12:26 2018-03-29

Ja hallå(?)

Ser… trumpen ut? Det här med Photo Booth alltså.. Saknar när det var det roligaste jag visste, att ta bilder i *camen* med en kompis. Så oklart beteende men ändå så givet nöje. Sen in i photoshop, på med ett filter man inte kunde hantera, sen upp på BDB (inte ”Broder Daniel Boken”) bilddagboken <3

Jag har en kris. Bloggkris eller identitetskris. Internetkris kanske. Vill inte att det här ska bli den utmanglade diskussionen om *privat eller personligt* men jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva här eller vad jag vill vara för person på internet. Jag blir inte nöjd av att bara skriva skämttexter tydligen. Det känns som att alla bLogGerZ och hela samhället hade denna krisen 2009 och nu går jag igenom det lite för sent. Vad fan ska jag berätta? 

Igår la jag upp en tokig text på IG om att jag såg ut som promoe för att jag hade svårt att tvätta ur mitt schampo och folk ba ”ehhhh???” och nån skrev ”du har för billigt schampo” hahaha OKEJ!!!! Sitt ner i båten. Jag är van vid att kunna skriva sådär oseriöst för att max 100 människor läser det, alla är mina kompisar och tänker bara ”jaha”. Skrattar lite kanske, och går vidare. Men nu är det plötsligt väldigt många fler personer som läser och alla kanske inte riktigt förstår att jag bara skämtar och inte vill veta att mitt schampo är för ”billigt”. hahaha.

Det fick mig att tänka: Hur gör jag det här utrymmet till något som faktiskt GER någonting, både till mig och er? Det blir givetvis i vilket fall inga underverk gjorda här. OBS jag vill såklart fortfarande få vara en idiot på internet men gärna med inslag av något mer.

Ursäkta för att jag är ett gammalt Werthers original nu men såhär är liksom internet (eller ja, youtube) nu:

1.

2.

3.

4.

5.

6. 

7.

Och sådär kan jag inte vara! (Klipp till om 5 år när jag är 29 och lägger upp film på youtube med följande titel:

”VLOGG: KAOS mitt i shoppingen?? HOPPAS NI INTE BLIR FÖRBANNADE MEN JAG BLIR AKUT SJUK och köper kläder I MIN EGEN WALK IN CLOSET för 30000 kr på FAKTURA! SKULDSATT! övernaturligt eller inte?? Kommentera!”

Vad är det jag försöker säga? Ingen annan än jag kan svara på det här, jag vet!! Det löser sig säkert!! Men jag hoppas att det är ok att man tar lite tid på sig att HITTA sitt internet-jag (fy fan så vidrigt sagt ursäkta). Det handlar väl bara om att lära sig förhålla sig till människor på internet. Kommentarer och grejer. Och vara glad över att vissa tror/tycker jag har något att säga.

Vad ska jag ha för projekt här? Ska jag visa upp mat jag lagar, lägenheten jag bor i, jättepersonliga tankar om *livet* eller ska det bara bli nån konstig dagbok där jag berättar hur mycket c-vitamin jag fått i mig under veckan? Noga statistik över olika järnvärden. Ska jag pyssla eller visa upp musik jag gillar, listor över grejer jag skäms över eller en noga utläggning om vad jag gillar på tv?

Det tar av någon anledning emot att be om interaktion från er läsare (härstammar från en URÅLDRIG rädsla för att bli lämnad ensam i skogen som grottmänniskor hade tror jag) men här kommer en riktig fråga: Vad skulle vara kul att läsa om?

Tack som fan

Erika P Petersson Erke P

13:32 2018-03-24

Har aldrig sett en mer irriterande nyhetslänk (aftonbladet):

Den här streckgubben ställer ju faktiskt inte ens OM klockan??? Att ställa om klockan till sommartid är INTE att bara stå framför klockan och fundera i en minuter och sen peka upp mot gud och le och sen gå och lägga sig. När jag var liten fick jag lära mig följande minnesregler för att hjälpa en komma ihåg när klockan ska ställas fram och när klockan ska ställas tillbaka:

– När sommaren kommer då ställer man FRAM utemöblerna (därför ställer man fram klockan en timme)
– När vintern kommer då ställer man TILLBAKA utemöblerna (därför ställer man tillbaka klockan en timme)

Alternativt:
– Man ser FRAM emot sommaren (därför ställer man fram klockan)
– Man ser TILLBAKA (denna är inte vattentät) på vintern därför ställer man tillbaka klockan

Här kommer tre nya minnesregler för iår som jag har copyright på eller något. De är alla LÖST baserade på de bilder som kommer fram om man googlar orden ”glad sommar tjej”samt ”glad vinter tjej” :

SOMMARTID GUIDE: SÅHÄR GÖR DU ✓ MINNESREGELN

 

När sommaren kommer tar man FRAM knytnäven upp i luften för man har precis hämtat sin helt normala badboll i ur förrådet fastän man är 25. Man går också rakt FRAM i marscherande fart i sina sånna oförklarliga sneakers med inbyggd klack.

foto: verafoto

När sommaren kommer springer man FRAM över en hage till en okänd häst som tyvärr hamnade ur bild.

foto: femina

När sommaren kommer tar man FRAM sina största trosor och använder dem som segel i vårvinden

 

Där var de olika minnesbilderna för SOMMARTIDEN. här kommer minnesreglerna för vintertiden:

När vintern kommer går man TILLBAKA från busshållplatsen för alla bussar är sena eller ställs in för ingen kommuns kollektivtrafik klarar av snö

När vintern kommer försöker man minnas TILLBAKA till hur det var när man var liten och mössan åkte ner över ögonen när man ylandes åkte plastpulka ner för nån hemsk ravin och man tänkte ”det här är slutet” men man klarade sig fan varje gång

 

När vintern kommer då drar man TILLBAKA snoret in i näsan när man ligger i en snödriva i en stickad tröja för man är influencer och vill visa upp sina nya tröja och se oberörd och lyxig ut

Har vi klarat ut det här nu? Ja det har vi.

23:57 2018-03-20

nu blir det ett inlägg med 100% LIVSSTIL men jag kommer inte gå ut med att jag ska starta en tvserie om mig själv som heter ”being erkan”. Men kan i korthet berätta hur varje avsnitt skulle vara, om den serien skulle lanseras:

Erkan (en kvinna i undre 24årsåldern som ser ut att fixa håret med en elvisp) vaknar skrikandes någon gång mellan 8 och 13 beroende på schema, äter alltid två knäckebröN med alla pålägg som finns i kylen (oftast främst smör) och spenderar resten av morgonen med att klunsa runt.

Cyklar till skolan så snabbt att lungorna brinner (observera att detta inte betyder att det GÅR SNABBT, det innebär bara att jag anstränger mig så hårt att jag får kolera i varenda lungcell). Lyssnar på en föreläsning, äter lunch, säger något ogenomtänkt på ett seminarium och sen är det direkt hem igen i panik trots att jag inte har så mycket att göra hemma. Äter något tveksamt, ser på ”bytt är bytt” (mitt nya opretentiösa intresse), spelar age of empires tills jag vrålar eller somnar av ren ilska. För jag förlorar hela tiden :(

Sedan det här året började har vissa dagar dock sett lite annorlunda ut för just nu vill vissa människor prata med mig och ha med mig i vissa sammanhang, vilket jag tycker är ROLIGT! Detta på grund av att jag släppt en bok som många kritiker är noggranna med att förklara att DEN ÄR INTE SÅ BRA TECKNAD men den är desto roligare(?) och för många också viktig. Jag tycker själv inte att jag nödvändigtvis förtjänar att vara i dessa olika utrymmen utan upplever mest att jag glider in i olika sammanhang på en räkmacka, men sen inser jag att jag har faktiskt gjort den där räkmackan SJÄLV för helvete vad jag har slitit mitt hår för den där bokens skull.

Det här är några grejer som har hänt och såhär har jag känt:

PP3 med Linnéa Wikblad:

Här hade jag knappt varit med i nån radio förutom lite p4 och lite AMK-morgon tidigare (Jag tycker AMK är mer radio än podd för att det sänds live men så är säkert inte reglerna)

Detta var nervöst men jätteroligt för de som intervjuade var så JÄVLA snälla och roliga och Linnéa är exakt som man tror: världens roligaste och varmaste och klokaste person. jag ÄLSKAR henne.

The facking generation: (handels egen podd vilket är lite ballt)

Drivna och härliga människor som tänker på arbete på samma sätt som jag gör: det är rätt gött med rättigheter. Vi log och hade det bra. Stängde in oss i ett obeskrivligt hotellrum i Nässjö (som också är obeskrivligt) och pratade om hur människor (främst unga människor) har det på jöbbet inom service.

Här ville jag lägga in KULTURVECKAN I SVT men de kämpar tydligen för att så få som möjligt ska kunna se avsnitten så de tas bort väldigt fort efter att de lagts ut på svtplay. Ni får bara köpa att jag påstår att jag var med där en gång. Det var otroligt läskigt jag var SÅ RÄDD men det gick bra. Blev bästis med en melodifestivalenforskare för vi skulle ta samma tunnelbana tillbaka till centralen efteråt. Livets små nöjen.

Podden Arbetarlitteratur med Mattias Torstensson: 

Här sitter vi efter ett klokt samtal men jag förlorade tyvärr all min trovärdighet när jag skulle återberätta en dokumentär jag nyss lyssnat på för mattias och bara sa ”aa men du vet… jag kommer inte ihåg riktigt… alla typ dog på arbetsplatsen alltså fett bra dokumentär” 10/10 berättande

Det blev iallafall bra (tror jag) och avsnittet kommer släppas bland annat här:

https://arbetarlitteratur.com

nån gång efter påsk

EEEEEH NYHETSMORGON???? med Steffo och Tilde:

ursäkta mig men kvällen innan åkte jag upp till stockholm och hade hybris för jag tänkte ”fy fan det är nu man LEVER” så jag:

Öppnade den lilla flaskan prosecco som fanns på rummet och drack till mina CHEESEBURGARE (jag är en råtta).

På morgonen innan taxin skulle komma skulle jag betala för proseccon och då stod det ”medges ej” hahha ÄKTA LIV älskar att ständigt bli påmind om min egen dödlighet.

men sen så:

Detta blev extra kul eftersom Steffo undermedvetet avslöjade sig som just en sådan icke reflekterande kund som jag skrivit spaltmeter om. Jag älskar honom för det. Han är ett jävla ånglok i livet, bara KÖR PÅ. Jag var livrädd hela morgonen och ville trycka ner mitt ansikte i nån gulasch för att slippa sitta där men det gick faktiskt bra och smärtfritt och framförallt pratade vi bara i knappt 3 minuter. Tilde var fantastisk även om det blev en otrolig vrida-sig-ur-stolen-känsla när hon började bokstavera mina skämt och säga att de var ”fina” hahaha

Pocket shop har varit schyssta med placeringen av boken:

GULLIGA!!!

Kulturnytt i P1:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6904012

En fin recension i DN kultur:

En liten kort VIP-film från igår när jag och några från Nexiko bröt oss in i en kassa på Coop i lund och spelade in sketcher till UR: (Snälla jag vet inte varför detta blev en länk jag känner mig som en uråldrad sten)

img_2583

(Det är verkligen bara ett klipp på när Kalle Lind snyter sig och det känns bra att den finns på internet). Det är iallafall till ett språkprogram som kommer gå nånstans på svt i oktober och ligga uppe på UR. Jag tror det blev roligt för Kalle är…. så rolig. Så, så rolig.

Öh ja det var allt jag hade att säga. Skryt skryt skryt.

Eller ja juste detta är min favorithändelse:

älsklingen

Hejdå

Lill-erk

19:55 2018-03-18

Går igenom mina gamla bilder och hittade ett klipp från när jag köpt den sista spökprogg-skivan av dansken och ligger i soffan i min lägenhet och lyssnar på den för första gången. Jag ser ut att vara i chock och det är främst för att jag är det (man hör iallafall LITE vad det är för sorts musik därför kändes det värt)

Det var allt hej

12:05 2018-03-16

Danskar har det där övertaget som ingen svensktalande person någonsin inte nämnt. De förstår vad vi säger – vi förstår ingenting av vad de säger. Det är världens mest öppna dörr som inte kan sparkas in mer. Men denna fakta ligger delvis till grund för den här berättelsen och därför måste jag ändå ta avstamp i den.

Jag har arbetat i matbutik så länge att när jag säger hur länge frågar folk ”va, är det verkligen lagligt?”. Jag har också så pass dålig koll på juridiken kring ålder och arbete att jag kan säga ”hahahah njaaemeeeheh??” varje gång jag svarar. Under mitt yrkesliv (låter som jag gått i pension fast jag är 24) har jag träffat jättebra kunder, och jättedåliga kunder. Alla som någon gång arbetat med service vet att människor är outhärdliga, odrägliga monster utan respekt, men ibland också ovärderligt roliga, varma och älskvärda.

Jag hade en otroligt komplicerad relation väldigt länge med en kund. Det komplicerade i relationen bestod i att:

  1. Vi pratade alltid väldigt länge varje gång han handlade
  2. Han tyckte jag var rolig och stannade alltid för att prata (ibland handlade han bara för att prata med mig)
  3. Jag förstod 15% av det han sa, eftersom han var dansk

Det här låter som uppbyggnaden till ett avsnitt sprängfyllt av förväxlingshumor i någon dålig sitcom, men det här har påverkat mitt liv väldigt mycket. Jag har fått en storslagen kulturmässig käftsmäll och min ekonomi har påverkats avsevärt (negativt)

Hur ska jag beskriva den här kunden?
Utseendemässigt: en städad version av Les Claypool:

iklädd: snickarbyxor, runda solbrillor, olika oförlåtliga hattar.

Personlighetsmässigt: jag har ingen aning eftersom vi har haft en envägskommunikation, men OTROLIGT karismatisk, tror jag. Han handlade väldigt konstiga grejer, i oförklarliga mängder.

Exempel: Han var ”hungrig” en gång och köpte 3 chokladkakor med 80% kakao.
Annat exempel: Han var ”helt slut” en dag för att han repat med sitt band hela dagen. Köpte: 3 burkar marmelad.

Han pratade ofta om sitt, eller sina, band (antar jag) och jag var bara så svältfödd på andra diskussionsämnen än att mjölken är slut i butiken, så jag älskade när han pratade om sitt band även om jag inte fattade någonting. Det var liksom tjugo minuter långa segment när jag satt i kassan, och han stod framför mig och mumlade om någonting nån bas kanske, eller en mikrofon. Jag bara log och nickade och sa ”jaa!” eller ”jaha?” för omväxling.

Han: ”hejej gjgjgjie jgu ingu g?”
Jag: ”Jaha! (??????)”
Han: ”hahahahahah”
Jag: ”Hhahahahahh!”

Klipp till: 40 minuter senare, han kommer in med den här LPskivan och ber om 250 kr:

Jag… betalar. och undrar vad jag har betalt för. En LP-skiva med ett omslag som ser ut att vara direkt sprunget ur children of the corn. ”It’s all about dirty grass” säger ju ingenting om vad det kan vara för sorts musik heller. Om man bara försöker tolka omslaget säger det väl: Country? Jag förstod ingenting. Lyssnade senare på kvällen. Det var inte country. Det var ju musik men obeskrivlig musik.

Efter den här helt oförklarliga händelsen blev det tydligen underförstått att jag skulle köpa alla hans skivor, tyckte han. Jag hade egentligen inget problem med det, för jag formligen BRANN av lycka över att någon ville prata med mig om något som inte hade att göra med att ”ni borde ta in de nya trisslotterna”. Jag njöt av att få höra någon mumla grumligt, som att den höll på att dränkas i något sorts jordnötssmör, snarare än att nån ropar ”påsarna är slut”.

En gång kom han in och skulle köpa 10 säckar med 40 liter jord. Alltså 400 liter jord. Jag kände: ”varför då?” och blev fascinerad. Det kändes som han bara hade ett helt kravlöst liv där han åkte runt till olika butiker och propagerade för sin musik och sålde skivor till ofrivilliga köpare, och sen bara odlade morötter resten av sin tid. VARFÖR?? Jag vet inte, men jag älskade det!!

Jag köpte två skivor till, helt utan att veta om det:

Det ena omslaget mer oklart än det andra. Två killar i ett garage, och sen 5 osynliga slender man utanför en stängd butik. Den första plattan kändes som ett försök till old school rock, nån 60tals poppig rock. Den andra plattan: lika obehaglig som omslaget. Olika danska ljud varvat med trummor och ilskna keyboardsolon. Jag säger inte att det är dåligt – jag säger bara att det är svårt att ta till sig.

En dag hade jag tydligen återigen gått med på att köpa en skiva, och han lämnade den i butiken när jag var ledig. Han lämnade också en dansk lapp:

Helt oförståelig. Han var alltså tvungen att ”åke på hot date med ett band til mbl”. Vad betyder det? Danskt musiklingo, inget för oss dödliga. Jag swishade. Extremt roligt också att det var ”REA”. Han vet ju inte vad rea betyder. Han ska dock ha poäng för att han nämner att någon borde hålla mig i handen när jag lyssnar. Det är en galen person, men det är ändå en galen person med ett varmt hjärta som tycker det är viktigt med trygga miljöer när man ska ta in musik.

En OTROLIGT angenäm musikupplevelse. Om man med ”angenäm” menar skräckslagen. Det som han kallar ”spökprogg” (han hittar liksom på EGNA genrer?) är olika ångestskrik i kombination med mörka dova orkestertoner. Jag kan tänka mig att det låter sådär när man dör. Jag älskar det. Det är en ovärderlig skiva som består av ljudet av någon som är helt ensam i skogen och precis har förstått det och fått panik.

Tack till mitt serviceyrke som berikat min kultursfär. Undrar vad den här jeansoverallkillen gör idag. Förmodligen försöker han kränga sina dödsskivor till nån annan oförstående svensk. Och sen odlar han palsternacka på nätterna. Hoppas.