Verk och person-Carro

1:15 17 Okt 2019

Jag har precis spelat tennis.
Jag skriver det här direkt för jag tycker bloggar ofta e så stela o ska vara så bra. Alltså de är bra. Men också tillrättalagda. Kanske för jag bara läser modebloggar själv… men iaf. De bloggar jag läser. Hur kan det bli normaliserat göra reklam för HM? Vet folk inget? Estetiskt avstötande.  O i en tid där världen går under och bromsning av kapitalismen är det enda som kan stoppa hastigheten jorden går under- hur kan man göra reklam för ”gröna” produkter. Eller ”hållbar” konsumtion lol. Gomorron!

Iaf. Jag har spelat tennis och i tennishallen jobbade en man som saknade hand. Det var mer en bit hud där eller vad man ska säga. Inget jag tänkte på första gången. Men idag tänkte jag. Tennis. Enda gången man behöver händer. Och att han var där utan, var liksom, exakt så som livet är. Men det går ändå. Jag fick ladda min mobil på kontoret och allt rullar på.
Mena inte bli metaforisk. Tvärtom det blir inte mer konkret än så här.
Vad var det mer jag tänkte på. Dagis.
Jag tänker på mina barn som är på dagis hela dagarna. Som ett heltids jobb. Jag tänkte på det eftersom på väg till tennisen går jag förbi ett dagis. Med murar runt om. Så ska det väl vara.
När jag gick på dagis. I Akalla. Nyckelpigans dagis fanns inga staket. Och jag försökte tvinga mig själv tänka på om jag hade några minnen därifrån som inte var sommar. Jag minns inga vintrar därifrån. Jag minns bara att vinröda syrliga buskar var planterade i en fyrkant och ledde bort till tre bildäck de hade gjort gungor av och det var sommar och en äldre tjej sa att man kunde äta de små rödsvarta, hjärtformade bladen på buskarna och jag gjorde det tills jag blev mätt. Det var syrligt. Jag hade en kjol jag fått från utklädningslådan. Dagiset gav mig sedan kjolen.
Vi var superfattiga. Min mamma pluggade och min pappa var nyanländ flykting. De hade  tre barn.
Jag minns den här tiden som storslagen.
Jag minns inte en dålig sak med den här tiden. 1984.

SVTs Kulturnyheterna ringde mig o ville jag skulle uttala mig om Handke.  De sa de kunde komma till mitt jobb. Men jag orkar inte alltid vara verk o person-Carro. Jag orkar inte uttala mig om Handke. Jag kan dessutom inte. Vi har rek idag. Jag vet inte vad jag ska säga och så KAN jag inte. Vi har rek. Vi kommer vara på tre locations som är restauranger för inspelning av Amningsrummet. Jag är lycklig för det är de restauranger jag irl går till mest. Ni kommer känna igen er i ert Stockholm. Jag älskar sånt

Kommentarer inaktiverade.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Tillbaka upp