Författad’

6:00 16 Okt 2019

Jag vart utsatt för en författare. Jag borde ju sett det komma för jag gör ju själv så mot folk. Eller ja. Gör jag??? Stort moraliskt dilemma va. Jag VILL göra så. Jag vill vara fri och skriva om hur de omkring mig ÄR. Först då…. först då kan d bli riktigt dope.

Anyways hoes and gays. Inte d jag skulle prata om utan om när JAG blev utsatt för en författare.

Vi kan kalla honom Al*x Sch*lman, för att han heter d.

Iaf. Bokmässan i Gbg. Jag hade haft samtal med tunga Vigdis Hjorth å så kommer min vän dit o jag förstår inte va han vill. Men han vill nåt. Lite häst i spilta-vibe. Frust. Frust. Men vad ÄR det?

Han ville bli presenterad för giganten. Såklart.

Varför fattade jag inte det?

Eller jag fattade nog det. Undermedvetet. Men inte där o då. Eller fattade jag det redan där o då? Men varför presenterade jag inte honom då? Om jag ska rannsaka mig själv? Å d ska jag ju. Vad e d för intressant att läsa lögner. Kanske nu det undermedvetna styr: jag njöt av att hon frågade honom ”Å vad heter du då?”. När han höll fram en bok till henne att signera.

För det öppnade sig en verklighet?  Ett alternativ till mitt liv som föreslog att Vigdis, en av ja världens bästa författare var mig nära, visste vem jag va, men inte vem den folkkära DN-älskade, penga-genererande, vältränade vackra, roliga mannen var. Njöt e för stort ord. Men d va spännande. D va tabu. Så kanske att jag lät d ske? Eller hur som helst.

Jag LÄT d inte ske. Men jag tabbade mig ju. Jag släppte på etiketten.

Usch. Varför usch?

För sen fick jag höra det i deras podd. Och jag gjöts* till is. Jag frös. Jag slängde mobilen så den studsade på sängen.

Författare A hade berättat om min sociala fadäs. Han hade sett situationen utifrån och memorerat sekund för sekund. Och sen var det innehåll podden. Han hade inte fel. Jag hade gjort fel. Jag hade undlåtit att presentera honom för Vigdis. Vigdis som just nu är hyllad i New Yorker. Det var lågt gjort av mig.

Men min slapphet i etiketten var inte orsaken till den fasa jag kände när jag lyssnade på podden. Det var att författaren berättade om det. Nålade ner min själ i några enkla pins och sa ”sån e hon”.  I got författad’. And I didnt like it.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp