När du ska svänga på en cykel är det dumt (kanske olagligt också, jag vet inte) att inte visa trafiken runtom vart du tänkt ta vägen. Du kan underlätta för din omgivning med en enkel handvisning. En hand ut till höger för en högersväng, en hand ut till vänster för en vänstersväng. Denna rörelse passerar för många som allmän, och obetydlig för annat än själva trafiksituationen. Ens identitet vilar inte på hur man visar att man är på väg att svänga – så har vi tidigare tänkt. Men fel har man ibland, även här. Det finns många olika sätt att svänga och det är dags att bena ut dem en och en. Sättet du kommunicerar vart du är på väg är en viktig del i vem du är som person. Hur du signalerar dina trafikrörelser har stor betydelse för vad du signalerar om dig själv till din omvärld.

PS. Eftersom jag hållit mig till att printscreena bilder från stockphoto.com till detta inlägg är de 
1. Av osedligt bristande kvalité
2. I behov av fantasi hos läsaren för att förstå vad jag menar
3. Bristfälliga i alla andra avseenden också

Vi börjar här:

1. Den ärliga svängen

Såhär avslappnad ser givetvis ingen normal människa ut på en cykel (ett återkommande tema hela detta blogginlägg är att bilderna inte stämmer överens med verkligheten) men den illustrerar väl det första, primära, sättet att svänga på. Ärlighet framför allt. Att blotta handflatan på det här sättet är att visa ”jag har ingenting att dölja, jag ska bara svänga vänster”. En svängstil vanligt förekommande hos brottslingar som blivit dömda, gjort sitt straff och nu är tillbaka ute i samhället och Gör Rätt så att säga. Trots att det är en svängstil som signalerar ärlighet är denna stil ovanlig hos människor som ”bara säger vad jag tycker/vad andra tänker” och är allmänt Rakt På Sak. Även om de är personer som gärna skryter om sin förmåga att inte hålla käft undviker de ofta att signalera när de ska svänga på cykel överhuvudtaget. De tycker det är töntigt.

2. Den käcka svängen

Att knyta näven och med tummen signalera åt vilket håll man tänkt svänga, det är en gest som förmodligen inte övervägts av mer än en minoritet av människosläktet. Det är, framförallt, extremt sällan man är så glad att man vill göra tummen upp i trafiken i någon annan anda än den passivt aggressiva. Att svänga med tummen i vädret är inte bara att säga ”jag svänger nu” utan framförallt att säga ”jag är på väg till något härligt” vilket de flesta av oss i ärlighetens namn nästan aldrig är.

Detta sätt att svänga bör användas med sparsamhet (om alls) eftersom den lätt förknippas med signalen för att försöka lifta. En riktig oturssituation skulle alltså kunna innebära att personen som använder sig av Den Käcka Svängen känner sig tvingad (för hur lätt är det egentligen att säga nej när någon gått med på att ge en lift, oavsett om man bett om det eller inte?) att hoppa av cykeln, kliva in i bilen med någon ”Efraim” och ”Linda” och åka hela vägen till deras ruttna stuga i Rockneby.

3. Den obrydda svängen

Vissa människor har privilegiet att slippa vara så jävla ängsliga över småsaker. Vad man ska göra av sina händer vid en dialog, hur man säger ”här” under ett upprop och om ens matlåda kommer lukta i personalrummet när den mikras är delar av livet som tydligen inte kräver en stor del av den dagliga hjärnverksamheten. De är, som Jan Stenmark uttrycker det, för dumma för att ha ångest, och det är smart. Ingen av de personer jag beskriver här använder sig av ovan nämnda svängsignal. Öppen handflata och spretiga fingrar är för oss som tänkt noga och länge på hur vi ska vara så otöntiga som möjligt i samtliga sociala sammanhang. För oss är även trafiken ett socialt sammanhang eftersom alla situationer där man eventuellt riskerar att bli hatad för sitt beteende räknas dit. Det är ett av tusen minfält för oss som hatar oss själva och är rädda för att andra ska börja känna likadant inför oss. Så, det är den ”obrydda svängen” eftersom den är så utstuderat obrydd, av oss som lägger oerhört mycket tid på att bry oss. Tyvärr.

4. Den avslappnade svängen

Varsamt hatad av oss Svängsätt 3-anhängare, såklart. Används av livsbejakare, entreprenörer och strukturellt hemlösa hipsters. Har också vid tillfällen försökt användas för att visa att man planerat att svänga två gånger åt samma håll under en relativt kort tidsperiod. Detta har givetvis alltid missuppfattats av övrig trafik och slutat i utskällningar. Det finns gränser för hur informativ man kan vara med sina händer utan att behärska (och se till att ens omgivning behärskar) grundläggande teckenspråk, det har flera cyklister lärt sig den hårda vägen.

5. Pesto Alla Genovese-svängen

Det internationella tecknet för ”Fan Va God Pasta Tomas!” har letat sig in i trafiksituationerna med bristande framgång. Nästan ingen har sett denna gest användas i en svängsituation. Anledningen till dess begränsade succé är enkel i teorin: den är så jävla otydlig. Om du sitter i en Hyundai och cyklisten framför dig hastigt kastar ut armen och gör den här gesten, ja då är det faktiskt omöjligt att förstå vad som händer där framme. Är personen på väg åt vänster eller äter den en bra vongole ur en liten matlåda i cykelkorgen.. Som bäddat för missförstånd.

6. Den kärleksfulla svängen (här illustrerad av 5 tjejor som gillar jeans)

Fullständigt obrukbar och framförallt livsfarlig. Rekommenderas verkligen inte till någon. Har i Sveriges historia sammanlagt använts 3 gånger, samtliga av människor som varit för kära för sitt eget förstånd. De har helt enkelt glömt bort vart de ska svänga, att de ens ska svänga, och framförallt att de sitter på en cykel överhuvudtaget. De har bara rätt som det är plockat fram händerna och format ett hjärta med fingrarna av blotta tanken på sin käraste vän. Slutligen har samtliga blivit överkörda av sina egna cyklar eftersom de tänkt för mycket på sin älskade. INTE bra!! Kärlek är giftigt på sätt man ibland inte kan förbereda sig på.

7. Den neurotiska svängen

I situationer där vi inte känner att vi har kontroll tar vi ofta till drastiska åtgärder för att till varje pris uppnå en någotsånär känsla av att vi kan styra det vi har framför oss. Detta är en lekmannamässig beskrivning av den grundläggande psykologin i tvångsbeteenden. Känslan av bristen på kontroll kan ha ödesdigra konsekvenser för människan, särskilt kanske för den person som bygger upp mycket av sin personliga trygghet på att veta och kanske styra vad som händer runtomkring. En av de tyngre påföljderna av känslan av brist på kontroll kan vi se i svängbeteendet. Detta gör sig tydligt genom att personen överdrivet visar för resten av trafiken med ett pekande finger vart den är på väg. Vi som använder oss av den obrydda (alltså extremt brydda) svängtekniken (nr.3) fnyser åt de hysteriska människor som PEKAR åt vilket håll de ska, trots att pekandet i de flesta fall passerar som ett normalt inslag i ett givande av förflyttningsinformation. I cykelsammanhang är detta för många ett oförlåtligt beteende.

8. Betjänt-svängen

Brukas bara av den slitande arbetarklassen som fått omfattande arbetsskador av serviceyrket som går ut på att servera mat på brickor på oergonomiska vis. Mer exakt var denna serveringsteknik används kommenterar jag inte eftersom jag faktiskt aldrig sett den i verkligheten. Oavsett, den arbetsskada som tvingar personen att alltid hålla sin hand som om den bär en tung bricka med 190 000 ostron till en nyrik medelåldring innebär såklart fruktansvärda konsekvenser i trafiken. Då gesten ”nu svänger jag höger” aldrig kan avbrytas på grund av låsta muskler känner sig den kuvade servicepersonen sig tvingad att alltid svänga höger, för att undvika stora trafikolyckor. Personen cyklar runt runt hela förmiddagarna och kommer aldrig iväg till sitt arbete. Stora överdådiga restauranger får läggas ner, eftersom de sliter sönder skuldrorna på sina anställda och tvingar dem att cykla i cirklar. En långsam revolution som startat i förslitningsskadorna. Inte särskilt blodig, men många felbelastade axlar offras i kampen.

Nu är ni trötta på mig och jag också. Hej och kram, tack för att ni läser.