Svenska manusförfattare kan inte skriva manus

18:29 13 Apr 2019

Då var det dags igen. Känner ni till den här svenska serien: huvudkaraktären går runt och är tyst, hela tiden för att skapa stämning, är frånvarande och sorgsen och allmänt förvirrad. Tänker ni på Störst av allt? Sameblod? Nån som är upprörd i Bonusfamiljen kanske! Ja precis, det är varenda svensk produktion någonsin :(


(börjar tänka på den autistiska killen från ens mellanstadieklass som hade händerna som en kanin och numera är weeb)

Man spelar huvudkaraktär. Ögonen flackar. Stirrar ut i det tomma. Tittar ner i golvet. Går in på toa. Hör Happy Jankell göra ett telefonsamtal till en langare. Man går in på toan. Hör Happy Jankell gå ut och skriva nåt på spegeln. Man går ut. Ser att det står ”hora” med rött läppstift. Man försöker gnugga bort det. Man får psykbryt. Det är varje svensk filminspelning både i filmen och utanför inspelningen…………………..

Jag kan inte fatta hur varje manusförfattare fortsätter följa klyschor och att publiken FALLER för det, som med Störst av allt. Nu har jag visserligen bara sett knappt ett avsnitt, okej skoja tjugo minuter av det första avsnittet, men tycker dialogen är…hemsk? Som sagt är det den klassiska *psykade tysta karaktären* och nåt kärlekspar. Det enda jag kan känna igen mig i är att jag också är ihop med Felix Sandman :)

Jag kan däremot skriva dialog. Kolla nu. Det här är min serie Största foten i minsta skon.

STÖRSTA FOTEN I MINSTA SKON

Handling: En tjej på 13 vårar, spelad av Bianco Ingrosso med pippilotter och en väldigt fin vårig kjol, namn ”Signe Sutt”, blir mobbad ömsom hemma av sin pappa Mikael Persbrandt, ”Hondura Sutt”, ömsom i skolan av lärare och elever. Varför? Hennes fötter, åtminstone storlek 46, är alldeles för små för hennes Nikes, storlek 26. Hon går runt och är helt tyst, gråter för sig själv. Till sist ger hon efter för den grymma mobbningen och byter till ett par Adidas.

Moral: Om du blir mobbad behöver du antagligen ändra något med dig själv. Fundera på det. Det är sant.

MANUS

Scen 1

Signe ligger vaken i sängen på natten och tänker på de alldeles för små skorna och hennes mobbare.

Signe [frånvarande]:

Andreas *knackar*: Sover du?

Signe:

Andreas: Jag sa. Sover du fattar du trögt eller?

Signe:

Andreas: Är det skorna!?

Signe:

Andreas: I know you’re in there!

Andreas bryter ned dörren med ett knytnävslag.

Andreas *ser Signe ligga vaken*: I knew it bitch!

Signe: PAPPA UT DET HÄR ÄR MITT TERRITORIUM DET HÄR ÄR STÄLLET DÄR JAG KAN LYSSNA PÅ MUSIK, HÄNGA MED VÄNNER, TA BILDER AV DJUR OCH BEUNDRA MINA PLANSCHER!

Andreas: PMS? Vilka vänner?

Signe *lång suck*: Pappa bara för att en kvinna är arg betyder det inte att denne har PMS. Det kan betyda att hon helt enkelt är arg. Det är verkligen en gammal tanke som tillhör patriarkatet och en dag ska vi riva ner det jävla patriarkatet!

Andreas: Nu passar du dig jääävligt noga. Tänk på dina skor. Har du sett hur små de är? Din sko är typ, storlek 26, din fot är mycket större än det. Planerat att köpa nya någon gång eller.

Signe: Ja kanske Adidas!

Andreas håller på att riva ner planschen av Freja Lindberg. Han stannar tvärt. Han vänder sig om och ler.

Andreas: Du skämtar?

Signe: Nej!

Andreas: Så mycket bättre!

Andreas och Signe kramas och Signe somnar om med hjälp av atarax.

Nån som vill finansiera?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp