Vad kan man förvänta sig egentligen?

12:00 12 Jan 2018

Elaine Eksvärd:

Jag hade ett ganska dystert möte med habiliteringen och förskolan igår. Jag ska försöka hitta en annan förskola åt Evelyn så snart det bara går. Jag vet inte riktigt vad man kan förvänta sig, men en resurs till Evelyn ska väl behöva behärska eller kunna ta en kurs tecken som stöd för att kunna kommunicera med Evelyn. Är det för mycket av mig att förvänta? Precis som ett hörselnedsatt barn behöver en person som kan teckna. Jag önska att man kunnat utannonsera en resurs åt Evelyn för att hitta en som kan tecken som stöd och vill lära sig mer om Williams syndrom. Men det verkar inte vara så det fungerar. Vet ni?//Elaine

Elaine låter både uppgiven och ledsen på sin blogg när hon skriver om situationen på förskolan som Evelyn ska gå på. 
Jag tycker det låter väldigt märkligt att hennes resurs inte behöver kunna teckna eller gå en kurs i det, när det är det enda sättet – om jag förstår Elaine rätt – som dottern kommunicerar på.
När jag arbetade som personlig assistent till en liten tjej med Downs Syndrom så gick jag en teckenkurs (TAKK) för att hon skulle kunna utvecklas i sin kommunikation och mer få fram sin ”röst”.

Vad kan och får man egentligen kräva i Sverige?
Har jag någon läsare som faktiskt vet – alltså inte tror sig veta utan VET? Av egen erfarenhet eller yrkesvägen?
Lämna gärna en kommentar här eller inne hos Elaine. Alla föräldrar ska kunna känna sig trygga när de lämnar sitt barn på förskolan och att barnet har någon att kommunicera med skulle förmodligen öka på den känslan rejält, tror ni inte?

43 kommentarer | “Vad kan man förvänta sig egentligen?”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Hallihallå! skriver:

    Klart en resursperson måste kunna kommunicera med barnet. Både för barnet men också för personalen och de andra barnens skull!!

  2. Anonym för barnets skull skriver:

    Verkligen inte för mycket begärt. Jag jobbade som resurs på en förskola för några år sedan och då fick jag jobbet delvis för att jag hade erfarenheter som passade bra till barnets behov. Plus att jag var villig att följa med till sjukhuset för mer info från läkare osv. Att en reurs ska kunna eller vilja lära sig att kommunicera med barnet är väl det MINSTA man kan begära!

  3. I skriver:

    Helt galet ju, kommunikation är ju såå viktigt!!

  4. Tacksamma mamman skriver:

    När jag läser detta så är jag så tacksam att vårt barn har hamnat på just sin förskola, där är det självklart att de använder takk och alla barn lär sig det som ett komplement. Så vårt barn kan kommunicera med alla och inte bara pedagogerna. Ska bli intressant att se om det är så det ska vara eller om vi har tur som har så engagerade pedagoger.

  5. anonym skriver:

    Men på vissa områden tex sjukvård får ju människor sätta livet till i brist på personal och annat. Så politiker måste skjuta till mer pengar inom sjuk och äldrevård. Är inte mänskligt att gammla människor kanske hinner dö nere på akuten pga lite resurser. Mycket sorgligt. Och även nu då barn som behöver extra hjälp blir drabbade. Början av ens liv är ju så viktiga. Tycker det är klart barnet ska få dom hjälpmedel som behövs men vet ej hur verkligheten är?

    1. Amanda skriver:

      Jag förstår din kommentar men barnomsorg och vården är inte direkt samma budget. Om de tar bort mer från den ena går det inte mer till den andra, och vice versa.

  6. R skriver:

    Är så tacksam att Elaine är en förälder som gör allt för att hjälpa sina barn och speciellt sitt funktionsnedsatta barn.

    Vi har barn på förskolan jag jobbar på vara föräldrar vägrar se problemet och således inte hjälper sitt/sina barn. Vi får inte heller säga att ”Vi tror att hen är autistisk” och bedöma barnet, utan måste linda in allt vi säger på fint sätt.

    Glad att det finns föräldrar som Elaine och hennes man till skillnad från andra föräldrar som trots bvc-/logoped- och förskolssamtam inte gör ett skit.

    1. Elin skriver:

      Tror du inte att det är för att de har svårt att acceptera att det är något ”fel” på deras barn då, inte att de inte bryr sig? Elaine och hennes man har ju vetat länge att deras dotter har ett specifikt syndrom, de har det ju svart på vitt. Jag kan tänka mig att det är skillnad på det och att ha ett barn med autistiska drag, då handlar det ju om en skala av symptom som man nog kan förneka för sig själv att man ser.

      1. R skriver:

        Jo, det tror jag och samtliga kollegor. Men det är så otroligt synd, för om de förnekar situationen så betyder det att de ändå vet att något är fel. Då är det otroligt själviskt att inte be om hjälp och låt barnet växa upp utan stöd.

    2. Linda skriver:

      Det kan faktiskt vara så att de är i ett sorgearbete. Att få ett barn som inte kommer att utvecklas som man drömt och fantiserat om kan faktiskt utlösa ett sorgearbete precis som när någon dör. Och vi som pedagoger ,hur frustrerande det än är är inte utbildade att sätta diagnos. Sedan kan vi i arbetslaget diskutera öppet.
      Angående Elaine så är det pinsamt att man inte har mer yrkesstolhet så man vill hjälpa familjen.Förskolan borde inse vilken resurs Benny( heter hon så?) är för deras grupp.

      1. R skriver:

        Det stämmer det du säger, Linda. Men just de barnen jag tänker på har det gått 3 respektive 4 år och hur länge ska detta sorgearbete pågå? Det stjälper ju bara barnet och läs visas i framtiden.

      2. Anonym för barnets skull skriver:

        Benny var smeknamnet när hon låg i magen, hon heter Evelyn.

        I övrigt håller jag med dig! Bra poäng med yrkesstoltheten. Tyvärr är det allt för ofta man stöter på personal i förskola där man verkligen kan undra varför de inte byter jobb.

        1. R skriver:

          Det var väl deras tredje barn Pascal som hette Benny i magen?

  7. 🦖 skriver:

    Tyvärr finns de inte pengar till att sätta in resurser åt varken äldre eller barn.

    Min lillebror fick inte heller en resurs person, istället fick han gå om en klass och på grund av de blir han mobbad av flera elever pp skolan han går på.
    Skolans anställda gör inte ett skit för att hjälpa han utan det är vi i familjen som får hjälpa han och följa med han till skolan för att han inte ska bli mobbad och för att han ska klara av ämnena.

    Dagens Sverige.. 😒

    1. E skriver:

      Resursbrist kan man inte beskylla övriga pedagoger för, det är helt och hållet politikernas fel.

    2. anonym skriver:

      Men han ska inte gå dit där han blir mobbad han kan bli knäckt och få ångest resten av livet. Anmäl dom och låt han vara hemma tills dom ordnat upp situationen.

    3. Skolkuratorn skriver:

      ”Dagens Sverige”. Det var ju knappast bättre förr. Det är betydligt större förståelse för personer med diagnoser och psykiska problem nu än för typ 20 år sedan.

      Det är inte en självklarhet att få en resursperson i skolan. Det innebär inte att skolan förnekar att en elev har omfattande behov. Dock är en resursperson inte alltid den bästa lösningen. Skolor har alltid en skyldighet att hantera mobbnings- och kränkningsärenden samt tillhandahålla det stöd och anpassningar eleverna behöver (OBS: Att skolan inte sätter in en resursperson behöver inte betyda att skolan gör fel). Om skolan uppfyller sina åtaganden kan man anmäla detta vidare till BEO eller Skolinspektionen. Om ni är så missnöjda som det verkar, är det enda vägen att gå om ni inte känner att skolan eller kommunen lyssnar på er.

    4. Blomma skriver:

      Anmäl till skolinspektionen. Som lärare kan jag också säga att det finns fall där man bryr sig och gör allt man kan, men om chefen inte bryr sig och organisationen inte fungerar finns det inte mycket man kan göra.

    5. T skriver:

      Fast Elaines unge har ju en resurs? Min lillebror (som är 06:a) hade en resurs på halvtid i förskolan.

      Men eftersom han är en extremt lung och skötsam unge (mem hade stora andra problem social och med att sköta vardagsuppgifter) lät förskolan resursen ägna större delen av de 20 h till att vara vanlig fröken, soft med extrapersonal! Kasst för hans långsiktiga utveckling men eftersom han inte är utåtagerande flöt det på bra för dem med att låta honom sitta i ett hörn.

      Allt handlar inte om pemgabrist, det finns attitydproblem också.

  8. vvv skriver:

    Det handlar om pengar. Många förskolor har höga skulder och helt enkelt inte råd. Vet att min förskoleenhet gick back flera miljoner förra året.

  9. hlfs skriver:

    Om hennes barn får en egen resurs är det bara att gratulera. Och självklart ska hon ställa krav på att resursen behärskar (eller får lära sig att behärska) TAKK. Vår son med liknande diagnos har ingen egen resurs men de har en resurs för gruppen i och med honom. De ska använda tecken men vet att det är lite si och så med det. Det svåra är att så små barn som Evelyn sällan tecknar tillbaka utan vi som tecknar bygger en grund för barnet att utgå från senare. Det är väldigt svårt för pedagoger och andra att förstå. Att det kanske krävs att tio olika personer gör tecknet för sko under flera års tid och att barnet kan förmedla att den ju menade sina skor långt senare. Det krävs konsekvens och engagemang för att få TAKK att fungera och förskolan ska definitivt ha kunskaperna. Helst hela gruppen inklusive barnen.

    1. Tacksamma mamman skriver:

      Vet inte hur gammal evelyn är men vårt barn lärde sig takk på ett par veckor bara och tar till sig nya tecken direkt. Hon var 15 månader när vi började och är nu två år

      1. HIfs skriver:

        Vad bra! Har er dotter en utvecklingsstörning? Jag vet att det är olika men på takkursen jag går just nu tog de upp att de allra flesta barn som har behov av takk har en lång, lång startsträcka för att själva teckna.

  10. Michaela skriver:

    Är så tacksam att min son lärt sig mycket tecken på förskolan. Jag vet inte om det finns någon i hans grupp som har en hörselnedsättning men min son visar mycket med tecken, tex dricka, äta, visa att han byggt något m.m.
    Det gör mig så glad för att han kommer ha lättare att kommunicera både med hörselnedsatta personer men också att vi förstår så tydligt vad han vill och menar.

  11. Molly skriver:

    Hej!

    Det brukar gå till så att resurspersonen själv ansöker om utbildningar, sedan är det upp till arbetsgivaren att bedöma. Tyvärr är det så. Lite lättare om arbetsgivaren är en kommun. I en platsannons kan man kräva erfarenhet av -och utbildningar i- tex tecken som stöd och specifik diagnos, tyvärr är det för det mesta inte avgörande för anställning.

    /Stödpedagog

  12. Hello skriver:

    OT:
    Kan inte du kommentera kampanjen #nufårdetvaranog som ex Bisse driver? Jag tänker mest att en stor andel följare från Sverige inte behöver indikera på att det är äkta vara. Känns som att stora konton kan ha mycket förklarar från hela världens länder, känns väl mer logiskt? Och hur beräknar man när man blir utsatt för ghostfollowers?

  13. Hello skriver:

    OT:
    kan inte du kommentera #nufårdetvaranog som Bisse driver? Tänker på att stora konton har väl fler % av olika länder än en stor klump från bara Sverige (vilket verkar vara det enda som krävs för att vara ”äkta” i denna kampanj)

  14. JenPen skriver:

    Jag tycker att hon ska ta kontakt med utbildningsförvaltningen i sin kommun. De kan hjälpa henne att hitta argument för att kunna se till att resursen får de utbildningar hen behöver.
    Om barnet även står under LSS så tar man hjälp av socialtjänsten också.
    I vår kommun finns det även en enhet som heter Skolserviceenheten och de finns till för att medla mellan skola/förskola och hemmet om det uppstår svårlösta problem.

  15. Celine skriver:

    Jag är förskolechef och utbildad specialpedagog, utifrån min profession kan jag säga följande: alla barn har rätt till lärande och utveckling i förskolan utifrån sina individuella förutsättningar. Förskolan är en inkluderande verksamhet vilket betyder att den är till för alla barn, oavsett svårigheter och diagnoser. Förskolechefen har ansvar för att rätt insatser och resurser finns på plats. När ett barn behöver särskilt stöd söker man tilläggsbelopp hos kommunen för detta, de pengarna kan t ex användas till en stödpedagog och utbildning för personalen. Förskolor får aldrig hänvisa till budget, alla barn ska erbjudas just de insatser de behöver. Allt detta regleras i både skollagen och förskolans läroplan, därför är det inte förhandlingsbart på något sätt. Om förskolan inte upprättar handlingsplan och sätter in relevant stöd kan man som vårdnadshavare anmäla detta till skolinspektionen. Det är även ett brott mot diskrimineringslagen, där funktionsnedsättning är en diskrimineringsgrund.

  16. Veronica skriver:

    Jag jobbar som logoped på en habilitering och har varit med om detta flera gånger tyvärr. Det verkar vara lotteri vad för personal man möter ute på förskolorna. Tyvärr verkar många inte förstå vad kommunikation är och hur viktigt det är! Grunden till allt!

  17. Anonym skriver:

    Låter som det min kollega råkade ut för. Barnets förskola tyckte att det var en jättebra idé att ge henne en resurs som inte kunde svenska. När barnet hade en språkstörning och behövde hjälp med uttal..

  18. Anonym skriver:

    Alla förskolor jag arbetat på har jobbat med TAKK. Det är ju en utökad kommunikation, även för dem med ”normalt” tal. Våra barn kan jättemånga tecken och vi börjar redan med ettåringarna, så de kan teckna innan de kan prata. Det är ju ett fantastiskt hjälpmedel!

    1. Amalia skriver:

      Samma här! Trodde till och med att det var ett krav på alla förskolor, typ efter förskolereformen. På mitt barns förskola arbetar alla tre avdelningar med tecken, det finns inget barn som är hörselskadat eller har andra särskilda behov.

      Min faster var förskollärare hela sitt liv, nu pensionerad. De senare åren fick all personal utbildas i tecken och uppmanades att använda det på förskolan, trots att inga särskilda behov fanns. Det är därför jag trodde det var obligatoriskt. Nån som vet säkert? Kanske är det bara en rekommendation?

      1. Anonym skriver:

        Det är inte obligatoriskt och det står inget om det i läroplanen. Vi blir erbjudna kurser med jämna mellanrum men alla är inte intresserade (och oftast ligger det kvällstid, typ måndagar 19-20.30. Obetalt).

        En (högst personlig) rekommendation till föräldrar är för övrigt att läsa läroplanen. Inte så många sidor och finns på skolverket.se

  19. 🎈 skriver:

    Läste i nyaste Amelia att det var Calle somlämnade Anitha. Blev chockad. Förstår inte. Med hans personlighet borde han vara den som alltid blir lämnad.

  20. Blomma skriver:

    Vet inget säkert, men tror mig veta att förskolor inte har pengar och anställer de absolut billigaste som assistenter. Ofta är de jättebra, men inte alltid och de brukar inte vara utbildade.

    Ett tips till föräldrar är att vara besvärliga. Ring rektorn varje dag och klaga och ställ krav. Det finns ingen mening med att klaga till pedagoger, de har ofta själva försökt få mer resurser men har inget att säga till om. Ofta har barn rätt till hjälp i lagen, men rektorerna försöker spara pengar och sätter bara in resurser om de blir tvingade.

    1. Anonym skriver:

      Tyvärr är ju lärarbristen extremt utbredd också. Det finns helt enkelt inte någon att anställa. Vi blir överlyckliga om det kommer en vikarie, om hen dessutom träffat barn förut är det en dröm!

      Många som behöver assistent får typ en nittonåring som jobbar en termin, för det finns ingen annan. Jag har jobbat i flera kommuner där man inte får en enda sökande på annonserna. Allt från lärare, till pedagog och resurs. Det finns ingen.

      Sen är det klart att skolorna snålar också, det förnekar jag inte

  21. E skriver:

    Det låter ju fint att det står i lagen att alla barn har rätt till… Och det är så det låter utåt. Men verkligheten är en annan. Ja, man kan ansöka om tilläggsbelopp, men det ska mycket till för att få det. Specialpedagog räcker inte till att träffa alla som skulle behöva det regelbundet. På ena stadiet på min skola där det arbetar ca 5 resurser är det 1 som arbetar med ett barn som fått tilläggsbelopp. Och då snackar vi ändå om barn som vandrar, stör, får utbrott, arbetsvägrar.. Om man säger något ska man bara vara glad att det ens finns en resurs för eleven har minsann inte fått tilläggsbelopp till det.
    Läste en intressant artikel med tillhörande kommentarer i Aftonbladet om en lärare som slutar nu.

  22. P skriver:

    På min dotters kommunala förskola kör de med TAKK och hon kan jättemycket tecken (är 2). Vet inte varför de tecknar eller om alla tecknar lika mycket, men hon verkar älska det.

  23. Anonym skriver:

    Jag är förskollärare och på vår förskola jobbar vi med takk. Dels pga barn som är i behov av det. Men anledningen till att vi fick gå takk kursen var för att vi enligt beslut av vår chef skulle jobba med takk i alla hennes förskolor för alla barns skull. Alla våra små tecknar och gör sig förstådda.

  24. Winchester skriver:

    Jag vet inte vad för sorts resurs det är Elaines dotter har fått, men där jag arbetar är det inte så att resursen ”tillhör” barnet som fått beviljat resurs. Resursen är till för gruppen, så att vi som är utbildade får mer tid till att arbeta med barnet. Resurstjänster ges många gånger till personer som tex precis tagit studenten från barn- och fritid på gymnasiet eller personer med liknande erfarenhet. En sån person kan ingenting. Sorry, men så är det. Så om hen istället tex håller i sångsamling innan frukost så innebär det att jag med 3,5 års högskoleutbildning + vidare utbildning i både bilder och tecken som stöd kan arbeta en stund enskilt med barnet som behöver det. Resursen används helt enkelt för att jag tyvärr inte kan klona mig och vara på två ställen samtidigt.. det är inte meningen att resursen ska vara ensam med barnet och ha något ansvar över hens utveckling och lärande. Iallafall inte hos oss. Utan vara med och ta över de delar jag inte kan göra pga jag behöver hjälpa och stötta barnet på ett sätt som inte går ifall jag samtidigt ska fixa fram mer smör ellee liknande till de andra barnen..
    (Jag kan ha råkat dricka en halv flarra vin Som tröst för en tung och jobbig arbetsvecka men jag hoppas någon fattar hur det går till med resursarbetet på min förskola)

    1. M skriver:

      Precis så använder vi vår resurs, hon tillför extra händer i arbetslaget och vi tre andra utbildade har huvudansvar över arbetet med dessa barn. Oavsett om vi hade fått en utbildad resurs skulle hon ändå inte ha huvudansvaret för ett visst barn, då fallerar det när hon inte är där, tänk om det bara är resursen som kan Takk och kan hantera barnets utbrott?

      Det fungerar superbra för oss att vi istället hjälps åt med arbetet. Min ena kollega är den som tar habiliteringsbesöken med det ena barnet och jag med det andra, sedan tar vi över för varandra vid sjukdom.

      Det svåraste är att få en resurs över huvud taget, vi kämpade i nästan ett år för att få resurshjälp (diagnos autism grad 3), men eftersom barnet var så lugnt så var det visst inte så bråttom.

      Det andra barnet misstänkte vi liknande diagnos från dag 1, men hen var istället utåtagerande. Barnet fick diagnos autism grad 2 ett år senare, och visst nu har vi resurs men bara halvtid. Resursen behövs på fler avdelningar och är utöver budgeten.

      Alla barn har absolut rätt till stöd och det `får’ inte handla om pengar, sure, men det är precis vad det gör.

      Så alla föräldrar som anser att era barn inte får det stöd de behöver och har rätt till, var så jobbiga ni bara kan, hör av er till chefen och händer inget ta det vidare, ge inte upp! Tänk på att de allra flesta pedagoger kämpar ihjäl sig för era barn, och går hem med tyngda hjärtan för alla barn som inte får det stöd de borde ha.

      1. Winchester skriver:

        Ja det absolut värsta är fuskandet med resursen. Eller pengarna. Vi fick nu i höstas fler barn i gruppen (23 barn mellan 3-5 år), samtidigt som det skulle sparas pengar och det drogs ner på personalen. Då fuskar cheferna helt enkelt bort resurstimmarna och låtsas som ingenting. Tror inte att någon högre upp får reda på att vi skriver tillbud nästinrill varenda dag, chefen sparar väl bara det i en låda nånstans.. så jävla trött på att arbeta i förskolan. Hade det inge varit för alla underbara barn och kollegor hade jag gett upp för länge sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla