Kale & crave och äter en keto sallad. Eller d ingrossos? Nån ingrosso. Min bebis sover i vagnen. Jag tittar på henne genom fönsterplatsen. Vi har haft en jobbig natt. Skönt för henne reboota, ladda batterierna, fylla på depåerna. Ta lite egentid och ba: ”nu e dags för den här tjejen att tänka på den här tjejen”.

Vet ni vad jag tycker e sinnessjukt. Att d inte finns vilorum på arbetsplatser. För även vuxna behöver köra lite bebis style.

På DI fanns det ett vilorum. Och som jag sov där. Det va allt.

(alla inlägg kan inte vara litterära)

Var var jag?

Jo jag har haft feber en månad. Det gör inget!  Förutom en sak. Självhatet? Man får ju inte röra sig??? M feber? Typ sporta.

Så jag har hamnat i en anorektisk persons tankar men en normalviktig person som tränar tre ggr i veckans matvanor.

Därav kale and craves keto sallad på första dagen jag kan gå utanför dörren.

sitter på ett kafé vid jarlaplan. Gjorde samma förra veckan men avpublicerade det. Kanske ryker upp igen.

då satt jag på kale and crave swedish house mafias kafé. Just d. Det handla om att jag kände mig tjock och det ÄR på riktigt tabu.

en sak om man är stolt OCH tjock. Då är det ej tabu då är man duktig samhällsmedborgare igen.

eller bara smal då stör man ingen.

men att bara säga jag är tjock och ful o gammal haha ja. Där blir d wierd.

jag är inte alls intresserad av va ”stark” heller bara snygg.

när jag o liv uppträdde på china va d d enda jag tänkte på. Publiken jublade och jag tänkte: ser jag tjock ut när jag sitter ner.

Jag har utebliven mens. Nej men vem fan vill läsa om det. Inte jag. Jag hatar manliga poddare som poddar om sina toalettbesök.  Det ÄR inte god ton!  Men hear me out!!  Skriver d som tecken på nåt annat. Som klockans visare.

Som den tjocka tjejen i gänget som alltid sinnessjukt snabbt hinner skämta först om sin egen storlek säger jag d så d e överstökat: d kanske e klimakteriet eftersom jag e sån gammal föredetting. Det är bloggversionen.

Andra versionen är. Klockans visare: Jag har utebliven mens. Jag oroar mig för att det e psykiskt. För andra tecken pekar på att jag börjat klappa ihop. Jag vaknar vid 2,3 varje natt och e helt ersatt av ångest och väntan. Jag har haft feber en månad. Vi har en sån där örontermometer så jag tar tempen hela tiden. Jag har två prickar hos kronofogden . Igår träffa jag Jonatan unge. Han har 12. Och han är bäst i Sverige. Jag älskar honom.

men d hände nåt underbart igår också. Efter rekommendation av en otroligt stor svensk obrydd artist här kallat stora sudret. Ok d e kod. Tvärtomspråk.  Fick jag tips om att i Sthlm i väldigt fina lokaler finns d nåt som heter private banking och en av de otroligt trevliga bankmännen har hand om idrottare o artister . Allt man behöver göra är visa man e rik o framgångsrik o vid lunch hade jag ett lånelöfte.

Tack stora sudret

Stå uppade på Livs show på China teatern igår. REV ner skratt. Jag gör alltid d? På scen.

välkommen t min stand up-workshop. Jag tror hemligheten e vara extremt smart???

haha skoja. Men det var kul.

Första skämtet var typ ”därför tänkte vi Livs bästa vän skulle va med… men vi fick inte tag i Horace. ”

Men jag hade klätt mig i Horace ära. Steam punk-glasögonen från när han stormar ur Akademin.. vår 2018 var min stilinspiration.

tog såklart ingen bild. Men limegrön ormskinnskappa från Stand och två bollar a la Björk/ tentakler som frisyr. Kråsskjorta. Chloe kängor.

Två jäntor på scen

Min äldsta dotter fyller år idag. Minns första året hon fyllde år att jag va helt så inception m fölsedagar. Jag hade KNÄCKT fölsedagar. Det var inte personen som hade fötts man fira, utan personen som FÖTT personen!! Alltså jag.

Jag såg igenom allt. Självklart var det så för den sjuka grej när man får värkar som demoner rider en och sedan klyver en med ett svärd från slidan och upp till halsen d ÄR så sjukt så att inte få ngn slags present i form av sina barns födelsedagar var omöjligt för mig att grasp.

Va? What WAS I thinking? Så extremt narcissistiskt stört av mig ju.  Tro mitt barns födelsedag är min hedersdag. Nej fan, tack! Det var när hon fyllde NOLL. Under förlossningen. Jag tänkte så här. Skönt. Är inte totalt psykopat. Detta var när jag actually födde henne. När excorsismen var igång. Innan jag fått EDA. Epiduralen. Alltså ryggmärgsbedövningen. Kanylen in i ryggraden var det mest fantastiska någonsin och jag hade fantastiska tankar där i akut operationen på Danderyd. De sprang med min säng. Min kille hade nåt himmelsblått på sig och grät. Ansiktet uppifrån. Jag förstod inte varför han grät. Bebisens hjärtljud hade försvunnit – ja! Men att tanken på att hon inte skulle komma till mig, den fanns inte.