11:00 21 Nov 2017

Paula Uribe:

Många influencers säger själva att de mycket hellre ser att folk kommer fram och säger hej, frågar om de får ta en bild osv men i ett omklädningsrum? Där går väl ändå gränsen?
Inte för de tjejer som Paula stötte på efter hon tränat – de hade noll och ingen känsla för personlig integritet eller utrymme.
Det är märkligt det där – bloggare är verkligen allmänt villebråd, även när de är utanför sina plattformar och gör ”privata” saker, som tränar eller hänger i lekparken med sina barn. På samma sätt som de messar, mailar och ringer influencers med sina privata problem så är de inte privata ens när de står nakna i ett omklädningsrum.

Jag var på Island i början av året eftersom en av mina bästa vänner flyttat dit och hon berättade för mig att sångerskan Björk brukar besöka de allmänna utsomhuspooler som landet är så känt för, och där skulle ingen drömma om att be henne om selfies eller liknande i omklädningsrummet. Alla, verkligen ALLA respekterar att hon är där som privatperson och då är hon typ det mest kända de har där bland vulkanerna.

Kenza slutade byta om på gymmet för flera år sedan och åker inte heller kommunalt längre eftersom hon smygfotas hela tiden och inte känner sig trygg och det är hon nog inte ensam om.
När jag läser sådant här så är jag så glad, nöjd och tacksam med att bloggen är så mycket mer välkänd än vad jag är. En välsignelse att inte behöva lägga ut bilder på mig själv i parti och minut och bli igenkänd överallt.
Kanske att jag inte får lika många pressutskick och erbjudanden om resor till LA som mina mer offentliga kollegor men det kan jag leva med.
Själv är bäste dräng och jag kan göra min egna Klongvas om det skulle knipa.

Hur tänker ni kring offentlighet?
Skulle ni sladda fram till en ”kändis” på gymmet och be att få ta en selfe medan de gör utfall eller i värsta fall – schamponerar håret?
Och blir ni imponerade och ”star struck” när ni ser en kändis eller är de bara människor för er? Folk som folk liksom?

17:00 12 Nov 2017

Paula Uribe:

Edit – stänger av under dagen för att modda kommentarer

Tänk om inte jag den där vårdagen hade sökt till Wipe out? Tänk om inte jag hade blivit antagen bland alla tusentals sökande, då hade inte Molly funnits. Tänk om vi inte hade fått två missfall, då hade inte Leonore funnits.//Paula

Paula skriver ett inlägg om slump – ”Tänk om” – och skriver då om att om hon inte fått två missfall så hade inte hennes och Hugos yngsta dotter Leonore funnits.
Genast ramlar det in kommentarer som ifrågasätter hennes inlägg eftersom Paula även gjort en abort så ”sanningen” ska således vara att ”om hon inte fått två missfall och DÖDAT ett barn” så hade inte Leonore funnits.

Herregud, ska den här märkliga debatten om kvinnors rätt till sin egen kropp aldrig klinga av?

Vi fick inte lära oss ”stopp min kropp” som små men vi kan lära oss nu. Så Jannika (eller vad du nu heter) stopp min kropp. Gå tillbaka till dig själv och jobba med dina brister i din personlighet. Det du gör är osmakligt och motbjudande och jag tror att du med enkla medel kan träna bort det där. Jag säger inte vad du ska tycka eller tänka för det har du rätt till att bestämma själv (precis som jag) men håll det för dig själv. Jag förstår om du blir provocerad och det är en konst att lära sig hantera sånt för att ändå vara en vettig medmänniska.//Paula

Varje kvinna har rätt till sin egen kropp och har rätt att inte bli skammad över de beslut hon fattar. Hur svårt ska det vara att fatta?
Jag tror inte man ändrar någons åsikt genom att springa runt och skrika ”MÖÖÖRDARE!!!!!” så fort någon nämner att de gjort en abort. Tror ni?

11:00 20 Okt 2017

Paula Uribe:

Vi har passat Pålle i eftermiddag. Han är världens finaste valp och dom verkligen leker. Leonore kvider för att hon skrattar så mycket men det allra finaste är att dom kan ta det lugnt tillsammans också.

För första gången sover Pålle över. Vi skjutsar hem honom imorgon bitti men Molly somnade med världens leende för att Pålle låg bredvid. Än så länge ligger han kvar, mamma berättade att ägarna har tankar på att valpa honom när han blir äldre. Vi kanske tar en till vår då <3

”Mamma. Du, pappa, Leonore, Julia och Pålle är mina bästa vänner” <3//Paula

Nu kommer ni få höra ett av mina absoluta ”hat-uttryck” men alltså…
JAG DÖR SÖT-DÖDEN AV PAULAS BILDER PÅ DEN LILLA VALPEN! DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!! Ge mig en styrkekram för fasen! 😉
Jag vet inte vad det är i vattnet men alla i mina sociala medierflöden verkar skaffa hundvalpar och jag känner att det verkligen värker i mig. Jag vill också ha en men är osäker på om 1, THK och Lilla Snöboll skulle acceptera en valp och 2, om vi har tid och om det är läge just nu.
Är det så ni ”vanlisar” känner när ni känner längtan efter biologiska barn? Borde jag egentligen ha blivit född till Golden Retriever istället?
Men alltså… Kolla…Dessa tre sötgrötsvovvar möter mig dagligen och hur kan man inte smälta som en oäten mjukglass i solsken av blotta åsynen?


Joy & Linnea Debs Rut // David Batras Bodil // Pillan Thelaus Lukaz

18:59 10 Okt 2017

Paula Uribe:

Paula: Ursäkta vart hittar jag faktaböcker?
Bibliotikarie: Vilken typ av faktabok? Är det till ditt gymnasiearbete?
Paula: Eeh nae, jag är 26 år gammal (och har två barn för sjutton!!!!)
Bibliotikarie: Åh ursäkta!
Paula: …
Lite smickrande ändå, och guess what! Jag har blivit med bibliotekskort. Jag tar ett steg tillbaka i utvecklingen och ska börja låna böcker tillsammans med barnen =)//Paulas

Jag slår dig Pulkan!
Jag får visa leg när jag går på systemet, när jag handlar Trisslotter, energidrycker och nässpray och jag fick visa leg senast förra året fick jag frågan om jag ville åka på hel eller halv biljett på bussen. Halv biljett är upp till 16 år.
Till mitt – eller busschaffisens försvar – ska tilläggas att jag hade håret i två Mimmi Pigg-öron och stora solglasögon men ändå.

For fuck’s sake liksom….
Ska man bli smickrad eller förolämpad? Å andra sidan är jag en tant på många andra plan så det kanske jämnar ut sig?
– Min hjärna är som ett arkiv med gamla kändisar och jag kan alla låtar från Schlagerfestivalen från 1986 och framåt.
– Jag prioriterar bekvämlighet framför skönhet.
– Jag har haft bibliotekskort sedan jag var 13 år.
– Jag har ergonomiska skor.
– Jag är en crazy catlady.

06:00 6 Okt 2017

Paula Uribe:

Så idag då. Jag var inne på att laga potatismos med pestopanerad torsk. Det är bara det att det tar tid.. I eftermiddag vill jag inte laga mat, jag vill hänga med kidsen. Jag vill vara utomhus och umgås. Så för första gången är middagen: Pasta, köttbullar och till och med pulversås! Det går fort, är FANTASTISKT och alla behöver lite frysta köttbullar i sitt liv lite då och då!//Paula

Vad är det mitt norra öga skådar?
Ska hon ge barnen frysta köttbullar till middag? Med pulversås? Är hon från vettet?!
Anna Book vrider sig i plågor någonstans där ute i Hagaparken av blotta tanken.
Jag ger mig fan på att hon även kommer ge sina döttrar det giftigaste av gift till denna redan hemska måltid – nämligen ketchup. KETCHUP liksom! Bara nämnandet av ordet ketchup kan få dig utesluten ur vilken mammagrupp som helst och framför allt då på sekten som kallas för Familjeliv…. Uj, Uj, Uj…där man kan bli anmäld till socialen för mindre företeelser än användandet av ketchup i måltids-sammanhang.
Barnen svälter – lugnt.
Barnen har smutsiga kläder – lugnt.
Barnen blir inlåsta i garderoben – lugnt.
Barnen får frysta köttbullar – börjar fila på soc-amälan.
Barnen får ketchup till de frysta köttbullarna – åker hem till vederbörande och konfiskerar barnen.

Ketchupflaskan borde förses med en dödskalle för säkerhets skull.
Tänk så många mammapolis-psykoser vi hade kunnat undvika med en så enkel lösning. Death åt ketchupen.
Framför allt på de flaskor som står vända med korken nedåt och inte ens behöver skakas innan det röda giftet fullkomligt sprutar ut likt elden hos Katladraken i Bröderna Lejonhjärta.

I förrgår var det Kanelbullens dag. När ska vi ha ketchupens dag? VARJE DAG SÅ KLART!!!!!!

09:00 27 Sep 2017

Hugo & Paula:

I förra veckan fick vi en förfrågan som vi klurade på i några dagar. Det är en produktion som ska följa brudpar inför deras stora dag. Dom ville ha med oss.
– När skulle vi behöva sätta datumet? Svar: Senast januari.

Vi tänkte, vill vi? Kan vi få ihop det på kort tid? Vi sov på saken men både jag och Hugo kände någonstans i magen: nej.

Det fascinerar även mig det här med bröllop. Det är roligt att följa, nästan som en graviditet! Men det skulle kräva att filmteamet var med på den stora dagen. Dagen som är typ den mest intima i ens liv. Där vill vi inte ha med ett filmteam. Inte för oss och inte för våra gäster. Jag skulle mer än gärna stå framför en kamera men i andra syften. Tävlingar, utmaningar, programledare. I don’t know.//Paula

Ah, jag kan inte annat än känna att ”smart gjort av Hugo & Paula” att tacka nej till att filmas och följas med allt som har med deras stundande bröllop att göra.
Visst, du får ett minne för livet att kunna visa upp för barn och barnbarn men du får samtidigt ett minne för livet som du kanske inte vill ha.
För ingen tror väl att en sådan här produktion enbart går ut på att följa paren och endast fånga det fina och vackra i bröllopet – det som man vill ha sparat – utan de kommer med största sannolikhet vilja se Paula i fullt ”bridezilla-mode”  där hon flippar ur på Hugo – eller vem som helst egentligen – över någon detalj, eller filma närbilder på Hugo när man krupit in i barnens lilla film-koja och bara vill slippa alltihop.
Just sådana saker man är tillfällen då man kanske inte vill ha en kamera i ansiktet tänker jag…

Nä, jag tycker de gör helt rätt som tackat nej. Dokumentera hellre på egen hand och hyr in någon som filmar den stora dagen, men i egen kontroll och regi – det är vad jag skulle göra.

Hur känner ni?
Skulle ni tacka ja till att ha ett filmteam i hasorna inför och under ert bröllop? Eller förlossning, eller vad som helst privat?
Jag älskade ju Margaux och Jakobs förlossningsvideo men där var det ändå DE som valde vad de ville lägga ut – inte ett produktionsteam.

 

17:30 19 Sep 2017

Paula:

Att prata om i vilken ställning man sover är kanske inte riktigt lika känsligt som diskussionen vi hade för ett tag sen om hur våra fiffis ser ut men det är ändå intressant tycker jag.
Paula la upp den här bilden på sin blogg med beskrivningar på vad ens sovställning säger om en.
Jag har en väldigt märklig sovställning och har jag fel typ av kudde så kan det förstöra en hel natt. Fatta traumat när jag glömde min medhavda kudde på hotellet i San Fransisco och insåg det halvvägs till Santa Barbara. Lyckligtvis hade mina vänner en snarlik kudde som de donerade till mig. <3

Jag är en blandning mellan nummer 5 och nummer 6. Jag har alltid armarna under kudden vilket förklarar varför jag måste ha en tunn kudde. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat med nackspärr på hotell efter att ha kilat in armarna under en supertjock och fluffig hotellkudde och sovit med nacken i en helt galen vinkel. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än försöker somna på rygg. Jag vaknar ändå alltid på exakt samma sätt.

1. Soldaten

Sover på rygg med ben och armar rakt ner.

-Soldaten är ofta en ganska tyst och reserverad person. Personligheten har ofta höga förväntningar.

2. Sjöstjärnan

Sover på rygg med armar och ben ut åt sidorna.

-Sjöstjärnan är en bra lyssnare och lätt att bli vän med. Personligheten tycker dock inte om att stå i centrum.

3. Stocken

Sover på sidan med armar och ben pekande rakt ner.

-Stocken är en social och lättsinnig person men kan vara både envis och ovillig att kompromissa.

4. Sidliggaren

Sover på sidan med benen raka och armarna pekande rakt ut.

-Sidliggaren är entusiastisk och öppen för nya saker. Men kan också ibland vara lite synisk och misstänksam.

5. Fosterställning

Sover med benen uppdragna och kramar gärna om något, t ex en kudde.

-Den som sover i fosterställning kan verka tuff, men är ofta både en varm och känslig person. Personligheten är ofta också väldigt organiserad.

6. Fritt fall

Sover på magen med huvudet vänt åt sidan och med händerna på kudden.

-Personligheten framstår som självsäker, men lite nervös. Personer som sover så här är ofta bra på att fatta snabba beslut, men tar inte kritik speciellt bra.

Så! Vad är ni?
Jag är tydligen en självsäker men nervös samt organiserad person som är bra på att fatta snabba beslut, men som inte tar kritik särskilt bra. Tja, det kan nog stämma även fast jag inte håller med om det där med kritiken.
Jag tycker ju själv att jag är bra på att ta kritik men det kanske inte mina nära och kära håller med om. Det måste jag kolla…

15:00 12 Sep 2017

Paula:

Åh, jag tycker genuint synd om människor som aldrig hittar svamp i skogen – om det nu är vad man leta efter. Letar du efter någons gamla, utplacerade porrtidningar så hoppas jag givetvis att även din jakt får ett lyckligt slut.
Jag har aldrig riktigt förstått Catten af Täljes snack om kickar men om jag nu ska prata om det närmaste jag någonsin kommit så måste det varit när jag kom över ett krön i skogen och det bredde ut sig som en gyllene matta vid mina fötter. *kick*
Pulsen ökade och jag blev alldeles fuktig på överläppen. Det slutade att jag låg på alla fyra och plockade kantareller så mossan yrde, samtidigt som jag morrade dovt för att skrämma bort eventuella inkräktare som kommit för att stjäla all min svamp. Detta trots att jag var ensam i skogen. (Nu förstår jag hur min förra Golden Retriever kände sig när hon fick ett märgben som valp och mamma fick kasta en telefonkatalog på henne för att få bort henne från det då hon låg och tuggade fradga och morrade på sin egna svans. Kick?)
Ja, ett och annat vildsvin finns så klart alltid lite för nära för att jag ska känna mig helt bekväm men de får man skrämma bort med en gäll variant av ”My heart will go on”.
”Neeeeeeeeeeaaaaaar, faaaaaaaaaaaaaaar, where eeeeeeeever you aaaaaaaaaaaaaare…”


Normalt sett brukar det sitta en katt och stirra på högen och vänta på småkryp men hon var väl ute och patruellerade ägorna eller något. (Med ägorna menar jag avståndet mellan ytterdörren och uteplatsen.)

Så Pulkan! Ni får hänga på till mina föräldrar så ska du få plocka svamp till du baxnar! Det här är dagens skörd efter ungefär en timme i skogen. Det tar en timme att plocka och fyra att rensa. =) Men man får dricka ”svamprensningsvin” under tiden man rensar så det gör det hela aningens mer upplyftande. Tur att knivarna är slöa. =)

Och på tal om kickar – ingen har väl glömt när Ellen Bergström var med i bandet ”Kick”?

Fan, jag borde få medalj i ”röd tråd” med det här inlägget! Jag har överträffat mig själv.

 

21:00 7 Sep 2017

Hugo/Paula:

MITT KUNGARIKE FÖR ETT KLISTERMÄRKE!!!!
Det här tyckte jag var hur kul som helst men så har jag ju humor som en femåring som precis kommit ur kiss och bajs-fasen också.
(Som vi kommer återkomma till här nedan.)
Paula skriver ett inlägg om ett belöningssystem som hon utarbetat åt Hugo och om han lyckas samla alla sina klistermärken till lördag så blir det åka av på söndagen.

Belöningen: Gör du dina vardagssysslor utan att jag behöver tjata blir det åka av på lördag.

Min lista till Hugo:

Måndag- Handla och laga middag (min träningskväll)
Tisdag: Kratta bort alla löv på baksidan
Onsdag: Jag tvättar- Hugo viker
Torsdag: Överaska med en onsdagsbukett med rosor
Fredag: Ordna fredagsmyset (en chipspåse på vardagsrums bordet och belysning på max är ej godkänt)//Paula

Givetvis finns det en och annan – som alltid – som tar hennes inlägg på största allvar och som verkar uppriktigt bekymrad över hur de egentligen har det i sin relation.
”Klistermärken? Det kan ju aldrig vara sunt…Tänk vilka fällor man kan hamna i med olika belöningssystem!”

Ja, tänk! Hemska tanke! Tänk om Hugo nu tappar all förmåga till eget tänkande och initiativförmåga? Tänk om han till slut inte ens tänker torka sig själv i röven om han inte får ett klistermärke, eller ännu värre…vägrar bajsa utan klistermärke på tavlan!?!?!?!?
HAN KAN FAKTISKT DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så ja, Paula! Nu får du sluta! Sluta genast upp med att ge Hugo dåliga vanor som kan vara till fara för honom själv och för allmänheten. Förstoppning är ingenting att skoja om!

16:00 6 Sep 2017

Paow/Paula:

Paula känner jag inte, men med tanke på att hon inte har det bästa jobbet så blir det nog att bo kvar i Fruängen med två ungar på armen och flottigt hår.//Paow

Så stor i orden var Paow 2012 när Hugo och Paula avslöjat att de skulle bli föräldrar till Molly. Då var Paow – enligt henne själv – tydligen on top of the world medan Paula var en tragisk sate som jobbade på 7Eleven och som bodde i Fruängen, där hon enligt Paow skulle behöva bo kvar med sitt flottiga hår eftersom hon inte hade det bästa jobbet.

Ska vi ta och spola fram bandet lite?
Året är 2017.
Hugo och Paula har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina två barn, driver flera framgångsrika företag och har sålt en bloggportal för X antal miljoner och är två mycket starka varumärken i influencervärlden.
Paow däremot – deltog precis i Lyxfällan och har dragit sitt varumärke i smutsen så till den mildra grad att det är svårt för henne att få seriösa samarbeten. De senaste åren har hon mest hörts och synts i dokusåpasammanhang där hon utmärkt sig genom att ha sex i tv eller genom att publicera kränkande och nedlåtande inlägg på Snapchat om diverse människor som hon av någon anledning inte gillar.

Life’s funny that way, ain’t it?

Tack för tips, T!

21:00 10 Aug 2017

Hugo & Paulas:


Smset som Hugo & Paula kommer skicka ut.

I Spanien var vänner hos oss som ville hälsa på våra barn på det sättet, och dom ryggade tillbaka. Där och då har jag inte mage att säga ”Ni behöver inte” utan att puttade lite på Mollys rygg och frågade om hon inte kunde hälsa på det traditionella sättet.

Våra mor och farföräldrar söker mycket kontakt med våra barn. Tydligen så visade en studie att barn som har god till sina mor och farföräldrar tenderar att bli trygga. Att kontakten och samspelet med andra än föräldrarna visar på att barn i tidig ålder blir bekväma och vågar skapa förtroende för andra vuxna människor. Jag tror att det stämmer, it makes sense. Dom förstår inte medvetenheten kring tänket att barnet faktiskt måste få bestämma själv, när hen vill ha närkontakt i form av en kram eller gos. Så till nästa stora familjetillställning kommer jag att skicka ut ett sms.//Paula

Jag tycker det är en fantastisk idé att liksom ”förvarna” släkten för att om barnet säger nej så är det nej.
På så sätt slipper det bli en lite märklig stämning, släkten slipper bli snarstuckna och det blir lättare för Hugo & Paula att stå på sig.
Det är även betydligt mindre uppseendeväckande än att ha en tisha på ungarna som det står ”Stopp! Min kropp!” på. 🙂

Hur gör ni med kramar och så med era barn eller barn ni möter?
Jag har verkligen börjat respektera att Lilla Palt och min andra gudson L inte alltid vill kramas med mig när jag ska åka. L brukar bli ledsen för att jag ska åka och inte vilja säga hej då alls och då tänker jag ju liksom inte tvinga mig på honom och jag tror att det är lite samma sak med Lilla Palt. Dock möter han mig alltid med öppna armar när vi ses så jag går inte helt kärlekstörstande ur mötet. 😉

19:00 7 Aug 2017

Hugo/Paula:

”Molly är försvunnen”. Vi ropade, letade, bad om hjälp från personalen på vattenlandet, föräldrar hjälpte till, vi hade dialog med informationen. Vår diamant, vår finaste skatt, vårt hjärta var borta. I 15 minuter målade jag upp bilder.
Usch vad jag grät. Allt jag ville var att ha henne i min famn och känna att hon är i trygghet. Det gjorde ont i mig att veta att hon var ensam, rädd och ledsen. Molly fick hjälp, hon blev tagen till informationen och dom skulle precis ropa ut hennes namn när Hugo kom dit. Gråtandes tog han emot henne och det vart kramkalas.

Molly ville inte följa med upp ur lekpoolen. Hugo ville att hon skulle med till våra platser. ”Nu går jag” och så vände han ryggen en sekund. En sekund. Den sekunden såg Molly som lek. Hon stack, Hugo blev kvar och så tappades hon bort. Det går så fruktansvärt fort och vi som alltid är med just för att båda våra barn är så himla orädda av sig.//Paula

En förälders värsta mardröm? Ja, så kanske man kan kalla det som hände Hugo och Paula igår. Deras äldsta dotter kom bort sig på vattenlandet och var saknad i en hel kvart.
Som tur väl gick allting bra och Molly återfanns oskadd men fy vilken skräck.
Jag får typ panik när Tjocka Hetsätarkatten försöker utöka sitt revir till granngården och tappar bort sig själv så jag får gå och hämta honom, det jävla spånet.

Vad är bästa sättet att skydda sina barn från att komma bort? Sele?
Det har man ofta på barnen i ….wait for it…USA!!!!
Löplina? GPS? Kan man chippa dem som en katt? Silvertejpa fast dem på ryggen?

21:00 2 Aug 2017

Paula:

Är inte flirtandet en del av charmen? Alla har flirtandet i sig. Jag tycker att det är svårt att skilja på artighet och flirtande. Det är spännande att möta nya människor, och i nya möten så spär man på med sin yttersta charm och entusiasm för denna nya person. Jag ÄLSKAR att ställa frågor, och mina frågor uppfattas nog som ett intresse och flört. I Hugos jobb möter han nya personer nästan varje dag. Manliga som kvinnliga. För mig är det helt ok att han flörtar.//Paula

Jag tycker att det är lite problematiskt att Paula förknippar att flörta med att vara trevlig då detta är två helt skilda saker i min bok.
Jag tror också att det så sådant som gör att man tar sig friheter på kvinnor som bara är just detta – trevliga – utan något som helst intresse av någonting annat.
Hur många gånger har man inte hört om en kvinna som som utsätts för närmanden eller sexuella inviter/trakasserier för att hon varit artig och trevlig mot en främmande man? Ska man behöva vara rent ut sagt otrevlig för att inte bli sedd som ett stycke kött? Är man det så kallas man förmodligen för ”hora” istället men fan, hellre det än en limmig snubbe i ansiktet som ser min artighet som en invit till satt försöka slicka mig mellan brösten.

Men hon verkar tycka att det är helt okej att flörta med andra när man är i en relation. Är det okej att göra inför sin partner?
Men var går gränsen? Får man flörta via sms? Chatt? Appar? Tinder? Match? Om man bara tycker att flörtandet är oskyldigt och gillar det så borde man ju få ha dejtingappar att få sin tillfredställelse genom om man inte tänker gå längre än så?
Eller? Vad tycker ni?

19:00 15 Jul 2017

Paula:


Saxat från Paulas blogg.

På tunnelbanan kom det en tiggare och frågade om pengar. Jag sa som det var, jag hade inga kontanter på mig. Jag svarade honom, avisade inte och tittade honom i ögonen. Det räckte för att bli en invit.

Han satte sig ner.

Michan: Låt mig gissa. Han frågade om en macka och pengar till ett tandläkarberök. ’

Jag: Hur f*n visste du det!?//Paula

Paula menar på att hon blivit blåst av en tiggare som kört ett ”nummer” på henne för att få pengar, att en liga låg bakom tiggeriet som fick henne att ge en man 500 kr och att hon är besviken för att hon inte kan säga nej.
Enligt henne/hennes kompis så kör de med att det behöver pengar till tandläkaren för att få folk att donera lite större summor, men tydligen går pengarna till ligan och inte till den som faktiskt tigger.

Tiggeri är ett känsligt ämne och givetvis kryper de allra värsta av kommentatorer fram då och jag är uppriktigt förvånad över att Paula släpper igenom dem.
Tycker ni att det är rätt eller fel av henne att låta dem stå kvar?
Släpper hon igenom dem så länge de inte kritiserar henne? Kanske?

 

15:00 11 Jul 2017

Paula:

Måste bara få tipsa om en sak som vi gjorde i helgen. Vi var på Gärdet och gick in till ”sommarkul”. Ett stort tält, som Cirkus Scott ägde. Det gjorde mig så himla glad. Att dom fattat att cirkus är ingenting någon vill gå på. Ingen vill se djur på det sättet- så nu bygger dom upp lektält istället.//Paula

Det här fick mig att fundera – har Cirkus Scott slutat upp med ”vanlig” cirkus efter den svidande kritik de fått mottaga de senaste åren och svaret verkar vara ja.
När jag går in på deras hemsida hittar jag den här informationen om föreställningen:

De har visserligen kvar lite djur med alla elefanter mm verkar vara borta ur showen.
2016 kritiserade Nellie Berntsson cirkusen genom det här inlägget och de verkar alltså ha lyssnat. Givetvis inte bara på Nellie utan på alla som framför kritik.


En av Paulas läsare tycker att det är ironiskt att hon sågar en cirkus med samtidigt åker till Kolmården.
Är det verkligen samma sak?
Jag tycker inte det. Att åka runt i minimala vagnar och showa för publik kan väl knappast likställas med djur som får ströva fritt på relativt stora ytor som på Kolmården? Nu menar jag inte att en djurpark är något optimalt för djuren men knappast lika illa som en cirkus väl?

21:00 30 Jun 2017

Hugo & Paula:

Det var värst vad många inlägg det blev om den här duon idag men så är det en bland.When it rains, it pours” eller hur är det man säger?
Jag fick den här kommentaren på det här inlägget från i morse om man det kommenteras en hel del från läsarna om att Paula avbryter Hugo hela tiden och försöker lägga ord i munnen på honom.
Med tanke på hans uppvisande av stundtals bristande impulskontoll så tror jag mest att Paula är rädd att Hugo ska säga något opassande eller olämpligt i podden och därför försöker förekomma det.
Kritiken mot parets agerande i olika situationer brukar ju inte direkt vänta på sig.
Men det är ju en podd. Har man inte det där berömda filtret mellan hjärna och mun så har man inte. Har ni det? Jag har det definitivt inte!
Fan, låt människan prata som han vill och säga det som faller honom in. Man kan ju alltid klippa och börja om ifall det skiter sig totalt. Det är ju det fina med att inte sända live! =)

Live and let live.
Hang loose.
Go with the flow.
Don’t eat yellow snow.



Hugo & Paula:

Att förekomma i en så här utstuderat helsponsrad video som den Hugo och Paula lägger ut från sitt nya hus – är det till fördel eller nackdel för företagen tror ni?
Efter att Hugo sagt Värmdö Kakel ungefär tjugo gånger så känner jag mig allt annat än sugen på att någonsin anlita dem om om kakelbehov uppstår trots att jag själv faktiskt bor på just Värmdö.
Samma sak med Trampolinspecialisten – Den helsponsrade födelsedagspresenten till Molly – som de försökte smyga med ett tag efter kritiken om det totalsponsrade kalaset för 70 pers.

Och sen – icke att förglömma – Hugos alla utplacerade burkar med Clean Drink. Får man säga ”cringe”? Det får man va?

Paula:

Uppdaterat!
Paula och Hugo har INTE blivit anmälda till socialtjänsten enligt Paula vilket är skönt att höra!
Tack för svar!!

Dels för att det är ett skönt sätt att starta dagen på, och för att jag behöver få tänka. I någon månad har vi gått runt med ett tungt besked. Ett idiotiskt utlåtande enligt oss men något som vi ändå har varit tvungna att förhålla oss kring. Vi har gråtit och varit ledsna, till att bli förbannade.
Idag ska vi tillbaka, och jag samlar mod att stå upp för oss igen. Det kommer säkert att bli tufft återigen men denna gång kommer det inte att komma som en överraskning. Länge har jag funderat på om jag ska dela med mig av detta, och jag har beslutat mig för att jag ska det, jag måste bara bli redo för det också.//Paula

Ni är många som skriver att det som hänt Hugo och Paula är att de blivit anmälda till socialen men jag kan själv inte hitta något sådant påstående som om det stämmer eller inte låter jag vara osagt.
Men OM det nu är så att det stämmer så förstår jag att de känner sig både ledsna och förbannade!
Paret har blivit anmälda tidigare, efter Hugos soffkudde-incident, där han körde Molly i bilen på ett par kuddar men helt ärligt – varför fortsätter man anmäla Hugo och Paula till socialen?
Det känns som ett sådant enormt missbruk av Sveriges resurser att jag knappt vet hur jag ska formulera mig.
Jag kände likadant när My fick en anmälan på sig – det känns som ett enkelt och tillgängligt vapen att ta till för folk som vill jävlas, inte som är genuint oroliga.
Och socialen i sin tur är skyldig att utreda så resurs-slöseriets lilla hamsterhjul kan inget annat än snurra igång. (Först görs en förhandsbedömning och om det efterförhandsbedömningen fortfarande kvarstår misstanke att barnet/den unge far illa, inleds en ut­red­ning en­ligt Socialtjänstlagens 11 kap § 1.)
I min värld finns det framför allt EN förälder som borde ha lika många soc-anmälningar mot sig som hen har skulder men det kanske hen har också?
I vissa fall sekretessbeläggs dokumentationen och i hens fall hade det ju inte direkt varit något att skryta om för att plocka sympatier.

Men jag tänker som så – att OM ett barn far illa och en anmälan till socialen faktiskt är aktuell – borde det inte vara människor i deras närhet som då reagerar och anmäler dem? Att som bloggläsare göra det baserat på en fabricerad bild av verkligheten känns helt bisarrt. Som läsare har man inte ANING om vad som pågår i det verkliga livet hos en familj förutom det lilla de väljer att visa upp men många verkar tro att de på riktigt känner personen ifråga.

11:30 10 Jun 2017

Hugo & Paula:

Både Hugo och Paula gör reklam för mäklaren som sålde deras hus i Huddinge och man kan ju undra hur ersättningsmodellen ser ut? Slapp de betala arvode på försäljningen?

Paula skriver att hon saknar deras gamla område och hus och att hon nästa vill klippa ett av huset och kommentarsfältet fylls av människor som skriver ”Men ni har ju nyss flyttat!” och  ”Flytta tillbaka”!
Fattar de på riktigt inte att hon bara gör reklam för området? Att det liksom ingår i uppdraget?
Fast varför skulle de göra det? När varken Hugo eller Paula fattat att de måste markera sina inlägg som reklam…

Men uppenbart är att det är för människor med den här typen av uteblivet kritiskt tänkande som reklammarkeringarna är särskilt viktiga för.


14:14 22 Maj 2017

Elaine Eksvärd, Paula och Emelie Hollsten:

För den som inte vet vem Emelie Hollsten är så är hon en fitnesstjej med ett ansenligt stort antal följare på Instagram. Hon är även gift med Mikael Hollsten – personlig tränare på Biggest Loser och gladiatorn Prime på TV4 – och det är med honom som hon väntar barn med.//CamCam

Elaine la upp det här inlägget igår där hon gick hårt åt Emelie och tycker att hon sprider osunda värderingar och hets bland sina följare då hon uttrycker tacksamhet för att hon bara gått upp 3.8 kg under sin mer än hälften gångna graviditet.

Paula håller inte med Elaine för fem öre och skriver ett bra och tänkvärt inlägg som bland annat innehåller den här texten:

Du vet själv hur man kan påverkas av alla hormoner av att bli uthängd. Ditt sätt att tänka på är absolut inte fel, men det blir oundvikligt att de som tänker liknande hoppar på Emelie. Hon har inte gjort sig förtjänt av att bli påhoppad och dömd. Kvinnor är så snabba på att hugga, och ofta är det elaka giftpilar. Jag minns att i alla fall jag tyckte att det var tufft att bli ifrågasatt under graviditeten för man har fullt upp med att vara just gravid.
[…]
Det jag vill säga är att jag tycker att man bör få vara gravid ifred. Oavsett om Elaine kanske skriver sitt inlägg i välmening så kan det slå fel gentemot Emelie. Elaine skriver om socialt ansvar och mitt hjärta klappar lite extra för just socialt ansvar. Men enligt mig kan man inte tillfredsställa alla. Emelies hälsa, hennes barns hälsa är viktigast. Hur dom gör för att upprätthålla en god graviditet tycker jag är deras ensak. Inte läsarna på sociala medier. Så min åsikt, likt Elaines är oviktiga i sammanhanget. Jag vill även poängtera att jag förstår vad Elaine faktiskt menar, Hon menar inte att det är Emelie, utan hon ifrågasätter fenomenet.//Paula

Jag känner mig väldigt kluven i frågan och tycker att de båda har rätt på sitt sätt.
För Emelie som arbetar med, lever och andas träning, fitness och tävling så fortsätter hon bara livet som hon alltid har levt det och ser nog ingenting konstigt i det. Hon fortsätter med samma livsstil som hon alltid haft och har förmodligen inte reflekterat över att detta skulle kunna uppfattas som hets.
Samtidigt tycker jag det är viktigt att lyfta fram att man faktiskt har ett ansvar på sociala medier som influencer – oavsett man vill eller inte, så där har Elaine en poäng.

Dock är det ju ett val man gör, om man vill se sig själv som en influencer med ett ansvar.

Mitt mål är inte att Elaine ska få en massa negativa kommentarer så snälla var snälla mot henne. Jag vill bara få lyfta mitt försvar så att orden hon har lagt i mun på mig inte får gå obesvarade då jag känner mig väldigt missrepresenterad. Först och främst så gör det mig väldigt ledsen att se att jag påverkar vissa människor negativt genom att i deras ögon representera en hets. Det är det sista jag vill göra. Jag för en ständig dialog med mig själv där överväger huruvida jag inspirerar folk eller får folk att må dåligt över sig själva. Eftersom jag själv i många år lidit av depression och ångest så är det sista jag vill att jag någon ska fara illa till följd av mig och mitt beteende. Varför har jag skrivit om min vikt? Jag är jätteorolig över att jag går upp för lite i vikt och att det på något sätt ska indikera att bebis får i sig för lite näring. Det är därför jag väger mig, för att lugna mig själv när jag ser att siffrorna på vågen ökar. Här gör det mig väldigt ledsen att jag har blivit citerad som att jag skulle vara tacksam över min lilla viktuppgång när det är raka motsatsen. Varför skrev jag om mitt uppskattade kcal-intag? Jag äter väldigt mycket mat. Med betoning på VÄLDIGT mycket mat. Och det har jag alltid gjort. Men hur ska jag kunna bevisa det för er? Jag trodde att om jag skrev hur mycket jag åt i form av kalorier så skulle jag sprida jag jag en positiv syn på mat – dvs våga ät! Jag som aldrig räknar kalorier, och det vet ni som följt mig länge. Men nu enda gången när jag uttrycker något i kalorier så blev jag påhoppad hur sjukt det är att hålla koll på kalorier under graviditet. Tänk hur fel ens goda intention kan landa. Ett helt blogginlägg om ohälsa och hets lyckades jag orsaka mig själv så givetvis får det mig att tänka till kring vem jag är och vad jag sprider för budskap på sociala medier. Det är himla svårt att göra allting rätt. Och tro mig, det har aldrig varit viktigare för mig att försöka göra rätt för mig än nu när jag bär på det mest värdefulla jag har inom mig. Jag bara hoppas att jag sprider mer gott än ont för annars har jag misslyckats helt. Allt jag vill är att sprida glädje och en positiv syn på hälsa och välmående ❤️

A post shared by Emelie Hollsten (@emeliehollsten) on

Oavsett vad så visar det ju sig att Elaine missuppfattat hela Emelies inlägg totalt.
Anledningen till att hon skrivit om kalorier, kilon osv är för att hon är orolig eftersom hon inte går upp mer i vikt och är rädd för att bebisen ska ta skada.
Så nu pudlar Elaine på både Instagram och blogg och ber så heeeeemskt mycket om ursäkt för sitt påhopp!
Undrar hur Elaine lyckades få in båda fötterna i munnen samtidigt med en gravidmage i vägen? På något sätt lyckades hon.

Bravo!

 

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla