💋

7:37 10 Nov 2019

2 saker. BÄda frÄn Alex Schulmans pod.

Korthetsminnet försvinner om man Inte beskriver sin barndom som enbart ljus straight utan frÄgetecken? För att man e tvungen att blockera ut det omedelbara nuet? Det stÀmmer för mig. Och samtidigt totalt konsumeras av detaljrikedomen i ett minne som tog plats för 20 Är sen. 30 Är sen.

Vart ett problem nu under min 6-veckor lÄnga förkylning. Jag tar en Ipren o sekunden efter tar jag Ipren igen. Eller sÄ tar jag d första ggn jag vet ju inte.

ett av minnena som verkligen rest lĂ„ngvĂ€ga för ta plats och ta sin tid. Sparka av sig skorna o breda ut sig var det om köpa glass till de Ă€ldre tjejerna i hamnkiosken i Simrishamn. Det höll pĂ„ varje dag hela somrar. Jag hittade inget sĂ€tt in till dem. De var suverĂ€na. Varje dag cyklade jag till Tobisborgs bad. Det lĂ„g bredvid stranden men med betalande entrĂ© och tre coola bassĂ€nger. Genom gallret kunde man se Österlens strĂ€nder, Östersjön och miljondollarvyerna som Ulf Lundell Ă€lskar. Men om man e 9. Om man e 11 dĂ„ gick man till poolerna och badet. I bastun hamnade jag med de hĂ€r tjejerna. Eller gick efter. Jag visste alltid var de var. Som liksom, de var ocksĂ„ mina kompisar? Vi umgicks varje dag men det kunde vĂ€nda sĂ„ snabbt. De var ett, tvĂ„ Ă„r Ă€ldre och det fanns inget krav pĂ„ lojalitet mot mig. Att köpa glassbomber och strutar m hallonsĂ„s och grĂ€dde var ett sĂ€tt att hĂ„lla fast dem. Pengarna var som ett lasso. Och jag ville sĂ„ gĂ€rna va med de Ă€ldre. De har jag alltid velat. De i min Ă„lder som ville vara med mig blev jag otĂ„lig av. Stod och stampade och stressade över bristen pĂ„ coolhet sĂ„ jag gick in i risk. I bastun retade de mig genom frĂ„gor som inte lĂ€t elaka pĂ„ rösten men pĂ„ den passiva innebörden. Sen gick alla ut ur bastun och klĂ€dde om. DĂ„ gick Jag med. Sen slĂ€ntrade alla över till asfaltparkeringen och lĂ„ste upp sina cyklar , jag med efter. Var det dĂ€r? Eller cyklandes pĂ„ strandpromenaden jag frĂ„gade Ă€r det nĂ„n som vill ha glass?

jag hade alltid rÄd för jag stal pengar av min mamma. 100 lappar. 500-lappar. Det var ett dubbel svek. Svekets orangea fÀrg stod i himlen i solnedgÄngen och vi var dÀr i hamnkiosken vid 19.30-tiden och jag tog bestÀllningar och gick och stÀllde mig i kön. Alla fick sina glassar o sen skingrades gruppen. Cykelkaravanen blev oregelbunden och upplöst och alla hade nÄnstans att cykla.

och kÀnslan att jag gjort fel. Svikit min mamma sÄ fruktansvÀrt fortplantade sig i mig. Jag hade svikit mig sjÀlv ocksÄ. Men det sveket var som ett eko. Jag hade inte kunnat beskriva vad som hÀnt dÀr och dÄ och att det var jag som svek mig sjÀlv. Jag bara var i det.  Ett ordlöst oformulerat kölvatten dÀr liksom jag bara var ensam igen.

Kommentarer inaktiverade.

Kommentarer pÄ ng.se granskas i efterhand. Allt innehÄll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga pÄhopp, rasisiskt, sexistiskt eller pÄ nÄgot sÀtt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmÀler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att vÀrna om vÄra skribenter och lÀsare.

Tillbaka upp