Den stora anti-listan 2018 av Erika Petersson, känd för att vara delaktig i väldigt lite. Bidar sin tid genom att inte ta del av någonting alls. Här är en lista över grejer jag inte ser på, lyssnar på, läser, är med i:

Har inte sett ett enda avsnitt GOT (men använder tydligen ändå förkortningen). Har nu gått till den gräns att jag blir arg när människor säger att det är bra. Kan inte tänka mig något annat än att jag förmodligen är immun mot själva serien, så om den skulle sättas igång framför mina ögon skulle jag (medvetet eller omedvetet) blunda.

Har inte läst Murakami för att jag har svårt för att läsa böcker, även om jag gärna VILL kunna läsa böcker. Ett komplex jag jobbar emot ganska hårt det här året. Det känns som en enorm tröskel att ta sig över? Jag är nog inte mer unik än att vara präglad av koncentrationssvårigheterna som tydligen ska följa med mobilen och DIGITALISERINGEN av samhället osv. Även om jag någon gång kanske blir bra på att läsa kommer jag inte läsa Murakami. Vet inte varför. Vill inte.

Följer inte influencers på instagram. Iallfall inte människor som själva kallar sig influencers. Kollar bara på en influencer-person på youtube, vilket går emot hela min världsbild men fan va trevligt det är ibland. Förutom den enda person vars vloggar jag glor på lever jag såhär för att det känns klokt.

Gjorde aldrig en hitta-mig-själv-resa efter gymnasiet. Pga brist på likvida medel, livsgnista och fantasi. Vet inte om det egentligen krävs fantasi… Dagen efter jag tog studenten (typ) stod jag iallafall i kassan på Coop och det var sedan där jag levde, dag och natt, förmiddag och eftermiddag i 130 år ungefär. Är fortfarande glad över det här beslutet och kan inte tänka mig något som skulle passa mig sämre än att vara på ”resande fot” mer än 1 vecka. Ve och fullständig fasa.

Exempel på vad jag gjorde när folk i min omgivning hittade sig själva på nån ö i asien: hittade några utgångna läsk på lagret och frågade chefen om jag fick ta hem alla. Fick inte. :(

Har aldrig åkt skidor och är fullständigt livrädd för att göra det. Jag är inte dummare än att förstå att så fort man ställer sig på ett par sånna LIVSFARLIGA TUNNA BRÄDOR mitt ute i en isbacke ute i helvetet knäcks knäna liksom framåt och ens ansikte dyker 560 meter ner i snön. När man kommit tillbaka från en 60 timmar lång operation två dagar senare försöker nån kompis trösta en med ”after ski” men eftersom ens mun fortfarande inte fungerar pga kölden från snödykningen får man ta del av spriten genom en droppanordning. Alla som försöker ta sig förbi i sina stora overaller och kängor ramlar över droppställningen och bryter sina egna ben och sjukhuskostnaderna för alperna eller vart man nu är skjuter i höjden. Det blir ett nytt världskrig av konsekvenserna. Så vill jag inte ha det!!!

Läser inga bloggar. Inga alls!! Det är därför den här ibland brister i kvalité.

Har outhärdligt svårt för svensk popmusik. Vrider mig i plågor så fort något i musikväg inte låter som Europe. Kan ibland gilla någon enstaka låt, men det kräver veckor av ansträngning. Ibland tänker jag att detta är en defekt i min hjärna och ibland tänker jag att det är ett bevis på min genialitet. Men oftast känns det som en defekt. När jag var hårdrockare på högstadiet (hahaha) var det viktigaste i hela världen att inte stå ut när någon lyssnade på en poplåt. Det sitter kvar även om jag önskar att jag var lite mer accepterande idag. Men jag har på något sätt gett upp min egen musiksmak. Den kommer aldrig bli mer nyanserad än såhär: jag tycker Enter Sandman är en kanonlåt. hahahahahhahahahhahahha

Ps många av dessa punkter handlar inte särskilt mycket om aktiva val utan snarare att jag är en själ som drivs av två saker: 1. min lathet 2. min oförmåga att göra saker.

En grej jag längtar till: Love Island Sverige. Det kommer förmodligen vara toppen.

hejdå kävlingeå