Extroverta är normala och introverta är konstiga

17:30 14 Jun 2019

När jag gick i lågstadiet testades jag för dyslexi. Jag hade inte dyslexi men betraktades som slö. Jag ansågs slö för att jag ogärna räckte upp handen i klassrummet och när jag gjorde det tog jag min tid. Idag hade vi ställt en annan diagnos: Den introverta diagnosen.

Otaliga exempel av samma slag har jag hört från skolan, elever som förvandlas till ett likhetstecken med konstig på grund av denna preferens. Det är något som inte står rätt till med den som gillar att vara ensam! På rasterna deltog jag aldrig i lagsport eftersom jag uppfann egna lekar. Medecinen? Extraidrott!

Det här tankesättet är inte begränsat till skolans värld. Extroverta personlighetsdrag har tvingats på som ett måste i andra sammanhang. Att tala inför människor går inte att undvika, helst med ett leende och en Steve Jobs-PowerPoint; att socialisera närmast perfekt på jobbet är ett måste för den som vill klättra i rang; att “brainstorma” i grupper om fyra för att driva idéer framåt (helst med en tankekarta). Det är nästan så att egenskaper och talang inte räknas i en post-Navid Modiri-värld.

Är det inte farligt att göra god socialisering synonymt med extrovert? En introvert kan vara bra på att socialisera, skillnaden är att vi inte får energi av det, vi trivs lika bra i det egna sällskapet. Det är mänskligt förvisso men man vet åt vilket håll man är dragen. Om du är en “introvert extrovert” eller “extrovert introvert” är sannolikheten att du är extrovert (här ville jag skriva “ber jag dig fara åt helvete” men det var aggressivt haha). Det går att dra en skiljelinje.

Vissa vill inte använda termerna “introvert” och “extrovert”. Det vill jag! Man kan också se att svenskar upplevs som konstiga till följd av vår reserverade hållning, du vet, vartannat säte på tåget, sitta ensam, inget småprat i kön och inget “Hej!” på promenader (helst). Vissa tycker det är lustigt. Jag älskar det och jag älskar Sverige av den anledningen.

Jag orkar inte göra en analys så det får vara slut nu. Förhoppningsvis åstadkom jag något med den här texten, hoppas någon blev lättad. Sträck ut en hand till den introverta, ta hand om den som är tystast i sällskapet, var trevlig och inkludera alla. “Adiós”!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp