ÖPPET SPÅR!

22:00 13 Jan 2018

Öppet spår:


Som vanligt är mitt super hero-namn på Öppet Spår ”Dick Head” och jag vill välkomna dig hit!

Här kan du läsa mer om vad detta är.

Igår fick Öppet Spår 452 kommentarer.
Hur många tror ni det kommer bli ikväll?
Ska bli kul att se om fredag eller lördagkväll är mest populär. 🙂

382 kommentarer | “ÖPPET SPÅR!”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Krösamaja skriver:

    Tror fredagarna kommer toppa 🙂

    1. R skriver:

      Jag tror att det kanske blir mycket att hänga här två dagar i rad, så du har nog rätt!

      1. Bloggbevakning skriver:

        Vi får se… kanske räcker det med en gång i veckan? Vi kör på så får vi utvärdera… Om det bara skulle vara en dag, tror ni fredag eller lördag är bäst då?

        1. Krösamaja skriver:

          Fredag, lagom avslut på veckan när man bara vill ligga på sofflocket och slösurfa. 🙂

        2. 🦊 skriver:

          Jag tror lördag! Annars kan du kanske ha varannan vecka lördag varannan vecka fredag?

        3. Anonym skriver:

          Jag tycker att du ska köra båda så får de som vill vara med vara med. Jag menar, det kostar ju ingenting och kommentarerna är ju ändå betydligt fler än i övriga inlägg.

          1. Anja skriver:

            Kör båda dagar Camilla! De som inte önskar att vara med eller som tycker att det blir ”för mycket” kan med fördel scrolla förbi. 🙂 Som sagt, det skadar ingen! Tvärtom!

        4. T skriver:

          Tycker båda verkar välbesökta så tycker du ska fortsätta med båda dagarna 🙂

        5. . skriver:

          Bara fredagar men dra igång klockan 21?

          1. S skriver:

            Kl 21 tycker jag är för sent 😱 Men det är nog bara jag

            /Heltidsarbetande singelmorsa 🤓

            1. . skriver:

              Tycker också det är lite sent egentligen, men tänkte spela vuxen här och inte avslöja att jag lägger mig vid 22 som absolut senast – alla dagar i veckan😅

  2. R skriver:

    Hej alla fina! Jag behöver er hjälp. Jag har sen jag var ett litet barn velat ha ett husdjur främst en hund. Är 23 år nu och har precis flyttat hemifrån till en liten 2a på 45 kvm, och hjärtat har börjat längta och värka ännu mer efter en fyrbent kompis!!

    JAG har dock ingen lösning på hur jag ska få dagarna att funka då jag jobbar heltid och har ingen att ta hand om hunden. Hunddagis är för dyrt plus så fungerar det inte alltid med mina arbetstider, så kan tänka mig dagmatte om det funkar.

    Jag drömmer nu kan jag säga er, är väl medveten om att det, för det första, är olagligt att lämna en hund ensam i över 6 timmar och för det andra, är otroligt själviskt av mig att skaffa hund under mina förutsättningar.

    Men jag vill!! SÅ GÄRNA!! Älskar djur. Tänker på att det finns så många med hund, bara i Stockholm, och har alla verkligen någon att vara hos hunden när de inte är hemma?

    Skulle åka till Sydafrika bara för att adoptera en hund.

    Vad tycker ni? Borde jag skaffa katt istället? Jag har svårt för två saker när det gäller katter och det är 1) katter fäller mycket hår + jag är superpedant = inte så bra och 2) jag gillar verkligen inte lukten många kattägare har hemma hos sig. Det är samma lukt och det luktar ofräscht, vill inte ha den stanken.

    Mottar alla tips och råd varmt, Tack!!

    Hoppas ni alla får en trevlig stund här bland kommentarerna nu 🙂

    1. R skriver:

      Skulle kunna åka till Sydafrika för att adoptera en hund.*

      1. Anonym skriver:

        Gör tvärtom och bli extramatte till en hund så länge (kvällar och helger). Lukt från kattlådor beror sannolikt på ägare som inte fattat hur de ska skötas. Husdjur och pedanter är ingen bra kombo.

        1. R skriver:

          Tack för tips! 🙂 nej det är ju det haha.

        2. Anonym skriver:

          Sen tillkommer krämpor som spyor och diarré ibland. Omkullvälta blomkrukor, gnagande, klösande, matslafs och oändligt mycket mer som kan upplevas som stökigt.

          1. R skriver:

            Men det går att städa och fixas snabbt! Lukt och hår not so mig haha

        3. S skriver:

          Haha jag är rätt pedant och har två katter. Men sen dammsuger jag typ hela tiden också 😂

    2. Jeanette skriver:

      Du kan sätta upp en lapp i närmsta affär och någon pensionär kanske vill gå ut med den vid lunch?

      1. R skriver:

        Haft den tanken, men hunden blir ändå ensam ca 4h på förmiddagen innan rastning och 4h på eftermiddagen innan jag kommer hem. Tack!! 🙂

        1. Lisa skriver:

          Många pensionärer är dagmatte till hundar, dvs de har dem hela dagen.
          Min farbror och hans fru gör så, de orkar inte ha en hund på heltid så de tycker det är perfekt att vara dagmatte o h då får de anledning att gå ut flera gånger på dagen.

          1. R skriver:

            Tack Lisa 🙂 ska kolla om det finns sidor där man kan hitta dagmatte/husse.

            1. 🤔 skriver:

              Nej mej, inte skaffa hi d för att förlita sig på att andra ska kunna passa och rasta den dagligen. Det blir enbart problem och så blir det ytterligare en omplaceringsannons på blocket.
              Vänta tills din vardag ser annorlunda ut eller bli volontär på att hundhem

              1. S skriver:

                Tänkte samma sak. Skaffa hund när du vet att du själv kan ta hand om den…

    3. Maja-Greta skriver:

      Mina erfarenheter av att vara kattmamma är att det behöver inte lukta ”kattmänniska” i ens hem och i ens doft. Rensa kattens låda på bajs varje kväll och lägg en tidning i botten på lådan, så slipper du skrapa ur äckliga saker ur den!

      1. R skriver:

        Tack, Maja-Greta! 🙂

      2. Sandra skriver:

        Eller morgon.😉 Jag har sju katter och det luktar inte ett smack, finns en massa saker du kan göra för att det inte ska lukta..En massa medel att köpa att att spä ut i ex kattsand en. Älskar Cattia den göra den Sandén luktar ljuvligt, kastrera erabdjut gör också att kisset kanppr luktar något.

        1. Joanna skriver:

          7 stycken?! 😍 Åååh får jag komma hem till dig och krama allihopa!? 😍

    4. Annie skriver:

      Vet många som anlitat en pensionär eller annan dagledig granne som hjälp att gå ut en sväng med hunden under dagen. Man ju sätta upp lappar eller fråga på fb-grupper tex. Många kan nog tycka om att ha en hund att gå ut med, det blir en winwin-situation. Lycka till!

      1. R skriver:

        Tack Annie! 🙂

    5. Karin skriver:

      Du kan självklart INTE skaffa hund?? Hund kräver otroligt stort engagemang och den kan absolut inte vara hemma ensam hela dagen när du jobbar. Speciellt i början när den behöver trygghet och kärlek. Jag har hund och han behöver aldrig vara ensam mer än tre timmar och det är i extremt sällsynta fall, inte ens en gång i månaden. Så ledsamt att folk ser djur som en inventarie i hemmet och inte en levande, kännande varelse med stora behov

      1. Anonym skriver:

        Du är rätt aggressiv i din ton…. Hon verkar vara väldigt medveten om vilken engagemang en hund kräver och frågar om råd. Du kanske kan komma med några sådana istället för att bara gapa?

        1. Farling skriver:

          Jag läser inte in något aggressivt i hennes svar? Man kan inte skaffa hund under de förutsättningarna, så enkelt är det!
          Sedan får man älska djur och önska sig en hund hur mycket man vill men har man inte tid eller ekonomi till det så ska man låta bli tills man har de rätta förutsättningarna, allt annat är själviskt.

          1. R skriver:

            Men kom igen Fartling, läs om läs rätt. Jag är medveten om min situation

            1. Marlene skriver:

              * Fartling, haha, menar du att hon är lite fisnödig eller? Förlåt, kunde inte låta bli, är lite trött

      2. R skriver:

        Men herregud Karin lugna ner dig och gå och få ett ligg eller nått. Läs om min text. Jag vet att det inte funkar med hund nu med min situation, precis som jag skrev i min första kommentar. Jag ser inte djur som accessoarer.

        Sök hjälp med dina aggressioner

        1. Karin skriver:

          Förlåt, det var inte meningen att vara arg men jag träffar så otroligt många hundar som far illa i mitt jobb och det krossar verkligen mitt hjärta. Ber om ursäkt för min hårda ton!

          För övrigt är det också ganska otrevligt att skriva att jag få ett ligg och söka hjälp för mina aggressioner? 🙁

          1. R skriver:

            Tack!

            Ber också om ursäkt nu, har ett Latina temperament så även jag borde söka hjälp och gå på anger managment. Brinner av för minsta lilla tyvärr.

            Vad jobbar du med som får träffa hundar?

            Ha en fin läsning här, Karin!

            1. Karin skriver:

              Ett tips är ju att bli ladda ner appen DogBuddy och bli hundvakt genom den. Då kan du ha ett par fasta kunder så får du ”dina” egna hundar att passa ett par dagar i veckan, kanske stillar det hundbehovet lite tills du har råd med hunddagis eller en annan permanent lösning. Vet av erfarenhet att ha hund och vara beroende av privata hundvakter kan vara ett riktigt helvete när det kör ihop sig. Lycka till 🙂

              1. Karin skriver:

                Glömde svara på din fråga, jag har ett ”vanligt” jobb där jag ofta träffar hundar som far illa i Sverige men förutom det så arbetar jag också med att rädda gatuhundar i Serbien

    6. Bloggbevakning skriver:

      Skaffa en Rex-katt av något slag för de fäller inte alls vilket är jätteskönt.

      1. R skriver:

        Tack!! Ska kolla upp dem 🙂

    7. Criss skriver:

      Inte helt optimalt svar med tanke på att du vill ha hund själv men du kan ju alltid själv börja med att erbjuda dig själv som hundpassare på kvällar och helger… Du får tillgång till en hund, eller flera men inte på heltid förstås. Att be en pensionär passa hunden kan funka men också värt att tänka på är vem som ska ta hand om den om vederbörande blir sjuk eller reser bort. Gäller att ha back up! Lycka till med djurlivet!

      1. R skriver:

        Tack Criss! 🙂

    8. Rebecca skriver:

      Älskar också djur och vill gärna ha fler. Har katt och tricket för att inte få det att lukta är att ha en låda med huva, rensa den ofta samt köpa kattsand som inte luktar 🙂 gällande håret så har jag tyvärr inga tips (bondkatt), men det finns ju raser som inte fäller!

      1. R skriver:

        Tack Rebecca 🙂 Allt för att slippa lukten haha.

    9. The Real Meal skriver:

      Jag är i samma situation som du. Jag ääälskar hundar & har alltid velat ha hund men jag jobbar heltid. Jag har helt enkelt accepterat att en hund skulle få ett tråkigt liv hos mig då den hade fått vara ensam hemma flera gånger i veckan. När man skaffar hund ska man kunna erbjuda hunden ett bra hundliv i 10-15 år. Kan man inte det så får man helt enkelt acceptera att man inte ska ha hund.

      1. Anonym skriver:

        Är det omöjligt att ha hund på ditt jobb? Vet många lärare, rektorer, undersköterskor, kontorsjobbare osv som har med sina hundar! Hundarna vänjer sig Snabbt och ”sköter” sig samt sprider massvis av glädje!❤️

        1. Anonym skriver:

          Måste också rekomendera min hunds ras: cotton de tulear! FANTASTISKA hundar, älskar människor, super lugna, hårar ingenting, mjuka som bomull och framförallt så smarta!

        2. Anonym skriver:

          Jag tycker att det inte är optimalt att förlita sig på att alltid kunna ta hunden till jobbet. Blir även svårt om man byter jobb. Hunden kan även bli stressade av att vara på jobbet, trots att det till synes inte skulle hända så mycket där utan hunden främst fick chilla.

          Jag har en kompis som tog en hund för att hon fick lov att ta den till sitt jobb. Hon bytte arbetsplats ett par år senare och fick leta efter ett jobb där hon kunde ha hunden. Efter några år kom hon på att hon ville börja plugga samt byta jobb igen till en annan bransch men det gick inte med hunden. Hon hade inte råd att ha hunden på dagiset eller betala nån annan att ta hand om den under tiden hon var i skolan/på jobbet. Då hunden hade separationsångest, kunde hon heller inte lämna den ensam hemma för ett par timmar när hon hade föreläsningar. Så till slut var hon tvungen att ge bort hunden.

          1. Anonym skriver:

            Om man trivs på sin arbetsplats och framförallt trivs i sin bransch så ser jag inga problem! Det går alltid att tänka ‘tänk om’ och fokusera på en människa som stötte på problem. Finns massvis av lösningar och branscher som verkligen behöver arbetskraft där arbetsgivare förmodligen inte ser en liten hund som ett problem!

            1. Anonym skriver:

              Så att man väljer bransch efter det att man ev. kan ta med en hund. Okej.

        3. E skriver:

          Det verkar lite konstigt att det skulle vara okej med djur på en skola där det alltid finns någon som är allergisk.
          Men det hade ju varit mysigt med djur i skolan.

    10. Lisa skriver:

      En hög låda med minst 1 dm klumpande kattsand o h rensa lådan minst 1 gång per dag så luktar det intr. Har du alltid mycket sand i så blir det inget som fastnar i botten heller och du behöver väldigt sällan göra rent hela lådan. Bara tömma och fylla på.
      Finns kattraser som inte fäller så mycket hår.

      1. Anonym skriver:

        Den bästa sanden (dyr, men värt det!) heter Ever Clean. Ett tips om man inte vill att det ska fastna i lådan (förutom att man såklart tömmer minst 1 gång/dag) är att klä in lådan i en soppåse innan man häller i sand (mycket sand!) så när man måste byta all sand så vränger man bara påsen ut och in, och ingen risk att det fastnar nåt i lådan 🙂

      2. Anonym skriver:

        Tyvärr ofta man ser botten på lådan hos kattägare. Eller matskålen bredvid lådan. Som människa vill jag inte gå på utedass med tallriken bredvid.

    11. S skriver:

      Kolla efter en dagmatte! Jag snörde ut en annons i den lokala köp och sälj gruppen i min stad på Facebook och fick napp – världens gulligaste tjej med sin sambo som ställer upp kooonstant utan att någonsin vela ha betalt, så nu är det min vovves extrafamilj sen 2 år tillbaka:D har swishat henne nån tusenlapp då och då men då köper hon bara saker åt hunden;)

      1. S skriver:

        Och för att tillägga mår min schäfer bra trots jag jobbar heltid. Hon är hos dagmatte under dagarna eller kvällarna när jag jobbar, sen lägger jag all min lediga tid på henne. Man ska kunna ha ett liv + hund faktiskt och inte behöva vara arbetslös/sjukskriven/pensionär bara för att ha hund som vissa verkar tro 🙂

    12. Sandra skriver:

      Nej nej nej en katt ska heller inte vara själv hela jäkla dagarna, skaffa då 2, tycker ändå du ska väta till ditt liv blir bättre för djur. Mvh ägare till 7 katter.

      1. Poppo skriver:

        Tänk igenom ordentligt innan du skaffar djur. Jag själv skaffade katt med mitt ex, världens underbaraste, men jag och katten blev utslängda och jag blev tvungen att ta de svåra beslutet och skaffa ett nytt hem åt henne. Nu bor hon som en drottning hos en underbar familj.
        Man måste tänka på att ett djur lever i många år, och det blir/kan bli mycket kostnader, och oförväntade vändningar i ditt liv. Hur mycket jag än älskar djur så kommer jag inte skaffa det förrän jag kan ge djuren 100% av min uppmärksamhet och kärlek. Just nu nöjer jag mig med att vara extramatte till brorsans dvärgschnauzer ❤️

  3. Helenan skriver:

    Enligt en Flashbackanvändare är detta svaret han fick från AB:s mäklare när han frågade om avsaknaden av bilder: ”Tja

    Säljaren önskar anonymitet pga av olika anledningar och omständigheter det finns inga andra bilder än dem som är upplagda på hemnet. Bostaden är i ett standard skick med en stor potential att ändra/flytta väggar för att få tex en stor Walk in closet osv, ej skador eller annan påverkan på bostaden. Tillträdet är inte disskuterat än men säljaren har inte köpt nytt så det är nog ej möjligt med ”snabbt” tillträdde.

    Obs Om du vill komma på visningen så anmäler du dig till mig och sen bekräftar jag din anmälan, det är ej öppna visningar. Visningstider och datum ser du på hemnet”

    1. Anonym skriver:

      Helenan: Snälla sluta dra hit kommentarer och ”fakta” från Flashback…

  4. Anonym skriver:

    Dags att återuppliva en gammal klassiker!

    Vad har ni för snacks?
    Själv har jag kokospoppade popcorn och livets dryck, dvs vatten med bär i

    1. R skriver:

      Te och djungelvrålsklubbor, helst samtidigt!

    2. Krösamaja skriver:

      Nybakad tigerkaka och vatten!

    3. I skriver:

      Är popcornen poppade i kokosolja då eller?

      1. Anonym skriver:

        Japp! Så gott!

        1. I skriver:

          Måste testa, äter popcorn rätt ofta.

      2. Nina skriver:

        Började brinna hos mig när jag försökte mig på det

        1. Anonym skriver:

          :O
          Har aldrig hänt mig. Hoppas det gick bra!

    4. S skriver:

      Proteinpudding, en sån där med vaniljsmak för 10 kr. Haha. Och vatten.

    5. Annie skriver:

      Jag har ätit upp mina snacks redan. Men har ätit lösgodis och druckit upp sista flaskan med julmust (är det tjugondaknut så är det).

    6. Anonym skriver:

      Egengjord blåbärspaj med vaniljsås och kaffe till det.
      Ska strax sätta mig med maken och spela Eldritch horror med lite nya expansioner och då behöver man energi + koffein 😁

    7. Pedagogge skriver:

      Oliver, Brie och kex samt Cola Zero!

      Bästa snackset

      1. Josse skriver:

        Nästan samma som jag då! Brie, kex och pepsi max. Saknas lite frukt, men glömde köpa hem.

        1. Pedagogge skriver:

          Bra val. 😉

          1. Josse skriver:

            Tack, detsamma du 😉

    8. Anonym skriver:

      Dyrt rödvin och 85% mörk choklad från Malmö chokladfabrik.

      1. Ajlin skriver:

        Hej Bella!

        Näää, jag skojja ba! 🙈

        1. Anonym skriver:

          Haha! Definitivt inte Bella men bra gissat! Bara en 40 åring med bra lön och dyr smak 🙂

      2. Susan skriver:

        😅inte ”Ett glas Amarone från 2001” utan endast dyrt rödvin. Underbart ju💥

      3. J 💩 skriver:

        Hur dyrt är egentligen ett dyrt rödvin? För mig ligger det på 250-300 kr (alltså ett vin jag kanske dricker nån gång ibland till göttig mat) medan andra definierar ett vin för över 80 spänn som dyrt. Vardagsvin (hehe inget alkoholproblem. Bara en sambo som jobbar skift och kan ha ”lördag på en tisdag) för mig är väl ca 80-100 kr.

    9. Link skriver:

      Coca cola, chips-hjärtan och lösviktsgodis.. Men känns inget kul idag. Jag var sugen på det igår men då var jag sedan för trött för att äta det haha.
      Idag är jag sååå sugen på rödvin med ostbricka men är gravid så får avstå ca 5 veckor till 😛

      1. Anne skriver:

        Jag blev så sugen på ostbricka att jag gjorde en variant och det var faktiskt gott! Körde på saltiner och en philadelphiaost med smak av vitlök och örter (om jag inte minns fel). Kanske inte samma sak som en stor bricka med mögelostar riktigt men helt klart trevligt på sitt sätt! Mvh höggravid.

    10. Maski Hallonen skriver:

      ICAs kolasaltisar och iskallt vatten. Kom just in från en träningsrunda …

    11. Luci skriver:

      Cheddar och chipotle chips, Marabous hjärtpraliner, en påse vaniljgifflar och 7up light. Har också en påse från hemmakväll ifall jag inte är nöjd när allt annat är slut.

      Min mens ska komma när som helst, det kanske märks?

    12. Lina skriver:

      Bubbel och choklad.. 🍾🥂

      1. Poppo skriver:

        Någon som har provat ICAs dadlar med lakrits? Jag som inte är så förtjust i lakrits gillade dom!

  5. Anne skriver:

    Jag behöver någon att prata med. Men var ska jag vända mig? Känner mig så sjukt ensam. Vågar inte vända mig till någon telefonjour pga telefonfobi (är heller inget ”akut”, är inte deprimerad eller liknande). Vågar inte vända mig till vården för jag är rädd att bli dömd som en dålig mamma. Har inga vänner som jag litar på och har tidigare försökt få kontakt med nya människor via mejl (faktiskt här på bloggbevakning via ett ”sök vänner”-inlägg), men det slutade med att jag slutade svara dom rara tjejerna som tog kontakt med mig.. För jag kände att jag inte kommer våga prata öppet ändå, är nojjig att det är fel person på andra änden och att hen ska använda det jag säger emot mig på något sätt. Jag har någon sjuk noja att bli utpressad eller liknande (jag vet, sjukt). Och dessutom kan man inte bara prata om sig själv hela tiden… Men samtidigt så finns inte orken till att VARA en vän. Behöver bara prata om mig själv för en gångs skull. Slippa prata artigt om vädret.. Det är så sjukt allting, har ju inte begått något brott fast det kanske låter så hehe.. Är mer mentalt, mammalivet osv. Är rädd att framstå som en dålig förälder fastän jag egentligen vet att jag inte är så himla dålig. Fast inser att jag lätt kan framstå så (kolla bara på denna text, låter som att jag är hög haha). Hur gör man när man behöver prata och få råd om vissa saker, men man har ingen?

    1. Krösamaja skriver:

      Börja våga tro på dig själv och att du är värd att lyssna på. Som du skrev att du slutade svara på de snälla tjejernas mejl, utmana dina egna demoner och testa att våga dela med dig och prata med andra människor. Via mejl är ju en jättebra start, ellerhur? Relativt anonymt om man inte vill berätta mer vem man är och så. Kom igen du fixar det, de flesta bits inte och de flesta här åtminstone vill bara vara din vän! 🙂

    2. Pedagogge skriver:

      Om du orkar så kontakta vården och leta tills du hittar någon att samtala med som du har förstående. Ibland behöver man hitta en neutral person som gör att man kan ösa skit utan att behöva oroas att det förs vidare.

      Våga vara kräsen och stort lycka till.❤️

    3. 🐰 skriver:

      Skulle det kännas okej att prata med en präst eller diakon? Man behöver inte vara kristen eller medlem i svenska kyrkan och de har tystnadsplikt:
      https://www.svenskakyrkan.se/sjalavard-och-tystnadsplikt

      Hoppas det ordnar sig för dig! ❤️

    4. Kloka klockan skriver:

      Du har en dialog med dig själv…? Du är väldigt anonym o har liksom gömt dig o ber inte tydligt om hjälp. Vill du ens ha hjälp? Jag är en bra lyssnare o får ofta höra att jag är just klok. Du vet, en seg person. Jag får ofta snabbt barns förtroende. Har fått höra ”hon är blyg för alla men är helt trygg med dig direkt” ja, sen vet jag ju inte vart du bor nånstans… ? Ville skriva så att du vet att jag är ett alternativ. Du väljer dock själv o om du inte vågar så är det självklart upp till dig…

    5. Ida skriver:

      Hej! Du skriver att ”du inte har en depression eller nåt”, men jag känner igen mig i din typ av tankar och vet du vad? Jag blev diagnostiserad med depression för några månader sedan. Trodde inte på det själv först, men sedan insåg jag att mina tankar inte är friska helt enkelt. Fick även diagnoserna social fobi och GAD.

      Jag kan förstås inte diagnostisera dig och jag vet inte hela din story så jag påstår inte att du är i en depression. Men du verkar ju inte må bra, så snälla, för din egen skull, ta kontakt med någon, det är inte meningen att man ska behöva gå med såna där känslor! Ingen kommer att döma dig, och du ska absolut inte skämmas för att du mår dåligt. Jag vet att det är jobbigt att ringa det där samtalet, jag har också en hemsk telefonskräck, men jag lovar att det är värt det! Just do it, du kommer inte ångra dig 🙂

      All styrka till dig!

    6. T skriver:

      Jag ringde en telefonjour (tror den hette typ hjälplinjen) när jag hade någon månad av hederlig gammal dödsångest som 20-åring. Det hjälpte SÅ bra att få prata. Så jag ville bara inflika att man inte måste vara traumatiserad eller i en depression för att ringa en telefonjour. Det är till för folk som behöver tillfällig hjälp, har man svåra problem från trauman behovet man antagligen mer omfattande hjälp än ett enskilt telefonsamtal.

    7. Matilda skriver:

      Tjejjouren har både chatt- och mail
      funktion om du behöver någon utomstående att bolla tankar med 😊

    8. Mollan skriver:

      Anne; om det skulle räcka att maila med någon, så tror jag att vi är fler här som kan ställa upp som ”samtalspartner”. Du kan ju skaffa en helt anonym e-postadress, typ bacon@hotmail.com, då känns det kanske bättre för dig att lätta ditt hjärta utan risk för att bli utpressad 🙂 Kram och lycka till!

  6. Jeanette skriver:

    Tips på att spara ihop kontantinsats asap? Mer än att försöka snåla så mycket som möjligt? Aktier??

    1. Anonym skriver:

      Lite riskfyllt kanske att placera i aktier eftersom du vill ha säker tillgång till pengarna inom de närmsta åren (antar jag).

      1. T skriver:

        Man tjänar heller inte pengar snabbt på aktier. Om man nu inte tar jättestora risker. Det är vid långsiktigt spara de som placeringen gör stor skillnad. Vid kortsiktigt sparande spelar placeringen av pengarna mindre roll, det viktiga är att öka inkomster och minska utgifter.

        T ex hyra ut ett rum med airbnb? Skära ner på exakt alla onödiga kostnader. Sälja av överflödiga grejer du har hemma. Ta ett extrajobb.

    2. hanna skriver:

      Sälj allt du kan avvara, tex gamla kläder, kanske någon/några möbler, har du annat av värde du kan vara utan? Iaf tillfälligt. Kan du kanske jobba extra? Tex butiksjobb på helgen är ju dubbel lön, kvällen 50-75% extra betalt. Snåla in, shoppa inget du inte absolut behöver. Kanske du tom kan flytta in till föräldrar/kompis en period och spara in på hyran?

      Skulle inte satsa pengar i aktier, i så fall i en fond. Aktier går snabbt upp men minst lika snabbt ner. Känner mer än en person som förlorat en halv förmögenhet pga felinvestering

      1. Jeanette skriver:

        Tack för svar! Ska kolla över lite olika alternativ. 😊

    3. Katten skriver:

      Bitcoin.

  7. Jaa skriver:

    Tips på skönlitteratur/klassiker? Vilka böcker eller författare ”hör till” att man ha läst? Tycker mycket om psykologiska böcker/drama/romantik/politik.. 🙂

    1. Ajlin skriver:

      Kolla in min hashtagg #bokapan på Instagram om du vill. 🙂 jag läser väldigt mycket blandat, dock inte deckare och ren chic-lit.

    2. Viola skriver:

      Mitt tips är Godnatt Mister Tom. En fin bok om vänskap mellan ett barn och en äldre man under Andra Världskriget. (:

      1. Jeanette skriver:

        Läste typ alla Michelle Magorians böcker som tonåring. Men bäst var Tom 🙂

    3. Criss skriver:

      Läs det du tycker verkar kul! Men jag tycker att Brott och straff har för dåligt rykte, ja den är lång men bra och även rätt så rolig. Vill du få allmänbildning i rysk litteratur och kultur och ha kul när du läser så är Staffan Skotts Tsarer och samovarer sanslös. Något helt annat är Birgitta Stenbergs självbiografiska trilogi med Kärlek i Europa. Modern litteratur, kolla Sekwa och Ettas utgivning, mycket bra läsning där. Anne Bronte, Främlingen på Wildfell Hall (japp en av systrarna). DH Lawrence, Lady Chatterleys älskare, lättläst och en klassiker, mycket bättre än sitt rykte. Maj-Gull Axelsson, flera men gärna Aprilhäxan. Virginia Woolf, Till fyren. Hoppas du hittar något du gillar!

      1. Ajlin skriver:

        Om en vill läsa rysk klassiker så tycker jag att Anna Karenina av Tolstoj är helt fantastik!

    4. N skriver:

      Shakespeares dramer (typ Hamlet, Macbeth, Othello och En midsommarnattsdröm), Jane Eyre eller Svindlande Höjder av Charlotte/Emily Brontë, Räddaren i nöden av J.D. Salinger, Förvandlingen eller Processen av Franz Kafka, Frankenstein av Mary Shelley, Gösta Berglings Saga av Selma Lagerlöf och Min Kamp av Karl Ove Knausgård. För att nämna några hehe.

    5. Hello skriver:

      Lite psykologiskt lagda klassiker:
      – Lolita
      – Fight club
      – The picture of Dorian Gray

    6. Serafina Pekkala skriver:

      Lisa Nilssons favoritbok ”Illusionisten” av John Fowles är det bästa jag har läst i hela livet.

  8. Pedagogge skriver:

    Vem är Ert frikort? Har precis haft en diskussion på ett AW och jag svindlar av alternativen som kom upp. Det var en salig blandning från Kungen till Justin Bieber

    Jag börjar. Tom Hiddlestone

    1. Bloggbevakning skriver:

      Haha! Fan vad roligt för vi pratade om exakt samma sak över middagen idag. =)

      1. Pedagogge skriver:

        Nähä? 😁 En av mina yngre kollegor sa på fullaste allvar att hon tycker Loket är het.

        Då slutade jag äta och svepte en slatt…

        1. Anonym skriver:

          Haha, den där lilla bekäftiga gubben. Var hon verkligen allvarlig?

          1. Pedagogge skriver:

            Helt allvarlig och spik nykter. ”Gillar mustascher”

    2. Jeanette skriver:

      Joel Kinnaman

    3. Ajlin skriver:

      Leonardo Di Caprio i alla evigheters evigheter. Gillar Tom också. Och Joseph Gordon Lewitt och Benedikt Cumberbatch. Men skulle välja tre sekunder med Leo framför en timme var med de andra tre. Åh, Leo. Måste nog bildgoogla lite igen. I morse Youtubade jag hans tacktal från när han vann sin Oscar.

    4. S skriver:

      Jake Gyllenhaal…

      1. Ajlin skriver:

        Jaaaa! Min pojkvän har fått höra att han är lik honom. Lucky me! 😏

    5. Anonym skriver:

      En kille ni aldrig hört talas om och som själv nog skulle bli rätt förvånad om han visste att han vart frikort för någon… Samt Idris Elba…sex on legs…

    6. Anonym skriver:

      Jennifer Lawrens tror jag. Eller Nathalie Portman!

      I övrigt är jag hyfsat heterosexuell

      1. Annie skriver:

        Ja Jennifer Lawrence!

        1. EEbba skriver:

          Jaa, Jennifer är nice! Sett hennes läckta nudes på nätet? 😉 Hon är fin!

          /Hetrosexuell.. tror ja.. eventuellt bi….

          1. Anonym skriver:

            Tittar verkligen inte på läckta nakenbilder! Har människan på bilden inte godkänt att bilderna läggs upp är det fullkomligt vidrigt att sprida dem

    7. Annie skriver:

      Meghan Markle. Mmm…

      1. Anonym skriver:

        Och mitt frikort har alltid varit prins Harry

        1. Annie skriver:

          Ja han är ju inte direkt ful heller. Ser jättemycket fram emot deras bröllop.

    8. Winchester skriver:

      Får man bara ha ETT frikort? Jag har en hel lista.. men topp tre: Chris Evans, John Krasinski, Chris Pine. BRB nu ska jag bildgoogla lite..

    9. Viktor Den Store skriver:

      Är så besviken att ingen sagt Dolph Lundgren än…

    10. Kattfan skriver:

      Casey Affleck och Joaquin Phoenix!

      ….bildgooglade.. ska nog byta… 🙈

      1. Winchester skriver:

        Casey Affleck finns definitivt med på min lista också!! Tyvärr något kort bara (för mig då)..

        1. S skriver:

          Hellre brorsan då tycker jag, Ben alltså. 🙂

    11. Mamatilda skriver:

      Jason Momoa, mums!!

    12. Tess skriver:

      Stana Katic! Åhh

    13. Ajlin skriver:

      Min kille kom precis in i sovrummet och frågade var jag hör. Svarade ”inget” men sanningen är att jag ligger här och bildgooglar alla mumsiga män ni nämnt här.

      1. Ajlin skriver:

        Vad jag gör. Jeezez!

      2. Winchester skriver:

        Det börjar med bildgooglande, slutar med att man tittar upp mot klockan och inser att man spenderat halva natten med att kolla youtubeklipp med namn som ”*** funniest/hottest moments” och så inser man hur störd man egentligen är..

    14. P. skriver:

      Charlie Hunnam (Jax Teller) från Sons of anarchy!! 😉

    15. Jag har tre frikort.

      Patrick Dempsey
      Robbie Williams
      Jeffrey Dean Morgan

      Älskar alla tre!!

      1. Hanna skriver:

        Om han fortfarande hade levt… Heath Ledger. Alla dagar i veckan.

    16. JenPen skriver:

      Brock O’hurn!!! Ojojoj vad varm jag blev nu 🤭😉

    17. Anonym skriver:

      Tom Hardy eller Batman (tecknade karaktären). Drägglar lite nu

    18. Amanda skriver:

      Channing Tatum alla dar i veckan 😍 finns ju många potentiella men näe, ingen vinner honom!

  9. Saraa skriver:

    Hej!

    Har en fråga eller något jag undrar över mer..

    De senaste dagarna har jag känt mig ganska nedstämd utan att jag vet varför och kan inte riktigt känna mig glad fast jag inte vet vad det beror på. Detta märker ja särskilt under kvällar eller när jag inte har något att göra. Jag har känt mig nedstämd förut men detta känns annorlunda. Jag känner mig också ganska så ensam fast jag bor med min pojkvän och får en olustig känsla nuförtiden på kvällar. Jag får även, detta låter kanske så konstigt det tycker jag också, men typ tvångstankar när ja ska sova att ja börjar tänka på självmord. Fast ja inte ens vill ta mitt liv. Det känns mer som ja får dessa tankar som en tvångstanke. Svårt att förklara. Någon som har tips vad detta kan bero på eller vad man bör göra?

    1. Anonym skriver:

      Det låter som ångest, tycker jag. Ring och prata med din vårdcentral, eller ta kontakt med kuratorn på din arbetsplats /skola.
      Jag tänker mycket på döden, även om jag inte vill dö. Min psykolog brukar säga att det bara är tankar, man kan tänka på vad som helst utan att det betyder att man vill göra det. Man kan tänka på att äta bajs till exempel, utan att vara sugen på att smaka. Att tänka på att dö är inte farligt, om än lite skrämmande.

      1. Saraa skriver:

        Okej det ska jag göra!

        Haha förstår vad du menar med tankarna. Bara det att ja alltid varit ett person som ofta varit nedstämd och deppig så länge jag kan minnas och dessutom har ett negativt tankesätt och en ganska mörk och cynisk syn på min framtid. Så me dessa tankar på sistone börjar ja bli rädd att ja kanske tillslut blivit deprimerad eller att dessa tvångstankar ska göra så ja vill så småningom får riktiga självmordstankar. Borde nämnt detta i mitt tidigare inlägg

      2. Ida skriver:

        Problemet med depression är att det är en slug sjukdom som ibland kommer smygande utan att man själv märker. Som anonym säger, ta kontakt med vården, det är jättebra om du är inne i systemet om du säger du har anlag för sådana här typ av tankar. Bättre att ta kontakt för tidigt än för sent!
        Är själv också en person som ofta är nedstämd, och har gått igenom flera depressionsperioder. De kommer ibland helt enkelt men jag har lärt mig hantera det (någorlunda iaf heh..). Hoppas du får stopp på tankarna!

        1. Saraa skriver:

          Tack för ditt tips Ida! Ska verkligen höra av mig till min vårdcentral och hoppas det går över snart:)

  10. Anonym skriver:

    Fascinerande att Engla har lyckats hälla upp två glas skumpa utan att ens öppna flaskan🤔 Ibland blir det allt lite tokigt med alla dessa stagade instagrambilder🤪

    1. Ajlin skriver:

      Är jag den enda som i flera år efter att Englas blogg blev stor trodde att hennes blogg hette En glass how room och för allt i världen inte kunde fatta vad det betydde?

  11. Anna skriver:

    Behöver lite tips här. Träffat drömkillen efter vad som verkar vara en evighet i singelträsket. Men! Hans ex har flyttat till andra sidan landet med gemensamma barnet. Och till saken hör att jag har små här i staden där vi bor nu. Så jag kan inte flytta. Han är i valet och kvalet nu delvis pga mig men även av andra anledningar. Strunta i detta helt och bespara mig hjärtesorg i framtiden? Vad i helvete ska jag göra när jag känner fjärilar för första gången på 10 år?

    1. Silverräven skriver:

      Åh jobbigt. Spontant tänker jag ”lägg ner” men det är ju lätt att råda andra.

    2. Johanna skriver:

      Åh sån hjärtekross! Men själv (lätt att säga när en inte är i situationen, vet!) hade jag nog ändå inte kunnat vara med en kille som valde mig framför sina barn.

      Men men men allt beror på!

    3. T skriver:

      En fråga på detta bara. Får man ta barnen och flytta bara sådär när man har delad vårdnad? Finns det tingen gräns? Kan man flytta till andra sidan Sverige och exet får smält flytta med? (Bara nyfiken, inte min egen situation som tur var)

      1. Alex skriver:

        Jo, gränsen ligger på 9mil enkelresa för delad vårdnad.

  12. Erika skriver:

    Sitter och kollar Elementary. Min favoritserie of all time är breaking bad. Hit me med era favoriter?? Elementary är lite segt. Gärna likt breaking bad, vikings, got och bloodline!

    1. Pedagogge skriver:

      -Riviera

      – The Night manager

      – True Blood

      – Frikänd

      1. Erika skriver:

        Tack för tips 😁

    2. Bloggbevakning skriver:

      Har du sett The Fall? Superbra, samma sak med Lie to me – båda finns på Netflix.
      Kanske inte min bästa idé att se The Fall först och sen 50 Shades of Gray eftersom det tog mig ett tag att sudda bort Jamie Dornan som seriemördare ur mitt medvetande… =)

      1. Erika skriver:

        Tack för tips😁

    3. Annie skriver:

      Walking dead även om de senaste säsongerna inte alls är lika bra som de första. De första var nästan det bästa jag sett någonsin. Blacklist är underhållande. Stranger things.

      1. Erika skriver:

        Åh önskar jag kunde se walking dead men jag hatar zombies. Kunde se lite av första avsnittet sen fick jag stänga av 😂

        1. Annie skriver:

          Nämen så trist! Jag älskar zombies. ☺

    4. Link skriver:

      Dexter, The fall, How to get away with murder, SoA, Supernatural, Desperate housewives, Bron, Gåsmamman osvosvovs hade kunnat ge så sjukt mycket tips men här är ett litet urval iaf 😛

      1. Erika skriver:

        Oh sett de flesta men The fall ska jag testa o se om jag gillar 😁 tack för tips

    5. Julle skriver:

      In the name of the fucking PEAKY BLINDERS! Kan inte få nog av Cillian Murphy.. Tjejkompisen tycker att han ser lite obehaglig ut, men kan verkligen inte hålla med?? Visst hans karaktär är väl det, men jag älskar verkligen hans utstrålning och hur han för sig i serien. Och, kan inte män klä sig liknande nuförtiden? SÅ STILIGA.

      1. Erika skriver:

        Och Tom Hardy ser helt okej ut också ju haha tack för tips 👌

        1. Vee skriver:

          Tom Hardy jaaaaa! Speciellt ung, något av det vackraste på jorden, hehe. På tal om frikort…

    6. Lejonhjärta skriver:

      Marcella! 🙂

    7. Hann skriver:

      Alias Grace!!!!!

    8. Ceccano skriver:

      Mina favoritserier är Shadowhunters, The vampire diaries och The originals.😍

    9. Tussilago skriver:

      Orphan black (typ bästa jag sett)
      Designated survivor
      Super8
      Frontier

    10. vvv skriver:

      Devious maids, It’s always fynny in phiapelphia, dexter, weeds och the wire, är stora favoriter hos mig. Och Big little lies! den är fan bäst.

    11. 🎈 skriver:

      Outlanders och kolla in Jamie. Mums

    12. eva S skriver:

      Sons of Anarchy. Big little lies.

  13. U7 skriver:

    Min man ska åka till McDonalds. Jag är gravid och vill ha något men vet inte vad. Någon som har tips på något gott?

    1. I skriver:

      Cheeseburgare och äppelpaj, mums!

    2. Ajlin skriver:

      En sundae med kolasås tillsammans med en varm äppelpaj.

    3. Bloggbevakning skriver:

      Nuggets – alla dagar i veckan! =)

    4. Blomma skriver:

      McFlurry.

    5. U7 skriver:

      Ni är ju bäst! Blev en cheese, äppelpaj (helt glömt hur gott det är!) Och choklad shake 😍

    6. Link skriver:

      CHILI CHEESE!!!!! Är också gravid och frossar i CC, köper hem typ varje dag och friterar. nomnomnomn

    7. Salta katten skriver:

      McVegan! ❤

  14. I skriver:

    Nån som vet hur det går för Catrin H nuförtiden?

    1. Modig skriver:

      Följer henne på instagram och där händer de inte mycket… hon är gravid (som alla vet). De är väl de som händer på hennes insta.
      Tråkigt.

  15. Linnéa T skriver:

    Vad är det för fel på mig?! Känns som att mitt liv enbart består av att må dåligt och ha ont. Har testats för brister (vitaminer, järnbrist osv), gluten- & laktosintolerans, diabetes, sköldkörteln, röntgat huvudet, kollat synen… Men inget ser märkligt ut alls. Mina 82726272 symptom är:
    – ALLTID ont i huvudet (alltså dygnet runt, 365 dagar om året), haft sen barnsben. Värst morgon (första timmarna när jag vaknar) och kvällen.
    – Nässelutslag & klåda. Får nässelutslag i perioder, främst där jag blir varm (så kan vara ”värmeutslag”), kliar konstant främst i hårbotten och på ryggen.
    – Prickar på underarmar och lår (keratosis pilaris)
    – Munherpes som ständig följeslagare.
    – Törst, dricker minst fem liter vatten om dagen (ohälsosamt jag vet), behärskar jag mig inte så dricker jag hejdlöst.
    – Diffus smärta i hela kroppen, främst rygg och nacke. Väldigt tryckkänslig om jag ”går emot något”.
    – IBS (diagnostiserad). Magkramper, svullen, diarréer. Kan kontrolleras med kost.
    – Fet hy och hår. Då menar jag att det RINNER olja om mig, mitt hår blir fett på två timmar (nej, kan inte vänja det vid att tvätta sällan, blir ingen skillnad, kämpat med det hela mitt vuxna liv).
    – Vuxenakne (ansikte och rygg).
    – Alltid yr, diagnostiserad kristallsjuka som alltid finns där (blir värre i skov, kan lösa det med övningar).
    – Trötthet, kan sova 12h och vara död, rutiner verkar inte hjälpa.
    – Lång oregelbunden menscykel, blöder mycket (Gyn hittar inga fel).
    – Vikt, går både upp och ner i vikt onormalt lätt.

    Är hälsosam (så hälsosam det går med allt jag dras med), äter bra mat, inte överviktig, 27 år, tränar. Är evigt tacksam om någon har några idéer, oavsett hur långsökta de är, jag orkar verkligen inte leva såhär.

    1. Anonym skriver:

      Jag är INTE läkare eller någon som helst expert på kroppen!

      Konsumerar du mycket mjölkprodukter? Det får min kropp och framförallt min hy att gå helt banas.
      Stressar du mycket? Pajar min kropp totalt 🙁
      Vistas du mycket utomhus? Naturen kan göra underverk för både hy och kropp.
      Kan det vara att du är allergisk mot något i din närhet? Tvättmedel, parfym, tvål osv.

      Inga av dessa förslag är någon mirakelkur och du ska givetvis bara göra sådana som känns bra och rätt för dig!

    2. Signis skriver:

      Gå till en homeopat!!! Har lidit av eksem och massa andra krämpor i två år och hon såg ganska lätt vad det berodde på. Har redan hjälpt jättemycket att utesluta vissa grejer och äta vissa tillskott. Inte som vanlig läkarvård där de bara säger ”jag vet inte vad det beror på”. Lycka till!

    3. A-K skriver:

      Gå med i gruppen Närings- och alternativmedicin på Facebook. Superbra grupp där det finns många hjälpsamma. Sjukvården har ju uppenbarligen inte kunnat hjälpa dig…

    4. RA skriver:

      Kolla upp PCOS 🙂

    5. Ƭĥe real Hmm skriver:

      Linnéa. Har de kollat dig för diabetes? Eller om du har förstadier till det. Tänker mest på att du alltid är törstig.

      En annan vild tanke är att du har en sällsynt reumatisk sjukdom. Få remiss till dem för att åtminstone avskriva att det inte kan vara det.

      Lycka till!💚

      1. Ƭĥe real Hmm skriver:

        Såg nu att du testat för diabetes men tänker att du ska testa dig igen. Tecken att du kan ha diabetes passar ihop med många av dina symtom…..

        1. Du är hungrigare än vanligt – och går eventuellt upp i vikt
        Kraftiga svängningar i blodsockret kan göra att man blir akut hungrig. Och eftersom cellerna inte får tillräckligt med glukos så är det i synnerhet socker man längtar efter.

        LÄS OCKSÅ: 7 saker som ditt bajs säger om hur du mår

        2. Du går ner i vikt
        När insulin inte kan transportera glukos till cellerna förbereder sig kroppen på svält och börjar använda protein från musklerna. Det kan resultera i att man plötsligt rasar i vikt.

        3. Du måste kissa ofta
        När njurarna jobbar hårdare för att bli av med ett glukosöverskott i blodet behöver man gå på toa oftare, vilket gör att man kan vakna kissnödig flera gånger under natten.

        LÄS MER: Vad färgen på ditt kiss kan säga om din hälsa

        4. Du känner dig trött
        Kroppens ihärdiga försök att kompensera för glukosbristen i cellerna kan göra att man känner sig mycket trött. Tröttheten kan också vara en konsekvens av störd sömn, på grund av det nattliga kissandet.

        5. Du har huvudvärk
        Förhöjda blodsockernivåer orsakar inte sällan huvudvärk, som blir kraftigare ju sämre tillståndet blir.

        6. Du har problem i sängen
        Diabetes påverkar även blodkärlen och nerverna i könsorganen, vilket bland annat kan orsaka torrhet i underlivet hos kvinnor och erektionssvårigheter hos män.

        7. Du ser sämre
        Högt blodsocker påverkar formen på linserna och ögonen, vilket kan orsaka ljusblixtar i ytterkanten av synfältet och göra att synen blir grumligare. Förändringarna är ofta tillfälliga, men om blodsockret förblir högt under en längre period kan man få permanenta skador.

        LÄS OCKSÅ: Professorn Agnes Wold: Här är 6 myter om din hälsa

        8. Du är törstig och torr i munnen
        Som en konsekvens av att du kissar mer, försöker kroppen återställa vätskebalansen. Det kan resultera i intensiv törst och en torr mun.

        9. Sår och blåmärken läker sämre
        För mycket socker förstör artärerna och venerna, så att de inte kan transportera tillräckligt med blod, som bland annat behövs för att reparera skador i kroppen.

        Men jag tänker fortfarande reumatism. Tex SLE…

        •Hudrodnad i ansiktet (fjärilsutslag)
        •Hudrodnad på kroppen
        •Känslig för solljuset
        •Sår i munnen
        •Ledinflammationer som inte orsaker förslitningar
        •Serositer (Inflammation i hjärtsäck eller lungsäck)
        •Njursjukdom (kan vara därför du är törstig)
        •Neurologisk sjukdom (så som epilepsi eller psykos)
        •Blodsjukdom (så som hemolytisk anemi eller •Immunologiska aberrationer (anti-dsDNA-antikroppar)
        •Kärnantikroppar

        Symtom
        Ett av de vanligaste symtomen är en onormal trötthet som inte försvinner oavsett hur mycket man sover. Feber är också vanligt, liksom minskad aptit och viktnedgång.

        Du kan även ha andra symtom. Det är därför viktigt att du berättar för din läkare om nya besvär allt eftersom de kommer.

        Trötthet, feber och viktminskning
        Många som har SLE känner någon gång en förlamande trötthet som inte går över, trots att de sover. Ibland kommer tröttheten tillsammans med andra tecken på att sjukdomen är aktiv, men den kan också finnas där när sjukdomen är lugn. Andra vanliga symtom är feber utan tecken på inflammation och att gå ner i vikt.

        Ont i lederna
        De allra flesta som har SLE får någon gång ont i lederna. Ledvärken kan sitta i småleder i händer och fötter, eller i stora leder som till exempel knän och axlar. Lederna blir ofta inflammerade. Du märker det genom att en led blir svullen, öm och ibland varm. Inflammerade leder brukar stelna till under natten eller när du sitter stilla en längre tid, till exempel i soffan. Då är det bra att du rör på dig, men det brukar ta en stund innan stelheten minskar.

        Du kan ibland uppleva att ledinflammationerna flyttar sig mellan olika leder. Det kan vara så att du en dag har ett varmt och ömt knä som nästa dag är bra igen, men istället har du då ont i till exempel en handled.

        Ont i musklerna
        Det är mycket vanligt att man har ont och känner sig stel i musklerna. Precis som med ledvärk kan det kännas värst när du ska gå upp på morgonen eller efter en stunds stillasittande. Muskelvärken brukar variera med hur aktiv sjukdomen är.

        Inflammation i senskidorna
        Senorna som löper runt lederna är en förlängning av musklerna. Runt omkring senorna finns senskidor. De kan också bli inflammerade när du har SLE. Du märker det vanligtvis på händerna. Då är inte bara lederna drabbade, utan svullnaden och ömheten är mer spridd över hela handen.

        Du kan få felställningar i lederna, som till exempel att fingrarna pekar snett mot lillfingersidan, men det är ovanligt. Det beror på att inflammerade senskidor och muskler kommer i obalans.

        Utslag på huden
        Det förekommer många olika hudutslag vid SLE. Det vanligaste är det så kallade fjärilsexantemet, ett rödaktigt utslag som breder ut sig från näsryggen och ut över kinderna. Fjärilsexantemet har fått sitt namn eftersom utslaget påminner om formen av en fjäril. Det är också därför fjärilen har blivit en symbol för SLE. Utslaget kommer och går beroende på hur aktiv sjukdomen är. Ibland finns det ett klart samband med att du har varit i solen. Fjärilsexantemet kan antingen uppstå akut eller vara mer långvarigt. När du har den långvariga formen är det vanligt att du också får utslag på handryggarna.

        SLE är ett samlingsbegrepp
        Eftersom det inte är känt varför man får sjukdomen är det som kallas SLE egentligen mer ett slags samlingsnamn för en rad olika symtom. Det är möjligt att SLE i själva verket är flera olika sjukdomar.

        Vanligare hos kvinnor
        Kvinnliga könshormoner har betydelse för risken att utveckla SLE och nio av tio med sjukdomen är kvinnor. De flesta kvinnor som får sjukdomen är i barnafödande ålder, alltså den period i livet när kvinnan har högst nivåer av kvinnliga könshormoner.

        Andra varianter av SLE
        Det finns en hudsjukdom som heter diskoid lupus erythematosus, DLE, som är släkt med SLE. Sjukdomen innebär att man får hudutslag som kan sitta överallt, men är vanligast på kinderna och på andra områden av huden som ofta utsätts för sol. Utslagen ser ut som rodnade lätt upphöjda förändringar. Ibland kan de fjälla lite. DLE ger förändringar som går djupt i huden, och man kan få bestående ärr när de läker. DLE-utslag kan vara en del av SLE, men man kan få DLE utan några andra tecken på SLE. DLE behandlas då av hudläkare.

        Subakut kutan lupus, SCLE, är en hudsjukdom som kan ge fläckvis utbredda, ofta sammanflytande utslag på framför allt på magen och ryggen. Utslagen läker i regel utan ärrbildning.

    6. AC skriver:

      Stefan Brandt, läkaren som var med i Biggest Looser VIP, hade för ett antal år sedan ett TV-program som hette Diagnos okänd där han hjälpte människor som den ”vanliga” vården inte lyckades ställa någon diagnos på. Intressanta fall och han var skicklig och engagerad. Vet inte om han har någon mottagning numera men kanske kan vara värt att försöka ta reda på och söka kontakt med honom.

    7. HL skriver:

      Hej!

      Har du testat trycket i hjärnan?
      Om trycket är fel får man huvudvärk blir yr och man kan få en massa andra konstiga symptom.
      Blir huvudvärken bättre eller sämre om du ligger ner ?

  16. Juli skriver:

    Vill bara ha lite pepp och något roligt att tänka på. Min sambo har flyttat utomlands för att plugga en termin och jag känner mig så ensam. Hur ska jag stå ut fyra månader till när en vecka har känts som en evighet? Vanligtvis umgås vi hela dagarna varje dag.

    1. Ajlin skriver:

      Jag har haft distansförhållande förut och min pojkvän jobbar periodvis väldigt mycket och långt bort och mitt absolut bästa tips är, och nu låter det så jävla hippie och konstigt kanske, men försök att inte sakna utan att längta. Sitt inte och älta och sakna det ni hade utan längta till det ni kommer få när han kommer hem igen. Det hjälper åtminstone mig att känna pirret i magen och se framåt istället för att gräva ner mig i saknad. Att sakna något är ju att något fattas en, att längta är att se framåt efter något man kommer få.

      1. Juli skriver:

        Tack, ska försöka komma ihåg det ❤️ Har haft distansförhållande tidigare men det var inte lika jobbigt, dels för att vi var i samma land men även för att jag var verkligen inte kär i den killen på samma sätt som jag är nu

  17. Silverräven skriver:

    Någon som kollar amerikanska Bachelor? Har ni sett att Arie är nya Bachelorn! Jippi, var nästan lite småkär i honom under Emelies säsong och fick en chock när hon valde den andra killen.

    Om ni är lika insatta som jag, vilken är annars er Bachelor favorit? Min är Jake Pavelka tror jag, även fast han ser kort ut.

    1. Link skriver:

      Vart kan man se den??

  18. Emma skriver:

    Hur blir jag mer trygg i mig själv?! Hur accepterar jag att jag faktiskt inte alltid (eller ens någon gång) är roligast? Hur gör jag för att inte hela tiden behöva tänka på om jag är tillräcklig? Tillräcklig djup, skämtsam, tillräckligt bra på att lyssna, och öppna mig. Att det inte spelar någon roll vad jag har på mig osv. Hjälp!

    1. I skriver:

      Skulle också behöva sådan hjälp.

    2. Anonym skriver:

      Kanske inte så tröstande nu, men många blir säkrare med åldern. Man får andra perspektiv och mindre lust att behaga andra.

    3. Ƭĥe real Hmm skriver:

      Man behöver inte bara den som drar ned hela salen i skratt för att vara en som är någon som man vill ha med i ett sällskap. Att vara snäll, omtänksam, bara den som alltid har med snacks eller något annat som du tycker passar dig kan vara minst lika uppskattat. Samt det är inte alltid de bästa av egenskaper som följer med den som är lustigkurren alltid. Ofta är hen också rätt dryg. 😂

      1. Ƭĥe real Hmm skriver:

        Fel emoji

        😂skulle vara 💚

        Förlåt!

  19. Sandra skriver:

    Nån som bor bor i S-vsll som är sugen på sällskap på kvällspromenader ect? Lämna en kommentar på min blogg. Ha det gött! 😊

    1. Tess skriver:

      Om du kommer upp till Umeå så kan vi hänga 😇

    2. Mother of dragons skriver:

      Bor i Härnösand och vet inte vad din blogg heter, men det vore mysigt (:

  20. Vågen skriver:

    Enkla tips för att gå ner i vikt sökes! Jag är inte ute efter mirakelkurer på tre dagar utan smarta förändringar i vardagen som ger resultat på vågen. Jag har skippat godis, snacks och fika och promenerar ungefär fem dagar per vecka. Har ej tid att träna massor pga olika anledningar. Någon som har bra tips?

    1. Silverräven skriver:

      Appen lifesum, väg maten o räkna kalorier. Det säkraste sättet att gå ner i vikt.

    2. N skriver:

      Vardagsmotion, typ ta trapporna istället för hissen. Och att stå upp istället för sitta ner. Försöker själv komma igång med att stå upp och plugga.

    3. Nina G skriver:

      Jag gick ner 10 kilo på 5 månader med LCHF, men då behöver man hålla sig till LCHF sen också. Jag gillar pasta, så det var tråkigt. Idag tränar jag istället haha.

      1. Nina G skriver:

        Mitt svar hjälpte dig nog inte alls haha!

        1. Anonym skriver:

          Och är kvar på den viktminskningen? När jag kört LCHF är minsta fusk förödande.

          1. Sysselmannen skriver:

            Precis, testade lchf och det slutade med viktuppgång tillslut, nu tränar jag spinning 3 ggr i veckan istället och promenerar till jobbet och har hållit vikten i 7 år 🙂 utan att ha förbjudit mig någonting

          2. Nina G skriver:

            Nej, gick upp ett par kilo men gick ned dem sedan igen med träning, dock lite mer normal mat. Men tränade ej under LCHF perioden. Saknar dock hur bra man mådde i magen av LCHF. Kände mig inte så svullen. Men livet blev för tråkigt haha!

            1. Anonym skriver:

              Jag älskar potatisgratäng. Min tanke är att gå ner så pass mycket med LCHF så det går lättare att träna. Och iom det vara mer tillåtande med kolhydrater.

              1. Nina G skriver:

                Tyvärr så kommer du nog plussa på dig ett par kilon när du börjar med potatisgratängen igen (livet!). Bara så att du vet, lycka till! <3

                1. Anonym skriver:

                  Tack! ❤

    4. S skriver:

      Stegräknare! Jag har min på mobilen och är mer eller mindre besatt av den. Ok inte besatt men den sporrar mig riktigt mycket och med ett mål på 10 000 steg per dag ”tvingar” jag mig själv ut att gå när jag har steg kvar att gå. Antingen köper du en klocka med stegräknare eller så använder du mobilen som jag. S-Health heter min app. Skitbra!

    5. Emma skriver:

      NEJ använd inte appen lifesum eller annan kaloriräknar app. använd sunt förnuft vad som är nyttigt och ej istället. vissa kanske klarar av kaloriräkning men många gör inte, inkl mig och många vänner. ångar innerligt att jag använde den appen för jag önskar att jag inte fortfarande visste kaloriinnehållet på varenda jäkla livsmedel.

      mvh fd anorektiker

      1. Sysselmannen skriver:

        Exakt, tänker fortfarande ”1 rad choklad 125 kcal, 1 ägg 63 kcal, knäckebröd 34 kcal” osv men nu så förlitar jag mig på att kroppen och knoppen vet vad de vill 😋 men ja, det ligger kvar förevigt.

      2. Anonym skriver:

        Samma! Jag har ätstörningar som blir värre i perioder, och det är alltid när jag använder appen (eller så börjar jag använda appen när jag kommit in i en sån period).

      3. Tess skriver:

        Håller med! Försöker vänja mig av vid att alltid kolla kalori, protein etc på aallt. Fy.

    6. Helenan skriver:

      Det är väl de grejerna du säger. Ge det tid. Snacks-och promenadförändringen ignorerar inte kroppen. Drick mycket vatten, ät många små mål, gå aldrig och handla hungrig … framför allt: gör inte sånt som är för långt ifrån hur du är normalt, då är det bara stor risk att det blir jobbigt och trist och det är inget sätt att leva livet 🤓

    7. Josse skriver:

      Träningslära.se har precis släppt en liten mini-serie i 5 delar ang viktnedgång.

      https://traningslara.se/viktnedgang-del-i-introduktion/

    8. Hannah skriver:

      Det enklaste tipset jag vet: skippa frukosten. Jag styrketränar ganska mycket och brukar bara dricka en proteinshake till frukost (annars blir det svårt för mig att få i mig tillräckligt med protein under dagen, plus att det troligen är bra att stimulera proteinsyntesen igen efter natten). Det var lite jobbigt i början för att jag var van vid att äta en stor frukost men nu blir jag inte ens hungrig förrän lunch. Kroppen vänjer sig snabbt vid nya vanor ändå 🙂

    9. Vic skriver:

      Träna korta pass!
      Blogilates på youtube har tex korta och bra pass! 5-10 min innan varje dusch kan ge mer än man tror 🙂

      Bättre att träna korta pass än långa som aldrig blir av!

    10. T skriver:

      Om du äter mindr godis mm och rör på dig genom promenader i veckorna så kommer du under de kommande åren säkert gå en långsamt i vikt, och sen hittar din kropp en ny stabil vikt som går att hålla. Bättre än hårda bantingskurer. Iaf har det fungerat så för mig 🙂

    11. Vågen skriver:

      Tusen tack för alla tips! Så snällt att ni tog er tid!

  21. The lonely heart band club skriver:

    Min sambo och jag valde i höstas att lägga av med preventivmedel. Nu är jag gravid och han har fått kalla fötter. Han säger att han inte är redo men stöttar mig vilket beslut jag än tar. Jag har gråtit konstant i två dagar. Jag har tidigare gjort en abort och hade inte planerat för en till.

    Trots hans närhet känner jag mig så jävla ensam. Och dum. Var hittar jag min styrka för att ta rätt beslut?

    1. Silverräven skriver:

      Kanske beroende på hur gamla ni är men har hört fler där killen reagerar sådär. Tror han kan behöva tid att smälta det. För oss kvinnor händer så mycket i kroppen men för dem är det ju inte någon skillnad än på ett tag. Jag tror och hoppas att han kommer ändra sig ju längre tiden går. Typ första ultraljudet när han faktiskt kan se och höra att det är något levande därinne.

    2. Johanna skriver:

      Go go go säger jag 😊 Det ÄR en chock när det väl händer. Det är en chock att landa i att plus på stickan = gravid och sen i att gravid = bebis i magen!! Och sen bebis i magen = bebis ska ut ur magen.

      När jag blev gravid med första grät jag i en vecka pga killen skulle älska någon annan mer än mig. Men det landar till slut tror jag.

      1. T skriver:

        Hahaha åhh! Ibland får jag såna moderskänslor (?) för gravdia och vill bara ta hand om dem och ge dem fina saker så de blir glada. Fattar inte var det kommer ifrån, men dit gråtande pga att killer skulle älska bebisen mer triggade verkligen igång det! Sååå gulligt!!!

        (Hoppas inte detta lät dumt, kanske är något biologiskt flockdjursbeteende att vilja ta hand om och skydda preggos )

    3. The lonely heart band club skriver:

      Tack för era tankar.

      Ni har nog rätt, han behöver bara komma ikapp våra tankar om framtiden. Och det som kommer att ske.

      Kram

  22. Emma skriver:

    någon som har tips på hur man får man bort vatten i örat?

    Badade igår och har nu ont samt ingen hörsel på ena örat. Tryckutjämnar ofta, sov på den sidan och mycket rann ut men inte allt. har skakat huvudet o allt sånt samt använder nasonex. får panik!! detta är ett återkommande problem som sker minst en gång om året, antingen med vatten i örat som nu eller bara ständigt lock och ont i flera dagar/veckor. hade öroninflammation minst en gång om året som barn men bara några gånger senare år (är 22).

    vet någon hur man får borta detta eller man förebygger det?

    ja jag vet ni är inte läkare men jag litar på era tips 😀

    1. Inte läkare men skriver:

      Det här kanske låter konstigt, men ställ dig på ett ben (höger ben om vattnet är i höger öra, sen tvärtom annars- ja du fattar), luta huvudet åt sidan och hoppa. Det här knepet har fungerat för mig sen jag var liten, vattnet rinner ut efter några hopp!

    2. Em skriver:

      Det kanske inte är vatten i örat utan vad man kallar för ”simöron” eller extern otit. Googla på det!
      Jag vaknade en morgon och trodde att jag blivit döv på ena örat. Det var helt stopp. Gick till vårdcentralen och hade denna sjukdom och fick droppar som minskade svullnaden.

    3. S skriver:

      Jag jobbar som simlärare så jag får ofta vatten i öronen. Mitt trick är att vatten drar ut vatten. Lägg dig på sidan med et drabbade örat uppåt använd en medicinspruta (sådan som man ger barn penicillin med) och droppa i ljummet-varmt vatten. Vänta ett par sekunder och vänd dig så att du har det örat nedåt. För mig brukar då locket släppa så att allt vatten rinner ut.

      Hoppas det funkar för dig med!

  23. Sofii skriver:

    Hade sex med en kille (1), använde kondom som ej gick sönder och tog ett dagen efter piller. Hade innan och efter det sex med en annan kille (2), oskyddat. Hur stor är risken att kille 1 är pappa till barnet? Går det att ta reda på via vul? Kanske mer en familjelivsfråga, men försökte bli medlem häromdagen och det bara hängde sig…

    1. Sysselmannen skriver:

      Nej, enbart faderskapstest efter födsel kan säga vem som är pappa

    2. Linda skriver:

      Låter vettigt

    3. Anonym skriver:

      0%? Hoppas du på kille 1?

    4. Anonym skriver:

      Du var alltså otrogen med kille 2 med kille 1 och nu är du gravid och kille 2 tror att det är hans, men du är lite osäker på om ditt lilla ”snedsteg” kan avslöjas om kille 1 visar sig vara pappan?

      1. Anonym skriver:

        *mot kille 2 med kille 1

    5. I skriver:

      Borde väl vara rätt så säkert att den är kille (2) som är pappa till barnet eftersom kondom är ett säkert preventivmedel (iaf mycket säkrare än oskyddat sex) och att du dessutom tog ett dagen-efter-piller efter den gången gör det ju ännu mer troligt att det inte är kille (1).

      1. Hann skriver:

        Ja om du är 100% säker att kondomen inte gick sönder-inte ens ett litet hål- så är *risken* att kille nummer 1 är pappa till barnet i princip obefintlig. Dock borde du informera både 1 och 2 om att du har haft samlag med dem båda och begära ett faderskapstest efter födseln. Lycka till!

    6. T skriver:

      Kondom under hela samlaget, och kollade att den inte sprack? Isf är ju kondom sjukt säkert… dvs kille 2 är pappan.

    7. A skriver:

      Svaret är: skyll dig själv. Vad är det för sjuka behov du har som måste ligga med två olika i princip samtidigt?!

  24. Anna skriver:

    Testade Bikram Yoga idag för första gången, har nyligen börjat gå på en yogastudio och är sååå glad att jag vågade gå dit. Är en riktig fegis, men har velat börja med hot yoga på mer regelbunden basis så himla länge och nu i veckan skaffade jag ett kort och bara gick dit.

    MEN jag har känt mig sååå konstig idag efter passet, trött och håglös och pyttelite illamående. Är säkert vanligt? Har gått på annan hot yoga förr men aldrig känt som jag gjorde efter Bikram yogan. Är det nån annan här som går på hot yoga, vad upplever ni för effekter av det, både kortsikta och långsikta?

    1. Anna skriver:

      Kortsiktiga och långsiktiga ska det såklart stå hehe.

    2. Sysselmannen skriver:

      Förmodligen vätskebrist 🙂

    3. Lejonhjärta skriver:

      Jag mådde så de första två gångerna. För mig blev det bättre när jag drack mycket vatten dagen innan om det var ett pass på morgonen och annars mycket under dagen om passet var på eftermiddagen/kvällen. Sen drick alltid mycket efter passet. Ibland kan det vara bra att dricka vatten men också kokosvatten fungerar bra för mig. Var nåt mer som min instruktör tipsade om i början som jag glömt, men nån dryck för att få i sig salter då man svettas så mycket 🙂

      Kul att du vågade dig dig, så härlig träning och speciellt skönt att komma in i värmen vintertid 🙂

    4. Josse skriver:

      Man kan bli illamående av vätskebrist och bli trött. Drick lite juice eller gör hemmagjord vätskeersättning om du inte vill köpa den som finns på ex Apoteket.

      Koka upp 1 L vatten och häll i 3 msk socker och 1/2 tsk salt.

  25. Emma skriver:

    Hur får man en bra relation till sin familj? Typ päron och syskon. Tycker alltid det är så stelt att prata när man är ensamma, alltså typ bara jag och pappa. Sen får jag sjukliga obehagskänslor när dom visar könslor typ som sorg. Blir liksom att stänga av om dom skulle gråta vid ex dödsfall. Känner att jag bara inte orkar prata med dom o saker osv, har svårt att erkänna hur jag mår till dom men inga problem till kompisar osv. Är jag konstig?

    1. LL skriver:

      Haha vet vad du menar. Har en bra relation till mina men ändå svårt vara nära och typ kramas/trösta om det skulle behövas.
      Inte alls likadant för syrran och dem, och jag vet att mamma tycker jag är lite okänslosam. Det gör ju inte saken lättare.

    2. Elsa skriver:

      Känner samma! Har jättesvårt att öppna mig till mina päron om mitt dejtande osv, är öppen med polarnas kärleksliv och killar fram och tillbaka, men har svårt för mitt eget kärleksliv… är så lätt att hamna i en ond cirkel av att dom inte frågar och jag inte berättar. Hade varit enklare om dom bara frågade rakt ut, då hade jag svarat ärligt. Samma med mående, dom har svårt att berätta hur saker egentligen är, och samma för mig och mina syskon. Hur bryter man den barriären??

  26. Kattfan skriver:

    Vill bara säga hej och önska alla en underbar lördagskväll. ♥️

    1. Link skriver:

      Hej till dig med <3 Haft en bra lördag?

  27. Katharina skriver:

    Jag jobbar på Arlanda och ikväll stötte jag på familjen Rosas här ute. Ville bara dela med mig av hur fina Molly & Leonore är!! Och Paula och Hugo var för övrigt väldigt trevliga 🙂
    Det skrivs ju ibland om hur dryg Paula är, men så upplevde jag henne inte alls!
    Hoppas ni andra har en lika skön kväll som mig. Sovdags snart, jobbar imorgon och sen tar jag äntligen ”helg”!

    1. LL skriver:

      kul info 🙂 intressant höra hur de är i verkliga livet!

      1. Katharina skriver:

        Ja eller hur? Jag ser ofta våra kära influencers på jobbet. Men konstigt nog har jag aldrig sett Bella, hon som mer eller mindre bor på arlanda liksom 😅

        1. LL skriver:

          Haha är ju själv inget fan av Bella, men har faktiskt också läst att många skrivit att hon varit väldigt otrevlig mot servicepersonal mm. Så håll utkik 😀

          1. Katharina skriver:

            Tur att jag jobbar i säkerhetskontrollen då och inte inom service! Hon skulle bara våga kaxa med mig 😂😂

            1. Vivi the one and only skriver:

              Jag hade så velat kolla hennes handbagage

            2. LL skriver:

              Hon behöver lite motstånd så hoppas ni ses!

  28. Josse 🤱🏻 skriver:

    Vad jobbar ni med? Alternativt vad pluggar ni till?
    Jag är så jäkla trött på mitt jobb (eller rättare sagt, mina kollegor. Själva jobbet är väldigt givande) så jag tänkte ta tag i saken & söka nytt jobb eller plugga.
    Jag har arbetat på samma arbetsplats i åtta år (sedan jag tog studenten 2009.. omg vad gammal jag kände mig precis!) så det är verkligen på tiden att jag vidgar mina vyer.
    Är förövrigt Stödassistent på ett LSS-boende med multihandikappade & gravt utvecklingsstörda.

    Bomba med kommentarer & inspirera mig!! <3

    1. Elsa skriver:

      Ingen aning om det är ett bra svar eller inte, men kände igen mig lite..
      Jobbat på samma jobb i fem år, sommarjobbade på ett ställe, fick praktik sista året på gymnasiet och sen dagen efter studenten så hade jag fast jobb där. Nu i december blev jag uppsagd med erbjudande fråb en annan firma i samma bransch.
      Känner sååååå blandat med det… kul med nytt jobb med andra kollegor och chefer, samtidigt panik för nya rutiner och fruktansvärd ångest pga social fobi… men kommer bli både nyttigt och läskigt med nytt jobb, men fan vad läskigt det är med att byta.. haft samma jobb sen tvåan på gymnasiet och aldrig varit arbetslös.. mycket priviligerad men samtidigt livrädd

    2. Emma skriver:

      Jag pluggar till läkare och har ca ett år kvar, vilket jag verkligen varmt kan rekommendera om du är intresserad av vård. Det är bitvis kämpigt, men det är nog det mesta, framförallt är det så fantastiskt roligt och det känns som en ynnest att varje dag få lära sig mer om hur ens kropp fungerar 😊

    3. Josse skriver:

      Jag pluggar till receptarie och har nu kommit halvvägs in i utbildningen. Den är på 3 år och man får en kandidat och yrkesexamen med legitimation. Tycker utbildningen är sjukt spännande med massor av kemi och fysiologi, även om det ibland är rätt krångligt. Gillar naturvetenskap och receptarie verkade passa bra. Har aldrig varit intresserad av ssk/usk då jag inte riktigt gillar att jobba så intimt med folk. Läkare hade varit spännande, men samma sak där, att röra folk är väl inte min starka sida.

      Jämsides med studierna jobbar jag som kundmottagare på ett ställe som har bilförsäljning och verkstad, haha. Kunde inget om bilar när jag började, men man lär sig snabbt. Tycker det är ett väldigt trevligt yrke, man får tjabba mycket med kunderna och göra de nöjda. Det är väldigt varierande då arbetsuppgifterna kan vara allt från att förklara för en kund deras serviceintervall eller att sälja reservdelar.

    4. Tess skriver:

      Jag började plugga personalvetare i höstas, det bästa jag någonsin har gjort! Tog också studenten 2009, så känn ingen stress för det. ☺️

  29. S skriver:

    Har en rädsla att göra slut med en pojkvän sedan många år. Största rädslan är ensamheten som jag kommer att hamna i. Plötsligt ingen vid min sida på kvällarna och helgerna. De flesta vännerna är dessutom hans och de kommer inte vilja umgås när vi går skilda vägar. Det andra är hans familj som kommer bli så jäkla besvikna, det vet jag. Även min familj kommer undra vad jag sysslar med, ungefär. Kommer alltså känna att jag inte bara sviker honom utan andra närstående. Vilket är sjukt, jag ska ju få gör som jag vill. Har också en rädsla för att ta steget. Har ältat detta i några veckor nu, men är så jäklans feg. Ju längre tiden går desto svårare också. Det är som att jag vill att vi ska gräla för då får jag plötsligt något att skylla uppbrottet på. Svamlig nu men så ångestfylld över detta.

    1. L skriver:

      Åh jag är i precis samma sits! Så svårt att veta vad som är det rätta att göra.. känner liksom lite att förhållandet inte är det rätta för mig, men är samtidigt så rädd för att bli helt ensam!

    2. Josse 🤱🏻 skriver:

      Jag kan bara svara utifrån mina egna erfarenheter & med handen på hjärtat så kommer det ALDRIG komma ett bra tillfälle för att lämna din partner.
      Har man dessutom varit tillsammans i flera år så har man (som du skriver) byggt upp vänskapsrelationer med varandras vänner som man också riskerar att förlora.

      Det ÄR tufft & det kommet kännas ensamt, men jag rekommendera dig ändå att lyssna till ditt hjärta.
      Vill du verkligen lägga ner mer tid på en person som du egentligen inte vill dela ditt liv med?
      Är svaret NEJ, så ta mod till dig.
      Det kommer göra ont, men det kommer också vara en lättnad.

      Prioritera dig själv & ditt eget välmående i första hand.
      Ta hand om dig! <3

      1. S skriver:

        Stort tack för peppen, det behövs verkligen!

        Ja, det är nog som du säger att inget tillfälle är rätt. Samtidigt känner jag varje dag hur egoistiskt det är av mig att inte göra nåt åt saken, genom att stanna kvar för att slippa vara ensam. Äcklas av mig själv för det faktiskt..

    3. Viktor Den Store skriver:

      Du har ingen skyldighet att motivera dina beslut för någon annan än dig själv. Är du säker på ditt beslut så kör på, och lyssna (om du vill) på Viktor Den Stores livstips nummer #1:

      Ta ett problem i taget. Titta inte 100 problem framåt för då kommer du bara drunkna i oro och misär. Min pappa brukar alltid säga att 98% av allt man oroar sig för aldrig kommer hända, så varför oroa sig innan man verkligen står inför problemet?

      Ofta när jag hamnar i situationer där allt känns hopplöst brukar jag tänka på en väldigt välgjord dokumentär vid namn Touching the Void som kort sammanfattat handlar om en bergsklättrare som faller ned i en skreva och bryter benet, vilket får som följd att hans enda chans till överlevnad är att krypa ned för hela berget. Han klarade det genom att sätta upp minimala målsättningar för sig själv. Han tänkte aldrig att han skulle krypa hela vägen ned. Han tänkte bara att han skulle krypa fram till stenen två meter bort, och sedan till nästa sten, och sedan till nästa.

      Kryp en liten sträcka i taget så kommer du klara dig du också, för jag kan garantera dig att du klarar 1000 gånger mer än du tror.

    4. Viktor Den Store skriver:

      Okej, denna slumpmässiga granskningen av kommentarer väcker mitt ursinne så jag kommer spamma sönder min illa författade kommentar tills den släpps igenom…

      Du har ingen skyldighet att motivera dina beslut för någon annan än dig själv. Är du säker på ditt beslut så kör på, och lyssna (om du vill) på Viktor Den Stores livstips nummer #1:

      Ta ett problem i taget. Titta inte 100 problem framåt för då kommer du bara drunkna i oro och misär. Min pappa brukar alltid säga att 98% av allt man oroar sig för aldrig kommer hända, så varför oroa sig innan man verkligen står inför problemet?

      Ofta när jag hamnar i situationer där allt känns hopplöst brukar jag tänka på en väldigt välgjord dokumentär vid namn Touching the Void som kort sammanfattat handlar om en bergsklättrare som faller ned i en skreva och bryter benet, vilket får som följd att hans enda chans till överlevnad är att krypa ned för hela berget. Han klarade det genom att sätta upp minimala målsättningar för sig själv. Han tänkte aldrig att han skulle krypa hela vägen ned. Han tänkte bara att han skulle krypa fram till stenen två meter bort, och sedan till nästa sten, och sedan till nästa.

      Kryp en liten sträcka i taget så kommer du klara dig du också, för jag kan garantera dig att du klarar 1000 gånger mer än du tror.

    5. Viktor Den Store skriver:

      Okej, denna slumpmässiga granskningen av kommentarer väcker mitt ursinne så jag kommer posta min illa författade kommentar med minimala förändringar tills den släpps igenom…

      Du har ingen skyldighet att motivera dina beslut för någon annan än dig själv. Är du säker på ditt beslut så kör på, och lyssna (om du vill) på Viktor Den Stores livstips nummer #1:

      Ta ett problem i taget. Titta inte 100 problem framåt för då kommer du gå under av oro och misär. Min pappa brukar alltid säga att 98% av allt man oroar sig för aldrig kommer hända, så varför oroa sig innan man verkligen står inför problemet?

      Ofta när jag hamnar i situationer där allt känns hopplöst brukar jag tänka på en väldigt välgjord dokumentär vid namn Touching the Void som kort sammanfattat handlar om en bergsklättrare som faller och bryter benet, vilket får som följd att hans enda chans till att klara sig är att krypa ned för hela berget. Han klarade det genom att sätta upp minimala målsättningar för sig själv. Han tänkte aldrig att han skulle krypa hela vägen ned. Han tänkte bara att han skulle krypa fram till stenen två meter bort, och sedan till nästa sten, och sedan till nästa.

      Kryp en liten sträcka i taget så kommer du klara dig du också, för jag kan garantera dig att du klarar 1000 gånger mer än du tror.

      1. Viktor Den Store skriver:

        Fan vad onödigt det här kändes nu då…

        1. M skriver:

          Åh du 😂❤️

  30. PrincessConsuela skriver:

    Träffade en kille för två år sedan, vi chattade en hel del och jag höll på att bli kär. Hade dock sambo, vi var inte på ett bra ställe i förhållandet, och den andra killen fick reda på att jag hade sambo, blev förbannad och ploclade mig på alla gemensamma appar (helt förståeligt..). Jag hann aldrig förklara något och tänker fortfarande på honom.. såg i höstas att han tagit bort blockningen, tycker ni att jag ska ta kontakt med honom eller inte? Och ja, jag är fortfarande sambo i ett mer eller mindre dött förhållande men ingen av oss har tagit steget för att göra slut fastän vi nog båda vill det.

    Känner mig så förvirrad och som en riktigt usel människa fastän jag inte varit otrogen, träffades aldrig med killen jag textade med, men har ändå dåligt samvete. Skulle inte säga att jag skulle lämna min sambo för killen, men OM killen fortfarande också tänler på mig så skulle jag vikja veta det. Tror ändå jag och min sambo gör slut när nån av oss ta steget..

    1. Viktor Den Store skriver:

      Ärligt talat låter det synnerligen dumt att kontakta honom innan du gjort slut med din nuvarande…

    2. A skriver:

      Att ta kontakt med en kille du har/haft känslor för i hemlighet fastän du är i en annan relation skulle jag klassa som emotionell otrohet. Det är inte rättvist mot din sambo, mot den andra killen eller mot dig själv. Jag tror att du vet att det är fel, därav det dåliga samvetet. Du säger själv att ditt förhållande är ”dött”, så det verkar som att ni båda slösar er tid. Gör slut och ta sedan kontakt med den andra killen!

    3. T skriver:

      Dumpa sin sambo. Kontakta sedan den bockade killen, om du vill.

      Vet ej om du försöker köra taktiken att förstöra ett förhållande så du kommer till skott med att göra slut? Men du klarar att göra slut utan att först chatta med någon snubbe. Gör det!

      Och chattsnubben blev ju redan sur pga sambon, och du visar ju inte upp jättebra sidor av dig själv genom att börja smygsnacka med honom igen, forfarande trots att du har sambo. Han lär tänka att du skulle kunna göra samma sak mot honom, oavsett om det formellt kan anses vara otrohet. Tänker du fortfarande på honom vill du inte förstöra det, så igen, dumpa sambon.

  31. Autism skriver:

    Precis fått veta att en närståendes barn har autism och en utredning ska påbörjas. Jag och hela familjen har misstänkt det eller något liknande då barnet som nu år 4 visar tydliga tecken på att halkat efter i utvecklingen. Pratar tex inget och håller sig för sig själv, svarar inte på tilltal och interagerar inte med andra människor. Den närstående har fått sitt livs chock och mår mycket dåligt, vilket resulterar i att vi andra lider med… Hur går man vidare som närstående, hur kan jag vara till som stöd och vad kan man göra? Nu när det är bekräftat upplever jag det som en stor sorg, man trodde någonstans djupt inombords att talet osv skulle lossna för barnet och att det kom igång. Men nu vet man att barnet och familjen kommer ha det svårt. Mår väldigt dåligt över detta och känner mig nästan deprimerad. 😭😭

    1. Sophie skriver:

      Av egen erfarenhet; erbjud dig att hjälpa till att ta hand om barnet ibland! Oftast kräver barn med autism väldigt stort vårdbehov (såklart beroende på hur grav autismen är), som familj/närstående är det väldigt skönt att få lite avlastning ibland och vara en ”normal familj” lite då och då. Autism är inte farligt, de blir fina människor de med. Försök se det positiva istället för allt det negativa, det kommer kännas bättre så småningom.

      1. Autism skriver:

        Tack för tips och stöd. Jag ska absolut tänka på det och erbjuda barnvaktshjälp oftare. Just nu känner man sig så ensam och hjälplös, det första man tänker på är det negativa för man tänker det värsta. Man vill ju att barnet ska kunna vara självständigt i framtiden cu tex bild en egen familj. Vi måste läsa på nu allihop och ta in detta.. 😞 Ännu en fråga. Visar tiden hur grav autismen är eller visar utredningen det när barnet är så här litet? Så att man vet till framtiden och kan förbereda sig tänker jag..

        1. Sophie skriver:

          Med tanke på att barnet fortfarande inte pratar så skulle jag gissa på att det är ganska omfattande autism. Men det kommer förmodligen utredningen att visa på. Råder er verkligen till att läsa på, det ger så mycket att vara lite förberedd!

          1. T skriver:

            Min lillebror pratade superlite i den åldern, när han fick sin diagnos atypisk autism. Men den visade sig inte vara så grov eller vad man säger, idag påminner han mer kanske om Aspbergers och ADD än klassisk autism.

            Jag håller med om att det bästa är att erbjuda hjäp och avlastning, och säga att du kommer fortsätta med detta.

    2. A skriver:

      Har ingen direkt erfarenhet, men som jag förstår det är sorg en vanlig reaktion. Håller med om att försöka se det positiva. Barnet kommer att få proffessionell hjälp och har därför mycket bättre chanser att utveckla språket osv än utan hjälp!

    3. Marja skriver:

      Har en bekant vars båda två barn har autism. Sedan de fick diagnos och det sattes in hjälp och stöd har båda barnen gjort jätteframsteg. Eftersom det har varit så tydligt att barnen inte följt den normala utvecklingskurvan har jag varit förvånad att föräldrarna inte sökt stöd tidigare eller att bvc inte propsat på mer ingående undersökningar. Men även om stödet sattes in ”sent” så har det gjort underverk för barnens språk och sociala förmågor. Det är ju ingen dödsdom och svårt att på förhand veta hur långt de kan komma med rätt stöd.

    4. Emelie skriver:

      Tipsar om bloggen M som i underbar samt psykolog och författare Bo Hejlskov som bl.a. skrivit böckerna Barn som bråkar och Problemskapande beteende – borde vara obligatorisk läsning för alla men särskilt för de som har neuropsykiatriska funktionsvariationer i sin närhet. Kram!

      1. Autism skriver:

        Tack Emelie jag ska titta på det och läsa. Och tack till er andra som skrivit och tipsat/stöttat. Behövs verkligen just nu!

      2. Jennie skriver:

        Åh, jag har träffat bo hejlskov i jobbet flera gånger samt sett flera föreläsningar med honom. Rekommenderar starkt att läsa hans böcker.
        Jag tycker att de andras tips var jättebra – erbjud avlastning för familjen och försök att alltid vara ”dig själv” runt barnet. Prata normalt, säg alltid hej och bli en del av hens vardag. Då blir det lättare både för dig att kunna avlasta föräldrarna men också för dig att acceptera hur barnet är. Autism innebär inte att barnet inte har en personlighet/känslor/tankar/humor etc. ni kommer lära känna varandra och ha en relation ändå!
        Kram!!

    5. Samma unge skriver:

      Jag grät som fan när mitt barn fick sin diagnos, men sen insåg jag att jag inte fått ett annat barn, det är ju samma fina person. Mitt barns autismdiagnos har hjälpt honom att lära sig prata (i början med tecken som stöd) och att klara sociala situationer bättre, den har även hjälpt mig hjälpa honom på ett bättre sätt. Idag märker oftast inte folk att han är annorlunda, även fast han såklart är det, men utan diagnosen tror jag inte han kommit så långt så jag är den evigt tacksam! Försök att se det som ett hjälpmedel istället för att barnet är sin diagnos. Alla människor är unika med egna personligheter, diagnos eller ej 😊

  32. Elsa skriver:

    Hej allihopa! Hopas ni har det bra☺️
    Tänkte bara höra med hur ni agerat med kompisars ex.. min bästis var tillsammans med en snubbe i ett år eller så, vi kom jättebra överens och hade skitkul ihop alla tre.. nu när dom gjort slut känner jag en liten tomhet över att ha tappat en kompis som jag ändå kände att jag hade i honom, kommer alltid i 110% vara på min bästis sida, men känner ändå att fan.. hade verkligen velat ha kvar honom som kompis. Hur gör man? Frågar jag min bästis om lov? Eller ska jag släppa honom helt? Verkligen bara som kompis, har absolut inget intresse av honom mer än vän.

    1. Ida skriver:

      Åh, jag hade jättekul med min kompis ex och hela hans gäng som vi brukade hänga med i grupp. Visst saknar jag den tiden ibland men i mitt fall är min kompis definitivt viktigare! Det finns andra som ”valt hennes ex” framför henne och jag skulle inte någonsin vilja göra samma sak. Så det jag gjort är helt enkelt att jag accepterat att det var då och nu är en ny tid. Det finns väl andra man kan umgås med också 🙂

      1. Elsa skriver:

        Hej Ida hoppas du har en fantastisk lördag, med valfritt snacks och dryck! Ja, självklart kommer min kompis i första hand. Men känner bara, skulle det vara okej och fråga henne om jag får umgås med honom? Eller är det bara ajabaja? I och med att dom inte pratar med varandra känns det som att alla i vårt gäng låtsas som att han inte finns. Men fan, känner verkligen att vi var bra polare ändå, och tråkigt att jag måste ”göra slut” med honom också.
        Har inte så många vänner och har svårt att skaffa nya, kanske därför jag känner att det var så tråkigt att ”mista” honom. Svårt det där ändå 😅

        1. A skriver:

          Du känner såklart din vän bäst, men risken finns att hon blir ledsen av din fråga även om du inte tar upp med kontakten med honom igen.

          1. Elsa skriver:

            Ja det är precis det jag befarar. Ville egentligen bara att folk skulle skriva att jag skulle köra på. Men ju mer jag tänker på det desto mer självklart är det att ja, han är lika mycket ett ex för mig som för min bästis..

            1. A skriver:

              Förstår att det känns tråkigt!! Hoppas att du kan hitta fler nya vänner på annat sätt. Vore ju så tråkigt om din relation till din bästis tog skada.

        2. Ida skriver:

          Jaa alltå det beror ju väldigt mycket på hur situationen ser ut och hur din kompis är som person. I mitt fall kom jag fram till att det skulle vara en dålig idé att fortsätta hålla kontakt, men det behöver inte betyda att alla ska göra som jag 🙂

  33. Ems skriver:

    Finns det nån rolig människa som vill åka till Japan? Ingen jag känner vill åka😌

    1. Ida skriver:

      Åk ensam! Att ta steget och åka ensam då ingen kunde komma med var bland det bästa jag gjort, man lär sig så mycket om en själv, och det att du reser iväg ensam betyder inte att du kommer bli ensam hela tiden! Jag tycker i alla fall att det är lättare att träffa nya människor då jag är iväg ensam än då jag är med en kompis.

      Måste tillägga att jag visserligen inte åkte enda till Japan utan nöjde mig med att backpacka i Europa, men poängen är att du inte ska låta någon annan begränsa dina drömmar. Vill du åka och kan du åka så ska du åka! 🙂 är det för skrämmande att åka helt ensam kan du testa någon gruppresa!

    2. Emelie skriver:

      Jag har bokat en ensamresa till Sydkorea och Japan i april! (3 månader kvar, gah!!) Väldigt pirrigt men jag tror det blir ett ypperligt tillfälle för mig att utvecklas som person och våga ta för mig mer när det kommer till sociala kontakter. Mina vänner och min sambo har svårt att ta ledigt under våren, eller så är de helt enkelt inte intresserade av att resa till Asien. Då fanns ingen annan möjlighet än att åka själv men jag är så glad att jag bokade 🙂

      1. Ida skriver:

        Åh, vad kul!! Jag är helt säker att du kommer stortrivas och träffa nya människor bara du vill. Världen är full av ensamresenärer som är i helt samma situation som du 🙂

  34. Sophie skriver:

    Jag förlorade båda mina föräldrar förra året med 8 månaders mellanrum. Jag fyller 23 i maj och har aldrig känt mig så ensam som nu. Hade inte jättemycket vänner innan heller, men helt plötsligt är det som att alla bara flyr. Ingen vågar prata med mig. Helt plötsligt har ingen tid med mig längre och det gör att jag bara känner mig mer och mer deppig. Har äntligen tagit hjälp via Unga Vuxna och ska ev få antidepp förutom mitt samtalsstöd, men jag känner mer och mer att jag verkligen behöver mina vänner. Men så fort jag frågar om någon vill umgås är det aldrig någon som kan. T.ex. min s.k närmsta vän säger nästan varje gång att hon behöver vara hemma och göra något som absolut inte kan vänta, sen ser jag på instagram att hon gjort något helt annat eller att hon bara varit hemma och gjort ingenting. Blir så ledsen. Känner mig totalt överflödig, ingen behöver mig längre. Är så less på livet just nu…

    1. LL skriver:

      Å kram 🙁 Beklagar verkligen, det var nog det ledsammaste jag läst i detta spår 🙁 Har du syskon?

      1. Sophie skriver:

        Jag har 3 syskon, varav ett gravt autistiskt och ett jag har extremt dålig kontakt med då han kläckt ur sig ett antal idiotiska kommentarer som jag inte kan förlåta honom för. Har jättebra relation till min syster, men hon är 15 år äldre och med sitt eget liv. Hon förbarmar sig över mig lite då och då och försöker dra med mig ut på saker men jag saknar verkligen en riktig kompis… Blir så ledsen när jag ser andra lägga upp gruppbilder med sitt stora tjejgäng, texter om hur mycket alla älskar varandra och så sitter jag här helt ensam framför datorn varje kväll. 🙁

        1. LL skriver:

          Ja det är klart, har själv en syster och vi är nära/träffas då och då men förstås inte samma sak.

          Själv har jag tappat alla mina tjejkompisar också tyvärr, endast någon kollega från jobbet man träffar då och då. Har inga direkta tips tyvärr =/ Tyckte jag försökte men fick inte lika mycket tillbaks, inte lätt inte.

    2. E skriver:

      Älskade Sophie. Du är inte ensam! Mitt enda tips är att vara på sociala medier, skriva med folk och försöka få kontakter. Då känner man sig mindre ensam <3

    3. I skriver:

      Åh, vad tufft! Känner med dig, Sophie! Jag förlorade min pappa förra året och det har varit så tufft, anar inte hur jobbigt det måste vara att ha förlorat båda. Jag känner igen det där med vänner som flyr, även om inte alla mina vänner har flytt. Hoppas du kanske kan hitta nya vänner eller så.

    4. Louise skriver:

      Fy vilka dåliga vänner! Vill bara påpeka att jag inte heller har ett tjejgäng även om det verkar som alla på sociala medier har det… Skönt att du har fått samtalshjälp i alla fall. Skickar en jättestor kram<3

    5. Malin skriver:

      Dina vänner undviker inte dig för att de inte längre bryr dig om dig, utan för att de är rädda för att ”göra fel”. Ironiskt, eftersom de gör de värsta felet som finns. När min pappa gick bort drog sig många sv mina vänner sig undan första året, ”för att låta dig sörja ifred”. Verkar väldigt vanligt, sökte tröst i diverse forum och fick tipset att verkligen förklara för vännerna hur de sårade mig När de undvek mig, förändrade allt 🙂

    6. Johanna skriver:

    7. Ida skriver:

      Men åh, vad jobbigt att läsa!

      Tyvärr finns det alltid vänner som kommer visa sig inte var så nära som man trodde då det väl gäller. Hände även mig då min mamma fick cancer och jag gick in i en ordentlig depression. Jag var öppen med hur jag mådde för skulle ha behövt stöd, men mina så kallade vänner blev rädda och drog sig undan. Å andra sidan är sådana vänner kanske inget man vill ha i sitt liv, eller hur? Så det är bara att ge sig ut och på något sätt hitta nya. Testa till exempel gå en kurs i något du gillar, eller aktivera dig i någon förening. Någonting som gör att du träffar nya människor! Man vet aldrig var en ny kompis kan gömma sig 🙂

    8. Jennie skriver:

      Så jäkla sen kommentar!! Förlåt! Var bor du? (: om det är i närheten så hittar jag gärna på nåt!
      Jag har det inte lika tufft som du har det men känner igen känslorna du beskriver. ❤❤ tusen kramar

      1. Sophie skriver:

        Sthlm/Norrtälje. Bor du i krokarna så hit me up på s.hjelm@hotmail.se! 🙂

  35. E skriver:

    KATT
    Hej (om nån scrollat hela vägen hit)!
    Jag har en supergullig Ragdollhane på 2 år. Han är otroligt mysig, älskar att bli buren och flyttar sig efter oss hela tiden. Med andra ord så är han alltid tätt intill, extremt närhetsberoende.
    När han inte sover eller myser har han sånt jäkla lektemperament. Springer som en galning men blir också obehaglig – kan svartna i blicken från INGENSTANS och pipa och sen flyga på ens ben eller ansikte. Helt sjukt läskigt, för att sen vid tillsägelse och lite vattenstänk bli helt normal igen.

    Är så orolig och tror att detta beror på att han är uttråkad (veterinären hittar inga psykiska fel så han har ej ont). Jag funderar nu på att köpa en till katt för att han är så otroligt ”mycket”. Kommer ALDRIG göra mig av med honom men han jamar mycket, vill leka typ jämt, attackerar oss ibland, väntar alltid på hallmattan när man kommer, står på hallmattan när man går, letar efter oss om vi är på toa osv osv.

    Nu: hur gör man bäst om man skaffar kattsällskap? Vill inte att den nya katten ska bli nedtryckt från start och vill inte heller att vår nuvarande ska bli bortglömd. Förstår att jag behöver ta ledigt och bara vara med dom länge. Köper man kattunge eller äldre? Samma ras, kön? Gud behöver alla tips! Kram från en gulli kattägare

    1. E skriver:

      fysiska fel menar jag

    2. Anonym skriver:

      Hade en hankatt för många år sen som hade skiftande humör. Han var nog inte lika lekfull som din, men lömsk. Gosa ena stunden, bitsk nästa sekund. Heller inga fel enligt veterinär. Fördelen med honom var att han ”bara” bet familjemedlemmar (vuxna). Innekatt(ensam) sitt första levnadsår; efter flytt till landet var han ute mycket. Tog hand om fler vuxna hankatter, han var ledare utan större gruff med de andra. Jättesvårt att råda dig till något. Revirtänk är så individuellt med katter. Har två tjejkatter idag. En slagskämpe och en som tycker att det är skitsamma om en grannkatt springer in och tömmer matskålen. Kanske någon med katt kan besöka er för att se en första reaktion. Varsin transportbur fler meter från varann första gången.

      1. Anonym skriver:

        Vuxen honkatt tror jag förresten är bra att testa. En som är trygg, men nyfiken.

    3. Anonym skriver:

      Att katten följer efter er, väntar på er, vill vara med er hela tiden är en ragdolls betende. Det är så rasen är. Så är det jobbigt så har ni valt fel ras. Läs på innan ni skaffar djur!

      1. T skriver:

        Det bitarna beklagade som sig väl inte för heller?

    4. Lisa skriver:

      Skaffa en till katt, men låt de träffas långsamt! När jag skaffade min andra katt använde vi kompostgaller som ”vägg” mellan rummen och katterna fick lukta på varandra och se varandra genom detta. Vi lät det gå ett par dagar innan de fick träffa varandra utan galler emellan och nu är de jättebra kompisar men det måste få ta tid.

      Upplevde också att min första katt var uttråkad och mådde bättre av en kompis, hon har lugnat ner sig mycket nu men eftersom båda är innekatter är det också viktigt att aktivera dem på dagarna.

    5. Ida skriver:

      Jag har två raggisar som det skiljer 7 månader på. Min äldsta är hona och yngsta hane, halvsyskon och kastrerade. Ingen av dem har haft beteendet du uttrycker, men mitt tips är att försöka anpassa ditt hem till mer kattvänligt möjligen för att han ska kunna stimulera sig. Finns aktiva/interaktiva kattleksaker och sen klösmöbler/träd. Mina raggisar har dock aldrig varit i behov av att ligga högt, men det är olika. Vi har en gigantisk klöspelare med tjock stam så de kan sträcka ut sig när de klöser och samtidigt är stabil.

      Min hona hade troligen kunnat leva som ensamkatt, men hon blev ändå tydligt lite gladare efter hanen kom. De brottas och leker med varandra stundvis (på hennes villkor då hon bestämmer). Kändes mest rättvist då jag skulle börja arbeta heltid efter att ha studerat.

      Hur jag sammanförde dem? Att rekommendera är att ha de åtskiljda i olika rum med galler emellan så de kan sniffa på varandra. Gick dock inte till så hemma hos oss då det inte fanns möjlighet. Så först fick de lukta på varandra genom buren, öppnade efter en stund dörren då de var lugna. Min hona förföljde hanen runt i lägenheten och ”morrade” på honom ibland, men efter ungefär en timme sov de bredvid varandra.

      Dem blir i år 4 och 5 år och sitter inte ihop hela dagarna utan kan sova på varsitt håll, men dem är ändå oskiljaktiga och skriker konstant om den ena t.ex tas med till veterinären och den andra stannar hemma. Ångrar aldrig att vi köpte en till även om katter till naturen inte är flockdjur.

      Lång text, men har du frågor så bara fråga 🙂

  36. KaoSet skriver:

    Någon som har tips på vad jag kan göra för att bli av med sorgmygg? Jag har testat nematoder men de försvinner ju för fan inte. Jag slänger snart ut varenda blomma ur mitt hem.

    1. A skriver:

      Åh jobbigt! Hur gör du när du vattnar med nematoderna? Det funkade prima för mig. Jag vattnade växterna med vanligt vatten dagen innan jag skulle vattna med nematoderna så att jorden var fuktig, tror det står i instruktionerna men typiskt en sån grej som är lätt att missa, därför jag frågar!

      1. KaoSet skriver:

        Jag vattnade med vanligt vatten först, så det har jag inte missat iaf. Måste jag göra en omgång till?

    2. Helena skriver:

      Köp lös snus, ej portion och strö ut lite i varje blomkruka. Har gjort så i många år då problemet dykt upp.

  37. Help skriver:

    Min mamma är extremt kontrollerande och bestämd i vad hon tycker är ”rätt och fel”. Hon har lätt för att brusa plupp di och tycker att hon är ”allvetande” och att alla andra ljuger för henne. Lite en gunnila person karaktär sådär. Samtidigt som hon kan vara extrem snäll och klok, jag älskar henne oerhört men känner ofta att hon fortfarande behandlar mig som ett barn, hon vill alltid ha kontakt via telefon, vet vart jag ska samt ”leda mig rätt i livet”. Hon har inga egna vänner eller kontakt med andra släktingar (då hon anser att alla andra är idioter) förutom min äldre syster som i princip får samma behandling som jag (obs hon bor väldigt långt bort så hon kan slippa henne fysiskt)
    Jag är i en sådan situation så jag har ingen annan stans att ta vägen, och för att undvika konflikt så är jag väldigt tillmötesgående mot henne, vilket hon såklart använder till sin fördel.
    Jag misstänker att hon har borderline, eller nån annan psykisk sjukdom, men såklart avfärdar hon detta. Hur kan man lösa en sådan situation? Jag känner att jag är ”låst” och får inte leva mitt egna liv. Jag har förhoppningvis pluggat klart snart och planerar att fortsätta plugga utomlands (främst för att slippa henne) men hur kan man ”bota” henne? Hon är sååå envis! Jag vill henne väl, men hon själv förstör alla sina nästa relationer genom att vara så negativ som hon är. 🙁

    1. LL skriver:

      Först tänkte jag narcissist, och de går ju tyvärr inte att ”bota”.. Dock ej hemma i diagnosernas värld, kanske någon annan vet

      1. Help skriver:

        Narcissist är hon på ett vis också, fastän jag och min syster gör så gott vi kan för henne så tycker hon ändå inte att just HON får tillräckligt med uppmärksamhet, resurser eller nåt annat som hon kräver.

    2. E skriver:

      Säg som det är. Om du inte misstänker att hon är allvarligt sjuk och kan reagera mycket illa. Hon älskar dig uppenbarligen och vill ju ha dig i sitt liv. Det betyder inte att du måste känna samma så klart.

      Ibland har jag sagt till mina föräldrar när de betett sig dumt: ”så kan du inte säga, tänk om dina vänner skulle gjort så mot dig, visst skulle du bli ledsen?!” Eller ”jag orkar inte höra dig säga detta en gång till, du förstår inte hur mycket det påverkar mig mamma”. Funkar inte det alls så kanske du ska låta dig glida ifrån lite så kanske hon också backar <3

      1. Help skriver:

        När man väl argumenterar mot henne (och tro mig det har jag gjort!) så lyssnar hon inte 🙁 hon blir antigen bara tyst eller så pratar hon om nåt annat. Hon hittar alltid på sätt som får henne att verka som ett offer, och alla andra som elaka. Hon är så högmodig! Det enda som biter på henne är om man har makt eller ändlöst med pengar känns det som, då blir hon snäll som en katt och lyssnar och viker sig.

        1. A-K skriver:

          Herregud, låter EXAKT som min mamma och henne har jag fått bryta helt med sedan ett antal år tillbaka. Hon höll på år in, år ut tills jag inte kunde ta det längre. Hon är min mamma men hon är också en störd människa som jag mår bättre utan. Hon får trakassera andra istället.

          1. Help skriver:

            Vad tråkigt 🙁 känner också att jag typ måste ge henne ultimatum för att hon ska förstå allvaret. Kanske bryta kontakten i några år så att hon ska ”lära sig”

  38. Hanna skriver:

    Ok här kommer en lustig kommentar, och en slags undran. Jag är gravid med mitt andra barn, är bara i v 8 så inte dags än att gå ut med det officielt. Närmsta vännerna och familj vet om dock. Tillbaka till dedär med att gå ut med det officiellt.. Jag känner mig så himla konstig som inte vill lägga ut det på instagram och facebook. Hela instagram kryllar ju av gravidmagar och nyfödingar. En sak som är värd att tilläggas är att jag aldrig lägger ut bilder eller något. Samtidigt som jag vill att ALLA ska veta att vi väntar syskon så vill jag inte lägga ut det.. Känns som att varje 20-nånting tjej lägger ut sin graviditet och massa bilder på sin bebis.. Finns det någon i min ålder (25) som inte lägger ut massa bilder på sin mage och sedan bebisen? Känner mig så himla konstig som inte vill göra det. Känns ändå som att vem skulle bry sig? Dom som bryr sig vet ju redan om… Har sån god lust att radera instagram och facebook.

    1. Linda skriver:

      Tack å lov för sådana som dig säger jag bara! Är lite äldre men har iaf aldrig lagt ut min mage, förstår inte alls grejen med det. En och annan bebisbild har det blivit men väldigt skralt. Har inte instagram.
      Radera en av dem till att börja med, du är nog en sådan som inte ska ha sånt trams 🙂

    2. Anonym skriver:

      Jättemånga gör så, bara det att det är ju inte dom man ser.
      Instagram är ju inte fullt av folk som INTE lägger ut bilder, menar jag. Gör det som känns rätt och skit i andra

    3. Anonym skriver:

      JAG!

      Bär jag var gravid med nr 1 så hade jag fortfarande Facebook och Instagram. Skrev ingenting om graviditeten. Jag la upp väldigt lite överlag dessutom. Jag gjorde en lång praktik under min pågående utbildning och då berättade jag givetvis om graviditeten (fick inte utföra vissa moment pga graviditeten), i övrigt höll jag tyst. Mycket berodde nog på att jag hade tre missfall bakom mig och var rädd att jag skulle vakna varje dag i en blodpöl…

      Nu, graviditet nr 2, så har jag inte kvar Instagram och Facebook (eller andra sociala medier). Jag är i v 30 snart så magen syns såklart. Jag har berättat när folk frågat på jobbet och sådär, men har inte skickat ut ett massmail till alla mina kollegors jobbmail (som vissa har gjort). Man gör som man vill.

      Lycka till!

    4. Johanna skriver:

      Jah VÄGRADE lägga ut bild. Visst vill man dela med sig till hela världen att man är lyckligt gravid osv men samtidigt så vet ju de personer man bryr sig om redan att man i regel väntar barn.

  39. Elsa skriver:

    Shoutout till Viktor den store! Finns du i Stockholm? Vill du ta en kaffe och prata om dessie och/eller Anna book? Du verkar som en person jag vill ha som kompis. Borde finnas fler som du!!!

    1. Viktor Den Store skriver:

      Om det finns fler som jag blir ju min roll i världen än mer överflödig än den redan är?

      Men för att svara på din fråga: Ja, jag finns i Stockholm men nej jag vill inte dricka kaffe. Jag har nämligen ett barns smaklökar fortfarande (vilket för övrigt är ett problem i kontorsmiljö), så kaffe är en hemsk hemskhet mot min outvecklade tunga.

      Det kanske större problemet är dock att jag är den mest vansinnigt introverta personen på norra halvklotet, och således får jag onödigt hög puls av sociala sammanhang där jag är ensam med människor jag inte känner.

      En vän extra har väl å andra sidan ingen dött av, så om jag inte verkar för kokko i huvudet får du jättegärna maila mig på viktorjansson@hotmail.com så kan vi ta det därifrån. Jag behöver bara se att du inte är livsfarlig så kan jag säkert hitta någonting på cafémenyn som min tunga klarar av… i sinom tid.

      1. Linda skriver:

        Haha är inte den som skrev men nu blev jag nyfiken. Hur gammal är du?
        Kaffe är det bästa som finns ju! Finaste stunden på dagen, längtar redan till nästa kopp

        1. Viktor Den Store skriver:

          Fysiskt är jag 27, men tungan och sinnet är nog närmare 10.

          1. Linda skriver:

            Då finns det fortfarande hopp om kaffet 🙂 hade själv inte börjat dricka då, men det kommer! Höhö

            1. Viktor Den Store skriver:

              Jag har försökt… Jag har sett lågan som tändes i kollegornas ögon när det började ryktas om en ny kaffemaskin på kontoret. Jag har sett lågan brinna än starkare när en av projektledarna hittade en inställning för det perfekta kaffet. Jag vill också ha det så, men det är ju fan äckligt. Allt slocknar så fort det där smutsvattnet nuddar tungan…

              1. Linda skriver:

                Haha ja du ser, det var så det började för mig med. Äckelkänslor blandat med nyfikenhet 😀
                Kaffet på jobbet brukar dock vara av värsta sort, så det är inte där du ska börja ditt drickande. Nu är det bara fem timmar kvar cirkus, till ”fika”! 🙂
                Är öppet spår fortfarande öppet för övrigt…..

          2. Linda skriver:

            Elsa verkar lite sen på bollen nu! Har folk gått å lagt sig

          3. anna skriver:

            Jag blir 28 i år och har samklökar i klass med en 5-åring. Dricker inte kaffe eller te, har svårt för alkohol (speciellt vin eller champagne, får kväljningar 😅) och älskar allt som är sött 😏

    2. Viktor Den Store skriver:

      Okej, jag blir helt sjukt orättvist behandlad av granskningssystemet av kommentarer just nu, så mina någorlunda välformulerade kommentarer fastnar hos gränspolisen. Ska försöka svara så kort det bara går för att undvika att min kommentar fastnar:

      Stockholm = Ja
      Kaffe = äckligt
      Trevligt med vän –> maila viktorjansson@hotmail.com så börjar vi där.

      1. Bloggbevakning skriver:

        Ja, jag fattar inte varför de fastnar..=(

        1. Linda skriver:

          Fastnar hela tiden nu

    3. J skriver:

      Tror om jag minns rätt att Victor the great faktiskt är bosatt någonstans i göteborgs området. Jag skulle vilja gå så långt att tillomed säga Kungsbacka. Haha, kanske är jag helt ute o cyklar dock!

  40. Nina G skriver:

    Bästa tipsen mot röda bristningar? (Förstår att bristningarna ej försvinner, dom har jag accepterat) Vill verkligen ha bort det röda, men har varit där i flera år :(!

    1. Em.e skriver:

      Beauté Pacifique Scars & Stripes Fade-Away Creme tänk på att ju ‘färskare’ bristningar är desto lättare att behandla. Vita, läkta är svårare att få bort

      1. Nina G skriver:

        Även när det kommer till rödhet? Tack förresten <3

        1. Em.e skriver:

          Den är väldigt bra mot rodnad och röda bristningar. Även läkta, men man får ha mer tålamod, tar längre tid. Inte kommit över något bättre iallafall. Fungerar även riktigt bra mot ärr (Den är för ärr och bristningar)

    2. Anonym skriver:

      Kokosolja!

      Du kan även testa att kombinera att smörja med kokosolja och rulla med en dermaroller (eller annan ”piggrulle”).

  41. Elvira skriver:

    Är sambo med en av de snällaste och härligaste människorna sedan 4 år tillbaka, men har det senaste insett att jag inte älskar honom och mår skit av att komma hem från jobbet/skolan. Jag vet att jag behöver göra slut och flytta, då lägenheten är hans (bostadsrätt).

    Då jag aldrig haft sambo innan och aldrig behövt vara den som gör slut så har jag den stora frågan: HUR GÖR MAN SLUT MED EN SAMBO?

    Dels vill jag inte göra honom mer ledsen än nödvändigt, även om jag vet att han blir ledsen. Sedan det praktiska. Hur gör man när man bor ihop? Kan inte bara gå ut genom dörren direkt, måste ju så småningom tillbaka och hämta mina grejer i vilket fall. Sedan bor jag lååångt från min familj men har mina studier och extrajobb i denna stad, så kan inte bara lämna staden helt förrän om iaf 3 månader (enligt kontrakt) . Har även det sista upptäckt att mina 4 års kötid inte kommer ge mig någon lägenhet i bostadskön här, vilket känns helt sjukt. Har inte heller några direkta kompisar här utöver min pojkvän tyvärr då de jag kände flyttat härifrån nära deras studier blev klara. Men även om man ponerar att jag hittar en ny bostad, hur ska man tänka vid ett uppbrott? Vad är det mest humana sättet att göra slut på och agera efteråt?

    Tacksam till alla som har tips!

    1. Fillefelle skriver:

      Det är ju aldrig enkelt, men det bästa (tror jag) är att sätta sig ner och prata. Berätta hur det ligger till. Allt kommer lösa sig, bara man respekterar varandra och är snälla (så gott det går) mot varandra. Man kan liksom inte styra över sina känslor.

  42. Anonym skriver:

    Jag har varit sjuk i influensa väldigt länge. Verkar inte piggna på mig, måste ha läkarintyg om jag ska stanna hemma från jobbet även nästa vecka. Hur gör jag? Måste jag uppsöka jouren imorgon (söndag) för att få ett intyg?

    Att gå till jobbet finns inte på kartan och mitt jobb går inte att utföra hemifrån. Överväger att anmäla VAB någon dag enbart för att slippa krångel med läkarintyg… trots att jag vet att det är fel. 🙁

    1. Em.e skriver:

      Du ser till att ordna läkarintyg??? Du ringer vc och säger att du behöver intyg från måndag, är du för sjuk för att åka dit kommer de att skriva intyg från dagen du hörde av dig, alltså måndag, men du behöver ta dig dit så snart som möjligt såklart

    2. Anonym skriver:

      Ring din vårdcentral och säg att du behöver läkarintyg. De gör en kort undersökning och om de ser att du är sjuk skriver de ut ett. Du behöver inte gå till jouren, ring din vc på måndag bara

  43. Tess skriver:

    Någon från Västerås som söker nya vänninor?
    Jag är en 33-årig tjej, bor med min man och 1½-åriga dotter på Öster Mälarstrand. Nyss flyttat hit så jag söker nya bekantskaper, med eller utan barn, spelar ingen roll 🙂

    1. Den unga tanten skriver:

      Jag arbetar i Västerås! Bor inte där men nära nog 😊 Jag är 28, sambo sen 9 år, blir snart fru men har inte barn än.

  44. Anonym skriver:

    Någon som nyligen sökt gravidpenning? Hur lång handläggningstid var det?

    Jag vet att FK säger 30 dagar, men dröjer det faktiskt 30 dagar eller kan det till och med ta ännu längre tid? Jag känner några som fått besked efter bara 2 veckor (men det var för några år sedan och de kanske inte jobbar på lika snabbt nu…).

    1. Lina skriver:

      Sökte förra veckan och ringde sedan för att dubbelkolla att jag fyllt i rätt då det var första gången, och då blev det godkänt direkt efter samtalet! 🙂 så mitt tips är att ringa, trots lååång telefonkö!

      1. Anonym skriver:

        Tack för tipset!

        De fick in alla papper i torsdags, jag ska testa ringai slutet av nästa vecka då så har de i alla fall haft en vecka på sig.

        Jag är lite orolig över att bli nekad. Min chef var enormt seg på att fylla i sin del av ansökan, hennes del blev inskickad med bara 3-4 dagar tillgodo räknat på de 30 dagarna för handläggning. Jag planerar (hoppas) att gå hem om en månad men jag är rädd att hennes del är för slarvigt skriven pga hon var stressad över att få den inskickad. Jag var dock extremt övertydlig med min del av ansökan så jag hoppas den biten väger över. Kan dock inte påstå att jag var sent ute, meddelade min chef att jag vill söka gravidpenning 60 dagar före BF redan kring v 20 (efter ultraljudet var gjort), men hon är alltid extremt sent ute oavsett vad det gäller.

        Väntar mitt andra barn men behövde aldrig söka gravidpenning med första barnet (jobbade på en annan/”lättare” arbetsplats då).

  45. Kahte skriver:

    Är det bara jag som snart är 30, singel, barnlös och inte har några nära vänner?

    1. T. skriver:

      🙋🏼‍♀️ Du är absolut inte ensam!

  46. Lisa skriver:

    Blev sur när du bad mig lägga ner, när jag på inlägget om läckbergs frisör, kommenterade hennes kropp och fitness sattsning. Hur jävla pk måste man va?

    1. Tess skriver:

      Varför så arg?

  47. 🦊 skriver:

    Rent allmänt. Pratar killar med en hela dagarna om de bara vill ligga?🤔

      1. 🦊 skriver:

        Då har inte jag stött på den typen. Standard var helgmornar när han var bakis och kåt.

        Fick det halvt bekräftat sen att killen jag hade i åtanke nu mest troligt inte är ute efter bara det. Då skriver man inte som han gjorde. Och ja vi har träffats utan att ligga. Kyssts massor dock.

  48. Heartless City skriver:

    Har äntligen fått hem nya garderoben från ikea! Borsan hjälpte till med att bygga upp den så nu återstår det bara att fylla den med kläderna. Förhoppningsvis så kommer jag även att kunna göra en storrensning för det behövs verkligen. 🙂

  49. m skriver:

    Är det någon som har en gammal våffeltång hemmma? En sådan från 2002 (?) man kunde ”våffla” in hjärtan och stjärnor. Köper en gärna!!

    1. Kloka klockan skriver:

      Lägg pepparkaks formar o tryck.

      1. m skriver:

        Haha! Har inte det heller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla