Finns det ett facit för rätt eller fel här?

18:00 11 Feb 2018

Blondinbella:

Ja, Blondinbella är en mästare på att provocera sina läsare och Ja, vi är mästare på att nappa på de krokar hon slänger till oss på bloggen och Ja, ibland tror jag att vi alla blir provocerade av henne utan att egentligen reflektera över om det egentligen är någonting att bli provocerad av eller om vi blir det enbart för att avsändaren är Blondinbella.
Ta det här med barnflickan som jag skrev om häromdagen. Jag förstår varför vissa av er reagerade som ni gjorde – det är skillnad mellan Bella och Hugo och Paula och många av argumenten var både vettiga och logiska…

Men…
Ibland förundras jag över de reaktioner som Bellas inlägg väcker hos läsarna.
Ja, ibland uttrycker hon sig mer än märkligt – som här där hon använder sig av frasen ”ibland är jag inte klar emotionellt med barnen” när hon skriver om när hon ska lämna över barnen till Odd och hur hon längtar till de har barnen en vecka i taget då det inte blir lika hattigt.

Jag har sett mängder av föräldrar, som har barnen på halvtid uttrycka exakt samma känsla.
Angelica Lagergren skriver exempelvis ofta om det och får läsarnas stöd.
Bella – får inte riktigt samma bemötande.
Istället för stöd och medkänsla så möts hon av den här typen av kommentarer:

Menar de här människorna på allvar att det är bättre för barnen att två föräldrar som inte längre vill leva tillsammans gör det än separerar?
Hur harmonisk tror ni en hemmamiljö blir när två människor som inte längre vill leva tillsammans tvingas in under samma tak för barnens skull?

Skulle två olyckliga föräldrar under ett tak vara bättre än två lyckligare föräldrar under varsitt tak?
Alla ni som har skilda föräldrar – kan inte ni svara hur ni känner?

Och alla ni andra – varför är ett sådant här uttalande från Bella så mycket mer provocerande än om det skulle kommit från exemplevis Angelica Lagergren?
Är det för att det var Bella som initierade skilsmässan och som var drivande i den medan Angelica blev lämnad av sin man då det var han som inte längre ville leva tillsammans med henne?
Angelica är ett oskyldigt offer medan Bella är lite av en ”home wrecker”som splittrat familjen?

Enlighten me, please!

120 kommentarer | “Finns det ett facit för rätt eller fel här?”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Huh skriver:

    ”Enlighten me, please!”?
    Du blir ju själv otroligt provocerad av Bella så det borde du kunna svara på lika väl som dina läsare kan.

    Vad är egentligen grejen du har med att skriva inlägg om vissa personer som hetsar till otrevlig stämning bland kommentarerna och att du sedan efter ett tag ifrågasätter dina läsare och deras sätt att resonera kring dessa personer?
    Är ju inte förstå gången det händer här.

    1. Bloggbevakning skriver:

      Missade du att jag skriver ”vi”?

      1. Huh skriver:

        Nej jag såg den lilla inflikningen längst upp.

        Jag ställer mig ändå frågande till varför du ber dina läsare att upplysa dig kring något som du gör själv. (Utöver det faktum att du vill generera kommentarer och sidvisningar.)
        Och jag ställer mig ändå frågande till varför det är ett återkommande fenomen att du själv gör något, sen vänder och ifrågasätter dina läsare för samma sak som du själv precis ägnat dig åt.

        1. Ƭĥe real Hmm skriver:

          Så du ber aldrig andra om deras tankar till varför man gör något och i detta man inkluderar en själv? Du tror inte någon annan kan sitta inne på en relevant tanke som kan ge dig själv insikt till ditt eget beteende? Är du så allvetande och har sådan 100% insikt i varför du är som du är och du är helt övertygad om att ingen annan kan ha något av värde att tillägga?

          1. Huh skriver:

            Hur du får detta till att jag skulle anse mig vara allvetande förstår jag inte men det va intressant att få ta del av din tanke kring det.

            Jag ifrågasätter Camillas återkommande brist på att ta ansvar för det klimat som hon skapar på den här bloggen. Hade det varit en engångsföreteelse att hon först själv hetsar och sedan gör en kovändning och ifrågasätter varför läsarna hakar på henne, så hade det varit en sak.
            Men detta har hänt flera gånger. Om ett mindre bra beteende blir en återkommande favorit i repris så kanske det är dags att fundera på varför man fortsätter göra på det sättet. Och det kan inte Camillas läsare svara på åt henne.

            1. Bloggbevakning skriver:

              Brist på att ta ansvar håller jag inte riktigt med dig om, men att jag vrider och vänder på saker och ting och uppmuntrar till diskussion kring det är ett av syftena med den här bloggen. Att jag skriver VI i inlägget är så klart för att jag själv insett att jag lite gått i samma fälla som många andra när det kommer till Bella. Ifrågasättandet gäller således mig själv lika mycket som läsarna.
              Givetvis finns det alltid saker att ändra på, förbättra och grunna kring när det gäller den här bloggen. Den är dynamisk och ingenting här är skrivet i sten och ibland ifrågasätter jag influencerna, ibland läsarna och ibland mig själv.

              Om det framstår som en brist i ansvarstagande i dina ögon så får det givetvis göra det. Åsikter är en stor del av den här bloggen och då måste man få uttrycka dem även kring mig om man har något man vill få fram. Jag tar med mig mycket av kritiken och funderar ständigt kring vad som är bra, mindre bra, kan förbättras mm här på bloggen men bara för att ni inte ser en omedelbar förändring från en dag till en annan så betyder det inte att jag struntar i vad ni tycker utan implementeringen kanske kommer allt eftersom istället…
              Sen kommer inte alla vara nöjda med det så klart men då får det vara så…

            2. Ƭĥe real Hmm skriver:

              Jag skrev inte att du är allvetandes men jag ställde en fråga om du är det och ifall det är anledningen till att du inte tycker man ska fråga andra varför man gör som man gör. Jag ställde frågan för det var ett av de få alternativ som jag fann rimliga till varför någon inte skulle tycka frågeställningen var av intresse.

            3. Ƭĥe real Hmm skriver:

              Ang din huvudpoäng som du förtydligar då.

              Jag var en av dem som gått hårdast åt CamCam när jag inte rykte hon såg sin egen del, men då tycker jag det blir märkligt att nu som du då ifrågasätta henne när hon gör det från ett nytt perspektiv där hon öppet vill vara en del av frågeställningen. Du skjuter ju då helt över målet om det är ett ansvar du vill se. Det är hon ju redan beredd att axla. Det skriver hon ju öppet ovan.

              Om du sedan har en annan åsikt om var hennes gräns borde gå både i inlägg och tillåtna kommentarer, skriv det, men klaga inte på när hon nu ÄNTLIGEN öppet ber om hjälp från sina läsare.

              Mitt PS. Jag är så trött på alla som tydligen gillar bloggen men ändå inte vill se något om CamCams person i den. Kan ni snälla sluta klaga på den biten för det är faktiskt det, vare sig ni gillar det eller inte, som gör nästan hela den här bloggen. Det som öppnar för att vi som hänger bland kommentarena väljer att hänga just här och på det här visst. Ok?🌸

  2. Jessica skriver:

    Uppvuxen med skilda föräldrar sen jag var tre år och har haft en superbra uppväxt!
    Mamma och pappa har väl inte alltid kommit överens men bråkade aldrig framför mig vilket är något jag uppskattar jättemycket.
    Bästa var helt klart att man alltid hade två födelsedagar och julaftnar 😂😊

    1. Jessica skriver:

      Kanske kan tillägga att jag har full förståelse för min pappa som alltid sa att det var perfekt upplägg, 1 vecka kunde han gå på fest etc och nästa vecka var det bara familjeliv som gällde och allt krut lades på mig. Hos mamma hade jag en halvsyster och hos pappa var jag ensambarn.
      Absolut världens bästa uppväxt under omständigheterna.
      Tror alla upplägg kan vara hur bra som helst så länge föräldrarna inte bråkar framför barnen oavsett om de bor tillsammans eller är separerade.

  3. The other one skriver:

    När mina föräldrar skiljdes gick det som en lättnad genom hela familjen. Helt klart det bästa valet istället för att leva ihop där man kunde ta på spänningarna i luften. Samtliga i familjen blev lyckligare och mycket mer avspända efter skilsmässan.

    1. Rebecca skriver:

      Samma här! Synd att dom inte gjorde det tidigare bara 🙂

  4. Anonym skriver:

    Man kanske ska försöka ett tag iaf? Jag menar Odd och Bella ”försökte” under typ 6 månader. Alla förhållanden har ju toppar och dalar…

    1. A skriver:

      Min syster åt mediciner och blev extremt påverkat av dessa (psykiskt). Hon funderade dagligen, i sex månader minst, på att göra slut med sin kille. Han kämpade dock varje dag och blev där fastän hon ville göra slut. Han visste att hon inte var sig själv.

      Efter 8 månader återgick hon till ”sig själv” och numera är de kärare än någonsin. De gifte sig för snart 1 år sedan och väntar första barnet nu 🙂

      Min poäng: Kämpa! Gör allt vad ni kan!!! Bråka, sov isär, åk på semester på tu man hand, gör allt, ALLT!

  5. Felizia skriver:

    Tror i Bellas fall att det inte är att hon valt att skilja sig som provocerar. Det ser i alla fall jag inget fel med om det inte går att leva tillsammans. Däremot att ALLT handlar om henne och hennes behov, planer, prioriteringar etc. Hur barn, vänner (?) eller medarbetare mår och hur de får anpassa sig efter henne hela tiden. Har svårt för människor som sätter sig själva i centrum som hon verkar göra. Och ständigt denna hets och stess som hon verkar själv uppfatta att hon lever med – och vill ha det så.

    1. Veritas skriver:

      Tror att du är inne på rätt spår. Det som är provocerande är att barnen är en ”tårtbit” i hennes liv. Förstår att hon måste jobba men jag är helt säker på att många möten kan tas via Skype. Varför resa bort när det är hennes dagar med barnen för att sen gnälla om att hon inte är ”emotionellt klar”?

      1. Anonym skriver:

        Alla har vi väl ”tårtbitar”, barn, jobb, förhållanden. Att hon ör rätt fram med detta kan verka provocerande men om man tänker efter så har vi alla livspussel.

        1. T. skriver:

          Klart att alla har livspussel, men de flesta föräldrar pusslar ju för att få ihop det så drägligt som möjligt för barnen i första hand. Isabellas val och sätt att uttrycka sig tyder ofta på att hon prioriterar både sig själv och jobbet framför barnen (fast hon försöker maskera det med att barnen mår bra av att se henne som en självständig, stark superkvinna). Det är väl det som skaver. Hennes barn framstår som tillbehör i hennes annars så flärdiga liv. Man får känslan av att om hon måste välja bort något så blir det tårtbiten med ungarna, så kan hon obehindrat tuffa vidare mot målet att bli en privatflygande Oprah inom något år och ta igen det hon missar med lite glassig kvalitetstid när tid och lust infinner sig. Andra hade kanske hellre flugit coach och prioriterat en stabil relation till sina barn.

    2. Lhk skriver:

      Och dessutom så skriver hon om detta HELA TIDEN och ska inspirera andra att leva likadant. Och när man inte håller med så är det ”mobbing”?

      1. Anonym skriver:

        Fast nu är det en väsentlig skillnad mellan att ”inte hålla med” och att i en stor grupp gapa om hur hemsk och värdelös en person är. Där passar uttrycket mobbing ganska bra.

    3. Anonym skriver:

      Men alltså, hennes barn verkar ju inte må dåligt, hennes medarbetare jobbar med henne, skrattar på möten och företaget verkar gå bra, vänner hänger hon ju med. Varför säger du att alla dessa mår dåligt? Hon skriver om sig själv eftersom bloggen handlar om henne, hennes företag, hon är företagets ansikte utåt. Hon har ingen mammablogg… Du läser in saker som kanske inte finns där.

      1. Sandra skriver:

        Så bra går inte hennes företag. Utan bloggen har Velat inget!

  6. Harmagedon skriver:

    Handlar det inte bara om att de har helt olika följarskaror då. Blondinbella är något slags fenomen som folk av alla sorter älskar att förfasas över. Angelica är väl någon slags småglammig mammablogg som enbart läses av andra småbarns mammor som känner sympati med henne.

  7. Elin skriver:

    Hon var helt klart inte mogen att bli mamma. Så mycket ogjort ännu och barnen känns mest som enblack om foten. Men så blir det när man ”kör i en egen vänsterfil” hela tiden. Tror att det är just hennes egocentrerade livsstil som provocerar oss.

    1. Anonym skriver:

      Så man måste bli hemmafru då när man får barn? Jobba deltid kanske? Varför? Finns så många föräldrar som har karriär och barn och inte kallas för dåliga föräldrar.

      1. Marja skriver:

        Kan ju känna att det finns ganska många alternativ mellan hemmafru eller deltidsarbetande, och Bellas syn på hur mycket man ska prioritera sina barns behov kontra sina egna…

      2. Elin skriver:

        Nej, hon behöver inte bli hemmafru eller deltidsarbetande. Däremot vända på steken, så att barnens bästa är prio ett. Hon kan gallra i sina resor, då Pingis mycket väl klarar att representera bolaget ensam också. Bra mycket bättre till och med.

  8. Lhk skriver:

    Håller med kommentaren Ellis.
    Bella uttrycker det jämt som att barnen ska tryckas in enligt hennes mall och inte som att deras behov någonsin får styra – och därmed också kan kullkasta hennes sk livspussel.

    1. Maggie skriver:

      OJ, vart har hon skrivit det? Har följt Bellas blogg en längre tid men aldrig läst något om detta? Kan det vara så att du läser vad du vill läsa? Gör en helt egen tolkning av texten? För så har jag absolut inte uppfattat hennes tänk.

  9. Lisa skriver:

    Nu är inte mina föräldrar det bästa exemplet eftersom båda var dysfunktionella, men det var betydligt lättare när de skildes; den tryckta stämningen försvann.

    Kan även tillägga att min mamma påminner väldigt mycket om den bild som Blondinbella målar upp, dvs att sätta sig själv först, sedan sin nya partner och därefter sina barn. I dag har jag knappt någon kontakt med henne, och sina barnbarn har hon inte träffat på ett halvår (då yngsta föddes). Inte för att jag på något sätt förväntar mig det, men jag själv hade ju velat träffa min barn och barnbarn. Bara tanken på att vara ifrån mina egna barn krossar mig så har väldigt svårt att förstå hur någon kan behandla sina barn så som bland annat min mamma gjort. Min pappa sa jag upp kontakten med långt innan han dog och han fick således aldrig träffa sina barnbarn.

    1. Lhk skriver:

      Vad ledsamt att vissa bryr sig så lite 🙁 barnbarn kan ju verkligen bli en guldkant på tillvaron när man blir äldre

  10. Anonym skriver:

    Frågan om hur harmoniskt ett hem bli när de vuxna inte trivs blir lite av en rökridå. Lite som när gravida kvinnor hävdar att de måste röka för om de inte är glada utan stressade så mår bebisen dåligt. Ibland som vuxen ska man bara ta sitt ansvar, även om det kan vara både svårt och trist. Problemet idag är väl dels att folk skaffar barn lättvindigt med någon de precis träffat, dels att många har helt orealistiska förväntningar på hur livet och parrelationen ska se ut och ger upp så fort verkligheten krockar med den bilden.

    1. A skriver:

      Håller verkligen med. Självklart är det bättre med två lyckliga skilda föräldrar än föräldrar som är olyckliga tillsammans, men folk verkar tro att det ENDA alternativet om man inte skiljer sig är att konstant bråka och var olycklig framför sina barn?

    1. Anonym skriver:

      Vad är grejen med att kasta in en länk utan att nämna ett ord om vad den innehåller?

      1. Anonym skriver:

        Du har helt rätt! Jag glömde att skriva att detta var en text om hur man tänker på sina barn först och inte pengar.

  11. Johanna skriver:

    Oavsett om hon provocerar eller inte har det varit ett överflöd av rent osmakliga inlägg och kommentarer här inne under en väldigt lång tid, allt ifrån att hon bli kallad tragisk till hemska attacker på hennes utseende. Glad att du börjar märka det själv och kanske kan ta dig eget råd och sätta dig på händerna ibland när skrivklådan slår till. Följer inte Bella, men hon har fått otroligt mycket negativ särbehandling här.

  12. Anonym skriver:

    He he väldigt mycket om hur synd det är om Isabella? Har Simon varit framme smiskat med linjalen?

    Isabella lever på att provocera och det säger hon ju själv. Som man sår får man skörda, även om det säkert gör skitint ibland.

  13. Julia skriver:

    OT men har kissie inte lärt sig någonting? Hennes inlägg med members.com bara skriker reklam men hittar ingen reklammarkering någonstans och har scrollat inlägget upp och ned flera gånger(och hittar jag det inte är det ju inte tillräckligt markerat ändå). Varför kan man inte bara följa en sån enkel regel som att markera sitt reklaminlägg tydligt!

    1. Nadine skriver:

      Det var samma igår när jag läste via dator, men när jag går in via telefonen står det tydligt ”sponsored post”….

    2. Ella skriver:

      När jag går in ser jag en banner under rubriken där det står ”sponsored post by members.com”.

      1. Julia skriver:

        Ja jag ser det om jag kollar på mobilen men fortfarande inte på datorn.

  14. C skriver:

    Mina föräldrar stannade ihop trots att de inte ville vara med varandra tills dess att vi barn blivit vuxna och det var helt fantastiskt. Vi alla visste att de inte var kära längre men livet rullade på ändå. Alla var lyckliga (ja, även mina föräldrar) och mina föräldrar var varandras bästa vänner. Min barndom var lycklig och stabil. När mina föräldrar skiljde sig gjorde de det som vänner, efter 32 års äktenskap. Nu har pappa en ny kärlek, och de brukar umgås alla 3. Traditioner min familj hade finns fortfarande kvar, enda skillnaden är att min styvmamma är med. För vissa funkar detta, men inte för majoriteten. Jag ville bara ge min erfarenhet, för även fast den inte är så vanlig så finns den. Det är inte bara dåligt när man väljer att stanna ihop för barnens skull.

    1. a skriver:

      Exakt så resonerade mina föräldrar också, men det är inte många som är beredda att göra en sådan uppoffring för sina barn idag utan sätter sig själva och sitt kärleksliv i första hand. Sedan försöker de rättfärdiga sitt beslut med att säga att de annars hade varit olyckliga framför sina barn… som att de enda alternativen att välja bland är antingen att låta sina kärlekskänslor gå ur över barnen eller skilja sig.

      1. J skriver:

        Vad är alternativen menar du? Om man försökt länge (i mitt fall några år) och den ena partnern vägrar inse faktum eller ändra sitt beteende? Ett beteende som är skadligt för alla inblandade parter. Skickar gliringar, är på dåligt humör, hånar, sätter sig själv i första rummet etc. På daglig basis. Även barnet kan få sig en känga. Ord och beteende inte slag. Nu när det brakade ihop sa jag att vi nu måste gå skilda vägar. Så nu säger han att det är jag som inte vill ha en familj, att det är jag som förstör familjen. Är det inte min förbannade skyldighet att låta mitt barn SLIPPA detta? Eller ska jag stanna med denna sk man tills min son är vadå, 20? Bara för att? Kasta bort mitt liv på någon som uppenbarligen vill köra solo men ändå ha någon att komma hem till? Framförallt: ska jag lära min son att detta är vad som förväntas av honom? Om jag får veta att min son behandlar en partner så som hans pappa gör i dagsläget kommer jag bli oerhört besviken och sorgsen.

        1. Kumiko skriver:

          Du gör helt rätt i att lämna honom, föräldras relation är den första barn får uppleva och en dysfunktionell sådan lägger ingen bra grund för din sons framtida relationer. Att det skulle vara ditt fel är bara hans sätt att inte behöva ta ansvar eller förändra sig. Stå på dig.

        2. a skriver:

          Jag trodde det var självklart att det jag skrev inte gällde för sådana situationer som du beskriver, ditt barn tog ju skada av din partners beteende och genom hur han var mot dig. Självklart var skiljsmässa det bästa beslutet för dig och för din son! Jag talar bara om de par som skiljer sig när barnen är små endast pga känslorna svalnat.

  15. Maria skriver:

    Jag va 7 år första gången jag minns att skilsmässa va uppe på bordet hemma. De skilde sig till slut när jag va 15, en riktigt bitter och giftig skilsmässa. De kan fortfarande knappt se på varandra 15 år senare.

    Hade de skilt sig tidigare hade de nog kunnat ha en bättre relation idag och jag hade nog haft en mer sund syn på förhållanden. Men å andra sidan fanns det ju många bra stunder under de åtta år som gick, även om det kantades av konstanta bråk.

    Pappa blev definitivt mer egoistisk efter skilsmässan. Jag saknar min pappa som verkade sätta oss barn först, nu är det vad han(och hans nya fru) vill som är viktigast, alltid!

  16. Lhk skriver:

    Haha en av dagens pärlor från Bella (via unvisit förstås);

    ”När vissa scrollar Instagram på kvällarna, jobbar jag till läggning. Att alltid välja jobbet före, och göra det i många år gör att jag såklart ligger före andra 27 åringar”.

    1. Louise skriver:

      Alla vet ju att hon måste svara på mail och lite annat pyssel på kvällen eftersom hon ränner omkring hela den ”normala” arbetsdagen och fixar make, hår, naglar, massage osv plus ställer upp på ”plåtningar” och intervjuer som hon bett om för att säga samma saker som hon säger i alla intervjuer sedan åratal tillbaka.
      Men att kalla detta för ”jag jobbar jämt” är ett hån mot alla som faktiskt har mer än heltidsjobb vid sidan av familj och kanske något litet privatliv.

  17. anonym skriver:

    Fast en del kommentarer är ju från unga och som inte fått den livserfarenhet att sätta sig in i det. Men tycker för många skriver negativt om henne.

  18. anonym skriver:

    Tänkte fråga vad ni tycker om att bloggare visar sej nakna. Ok det är deras blogg men vad tycker ni. Jag tycker det är privat. Människokroppen är fin men jag skulle själv inte visa mej naken. Det sparar jag till min partner. Vad tycker ni?

    1. Bloggbevakning skriver:

      Visar sig nakna, var? Har det skett så du kan peka på ett exempel? Eller generella utvik?

      1. anonym skriver:

        Carolina g visade brösten jag dömer inte men så var fallet.

        1. Suss skriver:

          Jag tycker folk får vara nakna om de vill. Är själv naturst, men lägger absolut inget med mycket hud på sociala medier.

        2. J skriver:

          Så du tycker det är fel att visa brösten? Gäller det män också? Bara på sociala medier eller även på stranden? Kan en kvinna som är plattbröstad visa sina bröst medan en man som har större bröst måste skyla dem? Var går din gräns för nakenhet?

          1. Joanna skriver:

            Amen snälla, du kan väl ändå inte mena att du jämför mäns ”bröst” mot oss kvinnor?!

  19. Emme skriver:

    Innan jag börjar skriva så vill jag säga att skilsmässa kan vara nödvändigt och att det finns gränser för hur länge man som vuxen/förälder kan ’stå ut’ i ett kärlekslöst/bråkigt förhållande. Men! Nej, jag tror inte alltid att skilsmässa är bättre än två föräldrar som inte trivs ihop. För föräldrarna är det säkert det bästa, men för barnen kan det bli ett ständigt dåligt samvete. Vem ska jag välja- mamma eller pappa? Vem blir ensam på jul detta år och sitter mamma ensam när jag är hos pappa? Jag vet att det inte är mitt/barnens ’problem’, men som barn bryr man sig och vill inte svika någon förälder.

  20. en fundersam finlandssvensk skriver:

    Jag tycker att det känns som att man nuförtiden blir tillsammans och skall fortfort skaffa barn, så fort ungen kommer skiljer man sig för att det kommer lite motgångar och livet inte är en dans på rosor. Sen hittar man en ny partner och samma grej igen. Lixom varför så bråttom med allt?

  21. Amelie skriver:

    Varför är det så provocerande att tycka att småbarnsföräldrar bör hålla ihop? Jag tycker vuxna människor ska sätta sina barn främst, som prio 1, och det gör man ju inte om man prioriterar sin egen lycka främst. Men i Sverige är det egot som går först. Alla skiljer sig för de måste ha spännande sexiga dejter, festa varannan helg eller som Bella kunna jobba 24/7 för karriärens skull. Och alltid argumentet ”men är det bättre att man bråkar och skriker på varandra varje dag framför barnen?” Men hallå gör inte det! Kan inte vuxna människor prata med normalt tonläge eller? Tycker dagens vuxna är otroligt omogna och egocentriska som håller på såhär. Nu tar det väl hus i helvete när jag skrivit detta men kom ihåg att det är svensk kultur ni går efter och vi som bor utomlands eller kommer från andra länder har lite annat i bagaget… det är normalt att gifta om sig 5 ggr på andra ställen. Klart ingen ska tvingas stanna ihop men undrar ibland hur man tänker när man ger upp med två småbarn som får lida…

    1. Anonym skriver:

      På riktigt? Hur kan man som barn önska sina föräldrar olycka? Om jag skulle få reda på att mina föräldrar höll ihop endast för min och min brors skulle skulle jag få samvetskval utan dess like! Skulle ni rekommendera era egna barn att stanna kvar i kärlekslösa förhållanden för sina barns skull? Det hoppas jag verkligen inte.

      1. a skriver:

        Den man väljer att skaffa barn med kanske inte BARA ska vara en människa man är kär i för stunden, det kanske även ska vara någon man har en bästa vän i så att man kan leva ihop med personen och trivas även när kärleken svalnar, det går liksom att leva ett lyckligt liv även utan att man byter partner så fort känslorna svalnar eller förhållandet möter svårigheter. Livet går upp och ner och så även kärleken. För sina barns skull gör man som förälder uppoffringar, speciellt medan dom är små. Det är inget barnen sedan ska må dåligt över eller känna sig skyldiga för??? Det är liksom en del av föräldrarskapet och känner man sig inte redo för det kanske man inte heller är redo för att ha barn.

        1. Amelie skriver:

          Bra sagt, A. Lite så jag tänker, att även om passionen och lusten svalnat så behöver det väl inte slå över till att man blir helt olyckliga ihop? Oftast har man ändå ett liv man delar med intressen och framtidsplaner. Man är vänner och uppfostrar sina barn. Men många idag får panik om de inte har allt perfekt ihop med sin partner. Sedan är ju just småbarnsåren de värsta med sömnbrist och stress. Tror säkert mina föräldrar ville dra när vi barn var små men sedan går det ju över och blir härligt igen. Sorry men tror det kan vara värt att stanna och bygga på något långvarigt ibland istället för att hetsa vidare till ny partner och nya barn..

  22. Mia skriver:

    Det handlar om att Isabella provocerar i allt och att hon inte kan leva efter det hon säger. Löftet om att inte kommentera skilsmässan är DN största provokationen eftersom hon bryter just det hela tiden. Men hon gör allt för att få click och besök på sin sida. I mina ögon är hon en manipulativ person jag skulle aldrig lita på henne.

  23. I’m your sister! skriver:

    Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år. Jag och min tre år yngre bror bodde hos vår pappa varannan helg (pappa jobbade borta, på sjön).
    Dem har aldrig varit vänner. Det är betydligt bättre idag (idag är jag 30) då de kan vistas i samma rum men de är inte mer än så.
    Jag har haft en jättebra uppväxt, jag har bra relation med båda mina föräldrar.
    De enda jag minns att jag tyckte var jobbigt var att jag ALLTID hade dåligt samvete för att vi lämnade mamma själv när vi var hos pappa och tvärt om..
    jag minns att jag trodde ”jaha, nu sitter mamma ensam hela helgen ledsen och väntar på oss”. Jag förstod inte då att hon var ute och dansade och roade sig 😂

    1. 🍉🍉🍉 skriver:

      Isabella och Pingis säger att NAKD har skapat ett miljardbolag. I artikeln står det att omsättning ökat till 400 miljoner kronor. Fattas det inte 600 miljoner till en miljard? Känns som om Isabella slänger sig med ordet miljard lite väl ofta utan att det stämmer?

  24. Anonym skriver:

    Det är bra att du reflekterar över detta, du har ett ansvar och jag tror att du drivit på denna hets med valet av ton i dina inlägg. Som en flock får följer folk det och hetsar sen på varandra. Fortsätter det så går det bara på rutin sen. Människor fungerar så, ord har betydelse och makt, de kan bringa fram det finaste och det fulaste i gruppen. Jag tycker inte om det, vi vet inget om Bella förutom det hon sänder ut, ändock tolkas det in både det ena och det andra. Hon provocerar fine men var och en har ett ansvar. Om man inte kan identifiera sig i henne eller förstå henne eller ens acceptera henne så betyder det ändå inte att man kan vräka ur sig vad som helst. Människor har betett sig väldigt illa i kommentarerna här, hoppas var och en reflekterar över detta framöver.

    1. Anonym skriver:

      Haha, en flock får…stämmer bra in på folket som gapar om BB i tid och otid.

  25. Lisa skriver:

    Bella uttrycker noll empati . Inte mycket ödmjukhet in hennes liv. Det tror jag provocerar. Hon hanterar sitt liv väldigt osvenskt. Assistenter, hjälp till allt. Nån hemma som gör allt. Hon gör inget själv. Nån hjälper henne med kläder varje dag. Blowdry och sminkningar, hela tiden. Varenda gång gon är på Arlanda kommer en instastory från hennes egen monter.prat om goals, privatjet och resor varje vecka.

  26. Anonym skriver:

    Personligen fattar jag inte grejen med att kämpa i ett förhållande. Man kör så länge det känns bra sen byter man till singelliv eller nån ny. Varför ska man offra sig för barnen? Vi lever på 2000-talet. Barnen kan få det bra i två hem. Mina föräldrar bråkade bara. Hade varit lyckligare med två gladisar. Normerna i samhället kommer nog förändras ganska fort till att det vanliga blir ”splittrade” hem.

    1. a skriver:

      ”Varför ska man offra sig för barnen” herregud alltså

    2. Amelie skriver:

      Man kanske ska sterilisera sig om man inte är intresserad av att prioritera sina barn? Då kan man ligga och dejta loss och göra precis vad man vill hela livet!

      Är det verkligen så tabu att prata om att splittrade hem kan skada barnen? Jag minns hur jag med flera olika vänner och senare pojkvänner sätt och tröstade dem när familjesituationen var problematiskt. De hade alla skilda föräldrar och en handfull bonussyskon. Många kände sin bortvalda och förvirrade av situationen. Men visst låt oss försöka intala oss själva att det viktigaste är glada föräldrar för då är barnen glada…… :/

    3. Lina som gillar statistik skriver:

      Jag har två underbara små barn. Jag har _aldrig_ ställt mig frågan ”varför ska jag offra mig för barnen”. Och fan ta mig om jag någonsin skulle börja tänka så. Däremot känner jag av hela mitt hjärta att jag skulle offra ALLT för mina barns skull. Att sätta deras behov framför mina egna är en av de viktigaste principerna i ett föräldraskap enligt mig. Jag har väldigt svårt att förstå människor som tänker annorlunda.

      Med det inte sagt att man automatiskt måste hålla ihop för barnens skull. Utan det handlar om att kunna se nyktert på en situation och fundera över vilka val man gör som förälder.

  27. CHarlotte skriver:

    Jag är skolboksexemplet av felaktiga val – träffade en kille, var ung, fick barn jättesnabbt, separerade, träffade en ny man (som jag iofs gått i skolan med och kände), blev med barn direkt, blev med barn två månader efter förlossning, gifte oss efter 18mån tillsammans och köpte hus….

    Med facit i hand har jag gjort så himla mkt fel – men – ibland blir livet inte som man planerat men kan bli väldigt bra ändå!

    Sonen från första förhållandet har en jättebra pappa i sin bonuspappa, ett halvbra förhållande med sin biologiska pappa – jag lever i en bra relation, har en bra relation med min sons pappa (finns dock mkt att önska kring själva papparollen och sonen är bara där varannan helg) och min mans familj behandlar min son som sitt barnbarn.

    Jag valde att separera – och allt blev bra – när man känner att man inte längre kan andas, när man känner att livet stannar så fort man går innanför dörren hemma – ja, då gynnar det inte ngn alls!
    Att leva i ett förhållande för ett barns skull är inget alternativ – men – att sedan få livet att fundera på bästa möjliga sätt, att inte smutskasta den andre partern osv är en förälders skyldighet!

    1. CHarlotte skriver:

      Shit, vad långt det blev….

  28. Kakan skriver:

    För mig blir det provocerande för att BB, 1) alltid skriver utifrån sitt perspektiv och aldrig verkar reflektera över barnens eller någon annans och 2) så ofta ändå prioriterar bort barnen när hon har dom. Därför stör det mig. Angelica upplever inte jag på samma sätt om man nu ska jämföra de två just.

  29. anonym skriver:

    Carolina verkar tagit bort det. Ett bild där hon var barbröstad och ett kvar där hon håller för dom. Hon ångra sej väll??

    1. Anonym skriver:

      Jag blir bara så nyfiken, hur gammal är du? Obs frågan är vänligt ställd 😊

      1. Joanna skriver:

        Kan det vara Kurt-Maria? 🤔

  30. Mia skriver:

    Nu skriver hon i sitt senaste inlägg ”jag är rätt principstyrd. Jag har mina arbetssätt som jag alltid har som grund för hur jag agerar och jobbar.”
    Vilka principer syftar hon på? Principen att provocera för att få clicks. Har hon kommit till i sikt att hon manipulerar hela tiden tro. En härlig princip att hela tiden byta ben att stå på…

  31. Hullull skriver:

    Jag skaffade barn ALLDELS för tidigt, hade 2 barn innan jag fyllt 22.. vi gick isär när vi va 23år.
    Han ville inte och än idag 16 år senare är jag boven för allt som gått snett i barnens pappans liv🤨.
    Träffande en nuvarande man för 15 år sen, vi har vår gemensamma barn som är 6 idag.
    Vi tänkte länge att vi inte skulle ha några gemensamma barn, men det hände❤️

    Idag när jag ser mina stora barn kan jag nästan gråta varje dag för allt elände vi orsakat under deras barndom.. en barndom som aldrig kommer igen 🙁 de stora barnen har bott med mig och maken sista 8-9 åren på heltid, men dom har tyvärr ändå blivit indragna i bittra strider och tjafs om underhållsstöd.. jag har nygligen bett dom om min förlåtelse för hur allt blev.. men deras barndom kommer aldrig igen.
    Idag så vägrar jag ännu en skilsmässa med barn, jag o min man har kämpat varje dag FÖR VÅR relation sen vårt barn föddes. Och jag är på riktigt ännu mera kär i honom för varje år som går❤️
    Säger inte att det är så för alla, men jag tror man ibland glömmer bort varann som partner i ett förhållande när barn kommer..
    sorry för novellen🙈🙈

    1. Amelie skriver:

      Vad fint du delar med dig! Alla gör vi misstag. Jag hoppas barnen läker med tiden och ni får det toppen. <3 Jag kan säga att jag har förlåtit mina föräldrar för de alkoholproblem de hade. Och de har aldrig ens bett om förlåtelse… Men jag förlåter dem och tackar för att ha lärt mig mkt av livet. De gjorde en del fel men också en del rätt. Älskar dem idag så mkt.

      1. Hullull skriver:

        Tack Amelie <3 dina ord ger mig hopp <3

  32. Anonym skriver:

    Förstår inte att man kan lägga så mycket energi på en människa, man inte känner, men tror att man känner pga av media, dessutom skriva taskiga kommentarer, om saker man tror sig veta, jag måste beundra Bella, som kan skaka av sig så mycket skit, det hade inte många klarat.

  33. Karin skriver:

    I sitt senaste inlägg skriver Bella om ytterligare en av hennes största styrkor. Hade varit spännande att sammanställa alla styrkor som hon har skrivit om genom åren.

  34. Emma skriver:

    Känner mig ganska trött på Bella och hennes försök till att provocera, finns det inga roligare influensers du kan skriva om? Jag har börjat kolla på wahlgrens värld som är så kul, skriv lite om deras familj ist 🙂

  35. Petra skriver:

    Jag är glad över att jag läste någonstans att de flesta par som bryter upp efter att ha fått barn, separerar någongång under de 3 första åren. Det gav mig ork att kämpa och också tänka efter om det bara var trötthet som gjorde att man tjafsar eller om det låg konkreta grunder. Nu är sonen snart 4 och vi har det bra ihop.
    Jag tror att trötthet och omställningen att få barn gör att många bryter upp lite för snabbt.

    Mina föräldrar bråkade något enormt när jag var 15-16 och när jag bad dem att skilja sig sa de att de höll ihop för min skull, vilket i sin tur satte en enorm press på mig att allt skulle vara frid o fröjd hemma. Mina betyg sjönk i botten då jag inte kunde koncentrera mig på läxor etc. där skulle det nog varit bättre om de separerat.

  36. Lena skriver:

    Mina föräldrar skildes när jag var 11-12 år. Smutsig och vidrig skilsmässa. Lovade mig själv att aldrig skiljas….. var fullt nöjd med att leva ihop utan passion, så länge respekt och teamkänsla fanns. Försökte i över 10 år men blev konstant ifrågasatt, förminskad och faktiskt utnyttjad. Genom att jag satte barnens behov främst så utnyttjade han det. ”För barnens skull…”
    det finns massor med anledningar till varför människor skiljer sig. Tror att väldigt få gör det lättvindigt.
    Tror inte att någon av oss härinne känner Isabella och vet därför inte heller hennes motiv till något. Men vad vi vet är att hon är en affärskvinna, hennes framgångar startade med en blogg och hon väljer säkert väldigt noga vad hon vill visa och inte visa i bloggen. Hur det ser ut hemma, i det privata både före och efter skilsmässan är hon i sin fulla rätt att hålla för sig själv.
    Personligen tycker jag hon är strong som törs ta för sig, törs vara annorlunda och följa sin dröm. Trots all skit hon får, för att hon inte ”nöjer sig”. Hon visar båda sina kids att man kan nå sina drömmar. Tror även att hennes barn får massor av kärlek och uppmärksamhet från sin mor.
    Vi lever på 2000 talet och familjekonstellationerna ser annorlunda ut. Sättet att leva ser annorlunda ut. Visst, allt är inte bra men den perfekta världen finns inte….

  37. Bubbelbadet skriver:

    Jag har förstått att oavsett vad man säger så blir det fel när det gäller Bella. Alltid blir någon arg på en, men här är mitt försök till analys (första gången här för mig så var snälla med mig).

    BB har gjort en grej av att påtala hur enkelt allt är, allt från skilsmässa till jobb. Vi födde vårt första barn ungefär samtidigt och när jag låg med hål från ystad till Haparanda skrev hon hur lätt det var för henne och att det bara handlar om inställning. DET retade gallfeber på mig. Även om det hon säger kanske många gånger är bra, typ att man ska vara positiv och jobba för det man vill/ satsa på sig själv för om man är lycklig är barnen det (det tycker ju jag också!) så visar hon ingen ödmjukhet gentemot hur någon annans situation kanske ser ut. Och nej, hon har ju såklart ingen skyldighet till det för det är ju hennes blogg, men det får till följd att de som inte har det lika lätt som hon har det inte kommer ta det hon säger positivt utan mer som den där bitchen på kontoret som berättar om hur underbar hennes helg varit när man själv jobbat övertid för att ordna upp saker hon ställt till med.

    Och återigen, hon har ingen skyldighet att få andra att må bra… men om hon vill bli känd för att vara hon och inte ökänd skulle det vara bra att visa sårbarhet då och då. Att erkänna att livet suger ibland, för så är i alla fall livet för mig från och till.

    1. Louise skriver:

      Men det har faktiskt gått så långt att Bellas enstaka ”sårbarhetsinlägg” inte tas på allvar utan bara dyker upp när hon fått riktigt intensiv kritik för något hon gjort eller för ett diskutabelt samarbete eller riktigt provocerande uttalande.
      Bellas ”gråta ut”- och ”jag är bara människa”-inlägg har inte större trovärdighet än något annat hon skriver. Alla tror att de bara är taktiska.

  38. Joanna skriver:

    I väldigt många fall är det bäst för barnen om föräldrar separerar, än att man stannar ihop för ”deras skull”. Jag har inte mått dåligt av att mina skilde sig, har mått bättre ut av det. 🙂

  39. Anonym skriver:

    50-talet ringde och ville ha tillbaka sitt kommentarsfält! Eller nått… Blir helt matt när jag läser att så många tycker att man bara ska ”stå ut” och leva i en kass relation. Hur länge ska man vänta med att skaffa barn för att det ska vara okej?Och hur många år ska man vara tillsammans för att det ska vara okej att skiljas?

    1. Hullull skriver:

      Till anonym 21:01… en aningens bitter på söndagskvällen? jag tror ingen av kommentarerna ovan har rätta svaren, folk ventilerar HUR,VAD och VARFÖR dom har separerat. Vi är alla olika med olika förutsättningar i livet.
      Hoppas du gör helt rätt för dig och dina (framtida?) barn👍

      1. Anonym skriver:

        Hur kan du tolka min kommentar som bitterhet? Jag menar att många av kommentarerna verkar bottna i en slags moralism där man till varje pris bör hålla ihop för barnens skull. Vilket inte är en åsikt jag delar.

        1. a skriver:

          Fast det handlar ju självklart inte om att ”stå ut till varje pris”. Det hoppas jag alla är överens om att man inte ska göra. Diskussionerna handlar väl mer om att inte ge upp ett förhållande och dela en familj så fort eller bara för att känslorna svalnat.

          1. Anonym skriver:

            Är det alltså rimligt att leva, kanske 20 år med en person som man inte längre är kär i? Allt för att barnen inte ska ha två adresser?

            1. Amelie skriver:

              Det är snarare orimligt att tro att man ska vara KÄR i flera decennier. Att ha ett monogamt och långvarigt förhållande va där inte om pirr i magen, det handlar om respekt, gemensamma värderingar och mål, samt djupare kärlek. Barnsligt att bryta upp och leta efter nytt pirr vartannat år.

              1. Anonym skriver:

                Nu anser jag inte att ”pirr i magen” är detsamma som kär, men varför kan man inte ha gemensamma värderingar, respekt m.m. och vara kär?

        2. Hullull skriver:

          Till anonym: jag fick uppfattning att du uppfattade de flesta av inläggen fel, ber om ursäkt för min feltolkning👍 Jag tror o hoppas att folk gör rätt i att separera om det är rätt och samtidigt kan göra rätt för barnen. Men det är uppenbarligen svårt oavsett 1950 eller 2018..

  40. HIfs skriver:

    Kan det inte vara så att andra raderar sådana kommentarer eller lyfter fram dem enskilt i blogginlägg? Blondinbella har ju uppenbarligen en strategi även med sitt kommentarsfält och det är ju att släppa igenom en mängd kritiska kommentarer så länge de är på sån här tycknivå eftersom det skapar besök.

  41. A skriver:

    Bella valde skilsmässa och därmed att ha barnen på deltid men Angelica valde inte skilsmässa utan blev lämnad av en person som i sin tur valde att hon skulle ha barnen på deltid. Det är såklart samma sorg för båda mammorna att inte ha sina barn jämt men sympatier ligger väl ofta hos den som är sårad och inte den som sårar.

  42. Tranan skriver:

    OT, Anna ”Apan satt i granen” satte in löshår för 4000 i fredags och klippte idag av allt i en video på IG efter att ha fått kritik/näthat om CA. Känner bara att jag skulle fått sån ångest för att slänga så mycket pengar i sjön…

    1. Sandra skriver:

      Herregud! Varför inte bara spara ut barret?!

      1. Tranan skriver:

        … och nu har nån av hennes följare dragit igång en Swish-insamling för att sponsra nytt löshår. 😳

    2. rebecka 🐞 skriver:

      sjukaste jag sett – att hon alltså klipper av hela löshåret för vad några på INTERNET tycker. my god, trodde hon hade större självkänsla än så

      1. Tranan skriver:

        Håller med. Ibland kanske man bara ska ta en paus från sociala medier istället och vara IRL.

    3. Anonym skriver:

      Så ledsamt. Finns folk till allt… 😔

  43. Anonym skriver:

    Till er som tycker föräldrarna ska hålla ihop för barnens skull;
    Mina föräldrar gjorde det, dom skilde sig när jag flyttade hemifrån som 18 åring.
    Detta innebar konstant bråk från 5 års ålder till 18års ålder. Jag minns att jag som 8 åring sa till min bästa vän att jag önskade mina föräldrar kunde separera. I och med deras dysfunktionella förhållande har jag haft en otroligt osund syn på relationer. Har stannat i flera relationer där jag blivit otroligt dåligt behandlad, för man ska ju kämpa. Idag har jag efter år av terapi lärt mig att sätta mig själv i första hand, vilket jag också kommer göra när jag får barn. Mig själv och mina barn, om jag är olycklig i min relation med min partner känner mina barn av det. Mina barn ska lära sig hur en hälsosam och lycklig relation ska se ut. Dom ska ha glada föräldrar, oavsett hur familjesituationen kommer att se ut.

    1. - skriver:

      Föräldrar ska väl inte hålla ihop endast för barnen men på grund av att man har barn kanske man får vara beredd på att kämpa lite extra och acceptera att kärleken kan gå upp och ner. Beroende på vad man har för problem, så klart. Om dina föräldrar inte kunde hantera situationen annorlunda än att bråka konstant framför sina barn så borde de självklart skiljt sig tidigare. Alla kan väl hålla med om att skilsmässa är bättre än konstant bråk framför barn. Men det behöver inte alltid vara antingen eller.

  44. Jessica skriver:

    Kan du skriva om Anna ”apansattigranen”?

    Hon satte nyss in löshår för 4000kr, men klipper av sig håret i en snyftvideo på Instagram då folk anklagat henne för CA.

    Vill gärna läsa folks åsikter om detta

    1. Amelia skriver:

      Så sjukt! Är förvånad att hon tog åt sig så mycket!? Förstår att det är otroligt jobbigt att få kritik både online och i riktiga världen, men i detta fall har ju näthatarna bara helt fel! Ingen har att göra med vad man gör med sitt hår hallå! Sedan gjorde hon ju det på en salong där kvinnor ursprungligen från afrikanska länder arbetar?

      Hela grejen med CA blir skev när man hoppar på individer. CA-diskussionen är relevant när stora företag utnyttjar minoritetskulturer för att tjäna pengar (t.ex. sälja billiga drömfångare som trendig inredning medan det egentligen har att göra med natives i USA och deras andlighet/tro), men att en individ inspireras av afrikansk hårstil – LÄGG AV. Förresten är väl fan inte Anna ”vit”? Nu följer jag henne inte jättenoga men visst har hon iaf 50% ursprung från annan kontinent?

      Bara galet att sådant ska behöva ske idag. Jävla galningar som sitter och näthatar och låtsas ha anti-rasistiska värderingar…

  45. Ida skriver:

    Någon som vet vem Anna Book pratade om på sin live? Nån offentlig kvinnlig person som tydligen lagt upp en bild på Anna och en häst?

    1. Bloggbevakning skriver:

      Ingen aning faktiskt men jag vet att Alex och Sigge pratade om hennes tänder i sin podd men någon bild har jag inte sett.

  46. The unreal Madde skriver:

    Ni som in absurdum skuldbelägger Camcam för folks ( bl a mina) uppfattningar om Isabella Löwengrips liv och leverne ta en titt på hennes alldeles eget kommentatorsfält i kväll.

  47. Josse skriver:

    Lance och Paow har tagit bort bilder på varann…igen

  48. Erika skriver:

    Jag säger bara Thank you Jesus för att mina föräldrar skilde sig! Tror jag hade varit en helt annan människa som inte trott på förhållanden eller kärlek.

  49. Hacki Hälinen skriver:

    Problemet med Bella är inte så mycket VAD hon säger eller gör, utan HUR hon gör det. Där sitter hela skillnaden jämfört med andra.

  50. V skriver:

    Mina föräldrar skilde sig när jag var fyra och det är inget jag lidit av i relationen till dem, man accepterar snarare det faktum att föräldrarna inte längre valt varandra och vardagen tuffar på. Livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag har svårt att se framför mig att folk som träffas, gifter sig och skaffar barn också planerat att flytta isär och skilja sig i ett inledande skede. ”Det här blir nog inte så bra, men vi skaffar barn ändå”, de flesta ser antagligen ett lyckligt liv framför sig. Alla är inte likadana och därför kan inte alla heller leva likadant. Personligen förespråkar jag inte heller skilsmässa som en universallösning till ett olyckligt liv, man får acceptera att relationen förändras när man skaffar barn och såväl med tiden. Men blir relationen destruktiv på något vis, vilket den blir även med föräldrar som är olyckliga ihop i allmänhet, så märker barnen av det och situationen blir giftig med tiden för alla inblandade.

    Just i faller blondinbella blir folk antagligen med provocerade för bland annat det många redan skrivit, att hon uppfattas i sin blogg som väldigt egocentrisk. I processen kring skilsmässan skedde allting också väldigt hastigt och lustigt för oss läsare eftersom hon är så inriktad på att spela upp den perfekta fasaden in i det sista, det ger ju intrycket av ett ogenomtänkt beslut som hon började fundera på ett halvår innan det bara skedde. Egentligen vet vi ju inte särskilt mycket om henne, hon skriver själv ofta om att hon har få vänner för att hon har svårt att släppa in folk på djupet så varför skulle då hennes blogg egentligen vara en direkt spegling av hennes liv och tankar.

  51. Anna-Lena skriver:

    Mina föräldrar skilde sig när jag var 3-4. De har alltid kommit överens, inte så att de umgås, men det har aldrig varit någon tryckt stämning vid lämning o.s.v.
    Som skilsmässobarn har jag föredragit att de lämnade varandra. Jag hade aldrig velat växa upp med en mamma och pappa som aldrig visar kärlek och/eller omtanke gentemot varandra utan bara håller ihop för oss barns skull, snacka om att ge dåligt samvete till sina barn!

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla