Jocke och Jonna är gravida

10:43 8 Feb 2018

Jocke & Jonna:

Herregud, vilken känslosam video!

Jocke och Jonna tar ett graviditetstest för första gången sedan Jonna börjat äta en medicin för att få igång hennes ägglossning och deras reaktioner och överväldigande glädje går inte att ta miste på.
Jag blev riktigt, riktigt rörd!

Titta på videon och skicka gärna en hälsning till dem, men alla pekpinnar som jag anar att många av er sitter på och bara väntar på att få dela kan ni väl fortsätta att sitta på ett tag till? Det är inte riktigt läge…
Håll istället tummarna för att ingenting händer eftersom det är så pass tidigt i graviditeten.
De har väntat och kämpat så länge för det här så länge och att få reda på att de plussat samtidigt som de själva inser det är rörande.
Jag hade kanske inte delat med mig av beskedet så här tidigt men Jocke & Jonnas följare har varit med dem hela vägen så för dem är det nog inget konstigt att göra på det här sättet..

Stort grattis!

127 kommentarer | “Jocke och Jonna är gravida”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anonym skriver:

    Jag håller med 😊 jag började gråta när jag kollade på videon. Det väckte mycket minnen om när jag tog graviditetstest för 3år sedan.
    Grattis Jocke och Jonna!

  2. Anonym skriver:

    Har ej kollat på videon, undrar bara om Jonna äter mediciner som kan påverka till ett falskt postivt graviditetstest? Vissa läkemedel som används vid barnlöshet för att främja en graviditet kan nämligen ge falska positiva test. Jag har själv kämpat mig genom barnlöshet och många missfall så jag kan förstå kampen.

    Hoppas de får stabilitet i tillvaron och att barnet får en trygg och säker uppväxt!

    1. Gumman skriver:

      Hon har ätit medicin för att få igång ägglossning och varit på kontroller hela tiden för att se så den kommit igång. Hon tog även ett blodprov efteråt som visade att hon faktiskt haft ägglossning. Det var barnmorskan som sa att hon från och med igår eller nåt skulle kunna börja ta graviditetstest.

    2. Ellie skriver:

      Hon har ätit Letrozol, det ger inte utslag på grav-test. Däremot kan ägglossningssprutor som Pregnyl och Ovitrelle sitta i uppåt 10 dagar drygt. Så det bör inte vara ett falskt positivt de fått 🙂

      / Pillerknapraren

  3. K skriver:

    Ja blödig och gravid som man är börjar jag självklart också lipa när jag såg det där!

    1. Anna-Lena skriver:

      Haha! Samma här, slutade kolla efter att de hade sett det på testet!

  4. Line skriver:

    Jonna är gravid, inte Jocke 🙄

    1. Bloggbevakning skriver:

      Är det vad du tog med dig från det här inlägget?

    2. Nope skriver:

      Är man ett par är man gravida ihop.

      1. Rölleka skriver:

        Nä. Det är inte biologiskt möjligt tyvärr 😉

        Är dock precis lika fint att vara ett par där en är gravid!

        1. Nope skriver:

          Barnet ligger i livmoderbärarens mage men man går igenom graviditeten ihop. Alltså är man gravida ihop. Har du barn själv?

          1. Hanna skriver:

            Oj vad jag inte håller med dig! 🙂 Var själv nyss gravid och hur mycket jag än gillar min partner så hände allt i MIN kropp, både det fina och det jobbiga! Sen var min respektive ett stort stöd, men det var jag som var gravid. Viktig skillnad!

          2. Anonym skriver:

            Kvinnans kropp. Att kalla kvinnor för livmoderbärare i nån slags inkluderingshets är bara löjligt.

            1. Anonym skriver:

              Inte i närheten lika löjligt som att säga att ett par är gravida.

              1. A skriver:

                Din mamma är löjlig

        2. Anonym skriver:

          Måste allting vara så bokstavligt? 😉

    3. Lina skriver:

      Herregud, du måste såklart hitta något att klaga på.. sluta märka ord!!

    4. Anonym skriver:

      Precis! HON är gravid, inte han. Blir bara fånigt att säga ”gravida”.

    5. S. skriver:

      Hallå! Här kommer jag och Tycker!

      Jag tycker man säger att kvinnan är gravid medans paret väntar barn tillsammans.
      Tack för mig

      1. S skriver:

        Bra S!
        Du tycker rätt: paret väntar barn, men bara den som är gravid är gravid!

    6. Anonym skriver:

      Jaaaa! ”Vi-par” är så jobbiga.

    7. Anonym skriver:

      Man är två om ett barn.

    8. Agreed skriver:

      JA Precis! Graviditet är ett fysiologiskt tillstånd. Personen som odlar en människa i sin livmoder är gravid, ingen annan. Däremot kan man vänta barn tillsammans.
      Känner nästan att det är att bagatellisera graviditeten att få det att låta som att båda går igenom samma process. Precis som att båda ligger och spyr i flera veckor, inte kan gå på grund av foglossning, får kissa 30 gånger i timmen hela natten eller vad det nu kan vara.

  5. A skriver:

    Som de har kämpat! Grattis! Tror att de kan bli riktigt kärleksfulla föräldrar till en (eller flera?) efterlängtade barn!

  6. The Momster 👹 skriver:

    Ough! Det där var starka reaktioner och känslor, jag önskar dom all lycka till. Mycket mer äkthet än det där går nog inte att leverera i dagens influensersamhälle. Jag håller tummarna för att hon ska få en mysig och problemfri graviditet så att hon verkligen kan få njuta och landa efter alla försök.

    Lite skillnad på reaktionen jämfört med min sambo som sa ”ja, det var väl bra” och fortsatte att äta frukost. Det var inget mer märkvärdigt än om jag sagt ”titta, solen lyser idag” 😂

    1. Johanna den äldre skriver:

      Hahaha! Min man sa ”innebär det att jag ta hela stocken med snus från kylen” när jag plussade. Oh denna romantik…

  7. Mmmm skriver:

    Häpp gråter visst. Fint!

  8. 👩🏻‍🎤 skriver:

    Fy farao vad jag fulgråter här hemma… behöver så många näsdukar just nu.

  9. :) skriver:

    Ja alltså man kan tycka mycket om dom två men när jag såg videon så kände jag bara ren lycka för dom två.
    Jag är säker på att dom kommer bli toppenföräldrar och jag hoppas dom får många barn att ösa sin kärlek över!
    Grattis 😀 <3

  10. Eme skriver:

    Jag har aldrig kollat på någon av deras videos innan och vet inte mer om dem än vad jag har läst här. Men nu kunde jag inte låta bli och sitter på riktigt och fulgråter. Jag och min man gick igenom en liknande resa och när det där pluset kom, vilken lycka. Även om deras barn säkert kommer få en annorlunda uppväxt så är jag övertygad om att det kommer bli väldigt älskat, och det är det viktigaste.

  11. C skriver:

    Åh herregud. 😭😭😭 Så fint <3

  12. Alicia skriver:

    Jag undrar mest varför Jocke har solglasögon på sig inomhus.

    1. Jasåatteee skriver:

      Han berättade för en tid sedan att det handlar om att han känner obehag av ögonkontakt (även genom kameran) och flackar mycket med blicken då han blir nervös. Minns att han nämnde det i samband med att han pratade om någon diagnos han har..

    2. Anonym skriver:

      Ne jag tyckte det såg ut som att huden runt ögonen va torr och svullen nät han tog av dom. Antaligen därför han vill ha glasögon att gömma med????

    3. Anonym skriver:

      Jocke bär solglasögon för han skäms för sina påsar under ögonen. De var hans första svar en gång i tiden. Han har gjort en ögonoperation men verkar missnöjd då han behöver fortsätta använda solglasögon. Sedan kan de vara olika på dagar som påsarna är bättre. På Snapchat har han inte solglasögon då filter går att använda.

      1. Sofia skriver:

        Han har sagt att han bär dem pga av sina påsar under ögonen… Som väl först var efter han hårda liv med droger och alkohol… Sen gjorde han en operation som inte blev lyckad…. Nu var han och tog några sprutor under ögonen för ett tag sen (botox kanske?). Men det verkar väl inte blivit bättre…. Och nu är han väl så van vid att bära solisarna så det säkert är svårt att sluta.
        Han har även sagt att han bär dwm pga sin diagnos, och tycker det är obekvämt att se folk i ögonen…

        1. Maria skriver:

          En vän till mig bär alltid solglasögon för han har jätte svårt att kolla människor i ögonen och ha ögonkontakt. Kan nog bero på det eller som alla andra säger att Jocke ogillar sina påsar under ögonen.

          Jag har svårt med ögonkontakt om jag verkligen känner att en person inte är någon bra eller någon jag kan lita på, det kan vara en helt ny som jag aldrig träffat och jag känner direkt obehag att titta personen i ögonen. Hade en avlägsen släkting på besök hos mina föräldrar som jag aldrig träffat förut och när vi träffades första gången så kände jag sånt obehag att när vi skakade hand så kunde jag verkligen inte ha ögonkontakt med honom. Fick såna negativa vibbar och dålig intryck.

  13. Nanna skriver:

    Men så himla fin video! 🙂 Det är verkligen ett efterlängtat barn märker man!

  14. Anonym skriver:

    Hoppas det går hela vägen ❤️
    Tror deras barn skulle få en otroligt bra uppväxt, massor av kärlek från sina föräldrar och för att inte tala om alla som är nära dom! Dessutom är ju både Jonna och Jocke väldigt energifulla så jag tror barnet/n kommer få en rolig och aktiv uppväxt ❤️

  15. Emmy skriver:

    Grattis!

    kan någon snälla svara mig på en sak? Det senaste har jag haft som att jag är på G att få UVI, men håller i 2-3 dagar och lägger sig sedan. Gjorde kissprov hos läkare och de såg inget pågående sådant. Fick hem ett klamydiabrev igår och undrar
    Nu om det är klamydia som gör att jag har ont i buken och blåsan samt att det svider när jag kissar??

    1. Rölleka skriver:

      Låter sannolikt. Gå och testa dig asap så att du kan få rätt behandling. Klamydia kan få tråkiga konsekvenser.

    2. J skriver:

      Hej!
      För mig som haft liknande låter det som det skulle kunna vara små njurstenar som tagit sig från njurarna till blåsan och väntar på att komma ut. Jag har haft problem med det och får då ont i magen/blåsan samt att det svider när jag kissar. När stenen sedan följt med ut upphör problemen, men återkommer vid nya njurstenar. Så du kanske skulle kolla ett njurfunktionsvärde?

      1. Emmy skriver:

        Tack för svaren! Ska kolla upp bägge 🙂

        hur länge behöver man ha gått med klamydia för att det ska kunna ge konsekvenser?

        1. Klamyida skriver:

          Jag hade obehandlad klamydia i 3,5 år innan jag fick symptom. Mina symptom var mellanblödningar och när jag fick svar på provet sa barnmorskan att det inte kan ge några bestående men om man inte fått äggledarinflammation och det missar man tydligen inte att man har.
          Gå och testa dig, det var väldigt enkelt att bli av med med antibiotika. 🙂
          Fun fact i det här är att tydligen så har män svårare att bli smittade, min pojkvän sen 3 år tillbaka var inte smittad…

        2. Katta skriver:

          Det varierar. Men ganska länge. Gå och ta prov direkt så du får antibiotika. Det som kan ge men är att du får inflammation i äggledarna vilken kan (obs! Kan, inte att det måste bli så) ge svårigheter att bli gravid.
          Så bums iväg till gyn och ta prov!

  16. Milla skriver:

    Men wow ❤️😭

  17. Simba skriver:

    Jag brukar inte titta på deras videos men tittade på denna och tårarna rann när man fick se reaktionen då de förstod vad testet visade. Så fint! Hoppas verkligen att det går bra nu, håller tummarna 🍀

  18. 🥑 skriver:

    OT (TW för blondinbellafans)

    Jag älskar att se blondinbellas instastories och hennes konstiga texter och hur de sedan ändras!

    Idag tog dock priset: Luleå uttalas visst Luule. Underbart.

    Ps. Hoppas Jossan med familj mår bra i Uume.

    1. Nanna skriver:

      Hahaha reagerade också på den. Undrar hur mycket hon kommer frysa i -20 i Luleå. Repris av hur lättklädd hon var i Moskva kanske 🙈🙈🙈

      1. 🥑 skriver:

        Sås till de som inte har instagram!

        https://imgur.com/a/h8Nqp

    2. Anonym skriver:

      Äh, har bott norr om Luleå hela mitt liv. Vi har nyss passerat en period med -35 grader i en vecka. -20 grader är ju rena blidvädret! Nu har vi dessutom fått SOOOOOOOOOLEN tillbaka efter månaders mörker. Strumpbyxor fungerar utmärkt, en tunn scarf likaså! Och mössa? Den sabbar ju bara frisyren 😉 I -20 grader hålls ju håret ändå på plats (miljövänligt då man slipper hårspray och andra allehanda hårprodukter) tack vare den låga temperaturen! HEJA HEJA!

    3. Anonym skriver:

      Många norrläningar uttalar det Luule. Säkra källor från min mamma som är norrlänning

    4. Lina skriver:

      Det är bara ”stockholmare” som säger LuleÅ eller UmeÅ. Låter bara fjantigt. Är man från Norrbotten så säger man lule. Nu fick du lära dig nåt.

      1. Pepparkorn skriver:

        Konstigt att jag som är från Umeeeee säger Umeå då. Och alla jag känner säger också Umeå. Hm… Samma med Pitep och Luleå. Vi är väl oäkta norrlänningar.

        1. Ddkkf skriver:

          Det är nog bara vi från norrbotten som uttalar det så isf. Umä, pitä, lulä, skelleftä,

        2. E skriver:

          Bor i piteå och säger pite och lule till Umeå säger jag ume så beror vars du bor. Samma gjorde mina farföräldrar.

          1. Ella skriver:

            Haha, tycker det tydligaste tecknet på att du är norrlänning kommer från ”vars”. 🙂 Väldigt norrländskt att säga så!

            1. E skriver:

              Haha aldrig tänkt på det men nu gör jag de 😂😂 säger ju även inte norr utan nårr typ nårrbåtten

        3. Anna skriver:

          Alla jag känner från Skellefteå säger utan å.. Så verkar vara en gräns söder om de. Aldrig sagt med å och är från Norrbotten.

    5. :) skriver:

      Nu var ni lite för snabba på Blondinbellabollen (heh)! Ingen i norra Sverige säger ”Luleå” utan mycket riktigt Lule. På samma sätt som Umeå kallas Ume och Skellefteå för Skellefte 🙂 Ps. Vill ni låta som att ni har riktigt koll så kalla aldrig en skoter för snöskoter 😉

      1. 👋🏼👋🏼 skriver:

        Fast jag är från Umeå. Född och uppvuxen. Jag uttalar det Umeå och många med mig.

        1. Ksmb skriver:

          Så även jag. Jag säger Ume och många med mig.

      2. Lisa skriver:

        Jag är också från Umeå och skulle aldrig säga ume, lule, pite osv. Och att säga att hela norrland säger så, norrland är liksom halva sverige?? Ni ovan mig här borde tänka till lite.

    6. Amelie skriver:

      Haha älskar hennes instastories! Dagens favvo är hur Luleå uttalas samt den där hon sitter på en hög stol med läskigt stort leende och typ poserar alternativt gnuggar sig mot stolen medan hon slänger med håret. Så meningslöst. 🙂

    7. Sandra skriver:

      Många uttalat det så…

  19. Anna skriver:

    Vilken fin video, även om jag tror att delen där de läser ”gravid – raskaana” är fejk för att få till mer spänning. Det är ju inte direkt första gången de ser ett graviditetstest…

    1. johanna svensson skriver:

      fast där tror jag du har fel. när jag plussade kom det upp ”gravid” innan veckorna visades, jag trodde det var så det skulle se ut när man väntade på resultatet. och då har jag tagit massor av gravtest innan. fick verkligen en chock när veckorna kom upp och jag fick bekröftat att jag verkligen var gravid

  20. Carro skriver:

    Wow! Den lyckan känner man igen och önskar den till alla som önskar sig att få bli en familj! Stort grattis till J&J, önskar er all lycka!

  21. Anonym skriver:

    Stort grattis till Jocke och jonna ❤️

    Egentligen vill jag inte kommentera under detta inlägg men det är väl störst chans att någon ser det här.
    Jag lider av något, vet inte vad, men det är ohållbart.
    För tre-fyra år sedan så började jag rodna i ansiktet, alltså rejält. Om någon sa hej till mig i butiken , när jag betalar i kassan. Jag har ett väldigt socialt jobb (frisör) och har haft stora problem med min rodnad. Jag sökte psykolog och pratade med en kvinna som inte förstod hur dåligt jag mår för detta. Hon menade att jag bara ska tänka att alla tycker nog om mig och jag behöver aldrig skämmas .

    Jag har sambo sedan 4 år tillbaka och jag har aldrig betalat i en kassa på en matbutik. Det har etsat sig fast i mitt psyke att jag blir röd i ansiktet då. Han har alltså aldrig sett mig betala. Han har alltid bara gjort det.
    Nu har jag börjat jobba på en salong där min sambo brukar jobba på samma ort. Igår kom han in på mitt jobb och jag blev så nervös, alltså jag skakade och kunde inte ens prata. Minns ingenting av situationen . Han sa när jag kom hem att jag verkade konstig på jobbet.
    Hans kollega ville klippa sig och jag ljög och sa att jag var upptagen, skulle aldrig kunna klippa när jag blir så nervös.

    Jag går ständigt runt med oro i mig att någon jag känner ska komma in på jobbet, dyka upp när jag är på mataffären. Att en kund ska komma och prata med mig utanför jobbet .
    Alltså det här har pågått i FYRA år. Jag orkar inte . Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill säga upp mig och jobba på ett lager där ingen kan hälsa på mig.

    Förut tyckte jag att det var skitkul när kompisar och familj hälsade på på jobbet men nu är det den största skräcken. Jag mår så otroligt dåligt av detta. Har flera gånger tänk säga till min sambo hur jag känner men jag tror det bara blir värre när han vet om hur nervös jag blir om han kommer in, och då kommer han lägga märke till hur nervös jag är. Eller så blir jag röd i ansiktet i flera situationer bara för att han vet att jag rodnar.

    Snälla, döm mig inte. Jag har tappat sjukt mycket lust och glädje pga detta. Är det någon i samma sits som mig ? Jag vill bara gråta och fly från det här problemet och vara den glada jag igen.

    1. Rebecca. skriver:

      Det låter som någon sorts ångest som utvecklar sig i panikångestattack. Iom att du är så medveten om att du blir nervös så utvecklar den sig till en sorts panik.
      En början på agorafobi kanske? Torgskräck.
      Jag har haft liknande, men det är mycket lugnare nu. Har dock fortfarande otroligt svårt för att åka buss/spårvagn/tåg.
      Har dessvärre inget bra tips förutom att andas in och ut långsamt.
      Du borde gå till en läkare och beskriva hur du känner, kanske hade det underlättat för dig att få ångestdämpande piller som tex atarax?

      Hoppas du reder ut detta snart, förstår att det är otroligt besvärligt för dig <3

      1. Anonym skriver:

        Tack för alla era svar. Verkligen. Det känns som att ni beskriver min känsla exakt. Tusen tack !
        Jag är så rädd för att gå till psykolog, då kommer jag behöva öppna upp mig om allt detta för min sambo och jag får ångest av tanken.
        Är också rädd för att inte bli tagen på allvar. Att en psykolog ska se det som något litet problem.
        Det är verkligen så, jag klarar inte av att visa mig i min yrkesroll. Alltså jag får panik av att jag kanske lider av någon social fobi. Hur går man vidare ? Har gråten i halsen nu för att jag inser att det verkligen är ett problem. Har gått med detta så länge inom mig. Inte ens min bästa vän vet om detta.

        1. Anna skriver:

          Hej, fina du! Psykologstudent här, som nu är i sluttampen på utbildningen.

          Utan att ha insyn i din tidigare psykologbehandling så vill jag ändå säga att det i mina öron låter som om du har blivit bemött på ett undermåligt sätt, och inte har fått den behandling som du borde ha erbjudits. Oavsett om det är social fobi eller paniksyndrom det rör sig om så finns det bra, effektiva behandlingar som kan förbättra livskvalitén avsevärt. Jag själv är framför allt inläst på KBT, och KBT-behandlingarna för dessa två tillstånd är evidensbaserade och rekommenderas av Socialstyrelsen. Du kan till och med få behandling över internet om det känns lättare.

          Jag vill också förmedla att jag förstår din rädsla för att uppsöka psykolog, precis som att jag förstår rädslan för att inte bli tagen på allvar. Det är jättesvårt att prata om sina innersta tankar och känslor med någon man precis har träffat – eller att överhuvudtaget blotta sitt lidande för någon. Man kan känna sig otroligt sårbar. Förhoppningsvis har de flesta psykologer liksom jag förståelse för det, och gör sitt bästa för att göra sina klienter så trygga som möjligt. Mina erfarenheter av att ha träffat psykologer via min utbildning pekar dessutom på att det är så. Många psykologer har till exempel själva gått i psykologisk behandling tidigare (det är ett krav på flera psykologprogram), och har därför erfarenhet av att vara i en liknande sits som sina klienter. Sedan tror (och hoppas!) jag inte heller att psykologer överlag lägger värdering i hur klienters lidande ser ut. Något som är lätt för en person kan ju vara hur jobbigt som helst för någon annan, och vice versa. Jag tycker inte att det går att döma utifrån. Oavsett vad vi tampas med är vi värda att få stöttning om vi behöver det.

          Sist men inte minst, angående det du säger om att få panik av tanken på att ha någon slags social fobi: Kanske känns det lite bättre att veta att du i så fall skulle vara långt ifrån ensam om att ha det. Social fobi är ett vanligt tillstånd världen över, ca 10-15 % drabbas av det någon gång i livet. Som sagt går det också att bli hjälpt av psykologisk behandling. Jag själv hade stora problem tidigare med att ringa samtal, hålla tal och möta nya personer. Det begränsade mitt liv något enormt, men idag mår jag mycket bättre och klarar av de situationer jag tidigare skulle ha försökt undvika.

          Första steget är ofta det jobbigaste att ta, men jag hejar på dig! Kram <3

          1. Anonym skriver:

            Tusen tack Anna ! Vad du lugnade mig nu. Alltså det känns så skönt att jag fått berätta även om jag inte ens vet vilka ni är.
            Hur går jag till väga för att få hjälp via internet ? Eller om jag behöver träffa en psykolog, ringer man VC ? Är det inte flera månaders väntetid?

            Känns skönt att jag inte är ensam, jag känner ju mig ensammast i världen som känner såhär . Att jag får panik för att vänner eller min egna sambo Kommer in på jobbet. När vi går i butiker så får jag sån panikkänsla i kroppen över att något ska hända som gör att jag börjar rodna eller blir nervös. Har ögon i nacken för att ha koll på situationen hela tiden . Det är så påfrestande.
            Jag ska helt klart försöka ta tag i detta, även om det känns som att bestiga ett helt berg . Tack ❤️

            1. Anna skriver:

              Vad glad jag blir av att höra att det känns bättre! Det här med ensamheten relaterar jag till. Det kunde jag förut nästan känna var det värsta med att ha social fobi. Tyvärr verkar det fortfarande vara tabubelagt i viss mån att prata om psykisk ohälsa i vårt samhälle. Men samtidigt är min upplevelse också att om man bara vågar dela med sig så möts man för det mesta av empati och igenkänning.

              Gällande väntetid så varierar det beroende på mottagning. Om du bor inom Stockholms Läns Landsting kanske den här hemsidan kan vara av hjälp: http://www.vardgivarguiden.se/Patientadministration/Remittering/Vantetider/Undersokning/. Väntetiderna ser ut att vara 2-4 veckor just nu. Det brukar gå att komma på remiss från läkare eller att skicka in en egenremiss direkt till mottagningen.

              Internetpsykiatrin har också en bra hemsida: http://web.internetpsykiatri.se/behandling/sa-har-gar-det-till/anmalan/.

              Hoppas det är av någon hjälp, annars får du hojta till så får jag se om jag kan komma med någon mer information! 🙂

    2. Cece skriver:

      Känner igen mig så mycket i vad du beskriver. Jag har varit med precis vad du beskriver. Även när jag är ute på stan med min sambo och vi träffar någon han eller jag känner så kan jag få de där känslorna och börja blossa. Såsom kommenterats ovan kan det nog vara någon slags panikångestattack. Ofta är det kopplat mot ett överraskningsmoment. Jag är diagnosticerad med agorafobi för några år sedan. Dock aldrig behandlats för det. KBT är nog annars en bra idé för oss båda. Kram.

    3. Lisa skriver:

      Jag jobbar i ett väldigt socialt yrke där jag träffar nya människor varje dag. Någon gång har det hänt att jag helt plötsligt rodnat som du beskriver, blivit nervös och mått konstigt, oftast vid stressade situationer då kunden ”stirrat” på mig. I början blev jag väldigt rädd av att känna så, men nu har jag börjat andas lite lugnare, och liksom ”väntat ut” känslan så har det gått över. Det är obehagligt men händer som tur är inte så ofta för mig.
      Kanske handlar det om att du blir sedd av din sambo i en ny roll, i din yrkesroll, och att dessa världar krockar för dig. Jag tror hursomhelst att du behöver prata med någon professionell för att få strategier att hantera detta!

    4. Sophia skriver:

      Hej!
      Jag hade så när jag var yngre. Jag gick i högstadiet och var mobbad. När jag skulle prata inför klassen rodnade jag alltid. Även när jag skulle prata med någon klasskompis (både de snälla och mindre snälla), eller när någon kille sa något om eller till mig i korridoren i förbigående blev jag blodröd i ansiktet och kände ett behov av att titta bort eller gömma mig. Även utanför skolan, på semester tex, när någon söt kille sa hej så blev jag knallröd i ansiktet. Eller när jag var i centrum av mångas uppmärksamhet.

      Det lugnade ner sig med tiden, när jag gick på gymnasiet och universiet kom det dock alltid tillbaka när jag höll muntliga presentationer. Har mått så dåligt över det och känt mig ful och uttittad. Det är liksom inte att prata inför folk som är jobbigt, utan det faktum att jag rodnar. Själva rodnaden i sig.

      Idag är det som sagt bättre men ibland kommer det tillbaka. Höll tal på bröllop i somras, då rodnade jag lite.
      Jag vet ej vad det beror på men jag försöker tänka att det är sån jag är, att jag är en bra person trots att jag rodnar och att det inte är hela världen. Jag är väl kanske väldigt varmblodig eller något 😀

      Vet ej om detta är samma problem som du upplever, eller på samma sätt. Men du är inte ensam om att rodna och tycka det är jobbigt. Vi är fler! Och vad det än beror på eller hur mycket du än rodnar är du en bra person ändå! Det är ingel fel eller fult eller något du kan rå för eller gör på flit!

      Jag brukar försöka tänka att om min rodnad är mitt största problem, har jag det ändå ganska bra och har ett ganska problemfritt liv! Då blir jag lite gladare.

      Men jag vill inte förminska din rodnad eller dina problem, hoppas det löser sig för dig och att du mår bra!

      Ha en bra dag!

    5. ah skriver:

      Det finns rodnad som orsakas av ångest, social fobi och liknande (som ovan personer nämnt). Sen finns det även kronisk rodnad, vilket har att göra med att man har ett mer aktivt nervsystem i ansiktet än andra. Båda går att få bukt med även om den kroniska rodnaden är svårare. Sen kan det ju även vara något så ”simpelt” som att du har reagerat med att rodna vid en jobbig situation, och då har kroppen lärt sig associera jobbiga situationer med att just rodna. Där kan KBT-terapi vara en stor hjälp.

      Men om jag var du skulle jag ringa min lokala vårdcentral och lägga fram att du mår dåligt pga det här, och måste få träffa en läkare för att få hjälp. Lycka till!

      1. Anonym skriver:

        Ska jag ta upp detta med min sambo ? Skulle ju vara en lättnad men är så rädd att han ska se mig på ett annat sett. Det tror jag dock inte men jag är nojig

        1. Rebecca. skriver:

          Jag tycker absolut att du ska ta upp det med din sambo! Då har du en mindre sak att oroa dig för och du kan få stöttning och uppbackning av din sambo när du börjar känna av stressen.

          Min sambo har efter ett par år lärt sig att läsa av mig när mina attacker eller min oro börjar smyga sig på, och väldigt ofta hjälper han mig att avstyra det.
          Det är otroligt skönt att ha någon man kan luta sig mot när man känner att det börjar sticka i kroppen.

          1. Anonym skriver:

            Jag ska försöka göra det . Känns ändå läskigt att blotta mina innersta känslor. Blir rädd för att det kommer bli annorlunda mellan oss. Vet och tror att han skulle stötta mig. Vi har en son ihop och försöker skaffa nummer två, så han skulle ju inte direkt lämna mig för en sådan här sak.
            Hade varit skönt att han fanns där när det börjar sticka i kroppen . Måste bara ta mod till mig att berätta

            1. Rebecca. skriver:

              Förstår dig absolut, man tycker själv att man är konstig och är rädd att dom ska tycka samma sak.
              Det kanske absolut blir annorlunda, men det kanske är en bra sak? Annorlunda, men till det bättre.

              Jag hoppas verkligen att allt blir bättre för dig och att du får det stödet och den hjälpen du behöver! <3

    6. Du och jag Alfred. skriver:

      För det första så vill jag säga att jag tar ditt problem på allvar. Det låter jättetufft att ha det så som du beskriver.
      Jag vill också verkligen beklaga hur illa bemött du blivit av den psykolog du träffade. Dina problem och din upplevelse av dessa är värda att tas på allvar! Det du beskriver inkräktar faktiskt på ditt vardagliga liv.
      Jag hoppas att du kan finna styrka och mod att berätta för din sambo om hur du har det. Du har ingenting att skämmas över och jag tror att en stor del av dina förväntansrädslor kan bli avhjälpta om du vågar vara öppen med detta. Jag hoppas även att du vågar ge terapi en ny chans. Det är svårt att komma tillrätta med ångestproblematik på helt egen hand och du har all rätt att bli tagen på allvar och leva ett fullgott liv utan rädsla.
      Stort lycka till ❤️

  22. :) skriver:

    Superfin video!! Men vi vet väl inte att den har spelats in NU? De kan ju redan vara i vecka 12 eller liknande? 🙂

    1. Mother of dragons skriver:

      Fast de la ju upp på snapchat och spelade in videos för någon vecka sen när hon fick ägglossning och det känns som ett jäkla bök att hålla på och spara test och flytta videos om de ändå tänkt berätta relativt snabbt.

    2. Sofia skriver:

      Deras vloggar brukar alltid komma upp dagen efter inspelningen…

  23. Elin skriver:

    Vad roligt för dem!!:) Grattis grattis!

  24. GRÅTER FLODER. Fy fan så jävla fint!
    Det absolut mest äkta jag sett på sociala medier hittills.

  25. Ddkkf skriver:

    Omg jag längtar redan tills vi skaffar sladdisen om 10 år! Det är sån magisk känsla att få det där pluset, känna sparkar, planera och köpa bebis grejjer och kläder och allt! Sån magisk och underbar tid. Och förlossningen omg vilken lycka <3

    1. Leonidas skriver:

      Så intressant att läsa din beskrivning av att vara gravid. 😊 För jag tyckte precis tvärtom, att det var hemskr att ha någon annan inne i mig, känns som en främmande ailien. Så jag våndas för att bli gravid igen. Men om jag vill ha ett barn måste jag ju gå igenom det, önskar att min man kunde vara gravid istället för mig.

      1. Anonym skriver:

        Var det inte häftigt och vara gravid då?

  26. Anonym skriver:

    Sitter med en bebis på snart två månader här hemma men blir så sjuk efter en till när jag ser klippet! Vad är det med små bebisar som kan få en att känna såhär?! Och jag hade inte ens en vidare mysig graviditet heller.

  27. Blomman skriver:

    Sitter på jobbet med tårarna sprutande, vilket underbart besked. Hoppas verkligen allt går bra för dom hela vägen.

    Fast visst är det hon som är gravid och inte de… ;). Kan aldrig vänja mig vid det uttrycket, som faktist är fel

  28. Carolina skriver:

    Grät av glädje för deras skull! Kan inte ens föreställa mig hur det är när man försökt i så många år!

  29. Anonym skriver:

    ÅÅåå så roligt… Stort GRATTIS!!

  30. Pink champange skriver:

    Raderad av CamCam.

    1. Amelie skriver:

      Raderad av CamCam.

    2. Anonym skriver:

      Ja visst. Inte direkt så här det lät här inne när de pratade om adoption.

    3. Vivi the one and only skriver:

      Jag håller med. Men vi får hoppas att de ändrar sig

  31. Amelie skriver:

    Raderad av CamCam.

    1. Ajlin skriver:

      När min bror berättade att han och hans tjej sedan tre månader berättade att de skulle skaffa barn höll jag på att smälla av. Tänkte att min bror kan knappt fan ta hand om sig själv. Idag, åtta år senare, är han världens bästa pappa till tre stycken fantastiska ungar. Döm inte Jocke och Jonna på förhand. Graviditet och barn förändrar människor.

      1. Amelie skriver:

        Men att vara lite omogen och skaffa barn osedvanligt tidigt (alltså i ett nytt förhållande) är ju en sak, men det dessa två har sysslat med är ju en helt annan. De har en destruktiv relation där de gått fram och tillbaks konstant, gjort slut, blivit ihop och så om igen… Fläkt ut sitt liv och ja jag vet inte ens allt. De har inga framtidsmöjligheter om de inte lyckas fortsätta med det så kallade kändisskapet de nu har. Vad ska de annars göra? Jo försörjningsstöd, jag kan slå vad om allt jag äger…

        Barn förändrar vissa men tyvärr inte alla. Kanske är jag cynisk då jag själv tidigare har arbetat på soc och gjort barnutredningar. Har sett för mycket skit av olämpliga föräldrar – hur historien bara upprepar sig på grund av trashiga föräldrar som bryr sig mer om sitt eget utseende och ”kändisskap” än sitt barn.

        Men jag HOPPAS för barnets skull att Jocke och Jonnas hjärnor lyckas nå relativt normal nivå inom kort.

        1. J skriver:

          Amelie: du säger att du är/varit soctant och har sysslat med barnutredningar? Varför blir jag inte förvånad när något sådant här kommer från en sådan? Socialtjänsten skall utreda och ev agera utifrån faktiska händelser och tydliga tecken på att barn/en far illa. Det du gör nu är att sia om och DÖMA ett föräldrapar innan ens barnet är fött. Inte heller är det socialtjänstens uppgift att döma en förälder utifrån ett tidigare leverne, det gör inte heller domstolen. Ditt tänk har inte på socialtjänsten att göra än mindre skall du rota i barnutredningar.

          1. Amelie skriver:

            Hej J! Märks att du inte är socionom eller liknande. 🙂 Det är ofta soc är inblandade INNAN ett barn föds, t.ex. hos personer som nyligen haft (eller har pågående) missbruksproblem och liknande. Så en bra socsekr har god koll INNAN skadan är skedd, som det ska vara. Har en person tidigare utsatt barn för fara så har den ögonen på sig från socialen och blir då ååh så hemskt ”dömd” i förväg. Men det är barnets bästa som är PRIO NUMMER ETT, punkt slut. Så vem bryr sig om folk känner sig dömda? Förhoppningsvis tänker de sig då för innan de lägger handen på sitt barn igen eller super ner sig bredvid barnet. (obs talar om soc och familjer i allmänhet här, INTE Jonna och Jocke så klart). Ja du, det är så skönt att slippa ”rota i” barnutredningar numera, ni kan inte ana så mycket lagar, policies, och chefer förstör. Det är hemskt att se hur vissa barn far illa år efter år utan att man får agera, medan andra har det fint men ändå blir drabbade av överförmynderi. Skönt att jobba inom KBT för ens egen skull. men tänker ofta på de stackars barnen därute.

            Klart man kan ha misstankar om hur någon blir som förälder baserat på deras tidigare (eh eller nuvarande?) beteende. Men jag vet inte varför du vill slicka J och J i baken. Märkligt faktiskt. Deras beteende talar för sig självt liksom…

            Jag hoppas som sagt att de mognar och kan ge sitt/sina framtida barn ett superfint liv som inte leder till knark och dokusåpaskit.

        2. Anonym skriver:

          Amelia det lär visa sig vart prioriteringen kommer ligga rätt snart. Alla val de gör från och med nu kommer granskas av media. De kommer tvingas växa upp. Tror inte de vågar fjanta på eller har råd att tabba sig.
          Önskar dem all lycka och stort grattis.

    2. Anonym skriver:

      Ameli de kommer fixa sig galant för detta par. De har så många hjälpredor i sin vardag. Oroa dig inte allt kommer gå bra. Och många mognar då de får barn dessutom. Jag är inte orolig iallafall dom har redan hjälp i sin vardag som får deras liv att fungera. Grattis J och J.

    3. Ler skriver:

      Har du inget snällt att säga så föreslår jag HÅLL KÄFTEN!

  32. Jen skriver:

    Grattis till dom! Hoppas de växer upp lite nu när de behöver se till ett barns behov, de tror jag de lyckas med!

    Dock tyckte jag det var töntigt att de inte förstod att det stod gravid när det tydligt står gravid på, bara för att det även står på finska. Kändes fejk, men det kanske bara var för att de var chockade och inte vågade hoppas.

    Då jag själv fått tre missfall skulle jag kanske väntat lite längre med att officiellt gå ut med det, men med tanke på att de delat alla andra dåliga nyheter de haft under åren känner de kanske att de skulle kunna dela den hemska nyheten med, OM det skulle hända (hoppas inte!).

  33. Karin skriver:

    Raderad av CamCam.

    1. Johanna den äldre skriver:

      Trött jag blir. Psykisk ohälsa är inte lika med inkompetent förälder.

  34. Anonym skriver:

    Åååhhh!!!! Stort grattis!
    Så glad för deras skull. Som dom kämpat! ❤️

  35. Johanna den äldre skriver:

    Så otroligt fint! Är övertygad om att de kommer bli fantastiska föräldrar. Man växer så otroligt som människa när man väntar sitt första barn. Jag gick från 21-årig partypingla runt Stureplan till högskolestuderande bebismamma på ett år.

    Grattis Jocke och Jonna! ❤️

  36. Anonym skriver:

    Folk spyr skit på Jocke, inte Jonna.
    Jocke har en tendens att slänga sten i glashus. Om du inte minns så har herr Joakim gått hårt åt på flera personer angående föräldrarskap och dess lämplighet. Total sågat deras duglighet så om folk har tankar åter kanske Joakim får ha i beräkning. Alla har känslor likt Lundell. Så att kasta skit på andra och förvänta sig respekt från alla andra då de kommer till han själv är kanske svårt att uppnå. Alla är lika mycket värda lycka oavsett.

    Grattis iallafall

  37. Pauline skriver:

    Ååh. Grät en skvätt, så fint!

  38. Hmmm skriver:

    Fast… Hur kan de ha försökt i fem år när de knappt varit ihop i fem år? De blev väl ihop 2013 eller 2014?

    1. Joha skriver:

      Tack! Skulle just skriva det här själv. Plus att de säger olika i videon också. Jonna säger i början 5 år och Jocke säger senare i videon åt en av kompisarna. ”Du vet ju att vi försökt i nästan 3 år, ända sedan vi blev tillsammans”.

  39. Alvedon skriver:

    Är det bara jag som tycker att det här känns sjukt oroväckande? Jag tror inte de är lämpliga föräldrar för fem öre. Båda är labila personer med allvarliga psykiska besvär, de beskriver att de själva är som barn, de har gått ut och berättat hur Jonna misshandlat Jocke, de har ett instabilt förhållande och har gjort slut men lever ändå ihop (?). Listan kan göras lång på varför dessa två inte är i stånd till att ta ansvar för ett barn och ge denna en trygg uppväxt och anknytning. Dessutom pratar de om barn som om det vore en hund eller en accessoar. Jag minns när de i en video pratade om adoption och sa att de gärna ville adoptera från Colombia då de barnen är så söta. Jag hoppas de får ordentligt med stöd från anhöriga och sociala myndigheter för annars tror jag att detta kan gå riktigt illa.

    1. Tatiana skriver:

      Nu vet jag inte mycket om dessa två. Men jag tycker att det bör uppmärksammas, ansvaret och allvaret som kommer med att skaffa barn. Största ansvaret i en människas liv är att skaffa barn.
      Alltför många barn i världen far illa av att bli dåligt behandlade av sina föräldrar. Jag läser om detta varje dag. Här i USA dagligen i nyheterna – severe neglect, starvation, abuse, Mom’s new boyfriend molested/abused/killed her child. Varför skaffa barn om man inte kommer att vara en bra förälder?
      Om man har problem själv, om man inte är mogen, om förhållandet till partnern är ostabilt, ekonomin dålig etc så kommer det inte bli bättre eller lättare när barnet kommer.
      Tycker att mandatoriska kurser i föräldraskap med ett godkännande (typ som körkort) borde införas innan folk ska få sätta oskyldiga barn till världen. För alla.

      http://www.fargosisters.com

  40. Anne skriver:

    Grät ihjäl mig när jag såg videon! Stort grattis!

    Jonna reagerade precis som jag gjorde när vi fick positivt test med första barnet. Begravde ansiktet i händerna och bara grät, medan min kille fick ”trösta” mig haha. Blev verkligen rörd av deras reaktion. Fint att se.

  41. Flugan skriver:

    HON är gravid.
    DE väntar barn.

  42. Linda skriver:

    men det är ju så motsägelsefullt att du grattar och hyllar jocke och jonna när de går ut med en tidig graviditet, men skammar hanna widerstedt.

    1. Bloggbevakning skriver:

      Hur tänker du nu? Jag ifrågasatte Hannas beslut att blogga om huruvida hon ska göra abort eller inte… Hur du får det att vara samma sak som att Jocke och Jonna delar med sig av att de äntligen blivit gravida efter att ha försökt i flera år vet jag inte så du får gärna utveckla ditt resonemang lite…

      Och ”skamma”? Snälla, kan vi inte försöka att sluta missbruka det ordet? Det börjar bli lika urvattnat som ”näthat, mobbing och uthängningar”…

  43. Anonym skriver:

    Stort grattis till de båda.

  44. Leon skriver:

    ”Vafan, har du köpt ett finsk graviditetstest??”
    Haha åh ♡♡♡♡ : ‘D
    önskar dom allt fint!

  45. C skriver:

    Vad är det med hennes överläpp? Ser ut som den hänger ner på ena sidan…

    Och nej jag postar inte för snabbt – detta är 1a kommentaren idag!?

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla