Jag har haft en ledig torsdag. Eller vadå ledig, jag har gjort jättemånga saker. Kolla:

Jag har passat Dogge. Dogge är en mikroskopisk hund som bor hos min kompis. Ibland får jag ta hand om honom. Han är 1x1cm stor och brukar slåss med en toffla vi har hemma. Tofflan vinner 10/10 gånger

Han är så jävla rolig för han ser alltid ut som en vis gammal gubbe som precis fått reda på att alla Werthers original är slut i butiken :(

Dogge låg och sov på mattan medan jag planterade citronkärnor:

Ett otacksamt arbete eftersom de 1. inte kommer växa. 2. inte kommer fylla någon funktion om de börjar växa. Men det är lite skönt att göra onödiga grejer utan resultat.

Sen fick Dogge gå hem för han är så liten och jag orkar väl inte umgås med så små hundar hela tiden.

För de som missat så uppdaterar jag hyfsat frekvent på instagram att jag, efter att ha klippt gardinlugg, ser ut som robban the robert wells:

(identiska) Och det är är ingenting jag bara kan låta passera. Det måste bli en större grej. Jag och Johan har känt i flera veckor att vi behöver en ny HOBBY. Jag, för att jag måste lära mig att lägga ifrån mig mobilen ibland (så jag startade en blogg ;) ;) ); ) och Johan vill bara göra något kul. Så i förrgår köpte vi en underbar kreation:

Titta! Se! (C) hahahahahhahahahahhaha jo men vi köpte en keyboard. Jag spelade några månader när jag var liten, jag var skitdålig och hatade det. Mitt första uppbrott i livet var när jag ca 10 år gammal, efter ett år av opersonlig kontakt, under en lektion bad min keyboardlärare sätta sig ner ett tag. Hon gjorde det. Sen sa jag

”Karin (tror hon hette Karin) jag kommer sluta på keyboard”
”Jaha? Va tråkigt Erika”
”Ja, det är tråkigt och det är inte ditt fel. *vuxet tonläge* Jag hoppas vi kan ses ändå”

Otroligt oklar konversation, varför skulle vi ses ändå?????? Hon var ju BARA min keyboardlärare. Vi sågs aldrig igen. Hon var väl lättad över det kan jag gissa nu i efterhand. Störig unge.

Men nu är jag tillbaka på banan så att säga. Här står keyboarden nu, i världens minst ergonomiska läge:

Här ska vi sitta hela livet och kröka ryggarna och lära oss den delen av für elise som INGEN kan. Den snabba delen. Sen ska jag ringa Karin och be om förlåtelse för den onaturliga konversation vi hade för 14 år sen. Men först ska jag lära mig den här:

Världens vackraste lilla låt. Blir arg och tårögd när jag hör den för att den är så fin. Det kan försämra mina möjligheter att lära mig den kanske. Återkommer om 2000 år när jag lärt mig.

mvh Robert