka mig många år av en dejtliknande-relation, ses ute på middagar, mysiga helger ihop och när jag ändå reser runt om i världen kan jag gärna förlänga en dag eller två och så kan personen möta upp mig där. Nästa vecka får jag besök i NYC, det ser jag fram emot. Jag vill helt enkelt inte ha en vardag på det sättet som jag hade innan. Aldrig mer storhandling, diskutera vem som ska plocka ur diskmaskinen och behöva kompromissa om jag ska jobba eller vi ska se på en film en vardagskväll.
[…]
För mig är det viktigt att personen inte bara är fine med allt ovan. Utan han måste känna att det fungerar från hjärtat. Det är lätt att tro att det ”går bra” med att ses 4-6 dagar i månaden men efter ett tag inser personen att det inte så han vill ha sin relation. För mig är det viktigt att vara rak och ärlig för den dagen jag blir tillsammans med någon, behöver han känna att han inte kompromissar utan känner samma sak.//Bella

Hur många människor tror ni från hjärtat skulle vara okej med ett sånt här upplägg som inte kommer leda någonstans? I längden?
Det påminner mig om en scen ur Vänner där Chandler försöker lura i Monica att han inte vill gifta sig. Att han är en ”complex fella, not likely to take a wife” bara för att hon ska bli överraskad när han friar.

Om detta är det upplägg Bella vill ha för resten av livet och aldrig mer släppa in en man (eller kvinna) i sitt liv så kommer hon nog mer eller mindre förbli singel.
I mina öron låter det mest som att hon är rädd för att släppa in någon med risk att det återigen inte kommer fungera – super woman Bella som inte behöver någon i hela världen och som ska leva själv i sitt stora hus på Lidingö.
Den dagen hon blir riktigt ordentligt pangkär så tror jag att det kommer ändras och då kommer Bella som genom ett trollslag hitta en ny tårtbit att fylla som hon inte visste att hon hade. 🙂

Skulle ni kunna vara i en relation som de Bellas beskriver här ovan om du visste att den inte skulle leda någon vart? Eller hade man levt på hoppet om att kärleken kommer förändra spelreglerna?

150 kommentarer | “Särbo för evigt”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Charlotte skriver:

    Jag har en liknande relation med min partner, vi ses ca 4-6 dagar i månaden, längre vid högtider men det fungerar jättebra för oss.
    Båda har jobb som kräver väldigt mycket också och det skulle nästan inte fungera på något annat sätt.
    Vi har varit tillsammans i snart 5 år nu, sedan får vi se hur vi vill göra i framtiden men just nu fungerar det bra.

    1. E2 skriver:

      Antar att det funkar olika för alla. Jag klarade inte av att ha det så och nu jobbar jag så mycket att relation får läggas på hyllan då jag vill kunna ägna mig helhjärtat åt en person :/

    2. T skriver:

      Sorry för massa frågor, du behöver såklart inte svara om du inte vill! Har ni haft det upplägget hela tiden när ni varit tillsammans och hur gamla är ni? 🙂
      Jag (och min pojkvän) tar examen snart och han är jättesäker att han vill bo i Stockholm medan jag inte är lika säker så vill ha alla relationsråd jag kan få…

      1. Jea skriver:

        Jag tar mig friheten att svara dig också:) jag och min partner har levt på distans i tre år nu. Vi bor ca 7 timmar ifrån varandra och ses en långhelg ca varannan månad. För oss fungerar det utmärkt eftersom vi båda var tydliga med att vi inte ville ha mer än så från första början. Hittills har vi haft det jättebra och om förutsättningarna ändras i framtiden så får vi prata om hur vi ska göra då. Jag tror att det viktiga i alla förhållanden är att man är ärlig med vad man förväntar sig och vad man vill ha ut av förhållandet och att man också är öppen för att det kan ändras under tidens gång. Om man inte är överens måste man nog gå till sig själv och avgöra vilka saker man är redo att kompromissa på och vilka saker man står fast vid. Det är ju så klart lättare sagt än gjort. Och kom ihåg att lyssna på er själva och vad som funkar för er och inte på vad andra anser är ett ”riktigt” och ”seriöst” förhållande.

        1. Anja skriver:

          Saknar ni inte varann? Är ni inte rädda för att motparten är otrogen (lite grov men seriös fråga)? Jag känner några stycken som har haft ett sånt upplägg och det verkar som att ena parten för eller senare önskar mer närhet och intimitet som de därför hittar hos en annan.

          Om jag ska vara on topic: För mig låter en sån relation som Bella skriver som en KK-relation.

          1. Jea skriver:

            Jo vi saknar varandra ibland men då ringer vi eller pratar på skype. Jag är inte rädd att han ska vara otrogen. Jag är trygg i vår relation och jag litar på att han säger till om han önskar mer närhet och tätare träffar. Och helt ärligt så är det ju långt ifrån alla som bor ihop som är trogna sin partner, det är inget som endast sker i distansförhållanden:) men vi har väldigt öppen kommunikation vilket är en stor anledning till att det funkar så bra. Det enda tråkiga är att andra förminskar relationen till något kortvarigt eller oseriöst, men det får man lära sig att inte bry sig om:)

          2. Den andra C skriver:

            Jag och min pojkvän distansar. Men alltså otrohet finns inte på världskartan. Har inte ens reflekterat över att det skulle vara ett problem.

            Saknar jag honom så ringer jag eller smsar (se till att ha ett fastprisabonnemang blir många timmar telefon och många, många sms om dagen)

            Och otrohet, usch. Bara tanken på att någon annan skulle ta i mig på det sättet får mig att må dåligt. Jag ser inga andra på det sättet.

            Och vi är ju tillsammans trots distansen för att vi är kära i varandra. Är man kära och det är på riktigt så är distans inget problem.

            Han ger mig saker själsligt som ingen annan kan göra eftersom det är honom jag är kär i. Så även om vi inte kan kramas varje dag så finns det ingen annan jag hellre vill prata med när jag har något roligt att berätta eller när något är jobbigt, eller när jag bara ser/hör något roligt jag måste dela med mig av.

            1. Jea skriver:

              Bra skrivet! Jag tycker att det är intressant att just frågan om otrohet kommer när man har förhållande på distans men det är ju ingen som frågar två som bor ihop om de inte är oroliga att den ena ska sakna något i förhållandet och vara otrogen. Och det vet vi ju alla att många äktenskap och samboförhållanden tar slut pga otrohet. I alla förhållanden oavsett konstellation så krävs väl tillit och kommunikation. Du beskriver i alla fall ert förhållande väldigt fint tycker jag och jag hoppas att ni får vara lyckliga tillsammans länge😊

      2. Annan anonym skriver:

        Min kompis päron. som varit tillsammans knappt 30 år, har under de senaste 20isch haft ett upplägg där hon vecokpendlar till jobb på annan ort, borta mån-tors/fre varje vecka. De verkar lyckliga. Så uppenbarligen kan det ju funka (men sen vet jag ju inget om detaljerna här)

  2. Anonym skriver:

    Det låter som att hon beskriver en relation med en gift man så hon får väl leta efter en sån.

    1. Anna skriver:

      Eller hur.

    2. Anonym skriver:

      Rutten kommentar 😏

      1. Anonym skriver:

        Nej, snarare klockren!

        1. Anonym skriver:

          Kanske för dig, och för de som vill dela gubbe, med någon 🙈

          1. Anna skriver:

            Jag har aldrig förstått vitsen med att vara älskarinna. Någon med erfarenhet som vill dela med sig om varför det kan vara ett rimligt upplägg?

            1. Karin skriver:

              Isabella kanske skulle prova på att vara en sisterwife som de här programmen på teve med familjer med en man och flera fruar. Några av fruarna har uttryckt att det är skönt att bara träffa mannen någon dag i veckan och få vara självständig resten.

            2. Anonym skriver:

              Tror det är psykologiskt. En enorm bekräftelseboost att vara så tilldragande, på alla sätt och vis, att man snärjer en man som är upptagen, ja, rent av gift. Klart man känner sig som a million bucks om man upplever sig vara så oemotståndlig att inte ens någon som avgett det yttersta löftet om trohet kan hålla händerna borta från en. Att vara älskarinnan tror jag helt enkelt ger många en kick, åtminstone i början.
              Stämningen brukar dock oftast bli lite trist efter ett tag, när det står klart för en att man förvisso var ett kul äventyr, men att man likväl ändå inte är värd att lämna frun/familjen för. Och då brukar också äventyret upphöra, för det är ju aldrig kul att komma i andra hand, vilket man alltid gör när han åker hem till familjen, och du åker hem till… Ptja, ingenting egentligen, bara hem till dig själv, och väntar på nästa samtal.
              Jag förstår den berusande, smickrande lockelsen i början, men att vara någons älskarinna i längden ger jag inte mycket för. Det känns som att det slutar väldigt, väldigt ensamt – för henne.

            3. Ajlin skriver:

              Jag har aldrig varit någons älskarinna men jag har varit den bedragna ”frun”. Den andra kvinnan råkade bara bli så inihelvete kär i min kille och han utnyttjade det. Alla ”andra kvinnor” är inte beräknande manslukerskor.

            4. Lina skriver:

              Jag har varit haha. Jag var 24, han 43. Sexig gift affärsman, herregud vad roligt vi hade under en kort men intensiv period. Sågs i typ 4-5 månader. Sen blev han skitkär i mig och jag träffade mannen som blev min sambo och pappa till mitt barn så jag dumpade den gifta då. Men inga hard feelings utan ses vi på stan (typ en gång om året Max) hälsar vi och kan ge en kram liksom 🙂

            5. EM skriver:

              Jag råkade vara den andra kvinnan, men varken för att bekräftas eller få spänning. Jag och en kollega fick känslor för varandra, vilket vi båda mådde dåligt över. Han begärde skilsmässa och nu har vi bott ihop i tre år 🙂

            6. När jag var i det tyckte jag att det var perfekt för att stilla behovet av närhet, sms-flirtar och sexet. Vi gick båda in med samma förutsättning men ju mer tiden gick (och jag blev ren från droger) fick han dels mycket dåligt samvete och även jag. Jag känner inte kvinnan men ser henne då och då och känner mig nu mer äcklad av mig själv. Att jag inte kan stå för att jag aktivt deltagit i ett sådant svek mot en kvinna och deras två barn. Jag avslutade för att jag inte ser mig som en person med så låg moral.

              Funderar då och då på om jag ska berätta för henne men vet inte om det mer är för mitt egna samvetes skull än faktiskt för hennes. Han påstår att han aldrig varit otrogen innan och när jag var i det tyckte jag otroheten var hans börda.

              (Att han va nära vän med ett ex gjorde nog sitt till att jag gick in i det. Ville väl hämnas den psykiska och fysiska misshandeln jag utsattes för. Sen att någon normal man ville ”ha en pundarbrud” typ, vilket såklart inte rättfärdigar men ändå påverkade. Aka dålig självkänsla)

          2. Anonym skriver:

            Hold your horses Einstein! Sa att kommentaren var klockren, var tolkar du in något övrigt i det? Jeeeeeez 🙈

    3. Anonym skriver:

      Spot on! The other woman-typ av upplägg haha!!

  3. Anna skriver:

    Nej, känns inte som något vidare upplägg. Tror det blir svårt för henne att träffa någon som vill dansa efter hennes pipa. Skulle isåfall vara en person som går igång på att vara undergiven.

  4. Harmagedon skriver:

    Vad då inte leda någonstans? Finns det någon hemlig målsättning med att ha en relation? Ska man levla i något visst tempo? Ger bo ihop fler relationspoäng än att vara särbo?

    Om den relation jag levt i de senaste tjugo åren skulle upphöra skulle jag inte kunna tänka mig att flytta ihop med någon annan så länge barnen bor hemma. Och efter det kommer jag vara så gammal och bekväm att det inte heller kommer att hända.

    1. Tove skriver:

      Precis. Bellas upplägg är väl inte helt ovanligt bland folk som är skilda och hittar en ny relation.

    2. Imra skriver:

      Exakt. Förstår inte alls varför det i alla lägen skulle vara önskvärt att leva ihop med en partner. Om min relation tar slut kommer jag nog aldrig att flytta ihop med nån igen, låter jättegött att ha sitt eget och slippa anpassa sig. Men säger man det högt tror folk att man måste vara sjukt olycklig för ingen vill väl bo ensam🙄

      1. LindaEd skriver:

        Jag håller med, har varit tillsammans med min sambo i 16 år och skulle det gå åt pipsvängen så lär jag inte välja att leva tillsammans med någon annan igen. Skillnaden är dock att jag är 40+ och har ett ganska långt förhållande bakom mig i sådana fall. Bella är ung och har livet framför sig. Tror kanske att folk går igång på att det känns som att hon vill diktera villkoren?

        /Linda

  5. E2 skriver:

    Jag och min partner sågs 4-6 ggr per månad en period. Vi gjorde slut.

  6. En annan lisa skriver:

    Jag och min sambo har det ungefär så. Han är hemma ca 6 dagar i månaden, lite längre ibland. Nu vid jul ska han t.ex. vara hemma och ledig i 3 veckor. Vi har varit tillsammans i 5 år och har ett barn tillsammans och ytterligare ett på väg…

    1. J skriver:

      Hur känns det att vara ensamstående?:/

    2. Linda skriver:

      Träffar han endast barnet dom dagarna med då?

    3. Sara skriver:

      Vad sorgligt för barnen att träffa sin pappa så lite! Vill han inte vara mer med sin familj? Alltså förstår upplägget om man inte har barn, men när man är förälder? Vilket jättelass du får dra! Vill ge dig en kram! ❤️

    4. Lina som älskar statistik skriver:

      Saknar han inte sitt (snart sina) barn? Eller menar du att han träffar barnen oftare än vad du och han träffas?

    5. En annan lisa skriver:

      Ja han träffar bara barnet då. Han har ett jobb där han inte kan jobba i närheten av där vi bor och eftersom han byter stad ganska ofta så är det inte rimligt att vi flyttar med. De pratar på facetime varje dag. Snart ska han börja komma hem varje helg och vara pappaledig en dag i veckan för att få lite längre helger tillsammans. Vi trivs och är nöjda, visste förutsättningarna innan så det är inga konstigheter men klart att det är tungt ibland ändå.

      1. Anonym skriver:

        Hemskt att prioritera ett arbete framför sina barn!

        1. LindaEd skriver:

          Allt är inte svart eller vitt. Det finns föräldrar som rent fysiskt är där men som inte engagerar sig ett skvatt i sina barns liv. Och sedan finns det föräldrar som av olika skäl inte kan vara fysiskt närvarande så ofta men som när de är det är det till 100%. Tycker din kommentar är jävligt onödig faktiskt.

          /Linda

          1. Anonym skriver:

            Att vara borta från sina barn 80% av deras uppväxt tycker jag är fruktansvärt! Om man nu vill spendera tid med sina barn så kan man, de gäller bara att prioritera bort vissa saker. Skaffa ett annat jobb. Arbeta deltid..

            1. Sådeså skriver:

              Jag hade varit glad om min pappa var borta 80% av min uppväxt.

  7. Ajlin skriver:

    Jag är särbo med min kille och har det ungefär sådär med skillnaden att vi träffas 4-5 kvällar i veckan. Jag hade inte velat ha en relation där man träffas så sällan som Bella skriver här. I övrigt är det ganska likt. Vi träffas ju oftast när vi har bestämt att vi ska göra något tillsammans, men det kan vara allt ifrån att se en film i mjukisbyxor till att gå ut och äta en lyxig middag eller resa tillsammans. Ibland hörs vid av typ vid 23 på kvällen när det är läggdags och kanske bara sover tillsammans. 🙂

  8. Kakburken skriver:

    Min pojkvän och jag är särbo. Vi har 2 barn tillsammans, sover växelvis i våra boenden tillsammans och ibland på var sitt håll. Underbart säger jag! Alltid ha sitt eget, aldrig behöva oroa sig vid en eventuell separation. Vi är jättenöjda 😃

    1. Camilla skriver:

      Intressant upplägg tycker jag

    2. Maria skriver:

      Åh va spännande om jag får säga så. Jag tror att det sättet att leva som köra särbos med gemensamma barn kommer att bli vanligare och vanligare framöver.

    3. E skriver:

      Jag personligen älskar att leva det ”klassiska” familjelivet med delat hem, men tycker ert upplägg lät som någonting nytt och är nyfiken på hur ni får det att gå ihop? 😊 Hur hanterar barnen det, sover de alltid tillsammans eller hur delar ni upp det där? Hur funkar det med handla i vardagen? Tänker att en del måste bli gammalt med två hushåll? 😝Jobbigt med två garderober för alla? Eller det kanske är nära och smidigt mellan bostäderna? 😊 Hade gärna velat höra mer hur ni kom överens om detta och hur ni gör med barnen 😊

      1. Kakburken skriver:

        Våra lägenheter ligger ca 100 meter ifrån varandra så vi bor väldigt nära. Vi spenderar några dagar hemma hos mig, några hos honom, barnen har egna rum och kläder på båda ställen och jag själv har några klädombyten osv hos honom och han hos mig. Angående men här vi inte haft något problem, man tar bara över såna färskvaror som skulle bli dåligt på en dag. Här någon av barnen blivit sjuka brukar vi dela upp oss och ta ett barn var vid tex magsjuka 😅 samma om en av oss är trött så tar den andra båda barnen. Men 95% av nätterna och dagarna spenderar vi tillsammans. Jag ser det som en trygghet för mig själv, har varit i tidigare relationer och haft jobbiga bodelningar, förlorat massa pengar osv, och samma för honom. Vi tycker det här passar oss perfekt, man får dessutom miljöombyte och barnen ledsnar inte på sina leksaker, haha 😂

        1. E skriver:

          Haha coolt, lät inte alls så dumt faktiskt! 😄 Tack för ditt svar 🌸

  9. Anonym skriver:

    Förstår henne precis 👌🏻

  10. Blomma skriver:

    Det där är ju bara en kk. Inget fel på det om det är så man vill ha det.

    1. Ka skriver:

      Varför är det viktigt att definiera andras relationer? Låt dom som är en del av relationen själva bestämma vad de vill kalla den så får du sätta etikett på dina relationer. Och jo, man kan faktiskt leva i en exklusiv tvåsamhet på avstånd.

  11. Kattis skriver:

    Men varför skulle en sån relation inte leda någonstans? Måste ”någonstans” vara samma för alla? Det är ju helt okej att inte vilja leva så, men att påstå att det inte skulle leda någonstans (eller kalla det en kk som någon gjorde) känns inte alls rätt för mig..

  12. Sylvanas skriver:

    Man skulle ju kunna likna det med ett distansförhållande. Jag och min kille har varit ihop i 3 år och alltid haft distansförhållande, vi bor i olika länder så det är ju en bit att åka varje gång. Vi försöker träffas typ varannan helg men ibland blir det oftare eller tvärtom. Tanken är ju dock att tillslut flytta ihop, förmodligen i hans hemland.
    Förstår dock Bella på ett sätt men tänker att om man nu vill skaffa barn osv som hon sagt att hon vill om några år igen så är det ju inte så praktiskt att leva som särbos.

    1. Harmagedon skriver:

      Där håller jag med. Skulle inte vilja ha barn tillsammans utan att bo ihop. Men jag har ju de barn jag ska ha så för mig spelar det ingen roll.

  13. Bibba skriver:

    Min mamma har haft det upplägget med sin kille i 20 år. De båda hade egna barn och galna karriärer när dem träffades så dem sågs på helgerna/förlängde jobbresor osv. Nu när dem både är pensionärer vill ingen ge upp sitt hus och sitt ”liv” i deras egna städer så dem fortsätter. De bor i helt olika delar av landet men pendlar på helgen.

    Själv har jag en man i USA (jag bor i Sverige) som jag träffar ca var 6-8 vecka. Oftast åker jag dit i 8-10 dagar eller så ses vi om han är på jobbresa någonstans i Europa. Vi har varit tillsammans i 4 år och det fungerar hur bra som helst. Dock rings vi varje morgon och varje kväll och skickar ca en miljard sms däremellan men det funkar verkligen 🙂

  14. Tove skriver:

    Tror inte det ska vara något problem att hitta en snubbe som gillar detta upplägg. En person som vill lägga mesta tiden på jobbet förslagsvis. Bella kan säkert tänka sig att ha en öppen relation också.

    1. Greta skriver:

      Det är kanske precis det som Bella redan har funnit med mannen i Lund…

  15. Lollo skriver:

    Det låter sorgligt och ensamt. Men så älskar jag att dela livet och vardagen med min familj. Vakna bredvid min man, laga mat ihop, dela mellanrummen i livet liksom. Jag vill inte bara ses på middagar och fester eller på resor och romantiska dejter. Jag vill ses i badrummet på morgonen, på kvällen efter jobbet och i allt där emellan. Dela livet helt enkelt.

    1. S skriver:

      Det vill jag med. Min man däremot vill inte det lika mycket. Han är nöjd om vi typ pratar en gång i veckan och då ska det va vad för gott vi ska köpa att äta (ja jag överdriver lite men du förstår nog bitterheten…)

    2. Krista skriver:

      Tror att de flesta vill ha det såhär men att det är få förunnat. När man var liten tog man för givet att det finns en perfekt person för alla, nu som vuxen tror jag det är typ 10% som hittar nån de vill vara med och som känner likadant.

  16. Aa skriver:

    Som en del andra förstår jag inte heller vad ”leda någonstans” ska betyda? Dejta tre månader sen tillsammans i 1 år sen bli sambos i 2 år sen fria? Etc.
    Hur man fungerar i förhållanden är så väldigt individuellt och många tankar vi har på ”hur det ska vara” är ju bara kulturellt betingat. Tycker det låter bra om hon tar det lugnt denna gång istället för att dyka in i det och förlora sig själv.
    Hon behöver inte heller hitta någon som ”dansar efter hennes pipa” – hon får hitta någon som är lika självständig och driven som henne och som respekterar henne. Sen skriver hon inte att det ALDRIG ska leda någonvart – utan att hon vill vara särbo och ha en dejtliknande situation i några år 🙂

  17. Helena skriver:

    Men, är det så konstigt att inte vilja ha det som ens senaste, dessutom dåliga, förhållande bestod av? Tror de flesta som tagit sig ur något där man mått dåligt inte velat ha något som påminner om det på länge. Speciellt när det är barn inblandade, den drömmen som gick i kras för henne när hon skilde sig var kanske inte framförallt den för henne själv utan den för hennes barn. Det var viktigt för henne att de inte skulle bo varannan vecka, men ibland går det bara inte. Tar nog lång tid innan man återhämtar sig från det, och oavsett så kan hon aldrig ge sina barn det hon tänkte sig nu. Ett nytt förhållande med en ny kille kan ju aldrig bli barnens biologiska pappa. Tycker det låter vettigt att försöka hitta någon som vill samma sak i livet just nu, och sen om det ändras så hittar hon säkert någon som passar henne då. Hon är ung och vill inte ha fler barn, det kan ta 20 år utan att det gör något! Så himla rätt att ge sig själv den tiden.

  18. M skriver:

    Jag har det ungefär så och trivs superbra med det. Varit ihop i 4 år. Är mycket självständig och behöver ensamtid, får ångest bara av att tänka på att ha någon på mig och i mitt hus var jäkla dag resten av livet. Det skulle kännas som ett fängelse. Och vadå inte leder nånstans, tror ni alla människor drömmer om att bli sambos och yngla av sig?

  19. Anonym skriver:

    Ytterligare ett ganska fördömande inlägg där människors olika livsval eller livssituationer ska pressas in i en norm/mall annars är det udda/fel/kommer inte funka osv. Ska försöka att inte låta alltför upprörd här (för det är jag inte), men en förståelse för att människor kan leva olika typer av liv och ÄNDÅ ha det bra och trivas med sina val, även om de kanske ibland hamnar utanför den standardiserade ramen, kanske kan vara på sin plats.

    1. Anonym skriver:

      Exakt så!

    2. Jea skriver:

      Exakt! Om jag fick en krona varje gång någon frågade när jag och min pojkvän (sen tre år tillbaka och distans sen dag 1) ska ”bli seriösa” så hade jag haft en tung plånbok nu. Alla strävar inte efter sambo, förlovning, äktenskap, barn och det gör inte våra relationer mindre äkta eller starka eller seriösa.

  20. Anonym skriver:

    Om man inte gillar det Blondinbella skriver är det bara att vänta några veckor.

    1. M skriver:

      Haha exakt min tanke också. Spelar ingen roll vad hon påstår idag. Om några veckor är planen en helt annan igen.

  21. Linda skriver:

    Men det där är ju bara Bella som i vanlig ordning tror hon vet allt. Det ska tas med 17 nypor salt.

    När hon var med Odd så var de ju världsbäst på äktenskap. Hon skrev jämt om hur han stöttade henne på alla plan och hur myspys de hade det, nu en helt annan historia..
    Sen blir hon kär och ändrar sig igen. Som med ungefär allt.

  22. Sara skriver:

    Spyr på den här tvåsamhetsnormen! Att leva ihop med en

    1. Rebecca' skriver:

      Varför det? Om det är så de flesta vill ha det så är det väl så. Inget att spy över tycker jag. Vill du leva ensam eller med 4 stycken så är det ju upp till dig.

    2. Anna skriver:

      Finns väl ingenting som hindrar dig från att leva ihop med flera? Öppna förhållanden är nog vanligare än man tror.

  23. F skriver:

    Jag är en förhållande-person men det finns nog folk som är precis tvärtom så jag tror inte alls att det blir svårt för henne att hitta en likasinnad.

    Däremot så tror jag att hon eventuellt kommer ändra sig eftersom hon är så ung. Jag hade inte heller gillat det liv hon beskriver som 26-åring, med två små barn också. Hon är säkert fortfarande påverkad av det liv hon hade, klart man inte vill tillbaka till det på en gång om det sög. Tror inte hon hade det som krävs för ett sånt liv eftersom hon verkar fokusera på helt andra saker. Och den som trivs med hemmalivet skulle väl inte klara av hennes liv. Jag tror inte för ett ögonblick att hon ångrar sina barn men ibland kan det vara bra att skynda långsamt. Folk har så jäkla bråttom med allt. Njut av livet istället och lär känna dig själv 😊

    1. A. skriver:

      Fast vadå ung? Och vadå skynda långsamt? Hon har levt ett liv med en man, det funkade inte, de skiljde sig. Hon har ”stora” barn och vill förmodligen inte ha några mer, om hon vill skaffa fler senare så är hon inte för gammal.

      Argumentet ”att lära känna sig själv” innan man börjar leva är bullshit. Man förändras hela tiden (som Bella också 😉 men jag tycker tvärtom att hon har lyckats med mycket!

    2. Helena skriver:

      Tror också att hon om 10 år kommer känna sig själv mer, veta vad hon vill ha hos en partner och vara mer redo att dra ner i karriären (då den redan skett, inte som nu när hon är mitt uppe i att den startat igång på riktigt med att bygga företag från grunden). Om 10-15 år har hon nog en man som hon trivs med på riktigt, och kanske får de fler barn om de vill och turen är på deras sida (underlättare ju att hon redan fått barn, men man vet ju aldrig).

  24. Anonym skriver:

    Särbo förstår jag helt och hållet! Men att bara ses 6 gånger i veckan låter orealistiskt lite.
    Om man ses några gånger i veckan och har sleepovers så funkar de säkert superbra med särbo men inte annars, iaf vad jag tror 🙂

    1. Koi skriver:

      Haha att träffa en särbo 6 gånger i veckan är ju för mycket?

  25. Anonym skriver:

    Alltså hon verkar ju vara en impulsiv person, allting går i raketfart så hon kan lika gärna vara sambo och förlovad efter besöket hon ska få i NY nästa vecka. Men själva tanken på att en relation inte behover följa bestämda regler och normer tycker jag är bra, vi skulle behöva mer utrymme till det i samhället, att alla romantiska relationer inte behöver följa samma mönster utan utformas mer efter hur individerna i dem verkligen vill och behöver för att må bra.

  26. Eva skriver:

    Gud så tråkigt att leva så och inte få dela vardagen! Det är ju tryggt att ha den man älskar i sin vardag och det är det som är kärlek.
    Hon kommer nog få sitta där på glasberget och bli gammal ensam.

    1. A skriver:

      Wow. Glasberget. Ja stackars alla megamisslyckade singlar och leve alla ständigt superlyckliga par.

  27. S skriver:

    Min första tanke var: men vad i hela friden. Who does that!!? Men sen började jag fundera och tycker egentligen att upplägget är rätt bra. Jag levde i 3 år i distansförhållande men bor numera med min sambo. Jag kan säga att förhållandet INTE var sämre då vi levde på distans, kanske var det t.om bättre. Absolut mindre att ta hänsyn till, mindre saker att tjafsa om och tiden vi hade tillsammans blev något man värderade högre och såg fram emot på ett annat sätt.

    Jag antar att man dock tenderar till att bli skeptisk till allt Bella säger oavsett vad det är eftersom hon är så otroligt inkonsekvent. Som flera av er skriver är det mycket tveksamt om hon faktiskt kommer leva såhär när hon träffar ”den rätta”.

  28. Linda skriver:

    Känns ganska taskigt mot oddan att bellan nu ratar deras tidigare liv ihop på detta sätt. Blev hon tvingad att se film äller?? Poor thing.

    1. Anna skriver:

      Håller med där, känns som om hon indirekt hänger ut honom.

    2. S skriver:

      Ja men så fult eftersom hon troligtvis har ändrat sig. I början trivdes hon säkert jättebra med hur de hade det, eller det är bilden jag har iaf? Men sen allt eftersom hon blev mer engagerad i jobbet så passade det livet inte henne längre.

      1. Anna skriver:

        Hänger nog ihop med att hon är väldigt ombytlig som individ. Det är ofta tvära kast och hon tröttnar fort. Att anpassa sig och kompromissa är ett måste i en relation, men om inte det ligger för henne så passar hon nog bägge som singel/särbo. Jag är som person introvert och trivs med att vara ensam, men älskar ändå familjelivet och tycker att det får mig att växa som människa. Har dock varit singel och bott själv under flera år, så känner inte att jag missat den biten heller.

    3. Helena skriver:

      Tror hon håller på att komma eh, to terms with? inse kanske på svenska, att hon inte är en hemmamysperson och att det är ok. Inte en diss mot Odd, hon verkar så tacksam över att barnen får allt det med honom åtminstone. De ville bara leva olika, och det gick inte i längden att låtsas som att man gillar något man inte gör i grunden.

  29. Lejonhjärta skriver:

    Jag trodde aldrig att jag skulle klara ett långdistansförhållande men sen träffade jag rätt och det fungerar jätte bra att ses 3-4 dagar en gång per månad. Målet är att bo ihop fram över men just nu njuter jag av att få vara i en fantastiskt relation samtidigt som jag har massor med egentid och min egna lägenhet. Ibland kan jag så klart sakna honom så mycket att jag vill hoppa på första bästa flyg 🙂

  30. kati skriver:

    jag håller m Bella

  31. Yayya skriver:

    Men alltså. Den här märkliga hang-upen på att hon ändrar sig hela tiden eller att det finns någon typ av ”spricka i fasaden” – känns som en så fruktansvärt platt analys.

    Hon publicerar vad- typ 4 inlägg per dag och ska då klämma ur sig alla sina tankar? Klart att saker ändras? Själv bestämmer jag mig typ varannan måndag för att göra ditten eller datten (börja träna, äta vegetariskt, läsa 20 sidor bok per kväll etc etc), ibland hållet det i sig ett tag ibland inte. Känns som ett helt normalt sätt att fundera, testa, inte alltid orka.

    Jag skulle definitivt kunna säga saker som ”jag äter inte godis ”, för det gör jag inte särskilt ofta – men palla att någon ska peka på mig och säga ”ha, en spricka i fasaden” om jag någon gång faktiskt äter godis. Känns som en så knäpp syn på hur människor fungerar?

    Och är det ingen som har ett par vänner som är typ så där? En månad är de 100% säkra på att se ska köpa en hund. Nästa är det landställe som gäller. Såna finns ju lite över allt. Tänker mest att de är personer som älskar att drömma och planera – att allt inte blir av är helt naturligt för dem, de lockande är kanske mer drömen. Att kalla de hyckleri, bara för att man själv inte är så, är väl ganska absurt.

    Och om en då är en sån person och har en blogg där man ska få ur sig x antal tankar per dag så kommer ju sådant komma fram – men att sedan ändra sig är ju fullt naturligt- Bella producerar ju inte livsstilskrönikor som är supergenomtänkta, utan just blogginlägg med vardagstankar och kännslor.

    Känns bara som ett så enormt effektsökeri från de som kommenterar, att få det att låta som något konstigt att en person ändrar sig eller (sic!) att en mjölkchoklad skulle visa på någon typ av spricka i fasaden. Har folk noll förståelse för att olika personer funkar olika?

    1. Anna skriver:

      Finns inget fel med att ändra sig. Men hennes kast är rätt tvära och stora, tycker iallafall jag. Tror det är det många reagerar på.

    2. Linda skriver:

      Men det handlar ju inte om att hon ändrar sig egentligen, utan att hon så bergsäkert hävdar saker hela tiden. Som med Odd, de var bästa teamet, high five hela tiden och hon satt på hemligheten till ett lyckat äktenskapet bla bla bla.

      Många påpekade då att hon skulle ta det lugnt, för de hade bara varit gifta typ 2 år…. och ja, preeecis.

      1. Matilda skriver:

        Ja så jävla gött att de människorna ändå fick rätt tillslut då

    3. Helena skriver:

      Tänkte precis skriva något åt samma håll. På ett sätt är det så skönt att hon är så stark i sina åsikter, hon står för något och går in för det med allt hon har. Sen har hon fel och kan inte alltid erkänna det, men det är inte lätt ens för oss som inte har främlingar med åsikter heller att erkänna. Men så kul med en tjej som tar plats, säger att hon är bäst och spurtar på. Som tjej på en master i företagsekonomi är det fascinerande att se hur killarna beter sig, de kräver hjälp av lärare och sina klasskamrater och vi tjejer ger dem det utan att reflektera. Och inte ställer vi samma krav på att andra ska hjälpa oss. Inte konstigt att de tar sig fram! Personligen tycker jag det är lite väl fräckt ibland och har börjat säga vet inte lite svävande på de flesta frågor från fräcka killar, men det är en lång bit kvar innan tjejer naturligt tar samma plats som killar.

      1. Anna skriver:

        Hade en svensklärare på gymnasiet som även var feminist och undervisade i kvinnohistoria. Vi tjejer fick inte låna ut pennor till killarna, de kunde med andra ord inte anteckna ett smack, vilket slog tillbaka rätt hårt direkt. Effektiv metod, de slutade ”glömma” sina pennor rätt snabbt 😊

        1. wleaf skriver:

          Bästa jag hört med pennorna!

  32. Kuiadore skriver:

    Alltså optimalt på ett sätt att ses ibland, fint att längta efter vara. o inte dela ALL vardag ihop. Beror väl på hur mkt fritid man har ihop också o hur man är som personer obvi. Men att bara ligga med varann max 4-6 ggr per månad?🙈 Haha inget för mig just nu iallafall… kanske annorlunda i framtiden. Med barn ihop så vill jag ha familjen samlad under ett tak.

    1. Kuiadore skriver:

      *varann

  33. Malin skriver:

    Har du fastnat i en ond spiral? Bloggen har varit så otroligt negativ på sistone, speciellt när det kommer till Isabella

    Till saken.
    Detta är väl hur bra som helst! Speciellt om mannen har barn själv och jobbar mycket/ har en hobby som tar mycket tid.
    När man väl ses så lägger man 100% av sin tid/uppmärksamhet/kärlek på varandra.

    Jag vill gärna ha familj och barn i framtiden (och bo ihop ;)) men hade jag varit i ett förhållande nu när jag jobbar överdrivet mycket så hade det varit liknande Isabellas upplägg.

  34. Josse skriver:

    Hon är i sin independent woman stage efter uppbrottet när hon känner att hon har det så bra själv och att hon inte behöver någon. Vi har säkert alla varit där. Tror inte det kommer hålla sålänge till! Men ja, känns inte som ett speciellt varmt eller kärleksfullt förhållande med det upplägget.

    1. Lo skriver:

      För alla som bor ihop har automatiskt ett kärleksfullt förhållande eller vad menar du?

      1. Josse skriver:

        Det var ju verkligen inte alls det jag sa någonstans.

  35. Linn skriver:

    Säkert odd som gått vidare med en ny pingla så måste hon hävda sig. Eller? Men särbo är väl de bästa alternativet om man vill ha någon som älskar sitt jobb och också vill göra karriär. En man som vill göra karriär står ju inte tillbaka och väntar på kvinnan. Annars får de ju bli en kille som typ odd, men den stackaren blir total dissad och kallad kontrollerande för han vill ha filmkväll.

    1. Helena skriver:

      Ja, för att bli dissad av en kille är ju enda anledningen till att en tjej kan tänkas vilja vara utan kille ett tag…. Finns inga självständiga tjejer som vill pyssla med sitt, utan tjejers liv kretsar bara kring deras ex i all evighet. Omöjligt att gå vidare.

      (Sorry, kunde inte låta bli. Linn, tjejer är starka. Tro på dem! Oavsett vad samhället säger oss så handlar livet mer om killar, åtminstone utanför filmernas värld).

  36. M skriver:

    Men hallå!? Är det ingen som undrar vad hajpojken tycker om hennes inlägg från idag. Måste väl ändå gjort lite ont i hajfenan av o få veta att hon inte vill ha något seriöst på flera år. Undrar om han visste om att han bara är en kk

    1. Anna skriver:

      De kanske har en öppen relation?

  37. Anonym skriver:

    Han kanske hajade till det i hajfenan, hajpojken 🙂

    1. Anonym skriver:

      Hajpojken = Nils

  38. Kulen skriver:

    På mitt förra jobb hade jag en kollega som titt som tätt frågade mig om jag och min särbo inte skulle flytta ihop snart, vi hade ju träffats så länge nu så var det inte dags snart? Jag brukade svara lite undvikande då jag inte riktigt tyckte att det var hennes business. En dag vid fikat när hon berättade om sin man så frågade jag henne ”men du, är det inte dags att ni separerar snart. Jag menar, ni har ju bott ihop så länge nu så det vore väl på tiden..” Minen på henne var underbar och sen dess frågade hon aldrig mer om mitt förhållande😁

    1. F skriver:

      Underbart 😂

      Folk vill gärna att alla ska göra som de gör, kanske som en bekräftelse på att de gjort rätt? Ibland får jag känslan av att de ångrar sina val och vill dra ner andra i samma skit. Jag får frågan om barn heeela tiden. Kanske ska börja fråga om de inte ångrar sina.

  39. E skriver:

    KATRINE Z (stora bokstäver för uppmärksamhet), kollade och skrev mailen samtidigt som hon nattade sina barn!

    Wow ”konstigt” att det inte blev ramaskri i hennes insta inläg, på samma sätt som det blev ang Blondinbella gällande samma sak! hmm

    1. LL skriver:

      Kanske för att Bella skrivit mängder av gånger att hon aldrig använder sin mobil/sociala medier när hon är med sina barn.

      Vilket de flesta förstår är totalt BS. Men som vanligt hävdar Bella saker som sen inte visar sig stämma, och precis DÄR har du skillnaden.

  40. Anonym skriver:

    Blir fundersam över alla som är nöjda med sina ”träffas då och då” förhållanden och som inte vill dela liv/lägenhet/vardag/storhandling osv med sin partner, som vill ha massa egen tid, vara självständiga och ha sina egna liv; är ni tillsammans med rätt person?
    Jag är 40+, gift och bor med min man. Jag har egen tid, sitter inte ihop vid höften med honom på något sätt, har min karriär och intressen och han har sina och vi delar vissa av dem men gör ofta saker på varsitt håll. Men att inte bo med honom vore otänkbart, det är ju den lilla vardagen med honom som gör att det blir lättare att stå ut med mörka novemberkvällar, trist storhandling osv. Att få en kaffedoftande kyss på morgonen innan jag åker, en stor kram efter en lång dag eller bara höra honom sova brevid i sängen, alla de små sakerna gör ju relationen och tycker man det är jobbigt då undrar jag om ni hittat rätt?
    Vi bodde på distans i 11 månader innan han kunde flytta hit och det var fruktansvärt, skulle aldrig kunna göra det med honom igen. Behöver någon av oss flytta så flyttar båda, för mig så är han viktigare än något annat och någon annan och jag skulle aldrig vilja leva i en relation där jag inte känner så för min partner. Då är jag hellre singel. Men å andra sidan var jag singel under en lång tid och är kräsen vad det gäller att hitta en partner så jag visste kanske exakt vad jag letade efter och ville ha. Jag är självständig och egensinnig och ville inte kompromissa med mina känslor och ”nöja mig” med någon som det kändes bara ”rätt bra” med. Och det var värt väntan för att hitta helt rätt.

    1. Krista skriver:

      Tror det kan vara båda delarna, dels att man inte haft turen att hitta den stora kärleken dels att olika personer vill ha och trivs i olika typer av relationer och konstellationer.

      1. Anonym skriver:

        Vilket patetiskt svar. Tänk lite utanför din trånga box. Folk behöver inte följa er mall och ni behöver inte förminska folks kärlekar för det.

    2. AA skriver:

      Det är lite jobbigt med folk som, liksom personen ovan skrev, förminskar andras kärlekar och känslor bara för de inte lever som ni eller tofflar. Vissa ÄR väldigt självständiga, behöver sin egentid men kan ändå känna en lika enorm kärlek som ni gör. Vissa personer vill inte vara fast i ett monogamt förhållande, utan är polygama. Det är inte heller fel eller att ”de inte träffat rätt”. Sluta sätta er själva över andras erfarenheter och känslor bara för att ni inte kan relatera till dem. Människan är inte gjord för det ena eller det andra förhållandet – man får hitta det som passar en själv.
      Sen däremot kan det vara så att vi går mot ett lite för individualistiskt samhälle där folk aldrig riktigt lär känna andra på djupet, swipear bort den ena och den andra, inte kämpar lika hårt och kanske inte öppnar upp sig alternativt ser en kompromiss som en dödsdom (vilket det inte är, utan en naturlig del av livet. Problemet blir när man kompromissar bort hela sig själv, vilket jag tror BB gjorde med Odd till exempel). Men annars har olika former av relationer funnits i alla tider. Det är bara att acceptera och för jösse namn inte ifrågasätta. Fy Sören för att gå fram till någon som är särbo och ”tycka synd” om denne eller säga att den ”inte hittat rätt partner” bara för den inte låter sig konformeras av samhällets normer. Om det INTE hade funkat hade liksom personerna i fråga gjort slut.

      1. Anonym skriver:

        Trampade visst på en öm tå… och så allt blaj om att ”förminska”. Gå och var kränkt någonstans tack.

    3. Helena skriver:

      Jag älskar min sambo, men det betyder inte att jag inte har förståelse för de som tycker det är rätt trist att prata sopor med sin kärlek och som hellre umgås bara när det är roliga saker. En del hanterar sopor tillsammans, andra ensamma. Vad spelar det för roll? Jag gillar olikhet, tänk så tråkig världen hade varit om alla tänkte som mig och gillade samma saker som mig. Då hade man ju alltid varit ensam, för även om ens kopia hade varit närvarande hade man ju i praktiken bara haft en till kropp att använda och inte en person att få utbyte från…

  41. Anna skriver:

    Hon kan väl fortfarande betala nån för att handla, tömma diskmaskinen och ta hand om barnen även om hon har en man?

  42. Chaupette skriver:

    Så skulle jag också gärna se att min nästa relation funkar. Är inte speciellt sugen på att bo ihop med någon igen och ses varje dag och ha diskussionerna om vardagen.

  43. Anonym skriver:

    Tycker det låter dom en bra relation och rolig relation som håller gnistan vid liv. Gillar Bellas sätt att tänka.

  44. Maria skriver:

    Jaaaa!! Bästa av två världar!!

  45. Annie skriver:

    Spontant kan jag känna att det låter rätt skönt, men har svårt att tro att det skulle bli så enkelt som Bella beskriver. Känns som om det är lätt att någon blir sårad. Det gäller ju att hon hittar en likasinnad. Sen så säger ju Bella emot sig själv igen, hon har ju hållt dörren öppen för att skaffa fler barn nån gång i framtiden och då vet jag inte hur hon tänkt. Ska hon skaffa barn på egen hand utan man? För om det blir tillsammans med någon hon har ett förhållande med så är ju frågan om de ska fortsätta vara särbos då för att Bella vill slippa tjafsa om disken eller om hon ska jobba eller kolla på netflix med partnern.

    1. Anna skriver:

      Fattar inte grejen med att ens tjafsa om disken. Är väl bara att göra det, tar några minuter. Finns många människor i denna värld som inte ens har tak över huvudet eller rent vatten. Att tjafsa om disken är således ett lyxproblem.

  46. M skriver:

    Är det bara jag som mest reagerar på hur hon pratar om vardagslivet? Jag älskade den där Bellan som gick runt osminkad hemma i pyjamas med en hairbun och handdiskade! Henne kunde man relatera till. Den här nya robotpersonligheten är mest läskig…

    1. Anna skriver:

      Känns som om hon tycker att vardagslivet är ett nödvändigt ont som ska stökas undan så snabbt och lätt som möjligt. Visst, jag tycker väl inte direkt det är jättekul att städa och fixa med tvätt, men jag gillar samtidigt vardagslunken när det rullar på. Hon har på något vis förvandlat sig till en reklampelare för ett ”lyckat” koncept; smal, äter supernyttigt, kvalitetstid med barnen, vackert stylad och reser lyxigt vart det än bär. LCC-kvinnan i lyxförpackning.

      1. Annie skriver:

        Ja det verkar ju onekligen som om Bella är rädd för allt vad vardag heter. Hon har någon annan som gör ”allt det tråkiga” (dvs det som inte är hennes karriär eller nöjen), varje ledig minut planeras och har hon mer än 36 timmars ledighet i sträck lämnar hon landet för att ”ladda batterierna”. För en sån som mig som gillar vardagslunk och hemmamys är hon som en utomjording – så olik mig och alla jag känner.

  47. Elin skriver:

    Om båda redan har barn så ser jag inte problemet, bara fördelarna. Man kan ju ha ett sommarhus tillsammans om man så vill.

  48. Carolina skriver:

    Jag tror att Bella är lite för självcentrerad och ovillig att kompromissa för att leva i en relation. Det känns ju som att det tog slut med Odd för att han inte supportade alla hennes jobbresor, kvällsjobb osv för att det uppenbart kom före deras tid tillsammans och att han fick vara hemhjälpen som hon nu köper istället.
    Om man ska vara lycklig och inte känna sig utnyttjad av Bella behöver man kanske vara som henne, jobba mycket själv, ses när man unnar sig resor och på större grejer? Jag tycker det är ett sundhetstecken att hon verkar ha en så pass bra självinsikt över vad som funkar och inte funkar för henne. Finns garanterat många karriäelystna män som inte vill känna sig tvingade att vara hemma hos sin partner klockan 17 också, precis som Bella.
    Jag tror inte alla är gjorda för samboskap faktiskt.

    1. Carolina skriver:

      …leva i en SAMBOrelation skulle det stå!

  49. Chili skriver:

    Jag tror många killar i Bellas ålder skulle gilla det upplägget i ett par år framöver.

    Samtidigt: Bella uttrycker att hon inte vill kompromissa om något. Man måste kunna kompromissa i ett förhållande, annars är det inget förhållande. Då är det mer en kk-relation eller friends with benifits. Förvisso kan man behöva kompromissa i ALLA relationer men här har vi väl en trolig förklaring till varför hon är så kass på relationer och byter vänner ständigt. Hon kaniner eller vill inte kompromissa. Her way or the high way.

    1. Anna skriver:

      Sant, att kunna kompromissa gäller även vänskapsrelationer.

    2. Helena skriver:

      Håller med dig helt, men jag tror att det i detta fallet fanns två som insåg att de inte ville kompromissa. Tror båda två har försökt göra det; Bella genom hennes hemmaperiod med inget smink osv och Odd genom företagandet. Ingen av dem verkade trivas, och då går det ju inte. Att kompromissa är inte samma sak som att ändra hela sitt liv i grunden. De var för olika för att kunna just kompromissa, och det var nog den insikten som fick dem att skiljas relativt fort. För det går inte att jobba bort den typen av olikhet.

  50. Lollo skriver:

    Har svårt att förstå hur man kan vara kär och älska någon och inte vilja vara med den personen så mycket som möjligt. Jag kan på riktigt inte sova utan min man! Vill vara med honom så ofta det går, vill dela allt roligt och sorgligt med honom, blir varm i kroppen av att se honom le och saknar honom när vi är på jobbet.

    Ni som vill bo särbo och som inte vill dela vardagen. Är ni kära? Älskar ni er partner ovillkorligt? Eller vill ni mest bara ha någon att ligga med, ha myskväll med och få bekräftelse av lite då och då?

    1. ira skriver:

      Nu är jag nyseparerad men är inte intresserad av att flyttai ihop med någon igen. Att få rå om sig själv är underbart. Jag är väl en sådan människa.

      Min pappa har levt i särboförhållande i minst åtta år. Funkar finfint. De bor två km från varandra så de kan ju ses när de vill. De vill absolut inte flytta ihop, Tror inte de är tillsammans för att ha någon ligga med, ha myskväll med och få bekräftelse lite då och då.

      Människor är olika, Vissa verkar bli väldigt provocerade av att folk inte vill flytta ihop?

    2. Kulen skriver:

      Varför skulle kärleken i ett särboförhållande vara mindre än i ett samboförhållande? Varför är det så svårt att tänka sig att andra lever på ett annat sätt än en själv? Jag kan inte tänka mig att bo i Stockholm men jag förstår och ifrågasätter inte varför en del gör det.

      Sällan hör man de som lever ickenormativt ifrågasätta varför de normativa lever som de gör. Där verkar det finnas mer förståelse och acceptans.

      Och huruvida jag älskar min sambo sedan 12 år tillbaka eller om jag bara träffar honom för sex tänker jag inte svara på för det angår ingen annan än oss. Och vi två är fullt överens om att det här är det bästa för oss. Räcker inte det för andra?

    3. Trött skriver:

      Tror särbo kan funka för många. Kanske för mig också nån gång. Men med en man jag träffade ett tag, som ville ha särbo style, kändes det precis som enligt ditt sista stycke. Kände är kärleken var villkorad och att han inte precis älskade mig på riktigt utan mest älskade känslan att bli bekräftad och få sex och mys när det passade för honom. Samt att ge bara nära det passade honom. Annars otillgänglig. Kändes som ett distansförhållande och han hade haft så mer sitt ex med. Därför drog jag. 🙂

    4. Ajlin skriver:

      Vilken konstig fråga, huruvida jag är kär i min sambo eller inte. Vi har varit tillsammans i tio år, vafan tror du?

      1. Ajlin skriver:

        SÄRbo såklart.

  51. ah skriver:

    Hade de inte en städerska för att tömma diskmaskinen?

    x)

  52. Elin skriver:

    Allt ska ske på Bellas villkor, så då får vi se om någon man är så pass undergiven att han klarar det. Svår ekvation för henne också, för mannen ifråga bör väl vara ekonomiskt oberoende också och ha en viss status.

  53. eva S skriver:

    hon vill väl inte dela grillen med nån igen

  54. Desirée skriver:

    Men gud, återigen försöker Bella få något normalt låta helt sjukt. Det där särbolivet är ungefär exakt som alla min vänner som bor i Stockholm och har en karriär lever.

    Plus att det är så orimligt att hon tror att hon kan se objektivt på relationer någon månad efter att hennes skilsmässa gått igenom?

  55. Majs krok skriver:

    Det är väl fantastiskt att trivas med sitt liv. Och när man trivs, så känns det väl omöjligt att man skulle vilja ändra på något. Jag minns att jag i januari 2015 pratade med en nära vän om att Det kändes omöjligt att jag skulle kunna bo ihop med någon. Dela livet och tiden och allt. I mars 2015 träffade jag mannen som numera är min make. De första 6 månaderna som sambo var sjukt jobbigt energimässigt. Men jag var lycklig och kär. Och det nu har jag ju vant mig och trivs med livet som det är nu.

  56. greta skriver:

    Jag och min särbo har haft det upplägget i 15 år nu, vart gifta i 20 och utan detta upplägg så hade vi varit skilda nu. Vi jobbar mycket och är måna om vår egentid. Inga problem alls och vad är det som säger att risken för otrohet är större som särbos än som sambos? Det handlar ju om att man litar fullt ut på varandra och gör det som passar just den relationen bäst. Och japp vi har två barn tillsammans som gjort lite som de velat, de har bott där de själva velat från ungefär 7 års ålder och det har blivit jämt fördelat,
    Kanske blir vi sambos igen nån gång men inte just nu.

    1. Jea skriver:

      ❤️👍👊

  57. Koi skriver:

    Särbo är grejen. Så slipper en passa upp på en man (om en gillar sådana). Även om folk tror att de har jämställda förhållanden.

  58. sofie skriver:

    Ja, efter en tidigare relation där jag blev kontrollerad och allmänt illa behandlad av min partner så har jag känt att jag helst vill leva som särbo om jag blir tillsammans med någon ny. Är inte så sugen på att ”fläta ihop” mitt liv med någon annans, av rädsla för att jag ska fastna i något dåligt som blir svårt att ta sig ur av praktiska skäl. Men givetvis är jag öppen möjligheten att jag ändrar mig någon gång i framtiden.

    Jag tror inte att det är så himla ovanligt ändå med folk som helst hade levt som särbos. Kanske framförallt bland par som inte heller vill ha barn. Och jag tror att det kommer att bli vanligare att folk också väljer att leva så. Det är ju skönt att ha sitt hem dit man alltid kan dra sig tillbaka om man av någon anledning behöver vara ifred.

  59. aa skriver:

    1+ till Blondinbella. Håller med henne HELT!

  60. Engagerad skriver:

    Jag tycker att det låter som en sund inställning för en nyseparerade! Följer man bloggen inser man ju att det är realistiskt också, hon reser väl en 10 dagar per månad kanske, sen vill hon nog umgås med barnen helt ensam en del, sen är det vissa dagar med jobb hela dagen på hemmaplan, och så träffa vänner ibland. Det blir ju inte mer än 4-6 dagar över, så skulle det ändras så skulle hon ju behöva ändra i de andra delarna av sitt liv. Har man levt i ett förhållande som inte funkat, där man behövt kompromissa allt för mycket för att försöka få det att funka, då är väl det sista man vill att behöva ändra de andra bitarna i sitt liv, som man trivs med, för att få in ett nytt förhållande? Härligt att dra ut på den där första fasen också, finns tid för vardag senare! Tycker också att det låter vettigt att ”kräva” att den andre verkligen VILL leva så och inte bara vara fine, tycker hon uttrycker det bra där. Problemet sen kan väl bli att människor kan, och får, ändra sig, och att det kan uppstå slitningar ändå, även om man för tillfället från båda håll tycker att man har det perfekta upplägget. Så det finns ju inga garantier, det gör det inte för någon såklart, men man måste ju kompromissa.

  61. I skriver:

    Förlåt men helvete vilket trångsynt resonemang du har. Bara för att man inte ses mer än 4-6 gånger i veckan så betyder det att man inte släpper in nån i sitt liv?! Tycker det låter otroligt befriande så som hon beskriver, vissa av oss är helt enkelt inte gjorda för sambolivet – kanske ej heller för tvåsamheten. Varför är det så svårt att acceptera för vissa?

    1. Bah! skriver:

      …i månaden. 4-6 ggr i månaden.

  62. Trött skriver:

    Hon kan ta ett ex till mig. Ofta tänkt att de passar ihop. Han vill ha det sådär. Det ville inte jag. Hela han bara handlande om vad han ville och hur mkt frihet han ville ha. Svårt att känna gemenskap med någon som bars pratar om hur nice det är att vara på egen hand. Och ibland vill ha lite sexigt sällskap såklart…😒

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla