Har den senaste tiden fått en del mejl från unga som vill jobba med tv. Vilket är ju askul! Men bara för att jag jobbar med det jag gör idag så innebär det såklart att min väg inte är något facit (eller?!??!?!) meeeeen tänkte att det kan vara kul att berätta lite hur det har sett ut för mig.
Ok då kör vi, och vi börjar redan från gymnasiet.
OBS *triggervarning* för er som hatar långa texter i kronologisk ordning.
2004 – 2007
Pluggade estetisk teater på gymnasiet och trodde jag ville bli skådis, iofs bara första året sen upptäckte jag att jag bara kan spela bebis eller tant. Startade bloggen sista året och insåg att jag ville jobba med att skriva.
2007 – 2009
Jobbade med att sälja kebab i ett halvår, sen typ 2 år i butik, samlade ihop pengar för att kunna vara i Barcelona i en månad och bara *leva*.
2009 – 2012
Flyttade till Stockholm! Började plugga Medievetarprogrammet på Södertörns högskola i 3 år och fick en kandidatexamen. OBS jag var inte alls ”säker” på vad jag ville plugga, sökte journalistik men kom inte in, och var under utbildningen inte heller ”frälst” på något sätt. Men under min pluggtid gjorde jag det BRILJANTA att söka praktik fast jag inte hade praktikperiod, dvs. en deltidspraktik. OBS! Vet att SVT helst inte tar emot praktikanter utanför sin praktikperiod och om man vill ha höga betyg i skolan är det nog en dålig idé.
Fick dock en kvällspraktik på TV4 Förkväll som webbredaktör och fick senare ett vick med betalt som just det. Gjorde samma sak med praktiken på Egoboost och fick då jobb på tidningen samtidigt som jag pluggade, så när jag sen hade själva praktikperioden så kunde jag ha mitt betalda jobb som ”praktik”, men obs det här mörkade jag förstås lite för skolan. Sommarjobbade förresten också på Sundsvalls tidning som moderedaktör (HAHA???) under den här perioden.
2012 – 2013
Sa upp mig från tidningen! Började plugga Genusvetenskap och flyttade senare bloggen till Nöjesguiden, fick kanonbetalt pga mycket läsare och hade massa tid till att blogga hela tiden + älskade utbildningen. Sökte ett jobb på P3 som jag verkligen ville ha men inte fick (TUR SÅHÄR I EFTERHAND KANSKE). Blev sedan *headhuntad* av en reklambyrå där jag blev ansvarig för en kampanj med Skolverket. Började göra det och bloggen på heltid. Startade också min podcast. Utvecklade mina skills i alla sociala medier som trots allt inte var självklart på samma sätt då som idag.
2013 – 2017
Fick ett mejl i november 2013 av min gamla bekant Klara Svensson på SVT som skulle starta nytt ungdomsprojekt och sökte redaktör. Knep jobbet! Fick in mig själv som programledare så småningom och har den dess arbetat med att utveckla format och idéer inom ungdomsprojektet ”MVH”, varit redaktör, producent och programledare. Gjort bl.a. röda mattan för Guldbaggen, Teklafestivalen, MVH talkshow, Mellosnack med Frans, Whats up allihop och nu gör liveprogrammet 100% VAKEN och Hanna badar med en kändis tre säsonger + dagliga klipp och grejer. Är också producent för ett nytt program som har premiär nästa vecka.
Och så har jag förstås fortsatt göra podcast, skriva bloggen och krönikor.
MEN så tänker jag att det här med ”jobba med tv” i klassisk form inte är något framtidsyrke i och med att just ”linjär tv” hela tiden tappar tittare, den här klassiska ”samlas-runt-tv-på-fredagkvällen-underhållningen” börjar idag kännas irrelevant. DÄREMOT är framtiden ljus för allt rörligt innehåll som du själv sätter tablån för.
Så först bör man kanske fundera på åt vilket håll man vill? Är det nyhetsmedier bör man kanske plugga JMK eller liknande journalistisk utbildning ….eller är det underhållning, dokumentärt berättande, reklam eller kanske rent av serie- och filmskapande man vill hålla på med? Då finns det ju många alternativ.
Om jag var ett par år yngre och framförallt inte hade min examen så skulle jag göra allt för att komma in på tv-utbildningen på Stockholms dramatiska högskola och sen skaffa mig en riktigt bra praktik och testa mig fram (DOCK svinsvårt att komma in där). Ett annat vettigt och bra alternativ är att plugga tv på Medieinstitutet (tror den är 2 år) eller annan utbildning på folkhögskola eller liknande – som hela tiden jobbar tätt med mediehusen och produktionsbolagen. Och så skaffar man sig därigenom är grym praktikplats, övar redigering på kvällar, tittar mycket på vad som gjorts innan, är först på plats, sist hem osv. osv.
….eller så skiter man i allt det här, lär sig att filma och redigera hemma genom tutorials, kommer på en riktigt bra idé och slänger upp resultatet på youtube och pumpar ut varenda litet Google-öre man kan få.
Jag menar; alla har ju trots allt möjligheten att vara sina egna producenter idag, vilket jag tycker är bra och vettigt för utbudet.
